JAG BEHÖVER INTE VETA - Oriah Mountan Dreamer

Medsols. Eller mot?

Inte medhårs.
Men lagom mycket mothårs så att sanningen känns.

Här kommer en stark text av Oriah Mountain Dreamer, om att möta en annan människa, bortom artighet och tomma floskler.

Hennes ord har jag bildsatt med egna foton från Stumholmen i Karlskrona.
Det var en äventyrlig vandring i kvällssol med ett roterande moln över oss..

Yrke?

JAG BEHÖVER INTE VETA VAD DU HAR FÖR YRKE -
JAG VILL VETA VAD DU BRINNER FÖR
OCH OM DU VÅGAR DRÖMMA OM ATT MÖTA DITT HJÄRTAS LÄNGTAN.

JAG BEHÖVER INTE VETA HUR GAMMAL DU ÄR -
JAG VILL VETA OM DU KOMMER ATT TA RISKEN ATT FRAMSTÅ SOM EN DÅRE,
FÖR KÄRLEKENS SKULL, FÖR DINA DRÖMMARS SKULL OCH FÖR ÄVENTYRET ATT LEVA.

Äventyr att leva.

JAG BEHÖVER INTE VETA VAR PLANETERNA STOD NÄR DU FÖDDES -
JAG VILL VETA OM DU KRYMPT IHOP OCH STÄNGT DIG
AV RÄDSLA FÖR YTTERLIGARE SMÄRTA.

Egen identitet.

JAG VILL VETA OM DU KAN SITTA MED SMÄRTA,
MIN ELLER DIN EGEN,
UTAN ATT FÖRSÖKA GÖMMA DEN, MILDRA DEN ELLER GÖRA NÅGOT ÅT DEN.


JAG VILL VETA OM DU KAN VARA I GLÄDJE,
MIN ELLER DIN EGEN,

OM DU KAN DANSA VILT OCH LÅTA EXTASEN UPPFYLLA DIG ÄNDA UT I FINGRAR OCH TÅR,
UTAN ATT MANA OSS ATT VARA FÖRSIKTIGA, REALISTISKA
ELLER HÅLLA DE MÄNSKLIGA BEGRÄNSNINGARNA I MINNET.

Vågar hoppet!

JAG BEHÖVER INTE VETA OM HISTORIEN DU BERÄTTAR ÄR SANN -
JAG VILL VETA OM DU KAN GÖRA NÅGON ANNAN BESVIKEN FÖR ATT FÖRBLI SANN MOT DIG SJÄLV,

OM DU KAN BÄRA ANKLAGELSER OM SVEK
OCH ATT INTE SVIKA DIN EGEN SJÄL.


JAG VILL VETA OM DU KAN VARA SANN
OCH DÄRMED PÅLITLIG.


JAG VILL VETA OM DU KAN SE SKÖNHET
ÄVEN OM VARJE DAG INTE TER SIG UNDERBAR.

Var sann.

JAG BEHÖVER INTE VETA VAR DU BOR ELLER HUR MYCKET PENGAR DU HAR -
JAG VILL VETA OM DU KAN STIGA UPP EFTER EN LÅNG NATTS SORG OCH FÖRTVIVLAN,
MÖRBULTAD ÄNDA IN I MÄRGEN,
OCH ÄNDÅ GÖRA DET SOM BEHÖVER GÖRAS FÖR BARNEN.

JAG BEHÖVER INTE VETA VAR ELLER VEM DU HAR STUDERAT -
JAG VILL VETA VAD SOM HÅLLER DIG INIFRÅN
NÄR ALLTING ANNAT FALLER IFRÅN.


JAG VILL VETA OM DU KAN VARA ENSAM MED DIG SJÄLV,
OCH OM DU I SANNNING TYCKER OM DITT EGET SÄLLSKAP I DE TOMMA STUNDERNA.

Min bänk.

JAG BEHÖVER INTE VETA VEM DU KÄNNER ELLER HUR DU KOM HIT -
JAG VILL VETA OM DU KOMMER ATT STÅ I ELDENS MITT,
MED MIG, UTAN ATT RYGGA TILLBAKA.

JAG VILL VETA OM DU KAN LEVA MED MISSLYCKANDEN,
DINA ELLER MINA,
OCH ÄNDÅ STÅ VID SJÖKANTEN NÄR FULLMÅNENS SILVERGLANS LYSER, OCH ROPA:
- JA!

Ja!

Detta är en sann trosbekännelse för varje brusten människa som inte vill svara på ytliga frågorna.

Orden kommer från någon som verkligen är intresserad av människan bakom maskerna.
Vilket intressant samtal det kan bli!

Jag vill inte bli definierad med mitt yrke, min ålder, stjärntecken, ekonomi eller vilka högstatus-människor jag eventuellt känner...
Vill du?
Det är blir en börda och en falsk bild, som ingenting säger om vem man är som person.

Redan har jag brutit konventionen och vägrat svara just på dessa frågor...
Intressant att vara nyinflyttad och försöka ge ett annat fokus när man ska lära känna varann.

Men först blir det tyst...
- - -
Fast det är klart, det är inte alltid man vill berätta vad man brinner för heller.
Då kan det vara skönt att gömma sig bakom en yttre fasad.

Stumholmen, inte längre stängt.

Oriah Mountan Dreamer är en kanadensisk kvinna, född 1954 (se, där kom det!).
Hon skriver andliga texter bortom de religiösa dogmerna.
Just denna text är översatt av Alexander Kielding och Elin Berggren.

Och frågan är vad som är viktigast:
- att hålla det falska skenet uppe och vara socialt smidig, eller
- att göra andra besvikna för att vara sann mot sig själv.

Det handlar inte om middagskonversation "om maten smakade bra" där smidigheten är en dygd, utan om de djupare frågorna.

Mitt eget svar är att nu när fasaden brustit så finns det bara en väg att gå, och det är sanningens väg.

Men det kostar besvikelse när man inte längre vill, eller orkar, leva upp till andras förväntningar.
Eller sina egna.
Mycket besvikelse.


Ja, jag vill bära anklagelser om svek om det är nödvändigt för att inte svika min egen själ.
Ja, jag vill bära misslyckanden för att visa att också jag är "bara en människa".

Och visst kommer jag att stå där vid sjökanten i fullmånens silverglans och ropa att jag vill vara med ett tag till, trots mental smärta, sjukskrivning och utebliven karriär, i yttre mening.

Tagen ur tjänst, tills...

Det är i sprickorna som krukan släpper ut mest ljus.

Helene F Sturefelt,

- som inte behöver veta vem du är, men gärna vad Oriahs text sa till dig.

Och om du känner några kändisar... ; )

HEMMA I SIG SJÄLV

Bro av ljus.

Äntligen är tågstejken över liksom denna långa bloggpaus.
Sakta rullar tågen åter liksom bokstäverna över denna digitala yta.

Spelar det någon roll var man bor för att kunna vara Hemma I Sig Själv?

Ja, det gör det.
Å andra sidan, när man verkligen är hemma i sig själv då kan man bo var som helst!

Är jag hemma här?

Jag vill dela några tankar om hemkänsla och väljer att ta tre utgångspunkter:
- från huvudet, från hjärtat och från magen.

Hemma i HUVUDET:

Är du bekväm med dina tankar? Trivs jag med mitt sätt att tänka?
Eller är det ständiga plågor som dyker upp?

Jag skulle så gärna vilja bli vän med alla mina tankar - utan reservationer!
Men då dyker en massa tabun upp:
- Så kan du väl inte tänka! Och det där är oanständigt..

Och så stänger man in tankarna på den mörka vinden där de ligger och gror... till mardrömmar på natten.

Lås inte.

Nej, jag prövade att göra tvärtom - välkomna varenda tanke som dök upp, även de värsta.

Förutsättningen var att befinna sig på en trygg plats, så jag gick till kyrkan, och fäste blicken på honom som varit i det värsta mörkret...

Märkligt. Hos Jesus blev tabutankarna mycket lugnare.. De miste sin udd på något sätt.
Som om Han redan visste...

Vad vet du?

Hemma i HJÄRTAT

Jag tänker mig att känslorna bor i hjärtat.
Bara ett fåtal är godkända.
Varje familj har ju sina tysta tillåtanden och stänger sakta dörren för många opassande känslor:

- Här hos oss blir man inte ledsen... eller inte arg... eller inte besviken... eller inte trött. Och skrattar inte för högt!

Och så kryper dessa känslor in i mörkret och börjar spöka.

Även här prövade jag att våga känna alla känslor där jag satt omsluten av Guds kärlek.

Gud vet ju...
Det är ju Gud som har skapat alla känslouttryck och gett dem som en gåva till oss, var enda en!
Varje lust och längtan, sorg och bedrövelse är ett uttrycksmedel som vill leda oss framåt.

Led mig framåt.

Hemma i MAGEN

I magen bor alla begär.
Där finns hungern, sexualiteten, aggressionen och dåsigheten.

En människa i harmoni har balans mellan dessa krafter.
Och kanske behöver vi inte värdera dem, bara acceptera dem och hitta sunda sätt att ge dem plats.

Det svåra är att inte förväxla dem.

De goda behoven förvandlas lätt till överdrivna begär utan gränser.

Eller så förnekar man hungern, sexualiteten, aggressiviteten och tröttheten.
Då kryper de ned i källaren och växer sig till stora spindlar på väggen... Hjälp!

Lås upp, sa jag ju.

Jag vill vara hemma i magen!
Våga känna hunger, våga känna lusten, våga vara arg, våga vara trött... Och lat!


Psalm 285 ligger framför mig:

GUD FÖR UPPBROTT OCH FÖRVANDLING
LÄR OSS GLÖMMA BORT VÅRT JAG.

DRIV OSS UT ATT BYGGA BROAR
TILL EN OKÄND MORGONDAG.

Bro till Morgondagen.

Ibland måste man flytta ut ur sig själv för att hitta sig själv.
Tänka med någon annans tankar.
Känna med någon annas känslor.
Pröva någon annans behov och begär.

Bara för att få perspektiv.

Ja, det där hemska "uppbrottet" är nödvändigt för att mossa och rutiner inte ska kväva allt liv.

Men jag vill inte glömma bort mitt Jag! Här håller jag inte med psalmförfattaren, men han menar kanske glömma bort sitt ego?
Hellre det.

Min bön är att mina, och dina, tankar - känslor - begär ska bli broar som hjälper oss att mötas som människor.
I ärlighet.

Ibland har man lyckan att möta människor som är helt trygga.
De har slutat bråka med sig själva.

Tänk att kunna sluta fred med sitt huvud, sitt hjärta och sin mage!
Våga betrakta och känna allt det som gör livet levande.

Och tänka:
- Vad vill detta säja mig just nu? Inte förtrycka eller gömma undan.
Hur ska man annars bli Hemma I Sig Själv?

Jag menar, om man kommer och hälsar på någon, då blundar man väl inte för det man ser i huset?
Varför skall vi då blunda för oss själva?

Rörelse av ljus.

DET FINNS NÅD FÖR NYA VÄRLDAR
MYCKET STÖRRE ÄN DEN HÄR.

NYA SKAPELSER OCH TIDER
NÅD FÖR ALLT SOM BLIR OCH ÄR.

Nu vågar jag mig ut på en okänd bro och hälsar mig välkommen till mig själv.
Undrar vem jag skall möta...?

Vem där?

DET FINNS DJUP I HERRENS GODHET
OCH DESS GRÄNSER INGEN SER.

DET FINNS VÄRME I HANS DOMSLUT
MER ÄN NÅGON FRIHET GER.

Om Gud skapade oss till original är det ju dumt om vi dör som kopior...

På en bro av ljus och nytt liv vandrar jag nu fram, med nya insikter men med samma avsikter som förr:
- att dela ett stycke Liv och en portion Tro.

Fantastiskt!

Hemkära hälsningar till dig, bästa läsare, med hopp om en fin midsommar med lagom dos vemod och glädje,

från tågåkande Helene F Sturefelt,
- som fotograferade Ljungaviksbron i Sölvesborg i prästkrage...

...

Ljungaviksbron är Europas längsta gång- och cykelbro.
Kom hit och hälsa på!