Korset - mitt i vår värld.
Nu är min bloggvila över. Det är fastetid och jag vill dela med mig av dagens predikan.
Allt medan våra februari-isar smälter ska vi nu följa Jesus ut i öknen.
Läs gärna Matteus kapitel 4:1-11 för att få bakgrunden.
Rubriken är PRÖVNINGENS STUND.
Vi har gått in i den kristna fasteperioden. Men hur märks det? Ingen tycks göra något särskilt stort väsen av det...
Just så - det är inför Gud vi är i denna period av bot och bättring.
Vi är långt ifrån fastlagsbullar och veckotidningarnas bantnings-recept. Det handlar inte om kilo och utseende. Det handlar om andlighet, om själens eviga väl!
Kasa inte av Livets bana!
Dragsö camping i vila.
På vägen ut till öknen tar vi hjälp av Herrens bön.
Du vet säkert att i den gamla översättningen av Fader vår, står det:
- Inled oss icke i frestelse.
Medan det i den nya Vår Fader står:
- Och utstätt oss inte för prövning.
Denna begreppsförvirring skulle vi enkelt kunna klargöra på följande vis:
En och samma situation kan leda dig och mig till frestelse om djävulen får övertaget, och får oss på fall...
Medan samma situation kan leda till andlig mognad om Guds kärlek får styra oss igenom svårigheten.
Jag håller med den man som sa efter en gudstjänst:
- Jag vill inte be Gud att slippa prövningar! De utvecklar mig. Prövningarna driver mig faktiskt mot Kristus, rakt i hans armar!
De frestelser och prövningar som Gud låter Jesus utstå, pekar på tre stora, viktiga men svaga punkter:
1. Mat och de kroppsliga begären,
2. Livet contra dödsdriften - att leka med ödet,
3. Makten.
Alla tre är naturliga drifter som måste tillgodoses på rimligt sätt:
1. Mat, javisst! Vi ska äta oss mätta i tacksamhet och dela med oss till dem som saknar det vi äger i överflöd.
Frestelsen är FROSSERIET:
2. Livet och dödsdriften är till godo när syftet är att rädda någon annan genom att vi sätter oss själva på spel - t ex är på väg att gå igenom isen...
Frestelsen är ÖDESTRON, utan ansvar, varken för sig själv eller andra...
3. Makt, javisst. För att må bra måste varje människa känna att man har makt att styra över sitt liv, och ta det ansvar som förväntas.
Frestelsen är FÖRTRYCK och dominant utnyttjande.
För hårt tryck. Förtryck.
Nu ska vi se på vilket sätt Frestaren vill locka Jesus att pervertera dessa behov:
1. Att vara Guds son måste innebära att han kan göra stenar till bröd när han är hungrig. Eller?
2. Att vara Guds son måste innebära att Jesus kan leka med ödet och kasta sig utför stup - för änglarna kommer väl rusande för att rädda honom... Eller?
3. Att vara Guds son måste innebära lust att vilja ha makt över alla folk och länder, genom ett enda knäfall - för djävulen själv... Eller?
Det här sista är lite omoget av djävulen... eftersom Jesus redan har all makt!
Dock inte som djävulen tror, utan Jesus har kärlekens makt - den som går tvärt igenom tid och rum, tvärs igenom havererade relationer och ekonomier...
Den prövning som Jesus utsätts för är alltså, om jag får citera Hanna Stenström teol dr, att leva ett liv utan svårigheter och besvär!
- Trolla lite, Jesus! Använd din gudomliga makt och gör det lite bekvämt för dig! Det är du värd. Visa nu vad du går för!
Vi känner igen rösten från den obotfärdige rövaren på korset, han som hånade Jesus och sa:
- Om du är Guds son, hoppa då ned från korset och hjälp dig själv och oss.
Men Jesus gjorde inte det.
Ville han inte? Kunde han inte?
Hanna Stenström lyfter fram detta att Jesus väljer att vara i den verklighet där vi är, dit Gud har sänt honom.
Jesus är alltså hos oss, där stenar
inte blir till bröd, där änglar
inte alls kommer flygande på befallning, och där det finns så stort begär efter makt att vi blir alldeles korrumperade och förstörda!
Jesus är Sann Gud, och Sann Människa. Mitt ibland oss.
Det handlar inte om att ge upp det nödvändiga brödet och tryggheten.
Men Jesus visar med sitt val att han väljer bort detta, för sin egen räkning - varför?
Jo, för att leva ett liv Med oss, där Gud verkar för att förändra allas våra liv, inifrån, och bryta frestelsens makt.
Jesus Med Oss. Jag ser hans spår.
Känner du ökenhettan? Känner du gruset som skavet i skon?
Eller här i Norden prövas vi snarare av kylan... kanten som skaver på långfärdsskridskorna, som inte snördes ordentligt...
Gud vill göra dig och mig uppmärksamma på det som tar fokus till fel saker.
Frestaren lockar oss till ett liv Utan svårigheter!
Till en evig melodifestival! Men det är en falsk verklighet.
Och Strindberg fann - i sitt sökande efter Kristus - att vi inte skall möta lidandet som ett straff, ty det är det inte, utan just som en prövning (mer om Strindberg i ett annat inlägg).
Anders Arborelius, katolska kyrkans biskop, höll en föreläsning för några veckor sedan på Pilgrimsteologidagarna i Vadstena, där han sa:
- Ni svenskar är slav under era känslor! Ni känner hela tiden efter. Ni söker stämningar och "hög mysfaktor", ni dras till egennyttan "vad får jag ut av det här då"...
Ja, han har rätt.
Om en svensk sportjournalist hade mött Jesus efter avklarad prövning i öknen, så hade han stuckit mikrofonen under näsan på Jesus och frågat:
- Hur känns det? - - -
Ishård fakta. Inte känslotänk.
Arborelius fortsatte:
- Gå troget i kyrkan. Inte p g a stämning, ljus och musik eller vilken präst det är... Be till Gud om befrielse från tvånget att hela tiden känna efter! Sök trofastheten. Och ansvaret.
Det leder över till episteltexten, Hebréerbrevet 4:14-16, där vi uppmanas att:
- Håll fast vid er bekännelse!
Inte vid er känsla av att det känns så bra... Det är alltför flyktigt.
Dietrich Bonhoeffer skrev:
- När någon gör dig illa, skäms då inte för dittt hämndbegär, men följ det inte!
Låt ondskan rusa ut i tomma intet!
Ondskan blir maktlös när den inte möter motstånd.
Så står djävulen där, ensam i ökengruset, och skriker efter oss:
- Du kan fortsätta synda, det gör inget, Jesus förlåter dig ändå!
Återigen förvrider han Guds ord. Det låter nästan rätt, men är totalt fel.
Frestaren vill få oss att tro att nåden är billig, som Martin Lind skulle ha uttryckt det, att Nåden är ett bortslumpat och slarvigt sakrament - ta för dig bara. Gör inte upp med din synd, arbeta inte på din frälsning, Jesus älskar alla, tra la la - en teologi på avvägar!
Nej kära vänner, nåden är en Final!
När du och jag har gråtit oss igenom våra svagheter och misslyckanden - och fått syn på vår egen bortvändhet från Gud, medmänniskan och oss själva - då vill Herren att den förkrosselsen skall leda oss till Kristus, rakt i hans öppna armar.
Rakt i hans armar!
Isens åderbråck. Sprickorna är extra starka.
Och där finns inga stenar - hos Jesus finns brödet som mättar.
Där finns ingen lek med ödet - hos Jesus finns skydd mot faror, men också personligt ansvar.
Hos Jesus finns den makt som stavas sanning och smakar kärlek, ja hos honom finns det mest dyrköpta evangelium världen har skådat:
- Genom död till liv, ja evigt liv, i en öken som nu grönskar av glädje, läkedom och frid!
Amen.
Helene F Sturefelt
- predikant i Kungsmarkskyrkan och Fredrikskyrkan i Karlskrona.
Nu är jag igång igen - hänger du med? : )
