ÖVERHETTNING eller SKUGGA

Rätt bredd. Boll på gång.

Först: Blogger har ändrat sin layout som gör att min vinjett ser konstig ut - i alla fall om man läser på datorn. Bilden är för liten och rubriken borta... 

Jag gillar inte dessa "uppdateringar" som ställer till det!

Nåväl, välkommen till STURELLAS FOTOBLOGG.

Det är risk för överhettning.

Var finns skuggan?

Juni har varit rekordvarm och nästan inga blommor fanns kvar till midsommar. Nu är alla gräsmattor bruna och till och med plommonträden börjar vissna...

Torra pinnar.

I Kanada har ett högtryck lagt sig som ett lock över de västra delarna, så att temperaturer på 48-49 grader har uppmätts!! Det är ökenhetta och nu börjar dödsfallen komma.

Djur och människor plågas av värmen. Kroppens organ klarar inte så höga temperaturer.

Dessutom har vi på norra halvklotet fel beteende under sommartiden.

- Åh! Solen skiner! Nu går vi ut!

- Nej, om solen skiner ska vi stanna inne! Fram till kl 16, helst.

Vi behöver lära oss av spanjorerna - sätt luckor för fönstren och stäng ute värmen. 

Jag har nog någon avlägsen släkting i rakt nedstigande led som var spanjorska... All min energi är borta på eftermiddagarna. Jag kan sitta och somna, om jag får...

Inte förrän vid 18-tiden kvicknar jag till. Är det så för dig också?

Risk för överhettning.

Tänk om skuggan skulle försvinna?

Marbella. Stäng luckorna!

Unga, dumma svenska husägare sågar ned sina träd i trädgårdarna. 

- De skräpar ned. Jag orkar inte räfsa. 

Och så tar man bort det som ger skugga, lummighet och friskt syre.

På väderleksrapporten säger man fortfarande "fint väder" om sol. Sol är hotfullt!

Sol ger hudcancer.

Regn kallas "dåligt väder". För vem? Inte för naturen i alla fall. Regn är "ostadigt" väder.

Nej, regn är stadig nederbörd som vi just nu behöver så innerligt väl!

Ingen risk för kyla.

Skugga, vilket vackert ord.

Skugga på skolbarnens torg.

Det som går för fort ger också överhettning.

Elvispen som skenar. Motorn som kokar. Tidspressen på jobbet. Effektivitetskraven som får hjärnan att ryka.

Pandemi och rekordvärme - är det till för att samhället skall lugna ned sig?

DEN SOM SITTER UNDER DEN HÖGSTES BESKYDD OCH VILAR UNDER DEN ALLSMÄKTIGES SKUGGA, SÄGER:

- I HERREN HAR JAG MIN TILLFLYKT OCH MIN BORG.

Psalt 92:1.

Herren är mitt moln!

Gud är ljus, men Gud är också skugga. Eller ett moln på himlen, som när vi spelade boll på Åhus strand.

I skuggan återkommer tankens klarhet och kroppen kyls ned. Ögonen bländas inte och skuggan ger vila. 

Vilken vacker bild för Guds väsen! 

Det är skillnad på att skugga och att skugga...

En del missuppfattar Gud som den som skuggar dem... smyger på dem för att kontrollera.

Nej, Gud är vår vän, inte vår motpart.

Det är snarare Guds fiende som smyger omkring och skuggar oss för att veta var han skall sätta in stöten, frestelsen som får oss på fall. 

Gud är ett solparasoll som skyddar oss mot det skadliga ljuset.

Herren är mitt solparasoll!

Jag vill vila under den Allsmäktiges beskydd.

Jag vill vara i den borg som stänger ute alla hot, alla pandemier och klimatförändringar. 

Jag tar min tillflykt till Skaparen där träden får växa sig stora, med blad till läkedom för folken.

Bibelns texter har kommit till i Mellanöstern där solen är ett hot med sina brännande strålar. Det är svårt för oss nordbor att förstå, vi som längtar efter ljus och värme hela vintern (inte jag dock). Därför blir den här texten underlig:

MIN HJÄLP KOMMER FRÅN HERREN, SOM HAR GJORT HIMMEL OCH JORD.

INTE SKALL HAN LÅTA DIN FOT VACKLA, INTE SLUMRAR HAN SOM BEVARAR DIG.

SOLEN SKALL INTE SKADA DIG OM DAGEN, EJ HELLER MÅNEN OM NATTEN...

Psaltaren 121 vers 2 och 6.

Nejdå, solen skadar inte alls här uppe! Inte månen heller.

Men det gör den på sydligare breddgrader.

Hos oss förstår vi mycket bra att Kristus är vår sol, men inte att Gud skulle vara en som ger skugga...

Paraplyträd i Lund.

Ännu ett bibelställe om skugga:

BEVARA MIG SOM EN ÖGONSTEN,

BESKYDDA MIG UNDER DINA VINGARS SKUGGA

FÖR DE OGUDAKTIGA, SOM VILL FÖRDÄRVA MIG,

FÖR MINA DÖDSFIENDER SOM OMRINGAR MIG.

Psaltaren 17:8.

Ja, detta är en bön att bedja, att Herren skall bevara oss som en ögonsten...!

Att Gud skall breda sina vida vingar över oss och skydda oss, skugga oss, för de ogudaktiga...

Så låt oss ta det lugnt i värmen och omvärdera vårt sommarbeteende.

Låt oss också omvärdera felaktig Gudsbild och söka i Ordet vad Herren säger om sig själv.

Vår uppfattning är ändå bara en skuggbild... av vem Gud verkligen är!

Jag lyfter blicken...

Iskalla hälsningar,

Helene Sture Skuggfelt,

- smygande fotograf bland bollar och paraplyer,

- och som gärna ser EM-fotbollen där den svagaste länken i laget avgör...

Boll med skugga.

ösa  

ROSOR och MIDSOMMAR

Doftande rosor

Rosorna blommar fantastiskt denna sommar!

Värmen har fått dem att blomma ut i fullkomlig prakt! I denna rabatt vid busshållplatsen i Hällevik finns fem-sex olika sorters rosor. 

Jag sticker in näsan i den rosa ljuvligheten och drar in väldoften. Ja, där står jag när bussen kommer...

... och nästan kör förbi mig.

- Nej, stopp, vift vift jag skall med!

Det var tur att jag inte fick humlan med på näsan.

Humlan i nyponrosen.

Det är midsommarhelg. Hur känner du inför det?

Svenskarnas egentliga nationaldag... full av naturlyrik och längtan ut till "landet".

Att fira midsommar i stan går liksom inte. Tegelväggar, asfalt och betong svarar inte på själens längtan efter levande grönska.

Men himmelen är demokratiskt ljus över oss alla - låt oss njuta av det!

Rosor och midsommar.

De stora högtiderna kan vara svåra.

Förväntningar på trevliga sammankomster, glada visor och slurig sill skall infrias. Bilder skall läggas ut på sociala medier och vi skall upprätthålla traditioner och fasader.

Traditionerna är viktiga, men inte fasaderna.

Låt oss erkänna att midsommarhelgen också inneburit många svåra upplevelser - kärlek som inte blivit av, relationer som gått sönder och förhoppningar som grusats.

Tårarna finns där under blomsterkransen och humöret går ned.

Ärlighet. 

SÅ LÄNGE JAG TEG

FÖRSMÄKTADE MINA BEN VID MIN STÄNDIGA KLAGAN.

TY DAG OCH NATT VAR DIN HAND TUNG ÖVER MIG,

MIN LIVSSAFT FÖRTORKADES SOM AV SOMMARHETTA...

Psalt 32:3-4.

Konsten att växa i ingenting.

Men så många gånger har trösten kommit till mig i bön och samtal med vår himmelske Fader.

Ja, vi kan vara ensamma i betydelsen "utan mänskligt sällskap", men man kan vara lika ensam i en grupp där man inte delar förståelsen av livet, eller hur!

Den kärleksfulla relationen med Gud är min ständiga följeslagare - jag är aldrig ensam! 

Livets nu har två riktningar, en bakåt och en framåt. I det "saxklippet" lever vi våra dagar.

Eller som Dag Hammarskjöld skrev i "Vägmärken".

"Det förgångna - tack. Framtiden - ja".

Rosornas väg.

Så, hur gör vi i år, 2021?

Även i år får vi ta det lugnt vid Midsommar. Restriktionerna gäller än, även om det öppnats upp lite, dock ingen dans kring midsommarstången. 

Mina tankar går till dig som är ensam denna helg, som inte har någon att umgås med av olika anledningar.

Vi får bilda en tyst vänskaplig kedja av goda tankar och böner!

Här är ett litet sällskap i all enkelhet. Klicka på länken:

Sturellas fotoblogg: LOVSÅNG TILL MIDSOMMAR (helenesturefelt.blogspot.com)

Och om du vill lyssna till andlig musik i midsommartid så kommer här mitt bidrag:

Sturellas fotoblogg: ANDLIGA SÅNGER Midsommar (helenesturefelt.blogspot.com)

Rosens skönhet, taggarnas skydd.

Varma hälsningar i denna digitala samvaro!

Helene Sture Rosfelt,

- midsommarfirare med måttlighet och rosig bloggare.

PILETRÄD, FLÄDER och genus.

Kraftigt åskregn.

Årets längsta och ljusaste dag är den 21 juni. 

Igår kom det efterlängtade regnet och mörka moln dolde midsommarnattens annars så ljusa himmel. Åskan for över nejderna och spred sitt allvar.

Först kommer vinden. Sedan de första dropparna. Om man kan läsa naturens krafter så vet man vad som väntar.

Och för mig väntade en cykeltur... som inte kunde vänta.

Truttasträtet. Struttaträtet?

Iklädd regnkläder och täta skor gav jag mig iväg den knappa milen. Om vinden var med mig skulle jag kanske hinna fram.

- Det där trodde du inte på, sa Rödabella, som trofast tog mig över Sölvesborgsbron, runt golfbanan och in på den gamla grusbanan, kallad "Truttasträtet" - eller är det "Struttaträtet"? - mot Sandviken och Västra Näs.

Trygg under min regnutrustning lät jag ösregnet smattra över mig.

I början var det riktigt roligt! 

- Precis som i film, sa Rödabella, när de häller vatten från en vattenkanna över ett paraply just när filmen är som sorgligast.

Vi passerade fläderträd och gamla pilar. 

- Dem ska jag titta närmare på vid tillbakavägen, sa jag.

- Om åskregnet förhoppningsvis slutat då...

Flädertid.

Regncapen höll jag fast mot styret. Det fylldes snabbt med vatten. Vad skulle jag tömma det i farten?

- Rakt ned.

- På skorna...

Då small åskan till så jag nästan tappade balansen. Den första blixten ljungade över havet. 

Det började bli otäckt.

- Om blixten slår ned i en av lyktstolparna, sa jag, då...

- Sväng ut på vägen då, sa Rödabella och girade ut på den smala asfalterade vägen.

Åskan mullrade igen och himlens alla luckor var vidöppna. Precis som vi syndafloden...

Glasögonen immade igen och vägen blev allt mer suddig.

- Vet du var vi är? suckade jag.

- Jadå, svarade Rödabella och svängde ned mot Västra Näs.

Min väninna skrattade när hon såg mig genomblöt utanför dörren.

- Kom in! Jag har torktumlare.

Listerlandet dränks.

Åskan rullade länge i Hanöbukten innan den drog vidare västerut.

Det finns inget som är så skönt som doften efter ett regn! Marken ångade av fukt och växterna jublade.

Äntligen! 

Den hårda marken fick ge med sig och öppna upp för himlavattnet.

Så är det också för själen.

Den kan vara väldigt hård, förtorkad och stängd. Det hjälper inte att hacka och hugga för att vattnet ska kunna ta sig ned. Även en själ måste invänta regnet som mjukar upp det.

Ödmjukar sig.

Och det tar tid.

Hård mark.

På tillbakavägen tog vi det mycket sakta. Rödabella stannade vid varje fläderbuske för att jag skulle få lukta och dra in doften av änglahår...

Sädesfälten hade vuxit flera centimeter tyckte jag och så svängde vi in igen på "Truttasträtet".

Vita gammelrosor och de gulvita flata fläderblommorna slingrade sig om varandra i en klorofyllfulld kärleksdans.

Varsamt plockade jag några klasar.

Sädesfält, blåeld och Rödabella.

Sabucus Nigra - Caprifoliaceae - är det ståtliga latinska namnet på flädern. 

Både blomma och bär är stärkande vid förkylning bland annat för att saften är svettdrivande (även urindrivande). 

Dricker man för mycket av detta goda så kan flädersaften ha en milt laxerande verkan, och det är ju bra om magen är lika hård som själen kan vara...

Fläder och vita rosor.

De blommor vi inte plockar mognar till bär i augusti. Omogna gröna bär är oätliga. De innehåller relativt mycket blåsyra, läser jag i Junebys Medicinalväxtbok.

Även de späda bladen är giftiga på grund av sin halt av sambunigrin (blåsyreglykosid).

Men i oktober har solen förvandlat bären och gjort dem svarta - därav namnet nigra. Jag gör alltid fläderbärssaft på hösten, och färgen är blodsvart och nästan helig...

Blodsvartröda fläderbär...!

Längs den raka gruscykelstigen var det lummigt. Om man inte tar det lugnt och ser sig omkring, då missar man många underverk.

Skrovlig bark tittade fram och vi stannade. 

- Vad är detta för ett enormt träd? Det ser ju ut som om det ville äta upp mig, som ett levande väsen... Mitt inre öga vaknade och jag såg mer än vad som gick att se.

- Titta på bladen, sa Rödabella.

Fem meter i omkrets...

Vilken jätte! Det skulle krävas tre vuxna för att kunna nå runt detta träd. Säkert fem meter i omkrets. Hur gammalt kan detta träd vara?

Smala vidjor och smala, grågröna blad. Åh, det är ju ett pileträd! En månghundraårig pil som blivit beskuren och hamlad genom seklerna, därav stammens rundade "knot" med nya smala grenar.

Det såg ut om den ena ville sluka allt och alla...

Jag gick närmre och tittade in. Oj, en hel värld!

- Se upp! Myror!

Och myrorna undrade vad det var för ett monster som glodde på dem.

Pileträd som myrhotell.

Pilträdsläktet heter salix och hör ihop med sälg och vide. 

Du kan se dem som lågt krypande buskar och som halvhöga träd med många förgreningar. Salixträden trivs bäst vid kärr och där det är fuktigt.

På våren kan man se att pilen har både hon- och hanblommor som växer ut till "svansar". Plötsligt ligger de där på marken och man undrar vad som hänt...

Sälgsvansar på våren.

Om man inte tuktar pilen växer dess grenar kraftigt. Det blir ett paradis som klätterträd! 

- Du är som ett pileträd, sa Rödabella.

- Va? Vad menar du?

- Jo, ni människor kan liknas vid träd - jag är ju bara en cykel - men du är som en pil.

- Hur då?

- Du tåler inte värme och torka, utan vill helst vara där det finns vatten, eller hur?

- Rätt.

- Själva bladen är oansenliga, som om de inte vill synas. Det vill inte du heller...

- Rätt! Jag avskyr offentlighetens ljus!

- Men din styrka är att du är så rikt förgrenad. Du kan många saker, sa Rödabella till sin cykelmatte.

- Så är det, min kära cykel! Många klättrar i mig för att få del av mina insikter och utsikter.

Enorma sälgbuskar.

- Om man skär av dina grenar så kommer det snabbt nya. Och sticker man ned sticklingar så gror de lätt och blir nya träd. 

Jag grät en torr tår.

- Snyft, det gör ont, men så är det. Varför är jag inte en tall??

- Det kanske du också är. Alla har en hon- och en han-sida. Nu cyklar vi hem. 

Allt har en han- och en hon-sida. Just det.

Falsk fläder. Men ett äkta träd.

Vi tänker inte alls på träd som "könsvarelser" eller hur? Det känns mycket konstigt... men vi är alldeles för långt bort från naturens eget begrepp av blommor och bin!

Träden lägger sig i genusdebatten. De har han- och hon-hängen, som behöver varandra. Inte en enda barkad varelse nedvärderar den andre!

Det är en hemsk upplevelse att känna att man är "fel" - kvinna i en manskropp eller man i en kvinnokropp. Vårt samhälle är grymt och har krympt oss i alldeles för snäva roller.

Och mycket hänger i att vi nedvärderar det kvinnliga/ flickiga/ tjejiga/ tantiga... när hälften av mänskligheten utgörs av denna typ av människa!!

Sexiga ekollon.

Kvinnligheten går längs hela skalan av superkvinnlig till manshaftig.

Manligheten går längs hela sin skala av machomanlig till inkännande och feminin.

Hörde jag någon som värderade det jag sa? Gör inte det. Det är just det som är problemet!

Vi behöver manshaftiga fruntimmer lika mycket som mjuka män. Och jag förbehåller mig rätten att vara både manlig OCH kvinnlig - balans mellan anima och animus.

Lär av träden.

Jag är både en kvinnlig pil OCH en manlig tall; rak och okomplicerad med en enkel krona längst upp med långa stixiga barr - och bästa utsikten.

Fällda träd där framme...

Och denna den ljusaste dagen 21-06-21 - avsattes Sveriges statsminister Stefan Löfvén på grund av marknadshyrorna. Undrar vad myrorna i trädet skulle sagt om det... 

- Stefan är en gran! ropade Rödabella från sitt cykelställ.

- Nä, han är ett löv... löf... som darrar.

- Nej, han har hela tiden varit som en gran, som breder ut sina vida grenar över alla som en landsmoder... Stefan Gran.

Jaha, då säger vi väl det då. Ingen partipolitik för mig, tack.

Åskovädret var över för denna gång. Själens mark var lite mjukare och lättare att bearbeta, för Guds välsignelser.

Regnbågen bekräftade det.

21-06-21.

Pilskarpa hälsningar från

Helene Sture Fläderfelt, 

- cykelväxtteolog.

FÖRLORAD OCH ÅTERFUNNEN

Återfunnen.

Den 20 juni 2014, för exakt 7 år sedan, blev jag medbjuden till midsommarfirande i Listerkyrkan, Hällevik. Jag var nyinflyttad till Sölvesborg och lite vilsen, sökte min flock och en hemvist.

Det fann jag här!

Livet tycks gå i sjuårscykler, i alla fall när Herren är med och lägger tidspusslet! Så nu förs vi tillsammans in i nästa fas, då jag skall få tjänstgöra här som pastor i ett halvår.

Med denna personliga inledning vill jag nu övergå till predikan över Lukas 15:1-10.  

Det är 3:e söndagen i Trefaldighet.

 
Låt oss be. 
Herre, öppna Ditt ord för oss, öppna våra hjärtan för Ditt Ord så att det inte vänder tillbaka fåfängt förrän det verkat såsom Du vill, till att tala uppmuntran, förmaning, varning och tröst … i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.

Sommarpsalmer, utom en.

Förlorad och återfunnen – ja, så kan det kännas nu när FHM äntligen har öppnat upp så att vi får samlas fler än åtta… upp till 50 pers!
Vi gläder oss att få träffas fysiskt igen, här i Listerkyrkan; med en extra hälsning till er som följer gudstjänsten digitalt. Fortfarande ska vi hålla avstånd och inte umgås i för stora kretsar.
 
Detta leder oss in på dagens text, där Jesus blev anklagad för att umgås med fel folk… Han umgicks med människor vars levnadssätt uteslöt dem från de fromma kretsarna. Den som levde efter förbundets lag skulle inte beblanda sig med de gudlösa syndarna, inte ens för att undervisa dem, menade de skriftlärda.
Man ska hålla sig ren och obesmittad – inte bara vad gäller Corona-virus utan också själsliga virus och felaktig livssyn… Jaha… är det verkligen så?

Här avslöjas människans litenhet kontra Guds storhet!

Guds storhet, vår litenhet.

Vi människor vill gärna bara umgås med likasinnade, det är lättast så. Ibland kan man även vara rädd för att bli ”besmittad av världen”. Men en församling får aldrig stänga dörren mot någon som längtar efter Gudsgemenskap!
 
Tänk om Gud själv bara skulle vilja umgås med ”likasinnade” – hm, då skulle det bli ensamt i himlen… 

Jesus umgicks med fel folk; lågstatusmänniskorna, de utstötta, de illa ansedda, de sjuka, de fattiga och  de misslyckade. Det var bland dem han var. Och därför blev han ifrågasatt.

Tänk dig en präst som sitter på krogen. Tänk dig en diakon som går på rockkonsert. Tänk dig en pastor som går på fotboll… Vad gör de där? De sitter väl inte och har roligt och dricker öl?!
Hur ska man göra för att komma nära den som är förlorad och borta från Gudsgemenskapen? Jo, umgås på hans eller hennes planhalva, bokstavligt talat. 

Är du på rätt planhalva?

Och så här i fotbollstider – nu när EM har börjat – så kan jag ta en alldeles aktuell liknelse:
 
- Tänk dig att laget ligger under och trycket är hårt. Plötsligt får du bollen och målet ligger öppet. Men du skjuter utanför… Misslyckas.
Skall en sådan spelare uteslutas? Eller ska man sluta upp för varandra och hålla ihop? Att missa målet tillhör livets villkor…
(Precis detta hände matchen mellan Sverige och Spanien, där Marcus Berg missade och möttes av hat på sociala medier).

Sverige besegrade dock Slovakien.

Tillbaka till fariséerna och de skriftlärde. De var beredda att ta emot en omvänd syndare i sin gemenskap. Men de menade att det var syndaren själv som skulle ta initiativet. Först omvändelse, sedan mottagande och återförande in i livet i förbundet, menade de.

Så har många kristna församlingar också agerat. Det är bara det att så gör inte Jesus…

Det förlorade fåret (och det förlorade myntet som det står om i verserna efter) var inte aktivt. Det som är förlorat är passivt.
Varken fåret eller myntet är subjekt.
Lägg märke till att det är herden (och kvinnan som letar) som är de aktiva! Det är herden som är subjekt och fåret som är objekt, det är det borttappade som är föremål för sökandet. 

Det förlorade söker inte själv.
 

Vem är förlorad?

Jesus agerar på Guds uppdrag. Han väntar inte tills det förlorade möjligen kommer på att det är förlorat… Den självinsikten kanske aldrig kommer!

Alla ordentliga människor - som tycker att man skall omvända sig först för att sedan får vara med - agerar moralistiskt. Jesus agerar med kärlek…

En syndare finner sällan vägen själv, utan måste få aktiv hjälp.

Därför är Jesus uppsökande. Han är den gode herden som vårdar alla fåren, särskilt de som gått bort sig.
 
Jesus söker upp, tar dig och mig i sin famn och håller om oss. Det är i den varma famnen som längtan efter omvändelse kommer. Det är Guds kärlek som får en att inse hur fel man har levt.
 
Evangeliet kan sammanfattas med fyra enkla ord:
- borttappad, letar, hittar, glädje.

Funnen!

Vi kan alla berätta om tillfällen i livet då vi tappat riktningen. Någon letar efter oss och längtar efter att vi skall komma tillbaka. Vem var det som hittade dig? 

Och hur många gladdes åt att du var tillbaka i gemenskapen igen? En sak är i alla fall säker: i himlen jublade alla änglarna i stora skaror! 

I den bibliska helhetssynen så hålls himmel och jord ihop. ”Såsom i himlen, så ock på jorden”. Här finns en samklang.
När en syndare blir återfunnen så blir det fest i himmelen! Också vi gläder oss storligen!
 
Det enda som skiljer det här fåret från de andra är att det har kommit bort. Det var inte dummare än de andra, inte mer äventyrlig, men det hade fastnat någonstans. Tänk vilket intryck denna liknelse måste ha gjort på dem som lyssnade på Jesus. De behövde inte göra sig förtjänta av Guds kärlek eller Jesu respekt.

Och nu riktas orden till oss.

Herden är här.

 
Poängen i evangeliet är alltså att fåret (eller myntet), inte har kraften eller orken att ta sig i kragen och skärpa sig… Nej, i fokus står vad GUD gör. Det är Herren som agerar.
 
Det är därför fariséerna - och vän av ordning - blir upprörda över att inte omvändelsen kommer först, utan kärleken!
Jesus visar så oerhört tydligt att det är Han som är det aktiva subjektet, och vi som är det passiva objektet – föremålet för hans uppsökande och frälsande omsorg!
 
Borttappad, letar, hittar, glädje…
 
Så, hur gick det för prästen som satt på krogen? Hur var det för diakonen på rockkonserten och pastorn som gick på fotboll? Vad hände?
Jo, alla tre fick kontakt med människor de tidigare inte mött. Genom att lämna de trygga kyrkväggarna möttes de av respekt, och nyfikenhet. Detta ledde till spännande samtal och en väg in i kyrkan, så småningom.

Det tar tid. Sakta, sakta.

 
Så, käraste vänner i församlingen! Vilka underbara möjligheter vi nu har fått att på nytt uppsöka och välkomna nya människor till vår gemenskap!
 
Men då gäller det att gå med Jesus och ta sig ut i ”fel” kretsar och världsliga sammanhang… Och vi får aldrig glömma att vi själva en gång varit borttappade, men blivit funna – förlåtna och upprättade och så insatta i Guds förbund, som är vårt Hem.

Jag har kommit hem!

 
Käre himmelske Fader, med Dig vid vår sida är det inte farligt att göra misstag, ha fel, gå vilse eller komma snett. Tack för omvändelsens möjlighet, varje dag! TACK Jesus för att Du vakar över oss och letar upp oss tills vi är hemma hos Dig igen! Amen.

De varmaste hälsningar - +28 grader idag... 

Helene F Sturefelt,

- predikant och penséfotograf vid Listerkyrkan, Hällevik.

Välkomna till oss! 

Till Kristus, den gode herden.

Vägen in.

Hela gudstjänsten finns att se och höra på Youtube - live.listerkyrkan,se

 
                                                   

ANDLIGA SÅNGER nr 56 - om VILA och återhämtning

Vilsam musik.

Gäsp, vad jag är trött!

Välkommen till Andliga sånger i radio Sölvesborg, 92,0 - Blekinges enda närradiostation.

Detta avsnitt nr 56 vill bjuda dig på en timmes god vila, med musik och texter som ger kropp och själ återhämtning.

"Det finns en fristad för oss ofullkomliga, en plats att andas, skratta och gråta i. Vi kommer ur den stora bedrövelsen" skriver musikern och prästen Ingmar Johansson. Hans CD "Från ett brustet hjärta" är en riktig pärla!

Klicka på den blå noten så startar programmet.

                                 MUSIKLISTA

CICCIE MALM - Signaturmelodin: "Det sjunger i själen och hjärtat"

INGMAR JOHANSSON från CD'n "Ett brustet hjärta" - "Allting kan förändras" (en gungande bluesig låt med gospelkänsla - den hade jag velat skriva själv!), "Stilla dig", titelspåret "Genom ett brustet hjärta".

Från DAVIDMEDIA, samma serie som signaturmelodin är hämtad ifrån, en GRÖN CD "Befriande nåd" med sången "Vila i nåden".

Folkmusikgruppen FJEDUR spelade 1979 in en LP-skiva med fina sånger i täta stämmor. Den har vi digitaliserat och spelar i detta program tre låtar: "Var är den vän (Sv Ps 305), "Vila i Mig" (Sv Ps 755) samt "Gå varsamt min kristen" (Sv Ps 565).

RAMDALA-KÖREN utanför Karlskrona har gjort en enkel inspelning av innerliga sånger: "Herren är min herde", "Han går aldrig förbi dig" Underbar text: "Om du inte får falla i Jesu armar, i vems armar skall du då falla i?") och "Fader vår".

Ingmar Johansson.

Från ÖLAND kommer ÅSA ERIKSSONS barnmusikal "Den Gode Herden". Vi får höra inledningen till musikalen, som dessutom finns utgiven på Tomsings Förlag.

INGMAR JOHANSSON har en stor produktion med god musik. Från CD'n "Mysterium" hämtar vi "Du är en bön" som återfinns som psalm 762 i psalmboken.

Till sist, vad passar bättre i ett musikprogram om VILA om inte J.S Bach och "Air". Vi sveper in dig i en luftig filt och önskar dig återhämtning och lugn och ro.

Åsa Eriksson, Den Gode Herden.

I andakten spelar jag melodika, en psalm ur den nya psalmboken i 2000-talet, nr 814:

"Här vid stranden, nära vattnet finns en plats som ger mig ro".

Om du vill läsa mer om VILA ur Bibelns perspektiv, så har jag skrivit ett inlägg här:

Sturellas fotoblogg: KONSTEN ATT VILA (helenesturefelt.blogspot.com)

Lugna hälsningar från

- Helene Fransson Sturefelt, programkreatör vid mikrofonen,

- Jörgen Hjärtenflo Sturefelt, ljudtekniker och redigerare.

På återhörande!

Melodika psalm 814.

BLÅKLINT mot HIMLEN

Blåklint mot himlen.

Det är så varmt! 

Här i södra Sverige har det inte regnat på nästan en månad.

Temperaturer runt +23 och varma vindar har torkat ut åkrar och marker så att det ryker. Trädgårdarnas gräsmattor är bruna och kommunen inför bevattningsförbud. 

Flera växtarter är så värmestressade att de börjar släppa både blad och fruktkart.

Midsommartiden kom redan i början av juni och jag står inte ut.

Rödabella och jag gav oss ut på en cykeltur.

Jag lyfte ögat mot himmelen och såg till min glädje att det var molnigt. Tjocka sjok av heltäckande himmelskt bomull skyddade allt levande mot den obarmhärtigt brännande solen.

Det här skulle bli en bra dag!

TACK FÖR ALLT GOTT DU MIG STÄNDIGT GER

ATT KÄNNA, ÄLSKA OCH ÄGA

TACK GODE FADER FÖR MYCKET MER

ÄN JAG KAN NÄMNA OCH SÄGA!

Sv Ps 210:3

Svalkande moln.

Med ännu hesa stämband nynnande jag Johan Ludvig Runebergs psalm medan vi rullade ut på Listerlandet. 

Covid-19-sviterna yttrar sig för mig i att rösten bitvis är kraxig och det tar tid att få igång stämbanden. 

- Prova med Kollodialt silver, sa Rödabella och svängde vänster mot Sandviken

- Kollosalt silver?

- Nej, vatten med silverjoner. Det dödar virus och bakterier.

- Kan man putsa cykeln med det också? skojade jag, men min cykel svarade inte på det.

Vi stannade vid ett fält med blåklint.

Så vackert!

Jag drog efter andan. Om himlen hade varit blå, så hade dessa fagra blomster inte lyst så klart.

Men nu var himlen gråmulen och blåklinten blåare än någonsin.

Jag ställde mig på knä framför blåklintsfältet och drog in åsynen.

- Vi har himmelen i våra kronblad, viskade de.

Blåklinten bär himlen.

Jag tänkte på den danska jordbrukspolitiken där det lär vara så att varje åkerman är skyldig att spara en två meter bred remsa till att besås av vilda åkerblomster - för binas skull. Insekterna dör i vår monokultur, men det är ett enkelt sätt att samarbeta med naturen.

Det skulle Listerlandets jordbrukare också kunna göra.

Så här kan det se ut längs vägar och åkrar:

Dansk omsorg om blommor och bin.

- Har du himlen i ditt hjärta? frågade Rödabella där hon stod och väntade vid vägkanten. Eller måste du se himlen för att tro på himlen?

Jag funderade en stund.

Ända sedan jag var barn har jag levt i en självklar gemenskap med vår himmelske Fader. Han är alltid hos mig och vakar över mig. När jag blundar kan jag se Guds himmelska tron inför mina inre ögon.

Det synliga kan ibland för mig vara så påträngande att jag inte ser alls... Det kommer för nära, blir för stort och vulgärt. Molnen dämpar intrycken och mitt känsliga hjärta får rätt distans.

- Ja, jag har himlen i mitt hjärta, svarade jag. Även om livet bitvis har utsatt mig för mycket stora prövningar, så har det aldrig skymt själva himlen. Problemet är människorna, inte Gud Fader, sa jag och kände hur jag blev upprörd.

- Hoppa upp! Nu fortsätter vi, sa Rödabella som känner väl sin cykelmatte.

JAG LYFTER ÖGAT MOT HIMMELEN

OCH KNÄPPER HOP MINA HÄNDER

TILL DIG, O GUD, SOM ÄR BARNENS VÄN

MIN HÅG OCH TANKE JAG VÄNDER.

Sv Ps 210:1.

Lyfter ögat mot himlen.

Men inte alla vet hur man gör för att "bära himlen i sitt hjärta". Jag kan berätta om ett knep...

Redan det lilla barnet måste träna på att inte vara vid mammans bröst hela tiden. Barnet lär sig bit för bit att när mamman går ut i rummet, då är hon inte "borta" utan bara i hallen, hela tiden närvarande, inom hörhåll.

Denna tillitsövning är livsnödvändig för oss för att senare kunna utveckla goda kärleksrelationer med varandra. Jag behöver inte se dig för att tro på att du fortfarande finns... och läser mina texter... ; )

Det är likadant i trons värld. 

Tanken kan räkna ut att "Gud borde finnas" eftersom allting har en kreatör för att finnas. Men logiken är bara ett steg på väg.

Hjärtat behöver få en erfarenhet av att Gud verkligen finns "för mig" - leder mig, hjälper mig och visar mig vägen. Bönens rop vill ha ett svar.

Magen vill också vara med i sammanhanget och känna hur friden infinner sig...

Gud är acceptans.

Gud är förändring och förvandling.

Gud är ett moln när solen bränner.

Men Gud kan också vara solen när mörkret varat för länge.

Gud är Ljus och Moln...

JAG ÄR SÅ GLAD ATT FÅ TACKA DIG

OCH GÄRNA VILL JAG DET GÖRA

JAG VET DET VISST ATT DU SER TILL MIG (inte "på")

OCH VAD JAG BER VILL DU HÖRA.

Sv Ps 210:2

Rödabella svängde ned till Västra Näs. Därifrån ser man Sölvesborgs industriområde vid Tredenborg. 

Tänk att det finns folk som campar där bakom...

Naturen är känslig här längs Blekinges kuster.

Jag läser en kungörelse från Länsstyrelsen om beslut om utvidgat strandskydd för Ronnebys kommuns kust- och skärgård.

Detta är en mycket positiv nyhet!

Detta gäller "32 områden där syftet är att trygga förutsättningarna för människors tillgång till strandområden och för att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtriket".

Tack.

Se upp.

Med detta uttrycker jag också mina bestämda åsikter att ingen har rätt att äga en strand eller bygga så nära att det privata äter upp det allmänna.

Eller för att tala med fotbollstermer från förra inlägget:

- Ingen skall monopolisera en spelyta. Det är därför offside-regeln finns...

Ingen off-side i Ronneby, alltså!

Ingen offside här!

Värre är det med politikerna i Sölvesborg. Min blåklintsäng vissnar när jag säger detta.

Några av er vet att man vill skövla ett bokskogsområde - Vitehall - för att bygga villor "i skogen" (som man just huggit ned). Nu ligger ett förslag att Yndes ängar bakom detta område skall göras till ett industriområde...

Den ena handen vet inte vad den andra gör.

Dessutom tillhör de ängarna Brukshundsklubben, som får flytta. Vart?

Bort med bokskogen. Bygg hus. Bort med Brukshundsklubben. Bygg industri.

Det som tidigare var i harmoni med naturen hotas nu av giriga politiker att blir en ordentlig offside, där villor blir granne med ett industriområde...

SÅ SKYDDA MIG MED DIN STARKA HAND

DU FADER GOD UTAN LIKE

OCH LÅT MIG VÄXA FÖR LIVETS LAND

SOM ÄR DITT HIMMELSKA RIKE!

Sv Ps 210.

Forcera inte.

Rödabella parkerade vid en flaggstång.

Det var mycket vackert. Blåklintens blå himmelsfärg omger det gula korset.

Åh vad jag älskar vår svenska flagga!

Så här i studenttider har jag med glädje sett blågula ballonger och flaggor vifta och vaja.

Med glädje har jag sett unga flyktingar etablera sig till en framtid de inte kunnat drömma om.

Därför blev jag lite konfunderad när jag i en annan kommun läste ett utspring där dessa studenter inte hade den svenska flaggan, utan sitt hemlands flagga. Det var inte passande. 

Deras hemland har drivit dem till krig och landsflykt. Vi har tagit emot dem med öppna armar och ger dem ett nytt liv.

Då är det viktigt att hedra det nya moderlandet!

Hedrande.

Nu välte cykeln.

Det var tur att jag inte hade benet under.

Det känns som om själva himlen gick i moln...

Blåklinten viskade mig tillbaka.

- Se på oss! Vi bråkar inte, vi har inga åsikter. Vi bara står här, skapade såsom Herren ville. Och vi finns i flera olika färger!

Ja, dessa korgblommiga blommor finns i sju olika varianter:

- Svartklint, Väddklint som är rosalila, Ängsklint, Bergklint, Stjärnklint, Tisterklint och Ängsskära.

Men det gäller att gå ned på knä för att se...

Väddklint.

Behåll svalkan.

- På sommaren finns det kyla även om det är varmt - skuggan. Men på vintern finns det ingen värme i skuggan, filosoferade ett av barnbarnen.

Alltså... föredrar jag vintern! 

Nåväl.

Tänk om det går att plocka en bukett och binda en midsommarkrans i nästa vecka?

Tack Gud för himlen, jorden och livet däremellan!

Tack för skapelsen som är så förunderligt vacker, ändamålsenlig och intelligent.

Förlåt oss vårt monopoliserande av åkermark, strandkanter och fotbollsplaner... Amen.

Älskade blåklint!

De blåaste hälsningar från en bedjande amatörfotograferande cyklist,

Helene Sture Klintfelt och min röda cykel, Rödabella, 

- som säger till alla bilister att om ni kör för fort, då hinner ni inte se dessa blå fält...

Blåklintsfält.