Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

lördag 23 juni 2018

LOVSÅNG TILL MIDSOMMAR

Midsommarljuset.


Det nordiska ljuset är ljusaste ljus. Dagen vill inte bli natt. Solen vill inte gå ned.
Låt tiden stanna i den evighetsljusa midsommartiden!

Nu flödar livet och lusten. Alla starka krafter är som kraftfullast och människor längtar efter varandra.
Att mötas.

Det gör Gud, vår Skapare, också.

LOVA HERREN, MIN SJÄL!
MÄKTIG ÄR DU, HERRE, MIN GUD,
    I HÖGHET OCH HÄRLIGHET ÄR DU KLÄDD,
    DU SVEPER DIG I LJUS SOM I EN MANTEL. Psaltaren 104.

Mantel av ljus.


Midsommartid låter oss ana Guds väsen - ande och sanning - som varken ikläder sig kavaj eller festklänning... men väl i ljus.

Min Gud, vår Gud, är klädd i ljus...

… och i höghet och härlighet!!

Vilken garderob! Vilken utstyrsel! Vilken gudomlig "outfit" av helighet.

HIMLEN HAR DU SPÄNT UT SOM ETT TÄLT,
OVAN SKYN HAR DU TIMRAT DIN SAL.
     DU GÖR MOLNEN TILL DIN VAGN
     OCH FAR PÅ VINDENS VINGAR.

Jag låg i gräset och tittade upp mot himmelen. Molnen - detta sällsynta fenomen denna torra sommar - var mina bästa vänner där de jagade varandra. De som skymde solen och gav mig svalka tyckte jag bäst om.

Poesin är midsommartidens språk.

Tält.


Gud har spänt ut himlen som ett tält... Naturligtvis! Och ovanför skyn har Gud själv snickrat sin sal där hela den himmelska härskaran vistas.

När Gud kom klädd i mänsklig gestalt var Gud en snickares fosterson. Han kunde ju redan timra från sin första existensform...
Och Jesus arbetade både med trä och träskallar... för att visa att Guds rike inte är av denna materiella världen, utan av består just av Ande och Sanning.

Och ljus.

I midsommartid.

Träarbete.


Men livet är inte så enkelt.

Inte heller så evighetsljust och vackert.
Tillvaron kan i dessa överljusa dagar visa all sin smuts och fulhet.

Midsommartid kan vara den värsta tiden av grusade förväntningar, slitsamma relationer eller ännu en högtid av ofrivillig ensamhet.

Den epistel som läses i alla våra kyrkor denna midsommarhelg har Paulus skrivit till församlingen i Kolosse, som ligger i vår tids Turkiet. Han ger ord åt den kamp mellan gott och ont som varje människa har att utkämpa.

NI, SOM FÖRUT STOD UTANFÖR OCH VISADE ERT FIENTLIGA SINNELAG I ERA ONDA GÄRNINGAR, OCKSÅ ER HAR HAN NU FÖRSONAT MED SIG, GENOM ATT KRISTUS LED DÖDEN MED SIN JORDISKA KROPP. Kolosserbrevet 1:21.

Är det ett kors, eller?


Ibland får vi höra religiösa kåserier eller billigt blomsterevangelium som kan låta så här:

- Du duger.
- Du är unik!
- Du är perfekt!

Det tillfredsställer vår fåfänga och innersta förhoppning, för vi orkar inte göra om oss. Eller anstränga oss att bli bättre än så här. Så det får duga.

Men vad säger Gud i med sin ande av sanning?

Visst är vi var och en skapade unika, men vi är inte perfekta! Långt ifrån. Inte alls, faktiskt.

Vi döljer vår fientlighet bakom förträngningar av försvar och bortförklaringar.
Det är i alla fall midsommar och nypotatisen står på bordet. Bråka inte nu.

Men inuti skaver oförlösta oförrätter, anklagelser och ifrågasättande.

Gud hade inte behövt komma till jorden om allt hade varit bra.
Jesus hade inte behövt ge sitt liv på korset om vi hade varit perfekta.

Tomt. Uppblåst.


Ärligt talat, vi kan inte göra om oss! Det är som det är.

Kört.

Såvida vi inte upptäcker att Jesus står där och väntar på oss, igen och igen, med sina korssträckta armar, nästan likt midsommarstångens armar...

Det är så hopplöst att ständigt få ta konsekvensen av alla sina felsteg, eller hur?
Men det är just där Jesus kommer in.
Gud sänder sig själv i ande och sanning genom Honom. Och han säger:

JAG ÄR VÄRLDENS LJUS.

Världens ljus. Är världen ljus?



Och det ljuset är ännu mycket mer än vårt midsommarljus!
Jesus är ännu mer än Norrlands midnattssol.

Gång på gång får jag uppleva hur Jesus kommer med sitt ljus inifrån och driver ut mörkret.

Hans kärlek och rättfärdighet upprättar varje människa. Inifrån. Utan våra gärningar.

Det är nåd.

HAN SKALL LÅTA ER TRÄDA FRAM INFÖR SIG,
HELIGA OCH FLÄCKFRIA OCH OFÖRVITLIGA,
OM NI HÅLLER FAST VID ER TRO, HAR EN STADIG GRUND OCH INTE VIKER FRÅN DET HOPP NI HAR FÅTT HÖRA OM I EVANGELIET,
SOM HAR FÖRKUNNATS FÖR ALLT SKAPAT UNDER HIMMELEN OCH VARS TJÄNARE JAG, PAULUS, HAR BLVIT. Kol 1:22.

Kom! Träd fram inför mig!


Gång på gång vänder jag mitt ansikte mot himmelen och erfar hur Gud ser mig.
I Guds närhet är det inte kört.

Inte alls, faktiskt!

Jag anar hur vindarna är mer än blåst. De får inte bara träden att böja sig utan också mitt hjärta.
Inför Guds Ande.

DU GÖR VINDAR TILL DINA SÄNDEBUD,
OCH ELDSLÅGOR TILL DINA TJÄNARE.
    JORDEN HAR DU STÄLLT PÅ STADIG GRUND
    DEN KAN ALDRIG I EVIGHET RUBBAS.

Finns det någon stadig grund?



URHAVET TÄCKTE DEN SOM EN KLÄDNAD,
VATTNET STOD HÖGT ÖVER BERGEN.

    DET FLYDDE FÖR DITT RYTANDE,
    NÄR DU DUNDRADE TOG DET TILL FLYKTEN,
UPPFÖR BERGEN, NED I DALARNA
OCH STANNADE DÄR DU BESTÄMT. Psalt 104.

"Min moder var ett urtidshav...".

Många är de barn som avlats i midsommartid. Många är det som sedan föds i mitten av mars... när vårvintersolståndet bekräftar Adams stånd och åtrå till Eva...

Titta noga på midsommarstången.

Varför vågar vi inte se det vi ser?

Oj, den här lilla midsommarstången utanför förskolan har visst tappat ena ringen... Den får vi hänga upp igen.

Kvinnligt, så in i Norden!


GUD SKAPADE MÄNNISKAN TILL SIN AVBILD, TILL GUDS AVBILD SKAPADE HENNE, TILL MAN OCH KVINNA SKAPADE HAN DEM. 1 Mosebok 1:27

Enheten klövs i två halvor, för att bli hel först när de möts igen.
Människan Adam och Livgiverskan Eva.

Och midsommarstången blir då en symbol för kvinnan och mannen.

Först ser jag kvinnas livmoder, med äggstockarna.
Sedan ser jag bakom livmodern den stora fallosen.

Vilken oändligt vacker skapelse!

Livmoderstång!


Låt oss ta varandras händer och i cirklar dansa runt, med kroppens alla DNA-spiraler, och tacka vår herre och Skapare för livets stora under!

Tid. Lust. Sensualism. Erotik.

I midsommartid.

GUD ÄR LJUS OCH INGET MÖRKER FINNS I HONOM.

Vi duger att komma till Gud sådan som vi är. Men vi kan inte stanna vid det.
Guds kärlek drar oss vidare. In i det liv som är helt och heligt.

Kämpa! Sikta! Samarbeta.


Midsommarstången blev rest även detta år och sillen var god.
På ett år har mitt liv förändrats radikalt, med upprättelse på alla plan. Precis som midsommarstången med sitt budskap om kärlek - både den jordiska och den himmelska!

LOVA HERREN, MIN SJÄL!
MÄKTIG ÄR DU, HERRE, MIN GUD,
    I HÖGHET OCH HÄRLIGHET ÄR DU KLÄDD,
    DU SVEPER DIG I LJUS SOM I EN MANTEL...

Lev inte ditt liv bara utifrån och in. Lev det också inifrån och ut.

Det är då du kan höra Guds hjärta slå, för dig, för mig, för världen.

Sju vackra flickor i en ring.


Dagsljusa hälsningar från eder Helene Sture Lovsångsfelt,

- som läste Psaltaren 104 och Kolosserbrevets första kapitel,
- och som fotograferade ett av Listerlandets välsignade midsommarfirande.

P.S. Från poesi till sportreferat - hur skall det gå i VM-fotbollsmatchen ikväll mellan Sverige-Tyskland? Vilket lag har starkaste drivkraften och bästa samarbetet?
Vågar man äta tårta i förväg?

To be continued…

Svensk eller tysk bit?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar