Är man finare bara för att man är ovanlig?
Ska man få företräde bara för att man är i minoritet?
Hur är det med pioner contra maskrosor?
Homosexuella contra majoriteten av hetersexuella? Minoriteten av muslimer i riksdagen contra ateister och kristna?
Jag har varit i Vissefjärda kyrka och sett en trevlig barnmusikal; "Ogräs i rabatten". Landsbygden håller hög kvalitet. Svenska kyrkan är fortfarande landets största kultur-arena.
DEN BLOMSTERTID NU KOMMER.
Samtidigt läser jag tidningen Världen Idag där Lukas Berggren skriver en mycket intressant artikel om "identitets-politik". Vi ska se om det går att kombinera detta.
Finns det något ogräs i rabatten?
Och finns det någon trädgårdsmästare som bryr sig?
Det här inlägget handlar alltså om identitets-politik - att vi alla är bärare av en osynlig valuta, som Lukas Berggren kallar för "minoritets-poäng".:
- Ju mer en person framställs som utsatt och offer för någon social struktur, desto fler minoritets-poäng kan han få.
I detta fallet handlar det om Miljöpartiet, där Gustav Fridolin valde att lyfta fram Mehmet Kaplan till ministerpost, just för att han var muslim, och tillhörde en minoritet.
Vi kan väl plantera en blåsippa bland tulpanerna, bara för att den är ovanlig.
Det är vällovligt att lyfta fram utsatta grupper och ovanliga blommor, men det måste fungera och det får inte bli minoritetens diktatur.
- Men i praktiken innebär denna identitetspolitik en diskriminering, skriver Lukas Berggren och fortsätter:
Andra som är erfarna får stå tillbaka för dem som har en rejäl samling minoritetspoäng.
Grupptillhörighet blir viktigare än kompetens. Detta bidrar till en gräddfil för extrema idéer, vilket inte minst Miljöpartiet nu bittert får erfara.
De tillämpar dubbla måttstockar - en för majoriteten och en för minoriteten, vilket äventyrar demokratin.
Fokus hamnar på person istället för på sakfrågan.
Kan vi ha den här blomman i rabatten eller är det fel jordmån? Den kommer inte till sin rätt här. De befruktar inte varandra.
Hur många gånger har jag inte påpekat hur farligt det är att vara blind för minoriteter!
Att inte våga syna och kritisera det som kommer nytt till oss.
För att vara övertydlig i diket:
I vår iver att vara mångkulturella välkomnar vi precis allt, utan att faktiskt ta reda på vilken mänskosyn detta också medför.
Aningslösa har vi tagit emot islamister och när dem vid statens barm. De har massor av minoritetspoäng!
Men vi själva är inte längre intressanta.
Maskrosorna är för många. Pionerna är mer spännande.
Det är så lätt att se på personen istället för på sakfrågan.
Minoritetspoängen styr.
Gud har inte heller anseende till personen... utan till den faktiska gärningen vi utför.
VILKEN BLOMSTERTID ÄR DET SOM KOMMER?
Tillbaka till barnmusikalen i Vissefjärda kyrka.
Där handlade det om en sur gubbe som hette Strängström. I hans trädgård skulle det bara stå raka rader med rosor. Inget annat hade värde.
Strängström grälade på trädgårdsmästaren som lät sina maskrosor blomma fritt och sprida sina förhatliga ogräsfröer över allt.
Allt blommade som det ville, klängväxter, tulpaner, violer och pioner.
En dag stängde herr Strängström in trädgårdsmästaren i ett skjul.
Ha ha! Där kunde han sitta. Nu kunde han äntligen rensa ut allt ogräs i rabatten.
Men då beslöt sig blommorna att växa sig starka i gödselhögen utanför skjulet... De växte så det knakade och välte omkull detta och befriade sin trädgårdsmästare.
- Tillsammans är vi starka!
- Vi är olika!
- Jag vill klättra, jag vill blomma fritt, jag är blyg, jag sticks och jag vill bli plockad...
För barnen är detta ett vackert budskap om mänskovärde.
Vi ska alla få vara sådana vi är.
Gud har skapat oss olika för att våra olikheter behövs.
Den rosa blomman stod på altarringen framför den mäktiga målningen av Jesus, när han tas död ned från korset...
DEN BLOMSTERTID NU KOMMER....
Vem har bestämt att maskrosen är ett ogräs?
Varför är den röda rosen finare? Den har ju vassa taggar...
Se där, har vi minoritets-politik i rabatten också?
Mängden vanliga, gula maskrosor är vi trötta på - trots att vi kan äta dess blad som sallad, göra avkok på bladen till rening för levern, brygga vin på blommorna...
Men rosen kan vi bara titta på ... i några dagar, sedan vissnar den...
Hur är det då med trädgårdsmästaren?
Prästen i kyrkan glömde predika om Jesus... Det är ganska vanligt i kyrkan att det händer... man blir liksom blyg inför alla som kommer och vågar inte läsa evangeliet, och inte heller förkunna att Jesus är själens trädgårdsmästare...
Vad skulle Jesus sagt i debatten om minoriteterna?
Han befann ju sig själv i den största minoritet tillsammans med lärjungarna!!
De var bara 12 stycken... Vilken djärv mission av Gud att utgå från dessa dammkorn i sin frälsningsplan! Och Gud hade ingen reservplan heller.
Det är Heliga Trefaldighets Dag och jag läser hur Gud älskar alla människor, inte bara de ädlaste i rabatten.
I Matteus evangelium kapitel 28 står det:
GÅ DÄRFÖR UT OCH GÖR ALLA FOLK TILL LÄRJUNGAR...
Den kristna minoriteten vill få majoriteten att planteras i samma kärleksfulla jordmån. Inte att tulpaner ska bli pioner eller att tistlar ska bli klätterväxter.
Nej, var och en har sin särart, men jordmånen behöver ändras, liksom växtsättet.
Alltför många människor växer i mager själsjord, där näringen är borta. Man slåss om utrymmet.
Andra försöker kväva varandra, som björnlokan.
Eller när vi importerar handelsväxter till plantskolorna och får med jord fulla av snigelägg... och nu plågas vi av mördarsniglar som inte har några naturliga fiender här.
Vågar jag översätta min "blomsterteologi" till klarspråk, eller förstår du hur jag menar?
... MED LUST OCH FÄGRING STOR...?
Mördarsniglarna har just bombat kuststaden Tartus i Syrien. Den har varit förskonad eftersom den tillhör regimen, men nu dödades 148 personer igår i en djävla självmordsbombattack.
Dessa våldsverkare tror sig belönade nu med sex i himlen enligt den muslimska paradisteorin, allt medan människor har förblött...
Denna jordmån vill jag inte ha här.
Detta ogräs i rabatten ska vi inte låta få fäste - även om de är i minoritet och bör ges en chans, om man är Miljöpartist...
Min bön är att själens trädgårdsmästare, inlåst i skjulet - Jesus själv - ska släppas fri för att förändra människors liv inifrån.
Hatets ideologi skapar död.
Kärlekens kraft vänder död till liv, genom gottgörelse, försoning, förlåtelse och upprättelse.
Byt jord i rabatten! Tvätta rötterna rena. Klipp ned vissna grenar. Gallra in luft i systemet.
Islam vill härska genom makt.
Kristendomen genom hjärtats omvändelse.
Hårt mot mjukt.
Och i vår blinda identitetspolitik kommer vi fel eftersom vi har tagit bort begreppen "rätt och fel".
Det offentliga samhället har försökt avskaffa Gud och därmed är allt tillåtet.
Mänskan famlar i sitt godtycke efter värdegrunder som gått förlorade.
Nej, se till sakfrågan. Syna personen och den ideologi som medföljer.
Säg nej till det som inte gynnar friheten och demokratin - och kvinnors värde.
DEN BLOMSTERTID NU KOMMER MED LUST OCH FÄGRING STOR...
Men jag är själv offer min egen kritik.
Jag kan tycka synd om den som är i minoritet...
Som t ex i fredags på Let's Dance då finalen stod mellan dansbandsdrottningen Elisa, som vunnit både Körslaget och Årets dansband, och Bianca som aldrig vunnit någonting... men som tillhör den framgångsrika artistfamiljen Wahlgren.
Naturligtvis röstade jag på den som inte vunnit förut... trots att Elisa var bäst hela tiden.
Jag hade anseende till personen och såg inte till sakfrågan...
Om det är så svårt i det lilla, hur knepigt är det då inte i de stora samhällsfrågorna!
Nej man är inte finare bara för att man är ovanlig.
Jag vill inte ha särskilda gräddfiler för minoriteter, varken för muslimer i politiken eller när det gäller pappors föräldraledighet, inte heller för kvinnor i styrelserummen.
Kompetens före person.
VARJE GREN I MIG SOM INTE BÄR FRUKT
SKÄR HAN BORT,
OCH VARJE GREN SOM BÄR FRUKT
DEN ANSAR HAN SÅ ATT DEN BÄR MER FRUKT. Joh 15:1
Käre himmelske Far,
- hjälp oss att rensa i rabatten på ett sätt som gynnar oss alla.
Kom och var den kärleksfulla jordmån vi alla behöver, oavsett varifrån vi kommer.
Jesus Kristus,
- tack för att Du är själens trädgårdsmästare som tar bort det som är dött och ympar in nya kvistar på stammen.
Helig Ande,
- kom med fred till världens alla oroshörn... jag ropar och kvider med munnen full av jord... Amen.
Nu tar jag en veckas paus från skrivandet.
Jag behöver fokusera på annat, hinna tänka efter, känna mina egna känslor i den oro som finns både lokalt och globalt.
Tills vi ses igen:
- fundera på om du är orkidé eller en rapsblomma...
Är du en blomma som är solitär som t ex orkidéen, som gör sig bäst ensam?
Eller är du en gemenskapsblomma som ger bäst effekt tillsammans med andra, som t ex rapsblomman?
Var och en skapad efter sin förmåga.
Men varken majoritetens eller minoritetens diktatur, tack!
Rabatterade hälsningar från en blyg viol med vassa taggar,
Helene Sture Strängström Gräsfelt,
- trött, förkyld, missmodig och med jord under naglarna...