FOTO-ALMANACKA 2015

Farväl stökiga 2015!

2015 har glokalt - globalt + lokalt - varit provocerande stökigt.
Krig och konflikter har präglat året.

Just därför vill jag som motvikt bjuda på mina bästa foton från det gångna året.

Vi måste få hämta kraft i det som är ljust och vackert!

Jag föredrar perspektivet underifrån...
... att böja sig ned, ödmjuka sig, stå på knä och betrakta tillvaron från lägsta punkten...

Ljungaviksbron i Sölvesborg är just nu den vackraste byggnation jag vet! Den är nr 1, i alla avseenden.

Därför vill jag för min egen del låta en BRO symbolisera mitt år:

- strävan att bygga broar mellan de asylsökanden och oss - också här med lägsta punkten som utgångsvinkel,
- den dagliga uppgiften att bygga en bro mellan yttre och inre krav i detta stressade liv.

- att hitta bron mellan himmel och jord... mellan kropp, själ och ande... mellan arbete och vila.

Mellan arbete och vila.

KOM TILL MIG
   ALLA NI SOM ARBETAR OCH ÄR TYNGDA
     SÅ SKALL JAG SKÄNKA ER VILA.

Hälsningar Jesus.

Jag är så bekymrad över att så många har erfarenhet av att vara sjukskrivna för utmattning.
1/5 av kyrkans medarbetare vet vad detta handlar om.

Den osynliga folksjukdomen.

Det är inte vi som skall vara gränslösa!
Endast Gud är gränslös - med sin kärlek.

Backsippor på Stibyberget.

KOM, LÅT OSS DRA OSS UNDAN 
  TILL EN ENSLIG PLATS
     SÅ ATT NI FÅR VILA ER LITE...

Hälsar Jesus, den bästa arbetsledaren.

Från Nogersunds hamn på Listerlandet kan man ta båten ut till den mytomspunna ön Hanö.

Jag är nybliven medlem i deras Fyrförening.
Det är något speciellt med fyrar... ljuset i mörkret som hjälper båtfarare att navigera rätt.

För mig är detta en sinnebild vem Jesus är.
Ju mer jag lär känna honom, desto mer lyser han i mitt mörker.

Tå-ng.

Den karta jag navigerar efter är en kombination av dagstidningen och Bibeln.

Guds ord får landa i det som är vår verklighet.
Helig Ande gör ordet levande och i bön ber jag om rätt tillämpning av Guds vilja.

Men jag snubblar, trampar fel, får något vasst i foten, skoskav och hälsprickor... faller.
Men reser mig upp igen.

Och ser in i det ansikte som välsignar och försonar.

VISA MIG HERRE DIN VÄG
    OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Ser bara rullstolen...

Mitt i sommaren kommer årets höjdpunkt: Sweden Rock Festival!

Det är en nog så god anledning till varför man skall bo i Sölvesborgs kommun!
Den bästa symbolen är en fotboll med nitar...

- Vi vet hur man ska rocka och rulla!

Absolut.

Och hockeyklubben SIK vet hur man städar ett festivalområde så att burkar och skräp hamnar där det ska.

Sweden Rock är världens trevligaste festival med världens bästa organisation, världens bästa publik och med de allra bästa banden!

I detta sammanhang sänder jag en tanke till Motörheads frontman Lemmy Kilmister, som har gått hädan.
Jag vet inte om det finns en "rockhimmel"... men Sankte Per har säkert koll på läget.

I will catch you! 30.000.

Sommaren var lagom.

Lite regn. Lite sol. Lite mer moln... och trädgårdarna grönskade.

Jag hittade mitt favoritställe på stranden i Tredenborg och lyckades för första gången på flera år läsa en bok...
Tänk om jag börjar bli frisk från detta hjärn-förtryck av "för mycket extra allt"?!

Är det möjligt att våga tro på framtiden igen?

- Ta det lugnt, säger alla.
Jag känner mig som tjuren Ferdinand som de drar ut i svansen... Han ska inte vara inne på arenan.
I alla fall inte under de omständigheterna.

Skuggan av mig själv.

Många vet hur man återställer en hårddisk.
Eller rensar minnet i mobilen.

Men hur tömmer man en hjärna?

Hur "frigör man diskutrymme" i skallen?
Hur "komprimerar man ledigt utrymme i huvudet"?

Rinner det ur ettor och nollor ur öronen?

Nej, idag samlar jag på tomrum. Inga intryck. Inga trevliga vänner eller inbjudande sammankomster.
Det är bara Guds natur som får min uppmärksamhet.

På kanoten. Under den fantastiska bron igen...

Under Paris broar.... Inte.

De stora händelserna i år har utspelat sig i PARIS.

Jag vill helst minnas klimatmötet där världens ledande gubbar tog sig samman och försökte fatta beslut som kvinnor och barn för länge sedan ropat efter.

Men vi är fortfarande djupt skakade av de terrordåd som drabbat den franska huvudstaden:

- dödsskjutningarna på redaktionen Charles Hebdo,
- terrorattackerna på en konsert och fotbollsmatch.

Böner, böner, böner, böner...

Fisk byggd av skräp. Helsingborg.

- Hur många hjärnhalvor har du?
- Två.
- Hur många har du använt?
- - - - En ....

Läkaren sa:

- Använd den andra halvan nu, den kreativa, så får den andra vila.
- Vad innebär det?
- Att du inte ska tänka så mycket! Eller planera...
- - - - Jasså.
- Var kreativ! Sjung, spela, måla och dansa!

Det tog lite tid innan det sjönk in, men strax därefter bestämde jag mig för att våga resa till Grekland.
En kurs i cirkeldans, med fötternas rytm som redskap till glädje.

På Lesbos...

Aj aj aj. På väg till stranden mötte vi en omgång båtflyktingar.
Det var bara till att gå ned och hjälpa till... och se nöden i vitögat.

Livräddning på Lesbos.

Den tuffa sanningen var att acceptera de begränsningar vi har.
Att ta ombord ännu fler flyktingar skulle resultera i att alla drunknade.

Detta är också en svår upptäckt i svensk politik.
Vi vill hjälpa, men kan inte.

Maktlöshetens brutala insikt.

Och här hemma sitter romska flyktingar och tigger. Jag erkänner att jag ofta går förbi, men försöker se i ögonen ibland.
Någon gång blir det en peng.

 Idag blev det en mjuk liten matta från mitt överfulla förråd.

Joan är ingen tiggare. Han är min vän. Vi har lärt känna varann. Blivit människor för varandra.
Jag stod på knä framför honom med min enkla gåva medan han höll mina händer, och bad för mig...

Den värmen vi delade var gränslös!

Och det var jag som blev hjälpt, i min själsliga nöd, av hans böner och varma leende.

Utan vänner är man förlorad.

Vintern i år är av den gröna sorten.

Några stormar har gormat fram och en liten Staffans-storm gav snö i Götaland.
Annars inget vitt.

Ukulele-gruppen spelar "I'm dreaming of a white Christmas" och jag köpte en gran utanför Coop, från Arkelstorp.

Julgranen är ett evangelium för mig.

- den städse gröna granen påminner mig om Jesu kärlek som aldrig tar slut,
- de runda kulorna om jordklotet och att Gud älskar hela världen,

- julgransljusen ser ut som hela den himmelska härskaran som prisar Gud i glädje!
- Och glittret är det band som binder oss samman i vänskap, och trons gemenskap.

Ucke Fellows.

Hejdå gamla skruttåret 2015.

Men tack också för den nödvändiga vila du har gett mig och de mödosamt tillkämpade insikterna.

2016 kan bara bli bättre.

Detta önskar jag mig:

* Arbete till alla. Rätt person på rätt plats.
* Hälsa och vila till alla trötta och sjuka.

* Ökad kunskap om vår kristna tro, både på det personliga planet och för att förstå vår kultur.
* En god integration där vi lär känna muslimerna och deras tro, samt att vi kan räcka dem glädjen hos Kristus.

* En 2 grader kallare planet...
* Men minst 10 grader varmare mänsklighet!

Som en bro...

Årslånga hälsningar från
Helene Sture Fotofelt,

- som tackar sina trogna och o-trogna läsare, med hopp om att glimten i ögat och det stora allvaret skall kunna gå hand i hand.

Som foten i handsken... eller fågeln över bäcken... eller som man bäddar får man gå över ån... äh!
Vi ses nästa år!

P.S. Och du - det är inte skärpan i fotot som är det viktiga - det är ljuset och vinkeln!

Ljuset och Vinkeln.

DÖPA OM BEGREPPEN

Begrepps-utveckling.

Har du lyckats trassla dig ur alla julklappssnören?
Bytt bort de julklappar du inte ville ha? Eller rent av sålt dem på blocket...?

Det känns som om det här med julklappar har blivit någon slags beställnings-karusell.
Överraskningsmomentet är borta.

- Men jag ville ju ha... inte det här...


Och hur är det med julefriden? Väntar du fortfarande på den?
Lite mild andlighet som dämpar ångesten...

- Jag ville ju bara ha lite lugn och ro med juleljusen... inte den här Jesus... Han stör mig!

Allvarlig mysstämning.

Det här inlägget handlar om hur kristendomen inte har något eget att komma med... om jag får spetsa till det. Jo, du läste rätt.

Kristen tro står hela tiden i relation till sin omgivning och använder de ord och begrepp som finns i den kulturen.

Men, det alldeles egna i kristendomen är ju Jesus Kristus, förstås.
Med det hurtiga tillägget:

- JESUS ÄR SVARET.

Med motargumentet:

- Och vad är frågan...?

Vad är det frågan om?

Det beror på...

På 1500-talet kämpade folk med frågan:
- Hur skall jag finna en nådig Gud?
Martin Luther ledsagade sin tid in i Bibelordet och sökte svar. Och fann:

AV NÅD ALLENA!

Inga prestationer.

Vår tid kännetecknas av oron kring alltings meningslöshet... och den totala individualismen som gör ensamheten ännu större än vad den behöver vara.

På vilket sätt blir "Jesus svaret" när vi brottas med detta?

Pekar på gemenskapen.

Vi behöver låna några begrepp som kan vara användbara.

New Age talar inte om Gud, utan hellre om att det finns ett Världsförnuft som står bakom universum och som verkar i allt.

Detta begrepp är lånat från Old Age - alltså Bibelns begreppsvärld - där det talas om Logos.
Evangelisten Johannes lånade i sin tur från den gängse grekiska religionsfilosofin, och "döpte om" ordet:

I BEGYNNELSEN FANNS ORDET
   OCH ORDET FANNS HOS GUD
      OCH ORDET VAR GUD.

OCH ORDET BLEV MÄNNISKA
   OCH TOG SIN BONING IBLAND OSS.
                                          Johannes kap 1

Johannes använder detta ord men lösgör det ur sitt sammanhang och tillägnar det åt Kristus istället.
För en grek, på denna tiden, blev Jesus ett enastående svar på denna längtan efter Logos!
Allting faller samman och får en mening.

Djupa insikter väntar.

Två tusen år senare vänder ordet ett varv till.
Några av mina vänner, som varit new-agare (förlåt detta förenklade användande av ordet New Age), upptäckte vem Jesus är, och fick en riktig aha-insikt:

- Jesus är "det högre medvetandet" som alltid funnits hos Gud... och som vi kan lära känna här!

Inkarnationen av Gud i julkrubban får plötsligt en oerhört djup innebörd.
Andligheten landar och blir kropp och blod.
Guds kärlek kommer mänskligt nära.

Kristendomen måste använda sin tids ord och begrepp!
Annars blir det obegripligt, ointressant och främmande.

Jesus måste liksom "översättas" så att hans betydelse blir klar.

Det är det som är teologernas uppgift. Ja, det är det som prästerna brottas med inför varje predikan...

Översatt teologi! Gud-plankan!

Det finns inget recept för vilka delar av utom-kristna erfarenheter vi kan ta till oss och göra till våra.
Men Paulus ger ett klokt råd till grekerna i Tessaloniki:

VAR ALLTID GLADA.  
   BE STÄNDIGT OCH
     TACKA HELA TIDEN GUD!

SLÄCK INTE ANDEN,
   FÖRAKTA INGA PROFETIOR
     MEN PRÖVA ALLT.

TA VARA PÅ DET SOM ÄR BRA
   OCH AVHÅLL ER FRÅN ALLT SLAGS ONT.
                                     1 Tess brevet kap 5:16-22


Paulus tilltror församlingen förmågan att själva kritiskt pröva sin omgivning, och ta till sig det som fungerar.
Med andra ord; låna de begrepp som är bra och "döpa om dem" = ställa dem i tjänst hos Kristus.

Så länge Jesus Kristus är centrum för vårt arbete kan vi närma oss allt och alla.
Där Guds Ande är, är frihet. Eller hur?

ALLT TILLHÖR ER... MEN NI TILLHÖR KRISTUS,
    OCH KRISTUS TILLHÖR GUD.
                                                1 Korinterbrevet 3:21.

Dags att vila ett tag.

Så låt oss nu lugnt jobba vidare.

Under julen läser vi om de österländska stjärntydarna som kom till Betlehem för att hylla gudabarnet Jesus.

Vilken visdom hade de med sig?
Vilka insikter och förmågor bodde i deras erfarenhet?
Vi kan inte veta det. Bara ge dem respekt i deras förmåga att följa denna stjärna hela vägen fram.

Inom alla religioners mystika erfarenhet finns stora likheter, bortom teorier och dogmatik.
Erfarenheten av att människan behöver Nåd och att i bön blir Ett med Gud, är gemensamma drag för mystikerna, oavsett tro.

Det är intressant!

Enhet i mystiken?

Den muslimska mystiken - sufismen - är oerhört fascinerande.

Hos suferna finns en vishetstradition som har ett psykologiskt djup, användbart i våra dagar.

Kanske några av er känner till ENNEAGRAMMET - en själavårdmodell, använd i en kristen kommunitet "New Jerusalem" i Cincinnati Ohio, USA.

I korthet handlar det om att vi har tre centra som styr oss:

   1. Huvud och förnuft,
   2. Hjärta och känslomässiga relationer,
   3. Buken med alla dess begär.

När det råder harmoni mellan dessa tre, är det också balans i kropp och sinne.
Det inträffar ju nästan aldrig...

Denna modell "döptes om" av kommunitetens grundare Richard Rohr, och låter den tjäna Kristus.

Jag har läst boken många gånger och den är en slags "själavårds-bibel" för mig, där jag gjort stora pinsamma, välgörande upptäckter...

Att gå igenom livets olika faser är som att dö en smula.
Vissa situationer kan kännas rent av som ett blods-dop... eller känslan av att blodet stelnar till is...

Is-dop...

Nu kommer vi till det jag också vill lyfta fram i dagens inlägg, nämligen de tuffa orden ur Annandagens evangelium där Jesus säger:

JAG HAR KOMMIT FÖR ATT TÄNDA EN ELD PÅ JORDEN!
OM DEN ÄNDÅ REDAN BRANN!

MEN JAG HAR ETT DOP SOM JAG MÅSTE DÖPAS MED
OCH JAG VÅNDAS INNAN DET ÄR ÖVER...
                                                         Lukas 12:49


Döpa. Dop. Doppa. Dopparedagen... dagen då det gamla livet måste dö, för att det nya skall kunna komma.

Doppet i grytan - det torra brödet dränks för att smaka gott igen, i den feta skinkbuljongen.

Jesus måste ned i grytan, om du tillåter mig säga så, och gå igenom det eld-dop av hädelseanklagelser, hån och spott, misshandel och korsfästelse, för att på så sätt bryta ondskans spiral.

- Förlåt dem...

Jesus "döpte om" korset, romarnas plågsammaste dödsstraff, och lät det tjäna Guds syfte; det blev till mänsklighetens största välsignelse!

"Omdöpt kors".

Jesus tänder en kärlekens eld inom oss, som brinner av tacksamhet för försoningens glöd.

Jesus skapar fred mellan varje längtande hjärta och Gud.
Men också splittring... med det onda.

TROR NI ATT JAG ÄR HÄR FÖR ATT SKAPA FRED PÅ JORDEN?
NEJ, SÄGER JAG, MEN SPLITTRING!
                                              Lukas 12:51

Mothårs-realism.
Vill du veta mer om splittringen hänvisar jag till ett tidigare blogginlägg, som klargör detta:

http://helenesturefelt.blogspot.se/2012/12/sanningen-splittrar.html
SANNINGEN SPLITTRAR, december 2012.

Sanning splittrar lögnen.

Nu knyter vi ihop den här säcken.

Jag har egen erfarenhet av hur Jesus kan bli svaret.
Men då måste frågan vara tydlig!
Och ropet starkt... och öronen öppna. Och riktningen mot Gud.

Den tomhet och ångest som kan drabba oss alla, är själens rop på att något saknas.
Något är fel i livet.

Guds närvaro fyllde mig - en insikt som förvandlat mitt liv.

Men vägen dit gick genom hårdsmälta insikter, via hjärna / hjärta / buk och med hjälp av de "omdöpta" begreppen i Enneagrammet, som pekade på mina brister, min styrka och vägen ut.

En korsmärkt väg.

Ett ljus i tunneln.

Ett liv att leva, både här och nu, och även sedan!

Eller som Magnus Härenstam sa i sin avskedsshow "Morsning & Goodbay":
- När en människa ber kallas det bön. Men när Gud svarar kallas det "schizofreni"...

Nej, en sådan reduktionism vill vi inte ha!

Jesus svarar.

Livsglada hälsningar från
Helene Fri Sturefelt,

- översättnings-teolog i tjänst hos Kristus,
- och som fotograferade i Möllebackskyrkan, Karlskrona, för några år sedan.

P.S. Men reinkarnationen - återfödelseläran - kan aldrig anpassas in i kristendomen. Den är dess motsats...

FRÖKEN FRIMAN och KINESISK KÖNSOBALANS

Samvetsfråga.

Långpromenader i regnet eller långfilmer i soffan?
Kortrundor runt kvarteret eller kortspel runt bordet?

Ledigheten vid julhelgen bjuder på många möjligheter där överjaget slåss mot underjaget...

Jag gillar inte "antingen - eller". Jag föredrar "både ock".

Alltså - på med kängorna i rasande tempo, sedan hem och duscha och sjunka ned framför ett Drama med filt om benen.

Salt, sedan socker.

FRÖKEN FRIMANS KRIG är både en tittarsuccé och en favorit här hemma.

Sissela Kyle gör en fantastisk rollgestaltning av denna driftiga kvinna från tidigt 1900-tal.

Som Dagmar Friman startar hon ett livsmedelskooperativ, "Svenska Hem", där kvinnans roll diskuteras och ifrågasätts.

Eller som kommunalpampen kallar det:

- Hemska Sven.

Dagmar är ogift och försörjer sig själv. Hon behöver ingen man till det...
De andra kvinnorna i butiken får av nåder vara där, vilket var storsint av den tidens män.

Men när de bakom fördragna gardiner börjar samla in namnunderskrifter för kvinnlig rösträtt går det för långt...

Motståndet är lika stort bland de män som inte vill bli ifrågasatta som en del av kvinnorna:

- Vi kan ju ingenting om samhället...
- Vad ska det vara bra för?
- Jag har min plats i hemmet.

På plats.

För mig är denna dramadokumentär en rysare. Jag har handsvett och lätt förhöjd puls... för detta är på riktigt!
Vilken oerhörd kamp dessa kvinnor utkämpade!

Likaså de män som sakta förstod vidden av förtrycket och ställde sig på kvinnornas sida, med hån och spott som följd från "bröderna".

Kan en man någonsin förstå det sjuka i att få sin identitet och sitt kunnande ifrågasatt p g a vad man har i byxorna?!
Var är hjärtat? Och hjärnan?

Är hjärtat här?

Vad är detta med "kön" egentligen? Värderingen är djävulsk och slår nu tillbaka mot sig själv.
Särskilt i Kina.

Jag läser i dagens lokaltidning att ett-barnspolitiken nu är historia i Kina.
Världens folkrikaste land har bestämt att det går bra att skaffa två barn.

Varför?

Jo, med ett-barns-lagen aborterades flickfoster alltför ofta, eftersom pojkar är "mer värdefulla" och har större möjligheter i samhället.

Det är ganska lätt att matematiskt räkna ut att könsobalansen inträder ganska fort.

Unga män finner ingen kvinna att bilda familj med.
Det är ett stort kvinno-underskott. Tjejerna räcker inte till...

Hm, det här kunde ju vara en möjlighet att uppdatera kvinnans värde och ge henne hög status, p g a att hon är så sällsynt...

Fina människa!

Tillbaka till den svenska kvinnokampen. Det är hundra år sedan.
Det är bara två generationer bort. Det kunde varit vår farmor.

Det svåra är när vi kvinnor sviker varandra. Håller varandra nere. Inte uppmuntrar.
Använder förminskande ord om sig själv:

- ... bara... fånigt... det är väl inget... något jag känner... bara... jag kan vänta...

Ovanan. Rädslan för förändring.

Mannens bekvämlighet.
Och hjälper honom med härskartekniken att språkligt förminska den andra halvan av mänskligheten.
Hemska Sven!

Ansiktshår.

Vi som möter flyktingar får ofta höra historier om förlegade könsroller.

Mannen tar sig rätt att kontrollera kvinnan, själv vet hon inget annat. Och om hon skulle vilja ha en förändring är grupptrycket så hårt - från båda håll - att det är nästintill omöjligt.

Duktiga SFI-lärare har visat filmen om Fröken Friman och diskuterat demokrati och könsoller - vilket är lika viktigt som att kunna språket!

Inte alla har tyckt att det varit roligt och blivit provocerade.

- Jag gör vad jag vill i mitt hem.
- Ni kan inte bestämma över mig och min hustru.
- Sharia-lagen gäller hemma hos oss.

Andra har motsatt uppfattning:

- Tack Sverige! Äntligen kommer vi till ett fritt land där alla har lika värde!
- Om jag åker tillbaka när det är fred, kommer jag att ta med mig er syn på människan.
- Jag lär mig demokrati här.
- Respekt är nytt för mig. Tidigare har det bara handlat om makt.

Och hur gör vi i Svenska Hem?

Vem är knölen?

Långpromenaden väntar på mig.
I morgon sänds tredje delen av Fröken Frimans krig. Hur ska det gå med rösträtten?

Jag låter söndagens Psaltarpsalm avrunda, med en sinnebild från kvinnans livmoder:

BEFRIA MIG GUD
   UR DE ONDAS GREPP

RÄDDA MIG UNDAN
   GUDLÖSA VÅLDSMÄN.

DU ÄR MITT HOPP, O HERRE, MIN GUD, MIN TRYGGHET ÄNDA FRÅN MIN UNGDOM.

FRÅN MIN FÖRSTA STUND
   HAR DU VARIT MITT STÖD

FRÅN MODERLIVET
   MIN STYRKA

JAG SJUNGER STÄNDIGT DITT LOV!
                                                 Psaltaren 71:4

Färdigt.

Hälsningar från diskbaljan i mitt Svenska Hem.

Fru Sture Frökenfelt,

- som nu publicerat inlägg nr 1313,
- och väntar på att Sven ska komma hem,
- och som ber för alla kinesiska kvinnor att värdera sig själv högt!

Hennes syster yster!

GUDS BARN I MELLANÖSTERN

Vem böjer knä för vem?

Jag såg ett julkort på Facebook där tomten har tagit av sig luvan och står på knä framför Jesusbarnet i krubban...

Och jag såg hur historiens mössor, luvor och mitror flöt ihop till en enda röd huvudbonad...

- St Nicolaus med sin vita biskopsmössa, mitra, med rött kors + den svenska gårdstomtens gråa luva = den amerikanska kommersialiserade tomtens rödvarma mössa.

Allt hör ihop, tycks det.

Och medan folk rusar runt på alla mellandags-reorna, sitter jag här och tittar på fin TV-gudstjänst från St Klara kyrka i Stockholm, samt läser missionstidningar.

Tomtens face-book... ?!

Detta inlägg handlar om hur människor världen över upptäcker vem Jesus är.
Men de har inga tidningar och de är hårt påpassade...

Det finns en TV-kanal som heter KINGDOM SAT. - där man proklamerar kraften i Guds rike.

http://kingdomsat.com/en/

Fader Zakarias undervisning är mycket uppskattad och hjälper människor att våga tänka i nya banor vad gäller kristendomen.

Utklädd till skydd, men inte Fader Zakaria.

Jag saxar några röster från Mellanöstern, där människor kommit till tro via denna kanal:

Jamal från Palestina:

- Jag är en evangeliskt kristen från Betlehem. Jag tittar alltid på fader Zakarias undervisning. Jag är säker på att han är en äkta kristen och därför älskar jag honom.

Ahmad från Marocko:

- För tre år sedan började jag titta på de kristna satellitprogrammen. Genom dem lärde jag känna den verklige Guden. Jag beslöt att lämna islam och bli en kristen, men jag förnekade länge min tro.

Till slut beslöt jag mig för att stå för vad jag upplevt - att Jesus är Guds son och min frälsare - och beställde två biblar via webben. En till mig och en till min vän. Tack så mycket!

Alla kan inte gå till kyrkan.

Leyla från Irak.

- Jag tog emot Jesus via ett Skype-samtal med Mediamissions team.
Men jag känner mig ensam. Om det kommer fram att jag blivit kristen får jag lida svårt.

Min dröm är att få tjäna Gud tillsammans med andra kristna, även om det skulle vara i hemlighet.


Kurdflyktingen Torah från Syrien:

- Jag flydde från Syrien till Libanon med min man och tre barn.
Vad skulle jag göra om dagarna?

Jag hittade satellitkanalen Kingdom.sat och började förstå mer och mer om vad kristendomen säger själv.
Nu har jag tagit emot Jesus i mitt hjärta och min församling finns digitalt.


Mohammed från Syrien:

- Jag var rik en gång men gjorde en felaktig investering hos en ohederlig man i Kuweit. Vi gick i konkurs och jag förlorade alla mina pengar.
De enda som stöttade mig i denna svåra situation var de kristna där jag bodde.

Mina muslimska föräldrar lät mig inte bo hemma hos dem, och det blev en chock för mig.
Jag började ifrågasätta den islamska tron som inte åstadkom någon konstruktiv förändring i människors hjärtan.

Vi fick inte läsa Bibeln men jag hade fått en sådan bok av en vän. Jag började läsa och blev mycket intresserad. Bibeln berättar på ett helt annat sätt om Gud!

Via satelit-TV hittade jag den kristna kanalen som MedieMission driver. Jag tog kontakt med personalen och de hjälpte mig att be frälsningsbönen.
Men jag har fortfarande varken hus eller hem. Be för mig och mina två döttrar...

Var ska jag bo?

Dessa fem röster; Jamal, Ahmad, Leyla, Torah och Mohammed, är alla våra syskon i tro.
Vi är Guds barn och har blivit döpta in i Guds rike. Detta är ett härligt julbudskap!

I dagens TV-gudstjänst sa predikanten Iwan Giertz:

- Jesus säger: Ge mig allt du har av besvikelse, sorg, felsteg och mörka tankar... Jag har kommit för att ta din börda och göra dig fri.
- Öh, vad ska du med det till, Jesus? Du ska väl ha guld, rökelse och myrra?
- Jo, men du kan inte ge mig ditt hjärtas guld förrän du har bekänt din synd och jag har fått rena dig...

Och jag tänkte:
- Vilken annan Gud vill ha vår synd? - - -

Vet du?
Då menar jag inte bara ett fromt beteende utan verkligen att "guden" vill ha vårt värsta, för att ge oss kärlek tillbaka?

Vi har mycket att lära av varandra, och jag ser allt mer hur fantastisk Jesus Kristus är.

Men, vad var det för konstig kommentar Jamal hade att "jag är säker på att han är en äkta kristen"?
Vad menade hon med det?

Hur beter vi oss?

Jag ska låta en röst till få komma till tals, någonstans i Mellanöstern.

De kristna kallar honom hedning. Muslimerna kallar honom otrogen.
Han heter SULEIMAN och befinner sig i Ingenmansland.

Jag citerar ut tidningen "IBRA" nr 4/2015, där rubriken är:

- Varje månad blir 322 kristna dödade på grund av sin tro,
- 214 kyrkor och kristna egendomar blir förstörda,
- 772 olika typer av våldshandlingar begås mot kristna.

Suleiman går mellan den muslimska by där han bor till de nya kristna som behöver hans stöd.
Varje dag riskerar han sitt liv för det som är hans kallelse.

- Så klart att jag är rädd! Men rädslan är mänsklig. Gud har lovat oss skydd och min tid är inte inne ännu.

I skydd av mörkret reser han mellan dessa båda kulturer.
De kristna misstänkliggör honom eftersom han konverterat och inte är född kristen. Kan man verkligen lita på honom då, eller bara låtsas han, för att komma åt dem?

Precis så var det ju för Paulus.

På Annandag Jul lästes i våra kyrkor texten från Apostlagärningarna 7 då diakonen Stefanos blev stenad.
Paulus, som ännu inte blivit frälst, stod i bakgrunden och samtyckte till misshandlingen.

När han senare mötte Jesus i ett ljussken och blev omvänd, var det inte många som vågade lita på honom.
Då vill det till att Guds ljus lyser igenom, på riktigt, och inte bara sitter vid en ytlig bekännelse...

Tänd Guds ljus.

Tillbaka till Suleiman.

Han blir även misstänkliggjord av sina forna muslimska bröder. Han är nu en fiende som inte förtjänar annat än döden.

Han arbetar på en kristen radiostation.

- Radiopratare lever alltid i skuggan av sin egen död. Men våra fiender är väl medvetna om att det inte går att stoppa radiovågorna.

Suleiman fortsätter:

- Säkerheten handlar om att ha stora öron, liten mun och ett hjärta som Gud har.

Och där, när han mitt i natten befinner sig mellan dessa två världar och bara har stjärnhimlen över sig, kan han känna en enorm ensamhet och utsatthet...

- Det enda som då håller hoppet uppe är, att jag vet att det finns andra kristna i världen som vet om att jag är där jag är.

Säg inte var jag är.

Låt mig få avsluta med hur dessa mediaarbetare bemöter sina fiender.

Det kommer många hotbrev med mordhot.
Personalen vinnlägger sig att svara alla brev, även de hotfulla.

Suleiman berättar om en mycket ilsken person som gång på gång rasade emot dem. Men det enda svar han fick tillbaka var "Jesus älskar dig", och då skrev han till slut:

- Vad är det med er? Här skriver jag till er, hotar och bespottar er, men ni ger mig bara kärlek tillbaka?

- Ja, vi ber för våra fiender, till och med för dem som förråder oss, för de vet inte vad de gör, säger Suleiman.

Böner för alla.

Profeten JEREMIA skriver:

JA, JAG HÖR FOLKHOPEN VISKA:

- SKRÄCK FRÅN ALLA HÅLL! ANGE HONOM! VI SKALL ANGE HONOM!

ALLA SOM STOD MIG NÄRA VÄNTAR NU PÅ MITT FALL.

- KANSKE LÅTER HAN LURA SIG SÅ ATT VI FÅR ÖVERTAGET
OCH KAN TA HÄMND PÅ HONOM.

MEN HERREN STÅR PÅ MIN SIDA, STARK OCH FRUKTANSVÄRD.
Jeremia kap 20:9-11.


Så, här sitter jag med den röda tomteluvan på huvudet och böjer mina knän framför Jesusbarnet i krubban.

Jag har inga dyrbara gåvor att ge honom, men jag vill ge mitt hjärta och den kapacitet jag har, efter bästa förmåga.

Suck.

Käre himmelske Far, 
Tack för alla modiga människor som arbetar inom radio, TV, massmedia och som finns inom sociala medier.

Hjälp dem som trycker och publicerar Biblar, att böckerna ska nå fram och bli till glädje.

Jag ber för dem som lever under förtryck att Du skall styrka dem med tro, hopp och kärlek.
Vi är alla syskon.

Jesus, välsigna också varje muslim som tar ditt namn "Isa" i sin mun vid Koranläsning, att Din  levande närvaro skall bryta igenom!

Hjälp oss att stötta varandra i den stora, världsvida församlingen genom satellitkanaler, radiosändningar, bloggar och facebook-inlägg. 

Din är äran i evighet, amen.

Gud reser den fallna.

Jul-varma hälsningar från Helene F Sturefelt,
- bloggförkunnare och amatörfotograf, med bilder från ett snöigt Karlskrona för några år sedan.

VARA I GUDS SKUGGA

Skuggliv.

Lever du ditt liv i skuggan?
Har du hamnat vid sidan om, utan att veta vägens riktning?

Lugn. Du är inte ensam. Vi är två... minst.

Idag stod jag i mataffärens kö när kvinnan bakom mig bad om ursäkt för att hon råkade puffa till mig med vagnen.
Hon var grå i ansiktet.

- Förlåt. Jag håll på att tuppa av igår... Allt är för mycket, sa hon med ledsen röst, utan att veta hur hon skulle våga hoppa av ekorrhjulet.

Jag tvingades av banan för tre år sedan. Hoppade av i farten... har fortfarande skrapsår i själen.

- Var rädd om dig kompis, sa jag och plockade ihop mina varor.

Skuggan av ett Jag.

Men behöver det vara negativt att vara i skuggan?
Låt oss vända på begreppet och se vad Bibeln säger.

Här i kalla Norden är ju skuggan lika med kyla. Vi vill hellre vara i den varma solen, så länge som möjligt.

I Orienten är det tvärtom.

När man lever under en stekande sol är skuggan efterlängtad.
Därför kan Job likna en människas lott vid slavens som "flämtar efter skugga", Job 7:2.

Den gästvänlige hälsar välkommen med ordet "Gå in under skuggan av mitt tak", 1 Mos 19:8.

Välkommen in i skuggan!

Skuggan betyder alltså detsamma som beskydd och räddning!

Åh... tänk om jag skulle tänka på min väldigt långa sjukskrivning som en räddning... i skuggan... av mig själv och mitt försvunna liv...

Ja, så är det.
Skuggan är min sjukstuga.

HERREN ÄR MIN HERDE...

OM JAG ÄN VANDRAR I DÖDSSKUGGANS DAL
   FRUKTAR JAG INTET ONT
     TY DU ÄR MED MIG... Psalt 23:4

Inte Dödsskugga här...

En god vän ringde, precis innan missmodet skulle ta mig.
Hon sa - och jag delar det med dig, för kanske du också behöver höra dessa ord från en from kvinna:

- Tänk inte bakåt. Ta med dig dina erfarenheter. Tro på dig själv, tvivla inte på vad du gör, då blir du överbelastad igen.
- Men jag "gör" ju inget...

- I det lilla är det stora. Gör det du gör i stunden. Tänk inte. Gläd dig åt att Gud bor i dig!
- Ja... pep jag.
- Gör inget som du inte orkar, då blir det inte från hjärtat.
- Det blir ju knappt något kvar...
- Du är i ditt växande. Ta det i din takt. Någon annan takt finns inte.
- Hm...
- Dödsskuggans dal är som en sjukhus. Där kan vi alla vila. Livet är målet, inte döden.

Landstingsskugga.

Uppmuntrad och tacksam fortsatte jag läsa Guds ord.

För att det över huvud taget skall bli en skugga måste det finnas ett ljus.
Och en vägg eller fond som skuggan kan falla på.

Gud är mitt ljus. Och Herren håller sin hand över oss alla så att vi kan vila i hans närvaro:

DEN SOM SITTER UNDER DEN ALLSMÄKTIGES BESKYDD 
OCH VILAR UNDER DEN ALLMÄKTIGES SKUGGA
HAN SÄGER:

- HERREN ÄR MIN TILLFLYKT OCH MIN BORG... Psaltaren 91:1

Liv i skuggan.

Profeten Jesaja får höra ett mäktigt Gudsord:

HERREN KALLADE MIG NÄR JAG ÄNNU VAR I MODERLIVET.

HAN GJORDE MIN MUN LIKT ETT SKARPT SVÄRD
OCH HAN GÖMDE MIG UNDER SIN HANS SKUGGA... Jesaja 49:2.


Plötsligt känner jag mig nästan glad över mitt liv.
Det är under Guds beskydd och fortfarande ett riktigt liv, inte ett låtsasliv eller skuggliv i negativ bemärkelse.

För alla som hämnat i långa sjukskrivningsperioder vet att man har fullt upp med att blir återställd.

- Vad gör du nu för tiden?
- Återställer mig...

Som en kraschad hårddisk.

Fångar ljuset igen.

Men det finns en baksida.

Bibeln talar allvar över att förlora sin själ, sig själ-v, och hamna i det liv där inget ljus finns.

Livet kan bli flyktigt och försvinnande när vi inte tar vara på våra dagar och möjligheter.

MINA DAGAR ÄR SOM SKUGGAN NÄR DEN FÖRLÄNGS
OCH JAG SJÄLV VISSNAR SOM GRÄS. Psaltaren 102:12.


I ännu högre grad gäller detta för tillvaron bortom graven, som definitivt är "skuggornas boning".

När vi glömmer Guds förbund så sjunker vi allt djupare ned...

... DÅ SJUNKER HAN MED SITT HUS NED I DÖDEN,
OCH TILL SKUGGORNAS BONING LEDER HENNES STIGAR. Ordspråksboken 2:18.

Sjunk inte ned.

I Nya Testamentet används ordet på liknande sätt.
Att leva med Kristus är att vara fri från yttre tvång:

LÅT INGEN DÖMA ER FÖR VAD NI ÄTER ELLER DRICKER ELLER HUR NI IAKTTAR HÖGTIDER...
SÅDANT ÄR SKUGGAN AV DET SOM SKULLE KOMMA;
SJÄLVA KROPPEN ÄR JU KRISTUS.

LÅT ER INTE BERÖVAS SEGERN AV DEM SOM HÄN-GER SIG ÅT SJÄLVFÖRNEKELSE OCH ÄNGLADYRKAN... Kolosserbrevet 2:16-18

I en väntsal på lasarettet...

Låt mig få avrunda detta blogg-bibelstudium med ett ord ur evangeliet om när ängeln Gabriel (som vi inte tillber) kom till Maria.

När hon undrar hur det skall gå till att bli gravid utan en mans medverkan, så står det i David Hedegårds översättning:

.. KRAFT FRÅN DEN HÖGSTE SKALL ÖVERSKUGGA DIG. Lukas 1:35.

Så fint!
Tänk att vara överskuggad av Guds kraft!

Bibel 2000 har slätat ut grundtexten lite och skriver att "Guds kraft skall vila över dig".
Det är också bra, men inte lika dramatiskt kraftfullt som att "överskugga".

En gång till kommer detta ord tillbaka. Det är vid Förklaringsberget då Jesus visar sig i all sin gudomliga strålglans.

David Hedegård översätter:

MEDAN HAN ÄNNU TALADE KOM EN SKY OCH ÖVERSKUGGADE DEM
OCH DE BLEV MYCKET FÖRSKRÄCKTA NÄR DE KOM IN I SKYN.

DÅ LJÖD EN RÖST UR SKYN:

- DETTA ÄR MIN SON, DEN UTVALDE. LYSSNA TILL HONOM.

Överskuggad. Lyssna!

Så, min bästa läsare, låt oss hjälpas åt att inte vara rädda för skuggan.
Det är en Gudsnärhet och en omsorg som visas oss.

Ett tillstånd av vila och återhämtning.

Och medan du slår in dina sista julklappar kan du lyssna på ett YouTubeklipp med Galenskaparna (men du får själv leta upp det) där de hälsar oss God Jul.
Men inte som vi är vana vid...

"Hej Tomtegubbar" förvandlas med göteborgshumorn till det bästa evangelium:

OM TOMTEGUBBAR STÅR DET INTE
   ETT ENDA ORD OM I BIBELN.

OM TOMTEGUBBAR STÅR DET INTE
    ETT ENDA ORD OM I BIBELN.

DET STÅR EN DEL
  OM EN KAMEL
    OCH NÅGRA GUBBAR SOM RESTE FEL.

MEN TOMTEGUBBAR STÅR DET INTE ETT ENDA ORD OM I BIBELN!

Lyser för kamelen.

Mörk-rika hälsningar från ett liv i lugn.

Helene Sture Skuggfelt,

- som inspirerades av en artikel i Illustrerat Bibellexikon och som fotograferade i Karlskrona och på Hasslö.
- skuggboxare och brottare med mig själv och arbetslivets villkor.

Skuggstyrka.