FADER VÅR på STIBYBERGET

Följ med på pilgrimsvandring.

Luften var alldeles ljummen. Den starka solen och de våldsamma åskregnen hade lugnat sig. Idag var det stilla, inget särskilt väder gjorde sig påmint.

En härlig tur på Listerlandet väntade. Stibybergets naturreservat välkomnade oss pilgrimer från Listerkyrkan. 14 personer var redo att få lyssna till lövskogens ordlösa tilltal och till reflektioner kring bönen.

Ja, vi är alldeles vanliga människor med vanliga kläder och som går tillsammans, bitvis i tystnad för att kunna lyssna inåt.

Åskregnet drog med sig fröskalen ut...

Det är söndag, Herrens dag. Hotet av corona-smittspridningen gör att vi tvingats hålla distans väldigt länge, men idag vågade många komma, med respektfullt avstånd. Ensamhet och isolering kan vara lika farligt som viruset i sig!

Gamla välkända ord skulle nu bli som nya. Temat för vår pilgrimsvandring var FADER VÅR. Minns du Margareta Melins lilla bönbok från 1976? Den har fostrat flera generationer av bedjande barn till ett frimodigt förhållande till Gud.

Fader Vår innehåller sju korta små böner. Vi läste en text vid varje paus och så gav jag några tankar runt det. Vill du följa med? Vi använde den gamla ordalydelsen, den sitter så djupt i bönesjälen.

Margareta Melins älskade bönbok.

FADER VÅR SOM ÄR I HIMMELEN...

Jesus lärde sina lärjungar att bedja Fader vår. Det är en lärjungabön! Men själv bad inte Jesus denna bön... Han är den ende som inte behöver be om syndernas förlåtelse... Fader Vår är en exempelbön som vi skall bedja. Det är varje människas bön.

Vem är Gud? Gud är den som ÄR... själva varat, själva existensen, över huvud taget!

När Gud skulle sända Moses för att rädda folket ur Egyptens slaveri, frågade han Herren; "Vad är ditt namn? Vem är det som sänder mig? Vad ska jag svara när det frågar mig?" Herren svarade: "Säg att 'Jag Är' har sänt dig..."

Man kan tycka att ordalydelsen är allmänt hållen, men jag vill visa hur Jesus själv fullbordar varje strof.

Det är oerhört stort att kunna få kalla Gud för sin "fader!" Det är nu som barnaskapet får sitt genombrott tack vare att Jesus uppmuntrar oss till att säga "Abba = pappa" till Gud!

Vi vet ju från religionsdialogen med våra syriska vänner att Koranen har 99 namn på Gud (Allah), många fina namn som vi också delar, men inte Fader... Islam menar att man inte kan ha ett personligt förhållande till Gud, men det har Jesus Kristus visat att vi kan, med stor kärlek!

Stor kärlek, Listerkyrkan invid bokskogen.

HELGAT VARDE DITT NAMN...

De första bönerna har relationen till Gud i centrum, de andra har medmänniskan i fokus.

Guds namn, rike och vilja hör intimt samman. Där Guds namn är, där är Gud. Detta är inte bara fromma ord. Jesus visade med hela sitt liv att Guds namn hör ihop med hans rike och vilja, det går inte att dela. Jesus är en utstrålning av Guds heliga namn, mitt ibland oss!

Helgad betyder = helig, avskild. Guds namn skall avskiljas från alla andra gudanamn. I namnet uppenbarar Gud sin helighet.

Det är också omvänt så, att Gud avskiljer och helgar ett folk åt sig, och de skall präglas av hans helighet.

I ändens tid skall Guds folk - som förut vanhelgat hans namn - bli frälsta, så att de åter kan låta Guds namn vara heligt.

Vi vet att vi inte skall missbruka Guds namn. Ändå hör vi många som säger "Åh herregud...." Tänk om vi skulle kunna hjälpa varann att återföra detta uttryck till den bön det egentligen är?

Det var skönt att gå in i skogen. Luften var mättad av syre och mörkgrön grönska. Hela min varelse njöt av stunden. Inte många fåglar hördes. Det var förunderligt tyst. Endast våra skor mot den blöta jorden hördes klafsa. 

Och vi fick kryssa mellan de högar som korna lämnat efter sig.

Björnbären har börjat mogna nu. 

Vid Stibybergets kant såg vi hela slätten mot Listerlandet med Ryssberget långt bort i fjärran.

Stibyberget. 

TILLKOMME DITT RIKE...

Detta är missionärsbönen framför andra! Vi ber intensivt att Guds rike skall komma.

i Guds rike råder frid och frihet. Detta är en bön att bedja särskilt för den som är fängslad; att befrielsen snart måtte komma - inte bara från ett yttre fängelse utan ännu mer från det inre av fel och misstag.

"Omvänd er och gör bättring". Varför då? Det vet jag inte om jag vill... Jo, därför att himmelriket är nära. Då behöver vi göra oss redo för att ta emot det. Med Jesus bryter Guds rike fram, i full kraft. 

Det är stort!

Bönen rymmer även hoppet om hur Guds rike till slut ska ha besegrat alla fiender som vill ont, ja det är ett frammanande av den nya himlen och den nya jorden, som vi väntar på.

Jag tänkte stilla där jag gick att om inte människan funnes, så hade inte så mycket elände skapats. Och då hade Gud inte behövt komma för att upprätta tillvaron igen. Då hade naturen varit intakt, med all sin skönhet. Mark, ängar och kullar hade varit utan gifter, sjöar, hav och floder utan föroreningar. 

Då skulle väl Guds rike vara här, naturligt, som ett paradis?

Eller kan djuren orsaka syndafall?

Jag fick se upp där jag gick så jag inte fastnade i björnbärssnårens vassa revor eller klev i kornas retur...

Se upp! Eller, se ned!

SKE DIN VILJA...

Människans levnadsvillkor är goda endast där Guds vilja får råda. Inget kan vara mer eftertraktat för Guds barn!

"Endast i din vilja min frihet är" sjunger lovsångsledaren Bengt Johansson.

Ingen av oss klarar av att leva helt efter Guds vilja. Vi kommer en liten bit, men sen tar det stopp. Men i Jesus bor Guds vilja fullt ut! Överallt där han drar fram i våra liv, kan Guds vilja ske.

'Ske din vilja' är en bön att Gud till slut skall uppfylla alla profetior, vilket Jesus banade väg för; hoppet om den dag då Guds rike är fullkomnat och Gud är allt i alla.

Men man kan också missuppfatta denna bön totalt... Det var en person som berättade en gång att "Gud är ju ond... det står i den där bönen om ondo... och det sker ju mycket ont... och man ber att gudens vilja skall ske... alltså är gud ond...

Snälla människa, vilket hemsk missuppfattning! Vi ber ju 'Ske din vilja' just därför att den inte sker! Det är en bön, inte ett påstående!

Hoppas du kan läsa texten.

VÅRT DAGLIGA BRÖD GIV OSS IDAG...

Det andliga livet hör ihop med det kroppsliga. Kristendomen är fysisk - inte ett religiöst system eller en världsfrånvänd andlighet. 

Det är viktigt att påminna om det.

Jesus identifierade sig själv som "Livets Bröd". Ja, han är själva brödet - inte pålägget... om du förstår!

Dela med dig.

 Så får också vi vara brödsmulor för varann:

- någon är som ett knäckebröd; hårdtuggat med motstånd - men du mättar alltid! Någon är en mjuk råglimpa, en tredje är ett sött wienerbröd som man först blir förtjust i, men sedan vill man inte ha mer...

Vad är du för ett sorts bröd?

Gud har omsorg om vår både vår kropp, själ och ande - det ligger i själva skapelseordningen. Det är gott att veta!

FÖRLÅT OSS VÅRA SKULDER...

Vad dagligt bröd är för kroppen, är syndernas förlåtelse för själen.

Förra söndagen hörde jag i predikan dessa utmanande ord:

- Bed inte Gud om det som du själv inte är beredd att göra. Bed inte Gud mätta de svultna om du inte är beredd att dela med dig. Bed inte 'förlåt oss våra skulder' om du själv inte är beredd att förlåta dem som sårat dig...

Det är tuffa ord! Eller just därför ska vi verkligen bedja detta! För att Gud ska kunna påbörja sitt verk i oss.

"Förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." Detta var Jesus sista ord på korset innan han sedan gav sitt liv. In i det sista visade han att Guds ord gäller på riktigt. Tänk om Jesus tvärtom hade visat hat i den stunden... då hade allt fallit.

När vi lever i förlåtelsen ber vi att bli bevarade från att synda på nytt.

Vi gick på led, i en lång rad. Man behöver livsrum, utrymme att ta ut stegen och plats att röra sig.

Ibland mötte vi någon. Då hälsade vi och jag berättade att vi var pilgrimer från Listerkyrkan.

En hundägare gick en omväg för att inte störa oss, men då kom han vilse från leden så han återvände, bad om ursäkt och passerade oss. Så gärna!

Men jag tyckte inte om cyklisterna med sina breda däck som okänsligt kommer slitande på de ömtåliga skogsstigarna. Era mountajnsbajkar passar inte här! Detta är en plats för lugn och ro, inte ett flängande!

Vad kom du ifrån??

INLED OSS ICKE I FRESTELSE, UTAN FRÄLS OSS FRÅN ONDO...

Först är det en negation, sedan en positiv formulering.

Vi behöver gång på gång be om att inte hamna i frestelser. Jesus själv stod emot allt det som djävulen lockade med, men vi faller alldeles för lätt i "honungsfällan" och inser inte att Guds fiende gärna lockar med det som verkar gott och bra... men där syftet är att dra oss bort ifrån Gud. 

Fräls oss... Jesusnamnet själv betyder ju = den som räddar, den som frälser. Även denna bön uppfyller Jesus med sig själv.

Här är bönen slut.

Men den tidiga kyrkan lade till en lovsång, en liten bekännelse på slutet som inte finns med i Nya Testamentet. Kan du höra jublet i slutklämmen:

TY RIKET ÄR DITT, OCH MAKTEN OCH HÄRLIGHETEN I EVIGHET, AMEN!

I evighet så skönt och vackert!

Vandringen på Stibyberget tog två timmar. 

Vid drickapausen uppe vid utsikten fick vi fundera på hur det yttre landskapet kan vara en sinnebild för vårt inre.

- Kanske är du som eken här, med goda ekollon med alldeles torr i toppen, eftersom rötterna inte kunnat dra upp tillräckligt med vatten? Eller är du som enebusken, med kryddstarka enbär och stixiga barr till skydd mot inkräktare? 

Så eländigt kan det kännas...

Livet kan kännas som en brant uppförsbacke, men man kan också känna sig som en stabil stenmur eller ett saftigt björnbär.

Kanske är livet igenvuxet av sly och torra buskage? Men bakom bråtet väntar samma vidunderliga utsikt för oss alla - Listerlandet! Eller, jag menar, himmelriket...

Pilgrimen tränar sitt öga att få fatt i sin själ i den natur Gud har skapat.

Himlen är blå bakom uppförsbacken.

När vi kom tillbaka till Listerkyrkan, EFS, fick vi vila våra trötta ben och fötter i kyrksalen. Staven lutade sig mot ambon där Ordet predikas.

Evangeliet om hur Jesus och lärjungarna åt ax på sabbaten lästes, mer om det får vi ta en annan gång. Men jag konstaterade tillsammans med församlingen att Jesus är herre över sabbaten, och han är även hela bönens uppfyllelse och innehåll - ja, Jesus är garanten för att Fader Vår har det innehåll som det har! 

Om du vill sjunga något fint i din aftonbön, eller morgonbön när du läser detta, så kan du med oss sjunga psalmerna 161, 764 och 776.

Listerkyrkan i korsets ljus.

Heliga Birgittas bön följde oss hela vägen.

- Visa mig, Herre, din väg.

- Och gör mig villig att vandra den!

Till sist. Det jag bland annat tar med mig som en hälsning från denna pilgrimsvandring är kohagen och de gödselhögar som vi kryssade emellan. Församlingen behöver gödning för att inte stagnera. Dessa bruna högar påminde mig om att Herren har gett oss frimodighetens ande, att våga fatta beslut som för arbetet framåt.

Vi har inget att vara rädda för. Mer än att vara så känslostyrda att vi inte klarar av att hålla riktningen framåt. Låt oss våga gå små steg framåt. Om vi går fel, ja då rättar vi till det! Bara vi inte står stilla! Låt oss lita på Herren, tillsammans.

Med fart in i framtiden.

Glad och trött kommer jag att somna med det skimrande klorofyllet under ögonlocken. Staven har gett balans och rytm.

Vår längtan att få träffa varandra och dela gudsgemenskapen uppfylldes med råge!

Må Herren välsigna oss alla, till vi ses igen.

"Må din väg gå dig till mötes, och må vinden vara din vän, och må solen värma din kind, och må regnet vattna själens jord. Och tills vi ses igen, må Gud hålla dig i sin hand."

Pilgrimsledare och predikant, Helene F Sturefelt

Suck så grant!

HÄNDER FULLA AV BLOD

Fredliga knivar.

 "Freja tog hans hand, mässade galdrarna. Så höjde hon kniven, skar ett snitt. Blodet droppade över altaret, över hårtussen och in till den andra världen. Hingsten försökte åter stegra sig. Som i trans höjde Freja dolken och... " (sid 146 i Johanne Hildebrandts Vallahallaserie, "Idun").

Den turkiske mannen sänkte rösten och berättade när han som slaktare i byn åter igen slaktade lammen. Fastemånaden var över och nu var det fest, Eid al-Id. Men hur många år till skulle han behöva känna det röda, varma blodet rinna ned längs armarna? Fanns det inget slut på detta? Blev Allah aldrig tillfreds?

Det var fredag i den indiska byn. Veckans offer till Kali Durga skulle genomföras. Geten, som stod bunden, bräkte olyckligt. Det låg något i luften som inte bådade gott. Den blodtörstiga gudinnan ville ha sitt offer. Men...

Vad ska du användas till?

Kung Salomo älskade kvinnor. Särskilt de utländska skönheterna, det var moabitiskor, ammonitiskor, edomitiskor, sidonitiskor och hetitiskor. De dyrkade andra gudar än den levande skaparguden. Det var om dessa Herren hade sagt:

- Ni skall inte inlåta er med dem, annars förleder de era hjärtan att avfalla till deras avgudar.

Bah! Är det inte religionsfrihet?! Låt folk dyrka vilka eländes gudar de vill, muttrar den okunnige ateisten, men jag läser vidare i 1 Konungaboken kapitel 11. Det är inga snälla avgudar precis... Blodtörsten kräver sina offer. 

Sidoniterna dyrkade Astarte. Ammoniterna dyrkade Milkom - eller som det står "Molok var ammoniternas styggelse". Den nu åldrade gamle kung Salomo var lätt att förleda, och han lät sig lindas runt av alla dessa kvinnofingrar. Därför lät han bygga ett altare på en offerhöjd till Kemos, som var moabiternas styggelse (1 Kon 11:7).

På väg.

Alla hans utländska kvinnor fick tända sina offereldar och frambära offer åt sina gudar. Men kung Salomo gick inte längre Herrens vägar.

Du som läste det förra inlägget om Sodom och Gomorra kommer att märka att detta är en fortsättning på det. Har du inte läst det - gör det, så djupnar texten för dig.

Men Guds egendomsfolk Israel hade väl ändå en rätt inställning till offerväsendet?

Tidigt i Gamla Testamentets förbund upprättas en mängd olika offer som tecken på gemenskapen mellan Gud och människa. Gud behöver dem inte, men människan behöver lära sig ödmjukhet och respekt, och det görs bäst via offer... som kostar blod. Eller hur?!

Från tempelinstitutet i Jerusalem.

I söndags lästes en blodig text i Svenska kyrkans alla gudstjänstlokaler, ja, utom där man hoppade över Jesajatexten... Därför tänker jag skriva om den nu, men bakgrund från vår fornnordiska historia, mina muslimska vänners erfarenheter och de hedniska grannfolken runt Israel. Texten är aktuell än i dag.

Men ett stort problem hade etablerat sig. Alla dessa offer utfördes allt mer mekaniskt, utan den rätta omvändelsen. Därför talar Herren genom profeten Jesaja dessa stränga tillrättavisningar:

11:e söndagen i Trefaldighet, III årgångens läsningar, ur Jesaja kapitel 1:10:17:

- Hör Herrens ord, ni Sodomfurstar, lyssna till vår Guds lag, du Gomorrafolk. Vad skall jag med era många slaktoffer? säger Herren. Jag är mätt på brännoffer av vädurar och på gödkalvars fett, och till blod av tjurar och lamm och bockar har jag inget behag.

När ni kommer för att träda fram inför mitt ansikte, vem begär då av er det, att mina förgårdar trampas ned? Bär ej vidare fram fåfängliga spisoffer - ångan av dem är en styggelse för mig.

Offerdjuren väntar vid templet.

Svartsoten hade drabbat både asar och vaner. Gudarna var vred på folket, därför hade de drabbats av denna smittspridning. Värst var att Frejas bror Frej låg för döden. Freja visste att hon hade kraften att hela honom.

"Tunga, sövande slag vävde samman deras sinnen till ett. Det hade börjat. Freja stod högst upp på gravkulle och såg ut över facklorna som de blåklädda prästinnorna höll. Hon höjde sin stav mot Mångudinnan. Den smärtsamma kraften flödade från skyn och fyllde henne med berusning.

Frejas blod började koka. Hon var oövervinnlig, drottning över liv och undergång. Den vita hingsten skulle bli en kraftfullt offer för att besvärja svartsoten. Hon höjde dolken och stack den i djurets hals. Hästen skrek skräckslaget. En mörk våg av befrielse sköljde genom hennes kropp.

Blodet sprutade över offerstenen, ned över förbannelsen. Freja samlade kraften inom sig och sände den vidare mot sin brors sjukdom. Frej låg i hyddan med de svarta bölderna härjande på sin kropp."

Frejas dotter Idun. Citat sid 157 ff.

Den turkiske mannen hade en arbetskamrat som var kristen. En dag berättade han som Jesus som är "Guds lamm". Muslimen lyssnade med vidöppna öron. Skulle denne Kristus vara det sista offret? 

Någonsin? 

Skulle det verkligen hjälpa? 

Var det tillräckligt?

Han tvekade. Det lät för bra för att vara sant. Men han såg friden i ögonen på sin vän. 

Turkiet var en gång kristet, men...

Inne på tempelplatsen i Jerusalems hördes offerdjurens bräkande och råmande. Offereldarna var tända och offerprästerna redo. Den personliga gemenskapen mellan Gud och folket gick genom offerblodet. Herren själv hade förordnat det som ett nådemedel genom vilket han skänker sitt folk syndaförlåtelse. Offret var även ett sätt för folket att visa Gud sin hängivenhet och tacksamhet.

Men röken av det brända fettet och blodet på altaret luktade bränt. Folkens hjärtan brydde sig inte om Gud, men traditionen var viktig, den skulle upprätthållas. Det yttre måste väl ändå räknas? De offrade ju av sina bockar och turturduvor...

- Herre, hör vår bön. Gäsp.

Mekanisk tradition?

Israel hade blivit ett ytligt folk. Påbuden hade mist sin kontakt med levande Gud. På 700-talet före Kr var det så illa att flera profeter tvingades gå till doms med folket. Herren talar genom Jesaja i den text som lästes i söndags:

- Ja, hur ni än räcker ut era händer, så gömmer jag mina ögon för er, och om ni än ber mycket så hör jag inte på det. Era händer är fulla av blod - tvätta er då, och rena er. Skaffa ert onda leverne bort från mig mina ögon. 

Upphör att göra vad ont är. Lär att göra vad gott är, far efter det rätt är, visa förtryckare på bättre vägar, skaffa den faderlöse rätt, utför änkans sak. Jesaja kap 1:10-17.

Gör gott mot varann!

Blodet skulle lära människan att avstå, att frukta, att visa respekt och tacksamhet. Men nu var det fel i kalla Norden. Likaså i varma Indien och hos slaktaren i Turkiet. Inte heller hos Guds folk på Gamla Testamentets tid ville offret fungera.

Mekanisk magi har aldrig fungerat i kontakten med "den andra världen." Det fick till och med Freja erfara:

- Mångudinna, min härskarinna, tag emot min gåva. Bryt Frejs bojor.

En kall vind kom svepande in från havet. Markens under hennes fötter skälvde. Men gudinnans röst var tyst. Freja väntade. Hingsten suckade till och dog. Hon sänkte sina blodiga händer. Hon var säker att brodern skulle leva.

Men Frej dog under Frejas mäktiga blot. Prästinnorna tittade mot henne med misstro. Hon kunde inte misslyckas! Alla hennes handlingar var fyllda av övermod och trots mot de makter hon tjänade. Hon satte på sig Mångudinnans ansiktsmask och jämställde sig med henne. Och hon hade förkastat Tvillingguden och hans präster. Hur kunde hon vara så blind?

Hon grät över sin galenskap och ropade på dödsgudinnan:

- Hel, kom och ta mitt liv! (sid 157-159).

Läs! Bilda dig!

Den hinduiska kvinnan övergav Kali Durga. Hennes fredagsoffer var nu uppspikade på Golgata kors tillsammans med Jesus. Hon var fri från sin rädsla. Offrets tvingande handlingar var brutna och hon fick behålla sina getter. Tacksamheten mot Jesus Krist visste inga gränser! Jo... en mycket smärtsam gräns fanns: nu tillhörde hon de kastlösa. I Indien får man inte bryta karmalagen på detta sätt.

Den muslimske mannen blev kristen. Han berättade för oss svenska turister vilken salig lycka det var att äntligen ha nått frid i sitt hjärta.

- Jag kunde inte göra det själv, sa han. Det var först när jag började läsa Nya Testamentet att det handlar om vad Gud gjort för oss, inte vad vi gör! Han har förvandlat mitt hjärta och fyllt det med kärlek!

Vikingamarknaden i Näsum.

Och där satt vi kristna och skämdes. Vad visste vi om offer? Vad vet vi i vårt samhälle och kyrka över huvud taget om offer? Det vi möjligen talar om är att offra något på "profitens altare" - en skog eller ett gäng anställda som blir avskedade. Men det är inte blodigt...

I kyrkan firar vi nattvard som är uttrycket för allt offerväsendes slut. Jesus är det fullkomliga offret, och oblaten och vinet bär märket av hans kropp och blod. Men det är inte fysiskt blodigt längre.

Även vi kristna kan missbruka vår "offermåltid". Paulus var mycket kritisk församlingen i Korint som inte hade fattat att nattvarden handlade om gemenskap - med medmänniskan och med Gud. Precis samma kritik som profeten Jesaja riktade till sitt folk några hundra år tidigare.

Missbruka inte Guds gåvor.

Så kom då de kristna missionärerna till kalla Norden. Ansgar mötte resterna av en offerkult till Tor, Oden, Frej och Freja, Ull och alla de andra fornnordiska gudomligheterna. Folket var trötta på offerblodet. Om det fanns en riktig gud så kunde väl han/hon/den höra av sig! Svara på våra böner, om du finns!

Och det är precis det som sker när Levande Gud sänder ut alla sina missionärer i alla tider att berätta om Jesus Kristus och hans försonande kärlek. Vite Krist togs emot och avgudarnas offerhöjder ersattes av kristna kyrkor, där friden var en synlig gåva från Gud.

Den turkiske mannen slutade att böja sig ned mot marken och lyfte nu istället sitt ansikte mot himmelen för att ta emot Guds välsignelse. Han gjorde bokstavligt som det står: tvättade sina händer rena från blod. Med försiktig glädje berättade han vidare för dem han kände om denna lycka.

Offerlunden Gudahagen, Näsum.

Så, vad ska vi då alla göra, i alla länder i alla tider?

LÄR ER ATT GÖRA VAD GOTT ÄR, FAR EFTER DET RÄTT ÄR, SKAFFA DEN FADERLÖSE RÄTT OCH UTFÖR ÄNKANS SAK. Jesaja 1:17.

Men detta klarar inte jag... Så god är inte jag. 

Just det. Det är bara förvandlingen genom Guds kärlek som kan åstadkomma detta. I syndabekännelsen blir allt det onda och bortvända förlåtet - både för den nordiske hedningen, den hinduiska kvinnan, den turkiske muslimen, den judiske mannen och den skenheliga kyrkobesökaren. 

Alla behöver vi falla på knä och ta emot korsets försoning. Först då kan vi sträcka upp våra händer i ren tillbedjan till Gud, Skaparen av himmel och jord, verksam genom sin helige Ande.

Ja, vi tar emot Dig, Herre!

Dessutom är det inte dumt att vara kunnig i om varifrån vi själva kommer - då är det inte många som skulle vilja fortsätta bära Tors hammare; vikingarna var ju medeltidens terrorister. 

Vi kan även rensa ut all rökelse till änglar och guider som inte ska ha vår tillbedjan - den tillhör Jesus Kristus endast. Mörkret förkläder sig gärna i ljusets mantel. 

Nu är det fredagskväll. Bönedag för vissa, förberedelsedag för andra och fredagsmys för de svenska svenskarna.

Rökt fisk till fredagsmyset!

Blodröda hälsningar, med Guds Frid i Jesu namn!

Helene F Sturefelt, teolog och religionshistoriker och resenär i Bibelns fotspår.

SODOM, GOMORRA och allmän ONDSKA

Jagar ondskan.

Vissa dagar vill man bara gråta. Vi översköljs av negativa nyheter som drar ned livsglädjen till ett bottenhål. Går det att ta sig igenom, utan att blunda för eländet?

För verkligheten innehåller ju ganska mycket "allmän ondska"... som vi måste erkänna utan att bli rädda. Men domen är där, över alla "Gomorra-folk" och alla "Sodoms-furstar"! Tack och lov. Eller?

LYSSNA TILL HERRENS ORD, SODOMSFURSTAR! HÖR VAD VÅR GUD HAR ATT SÄGA, GOMORRAFOLK! Jesaja kapitel 1:10.

Ständigt aktuell.

Bredvid mig ligger dagstidningar och Bibel, nya rapporter och gamla texter. Men allt är sig likt... Det är ingen större skillnad. Jo, lite - ondskan har globaliserats på ett sätt vi aldrig tidigare sett, och det manar till större allvar.

* Allt fler äter antidepressiva tabletter. "Må-bra-kulturen" ger inga redskap att hantera motgångar. Pillerfilosofin leder inte framåt utan nedåt. Framför allt unga tjejer knaprar på alldeles för mycket, medan killarna dricker taurindrycker för att verka starka.

Ondskan kvarstår. Mobbing och trakasserier. Social utsatthet och oro. Känslolivet skriker tyst inuti.

* Kriminaliteten har ökat markant. Gäng uppgörelser eskalerar, hur länge ska vi tvingas höra om alla dessa skjutningar - och nu dessutom vägspärrar!! - som en "normal rapportering"? Vidrigast är när oskyldiga drabbas och våldet sexualiseras så in i helvete... för det är precis vad det är!

Varning för djävla ungar!

Minns du vad som hände i Sodom och Gomorra?

Jag skall reda ut ett missförstånd, där Gud anklagats för att vara ond, när det var Lot som var djävulsk i sin rädsla. Även döttrarna skulle visa sig ha vissa talanger...

Slå upp 1 Mosebok kap 19, om du vill. Abraham har just haft besök av två änglar som ger bud att Sara skall bli havande och löftessonen Isak skall födas. De ska nu gå vidare till Jordandalen vid Döda havet. Herren har hört ropet från dessa städer och deras synd är mycket svår.

Precis som vår.

Hur många gånger har du inte tänkt "åh, om Gud ändå kunde döda alla de ogudaktiga och hemska våldsverkarna!" Jasså, inte det? Men det har jag, vill jag lova! Många gånger! Och syndafloden var ju en konkret handling från Guds sida (läs 1 Mosebok kap 6-8 och du behöver inte se någon thrillerfilm ikväll) för att utrota människans ondska.

Det gick inte helt bra.

"Ni lever i en simulering i hans dotters iPad..."

Namnet "Sodom" betyder = förbränd eller kalkhaltig. 

I den tidigaste patriarktiden var Sodom en blomstrande stad, liksom Gomorra, Adma, Seboim och Soar. De var självständiga stadsstater med egen konung. På en bibelkarta kan du se hur de låg i den fruktbara Siddimsdalen, som idag täcks av Döda havets södra bukt.

Jag har varit där. Det ångar än av svavel och salt...

Laglöshet, normlöshet och respektlöshet florerade i Sodom. Ondskan måste få ett slut. Änglarna får i uppdrag att förgöra staden, men Abraham ber och vädjar att om det bara funnes 50 rättfärdiga, då kan väl Herren skona staden?

Det lovar Gud.

Även om det bara finns 45, 40, 30, 10...? Förhandlingarna kommer från djupet av Abrahams hjärta, och Herren går honom till mötes. 

De två budbärarna går nu i staden och erbjuds övernattning hos Abrahams brorsson Lot, men de ville hellre stanna på gatan över natten (1 Mos 19:2). Så dumt, tänker jag, och de ångrade sig. Men det var försent... Männen i staden hade fått syn på dessa främlingar och ville "känna dem" - - - 

Lot visste mycket väl vad det innebar - ungefär som det vi läser om i tidningarna; de grövsta sexualbrotten. Han vill skydda Guds budbärare och gör då det misstag som vi i vår tid skriker högljudda protester mot.

Han är beredd att ge pöbeln sina två döttrar...

Detta är Lots ondska - eller ännu mer; de grova männens förvridna våldsamhet. Men det är inte Guds ondska! Det är inte Gud som påbjuder detta!! Bibeln återger en händelse som en gång hände, ocensurerat. Det är ingen uppmaning, det är en återberättelse av en vidrig grymhet.

Orsakad av människan.

Kan du se det? Anklaga inte fel. 

Anklaga inte fel.

Sodoms-furstarna är egentligen arga på Lot. Han tillhör inte dem. Dessa lokala styresmän har fått nog av honom:

- Bort med dig!! Denne, en ensam man, har kommit hit och bor här som främling, och han vill ändå ständigt upphöja sig till domare. Men nu skall vi göra dig mer ont än dem.

Och så trängde de sig med våld in på mannen Lot och stormade fram för att spränga dörren.

Då räckte änglabudbärarmännen ut sina händer, tog tag i Lot och drog honom med sig in i huset och stängde dörren. Och de sodom-män som stod utanför husets port slog de med blindhet, både stora och små, så att de förgäves försökte finna porten. (1 Mos 19:9-11).

Jaha, det var alltså inte bara vuxna män som ville våldföra sig på honom, utan även yngre grabbar... Hur kan man använda sin penis som ett vapen?? Det kan en kvinna aldrig förstå.

Misstag nr två är det som tar denna händelse som ett argument i debatten om homo-sexualitet. Men då kommer vi fel igen. Poängen med texten är ju vreden över någon som står för rättfärdigheten och därmed "gör sig märkvärdig". De felande vill alltid sätta dit moralens väktare. Det sexuella våldet i sig var medlet att skada - inte målet. 

Fördömelse över alla Sodom-furstar och Gomorra-folk!

Fördömelse och förbannelse över er!

Hur var det med den andra staden då, Gomorra? Själva namnet betyder = översvämning. På hebreiska heter det "amorá" och på grekiska heter det "gómorra". Denna stad liksom de andra i Jordandalen översvämmade av - vad då?

Deras grova synd mot människor och Gud fick konsekvenser. Så är det alltid. Det du gör, kommer tillbaka över dig, om du inte bryter dina gärningars förbannelse med en ordentlig förlåtelse och försoningsgärning. 

När Bibeln talar om "Gomorra-folk" så är det ett symboliskt namn på hela Israel, som vid denna tiden följde sin egen vilja och därmed bröt förbundet med Gud. De tyckte sig kunna köpa Guds goda vilja med att "ge honom lite offer..." Mer om dessa blodiga tillställningar kommer i nästa inlägg! Tillsammans med vår fornnordiska uppfattning om blot.

Idag finns vi "Gomorra-folk" överallt runt jordklotet, och Sodoms-furstar med diktaturnypor.

Massiva protester. Böner för er!

Hur gick det då med Lots döttrar? Klarade de sig?

Guds budbärare frågar Lot om det finns fler i hans familj som nu måste fly undan förstörelsen.

- Har du någon mer här, någon måg, eller några söner eller döttrar eller andra som tillhör dig i staden? Du måste föra bort dem från detta ställe! Herren har sänt ut oss att fördärva denna stad.

Då gick Lot ut och talade med sina mågar, de som skulle få hans döttrar (de var ännu inte gifta och hade alltså inte "känt någon man" 1 Mos 19:8 och 14). Hur tror du att dessa män reagerade? Trodde på vad deras blivande svärfar sa till dem?

Nej. De skrattade. Lots mågar menade att han skämtade...

Nej, det är inte roligt!

Visst, det är så vi reagerar när vi inte själva ser faran. Exempel från vår tid:

Orkanen Laura som just nu härjar över den amerikanska sydkusten - måste vi verkligen evakuera? Eldningsförbud och vattenbrist i vår egen region - men jag vill grilla och bada i min poool... Corona-smittan har vi börjat ta på allvar, men det mattas av igen, för vi orkar inte hålla avstånd. Det är tråkigt. Ända tills någon anhörig drabbas.

Sodom är nära sin undergång nu.

Budbärarna visar den största omsorgen om flickorna, att de skall bli räddade, det som många inte orkat läsa fram till när de ska racka ned på bibelordet med sitt förakt. Så här står det skrivet:

När nu morgonrodnaden gick upp, manade änglarna på Lot och sade: - Stå upp och ta med dig din hustru och dina båda döttrar som du har hos dig, för att du inte må förgås genom stadens missgärning.

Lot är lite seg... han vill inte lämna det han byggt upp, så männen får ta honom vid handen och dra familjen ut ur staden (19:16). Först utanför staden släppte de honom. Änglarna, som visste vad som skulle hända, manade dem att fly för sitt liv:

- Fly för ditt livs skull! Se dig inte tillbaka! Dröj ingenstans på slättlandet! Fly upp till bergen, så att du inte förgås.

Kom nu då!

Vad tror du Lot gör? Följer han rådet? Lyder han uppmaningen?

Nej, han kommer med bekväma motargument. Han orkar inte fly upp i bergen, olyckan kommer säkert ifatt honom där...! Men det är Guds egna "skyddombud" som visar honom var säkerheten är! Skäms på dig, Lot!

Han låter som tjuren Ferdinand som hellre vill sitta där det är luuugn och skööönt... Lot föreslår att han skall få ta sig in i den lilla närliggande staden Soar.

- Låt mig få fly dit, den är ju så liten - för att jag må bli vid liv.

Suck.

Men Guds budbärare var tålmodiga och barmhärtiga, liksom den Gud de tjänar, och lovade att göra honom till viljes även i denna sak. Det betydde att staden Soar skulle räddas. - Men skynda dig dit, ty jag kan ingenting göra förrän du har kommit dit. 

Därav fick staden namnet Soar = som betyder just "litenhet".

Lilla staden Zoar. Ser du?

Jag har varit vid de heta källorna på Island och badat i svavelhaltigt vatten med ångande värme. Jag har varit vid Döda havet och känt luften där, och sett hur den höga salthalten i vattnet ger en illusion av att det är is.. mitt på sommaren. Jag har en klump med svavelhaltig lera i mitt badrum från Döda havet... som en påminnelse om hur det kan gå.

Nu slutför vi berättelsen och detta inlägg.

"Då nu solen hade gått upp över jorden och Lot hade kommit till Soar, lät Herren svavel och eld regna från himmelen, över Sodom och Gomorra. Herren omstörtade dessa städer med hela slättlandet och alla som bodde där och det som växte på marken". (19:23).

Kommer du ihåg villkoret som änglarna ställde när de drog iväg med Lot? Att han inte fick vända sig om... Naturligtvis är det det som händer - inte honom, men hans hustru.

"Och Lots hustru, som följde efter honom, såg sig tillbaka. Då blev hon en saltstod." (19:26).

Döda havets södra bukt, 2018.

Får man kritisera kvinnor? Eller är de omhuldade med silkesvantar? Ibland känns det så, och så kommer vi inte åt den dolda kvinnliga ondskan. I detta fall var det andra känslor såsom sorg, hemlängtan eller bara ren nyfikenhet hur det såg ut där bakom dem i svavelregnet. 

Röken steg uppåt, lik röken från en smältugn.

Om inte Abraham hade vädjat att Gud skulle skona den enda rättfärdiga som fanns i Sodom, då hade varken moabiter eller ammoniter funnits... Det är nämligen så att Lots döttrar var mycket förslagna hur de skulle få avkomma, nu när deras tilltänkta män brunnit inne med sitt skratt i halsen.

Lot bosatte sig i en grotta utanför Soar - han vågade inte bo kvar där - med sina döttrar. En kväll sa den äldre till den yngre: - Vår far är gammal och ingen man finns här i landet som kan gå in till oss efter all världens sedvänja. Kom, låt oss ge vår fader vin att dricka och lägga oss hos honom, för att vi må skaffa oss livsfrukt genom vår fader". (19:31).

Och de gjorde så.

Nämen hu så hemskt! 

Eller?

Täcket av...

Omvända förhållandet är incest. Men vad kallas detta, när döttrarna på eget påhitt kommer på att de i detta nödläge måste skaffa sig livsfrukt genom den enda man som återstår av deras folk. Sin egen pappa. Här finns inget våld, inget tvång, bara kvinnlig list...

Bibeln konstaterar torrt: "Så blev Lots båda döttrar havande genom sig fader. Den äldre födde en son som fick namnet Moab. Från honom härstammar moabiterna ända till denna dag.

Den yngre födde också en son, och hon gav honom namnet Ben-Ammi. Från honom härstammar Ammons barn ända till denna dag.

Befatta er inte med det onda.

ÖVERKURS:

Det blev inga bra folk av dessa avkommor... Jag läser noga mina kommentarsskrifter och hittar följande faktaunderlag:

Ammoniterna bosatte sig i bergstrakterna öster om Jordan, nära den arabiska halvön. Deras huvudstad hette Rabbat Ammon, och där dyrkades den blodtörstige avguden Molok/ Milkom. Ammonisterna var en vild och våldsam folkstam som livnärde sig på röveri och plundring, och de levde delvis som nomader. 

Det berättas om deras grymhet att de brukade sticka ut högra ögat på sina fiender (1 Samuelsboken 11:2) och upprista havande kvinnor (Amos 1:13). Tja, den allmänna ondskan består och Gomorra-folket levde vidare via omvänd incest.

Moabiterna var lite mer civiliserade.

Naturligtvis förbjöds Israel allt umgänge med ammoniterna. Stora stycken av Gamla Testamentet berättar sedan om denna bittra fiendskap och hur de krigar, sluter förbund men fortsätter förgrymma sig. Och detta är alltså inte Guds påbud, utan folkets egna beslut, där Herren går in och för att stävja våldsspiralen.

Så är det alltid! Här och nu också.

Nej! Inte min igelkott!

Blod på händerna gynnar inga relationer, varken till gudar eller människor. Och allra minst Levande Gud.

Punkt.

Kaffe på det. Paus i regnet och sedan tar vi nya tag! Med just dessa blodiga offer.

Godmorrragon!

Kvällshälsningar från Helene F Sturefelt,

- som påminner om att ondskan kan vi bara undvika om vi ger den dess rätta namn, samt är i bön inför Gud om att få del av hans vishet och kunskap. Då...

Jag väntar...