ANDLIGA SÅNGER - ISRAEL, nr 100

"Israels vänner" i Värnamo.

Vad var det som tjöt inledningsvis i Andliga sånger? Brandlarmet?
Nej då, det var ett gammal bockhorn ur vilket man blåser den samlande signalen "shofár".

Så var det förr, och så är det när föreningen Israels Vänner samlas.

För 100 år sedan samlades några vänner i Malmö i önskan att hjälpa det judiska folket undan förföljelser. 

Denna förening hade sitt hundraårsjubileum i Värnamo i juli i år, 2023. Därifrån har jag spelat in ett antal sånger som nu får klinga i vårt program, utsänt från radio Sölvesborg på 92,0 MHz.

Klicka på den blå noten så startar programmet!

                              MUSIKLISTA

EVERT HEDIN och ELISABET BERGAGÅRD med lovsångsteam:

Shofár - bockhornet som användes för att kalla samman folken:

Bockhorn som man blåser "shofar" med.

"Hur ljuvligt det är att möta på väg till Jerusalem"

"Välsignad vare Han"

"Mitt folk, mitt Sion"

"El Shaddaj" (= Gud den högste).

"Sions brud skall hålla bröllop"

"Tack, tack Jesus"

"Det finns ingen som Du"

Evert Hedin och Elisabet Bergagård.

Mikael Järlestrand: "Jag fick där Jesus gått" och "Har du mött en man från Galileen"

Märta Svensson: "På helig mark".

Olle Davidsson på stor ståbas: "Israelisk tango".

Mikael Järlestrand och Gerd Hector.

 

Jag söker ständigt nya perspektiv. Israel gör inte alltid rätt men de beskrivs förvridet i vår massmedia.

Det finns andra infallsvinklar. Det har jag försökt förmedla här, utan att bli politisk.

Israel är nämligen ett skapat folk... med ett speciellt syfte, som de själva inte har valt.

Varma hälsningar,

Helene F Sturefelt, programkreatör

Jörgen Hjärtenflo Sturefelt, ljudtekniker.

Olle Davidsson med sin ståbas.

PILGRIMSVANDRING med DANSBANDSTEXTER

Pilgrimsvandring i Åhus.

"Låt de sista ljuva åren bli de bästa i ditt liv..." - inte kan väl dansbandstexter vara utgångspunkt för en pilgrimsvandring?!

Jo, det är precis vad de kan det!

Åhusgården bjuder in till tre vandringar denna höst, med början idag - 23-09-23.

I ena handen höll jag min pilgrimsstav, i den andra den bok jag skrev 2011 med texter från Ulvsmålafestivalen. 

Under flera år var där en veckas gemenskap med två dansbandsmusiker som plötsligt blivit kristna, du vet "frälsta över en natt". Efter det bjöd Thomas och Caroline Broström in till festival varje år i augusti.

Ulvsmålafestivalens dansbandstexter.

I boken "PrÄsten tÄnker i tÄltet" (= tre Äss...) har jag samlat mina reflektioner som jag höll på kvällarna.

Dessa texter kopplade jag nu ihop med frälsarkransens pärlor.

Den viktigaste frågan är alltid:

- Hur blir vädret? 

Svarta, tunga moln förföljde oss. Måtte Kronoskogens täta lövverk skydda oss mot regnet.

Det åskade i Kristianstad.

Mörka moln jagade oss.

.

      GUDSPÄRLAN - av guld

Många dansbandstexter är nära bibelordet, även om man inte använder ordet "Gud" eller "Jesus".

Git Persson sjöng med Fernandoz sången "Hem igen"; Står där framför din dörr, inget vackrare finns än kärleken".

Att bli troende beskrivs ofta som att "komma hem". Äntligen bryter den kärleksfulle Guden igenom våra hinder av misstro och tvivel. 

Vi sjöng psalmen "Som när ett barn kommer hem om kvällen."

Och den kvällen för länge sedan sjöng Fernandoz i tältet "Det är lätt att gå vilse på vägen, men till slut kom du äntligen hem".

Frälsarkransen som halsband.

JESUS SÄGER:

- SE, JAG STÅR VID DÖRREN OCH BULTAR. OM NÅOGN HÖR MN RÖST OCH ÖPPNAR DÖRREN, SKALL JAG GÅ INTILL HONOM OCH ÄTA MED HONOM OCH HAN MED MIG.

Joh Uppenbarelsebok 3:20.

Vi pilgrimsvandrare i Åhus knäppte händerna och bad:

- Käre Jesus, tack för att Du är kärleken. Hjälp mig nu att våga öppna mitt hjärta.

Jag vill öppna min tanke för Dig, mina känslor och mina bekymmer. Jag vill komma hem.

Amen.

HERRE, VISA MIG DIN VÄG

OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Vad var det för stänk vi kände? Kom regnmolnen över oss i alla fall?

Vandringsstigar i Kronoskogen, Åhus.

         JAGPÄRLAN - en liten vit

Vårt jag är ömtåligt. Det behöver hanteras varsamt. 

Jag vill inte ha någon religion tryckt på mig!

Pastor Owe Lindeskär gästade Ulvsmålatältet 2011 och han talade om Gud som en relation, inte som en religion.

Han gav en fin bild av vad tro är:

Farfar lekte med sitt barnbarn i köket.

- Hoppa! Jag tar emot dig!

Barnet stod på diskbänken och tvekade. Han litade inte riktigt på sin farfars styrka eller förmåga. Det tog lite tid att våga.

- Hoppa!

Och när barnet hoppade fångades han upp av sin farfars starka armar, kramad intill hans hjärta.

TY SÅ ÄLSKADE GUD HELA VÄRLDEN

ATT HAN GAV DEN SIN ENDE SON

FÖR ATT VAR OCH EN SOM TROR PÅ HONOM

SKA HA EVIGT LIV.

Joh 3:16

Jag läste och bad en bön som står i Ulvsmålaboken:

- Gud, jag vill inte bli förändrad. Jag vill inte bli någon annan. Hjälp mig att bli mer mig själv!

Jag vill blå såsom Du har tänkt att jag skall vara. Amen.

Härifrån hoppar jag inte...

      DOP-PÄRLAN, ännu en liten vit pärla

Jag har skrivit en ny text till "Tryggare kan ingen vara", en text som passar bättre när unga och vuxna döps i kyrkan, in i Guds förbund:

GLADARE KAN INGEN VARA

JAG SOM FUNNIT HERRENS SKARA

STJÄRNAN LYSTE FÖR MITT SINNE

KLÄDD I DOPETS VITA LINNE.

Gladare kan ingen vara.

Det droppade från grenarna. Regnskuren tog sig igenom tallskogens barr och lövskogens ekblad.

Jag tog skydd under en gran, de andra tog på sig sina regnplagg. Några hade sandaler...

Det var en fin illustration av dopet!

HERRE, VISA MIG DIN VÄG

OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Eklöven är blöta av regnet.

        TYSTNADSPÄRLORNA

Tystnaden kan vara god och vilsam. Den kan också vara negativ och tigande.

Hur har vi det i våra relationer? Vad är det för slags tystnad som dyker upp ibland?

Guds tystnad kan upplevas på olika sätt.

Det är hemskt när det känns som att Gud tiger och inte bryr sig. Men förmodligen är det snarare en talande tystnad där Herren vill att vi skall lyssna ännu mer, inåt... och utåt.

Vi får hjälpa varann med det.

Sakta vandrade vi vidare i Kronoskogen i Åhus.

Pilgrimstakt.

         ÖKENPÄRLAN, den bruna

Lisa Magnusson var dansbandsdrottning i Leif Bloms orkester i många år. En kväll i augusti 2010 sjöng hon i Ulvsmålatältet Harpos 70-talslåt "Movie Star" - "du tror du är en stjärna"...

Ja, vi vill så gärna tro att vi är något, men med Jantelagen trycker vi ned varann. Har människan inget värde? Och tänk om Gud inte finns?

Ibland känns livet som en torr öken. Varför håller vi på så?

Två grabbar satt i en sandlåda och bråkade.

- Du har ingen pappa! sa den ene och retades.

- Det har jag visst, svarade den andre som var skilsmässobarn.

- Bevisa det då. Vi har inte sett honom här i alla fall...

- Jag har fått en bokhylla av honom... Min pappa har satt sitt namn på den.

När vi brottas med Guds existens kan det låta som i sandlådan.

Men Gud finns oberoende av vad vi tycker eller tänker.

Vi människor är som bokhyllan - Gud har "gjort oss". Att vi finns är ett tecken på att den store Skaparen finns. Gud, universums snickare...

Bön:

- Gud, min bön är som ett bredband; uppkopplat till Dig.

Tack för att Din kärlek följer oss alla dagar.

Du låter mig ta ansvar för mitt liv, Du låter mig också misslyckas, ja Du är den som reser mig upp igen.

Tack käre himmelske Fader. Amen.

Havsstranden vid Äspet.

Kronoskogens tallbevuxna sanddyner ledde oss fram till stranden. Regnskuren kom tillbaka och vi tog skydd under en darrande asp. Det var inte mycket att ha... Havet låg stilla.

- Kom! Här finns ett skjul!

Snickarhakens ålabod blev vår tillflykt under en stund. Det smattrade mot plasttaket, men det var snart över. 

Himlen lyste blå längre bort och snart tittade solen fram och torkade upp våra våta kläder.

Det var gott med fika.

Är ålafisket ännu levande här? Ryssjorna väntade och näten hängde redo.

Snickarhakens ålabodar.

        BEKYMMERSLÖSHETSPÄRLAN - den blå

Det är märkligt när man förbereder en vandring, då vet man ju aldrig hur orden skall falla sig med den verklighet man befinner sig i. Som vanligt när Herren får hålla sin hand över det, blir det oväntat bra.

Fikastunden var slut och det var dags att gå. Solen värmde så gott! Och jag läste ur Ulvsmålaboken om glade Torkel Sehlin som gästade oss en av kvällarna i tältet.

- Någonstans bland skuggorna står Jesus, sjöng han.

Precis så kan det kännas, att stå där i skuggan av livet. Man vågar inte komma fram och ta sin plats, lever hellre på livets baksida än tar tag i det som blivit fel.

 

Finns det sol, finns det skugga.

Men om det finns en skugga så finns det ett ljus.

När solen står rakt ovanför oss, krymper skuggorna till ingenting. Jesus är Guds ljus på jorden. När vi kommer honom nära, driver han ut allt som bott i skuggorna; bitterhet, rädsla, vrede. Det tåler inte hans ljus.

Det gör ont att komma ut i ljuset. Man bländas lätt och känner sig nästan blind. Det onda släpper dig inte så lätt. Du måste ta ett beslut.

- Nu räcker det! 

Adjö till mörkrets makter.

Adjö till mörkret.

Innan ögonen vant sig ser man ingenting mer än detta bländande ljus. Men efter en tid, när man vandrat ett tag med Jesus, träder hans konturer fram.

Där finns en blick att vila i, en famn att luta sig emot, och en förlåtelse som renar en vit.

Det är bekymmerslöshet!

- Gud, hjälp mig att lämna livet i skuggan. Ge mig mod att se det som jag skäms över och göra upp med det. Tack för att Du väntar på mig. Amen.

HERRE, VISA MIG DIN VÄG'

OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Det ljusnar.

         KÄRLEKSPÄRLORNA - två röda

I Frälsarkransen finns det två röda kärlekspärlor. De påminner oss om att vi först får ta emot kärlek, för att sedan kunna ge.

De talar även om människans kärlek och om Guds kärlek.

Dansbandssångerskan Git Persson sjunger gärna sina hitlåtar "Ett litet hjärta av renaste guld"... "Sju ensamma kvällar...", "Ett litet ljus vill jag tända"... "Idag är det vår bröllopsdag".

Bröllopet är tecknet på den djupaste samhörigheten mellan två människor. Det är ett förbund. Och ett kärleksavtal. Romantik och juridik, sida vid sida.

I vigsellöftena säger man:

- Jag vill älska dig, dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen, tills döden skiljer oss åt.

Usch, den sista meningen är så obehaglig.

Det är bättre att få säga:

- Så länge jag lever.

En gammal död båt.

Mats Bladhs orkester gästade Ulvsmålatältet en kväll. De sjöng "Älska, glömma och förlåta". 

Jag tänkte att det är ju precis det kristendomen handlar om! Dansbandstexterna ligger mycket nära vår Gudstro.

Guds kärlek räcker oss förlåtelse - och sedan glömmer Gud.

Medan vi människor är långsinta och håller fast vid oförrätterna. 

Det finns en gudomlig glömska som vi får träna på!

Bördor i livets ryggsäck?

       HEMLIGHETSPÄRLORNA - de tre små vita

Tallbarren var mjuka under skorna. Stegen sviktade skönt och små septembersvampar tittade upp ur marken här och var.

Naturen har sina hemligheter, liksom vi. Även Jesus bar på hemligheter, särskilt när det gäller tidpunkten för hans återkomst. Hur mycket än lärjungarna frågade honom, svarade han inte.

- Det tillkommer inte er att veta.

Ja, hela frälsarkransen handlar om hans liv!

Jesus var hos Gud, han kom till jorden och hade ett tydligt jag - sann Gud och sann människa.

Jesus döptes i Jordanfloden, frestades i öknen av djävulen och talade på Saligprisningarnas berg om att inte göra sig bekymmer.

Jesus är den självutgivande kärleken, den som ryms i nattvardens röda vin.

Jesus gick in i döden och besegrade den med sin uppståndelse.

Ett rotkors.

      NATTENS PÄRLA och UPPSTÅNDELSEN

Ibland kom joggare springande på stigen mot oss. Det tempot passar inte en pilgrimsvandrare.

Döden kommer ifatt oss ändå... Vi fokuserade på den sista pärlan istället, uppståndelsens pärla.

Lasse Stefanz är fortfarande omåttligt populära. En av deras mest älskade låtar är "De sista ljuva åren". Hur gör man för att leva hela livet tillsammans? Det är ovanligt att äktenskapen blir gamla...

Vissa saker måste man "dö bort ifrån" i en relation. Det finns tankemönster och känslogropar som gör att det hela tiden blir fel, så att grälen återkommer.

Gud vill ge en "uppståndelse" mitt i livet och lära oss relationsspråket, som är respektfullt mot den andre.

Nytt liv poppar upp.

Jag läste en kärleksdikt, skriven för äldre:

"Hans tunnhåriga panna lutar sig över hennes rynkor, och han kysser henne med torra läppar - tills döden skiljer dem åt..."

- Ja låt de sista ljuva åren bli de bästa i mitt liv! Den lycka som vi känner, låt den stanna livet ut!

Vilken underbar bön!

JESUS SA:

- DINA SYNDER ÄR DIG FÖRLÅTNA.

GÅ NU, OCH SYNDA INTE MER.

Johannes 8.

- Tack käre Gud för att Din kärlek aldrig ger upp. Hjälp oss att ta emot tro, hopp och kärlek ur din hand. 

I Jesu namn, Amen!

Ljuva år tillsammans.

Vår pilgrimsvandring i Åhus var slut för denna gång.

Visst var det spännande att koppla ihop dansbandsvärlden med vår kristna tro!

Fortsättning följer.

Kommande datum är 7 okt och 28 okt, kl 14.00. Välkommen!

Gående hälsningar, Helene F Sturefelt,

- pilgrimsledare och författare till boken med reflektioner från Ulvsmåla.

Den går att beställa här:

helene.f.sturefelt@live.se

Målle, Helene, Loket, Caroline och Thomas i Ulvsmåla.

RICHARD ROHR - The universal Christ

Vad är detta?

Vad ska man tro, egentligen? Det religiösa smörgåsbordet bara växer. Det senaste tillskottet är en kristen variant där Kristus blir ett allmänt uttryck för alltings fulländning... Jag fattar ingenting.

Det är bara några dagar sedan jag mötte denna "kristna filosofi" till dofterna av vildsvinskebab och grillat kött på vikingamarknaden i Gudahagen, Näsum.

Jag fick ett möte med en kvinna som spelade i en folkmusikgrupp. Hon var mycket insatt både i fornnordisk folktro och vår traditionella kristna tro.

- Men jag fick inte plats i kyrkan, mina tankar kvävdes och då gick jag.

Goda dofter från vedeldad mat.

     

Sedan berättade hon hur kyrkan inte kan behålla Jesus Kristus för sig själv.

- Han är mycket större! Kristus är en gudomlig kraft som genomsyrar allting! sade hon glad. Allting är en inkarnation av Kristus! Och när vi återföds, då är han också med...

Jag hade ingen lust att argumentera, trots att jag är skolad i "apologetik" - det intellektuella försvaret av kristen tro. Jag ville bara lyssna, men visade med mina ögon att jag inte höll med henne. Det stora silverkorset på mitt bröst talade också sitt tydliga språk.

Jesus döps, Anden kommer.

Idag kom DAGEN, den kristna dagstidningen som skickligt tar upp dagsaktuella ämnen. I ett stort uppslag var det en insändare precis om det jag upplevt, och nu fick jag äntligen ord och källhänvisningar.

"Progressiv kristendom skapar ny smörgåsbordsreligion".

- Det blir en konsumtionsmentalitet där man behåller det som känns bra, och förpassar resten till historiens soptunna, skriver Ray Baker, teologie doktor och med arbetare i Apologia, Centrum för kristen apologetik (försvar).

Ray Baker analyserar Richard Rohr.

Som ung behöver man låta barnatron växa med ens egen utveckling. "De-konstruktion" är ett uttryck för att göra om sin tro. 

* Man kan förkasta den kristna subkulturen där det finns osunda maktförhållanden och hyckleri.

* Eller så förkastar man den kristna tron helt och hållet, för det var bara pyssel och klipp-och-klistra i ungdomsgruppen, såsom jag själv upplevde det i Viken på 70-talet.

* Ett tredje alternativ, skriver Ray Baker, är att närma sig detta som kallas "progressiv kristendom".

Ordet progressiv betyder = gradvis stigande, framstegsvänlig i en jämn tillväxt.

Alltså, vad är detta?

- På ett sätt är det bra att man vill behålla det positiva i kristen tro och inte bara kasta ut allt. Men progressiv kristendom är problematisk av flera skäl. Man hamnar i en falskhet. 

Ray Baker skriver vidare:

- För det första är det ett humanistiskt perspektiv där individen blir domare över vilka delar av Bibeln, teologin och den kristna traditionen man vill ha kvar i sin nya smörgåsbordsreligion.

det blir en konsumtions-mentalitet där man behåller det som känns bra och förpassar resten till historiens soptunna.

Detta har jag påtalat många gånger här på denna sida.

Det finns ingen kraft i den bibelläsning där man själv väljer och vrakar. Endast inställningen att "Gud talar" ger kraft och vägvisning framåt.

Fokus är att söka kunskap: 

- Varför står det som det står? Vad är bakgrunden? Vad betydde det då? Vad betyder det idag? Är det en text om vår eviga frälsning, eller är det en ordningsfråga i den judiska renhetsföreskriften?

Söker ständigt kunskapens djup.

Medarbetaren inom Apologia fortsätter:

- Ett andra problem är tendensen bland progressiva kristna ledare att omdefiniera centrala begrepp inom kristen tro.

Richard Bohr är ett tydligt exempel. Han omtolkar kristna begrepp på ett radikalt sätt. Några exempel:

* Kristus betyder inte bara 'den smorde' - alltså en beteckning på den som fått en särskild smörjelse och kallelse i Guds plan. Istället menar Richard Bohr att Kristus är en slags gudomlig kraft  som genomsyrar allting.

För Rohr är Jesus från Nasaret ingen unik inkarnation av Gud. Han menar att Gud inkarneras i precis allting.

- Tänk om Kristus är ett annat namn på allting - i dess fulländning? skriver han i boken The Universal Christ.

 

Universell smärta??

Detta är mycket lockande. Kanske du, bästa läsare, tänker just så här! Det är väl en kristen tanke att Jesus är i allt?!

Nej, det är inte det.

Varför?

Därför att ondskan är vårt stora problem. - - - Just därför är det helt omöjligt att "Gud är i allt och alla". Fundera lite, det blir en orimlighet där Gud i så fall blir ett med djävulen...

Richard Rohr är en villolärare, inte en vägvisare.

New Age, eller nyandligheten, har tagit bort allt negativt, alla sjukdomar, skam och skuld och all ondska. Det finns inte. Det är bara "frånvaron av ljus"...

Detta synsätt är djupt obibliskt.

Då finns det inget att frälsas ifrån, och man får själv kämpa sig igenom livets svårigheter med hjälp av affirmationer och meditationer. Gode Gud så jobbigt!!

Med vad ÄR detta?

Den "progessiva kristendomen" har alltså en utgångspunkt som gör att Bibeln och den kristna tron blir förvriden, men snubblande nära den ursprungliga formen. Eller, är den bara förbättrad? Uppdaterad?

Ray Baker visar på några exempel:

* Allting är en inkarnation (= Gud kroppsligen manifesterad) av Kristus, inklusive Richard Rohrs älskade hund Venus.

* jungfrufödseln (= Maria blev havande genom helig Ande) är bara en symbol.

* försoningen (=  Jesus gav sitt liv på korset som ett försoningsoffer) är onödig om Gud verkligen är kärlek.

* uppståndelsen (= Jesu död var nödvändig för att visa på uppståndelsen) är bara en liknelse om alla människors och universums livsresa, med reinkarnation (= återfödelsen om och om igen) som en modell för livet.

Men åh, det verkar ju så bra! Detta lockar mycket mer! Det blir liksom lättare och inte så tungt som den traditionella kristendomen. Eller hur!

Krucifix på gravsten.

Mmm, doften av vedeldade kärl med medeltida mat väckte mina livsandar. Vikingamarknaden är verkligen den plats jag vill vara på.

Men, samtalet med kvinnan gjorde mig tom. Hennes glädje med nedrivna dogmer flöt iväg i rymden utan redskap att hantera värsting-frågorna - om synd, skuld, skam och död.

Eller skall jag uppfatta folkmusikgruppens sångtexter som det svar hon ville ge?

"Hugg och slå", "Öl och dryckjom", "Fyllevisan, naken på marken".

Hugg och slå. Vikingarna hade en hämndens religion.

Nej.

Detta förföriska utvidgande av tron leder fel. Progressiv kristendom är en självfrälsningslära där Gud är viljelös.

Villoläraren Richard Rohr har några tilltalande knep där de ställer löjeväckande frågor vars syfte är att visa absurditeten i det som kyrkan alltid har undervisat om.

- Fast det blir oftast bara en halmgubbe och ingen nyanserad beskrivning, menar Ray Baker, teologie doktor.

Ray Baker, Apologia.

Han fortsätter fundera i sin artikel, publicerad i DAGEN, fredag 22 sept 2023:

- En annan anledning till att "progressiv kristendom" verkar vara det vettigare alternativet är därför att kristna föräldrar och församlingar misslyckats med att ge en ordentlig grund för sina barn.

Ungdomsgrupper och söndagsskolor har missat målet, menar han.

- Istället för att göra lärjungar av våra barn och ungdomar har vi underhållit dem med tuggummilekar och filmkvällar. Man lär sig knappt vad kristen tro är och varför den skulle spela någon roll i livet.

Han beskriver precis min upplevelse:

- När kyrkans ungdomsgrupp bara fyller ett socialt behov på fredagskvällen, så behövs inte kyrkan när man flyttar hemifrån för att plugga.

En del kommer att lämna tron p g a känslomässiga tvivel, obesvarade intellektuella frågor OCH en ovilja att underordna sig att Jesus är Herre i alla livets områden.

Svara då.

Jag tänker tillbaka på åren då jag var ungdomsledare i Svenska kyrkan. Tidigt var jag med i Credo där apologetiken och lovsången stod högt i kurs, och det var det jag gav mina ungdomar. Ordentliga samtalskvällar, roliga övningar och härliga andakter med gitarr, ljus och bibelläsning med bön.

Så var det även på mina konfirmandlektioner. 

Jag skulle vilja att ni hör av er... och berättar vad det betydde för er.

   Jag älskar allvarsglädjen. 

     Jag lever av sanningskärleken. 

       Jag söker ständigt glädjesanningen.

        Utan kärleksallvaret kan jag inte leva. 

Allt detta finner jag i Guds ord.

Bergagården i Bjärred.

Nu vill jag be.

Käre himmelske Fader,

- förlåt oss när vi inte kan eller vill förstå Ditt ord.

Hjälp oss att ta emot Dig som vår Befriare från det onda.

Jesus Kristus, endast när vi tar emot dig i våra hjärtan kan Du genomsyra allt.

Amen.

Jag Ray Baker få sista ordet:

- Jag instämmer med den kristne filosofen William Lane Craig, som har skrivit: "Det är otillräckligt att vi i våra ungdomsgrupper satsar på underhållning som avslutas med några fromma tankar. Vi behöver träna våra ungdomar för 'andligt krig'. Vi kan inte skicka dem till skolor och universitet beväpnade med gummisvärd och plastutrustning. Tiden för led är förbi.

Det är inte kul. Att inte veta.

Hm, Nya Testamentet får sista ordet, förstås!

   STÅ ALLTSÅ FASTA,

   SPÄNN PÅ ER SANNINGEN SOM BÄLTE,

   OCH KLÄ ER I RÄTTFÄRDIGHETENS PANSAR.

   SÄTT SOM SKOR PÅ ERA FÖTTER VILLIGHETEN ATT 

      GÅ UT MED BUDSKAPET OM FRED.

   HÅLL STÄNDIGT TRONS SKÖLD FRAMFÖR ER,

   MED DEN SKALL NI FÅ DEN ONDES ALLA BRINNANDE 

      PILAR ATT SLOCKNA.

   GRIP FRÄLSNINGENS HJÄLM OCH ANDENS SVÄRD,

   SOM ÄR GUDS ORD.

   GÖR DET UNDER ÅKALLAN OCH BÖN

      OCH BED I ER ANDE VARJE STUND. 

         Efesierbrevet 6:14-17.

 

Kulor av guld?

Old Age-hälsningar från Helene F Sturefelt,

- teolog, präst och köksfotograf,

- som rekommenderar dig att gå på bio och se hur Jesus förändrade en hel generation bland hippiefolket i 60-talets USA.

Vad var det för konstiga kulor som dök upp hela tiden?

Jo, det finns en hjälpreda till blommor i vas, där dessa kulor suger upp vatten och expanderar. Då står blommorna stadigare. 

När jag hällde ut vattnet, rann dessa blöta tingestar ut och lekte i min diskho... som en illustration till att man inte förstår vad det är när "progressivitet" tappar fokus.

Vattenkulorna fick rinna av i silen. Då uppträdde ett optiskt fenomen - rutnätet förstorades i vattenkulan! Läckert!

Herre, förunderlig är din skapelse...

Blomstervattenkulor!

"KÄNSLOR OCH SÅNT SKIT"

"Känslor och sånt skit".

Niklas Strömstedts självbiografi "Om" kommer ut nu i september. Jag läser en intervju med honom där han blivit någon slags förebild för män i hans egen ålder.

I sommarpratprogrammet i radions P1 2021 var han öppenhjärtlig då han talade om sin berg-och-dalbana i karriären. 

Tillsammans med sin fru Jenny Strömstedt har de på TV4 bjudit in kända par som fått berätta om sin relation.

Och nu är det dags att sammanfatta allt i en självbiografi.

Jag funderar själv på det... Vad skulle en sådan bok i så fall heta? "Den nakna prästen"??

Nej, då är det nog bättre att fokusera på Niklas Strömstedt, som alltså gör något så ovanligt som att tala om känslor...

Jag blev väldigt trött när jag skrev den meningen.

Niklas Strömstedt.

Sångaren berättar att det ibland händer, när han handlar på Ica, att det kommer fram nån gubbe och säger:

- Jag brukar titta på dina program med tanten...

Det har lett till att mannen har börjat tala känslor med sin kvinna.

- Alltså, vi har ju inte babblat om sån där skit på 30 år va!

Detta inlägg handlar om varför samtalet mellan man och kvinna tystnar. Vad händer i relationen, som gör att samtalen till slut är så futtiga att det enda man säger till varann är:

- När kommer du hem?

- När ska vi äta?

- Vad ska vi göra till helgen?

Inga resonemang. Inga berättelser om hur dagen varit - han lyssnar ändå aldrig - och än mindre uttryck för djupare tankar och känslor.

Duvan sitter ensam på gren.

Pojken blir tidigt berövad känslospråket. Det ska vara buffligt och fyrkantigt. Allt annat kallas för bög-ordet. Hur blir man då som vuxen?

Kvinnan älskar sin man. Hon vill dela sitt liv med honom, men han är oförmögen att tala annat är kroppens sexuella språk. 

Javisst överdriver jag, men du förstår vad jag menar.

Om kvinnan ändå försöker dela lite djupare upplevelser kan hon råka ut för att bli bedömd.

- Det var ju dumt, det var fel, varför måste du ge dig in i... sluta med det.

så var det "samtalet" över.

Värderingsspråk.

Inte relationsspråk.

Våldsamt språk.

Men Niklas Strömstedt kan. Han berättar om svårigheten då hans förra fru Eva Attling lämnade honom för en - kvinna; Eva Dahlgren.

- Det är många som undrat hur det var att bli lämnad av sin fru för en annan; kvinna. Men det hade varit värre om det hade varit en annan kille. Nu fanns det ingen att tävla emot, ingen annan man som kunde ta min plats för mina barn och blir någon fadersgestalt, säger Niklas sångaren..

Värderingsspråket är bra i matematiken och när man arbetar med maskiner. Då är det "rätt och fel" som gäller. Men inte i samtalet människor emellan!

Kvinnan försöker igen med sin gubbe. Han känner sig trängd och lite påhoppad. Till slut upplever han hennes samtalsförsök som rena kritiken. Han kan ju inte!! 

- Sluta kritisera mig!

Kvinnan fattar ingenting.

Relationen får ingen näring.

Så vida man inte hittar Strömstedts relationsprogram och kan titta tillsammans i TV-soffan.

Ge mig näring.

Vi besiktigar bilen, skickar in deklarationen och kollar tänderna en gång om året.

Men relationerna får aldrig den uppmärksamheten. Hur tror vi då att det skall kunna fungera??

Redan på gymnasiet borde man ha "relationsspråk" i kursutbudet bland spanska och extraengelska. Obligatoriskt för alla.

Hur lär man sig tala utan att det låser sig?

Här är refrängen till Niklas Strömstedts älskade kärlekssång "Om":

Om du var ett hav vore jag en våg

Om du var himmelen skulle jag ha vingar

Om du var ett regn hade jag vart hav och land

Om du var musik vore jag en sång

Om du var vidderna ville jag va´ vinden

Men jag skulle inte va´ nånting om du inte fanns

https://lyricstranslate.com/sv/Niklas-Stroemstedt-Om-lyrics.html

Om du är stolpen är jag din skugga.

Jag läser i Filipperbrevet ett ord som ofta följer mig. Paulus talar om glädje och att inte göra sig några bekymmer. Sedan kommer detta:

NÄR NI ÅKALLAR OCH BER, TACKA DÅ GUD OCH LÅT HONOM FÅ VETA ALLA ERA ÖNSKNINGAR.

DÅ SKALL GUDS FRID, SOM ÖVERGÅR ALLT FÖRSTÅND, GE ERA HJÄRTAN OCH TANKAR SKYDD I KRISTUS JESUS.

Fil 4:4-7.

Denna undervisning i bön till Gud kan översättas till våra relationer.

När vi "åkallar och ber"... = Hej min älskling! Hur har du haft det idag? ... "låt honom/henne få veta alla era önskningar" = "åh, vad jag skulle behöva lite massage och vila".

Bibeln var tidigt ute med det psykologin kallar för "klara jag-budskap". Motsatsen är anklagande du-budskap "varför kan du aldrig..."

Hm, fast det finns de som ber så till Gud...

Tydlighet i kommunikationen har en söt frukt = frid i hjärtat!

Och alla relationer är kommunikation.

Låst kommunikation.

En människa är inte ett problem som skall lösas. En människa är någon som vill bli lyssnad på, utan värderingar, bli omhållen med värme. Och om du inte förstår så gör det ingenting. Då kan du bara fråga:

- Hur menar du? Vad känner du då? Hur tänker du sen?

Då kommer du Mycket Långt!!

Att fråga är inte att visa svaghet. Det är att låta den andre göra sig själv tydlig.

Svårare än så är det inte.

- Alltså, vi har ju inte babblat om sån där skit på 30 år va!

Då är det dags.

Samhällets minsta beståndsdelar är vår familj och den skall vi ge all kärlek och uppmärksamhet vi kan.

Tappad kärlek.

Käre himmelske Fader,

När livets skuggor blir längre, kom med ord av ljus så att vi inte fastnar i tigandets mörker.

Herre, hjälp oss stänga av bruset där ute så att vi hör varandras hjärtan slå, gärna i takt.

Förlåt oss oförmågan som gör relationen näringsfattig.

Befria oss från kritik som dödar.

Tänd livet i oss, på nytt! 

Amen.

Min psalmbok ligger uppslagen med psalm 788:

   FÖR LIVETS SKULL SKA SANNINGEN BLIR SYNLIG.

   FÖR LIVETS SKULL SKA LÄNGTANS FRÖN SLÅ ROT.

   FÖR LIVETS SKULL SKALL FREDENS VÄG BLI TYDLIG

   FÖR DEM SOM VÅGAR GÅ

   FÖR LIVETS SKULL.

   Sv Ps 788:1

Sol, lys upp våra skuggor!

Känslomässiga skithälsningar,

Helene Sture Skuggfelt,

- som fotograferade på Kaninholmen i Sölvesborg.

- Tack Niklas för dina sånger och känslor!

- Och tack Carpe Diem-Niklas för din bitska samtidshumor.

Är mannen en robot? Är roboten människa?