FRÄMLING VAD DÖLJER DU?

Vad döljer du?

Turismen runt världen blomstrar som aldrig förr.
Samtidigt som båtflyktingar drunkar, som aldrig förr...

Fri rörlighet går bra åt det ena hållet.
Men inte för flyktingen, som flyr för sitt liv. Det hållet har stängt sina legala dörrar.

Carolas melodifestivalhit får plötsligt ett nytt djup utifrån den infekterade frågan om flyktingar och integration:

- Främling, vad döljer du för mig, i dina mörka ööögon?

Jag döljer inget.

13% har röstat fram ett missnöjesparti.
Glesbygden har slagit emot Storstaden. Känslan att vara uträknad gror i den annars så goda och bördiga myllan.

Jag lägger örat mot marken och lyssnar.
Den lilla människan i den avfolkade byn känner sig hotad av dem som kommer hit och så "lätt" får stöd, utan att ha gjort något...

- Främling, vad döljer du för mig?

Jag ser två sorters blickar. Minst. På båda håll.

Bibelcenter i Marbella.

Men först en bakgrundsteckning hur Bibeln ser på främlingen. Kunskap kan ge vägledning.
Läs allt, eller inget. Sluta inte mitt i, för då blir det fel, bästa läsare.

Hur var villkoren i Gamla Testamentet?

När Gud skapar ett Gudsfolk utifrån Abraham, så måste detta folk hålla sig rent från påverkan utifrån.
Gud vill själv forma sitt folk, med ett gott sätt att tänka och vara.

Tio Guds Bud sammanfattar relationen mellan människa och Gud, och mellan människa till människa.

Det blir en nödvändig "partikularism" i Guds frälsningsplan, som så småningom öppnar upp för "universalismen".
Men det tar tid.

Israeliten bör inte gifta sig med främmande folk, inte p g a de skulle vara mindre värda, utan för att de för med sig andra sätt att tänka, som strider mot Guds avsikter.

Framför allt handlar det om att "främlingen" drar med sig en avgudadyrkan, som förvillar Guds folk.

Vad är avgudadyrkan?

Här stannar vi upp ett ögonblick.

Vi ska inte blanda ihop mänskovärde med mänskoideologier!
Det är inte samma sak.
En människa har okränkbart värde. Men inte det sätt vi tänker på och handlar på!
 
Det känns nästan löjligt att skriva det, för det borde vara självklart, men vi måste kunna pröva en filosofi/religion/ideologi mot det vi uppfattar vara rätt.

Ordet blev kött.

Gud blev människa.

I GT var man tydlig med detta.
Främlingen var välkommen, men levde under vissa begränsningar.
Ville han omvända sig till Herren, blev det stor glädje.

Profeten Jesaja talar om att Guds folk skall omfatta alla folk, kap 56:

OCH FRÄMLINGEN SOM HAR SLUTIT SIG TILL HERREN FÖR ATT TJÄNA HONOM OCH ÄLSKA HANS NAMN..

...SKALL JAG LÅTA KOMMA TILL MITT HELIGA BERG OCH GE DEM GLÄDJE I MITT BÖNEHUS. Jesaja 56:6-7.

Kom!

Norm och motiv för Israels behandling av främlingen skall vara Guds egen inställning.

Gud älskar främlingen och låter honom få del av välsignelsen.
Ja, det är så viktigt att rätt behandling av främlingen är ett villkor för "Guds behag"!
Kulten kan inte ersätta den (Jeremia 7:1-7).

Orätt mot främlingen medför Guds dom. (Malaki 3:5).

Behandlingen mot främlingen är inför Gud en säker värdemätare på folkets moraliska nivå.

- Främling, vad döljer du för mig....

Ett annat motiv för rätt behandling av främlingen är att israeliterna själva varit främlingar i Egypten.

Och vi svenskar flydde undan svält på 1800-talet till det förlovade landet Amerika.

Döljer inget.

Och så några ord om Främlingen i Nya Testamentet.

Medvetandet om Israels nationella särställning, med dess förpliktelser till renhet, urartade i judendomen efter exilen till en benhård partikularism.

Detta känner vi igen från Nya Testamentet med olika grupperingar, som ogillar Jesus när han bryter igenom deras föreställningar.

Det fanns ett förakt för allt, utom det egna folket.
Ett uttryck för det kan man ana i passionshistorien.

Men Jesus Kristus identifierade sig själv med främlingen.

Du kan säkert berättelsen om hur vi möter den medmänniska som var naken, hungrig och husvill i Matteus kap 25.

Ordet "husvill" heter på grekiska xénos, = främling, utan någonstans att bo.

DET DU HAR GJORT MOT EN AV DESSA MINSTA,
DET HAR DU GJORT MOT MIG.

Kom inte hit..

Eller berättelsen om den barmhärtige utlänningen, alltså samariern.
Det var han som tog hand om den slagne, medan gudsfolkets präster bara gick förbi... i förakt för "de andra".

I Guds frälsningshistoria kommer brytpunkten från det Särskilda till det Allmänna när Jesus kommer in på tidslinjen.

Nu är det dags att det snäva gudsfolksbegreppet, med den manliga omskärelsen som förbundstecken, vidgas till att gälla alla folk.
I hela världen.
Med det heliga dopet - för kvinnor, barn och män - som förbundstecken.

Det är klart att de blir arga på Jesus när han kommer och stör ordningen!

Men det goda evangeliet tas inte emot av judarna. I sin otacksamhet och självgodhet går de miste om frälsningen.
De missar att Jesus är Messias.

Men hedningarna, alla de andra folken runtomkring, ser och förstår.
Dessa främlingar tar emot Guds nåd och försoning, utan egna rättfärdiga gärningar.

De har fått barnaskap hos Gud, genom att ta emot Guds kärlek.

- Främling, vad döljer du för mig, i dina mörka öööögon?

Klättra inte upp!

Jag ser många blickar. Minst två.
Nu gör jag en djärv tolkning in i vår tid.
Den kan vara helt fel. Och den gäller endast på lägsta nivå, d v s vad just jag tänker, just nu.

Det är inga teorier. Det är egna erfarenheter.

Den första blicken är full av längtan.
Nöden är avgrundsdjup, men pupillen är vidgad av hopp.

De vill inget annat än att komma in i vårt samhälle. De vill bli en del av vårt kristna förbund - det arv som vi själva glömt...

I ögonfransarna glittrar tacksamhet. Värmen från hjärtat tänder kärleken tillbaka.
Gud är mycket nära.

Värme. Kärlek. Ljus.

Den andra blicken är sämre.
Nöden finns där, men misstänksamheten drar ihop pupillen.

Man vill utnyttja friheten för sina egna syften. Inte alls bli en integrerad del.
En vände sig bort och skrattade hånfullt.
Och maten var inte tillräckligt god...


Vi bemöter alla lika.
Men alla sätt att tänka är inte lika goda. Jag accepterar inte hånleendet!

Jag accepterar inte heller vår "oikofobi" - vårt förakt för vårt eget.

Vad göra?
Jag tar Jesus i hågen och börjar prata. Föra en dialog. På plats.
Lyssna. Förklara. Markera. Visa kärlek.
Och respekt, för den frihet vi fått, som inte skall missbrukas.

Det går inte.

Till sist, en utblick.

De globala problem som terrorn i Mellanöstern dragit igång, är början på ett tredje världskrig.

Den eviga frågan "vad är försvar, vad är attack"? ökar den politiska temperaturen i takt med den globala uppvärmningen av klimatet....

Judendom, kristendom och islam är sprungna ur samma abrahamitiska rot, men har utvecklats till varandras motsats.

Vi har inte råd att vara religiösa analfabeter!

Motsträviga syskon.

Låt oss fortsätta dialogen med de främlingar som kommer hit.
Deras allvar kan väcka oss ur vår andliga slummer.
Och vi kan räcka dem Kristus, som är trons kärna och Fullkomnare!

Nu får Carola sjunga färdigt sin sång.

Och i vår blick hoppas jag att Kristus får lysa, oavsett vem vi möter.

Ofrämmande hälsningar,
Helene F Sturefelt,
- som fotograferade i spanska Marbella.

Var enade.

TIGA är SILVER, TYSTA är GULD?

Motparter.

Det blev tyst i förhållandet. De höll på att tiga varandra till döds.

Eller.

Stämningen på arbetsplatsen var så infekterad att alla tystnade.

Eller.

Motståndarens åsikt i debatten var så obehagliga att det var bättre att tiga ihjäl dem.

Eller? Eller???

Nej, det är något jag inte förstår.

Rubriken TIGA ÄR SILVER OCH TYSTA ÄR GULD? är en fråga som bottnar i hur demokratin ska fungera - allt ifrån den personliga relationen till våra arbetsplatser och nu senast valet till riksdagen.

Se helheten.

Tigandet är livsfarligt.

De uppdämda olikheterna får missnöjet att öka. Och man tappar lätt bort var problemet egentligen började.

Prestigen låser.
- En av oss har fel. Och det är inte jag!

Rädslan att acceptera att den andre faktiskt skulle kunna ha lite, lite, liiite rätt, är så hotfull att man hellre slåss verbalt.
Och avslöjar sin egen brist på självkänsla...

Jag vill inte slåss.

I den kristna apologetik som jag är skolad i (Credo) var utgångspunkten att alltid försöka ge motparten ett svar:

VAR ALLTID BEREDDA ATT SVARA VAR OCH EN SOM KRÄVER BESKED OM ERT HOPP.

MEN GÖR DET ÖDMJUKT OCH RESPEKTFULLT, I MEDVETANDE OM ER GODA SAK. 1 Petrusbrevet kap 3:15-16.

Det är mycket givande att ge sig in i samtal, debatter och diskussioner när man vet att man har ett bra svar att komma med!

Och att i religionsdialogen samtala med Jesus i hjärtat kan öppna oanade dörrar.

Öppet.

Det jag vill komma fram till är den sorg många känner över utgången av riksdagsvalet.
Det bruna partiet fick 13%... och är valets stora segrare.

De etablerade partierna har misslyckats, och ingen känner sig riktigt glad.

Allvaret i den uppkomna situationen är "de godas tigande".
Jag menar att det är ett missbruk av demokratin att inte vilja ta en debatt över huvud taget!
Det är ett o-bruk. Ett fegande.

För visst är det så, att om man har ett bra svar, så vill man gärna föra fram det!
Eller hur?
Då är tystnaden aldrig ett alternativ.

Blekt. Fegt.

Flera insändare, med namn, har i lokaltidningen de senaste dagarna uttryckt en förtvivlan över den uteblivna debatten.

- Det har gett framgångar åt de Bruna.
- Vi har fört en oansvarig politik mot dem som har det svårast i landet.
- Vår tystnad har drivit alltför många att lägga sin röst på ett så riksfyllt parti som de Bruna.


Och jag får en ännu obehagligare känsla att det inte finns något bättre svar än det som de Bruna ger... annars hade väl de etablerade tagit fram det för länge sen!!

Man döljer väl inte ett Äss i ärmen om man har det?!

Bara lök...

I all konflikthantering måste man våga nämna det som orsakar grälet.
Det onda måste definieras.

Som du märker talar jag inte i sakfrågan, den lämnar jag, utan i principfrågan.
Själva flykingfrågan tar vi en annan gång.


Tekniken att försöka tysta den andre leder bara till ökade spänningar...

Det vill till att ha mycket inre disciplin för att hålla trycket nere.

"There´s a trouble wind blowing" som de gamla brittiska rockarna i Status Quo sjunger, "I hear the thunder roll"...

Själv har jag tystnat i tio dagar, stum, ordlös och full av tankar.
Den sortens tystnad är nödvändig. Då handlar det om eftertanke, inte tigande.

Men  nu är det dags att tala! Och svara.

Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om er hopp, skrev Petrus till dem som blev ansatta om vem Jesus egentligen var.

Ljuset driver bort mörkret.

Till alla politiker:
- Tig inte ihjäl de svåra frågorna! Det är sandlåda och strutsmentalitet.
Använd demokratins fantastiska möjlighet att våga tala även om det som just nu är tabu.

Släpp den "politiska korrektheten" och dra mörkret ut i ljuset.

Medan ni letar efter det borttappade ässet i ärmen fortsätter jag besöken på flyktingförläggningen - där det mullrar av en helt annan anledning...

Vågar vi tala om den?

Jag försöker.
Med respekt.

Guds kärlek till alla.

Våga gå emellan.

Att säja:
- Alla är lika värda...
... och inte tillämpa det på sina meningsmotståndare... visar att alla faktiskt inte är lika värda...
Uttalat av dem som tycker sig stå på det godas sida.

Förvirringen är total.

Då är de inte bättre än de Andra, dem som de anklagar för att de tycker att de Ännu mer Andra inte alls är värda något...

Suck. Säck.

Nej tiga är inte silver, just nu är det ingen medalj alls!
Och tysta är definitivt inte guld!
Det är jumboplats.

SAMTALA ÄR SILVER.
   OCH
       SVARA ÄR GULD!

Guld.

En bön av David får avsluta, Psaltaren 32, om att tiga av en annan anledning, nämligen att försöka tiga ihjäl sina misstag:

SÅ LÄNGE JAG TEG, FÖRSMÄKTADE MINA BEN VID MIN STÄNDIGA KLAGAN.

TY DAG OCH NATT VAR DIN HAND TUNG ÖVER MIG,
MIN LIVSSAFT FÖRTORKADES SOM AV SOMMARHETTA.

DÅ UPPENBARADE JAG MIN SYND INFÖR DIG
OCH ÖVERSKYLDE INTE MIN MISSGÄRNINNG..

DÅ FÖRLÄT DU MIG...

Välfyllt. Av välsignelser.

Talande hälsningar till er alla.
Helene F Sturefelt,
- som fotograferade ute i det bördiga Södergyllen

MÖTTE JESUS via IBRA

Muslim blev kristen.

Här kommer ett vittnesbörd från en muslim som blev omvänd när han mötte Jesus.

Det är en levande berättelse på plats i Egypten, publicerat i tidningen IBRA, som är pingsmissionens kanal - förutom de radio- och TV-program som de sänder världen över.

Jag saxar ur artikeln om Youssef, 29 år.

För några år sedan mördade han kristna evangelister i Allahs namn.
Idag leder han en bibelstudiegrupp för omvända muslimer i Kairo.

De måste smyga i trapphuset när de skall träffa honom för intervjun.
Ett ombud berättar hans historia. Annars kan det bli alltför farligt.

Hans mamma är shiamuslim och pappan sunnimuslim.
- Det var ingen bra stämning hemma p g a ständiga konflikter vad religionen sa att man fick göra, eller inte göra.

Han satsade på sina studier istället.
Men så fick han jobb i Saudiarabien, där han också kom i kontakt med en extem islamisk grupp.

Intresset för islam vaknade, men han såg att de inte levde efter den egna undervisningen.
Youssef fortsatte utföra tjänster åt dem ändå, för han tjänade bra med pengar på det.

Lyft blicken.

Efter ett tag skickades han utomlands för att förstöra för de kristna, i islams namn.

Han kom till ett område där kristna missionerade.

- Mitt i allt ont vi gjorde blev jag väldigt berörd av en syrisk evangelist, som alltid log mot mig och bemötte mig positivt.
Det var en fridfull man.

När jag hade problem och bad till gud brukade jag se denne fridfulle man framför mig.

Det här rubbade Youssefs förståelse av kristna och han började ifrågasätta vad han höll på med.

Öppet hjärta, för alla.

Den extrema islamiska gruppen tvingade honom att döda en kristen, och han blev förtvivlad.

- Då insåg jag att vi höll på med något riktigt ont och försökte stoppa detta.

När han inte längre ville lyda order försökte gruppen döda honom.
Han lyckades fly.

Han fick kontakt med en gammal kristen kurskamrat från universitetet och bad honom förklara evangeliet.

- Han berättade om Jesus som dog för vår skull. Det tyckte jag var konstigt. Jag trodde det var vi människor som måste göra något för Gud, att det var vi som måste fightas för Guds skull.

Youssef bestämde sig för att leta vidare på internet om kristen tro.
Detta sökande ledde honom till IBRAs medarbetare, som på webben presenterar Jesus för sökare och erbjuder samtal.

/Därför är det så viktigt att det finns många kristna röster i den internetala världen, så att Det Glada Budskapet om befrielse finns tillgängligt för alla. Denna lilla blogg är också en av rösterna i bloggosfären./

Bibelmission.

 Jag kunde inte förlåta mig själv för att jag hade dödat en människa. Och jag kunde aldrig tro att Gud nånsin skulle förlåta mig!

Men Youssef började sakta förstå vem Jesus är, att det är Han som har dött i vårt ställe och räcker oss förlåtelsen.

Efter ett tag var han beredd att ta emot Jesus.
- Jag älskar Jesus väldigt mycket!

- Det var ett stort steg för mig att förstå Gud, och få en levande relation med Jesus Kristus.

Youssef blev döpt och idag leder han alltså en bibelstudiegrupp för omvända muslimer i Kairo.


Hans pappa förstod att något hade förändrat honom på riktigt:

- Oavsett vad du har för tro eller religion så är jag glad att ditt beteende är förändrat!
Från att vara nervös och arg och alltid orsaka en massa trubbel, till att vara en lugn ochsansad man.

Islam är en religion.
Kristendom är en relation.

Personlig relation.

Är vi redo för Sanningen i Sverige?

Nu har jag bytt tidning och sitter med Dagen framför mig.
Där skriver den svensksyriske journalisten och Mellanösternexperten Nuri Kino en mycket viktig artikel.

Jag saxar några stycken.

- För IS, Islamiska Staten, är vi alla otrogna grisar som antingen måste konvertera, betala religionsskatt, dö eller fly...
När skall vi kunna prata öppet om detta hot? frågar han.

- Jag hade just pratat med Islamiska Staten, IS, med "abu-Adil" för att förstå hur de tänker när de kidnappar barn, skriver Nuri Kino.

Hans svar var att de räddar dem till den rätta tron, det är ingen kidnappning...
Allt som IS gör rättfärdigas av deras tolkning av Koranen.

Deras oförrätter mot andra muslimer - och icke-muslimer - är nödvändiga för att de skall rädda sin egen själ.

Konstigt?

Om de inte försöker övertala oss alla att följa deras sätt att se på världen, kommer de att drabbas av Allahs/ Guds vrede.
De måste pådyvla oss sina vidrigheter för att inte bli straffade...

Vad döljer sig under?

Jag tänker att detta synsätt är så helt tvärtemot vad Jesus säger i evangelierna.
Böner, böner!

Nuri fortsätter:

- I Sverige är vi inte redo för sanningen. Och vi kan inte göra skillnad på islam, muslimer och extremister, som IS.
Dessutom saknas kunskap om hur det egentligen förhåller sig i Mellanöstern, skriver han.

Rapporteringen har i decennier varit snäv och enkelriktad.

Slut citat ur Dagen.

Ett hjärta av sten.

Den här frågan är alldeles för stor för att hanteras av partipolitiker.
Den är för stor för att hanteras av journalister, som är okunniga i religionens starka kraft.
De enda som vågar se klart är några små kristna grupper i landet, men deras röst är alldeles för svag.

Om vi nu istället skulle söka samförstånd, för att inte vara för naiva, skulle vi kunna nå mycket längre.

Det är lätt att bli skrämd till tystnad, men vi är inte kallade till att vara rädda!

Stöd IBRA.  Tag kontakt med dem info@ibra.se.


Det finns mycket mer att säga, men vi stannar här.

Det viktiga just nu är att goda vittnesbörd om omvändelse från ett destruktivt förhållningssätt kommer fram.
Vi får försöka förmedla hopp mitt i alla negativa nyheter.


Ord från bibelstudiet i Listerkyrkan i söndags får avsluta:

GUD HAR INTE GETT OSS MODLÖSHETENS ANDE,
UTAN KRAFTENS, KÄRLEKENS OCH SJÄLVBESINNINGENS ANDE.

SKÄMS ALLTSÅ INTE FÖR VITTNESBÖRDET OM VÅR HERRE...

... UTAN LID FÖR EVANGELIET DU OCKSÅ, MED KRAFTEN FRÅN GUD.

HAN HAR RÄDDAT OSS OCH UTPLÅNAT DÖDEN
OC DRAGIT LIV OCH OFÖRGÄNGLIGHET FRAM I LJUSET, GENOM EVANGLIET.

JAG VET PÅ VEM JAG TROR.
2 Timoteusbrevet kap 1:6-13

Barnbibel på arabiska.

Och låt oss ständigt be för Ismaels folk, muslimerna.
Varje gång de läser namnet Isa - Jesus - i Koranen, är min bön att Jesus skall ge sig tillkänna för dem, som vår gemensamme frälsare och räddare.


De bästa hälsningar i Kristus,
Helene F Sturefelt

ISMAELS BARN, OMSKÄRLSEN

Med lätta slag.

Detta är ett långt inlägg.
Läs det inte om du inte har tid, eller orkar tänka... gör då nåt annat istället : )

Ni som gick i kyrkan i söndags hörde förmodligen den knepiga texten från Galaterbrevet läsas, där det står om att vi är barn till den fria kvinnan, inte slavinnan:

VI ÄR INTE BARN TILL EN SLAVINNA, UTAN TILL DEN FRIA KVINNAN.

TILL DEN FRIHETEN HAR KRISTUS BEFRIAT OSS.

STÅ DÄRFÖR FASTA, OCH LÅT INGEN LÄGGA PÅ ER SLAVOKET IGEN.
Gal. kap 4:31.

Vad betyder det?

Med färg, eller utan?

Detta inlägg är ett Bibelstudium där slavinnans barn, alltså Ismael, ska få ta plats.

För att du själv ska få ett sammanhang, kan du hämta din Bibel och slå upp 1 Mosebok.
Sätt på en kopp te, och läs igenom kaptiel 16, 17, 25.

Jag skall kommentera detta, med hjälp av en artikel ur Illustrerat Bibellexikon.
Även Psaltaren 83 är intressant... men det sparar vi.

Det är alltid vanskligt att göra tolkningar in i vår nutid, men en viss antydan i ödmjukhet blir det.

Många på samma gren.

Judar, kristna och muslimer är alla "Abrahams barn".
Vi har gemensamt ursprung, men lever i olika förbund som Herren har upprättat.
Vi har utvecklats olika och har olika frälsningsvägar och olika frälsningsvisshet.... någon ingen alls.

Anledningen till varför jag vill skriva om detta, är:

Jag tror nämligen att Gud sänder muslimerna till oss i Sverige för att vi åter skall hitta tillbaka till våra bibliska källor.
Deras hängivenhet kan hjälpa oss att söka kunskap.
Många av oss har tappat förståelsen för den historia som format oss.

Men jag tror också, på andra hållet, att Gud sänder muslimerna till oss, för att vi skall visa dem hela vägen fram till Kristus.

I Koranen berättas om Jesus, Isa, fast på ett vinklat sätt som inte alltid stämmer med evangeliet, som är 600 år äldre än deras texter.

Jag har mött många muslimer som längtar efter att få komma fram till hjärtats tro och övertygelse, och slippa vara rädda för Allahs straff, allt enligt deras egna berättelser.

Så, här kommer nu bakgrunden till det som är den stora muslimska folkskaran:
ISMAELS BARN.

Följ med genom tunneln.

Abram (ja, han hette så innan förbundet upprättades) fick inga barn med sin hustru Sarai (inte felstavat).
Hon var ofruktsam.
Därför uppmanade hon sin man att gå in till den egyptiska tjänstekvinnan Hagar:

KANHÄNDA SKALL JAG FÅ AVKOMMA GENOM HENNE.
1 Mos 16:2.

Observera att det är kvinnans perspektiv.
Hon räknade denna slavinna som sin egen kropp. Ett kvinnligt systraskap. Kan inte jag, så kan du... : )

Så långt är allting väl.
Och Abram fick nu en arvinge, 86 år gammal.

Arvinge. Arv-Vinge...

Men högmodet for över Hagar och hon ringaktade nu sin husfru.
Sarai stod inte ut utan tog henne i upptuktelse, men då flydde Hagar ut i öknen.

HERRENS ÄNGEL KOM EMOT HENNE VID EN VATTENKÄLLA I ÖKNEN, OCH SA:

- HAGAR, SARAIS TJÄNSTEKVINNA, VARIFRÅN KOMMER DU, OCH VART GÅR DU?

HON SVARADE:
- JAG ÄR PÅ FLYKT FRÅN MIN FRU SARAI.

DÅ SADE HERRENS ÄNGEL TILL HENNE:

- VÄND TILLBAKA TILL DIN FRU OCH ÖDMJUKA DIG UNDER HENNE.
JAG SKALL GÖRA DIN SÄD MYCKET TALRIK, SÅ ATT MAN INTE SKALL KUNNA RÄKNA DEN..

Änglabesök.

YTTERLIGARE SADE HERRENS ÄNGEL TILL HENNE:

- SE, DU ÄR HAVANDE OCH DU SKALL FÖDA EN SON.
HONOM SKALL DU GE NAMNET ISMAEL, DÄRFÖR ATT HERREN HAR HÖRT DITT LIDANDE.

OCH HAN SKALL BLI LIK EN VILDÅSNA.

HANS HAND SKALL VARA EMOT VAR MAN, OCH VAR MANS HAND EMOT HONOM; OCH HAN SKALL LIGGA I STRID MED ALLA SINA BRÖDER.
1 Mos kap 16:7-11.

Änglar finns.

Nu är det någorlunda lugnt i den abramitiska familjen.
Ismael har nu blivit tonåring, 13 år och i kap 17 läser vi hur han blir omskuren tillsammans med sin fader Abram.

Det är nu Herren Gud upprättar det stora förbundet, där omskärelsen är ett förbundstecken:

NÄR ABRAM VAR 99 ÅR GAMMAL, UPPENBARADE SIG HERREN FÖR HONOM OCH SADE TILL HONOM:

- JAG ÄR GUD DEN ALLSMÄKTIGE. VANDRA INFÖR MIG OCH VAR OSTRAFFLIG.

JAG VILL GÖRA ETT FÖRBUND MELLAN MIG OCH DIG, OCH JAG SKALL FÖRÖKA DIG MYCKET.  - - -

DÄRFÖR SKALL DU INTE LÄNGRE HETA ABRAM, UTAN ABRAHAM, TY JAG SKALL LÅTA DIG BLI FADER TILL MÅNGA FOLK...

... OCH KUNGAR SKALL UTGÅ IFRÅN DIG.
1 Mos 17:1-6

Fader till kungar.

Även Sarais namn ändras nu, till SARA:

OCH JAG SKALL VÄLSIGNA HENNE OCH OCKSÅ MED HENNE GE DIG EN SON...

... OCH FOLKSLAG SKALL KOMMA AV HENNE , OCH KUNGAR ÖVER FOLK SKALL HÄRSTAMMA AV HENNE.
1 Mos 17:15.

Sedan nämns inte Ismael förrän i skildringen av hur han väckte Saras missnöje vid ett gästabud.
Man firade att sonen Isak nu var avvand.

Ismael är 14 år - en typisk tonåring och "fjortis" - och han skämtar, hånar och driver gäck:

DÅ FICK SARA SE HAGARS, DEN EGYPTISKA TJÄNSTEKVINNANS SON, LEKA OCH SKÄMTA.

HON SA TILL ABRAHAM:

- DRIV UT DENNA TJÄNSTEKVINNA OCH HENNES SON! HAN SKALL INTE ÄRVA MED MIN SON ISAK.
1 Mos 21:9.

Hu...

Abraham ogillade Saras reaktion, Ismael var också en "äkta son" för honom.
Men Gud talar till honom och ber honom släppa sitt misshag.
Herren tar parti för kvinnans känslor:

- LYSSNA TILL SARA I ALLT VAD HON SÄGER DIG.
TY GENOM ISAK ÄR DET SOM SÄD SKALL UPPKALLS EFTER DIG.

MEN OCKSÅ TJÄNSTEKVINNANS SON SKALL JAG GÖRA TILL ETT FOLK, DÄRFÖR ATT HAN ÄR DIN SÄD.
1 Mos 21:12.

Många fåglar på grenen..

Förbundet är alltså upprättat med det judiska folket, medan det muslimska folket "går brevid" - utan förbundsgemenskap - men ändå under Guds hand.

Det som nu händer är att Sara, som har ansvaret över familjen och dess barn (lägg märke till  det!) driver ut Hagar och Ismael, så att Isak skulle bli ensam arvinge.

Dessa båda höll på att duka under av törst i öknen, men blir räddade genom ett Guds ingripande.
1 Mos 21:14-19.

Ismael växer upp och blev en bågskytt.
Han bodde i öknen Paran och hans moder Hagar skaffade honom en hustru från sitt hemland, Egypten.

Ismael fick 12 söner, 1 Mos  25:12-17, och även en dotter - Mahalat - är omtalad som hustru till Esau (1 mos 28:9).

Tolv hängen.

Så småning om dog Abraham i en ålder av 127 år:

... MÄTT PÅ LIVET OCH SAMLAD TILL SINA FÄDER.
1 Mos 25:7.

Åren går och när Ismael är 137 år dör även han, och samlas till sina fäder.
1 Mos 25:17-18.
Han var en äkta ökenson, precis som det blev förutspått i kap 16:12.

För Abrahams skull gjorde alltså Gud Ismael också till ett stort folk.
Han blev stamfader till en rad beduinstammar.

Från hans tolv söner kommer flera folkstammar i nordvästra Arabien och Sinai öken (1 Mos 25:12), t ex Kedar och Midjan.

Många söner.

Ismaeliterna var ett krigiskt folk.
På flera ställen står det hur de strider:

HAN KOM I STRID MED ALLA SINA BRÖDER.
1 Mos 25:18.

Men det står också att de bedrev handel, bland annat med slavar, 1 Mos 37:25, 39:1 (detta är när Josef blir såld som slav till Egypten! Intressant).

Jag tappade fattningen.

Nu kopplar jag ihop detta med Muhammed.

När han trädde fram på den världshistoriska scenen i början av 600-talet efter Kristus, var hans mission att samla alla beduinstammar till ett enda folk.
Muhammed ville ena ökenfolkens splittring.

Så långt är allt gott.

Muhammed inspirerades av de kristna kloster som fanns där (fem tideböner!), samt även judiska bosättningar.
Koranen bär spår av hur han uppfattade sin samtid.

Koranen. Månpocket.

I början höll sig Muhammed väl med omgivningen och sökte samförstånd.
"Ni har er religion och vi har vår."

Halva Koranen består av dessa fredliga, något äldre texter.

Andra halvan är formade efter en hårdnande situation:

När Muhammed möter motstånd, börjar stridigheterna.
Han visar vilken stridsherre han är, och har blod på sina händer.

Det är nu de svåra texterna kommer, om att "döda de otrogna."

Dagens muslimer, sentida ättlingar av Ismael, är ingen homogen grupp.

De flesta vill leva efter de fredliga Koranversarna, men de våldsamma fundamentalisterna i dagens ISIS, Islamiska Staten, följer de senare texterna med krigiska uppmaningar.

Klättra inte upp.

Och uttrycket "skriande åsna", som tyvärr gjorts till ett skällsord, kommer alltså från 1 Mosebok.

Men hur var det nu? Fick inte alla djur plats i Noas ark?
Även den skriande åsnan är föremål för Guds kärlek, genom Jesus Kristus!

Och den skall vi visa genom den nödvändiga religionsdialogen, här och nu.

Visa varann omsorg.

Nu orkar du säkert inte läsa mer.
Ta en paus.
Men jag är inte klar än.

Galaterbrevet hade mer att säga.

Hur vågar vi läsa om Omskärelse i våra kristna gudstjänster?
Är inte det vulgärt!
Ett politiskt inlägg i vårddebatten om huruvida detta skall finansieras med skattemedel, eller inte.

Eller?

Vilken väg?

Bakgrunden var ju det förbund Gud upprättade med Abraham.

- OCH DETTA ÄR DET FÖRBUND MELLAN MIG OCH ER:

ALLT MANKÖN SKALL OMSKÄRAS, PÅ ER FÖRHUD SKALL NI OMSKÄRAS OCH DETTA SKALL VARA TECKNET.
1 Mos 17:11.

Den manliga omskärelsen lever kvar även bland muslimer, dock utan att det är ett förbundstecken.

Hur kommer jag in på banan?

Hör nu hur Paulus undervisar, fortsättning från Galaterbrevet kap 4:31 - 5:6:
Nej, det handlar inte om sjukvård.
Det handlar om Guds förbund.

Och om vi kan förtjäna Guds kärlek, eller inte...

- OM NI LÅTER OMSKÄRA ER, HAR NI INGEN NYTTA ALLS AV KRISTUS.

JAG FÖRSÄKRAR ER IGEN:
- VAR OCH EN SOM LÅTER OMSKÄRA SIG, ÄR SKYLDIG ATT HÅLLA HELA LAGEN!

NI ÄR UTESTÄNGDA FRÅN KRISTUS, NI SOM SÖKER ER RÄTTFÄRDIGHET I LAGEN; NI HAR HAMNAT UTANFÖR NÅDEN.

TY VI VÄNTAR OSS, I VÅR ANDE, ATT GENOM TRON VINNA DEN RÄTTFÄRDIGHET, SOM ÄR VÅRT HOPP.

I ETT LIV MED KRISTUS KOMMER DET INTE AN PÅ OMSKÄRLESE, ELLER FÖRHUD, UTAN PÅ TRON, SOM FÅR SITT UTTRYCK I KÄRLEK.

Jag har fångat en ängel...

Paulus talar alltså till andra folk som vill konvertera och bli "Messias-troende".
Måste de då gå via judendomen först?
Är det först omskärelse, och sedan det kristna dopet?
Nej!

Allt är av nåd!

Inga egna rättfärdiga gärningar. Inga offer.
Inget som kan "blidka Gud", för Guds kärlek går långt förbi vårt mänskliga tänkande.

Synden är förlåten genom Jesu försoningsdöd på korset.

Och vi är alltså inte barn till tjänstekvinnan, utan till den fria kvinnan, Sara.

Dopfunten i Kållered.

Nu avrundar vi:

Det kristna dopet är det Nya Förbundets tecken.
Dopet är givet till alla - både män, kvinnor och barn - och till alla folk.

Därför är det stort när flyktingar vill bli kristna, nu när de äntligen lever i ett fritt land, och vill finna den frid som finns hos Jesus.

Kristus lyser.

"Här Boor Gudh".

Till sist, innan du storknar, kommer ett intressant förslag om ett annat nytt förbund:
- Förenade Religioner, FR:

FN kan inte hantera religiösa konflikter.
Läs vad tidningen Dagen skriver om Simon Peres förslag om en ny världsordning... och ett FR = Förenta Religioner, där påven är president...

http://m.dagen.se/nyheter/peres-vill-se-religiost-fn-med-paven-som-ledare/

Hanteras varsamt.

De allra varmaste hälsningar till er alla.

Helene F Sturefelt,
- som fotograferade fjärilar i Valjevikens bokskog

Duktig!

.