PROFETEN SAKARJA OM GAZA

Det som händer i Mellanöstern är mycket infekterat med sina konflikter.

Jag läser nyhetssidor av många slag och ser de motsatta infallsvinklarna. Jag ser falska uppgifter, falsk statistik och retorik som har lämnat sanningen.

Idag på morgonen slog jag upp min Bibel och av en tillfällighet hamnade jag i Sakarjas profetbok i Gamla Testamentet. Det är alltså judarnas heliga skrift, detta folk som åter igen har börjat bli jagade på våra gator på ett sätt som tar oss tillbaka till andra världskriget. 

Det är mycket illa!!

Jag skall delge den profetia som Sakarja fick för ca 2.500 år sedan. Texten är alltså läst av många generationer, världen över, till varning och till tröst. Och Gaza nämns också. 

Min egen bakgrund är att jag var på resa till Israel 2017 då vi besökte "fem-stads-landet": Askeolon, Ekron, Ashdod och Gaza.

Bakgrunden till den text du strax skall få läsa är att Guds folk har underlåtit att fälla rätta domar, de har förtryckt både änkan och främlingen. De har tänkt ut onda planer mot varandra och vill gå in i fastetider för att blidka Herren Gud.

Men det går inte... 

...MEN DE VÄGRADE LYSSNA. 

STURSKT VÄNDE DE RYGGEN TILL OCH GJORDE SIG DÖVA.

JA, DE GJORDE SINA HJÄRTAN HÅRDA SOM DIAMANT FÖR ATT SLIPPA HÖRA DEN LAG OCH DE ORD SOM HERREN SEBAOT HADE SÄNT MED SIN ANDE GENOM DE TIDIGARE PROFETERNA.

Sakarja kap 7:11

Allt vi gör får sina konsekvenser, både mänskligt sett och utifrån Guds vilja.

När folkets böner sändes upp till Herren i nöd, då ville han inte höra dem. Om inte de lyssnar till min vilja, då lyssnar jag inte heller till deras. 

Det måste vara ömsesidigt!

JAG LÅTER DEM VIRVLA MED VINDEN, BORT TILL FOLK SOM DE INTE KÄNNER. 

LANDET LADES ÖDE BAKOM DEM, INGEN FÄRDADES DÄR.

SÅ GJORDE DE DET LJUVLIGA LANDET TILL EN ÖDEMARK.

Sakarja 7:14.

Israels folk har sedan Abrahams tid både varit ockuperade och bortförda i olika omgångar.

Men Herren har valt att skapa ett folk utifrån denna stamfader, och folket måste uppfostras och tuktas, med sanning. Och kärlek. 

Därför talar Herren genom Sakarja om räddning i den kommande tiden:

SÅ SÄGER HERREN:

JAG VÄNDER ÅTER TILL SION. JAG VILL BO I JERUSALEM, SOM SKALL KALLAS DEN TROGNA STADEN.

Sakarja 8:3

MOT DEM SOM ÄR KVAR AV MITT FOLK ÄR JAG INTE LÄNGRE SOM I GÅNGNA TIDER, SÄGER HERREN SEBAOT.

VU SKALL ÅRSVÄXTEN FRODAS, VINSTOCKEN GE SIN FRUKT OCH JORDEN SIN SKÖRD OCH HIMMELEN SIN DAGG.

LIKSOM ERT NAMN HAR VARIT EN FÖRBANNELSE BLAND FOLKEN, NI JUDEER OCH ISRAELITER, SÅ SKALL DET NU BLI EN VÄLSIGNELSE NÄR JAG RÄDDAT ER.

Sakarja 8:12.

För kärlekens skull ändrar Herren sin plan, men upprepar att det är rättfärdigheten som skall gälla:

JAG VILL SKÄNKA JERUSALEM OCH JUDEERNA LYCKA. VAR INTE RÄDDA.

DETTA ÄR VAD NI SKALL GÖRA:

- VAR ÄRLIGA MOT VARANDRA. FÄLL RÄTTVISA OCH RÄTTFÄRDIGA DOMAR. TÄNK INTE UT ONDA PLANER OCH SVÄR INGA FALSKA EDER.

Sak 8:16.

Som sagt, i alla tider har det judiska folket läst sina profetböcker, och inte bara de - även vi kristna har i tvåtusen år läst dessa texter, i ett större sammanhang, med det hopp som finns däri.

Det utspridda folket har i vår tid börjat samlas på ett unikt sätt i det land som tydliggjordes 1948.

Det kan mycket väl vara det som profeten förutspådde genom de ord han fick av Herren:

MÅNGA NATIONER OCH MÄKTIGA FOLK SKALL UPPSÖKA HERREN SEBAOT I JERUSALEM, FÖR ATT BEVEKA HONOM.

SÅ SÄGER HERREN SEBAOT:

- NÄR DEN TIDEN KOMMER SKALL TIO MÄN AV OLIKA FOLK OCH SPRÅK GRIPA TAG I MANTELN PÅ EN JUDISK MAN OCH SÄGA:

- VI VILL FÖLJA ER, VI HAR HÖRT ATT GUD FINNS HOS ER.

Sak 8:23

Är den tiden här? Har den redan varit här men upprepar sig? Eller ligger den tiden framför oss?

När Israel definierades 1948 fanns ingen armé och inga militärer.

Tyvärr var det nödvändigt att skapa en försvarsorganisation, IDF, som också har historiska rötter bakåt i tiden.

Profeten Sakarja talar om en dom över Israels fiender, kapitel 9:

HERRENS ORD ÄR I LANDET HADRAK, 

OCH TILL DAMASKUS HAR DET KOMMIT, 

TY DENNA ARAMS ÖGONSTEN TILLHÖR HERREN - LIKSOM ALLA ISRAELS STAMMAR - JA, OCKSÅ TILL GRANNLANDET HAMAT OCH TILL TYROS OCH SIDON MED ALL DERAS VISDOM.

TYROS HAR BYGGT SIG EN FÄSTNING,

SILVER HAR HOPATS SM DAMM OCH GULD SOM AVFALL PÅ GATAN,

MEN HERREN SKALL PLUNDRA STADEN OCH STÖRTA DESS MURAR I HAVET,

ELD SKALL FÖRTÄRA DEN.

Sakarja 9:1-3.

Sök upp en biblisk karta.

VID DENNA SYN SKALL ASHKELON FÖRFÄRAS 

OCH GAZA DARRA AV ÅNGEST,

LIKSOM EKRON DÅ DESS HOPP GÅR OM INTET.

GAZA SKALL BERÖVAS SIN KUNG,

ASHKELON SKALL LIGGA ÖDE,

OCH I ASHDOD SKALL ETT BLANDFOLK BO.

JA, JAG SKALL GÖRA SLUT PÅ FILISTÉERNAS STOLTHET.

DE BLODIGA VIDRIGHETER DE SÄTTER TÄNDERNA I SKALL JAG RYCKA UR MUNNEN PÅ DEM.

DE SOM BLIR KVAR AV DETTA FOLK SKALL OCKSÅ DE TILLHÖRA VÅR GUD,

JA, DE SKALL VARA SOM EN SLÄKT I JUDA.

EKRONS FOLK SKALL VARA SOM JEVUSÉERNA.

JAG VILL HÅLLA VAKT VID MIN HUS, MOT HÄRAR SOM KOMMER OCH GÅR.

ALDRIG MER SKALL NÅGON FÖRTRYCKARE KOMMA.

NU ÄR MINA ÖGON ÖPPNA.

Sakarja 9:5-8.

Allting handlar om rättfärdighet. 

Den som fäller orättvisa domar, drabbas själv av dem. Gud har inte anseende varken till person eller folk.

Den som anfaller - och sätter tänderna i den andre - har förverkat sin plats.

Det är svårt att bortse från vår egen tid. Terrororganisationen som utförde massakern 7 okt 2023 trodde sig ha börjat förintelsen på sitt grannfolk.

Så var inte fallet.

Tvärtom om följde - och följer tyvärr fortfarande - ett intensivt försvarskrig i syfte att få slut på plågoandarna.

De ställer kvinnor och barn i främsta ledet för att rädda sig själva, och kan på så sätt ge skulden till Israel.

Herren skall göra slut på filistéernas stolthet - många menar att det är dagens palestinier - men det finns ett  hopp och ett löfte som jag vill fokusera på. Framtiden ligger framför oss - vers 7 - där Herren vill införliva resterna av detta folk så att också de skall tillhöra vår Gud.

Profeten talar om hoppet att de skall vara som en enda släkt i Juda.

Detta är inget som mänsklig makt kan åstadkomma. Men Herren kan! Guds vilja kan ingen hindra. Eller?

Från orättfärdiga regimer, presidenter och kungar kommer förbannelser.

Från rättfärdiga dito, de som söker Herrens vilja och dömer rättvist, från dem kommer välsignelser.

Det är det vi strider om i våra nyhetsrapporteringar - vem är rättfärdig och vem är motsatsen?

Jag avslutar med att citera Sakarjas stora huvudbudskap mitt i sommartid, det som läses vid jultiden med hoppet om Messias:

ROPA UT DIN GLÄJDE, DOTTER SION!

SE, DIN KONUNG KOMMER TILL DIG.

RÄTTFÄRDIG ÄR HAN, SEGER ÄR HONOM GIVEN.

I RINGHET KOMMER HAN, RIDANDE PÅ EN ÅSNA, PÅ EN UNG ÅSNEHINGST.

JAG SKALL FÖRINTA ALLA STRIDSVAGNAR I EFRAIM, ALLA HÄSTAR I JERUSALEM.

KRIGETS VAPEN SKALL FÖRINTAS.

HAN SKALL FÖRKUNNA FRED FÖR FOLKEN, OCH HANS VÄLDE SKALL NÅ FRÅN HAV TILL HAV, FRÅN FLODEN TILL VÄRLDENS ÄNDE.

Sakarja 9:9.

Intensiva böner om fred i Mellanöstern!

När terrororganisationen släpper gisslan och lägger ned vapen, då blir det fred.

Älska ditt eget folk mer än du hatar grannen!

I Jesu Kristi namn, amen.

Shalom.

Denna text kräver mer uttolkning än vad jag kan ge.

Helene F Sturefelt.

DET ÄR KÄNSLORNA SOM GÖR ONT

Fulfinks-hyena.

Det har varit svårt att skriva på sistone. 

Magen har knutit sig. Tankarna protesterat och känslorna skenat.

Trycket har varit för starkt, sommarvärmen för varm och nyheterna skriande skeva.

Livet är svårt.

Men det är känslorna som gör att det gör ont.

Eller är det sanningen?

Sanningen om lögnen. 

Och lögnen om sanningen som plågar mig lika mycket.

Som en dödskult.

Dödsfinken.

Vi lever ju våra liv i flera dimensioner samtidigt. Att vara vän med sig själv. Att trivas med sina närmaste. Att det är lugnt bland grannarna och i samhället man bor i.

Och att det är fred i världen...

Det är märkligt att den väpnade konflikten i Ukraina inte påverkar oss lika djupt som den i Mellanöstern, trots att Rysslands anfallskrig är mycket närmare oss geografiskt. 

Varför upprörs vi inte över de falska "sanningar" som Putte lurat i sin jättebefolkning under så många år?

Varför upprörs vi mycket mer över konflikten i Mellanöstern, där Israel försvarar sig mot sina anfallare?

Varför har så många bytt sida och försvarar en terrororganisation, H*mas, som utsätter sitt eget folk och landområde för död, för att själva slippa få skulden över det som sker?

Är det för att det bor fler palestinier i Sverige än ryssar?

Är det för att vi är rädda för de förras aggressiva tongångar och vredesfulla demonstrationer på våra gator?

Vi ser inga ukrainare hålla lika många torgmöten.

Krigsorren. Fulfinks-Putin.

I alla konflikter offras sanningen först. Sanningen är en andlig kvalitet som gör att friden återvänder till magen och freden till geografin.

Men vi befinner oss alla i ett andligt krig just nu, där uppfattningen om Israel splittrar vänner, familjer och församlingar.

Det har gått så långt att många tittar snett på varann, knappt vill hälsa och tar bort en som vän på Facebook... 

Andligt? Ja, kampen mellan ont och gott, Gud och djävul sipprar ned i vårt sätt att tänka och prioritera. Hela tiden.

Tänk om vi slapp känna?

Tänk om allt vore en plastig dataskärm där ingenting berör en?

Fast så är det ju för många, redan.

Jag vill inte känna! Fulfinks-svanen kvävs.

Jag läser om den brittiske journalisten, krigskorrespondenten och författaren Douglas Murray som har medverkat i den kanadensiske psykologiprofessorn Jordan Petersons podd, med anledning av sin kommande bok Om demokratier och dödskulter - Israel och civilisationens framtid.

Varken Douglas eller Jordan är uttalat kristna, men i slutet av poddavsnittet kommenterar de den förutsägelse om fred som finns i profeten Jesajas bok:

Jordan Peterson och Douglas Murray.

DE SKALL SMIDA OM SINA SVÄRD TILL PLOGBILLAR OCH SINA SPJUT TILL VINGÅRDSKNIVAR. 

Jesaja 2:4

- Magnifikt! säger Douglas Murray och fortsätter; men då inser jag att jag behöver titta på vad som står före denna vers, och så citerar han Jesaja kap 2 vers 2 och 3:

OCH DET SKALL SKE I KOMMANDE DAGAR ATT DET BERG DÄR HERRENS HUS ÄR, SKALL STÅ DÄR FAST GRUNDAT,

OCH DET SKALL VARA DET FÖRNÄMSTA BLAND BERGEN OCH UPPHÖJT ÖVER ANDRA HÖJDER,

OCH ALLA HEDNAFOLK SKALL STRÖMMA DIT.

JA, MÅNGA FOLK SKALL GÅ UT OCH SÄGA:

- LÅT OSS DRA OSS UPP TILL JAKOBS GUDS HUS HUS, FÖR ATT HAN MÅ UNDERVISA OSS OM SINA VÄGAR.

TY FRÅN SION SKALL LAG UTGÅ, OCH HERRENS ORD FRÅN JERUSALEM.

Jes 3:2-3.

- Det stämmer, säger Jordan Peterson. Så är det, att lag och rätt skall utgå från Jerusalem, Sion, innan det blir fred.

Västra tempelmuren i Jerusalem.

I sin bok om demokratier och dödskulter jämför Douglas Murray Israels demokrati och ekonomiska framgångar med terrororganisationen Hamas ideologi, präglad av auktoritärt styre och extremism.

Han säger:

- Hamas är en dödskult. Deras ideologi är en kult som bokstavligen dyrkar döden.

Så är det. Terrorism belönas i det andliga krig där islam utlovar en direkt paradisplats för den som dödar deras fiender. Juden främst. Vem härnäst? Koranstudier ålägges alla så att vi lär känna varandra.

Förintelsens museum, Jerusalem.

Och jag tänker på de rapporter jag hör att Hamas lägger beslag på den mesta nödhjälp som Israel sänder in till Gaza, för att sko sig själva, och sälja dyrt till sina landsmän. För pengarna betalar de löner till sina civila terrorister.

Sedan visar de upp bilder på svältande barn från andra sammanhang och så lyckas de få hela västvärldens sympatier...

... som undviker att peka på den skyldige: H*amas.

Medan Gazas befolkning lider och bara önskar sig ut ur krigszonen, arbetar ingen av de så kallade "pro-palestinierna" för att hjälpa dem ut, skriver Roar Sörensen i en annan artikel.

Israel har inte nycklarna till att göra slut på detta krig. Men det har H*mas, för om de lägger ned vapnen nu, så är kriget slut nu. Men motsatsen är inte fallet...

Livet gör så ont.

IDF, försvarsarmé.

Om man i siffror skulle översätta terroristattacken den 7 okt 2023 till amerikanska storleks-sammanhang, så gör Douglas Murray en hypotetisk jämförelse:

- Då hade omkring 44.000 amerikaner dödats på en enda dag och 10.000 amerikaner hade tagits som gisslan...

Murray känner oro över den "chockerande moraliska vändning som skett i väst" läser jag i artikeln, signerad Ola Karlman. 

Den brittiske journalisten varnar för att detta riskerar att stärka odemokratiska och våldsbejakande krafter.

Magen knyter sig. Tankarna protesterar och känslorna skenar likt vilda hästar som inte har något stall att ta skydd i.

Allting skenar.

Det som förvånar mig allra mest är att alla palestina-vänliga personer är så aggressiva mot oss som är Israel-vänliga... 

Det är precis som om ni är smittade av det hat som dessa p*lestinska muslimer drivs av, medan vi stilla lyfter fram andra infallsvinklar, utan okvädningsord eller behov att bryta kontakten med er.

Varför är det så?

Lögnen om sanningen. 

Sanningen om lögnen.

Vi är många som ber och ropar till Gud om besinning och fred i dessa konflikter.

Kyrkklockor skall ringa nu på söndag "för våra medmänniskor i Gaza och ber om fred i Israel och Palestina" - men de ringde inte för Israel vid attacken för två år sedan.

Hm, jag vet inget land som heter P-stina...

Ring, klocka, ring.

Jag ber med Martin Winbergs ord, präst i Växjö:

"Gud, Du som i Ditt väsen är fred och kärlek,

inför Dig lyfter jag situationen i Det Heliga Landet.

Kom till alla dem som lider under Hamas vansinne;

- kom till alla Gazabor som förvägras mat av sin egen regering,

- till alla Gazabor som förlorat någon som stod dem nära,

- till alla Gazabor som mist sitt hem, sin försörjning och sin framtidstro.

Ge dem alla ett hopp och en framtid. 

Låt dem få omslutas av din nåd och kärlek under alla sina dagar.

Hjälp Gazas styre att älska sina egna barn mer än de hatar grannarnas.

Hjälp dem att tillsammans med Israels regering välja en väg som leder till fred.

Hjälp alla fångna, svältande, torterade i gisslan att slå sig fria ur sin fångenskap och få komma hem till sina älskade.

Sänd din Ande av frid och kärlek till alla som har makt att förändra.

Var nära alla israeliska mödrar, fäder, bröder, systrar, vänner och släktingar som fortfarande läker såren efter Hamas terror den 7 oktober.

Låt dem i sin sorg och förtvivlan känna att din frid och kärlek omsluter dem alla.

Var med alla judar som tvingas löpa gatlopp i städer i Europa och övriga västvärlden.

Kom med öppna sinnen och hjärtan hos dem som jagar, hatar, misshandlar och diskriminerar.

Ge oss alla raka ryggar att stå upp mot antisemitism, inte bara i fina formuleringar, utan i handling.

I Jesu namn. Amen."

Menorah, Gamla stan, Jerusalem.

Ord av frid lugnar sinnet. 

Bön lugnar hela nervsystemet, säger författaren och journalisten Bengt Ohlsson, som skrivit om bönens återkomst i SvD.

- Bönen stänger av kamp- och flyktberedskapen, säger han. 

- Bönen hjälper oss att agera mindre på negativa känslor och blir mindre arg, förstärker psykologidocenten David H Rosmarin. 

Han har också införlivat bön till patienter som lider av psykisk ohälsa, läser jag i ännu en artikel i min tidningshög.

Tack till alla kloka, tänkande människor som inte hyllar dödskulten, var den än uppenbarar sig.

Allra mest tack till Guds eget ord. Vi behöver sannerligen bli undervisade om Dina vägar, Herre!

Och jag väntar ivrigt att lag och rätt skall flöda ut över världen, från Jerusalem och Ditt tempelberg.

Shalom.

Helene F Sturefelt,

- en rädd fulfink, livrädd för ovänskap och repressalier.

Livrädd.

 

AULAWAABLAR i HÖRVIK-KROKÅS

Det är vackert i Hörviks hamn.

Det är så otroligt vackert nere vid Hörviks hamn! Hela Blekingekusten skymtar vid havslinjen och båthuslängorna till höger får en att vilja ställa sig i huskö...

Himmelens alla vita moln samlade sig till möte och bjöd på ett tjusigt skådespel, alltmedan de nostalgiska återvändarna strosade mellan marknadsstånden.

Men livet är inte alltid så gott.

Hörvik-Krokås hemvändardag.

Ibland hamnar man i långa tider av öken och torka. Varken tankar, känslor eller relationer vill fungera. Det är mycket knaster i systemet. 

Eller så hamnar man i djup dy och fastnar i en geggamojja som kan bli riktigt farlig.

Följ med några av min Aulawaablar på Listerlandets tredje marknad denna sommar.

De är fult snygga - fulla av starka känslor.

Aulawaabel - det är rökt...

I förrförra inlägget skrev jag om en av ökenfäderna; Antonios. Alla som har varit i öknen vet att demonerna bor där... de som tar allt livsmod ifrån en och lämnar en med förtvivlan och - missmod.

Missmodet berövar en aptiten, man får ont i magen, börjar bli yr och tänker allt mörkare tankar.

Detta missmod göder hopplösheten. Det är inget som kommer från Gud, vår Fader. Missmodet kommer från fienden.

Hopplösheten bor även i vattensjuka marker. Vattnet har ingenstans att rinna undan. Så kan det också vara med känslor som inte vet vart de skall ta vägen.

Aulawaabel i dyn.

I Psaltaren 69 står det om den djupa dyn:

FRÄLS MIG GUD, TY VATTEN TRÄNGER MIG INPÅ LIVET.

JAG HAR SJUNKIT NED I DJUP DY, DÄR INGEN BOTTEN ÄR,

JAG HAR KOMMIT I DJUPA VATTEN, OCH SVALLET VILL FÖRDRÄNKA MIG.

Psaltaren 69.

Denna manetfigur som du ser här ovan, tecknade jag en mörk kväll med känslan av att mörker och ljus strider mot varandra.

Hon var på väg att sjunka mycket djupt ned i sin existens - en del kallar det för psykisk ohälsa, men jag kallar det för alldeles normal existentiell ångest.

Någonting är fel, men hon vet inte vad. Sanningen är för svår för henne så och lever hellre i förnekelse och dimma, och sjunker sakta nedåt...

Jag tecknade en mörk kväll...

Men så kommer hon på att hon kan ropa till Gud - ja, mina aulawaablar kan det - och då känner hon hur tentaklerna vänds uppåt. Det är inte i egen kraft utan någonting händer verkligen. 

Munnen är full av arga tänder som bara vill bitas, och ögonen är söndergråtna.

Men nu lyfter hon blicken uppåt - och ser... hur de yttersta spetsarna av tentaklerna tänds med små ljuslågor...

Guds goda Ande når henne genom vattenmassorna. Sakta dras hon uppåt.

JAG HAR ROPAT MIG TRÖTT, MIN STUPE ÄR FÖRTORKAD, MINA ÖGON FÖRSMÄKTAR AV VÄNTAN EFTER MIG GUD.

TY FÖR DIN SKULL BÄR JAG VANÄRA, FÖR DIN SKULL HÖLJER BLYGSEL MITT ANSIKTE.

Psalt 69: 8.

En nedstörtande stjärna.

När jag lade ifrån mig pennan den kvällen tittade jag på figuren som tagit form på pappret.

Samtidigt läste jag i min Bibel, och när jag förde samman Psaltartexten med min Aulawaabel blev jag djupt berörd...

Detta är bortom min kontroll. 

Hon blev sanningen personifierad, i sin smärta. Hon var nära att drunkna, i sitt missmod, men fick hjälp att byta riktning. Gud var där, på riktigt.

Så stod jag där på Hörviks hamnplan och berättade om mina teckningar. Många kan relatera till dem, och den första tanken är ju att man skall skratta! 

Men vid närmare eftertanke så... ser man något annat...

Nu vände hon sig rätt!

Just där här egendomliga gran-waabeln har ögon som dröjer sig kvar i djupet. De vill inte upp...

Det finns de som hellre stanna i den mörka dyn än kommer upp i ljuset, där allt avslöjas - för att kunna förändras!

Nåväl, i takt med att marken värmdes upp, kom dagsbrisen igång och tog tag i tröjorna. De fladdrade i vinden så att jag nästan blev arg. Stilla er!

- Men det är ju inte vårt fel...

Den glada lycko-waabeln fladdrar.

Nej, just det. Förlåt mig.

Nu går flera personer runt med dessa listerländska skapelser i tröjformat.

Det är mycket roligt!

En tallrik med sill och mos gjorde gott och på slutet hade sjöräddningssällskapet uppvisning med helikopter ute över vattnet. Skickligt yrkesfolk gör livet tryggt här.

Psaltaren 69 är en råärlig läsning för den som behöver komma i kontakt med det förträngda mörkret.

Sedan vänder det:

MEN MIG SOM ÄR BETRYCKT OCH PLÅGAD, MIG SKALL DIN FRÄLSNING, O GUD, BESKYDDA.

JAG VILL LOVA GUDS NAMN MED SÅNG OCH UPPHÖJA HONOM MED TACKSÄGELSE.

Psalt 69:30-31.

Till Guds ära och människors frihet.

Och jag kan inte låta bli att tänka på alla mina judiska vänner, som än idag läser dessa böner.

Må hoppet aldrig svika oss.

Frid och fred önskar jag oss alla.

Nu skall jag gå ut i trapphuset och se vad min nya granne heter...

Marknadsmässiga hälsningar,

Helene F Sturefelt,

- tecknare och bibelläsare.

Marknadsknalle.

OZZY OSBOURNE ÄR DÖD

Ozzy Osbourne är död. Var han kristen?

Tisdagen den 22 juli 2025 dog "Prince of Darkness" - Ozzy Osbourne är död i en ålder av 76 år.

Han föddes utanför Birmingham 1948 och var med och bildade Black Sabbath - stilbildande för den moderna hårdrocken.

Så skulle ett griftetal kunna inledas över denna rocklegend, men det är inte min uppgift. 

Istället skall jag dela några minnen från Sweden Rock, där Ozzy Osbourne var dragplåster och huvudakt vid flera tillfällen.

I de kristna tidningar jag läser ställer man sig nu frågan:

- Var Ozzy kristen?

Första gången jag hörde deras bandnamn - Black Sabbath - fick jag rysningar. De vänder ju på den judiska veckohögtiden, sabbaten, och gör den till sin motsats.

Men frågan är om det bara var ett sätt att visa hur självständiga de var, och att hårdrocken tar sig friheten att slå på alla begrepp?

- Eller var Ozzy satanist?

Ozzy på Sweden Rock 2011.

Året är 2011 och jag har tagit tåg och buss till Norje utanför Sölvesborg för att gå på Sweden Rock.

Street Church står med sitt stora träkors mitt i krysset mellan matvagnar och entrén.

Några norska hårdrockare stannade till vid korset och sa:

- Definitionen av satanism är att jag själv är Gud. Djävulsdyrkare är värre, de söker kontakt med den andra, mörka sidan. Vi är varken eller, kan ni be för oss?

Det kunde vi!

- Tack för beskyddet. Senare ska vi höra Black Sabbath - de är inte satanister, även om de bet huvudet av en duva en gång... 

Mette, deras tjejkompis sa:

- Ozzy är "bare tull"... han skojar... ibland vänder han korset upp och ned, men hans texter är snälla och han förmedler Guds kärlighet till oss!

- Men duvan som han dödade då...?

- Nej, vi vet att "Jesu blod" är det som löser en från djävulen - det hade Roger Moore provat när det spökade i hans hus...

Jaha. Tänk så mycket man får veta vid ingången till Sweden Rock!

Street Church förbönskors på Sweden Rock.

Tidningen Spin Magazine intervjuade sångaren 1986 och då svarade Ozzy på frågan:

- Jag är kristen. Jag är döpt och jag gick i söndagsskolan. Men jag var aldrig så intresserad av det. Min uppfattning om himlen är välmående. Det är en plats där människor är schyssta mot varandra. Den här världen skrämmer skiten ur mig...

Jag läser vidare att 1992 berättade Ozzy för The New York Times att han var en 'praktiserande medlem av Anglikanska kyrkan' samt att han brukade be inför sina konserter.

Några år senare, 2014, att han upprepade samma uttalande om sin tro i brittiska The Guardian. 

Sångaren i Black Sabbath brukade alltid avsluta sina konserter med "God Bless You" och det gjorde i alla fall mig gott, när jag hörde det på Sweden Rock.

God Bless You?

Men varför leker man med ondskan? 

Varför leker så många hårdrockare med döden i sina texter?

Jag har vid flera tillfällen sprungit ifrån konserter där "leken" övergått till sådant allvar att basgångarna nästan fått mitt hjärta att gå i baktakt... och där attityden varit allt annat än snäll. 

Ren och skär egoism vrålades ut över publikhavet med en uppmaning att bjuda in satan - "invite satan" - - -

Denna ständiga kamp mellan ont och gott, Egot och Medmänniskan, Jaget och Gud.

Black Sabbath på scen, 2014.

En sen kväll i juni 2011 skriver jag i min dagbok:

- Varför leker vissa med döden? Jo, döden ställer inga krav. Det är bara att tuta och köra. Tänk inte efter. Du har inget ansvar. Gör som du vill - för snart är du ju död.

Men livet då?

- Livet ställer helt andra krav. För att bli människa och göra gott, måste vi vilja göra det goda. Det är inte lika enkelt.

Varför vill vi inte det goda?

Varför gör vi inte det goda?

Vem vill erkänna syndens faktum?

Bara när man har ett alternativ är det möjligt - Guds kärlek.

Metal Bible, Sweden Rock.

Jag läser vidare i tidningshögen, nu digitalt: I nättidningen ChurchLeaders.com skildras hur kändisevangelisten Dylan Novak mötte familjen Osbourne, då han fick möjlighet att berätta om evangeliet; att Jesus älskar honom och bryr sig om hans själ.

Dylan Novak överlämnade en Bibel till Ozzy, där hans namn var tryckt på framsidan.

Sonen Jack berättade senare att gåvan betytt mycket för hans pappa, som vägrade lämna hotellrummen utan sin Bibel.

Ozzy Osbourne har genom åren skrivit flera sånger om tro, såsom After Forever och Miracle Man.

Black Sabbath, Festival Stage kl 22.00.

2014 städade jag på Sweden Rock tillsammans med hockeklubben SIK. Vi gick av vårt pass kl 23. Två gånger om hade vi gått över samtliga scener och räfsat upp mängder med plastölflaskor.

Hur skulle jag orka tunga Black Sabbath? Jag vill inte.

Skärpning!

Jag citerar mig själv och mina memoarer:

I fyra dagar håller vi rent och får som tack ett inträdesband. Skulle jag åka hem nu, när jag slitit för att kunna njuta lite av konserterna?

Kroppen värkte.

Gå och ta en belgisk våffla med mjukglass. Sweden Rock skriver ju rockhistoria! Ozzy Osbourne står ju på scen sen en halvtimme tillbaka!

Visst. Jag gjorde som jag sa.

Men Ozzy var lika trött som jag. Rösten var kraxig och han sjöng falskt. 

Det var tung, progressiv rock.

- God is dead.

Nej, det var det sista jag ville höra!

Glassen gled ur våfflan. Men jag måste stå ut. Jag måste lyssna.

Glassen glider av.

Efteråt sa min städkompanjon att jag missade den viktigaste textraden. Han sjöng:

- God is dead. But I don't believe God is dead... !!

Det finns hopp. 

Månen gick upp över Sweden Rocks strandängar i lilla Norje, och även denna midnatt omslöt oss med lycka.

Slut, citat. 

Hårdrocksstädare.

Ozzy Osbourne led av Parkinsons sjukdom sedan 2003. Han blev 76 år och efterlämnar fem fruar och ett barn - nej oj fel .. jag är trött, en fru och fem barn, skall det vara. 

Jag hoppas att han nu lagt av sig sin skrämseltaktik och att "prince of darkness" nu skall få möta The King of Light - Jesus Kristus själv.

Guds eget Ord om sabbatsvila får avsluta detta inlägg:

SÅ HAR GUDS FOLK ALLTJÄMT EN SABBAT ATT VÄNTA.

TY ATT GÅ IN I GUDS VILA ÄR ATT VILA UT FRÅN SITT VERK, SÅSOM GUD VILADE UT FRÅN SITT. 

LÅT OSS DÄRFÖR GÖRA ALLT VI KAN FÖR ATT KOMMA IN I DEN VILAN, SÅ ATT INGEN BRINGAS PÅ FALL GENOM OHÖRSAMHET.

Hebréerbrevet kap 4:9.

Älskade Jesus.

Vår himmelske Fader är den som ser och känner oss alla.

Ingen av oss kan döma någon, varken till höger eller vänster.

Lev i Guds kärlek.

Helene F Sturefelt,

- hoppet är allt.

Vila i FRID.

White Sabbat.

Jesus älskar dig, på bussfönstret.

 

ANTONIUS - EN ÖKENFADER

Sandens söner - en ökenkrönika. Peter Halldorf.

Det är kärvt, mothårs och återhållsamt. Finns det en tro som övervinner alla frestelser?

Jag har en dragning till fornkyrkans ökenfäder. Det var de som gick ut från kyrkan, rakt ut i naturen för att slippa all distraktion och organisation.

Med glädje läser jag Peter Halldorfs böcker om dessa Gudslängtande strama eremiter, och hittar tillbaka till den sanning som inte söker godkännande från andra.

Detta har jag även funnit i den keltiska traditionen på de brittiska öarna.

Men nu beger vi oss söderut, till Egyptens heta ökentrakter, till Sankt Antonios kloster, beläget ca 6 mil om Kairo.

Jag skall även dela mina egna erfarenheter i detta inlägg.

St Antonios - ökenfader - 200-talet e Kr.

Jag citerar några stycken ur Halldorfs ökenkrönika "Sandens söner", utgiven på Trots Allt 1996.

"De tidiga kristna präglades av en märkbar återhållsamhet.

Det innersta av evangeliet var inte tillgängligt för alla. Hur "Fader vår" och "Trosbekännelsen" lyder fick man veta först under senare delen av de vuxnas dopundervisning. 

När den heliga Nattvarden skulle firas visades alla som ännu inte var döpta ut. Också katekumenerna, de som gick  i dopundervisning, fick gå ut.

Den innersta hemligheten skulle hållas på." (sid 17).

Pilgrimsmässa.

Just det! Så är det även för mig. De heliga sakramenten är inte tillgängliga hela tiden. Högtider är inte vardagstider.

Därför har jag svårt för "slentrian-nattvard" där man står i kö som i vilken butik som helst - utan omsorg om andakten. 

Jag vill få falla på knä, i total ödmjukhet, i en stillhet som inte rör sig och där de heliga orden uttalas över oss:

- För dig utgiven. För dig utgjutet.

Knäfall. Ysane kyrka.

Peter Halldorf har själv erfarenhet av att vistas i öknen och han skriver:

"Denna återhållsamhet skärps till det yttersta i öknen. Därav attraktionen! bland ökenfäderna blev de mest otillgängliga de mest eftersökta.

Det som inte demonstreras i tid och otid äger en kraft som aldrig infinner sig i det lättfångade.

Hos Jesus var längtan bort från offentligheten stark. Men när han drog sig upp bland bergen eller ut i öknen var det få som förstod. 'Alla söker efter dig' utbrister hans lärjungar när de efter långt letande finner honom.

Den förbryllande paradoxen är tidlös:

Det är de som drar sig undan världen som världen behöver söka upp... " skriver Peter Halldoft.

Öknen i södra Israel - Beer Sheba.

Jag har också besökt öknen. 2017 var jag på resa i Israel med Anders Sjöberg och Irén Kärrbrandt i Gamla Testamentets fotspår.

Bussen stannade vid öknens port i Beer Sheba. Luften dallrade av värme. Jag blev rädd för ökenhettan som slog emot oss.

Det är historisk mark. Här slöt Abraham förbund med kungen Abimelek i Gerar. Här fördrevs Hagar och Ismael ut i öknen, och här vandrade Guds folk runt i 40 år för att de skulle får "Egyptens köttgrytor ur kroppen" och istället formas efter Guds vilja.

I öknen försvinner allt. Utom längtan efter liv - och vatten...

Vid Abrahams brunn.

Bibelns platser är väl definierade i geografin. Brunnen i Beer Sheba är urgammal, troligen byggd av Abraham själv. Han lämnade ju stadslivet i Ur för att bli nomad, då Herren kallade honom. Det var bara bofasta som kunde bygga brunnar, därför blev man mäkta imponerad av Abraham, nomaden, att han kunde den konsten. 

Där stod vi nu, året 2017, i ökenhettan. Vår ledare berättade:

- När kung Salomo byggde städer behövde han förrådsfästningar och tillgång till vatten. Två tjocka murar skyddade brunnen.

Den vi stod intill är daterad till 960 - före Kristus...

Murarna i Beer Sheba - olika tidslager.

Invasionsrisken var stor. Kanske fanns det en övre brunn för nomaderna och en djupare ned, för kungens behov?

Vi gick ned i den enorma cisternen. Jag såg märken efter händer som för 3000 år sedan putsat brunnes väggar, annars hade kalkstenen släppt igenom vattnet.

Väl uppe igen, blötte jag nacke och huvud i kallt vatten under en modern kran. Värmeslag hotade.

Döden bor i öknen...

Vi går ned i vattencisternen.

Peter Halldorf återger en berättelse som jag hört vid flera tillfällen:

1991 trotsade fyra svenskar (goda teologer och präster) munkarnas varningar för att ge sig ut i den egyptiska öknens klippiga berg. De gick vilse, vattnet tog slut och de fruktade för sina liv.

De skrev avskedsbrev till sina familjer, drack upp det sista vattnet, och lade breven i ryggsäckarna - och inväntade döden.

Men så upptäckte de spår av en bergsget (?)... och hittade stigen  tillbaka till St Antonios kloster - och blev räddade tillbaka till livet.

Sista vattnet?

De anade vidden av den djävulska kamp som Jesus var med om i öknen, beskriven i Matteus evangelium kapitel 4. 

Peter Halldorf formulerar det så här:

"Efter 40 dagar i öknen, vid utmattningens gräns, går ridån upp för en infernalisk frestelsescen. 

Den gamle ormen, Lucifer själv, uppenbarar sig i sin mest insmickrande kostym. Med skriftord utplacerar han sina snaror vid de känsligaste punkterna..." (sid 36).

* Hunger - förvandla stenar till bröd

* utmana sitt liv - kasta dig utför stupet

* få all makt - tillbed den onde.

Men Jesus föll inte för dessa frestelse, utan svarade tillbaka med Guds Ord.

Då lät djävulen honom vara och änglar kom fram och betjänade honom.

"I den oändliga enformigheten förtvinar frestelsens rot".

Det är en av många erfarenheter som ökens dödliga hetta ger.

De kalkade väggarna.

Jag läser vidare i ökenkrönikan "Sandens söner":

"Att välja öknen som en tillflykt ändar alltid i besvikelse. Det vi trodde oss undslippa - frestelser, kamp, röster, splittring och lidelser - följer med oss in i öknen.

Vi kan inte längre skylla ifrån oss. Orsakerna till vår söndring finns inte i den yttre världen. Vi bär dem med oss...

I öknen blir det tydligare vari det demoniska består. Öknen är demonernas spelplats - en arena som djävulen behärskar med finess.

Att komma till öknen ger därför ingen frist i kampen mot det onda. Tvärtom; man befinner sig plötsligt i den andliga stridens frontlinje. (sid 36).

Det är i sitt eget hus en fiende måste besegras, sa Jesus (Lukas kap 11).

Utan frestelser blir ingen frälst, sa Antonios."

Öknen - en nationalpark...

Man kan fråga sig:

- Varför vill någon dra sig undan världen och bli eremit?

Peter Halldorf skriver:

"När sambanden slagits sönder ser vi inte längre hur ting och människor förhåller sig till varandra. En mänsklig gemenskap kan bara springa fram ur en ren källa.

Men vi argumenterar emot eremiten och säger:

- Du mister kontakten med världen och verkligheten! Och hur kan du älska sin nästa om du går ut i öknen?

Eremiten ser på oss genom sitt skägg och svarar:

- Bara Gud och jag finns i världen...

Vi skakar på huvudet. Men - endast den som är av denna sanning, förstår denna sanning." (sid 54).

Med sand i skorna och svetten rinnande så anar jag denna sanning...

I skuggan är det 35 grader...

"Den som någon gång besökt en eremit eller munk i dennes cell finner - ingenting.

Han har sitt rike inom sig.

Det osynliga är hans ögonmärke.

Det eviga, bortom tid och rum, är hans destination.

Det förgängliga, kropp och materia, är hans väg." 

I Vadstena finns ett klostermuseeum där man kan se hur Birgitta-systrarna kunde ha levt på medeltiden.

Deras små rum, cellerna, består endast av en säng... 

Verkligheten är inom  - i hjärtat, i sinnet - så fullt av Guds närhet, både i tro och tvivel.

Peter Halldorf får avsluta:

"Pilgrimskapet är att veta att sanningen finns någon annanstans än i det synliga. Då vet man också att man kan stanna där man är..." (sid 55).

Klostermuseet i Vadstena.

Mer än varma hälsningar,

Helene F Sturefelt, 

- modern pilgrim i kalla Norden.

ANDLIGA SÅNGER nr 122 - ÖKNEN

Öknens andlighet - Sandens söner.

Välkommen till ett knastertorrt avsnitt av Andliga sånger, utsänt från radio Sölvesborg på 92,0, där vi skall ta oss ut i öknen.
Peter Halldorfs ökenkrönika "Sandens söner" kommer ge oss intressanta tankar och CD "Tystnadens dolda rum" ger den musikaliska inramningen. Det är texter och musik av Sven Hagvil, i samarbete med körledaren Oskar Ganestål. 

Andligheten skärps i det landskap som inte stryker medhårs.

Klicka på noten så får du 59 minuters uppmuntran till din tro.

                           MUSIKLISTA

CICCIE PERNVEDEN MALM -  "Det sjunger i själen och hjärtat"

MAGNUS HELMNER - från CD'n PILGRIM:  "Bryter upp" och "Kom vi går".

Tystnadens dolda rum. Sven Hagvil.

SVEN HAGVIL från CD'n TYSTNADENS RUM:

- Ellen Keys text "Lyssnandet" - recitation av diakon Karin Hagvil.

- Sången "Ibland".

- Se in i dig själv

- Den blick Du har.

- Ödmjukhet - recitation av Martin Lönnebo

- Du människa som söker.

ERIK TILLING från CD'n STOR ÄR DIN TROFASTHET:

- Djup ropar till Djup (Psaltaren 42)

- Äger jag Dig frågar jag efter intet på jorden (Psalt 73)

- Din trofasta kärlek.

- St Patricks bön.

Peter Halldorfs ökenkrönika.

I andakten spelar jag psalm 396 på gitarr - med Abraham kan vi bli kamrat i en tid som stannat. 

Bönen är att det splittrade sinnet äntligen skall läka ihop och bli helt och odelat igen, tillsammans med Gud.

Läs mer här:

Sturellas Fotoblogg: ANTONIUS - EN ÖKENFADER

Varma (!) hälsningar, 

- Helene F Sturefelt, som besökt öknen i Beer Sheva,

- Jörgen Hjärtenflo, ljudtekniker.

Allt blir avskalat.