Sturellas Fotoblogg: VIKINGADANSER

Vår forntida historia.

Gammal kultur förlorar sig bort i seklernas dimma, men än minns generna... I min kropp finns rester kvar från denna tid, och de triggar på uppmärksamhet. Vi är ju hedna-kristna!

Vår nordiska kultur präglas av de två kraftiga livsuppfattningarna från hednisk tid och kristendomen som löste människorna ur offerväsendet.

Jag har en stor kärlek till vikingatiden, liksom till den kristna tron, och studerar detta på alla möjliga sätt. Senaste inlägget är från den 17/9 då jag skrev om vikingarnas blodsskuld. Läs det.

Men nu ska du få följa med på en "världspremiär"!

Cirkelledarna inom Heliga Danser samlas första tisdagen i månaden på Lunds stiftsgård Åkersberg i Höör, i Skåne. Nu var det min tur att vara dansledare.

Min dansmatta på stiftsgården.

Jag har skapat ett antal cirkeldanser utifrån medeltida musik. På vikingamarknaden i Näsum inbjuds varje år olika folkmusikgrupper. Den danska gruppen PÖBEL var där förra året 2018, och i år gästades vi av den litauiska gruppen OBSCURUS ORBIS.

Utan att ha frågat om lov.. har jag format ett drama med hjälp av deras musik. Danserna vill gestalta den sista striden mellan asar, vaner och gutar. Vargkorset dyker upp och frälsningen kommer med fred och god växt.

Nu träder vi in i dansen!

I mitten har vi ett tydligt centrum - min dansmatta med Kristusljuset.
Allt vi nu ska göra sker för att jag vill hitta bryggan mellan dessa tidsepoker. Någon gång hände ju det att hedendomen övergavs och den kristna tron gav livsmod på ett helt annat sätt.

Pöbel och Obscurus Orbis.

Vi fattar tag i varandras händer och gör en glad Farandol med små springsteg in på marknadsplatsen i byn.
/Pöbel: "At the Marketplace" - Rejocoic! The minstrels have come to Town - Trubaduren har kommit till byn! Upptecknad från Brittish Library 14th Century/.

Nu fick vi upp pulsen och leendet på läpparna.
Vi skickar runt skålen med ljuset till varandra i cirkeln och markerar att det är vi som är den dansande kroppen just nu här ikväll.

Med den keltiskt kristna traditionen ber vi CAIM - den omcirklande bönen.
Vi håller höger hand in mot mitten, mottagande, och vänster hand utåt, som ett "stopptecken":

- Gud, dra oss in i Din närvaro. Omslut oss på alla sidor i dansen.

Vi välkomnar glädjen in i vårt mitt - håll likgiltigheten utanför.
Vi välkomnar läkandet in i vår mitt - håll smärtan utanför.
Vi välkomnar kärleken in i vår mitt - håll tröttheten utanför. Amen.

Kristusljuset i centrum.

Vi gick i processionsdans, Tripudium, till Obscurus Orbis "Intro" - ett egenhändigt skapat stycke till irländsk bouzouki, säckpipa, keltisk harpa och trummor.
Tre steg fram och ett gungsteg tillbaka, lugnt och eftertänksamt.

Men så ljöd säckpipan ensam... i ett olycksbådande tonläge. Det blev oro i byn. I långhusen samlades alla stridsdugliga män - och kvinnor - med svärd och pilbågar. Ryktet gick att fienden närmade sig.

Vi dansade en ^Cocek; ned i mörkret med zigzag-steg, och upp mot ljuset i mitten igen.
Musiken var orolig, inte alls njutbar, mycket realistisk, som en förberedelse på den konflikt som inte gick att undvika.

Var redo.

Nästa dans var min första koreograferade dans - Stridsmötet - till låten "Skudrika Vulgaris" från Makedonien.

Håll höger hand i sidan, beredd med svärdet. Håll vänster hand framför dig med skölden. Detta är utgångspunkten.
Dela in gruppen i A, B, A, B...

Varje A går fyra steg i båge och ställer sig framför B. Båda bugar mot varandra. A går kvickt tillbaka.
Nu gör B likadant.
Dessa artighetsbetygelser är nödvändiga stridsförberedelser, att likna vid en slags förhandling. Det tar tid, dansen är dryg... precis som varje förberedelse är.

Plötsligt ändrar musiken karaktär och striden är ett faktum.

Två och två tar tag i varandras händer runtom tummarna och dansar runt, runt, i snabba steg. Byt håll efter fyra takter, annars blir man för yr.
Sista sekvensen tar hela gruppen varandra i händerna och småspringer i cirkeln, i "allmän strid". Också där byter man håll efter några takter för att inte bli för yr.

Reslutat?
I den gestaltande fantasin ser vi att många ligger stupade framför oss.
Det är en blodig förödelse... Och det hjälpte inte att offra geten, inte ens mänskooffret till dödsgudinnan Hel... Makterna var onåbara, bortom all kontroll.

Strid på vikingamarknaden i Näsum.

Kungen är död. Många vänner och fiender är döda. Vikingarnas kämparglöd är grym. Avhuggna armar, tarmar som rinner ut, en kluven skalle...
Det är ångest och sorg.

Nästa koreograferade dans är en Sorgedans. Pöbel spelar "Requiem" - The King is dead. Long live the King! - Passe et Medio from Danserye, 1551, by Thielman Susato 815110 - 1570).

Vi står med knutna nävar. Vreden över våldet och döden måste ut. Vilka gudar har bistått oss? Inga alls? Detta är människans ständiga rop till Gud, såsom jag känner den från Psaltarpsalmerna, att förstå tillvarons mörker.

Grym kämparglöd.

Dansen går med fyra stela steg åt höger, för varje steg pumpar händerna ned mot marken.
Byt håll och gå fyra stela steg åt vänster, nu med knutna händer upp mot himlen.
Gör detta två gånger.

Sedan kommer sorgecirkeln: lägg händerna på ditt bröst/mage. Var och en går i egen liten cirkel runt en stupad hjälte, åtta steg. Byt håll, åtta steg.
Upprepa sorgedansen från början.

När denna dans kom till mig här hemma, grep den mig med stor kraft. Historien blev levande. All världens krigshärdar med förlust av älskade familjemedlemmar hamnade i dansen.
Tårarna brände i magen.

Vem kan försona allt detta våld?

Denna dans fick markera slutet på den våldsamma vikingatiden. Nu vänder ljuset och freden tillbaka.
Här kommer en kort bakgrund till nästa dans - Vargkorset.

På 800-talet kom de första kristna missionärerna till kalla Norden. Dessa munkar mötte storskäggiga män och kraftfulla kvinnor, kunniga i örter och läkekonst.
Hur var deras möte? Kunde de förstå varandra?

Vikingarna var ju "handelsmän", väna vid andra kulturer och tänkesätt. De hade mött kristendomen långt tidigare på Brittiska öarna.
Jag funderar och tänker... Kvinnornas tveksamhet, hur överbryggades den?

Jag tror att en öppning var munkarnas kunskaper om växter som fick upp kvinnornas intresse. De hade samma förståelse för naturens läkande krafter.

Kunskap om örternas egenskaper.

Nästa steg, tänker jag, var den stora krigströttheten. Munkarna berättade om en inre frid - hur var det möjligt?
Och vem var mannen på korset, också han blodig, lika utmattad som när prästinnorna hängdes upp i träden för att genomgå sitt lidande, innan de togs ned igen.

Den fornnordiska religionen bygger på offret, offret till de gudar man kände utifrån naturmakterna - Freja och fruktsamheten, Tor och stridslyckan och så vidare (det tar vi mer om en annan gång!).
Vid missväxttider var offren särskilt nödvändiga för att blidka gudamakterna.

Men djuren var dyrbara - de behövdes för sitt skinn till kläder, och till mat; mjölk och kött.

Och de människooffer som beslutades, var inte bara en stolthet för den som nu skulle ge sitt liv för att rädda folket, det var naturligtvis en katastrof att mista sin vackra pojk på det sätt...

Det är här, tänker jag, som kvinnorna är beredda att ta emot Jesus Kristus, VITE KRIST, för att få behålla kreatur och familjemedlemmar. Han får en chans, bara han ger god skörd till sommaren...

/Läs mer om Vargkorset i inlägget från 15/9 - Öga för öga/.

Vargkorset.

Vargkorset är en mycket glad dans, skapad med hjälp av de steg som kallas OMAL; två steg åt sidan och ett tillbaka.
Detta stegmönster dansas först åt höger, sedan mot mitten, sedan till vänster och därefter bakåt.

Stegen blir en tretakt. Längden på stegen gör att dansen kan röra sig både åt höger och vänster, beroende hur långa steg man tar... Eller så ser man till att man håller sig på samma plats hela tiden.
Fötternas dansmönster bildar ett kors.

Musiken handlar om en kvinna som brister ut i jubel och dans på stadens gator.
Pöbel spelar "Dancing plague of 1518" - The outbreak began i july when a woman began to dance fervently on a street in Strasbourg. Från samlingen Cantigas de Santa Maria no. 418 from 13th Century.

För mig gestaltar denna dans kvinnornas glädje över att allt offrande var slut.
Kristus är det sista offret som bringar försoning för allt våld och alla synder. Gudarna tystnade. Levande Gud började anas istället.

Glaskorset på Lunds stiftsgård.

Hela detta drama med vikingadanser avslutas med ett Fredsgung i harmonisk valstakt i cirkeln.
Pöbel spelar "Fishing daydreams" där arbetarna kommer hem efter en lång arbetsdag.

För mitt inre öga ser jag hur säden vajar i varm sommarvind, hur freden är återupprättad och människan försonad.

All oro lägger sig. Livet är upprättat igen.

Korset blir allt tydligare den symbol som visar var människan finner den frid som förvandlar livet, inifrån och ut.

Dansen är slut.
Cirkeln löses upp. Vi kramar om varandra och ber välsignelsen tillsammans:

Herren välsigne oss och bevare oss,
Herren låte sitt ansikte lysa över oss och vare oss nådig,
Herren vände sitt ansikte till oss och give oss FRID.
I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, amen!

Nu räcker det. Pax et bonum!

Våldsamt fredliga hälsningar, Helene F Sturefelt,

- hednakristen brobyggare, religionshistoriker och diplomerad dansledare.

Om du är intresserad att dansa dessa vikingadanser med mig, så får du höra av dig till helene.f.sturefelt@live.se

För att hitta musiken, sök på följande webbadresser:

www.poebel.dk Contact@poebel.dk Facebook.com/poebelmusik

www.obscurusorbis.com

Skickliga musiker.