PREDIKA I TRÄDET

Åh Gud! Vilket träd! Gud... ?!

Gud är som ett träd.
Inte konstigt om det då är lite träigt i kyrkan...

Det är inte lätt det här med gudsbilder.
Men vi får ta hjälp av det naturen visar!

Jesus säger ju själv att:

JAG ÄR DEN SANNA VINSTOCKEN OCH MIN FADER ÄR VINODLAREN.

Vattenkupol. En källa ur marken!

Följ med mig på en vandring i Skärva bokskog, där Johannes evangelium blev alldeles levande.

Medan du läser detta, hämta din Bibel och slå upp kapitel 15, ett av de träigaste... ; )

I detta naturreservat finns källor som springer upp ur marken, det finns enorma ekar, både levande och döda.
Och mittemellan...
I det tillsynes döda är det fullt av liv, ja torrträden är som hyreshus för alla småkryp som söker skydd.

Arkitekter i alla tider har haft skogen som förebild när de ritat katedralerna... Valven är som trädens grenvalv och predikstolen är som ett  - träd.

Predikoträdet.

- Kom an, grabbar, den här tar vi! Holka ur den och pynta upp den! Lite guld och prål så det glänser i ögonen på församlingen...

Och så kom predikstolen in i kyrkan, för att Luther en gång i tiden ansåg det så himla (!) viktigt att folk fick höra evangeliet förkunnas, tydligt och utan krav, på det egna språket.

JESUS SA:
- DETTA HAR JAG SAGT ER FÖR ATT MIN GLÄDJE SKALL VARA I ER,
OCH ER GLÄDJE BLI FULLKOMLIG.

Så fin den blev.

Sillhövda kyrka.

Hm, där borta står ju en predikstol... mitt i skogen... Vågar jag gå in i den?

Jag vet inte om du är van vid att umgås med träd, med de har en enorm vilja och integritet!

Flera gånger försökte jag gå innanför trädets kraftcirklar, men det gick inte. Det var för starkt.

Och har man dessutom en ryggsäck på sig, full med gammla dogmer bland termosmuggarna, då går det inte alls!

- Får jag komma in?
Det krävdes stort mod från min sida att kliva in i trädets innanmäte... som att gå in i det heliga...

Vilken ljuvligt omslutande känsla det var!

Himmelskt träd.

Total trygghet. Skydd av högsta kvalitet.
Som HSP-person (högsensitiv personlighet) har jag ett enormt behov just av skydd. Jag orkar inte vara så synlig, behöver stor integritet kring min person.

Om du ser någon komma gående på stan klädd i en trästock, då vet du vem det är...

Skratta inte!
Om Gud är ett träd så ska väl efterföljarna också vara det!!?
Jasså, inte läsa så bokstavligt... nähä nej.

Jag får väl gå ur, då.

VARJE GREN I MIG SOM INTE BÄR FRUKT SKÄR HAN BORT.
VARJE GREN SOM BÄR FRUKT ANSAR HAN, SÅ DEN BÄR MER FRUKT.

NI ÄR REDAN ANSADE GENOM ORDET SOM JAG HAR FÖRKUNNAT FÖR ER.

BLI KVAR I MIG, SÅ BLIR JAG KVAR I ER.

Bli inte lurade av individualismen! Då blir du en ensam gren som ligger där och torkar och inte vet var du hör hemma...

Inte hemma i "civilisationen", som faller.

LIKSOM GRENEN INTE KAN BÄRA FRUKT AV SIG SJÄLV - OM DEN INTE SITTER KVAR PÅ VINSTOCKEN - KAN INTE HELLER NI GÖRA DET, OM NI INTE ÄR KVAR I MIG.

Jesus använder ett språk fullt av kärlekens enhet, i den djupaste omfamning...

Spring inte iväg! Jag i dig och du i mig i mossan...

JAG ÄR VINSTOCKEN, NI ÄR GRENARNA.
OM NÅGON ÄR KVAR I MIG OCH JAG I HONOM, BÄR HEN RIK FRUKT.

UTAN MIG KAN NI INGENTING GÖRA.

När kraften uteblir i den troendes liv - och därmed även i kyrkan - så kan det bero på att vi har fått oss en knäck och bara hänger löst på stammen...

Läser om diakon Margareta Lindskog, Mölndal, som fick en depression när hon var 55 år:

- Allt för många tror att "ont i själen" betyder att man har ett felaktigt förhållande till Gud.
När Gud blir tyst, lider man av känslan av gudsövergivenhet, och av att inte "duga" åt Gud.

- Vad säger du till den som upplever det så? frågade intervjuaren.

- Att det inte är konstigt att känna så. Gud hör varenda bön och älskar dig, även om själen ibland inte orkar ta in detta.
Även om själen är trött och sjuk, har min ande fortfarande kontakt med Gud.

Kontakt med stammen.

Jag är så tacksam att min Gudsrelation inte hänger på min förmåga att tro. Inte heller på min eventuella förmåga att göra gott...

JESUS SA:
- NI HAR INTE UTVALT MIG UTAN JAG HAR UTVALT ER.

Tack Gud för att allt beror på Din kärlek!
Det är Nåd. Nåd!

Jag vill stå i trädet och predika om det Liv som Du har skapat!

Ja, jag vill gå upp i predikstolen och berätta om hur vi skövlade Livets Träd och gjorde det till torra plankor, där vi korsfäste Jesus...
Förlåt.

Varför tåler vi inte kärleken? Varför klarar vi inte av att ta emot det Du ger?

Gud rynkar pannan...

Grovflätad ekbark.

Imorgon är det Valborgsmässoafton. Då skall vi fortsätta göra det Jesus säger:

DE GRENAR SOM  KASTATS BORT OCH VISSNAT SAMLAS IHOP OCH LÄGGES PÅ ELDEN OCH BRÄNNS UPP.

Är det bra eller dåligt?
Elden är hot... och möjlighet.

Träskallen Helene F Sturefelt,
- som hälsar er med en välsignad skopa träflis!

HOLMSJÖ MARKNAD - V75?

Hembygdsföreningens stånd.

Vid frukosten denna lördag var radion på med Lisa Syrén, "Ring så spelar vi".
Märkligt många sa just detta; att de gärna spelade på hästar, och att eftermiddagen var bokad framför Sporten...

Holmsjö, det lilla samhälle där jag bott och levt prästgårdsliv tidigare, inbjuder till markand två (2!) gånger om året. Idag var det dags.

Jag tänkte kolla om det var sant, det som blev sagt på radion...

Det osade från korvgrillen.

Det är fantastiskt med alla dessa marknader som pågår runt om i landet.
Då kommer folk ut ur sina stugor för att umgås och träffas.

Jag beundrar alla knallar som reser runt i hela landet och packar upp varor, och packar ned, upp och ned... mil efter mil.

Det är lika roligt varje gång att komma dit.
När man har varit församlingspräst länge på ett ställe, då får man många fina relationer.

Sillhövda församling är en av Blekinges minsta, med sina drygt tusen tillhöriga.
Snart lär man känna hur släktena hör ihop... Ingen anonymitet här inte!

En klok blå elefant.

Där kom några unga pojkar gående - åh, mina dopbarn! Så stora ni har blivit (tantvarning!).

Ett gäng snygga tjejer trippade förbi - ni var med i kyrkan när dagis var inbjudna till Påskens berättelser och vi lekte uppståndelsen...!
Men det var inte jag som var gud, trots de vita kläderna...

- Hej! Det var länge sen! Det här är min konfirmationspräst Helene, det är min min flickvän...

Jag blev så varm i hjärtat att se dessa unga människor nu som vuxna, med jobb och hus på gång...

Ballonger blåste runt.

I min splittrade uppväxt med alldeles för många flyttningar, har jag inte sett andra växa upp.
Nu får jag äntligen sammanhang och kontinuitet.

Och där kommer ett par jag vigde en gång - hur många barn och hundar har ni egentligen?! : )

En blick från en kvinna vars man jag begravde, inga ord behövs, bara seendet... och delandet i vetandet.

JESUS SA:
- BLIV KVAR I MIN KÄRLEK...
                                                      Johannes 15:10

Kollega Ann-Louise Trulsson.

Alla dessa möten andades verkligen kärlek och värme, glädje och sorg.
Det var tro i funktion.
Dåtid och nutid möttes. Himmelsk framtid anades.

En ung grabb stod plötligt framför mig, adopterad vid 5 år ålder och döpt då, nu strålande vacker så jag nästan tappade andan...

Tack Gud för alla dessa människor!

JAG KALLAR ER INTE LÄNGRE TJÄNARE,
JAG KALLAR ER VÄNNER,
DÄRFÖR ATT JAG HAR LÅTIT ER VETA ALLT VAD JAG HAR HÖRT AV MIN FADER.

Kärlek. Mycket folk.

Samtidigt inne i stan pågick ett annat evenemang.

Live Green ville förena shopping med eftertanke. Centrumtåget fylldes med kläder som folk skänkt. Det skulle vidare till Human Bridge. Som tack fick varje givare en kupong att handla med lokalt.

Initiativtagaren Louise Lindén sa:

- Live Green kommer ur Green Teens, ett forum som startade för miljöengagerade ungdomar.
Man ska inte behöva välja parti bara för att man vill engagera sig. Man behöver inte vara extremister som Greenpeace eller fältbiolog i skogen. Alla kan vara med.

Om jag får välja mellan stan och skogen, då blir det skogen...
Och om jag skall välja mellan marknadsstånd och TV för att umgås, då blir det... Va?? Vart tog alla vägen?
Hallå! Marknaden är inte slut än!

Klockan var två.
Umgås... jo... ända till kl 14 sa de ju på radion. Travet hade börjat.
Då var det alltså sant.

Taskig annonsering.

Vi travade hemåt, mycket nöjda med alla möten, trots att det tog slut så tvärt.

Böner i hjärtat till alla gamla församlingsbor!
Imorgon skall det predikas över denna text, Johannes kap 15:10-17.
Det ser jag fram emot.

DETTA HAR JAG SAGT ER FÖR ATT MIN GLÄJDE SKALL VARA I ER OCH ER GLÄDJE BLI FULLKOMLIG.

Tack gode Gud! Fullkomlig glädje... oavsett vinst eller förlust på travet.
Amen.

Helene Sture Knallefelt,
- som inte gillar V75 alls!

Travar hem.

ANDLIGHET PÅ WEBBEN - Finska kyrkan kan!

Andligt liv på webben.

Grattis.
Du är en av de 14% som utövar andlighet på webben!

Tack för att du tittar in här. Detta är min förlängda predikstol och du är en del av den osynliga församlingen.

Vi är viktiga, du och jag.

Nä, dit upp kommer jag aldrig...

Nu vill jag dela med mig av Finska kyrkans framgångar vad gäller kristen närvaro på sociala medier.
På teologdagen i Lund i tisdags gick jag på ett seminarium där Andlighet på webben var i fokus.

En tjusig, härlig och kunnig ung kvinna, Jessica Högnabba, föreläste, och sa:

- För tio år sedan skrattade kyrkan åt detta, men nu är jag - som den första - till och med prästvigd för tjänst på webben!

Missionsbefallningen säger att vi skall gå ut i hela världen och göra folk till lärjungar.
Metoderna ändras men målet är detsamma.

På 1500-talet var kyrkan mycket snabb med att hänga på utvecklingen, då boktryckarkonsten kom.
På 1960-talet var kyrkan också långt framme vad gäller radio- och TV-sända kristna program.

Men på 2000-talet har vi inte hängt med i Internets snabba utveckling.
2004 tog dock Finska kyrkan tag i detta på allvar. Nu börjar vi se ett postivit resultat.

G:a pastoralinstitutet i Lund.

Då bläddrade vi bara i böcker...

De flesta unga vuxna har sitt sociala liv på facebook eller instagram.

- Det är inte istället för det riktiga livet, sa Jessica Högnabba, det är ett komplement, men ett mycket viktigt sådant, och det måste vi i kyrkan förstå!

Annars finns vi inte i unga människors liv.

Daniel Jakobsson, internetutbildare i Finska kyrkan, sa:

- Kyrkostyrelsen uppmuntrar anställda att vara närvarande på webben.
Många börjar inse att FB är mitt nya "arbetsrum". Ja, även både festplats och fikarum!

Arbetsplats. För fest.

Han fortsatte:
- Sociala medier går inte att kontrollera...
Vi i kyrkan måste ta risker, våga prova, våga göra fel.

Finska kyrkan utbildar nu nya utbildare, där målet är att 1/3 av alla anställda ska kunna använda sociala medier som kristen närvaro. Över 2000 personer har gått dessa utbildningar.

Imponerande. Satt och var riktigt lycklig.
Det som i vår kyrka är "osynligt" på fel sätt, uppmärksammas nu.

Och hörs det inte,

spelar det ingen roll att du predikar...

- Vi ger verktyg att hitta just ditt sätt att blogga, chatta eller twittra.
Men vi vill uppmärksamma farorna också.

- Ska man vara vän med "alla" på FB? Arbetskamrater, konfirmander och själavårdskonfidenter?
Var går gränsen?
Man kan göra en rad olika vänlistor och skapa olika facebookgrupper i vissa frågor.

Detta vet ju du redan, kära läsare, men jag måste skriva av mig allt som blev sagt!

Och jag undrar:
- Måste man som präst "gilla" alla inlägg för att inte såra någon?

Fredrikskyrkan rustas med ny ljudanläggning.

- Alla församlingar bör dock inte starta "allt". Tänk nationellt.

Den finska kyrkostyrelsen var klok nog att be och få låna duktiga medarbetare ute i församlingarna under ifrån, och dra in dem i det nationella webb-arbetet.

Intelligent!

- Detta skall inte komma uppifrån, sa Daniel, kyrkan vill bemyndiga dem som redan kan detta!
Finska kyrkan är t o m beredda till visst arvode.

Det är mitt hopp att Lunds stift skall kalla samman alla oss som bloggar, twittrar och facebookar (hu vilket ord...) och lyssna in vilka erfarenheter som finns.
Först då kan vi här hos oss se vart vägen går, tänker jag.

Men jag ser en tveksamhet just på grund av att sociala medier inte går att kontrollera.
Om kombinationen Helig Ande + sunt bondförnuft uteblir, då blir det förstås väldigt vildvuxet...

Jesus sa:
- Jag är VÄGEN, SANNINGEN och LIVET.
Inte det statiska stillaståendet, lögnen eller den som är död.
Eller kontrollerande.
Vi måste som kyrka släppa det!

Kontroll eller Frihet?

KIRKKO SOUMESSA har löst det så att 10-15 aktiva gör ett inlägg om dagen å kyrkans vägnar.
Man använder sig av enkla bilder som väcker tankar, bibelord och uppmuntrar till diskussion.
Det finns en beredskap vem som skall svara.

Finska kyrkan är mycket medveten om detta att det rör sig hela tiden...och har släppt "bevakningen".

De är duktiga på att utbilda Unga Ledare och det är ju de som kan vara lärare åt andra.
Fråga de unga vilka evenemang de vill kyrkan ska engagera sig i.

Gör filmgrupper på FB, gör predikogrupper som får ställa frågor till söndagens text och där det blir underlag till själva predikan!
I Stockholm finns katekumenatsgrupper på FB för dem som har småbarn och inte kan gå hemifrån.

Toppen!

Sedan visade de en tecknad kortfilm:

"En snickare startade något... han samlade tolv stycken... utrustade dem... och sände ut dem... som i sin tur samlade många... utrustade dem... och sände dem."

Var inte rädd. Om kyrkan ingenting vågar satsa, kan det ju inte heller fungera.
Och det som inte fungrar på internet, det kan man avsluta och lägga ned.

Det gamla systemet funkade inte.

I dagens tidningshög här hemma läser jag:

Kyrkans Tidning:
- Allt fler svenskar är positiva till Svenska kyrkan och ber lika mycket som förr.
Sydöstran:
- Allt fler unga lider av kronisk värk. Vården hittar inte vad smärtan beror på.

Min slutsats:
- Vi ser nu resultatet av den totala individualismen, där var och en skall skapa sin egen mening. Vem orkar det?
Den kristna tron erbjuder en plats för individen i det stora kollektivet, där GUD är själva meningen. Att vara omsluten av Guds kärlek kan vara en början till läkedom, så att den existentiella ångesten släpper.
En hel del värk släpper då också.

Det är min förhoppning att denna blogg ska vara så som man sa förr om Guds ord:
- Må Ordet både "trösta, varna, lära och förmana."

Jag måste våga... igen.

Till sist:
Gå in och kolla på den här utmärkta bloggen om "Vardagstro och Söndagstvivel"!

http://andetag.blogg.hbl.fi/

Andlighet på webben är en självklarhet!

Bloggprästen och underdogfotografen Helene F Sturefelt hälsar sina över 100 "församlingsläsare" ikväll med Guds rika välsignelse!

GUD LEKER TITTUT - biskop Antjes predikan Joh 16

Teologdag i Lund för alla präster.

Igår samlades Lunds stifts alla präster till teologdag.
Vårens första magnolia sågs i blom vid tågstationen.

Vid ett annat tillfälle ska jag berätta om hur vi blev inspirerade till att vara kyrka på nytt sätt (bland annat Andlighet på webben) (som här!).

Nu får du följa med på den avslutande mässan i Lunds Domkyrka.
Biskop Antje höll en alldeles utmärkt predikan utifrån en svår text, som berörde mig mycket.

Magnolian vid stationen.

Nu läser vi de krångliga orden ur JOHANNES evangelium, kap 16:16:

JESUS SA.
- EN KORT TID OCH NI SER MIG INTE LÄNGRE.
ÄNNU EN KORT TID OCH NI SKALL SE MIG IGEN.

Gud har problem med närvaron...

450 samlade präster från Blekinge och Skåne hoppade till i stolarna när biskopen inledde med dessa ord.

Har Gud problem med närvaron? Med vår närvaro?
Leker Jesus tittut med sina lärjungar?

Var är du? Ha, jag ser dig!

DÅ SADE NÅGRA AV LÄRJUNGARNA:
- VAD MENAR HAN NÄR HAN SÄGER "EN KORT TID OCH NI SER MIG INTE LÄNGRE, OCH ÄNNU EN KORT TID OCH NI SKALL SE MIG IGEN"?

Med psykologin som stödben till teologin använde biskopen den kända tittut-leken som modell för att förstå sammanhanget:

Små barn förstår inte att saker finns även när man inte ser dem.
Men "mamma finns" även om hon inte är synlig!

Det är ingen jämlik lek.
Barnets förtjusning gör att den vuxne fortsätter tittut-leken.

Nu utvecklas tilliten.
- Jag är fortfarande kvar, fast du inte ser mig!

Gömd längst in på stammen.

Är det som Jesus säger en gudomlig tittut-lek med oss?
Det handlar om vårt barnaskap hos Gud. Tilliten.

Det är alltså inte en jämlik relation.
Vi är bara på ett spädbarns nivå när det gäller Guds transcendens.

Jesus över upp vår tillit genom tittut-leken!
En liten tid och ni ser mig inte.... tittut! Här är jag igen.

Vi kunde inte låta bli att dra på smilbanden.
Det här var en rolig och fyndig förklaring av denna märkliga text, som ju handlar om uppståndelsen, livet efter detta och det stora återseendet, tänker jag.

Farväl. På återseende! Amen.

Biskop Antje fortsatte:

De som borde förstå, lärjungarna, de fattar inte... Vad göra?

Även profeten JESAJA lästes, kap 54:7-10, om Guds starka känslor för oss:

ETT KORT ÖGONBLICK ÖVERGAV JAG DIG,
MEN I STOR KÄRLEK TAR JAG DIG ÅTER.

JAG DOLDE MITT ANSIKTE FÖR DIG I HÄFTIG VREDE ETT ÖGONBLICK,
MEN EVIGT TROFAST VISAR JAG DIG NU MIN KÄRLEK...

Ibland är källan knappt synlig.

I dessa två texter ser vi starka känslouttryck. Det är häftig vrede, sorg och plåga, det är orubblig tro och en gläjde som ingen skall ta bort:

NÄR EN KVINNA SKALL FÖDA HAR HON DET SVÅRT.
MEN NÄR HON HAR FÖTT SITT BARN MINNS HON INTE LÄNGRE SINA PLÅGOR.

NU HAR OCKSÅ NI DET SVÅRT. MEN JAG SKALL SE ER IGEN, OCH INTE SKALL TA ER GLÄJDE IFRÅN ER.
Johannes 16:21

GT-texten andas både hot och fredsförbund som inte skall vackla.
NT-texten är ett avskedstal till lärjungarna.
Det är exil. Främlingskap. Hur skall det gå?

Även vår tid är orolig, med hotfulla klimatfrågor...

Hur gör vi präster då, när predikoglädjen är borta?
- Skall vi klaga... slarva... eller tiga?

Det var alldeles tyst av koncentration i Lunds Domkyrka. Biskopens ord var mycket relevanta.

- Vi lever också med obesvarade frågor.
Även vi upplever en frånvaro... av Gud? Av oss själva?
Det är smärtans dynamik.

Frågorna fortsatte:
- Skall vi nöja oss med medelmåttighet? Ska vi vänja oss vid att det som är felaktigt är normalt?
Är det rent av så att vi flirtar med uppgivenheten?

Med eftertryck sa biskopen:
- Det finns för lite tvivel! Därför för lite tro!
Vi anpassar oss på fel ställe.

- Det finns för lite smärta! Därför för lite glädje!

Glädjen blommar.

Jag kände hela mitt år av sjukskrivning och utmattning passera förbi...
Jag har levt med smärtan och tvivlet länge... inte tvivel på Gud utan på kyrkan... en sorg...

Anpassningen till ett felaktigt sätt att leda vårt arbete kostade mig alla mina krafter.

Men jag har i djupet också levt med den gläjde och tro som är alldeles kristallklar och äkta.
Tack vare mörkret...

Det knoppas igen.

Biskop Antje lyfte fram det radikala hoppet som teologen Dorothy Sölle gav ord åt.
Det är tio år sedan hon dog, och hennes tankar är lika aktuella idag. Hon sa:

- Jag är kristen när jag tror att allt är möjligt.
- Jesus ligger alltid ett steg före mig, en död före mig, ett under före mig...
- Om jag ingenting lär mig, då är jag död.
- Jesus talar om mitt liv utan ringaktning. Jag lär mig övervinna cynismen.

Dorothy Sölle formade en teologi efter Auschwich. Ignorera inte smärtan!

Med tacksamhet tänkte jag på de senaste dagarnas läsning av Bonhoeffer, som vitaliserat min tro och min längtan att leva med församlingen.

Vitaliserad längtan.

Denna teologdag har som tema "Inspirerande Lärande". Predikan nådde sin höjdpunkt:

- Ambivalens måste uthärdas. Konflikter måste uthärdas.
Vi måste tåla detta, precis som Luther formade den kristna mänskosynen "Simul justus et peccator" = samtidigt rättfärdig och syndare.

Vi får öva konsten att hantera ambivalens och konflikter, ja t o m uthärda dem åt andra!
Det är mycket som kan krocka och komma i kollision med vartannat.

- Se upp för svartvita lösningar!

Ropen på tydlighet blir farlig om man inte uthärdar kluvenheten!


Den gudomliga tittut-leken är inte simpel. Den är ett uttryck för denna ambivalens:
- Borta! Här igen! Borta... här igen... En liten tid och ni ser mig inte... Ännu en liten tid, och ni ser mig...

Stå ut.

Nattvardsbrödet talar och säger:
- Här är jag! Igen.

Det är det lekande barnets förtjusning, där nöjet är helt på vår sida!

Titta, Kyrkan vilar på Guds källa!

Tack för dessa goda ord.

Antecknat i stunden, bildsatt och idag förmedlat av Helene F Sturefelt,

- komminister i Karlskrona stadsförsamling, som varit borta från arbetslivet men hoppas slippa leka tittut... utan komma tillbaka, sakta och trofast.

Och jag vill varken klaga, slarva eller tiga!
Men gärna tala, ord av sanning och kärlek, här i den gränslösa "webb-kyrkans predikstol"

RÄCK MIG DIN HAND, fastnat

Jag hjälper dig!

Det är inte bekvämt att vara kristen.

Till det yttre är det bitvis en plåga.
Utåt mot en oförstående värld är det ständig beredskap att kunna svara och försvara.
Ibland bara vara. I bön. Och i kärlek.

Men till det inre är det en underbar frid!
Den kristna tron är ett rum där jag umgås med änglar som tröstar, med Jesus som försonar, med Anden som styrker att våga somna och orka vakna.

Jag får vara "i Gud". Fantastiskt.

Följ med på en skogsvandring, där vi låter Paulus få tala ur 2 KORINTERBREVET kapitel 4.

Jag förkunnar inte mig själv.

"Jag förkunnar inte mig själv utan Jesus Kristus.
Han är herre och jag är er tjänare, för Jesu skull.

Ty Gud som sade:
- Ljus skall lysa ur mörkret, har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet - som strålar från Kristi ansikte - skall sprida sitt ljus."

Levande träd sprider ljus.

"Men denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds, och inte komma ifrån mig.

Alltid är jag ansatt, men inte kringränd.
Rådvill, men inte rådlös.
Förföljd, men inte övergiven.
Slagen till marken, men inte förlorad.

Alltid bär jag med mig den död som Jesus fick lida, för att också Jesu liv skall bli synligt i min kropp."

Jag bär... din kropp... i min.

"Jag tror, alltså talar jag.
Jag vet ju att han som uppväckt herren Jesus skall uppväcka mig med honom, och låta mig träda fram tillsammans med er.

Allt detta sker för er skull, för att nåden skall nå allt fler, och hos er väcka en överflödande tacksamhet, till Guds ära."

Så himla glad! Livrädda-re.

"Därför ger jag inte upp.
Även om min yttre människa bryts ned, förnyas min inre människa, dag för dag.

Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga, utan mot det osynliga.

Det synliga är förgängligt, det osynliga är evigt."

Riktar blicken mot livräddaren.

Så skrev Paulus för tvåtusen år sedan. Friska ord, än idag.
Känns som mina egna ord... jag har gjort dem till mina, och lever av dem.

Det är inte lätt att vara kristen.

Därför blev jag så förtvivlad när jag lyssnade på radions helgsmål i lördags...
Maria Kuchen höll en terapeutisk reflexion om "att ha ont"... utifrån denna text.

Ingenting om Kristus.
Ingenting om att tron får konsekvenser.
Det handlar inte att ha ont i ett knä eller ha en mage som krånglar!

Jo, det är också ett lidande som ska tas på allvar och botas!

Men livet är mer än kroppslig hälsa. Själen och anden måste också få kärlek.

Kristendomen får inte reduceras till "friskendomen"!

Reducerad till skugga av sig själv.

Nu ska jag ta reda på hur den officiella kyrkan i Lunds stift ställer sig till mission, vilken stategi vi skall ha.
Och vad det får kosta...

Lite ont i knäna... och säkert mycket magknip....
Ansatt är jag, men inte kringränd... eller? Av smygande press och stress?
Nej! Inte nu igen!

Helene F Sturefelt

Ansatt, men inte kringränd.

FÖRFÖRAREN 20 APRIL 1939

Vad heter dessa blomster?

Hur långt har sekulariseringen tagit sig in i vår kyrka idag?

Finns det någon kristendom kvar, eller börjar okunnigheten ta över allt mer, under namn av demokratiska val?
De grupper som ska ställa upp till kommande kyrkoval, har verkligen olika nivåer...

Många nomineringsgrupper.

Jag fortsätter fundera på vad som hände med kyrkan under Andra världskriget och vill ta lärdom av det.
Framför mig ligger böcker om motståndsmannen och prästen Dieter Bonhoeffer.

Många längtade då efter en stark ledare som skulle kunna ta Tyskland ur svåra tider.
Ledarkulten runt Adolf Hitler blev allt starkare.

Bonhoeffer höll ett radioföredrag den 1 februari 1933 där han varnade den unga generationen.
- Denne ledare, en Führer, kunde bli en Verführer, alltså en Förförare.

Om han inte avstår från att bli en idol för dem han skall leda, då blir han en förförare.
Att göra sig till idol och avgud, är att trotsa Gud.

Tydligen träffade han mitt i prick, för här avbröts radiosändningen... skriver Werner Milstein.

Bruten knopp. Av stöveltramp.

Nu för tiden är inte Gud längre den Högsta instansen... Vi har försökt avskaffa Gud och satt oss själva i Guds ställe.

Det flesta av dagens ledare tycker inte det är konstigt om man blir lite dyrkad... lite idoliserad...

Endast den som har Gud i sitt hjärta hoppar ned från piedestalerna...

Bara Gud är mitt ljus.

Det gäller att kunna läsa sin Bibel själv. Att kunna gå till Källan, söka kunskap på sitt eget språk, och med eget förstånd.

Luther gjorde en fantastisk gärning i Tyskland på 1500-talet, då han översatte hela Bibeln till folkspråket.

Nu kunde man själv läsa Guds Ord, och var inte längre hänvisade till prästerskapets latinska hemligheter, där de styrde församlingen efter eget huvud... som kyrkliga idoler... ja ibland rent av som Förförare i Jesu namn.

Här börjar en enorm folkskolning spridas ända upp till oss i kalla Norden.
Gutenbergs boktryckarkonst kom samtidigt och gjorde att Bibeln är den mest tryckta och lästa bok i världen.

Vi är många.

Enligt James Chapman/Squidoo är världens mest sålda böcker dessa:

Bibeln                        3,9 miljarder
Maos lilla röda          820 miljoner
Harry Potter-serien   400 miljoner
Anne Franks dagbok  27 miljoner.

En vän påpekade:

- Koranen finns inte med i denna statistiken.
Hm.. Det är väldigt många analfabeter som är muslimer. De kan inte läsa själva utan är hänvisade till vad imamerna predikar.

Känns inte detta igen?

Vi funderade en stund. Var överens om att islam behöver "en Luther", en reformator som översätter den arabiska texten till folkspråket.

Det håller inte att göra arabiskan så märkvärdig att den inte går att översätta. Det är härskarteknik med dold agenda.

Det vore en lika stor välgärning som den Luther gjorde på medeltiden, ifall Koranen kunde översättas idag.

När folk själva kan läsa, då börjar de också tänka.
Då kommer imamerna få problem när myndiga muslimer vill samtala, fråga och ifrågasätta vad som faktiskt står.

Här i vår stad har jag själv sett och upplevt mellanstadiepojkar i moskén som "rabblar" arabiska texter, utan att veta vad det betyder.
Jag behöver väl inte skriva hur upprörd jag blev...

Mer kunskap!

Böj dig för Ledaren.

Tillbaka till den rädda och flata kyrkan under Andra världskriget.

När Hitler blev rikskansler 1933 sa Bonhoeffers syster Ursusla:
- Det betyder krig.

Idag är det den 20 april... alltså Hitlers födelsedag... se upp!

Jag citerar ur Werner Milsteins bok, sid 56:

När Adolf Hitlers femtioårsdag firades den 20 april 1939 hade den officiella evangeliska kyrkan tänkt ut en särskild födelsedagspresent:

Alla prästerna skulle avlägga en trohetsed till "Führern".

Teologerna inom Bekännelsekyrkan protesterade, men i lagtexten stod otvetydligt:
- Den som vägrar avlägga trohetseden blir avskedad.

Till de få som vägrade hörde Bonhoeffer och några av hans seminarister.
De insåg faran för genom eden var alla prästerna personligt bundna till Hitler.

Därmed var hela kyrkans existens satt på spel.

Oskyldigt vit, blind lydnad.

Fruktansvärt!
Det här var en djupt allvarlig kris som vi behöver vara medvetna om i dagens samhälle 2013.

Har vi som kyrka vår trohet mot Kristus och Bibeln?
Kan vi kärnan i vår egen tro?

Det är nämligen helt avgörande för hur vi hanterar religionsdialog och mötet med andra.

Fader Zakaria i dialog.

Sedan får vi göra som Fader Zakaria, den koptiske prästen, som läser ödmjukt Koranen och Bibeln sida vid sida från en gömd TV-station i USA, och som når miljoner muslimer världen över!

Ingen skall förföra oss till att tro och tänka om vi inte själva har kunna jämföra och ta ställning.

Shalom, Guds frid med er alla!

Helene F Sturefelt,
- som fotograferade krokus i Hoglandspark, med funderingar på att ta en kvällskurs i arabiska. På SFI..?