Vet du hur gammal du är egentligen?
Det är inte lätt att vara biolog och vetenskapsman...
Ständigt ändras teorierna, p g a nya rön och upptäckter.
Det har alltid stört mig att biologer inte är mer ödmjuka.
Man har antagit att "mutationstakten varit konstant" men ny forskning tänker sig att "mutationstakten hos primater sannolikt var högre längre bakåt i tiden..."
Alltså är mänskolinjen äldre än väntat?
Ständigt får biologerna lägga till nya miljoner för att få sina teorier att stämma.
Ungefär som bankerna, för att rädda länders dåliga ekonomier... som muterat framåt för långsamt...
Det här inlägget är inget för dig som har annat att göra - eller hellre föredrar Twitter - tack för att du tittade in!
Men nu saxar jag ett lååångt inlägg från ateisten som blev kristen; naturvetaren Krister Renard i Uppsala.
Jag är trött på snuttar. Här kommer en hel tankekedja....
Och det är jag som bildsatt texten och ansvarar för det. Fotona är från Kullabergs strandängar vid Nyhamnsläge.
Hjälp! En dödskalle på stranden!
KRISTER RENARD skriver i sin blogg:
Många biologer har en synnerligen märklig syn på vad vetenskap innebär. En syn som torde vara unik för biologin. De verkar inte ha förstått det mest grundläggande när det gäller vetenskapsteori. De förstår uppenbarligen inte skillnaden mellan hypotes och teori och tycks tro att teorier ger oss absoluta sanningar, medan i själva verket teorier ger oss användbara modeller och inget annat.
Den absoluta sanningen ligger utanför vetenskapens domän. Delar av biologin, och speciellt då evolutionsbiologin, tycks befinna sig i gränslandet mellan ideologi, metafysik och vetenskap.
Kullamannen har spolats iland...
Man menar att det är självklart att vårt universum uppstått av sig självt ur ingenting (även om biologer inte studerar universums ursprung, eller ens förstår de teorier man då använder, finns i deras övergripande världsbild detta tänkande).
Det är också, enligt biologerna, självklart att detta universum av en slump råkade få de mycket speciella egenskaper som krävs för att kolkemi (liv) skall kunna existera (sannolikheten att de olika naturkonstanterna i ett slumpgenererat universum skall få de rätta värdena för att tillåta kolkemi är i stort sett noll).
De tycks också anse att den som tvivlar på att ett universum kan uppkomma av sig självt ur ingenting är ond, korkad, fanatisk eller mentalt sjuk, trots att ingen människan någonsin observerat någonting uppkomma ur ingenting (
detta skulle i så fall innebära verkan utan orsak, något som bryter mot en av vetenskapens viktigaste principer — kausalitet).
Vi har inga som helst teorier för universums uppkomst. Vad vi har är metafysiska spekulationer och inget annat. Bigbangteorin beskriver universums utveckling efter att universum uppkommit, och utgör inte någon förklaring till hur det hela startade.
Orsaken till att man ändå anser universums spontana uppkomst vara ett faktum, är att det helt enkelt måste ha gått till på detta sätt. Alternativet, en Designer, utesluter man definitionsmässigt. Dvs man låter ideologi begränsa sitt förutsättningslösa sanningssökande.
Överdriv inte! Det är bara en urholkad sten.
Vidare tror majoriteten av biologerna att livet, i form av enkla celler, uppstod av sig självt enbart genom slumpmässiga processer, där enkla organiska molekyler blev alltmer komplexa och till slut kombinerades till den första cellen. Detta trots att vi idag vet hur ofantligt komplext livet är.
Vi kan inte ens syntetisera ett funktionellt protein (såvitt jag vet). Jag menar då utan att använda genteknik (vid genteknik använder man cellmaskineriet i fullt fungerande celler och några fullt fungerande celler kan ju inte ha funnits innan det fanns några fullt fungerande celler —
i så fall skulle det redan ha funnits liv innan det fanns liv).
Dessutom innehåller en modern cell ca en miljard proteiner och enzymer, som alla samverkar, plus att där finns ett oerhört komplext cellmaskineri, som får de mest avancerade, mänskliga maskiner att framstå som något som ungarna knåpat ihop på dagis.
Du kan inte vara så svår att göra..
Även om nu de första cellerna var enklare än dagens celler måste de ändå varit förbluffande komplexa. Det måste finnas ett hölje som skyddar cellinnehållet från omgivningen (organiska molekyler förstörs bl a av syre) men som ändå släpper in nödvändiga molekyler och släpper ut avfallsprodukter.
Det måste finnas en metabolism (energiomvandling — som bara den är enormt komplex) och cellen måste kunna lagra information om sin struktur (DNA eller liknande) och dessutom kunna kopiera sig själv (vilket är ofattbart komplext).
Och uppkomsten av allt detta kan inte ha skett gradvis utan den första cellen måste ha uppkommit genom en enda gigantisk och ofattbart osannolik slumphändelse.
Ofattbart! Hur har båten kommit dit?
Allt har en orsak...
Enligt den typ av biologer, som jag talar om i denna artikel (t ex Richard Dawkins), är den som på minsta sätt tvivlar på livets spontana uppkomst en fruktansvärd människa; ond, oärlig, djävulsk, farlig för mänskligheten etc, etc.
Och sist men inte minst, dessa primitiva celler har sedan genom slumpmässiga förändringar (variation och mutationer) och naturligt urval (utifrån konkurrens om livsutrymmet) utvecklats till den myriad av levande varelser vi ser idag.
Och då bl a till människor, som kan skriva poesi, som kan skapa matematiska teorier (algebraisk topologi, grupprepresentationsteori etc) och som kan fundera över rummets och tidens innersta natur och sitt eget ursprung.
Och det handlar inte om att biologerna tror att detta är möjligt. De vet att det är möjligt! Ja inte bara möjligt, det är enligt dem ett faktum att det gått till så. Och ve den som säger emot!
Oljespill. Mänskans bidrag till skapelsen...
Ruskigt.
Biologernas fanatism när det gäller evolutionen och alltings ursprung är både motbjudande och skrämmande. Den är i full paritet med den värsta sortens religiös fanatism.
Den som på något sätt uttrycker tvivel på den heliga evolutionen demoniseras av det evolutionära prästerskapet, som gör allt för att hindra en öppen och förutsättningslös diskussion om universums, livets och de olika arternas ursprung.
En allvarlig brist är att biologerna nästan aldrig ställer de verkligt grundläggande frågorna.
Detta visar att de snarare sysslar med naturhistoria än med vetenskap i ordets rätta bemärkelse (kanske därför som Sveriges största biologiska muséum heter Naturhistoriska Riksmuséet). Biologer i allmänhet (ärligt talat känner jag inte till några undantag) är enbart intresserade av resultat, t ex vilka anlag som vinner över andra anlag under kampen för överlevnad och hur på så sätt arter utvecklas till nya arter. Men resultat säger nästan ingenting om de grundläggande lagar som styr universum.
Alla lämnar spår efter sig.
Även Gud.
Om nu livet uppkommit av sig självt och de olika arterna är resultatet av en evolution som saknar mål och mening, måste varje sann vetenskapsman ställa sig frågan varför universum har sådana lagar, som möjliggör att liv kan uppkomma av sig självt och nya arter utvecklas.
En vetenskaplig förklaring måste innefatta en förklaring till varför universums lagar är som de är.
Allt annat innebär att man enbart skrapar på ytan.
Jag förnekar absolut inte att det finns en evolution. Det jag ställer mig tvivlande till är att evolutionens mekanismer fullt ut kan förklara hur encelliga organismer blivit till människor.
Sin bristande insikt i vad vetenskap är, visar de gång på gång när de hävdar att evolutionsteorin är ett faktum (teorier utgör inte fakta utan är tolkningar av fakta, och fakta kan alltid tolkas på flera sätt — och det är inte säkert att den mest politiskt korrekta tolkningen är lika med sanningen).
Genom att vilja förbjuda varje form av seriös debatt (det är precis detta man vill — tro mig jag har decenniers erfarenhet av detta) visar de att de snarare är trångsynta ideologer än sanna vetenskapsmän/ vetenskapskvinnor. Den senare kategorin studerar verkligheten utan några som helst förutfattade meningar.
Ut på djupare vatten.
När jag hör biologer tala om evolutionens skönhet äcklas jag. De framstår då nästan som omänskliga.
Richard Dawkins, som i sina många böcker gång på gång i närmast lyriska ordalag beskrivit den "fantastiska evolutionen" och allt vad den kan göra, verkar i ett ögonblick av klarsyn ha insett innebörden av hans egen fasansfulla världsbild. Vid ett tillfället avslutade han en artikel i Scientific American med följande dystra ord:
- Den totala mängden lidande i världen per år överstiger all mänsklig fattningsförmåga. Under den minut det tar mig att författa denna mening äts tusentals djur upp levande, många andra flyr för sina liv, kvidande av fruktan, andra förtärs långsamt inifrån av parasiter, tusentals individer av alla slag dör av svält, törst och sjukdom.
Det måste så vara.
Om det någon gång skulle förekomma en period av överflöd leder detta automatiskt till en ökning av populationen tills att det naturliga tillståndet av svält och misär är återställt (Scientific American, November 1995, sid 67).
Konsekvens av en strandad livsuppfattning.
Dawkins erkänner här den ohyggliga verklighetssyn som evolutionen leder fram till. Det han skriver visar på evolutionens sanna natur (därför är det för mig obegripligt hur vissa kristna kan tro att evolutionen är Guds skapelseverktyg — det är uteslutet att en god Gud skulle använda ett så vidrigt och ondskefullt sätt att skapa de olika arterna).
Evolutionen innebär enbart ett dödande och ätande.
Den har ingen skönhet, den bara är.
Är det allt? - - -
Här slutar citatet ur Krister Renards blogg "Fanatism i vetenskapens namn; eller sagan om den snälla isbjörnen; eller när djuren blev människor".
Så vad är då alternativet?
Helene tänker:
Teologin börjar där biologin inte vågar/kan eller vill börja:
- GUD såsom Skapare, från noll till ett, eller från "Dust To Gold" som mina brittiska rockhjältar sjunger om.
Att glömma frågan "Varför" livet finns till, gör att frågan "Hur allt kom till" blir hängande i luften.
Jag vill inte vara så förstenad.
Hos GUD finns en intelligens, en mening och ett mål, som är gemenskap.
Denna gemenskap lyser ofta igenom då människan är visar varandra ömsinthet, mitt i svagheten!
Den kristna mänskosynen är särpräglad av att visa det svaga och skadade lika stor aktning som det starka.
Det betyder att den som är sjuk, illa tilltygad eller inte klarar sig själv, ändå kan överleva i den mänskliga gemenskapen.
Grönt gräs. Det finns hopp.
Hos Jesus Kristus är det inte den starkaste som vinner...
Det gör han på korset, när kärleken visar sig vara starkare än allt annat.
Så idag blir min bön att Kärleken skall drabba alla de blinda biologer som förstorar sina teorier, till en ohållbar livsfilosofi; utan mening eller mål.
Ja, att alla fanatiker av olika kulörer skall våga låta livet vara så Stort och Gott, som det i grunden är.
Jag bli så trött - det handlar inte om ett Antingen Eller - - -
Som hela människor måste vi kunna vara Både biologer Och teologer!!
Ni blinda biloger, slut fred någon gång!
Med Bibelns poesi finns både mål och mening:
OCH GUD SATTE HIMLALJUSEN PÅ HIMMELENS FÄSTE, TILL ATT LYSA ÖVER JORDEN OCH TILL ATT RÅDA ÖVER DAGEN OCH ÖVER NATTEN OCH TILL ATT SKILJA LJUSET FRÅN MÖRKRET.
OCH GUD SÅG ATT DET VAR GOTT.
1 Mosebok 1:17
Längre perspektiv.
Helene Sturefelt, - som inte tänker skilja på ljus och mörker på söndag, då sommartiden skall gå hädan - nej, jag väljer hellre sommartid året runt - utan manipulation två gånger om året.
