Körsbärsblom, inte "brudslöja"
Kronprinsessan Victoria vill bli förd till altaret av pappa Kungen. Detta vållar het debatt.
Ärkebiskopen avråder och präster protesterar.
Varför?
Jo, därför att i svensk bröllopstradition går brudparet in
tillsammans, som tecken på att de är jämbördiga.
Gamla könsroller lever kvar i de glamourösa amerikanska såpor, som tränger bort den verklighet vi lever i.
Brudöverlämning hör ihop med att kvinnan inte var myndig. Hon stod först under pappans förmyndarskap - eller broderns om pappan var död - sedan överlämnades hon till den blivande maken.
Eftersom hon var en ekonomisk belastning och inte hade egen ekonomi, skulle brudens föräldrar betala bröllopet.
Vigselringen var i någon mån en ekonomisk "försäkring" liksom den "morgongåva hon skulle få dagen efter av sin nybliven man.
SÅ ÄR DET INTE LÄNGRE.
Hur kommer det sig att moderna människor, som i vanliga fall vakar över sina rättigheter i samhället, faller tillbaka när det gäller kyrka och tradition?
När vi som kyrka äntligen har lämnat gamla könsroller bakom oss, så ska vi tvingas in i dem igen, såsom vigselförrättare? Nej tack.
Prästen och debattören Annika Borg har dragit igång en debatt i DN där hon hävdar att "brudöverlämning" strider mot Svenska kyrkans månghundraåriga tradition.
Jag håller med. Liksom många av min kollegor. Nio präster från Lunds stift har skrivit ett personligt brev till kronprinsessan med en vädjan att hon skall tänka om.
Biskop Lennart Koskinen, Visby, säger:
- Man kan tycka att det är familjens ensak att bestämma detta, men just i det här fallet blir det stilbildande för tusentals brudpar, och det vill vi inte.
Även vår ärkebiskop Anders Wejryd, som ska hålla vigseln, avråder från "brudöverlämning":'
- ... eftersom vår vigselritual är så tydlig i fråga om makarnas jämställdhet, skriver han i ett pressmeddelande.
Jag håller med.
Tre tankar:
Om det ändå inte går att avstyra detta kvinnoförminskande överlämnande, då ger jag följande alternativ till de brudpar jag möter:
- Överlämnandet kan ske vid kyrktrappan, men sedan kan ni gå in gemensamt, som en markering att det är NI som är brudparet.
Nästa tanke är att få kvinnan att inse vad hon utsätter sin blivande man för... allas blickar att ensam stå där framme och vänta... Det kan knäcka vilka nerver som helst!
Mannen brukar ofta nicka i tacksamhet när jag för det på tal - ty ingen brudgum vill gå emot sin blivande brud - det är prästen som ska säga "de svåra sakerna".
Tredje tanken är att bruden tänker bara på sig själv, ja som en stor egoist. Hur säger man det på ett snyggt sätt?
Att gå med sin pappa tillhör skolåldern...
Och vilken pappa går med på detta spektakel, innerst inne? Men inte heller han vill gå emot sin dotter...
"Därför skall en man lämna sin far och mor..." Ska vi göra ett tillägg?
"Därför skall även kvinnan lämna sin far..." ?!
Alltså: både far och brudgum är glada att slippa denna amerikanska såpamodell.
Detta är mina erfarenheter efter 21 år som präst i Svenska kyrkan.
Till Bruden vill jag säga:
- Tänk efter, en gång till. Var rädd om din självständighet! Den är inte självklar... den har inte ens hundra år på nacken.. Se dig själv i ljuset av alla de miljoner kvinnor som saknar egen bestämmanderätt - vad tror du de tänker när vi - fria, lyckliga kvinnor - frivilligt ger bort den starkaste markeringen vi har: att gå i jämbördighet in till bröllopet med den man vi själva (!) har valt.
Självständiga pingsaftonshälsningar
Helene Sturefelt
