"MEN NI VILLE INTE" - Hönan och elden.

Vad vill ni?

Att predika är min stora glädje. Förkunnelsen är min profession och Guds Ord är min källa.

Men ibland kommer orden så nära att det blir mycket svårt att tala i den aktuella situationen.

Gamla texter får nytt liv och Jesus står i hallen... eller i "vapenhuset".

Du kommer att få möta förnekelse, en höna, eld och övergivenhet.

Det är 22 söndagen i Trefaldighetstid, och så här mitt i oktober handlar denna söndag om räddningen, eller "frälsningen", men det ordet är så slitet.

Det är på gränsen att get går...

Men Herren verkar i det omöjliga!

Vart är ni på väg?

JESUS SADE:

- JERUSALEM, JERUSALEM, DU SOM DÖDAR PROFETERNA OCH STENAR DEM SOM BLIR SÄNDA TILL DIG. 

HUR OFTA HAR JAG INTE VELAT SAMLA DINA BARN SÅ SOM HÖNAN SAMLAR SINA KYCKLINGAR UNDER VINGARNA.

MEN NI VILLE INTE.

NU FÅR NI SJÄLVA TA HAND OM ERT ÖVERGIVNA HUS.

TY JAG SÄGER:

- NI SER MIG INTE MERA FÖRRÄN DEN DAG DÅ NI SÄGER: 'VÄLSIGNAD ÄR HAN SOM KOMMER I HERRENS NAMN.'

NÄR JESUS LÄMNADE TEMPLET OCH VAR PÅ VÄG DÄRIFRÅN KOM HJANS LÄRJUNGAR FRAM TILL HONOM OCH PEKADE PÅ TEMPELBYGGNADERNA.

DÅ SADE HAN TILL DEM:

- SE PÅ ALLT DETTA - SANNERLIGEN, HÄR KOMMER INTE ATT LÄMNAS STEN PÅ STEN, ALLT SKALL BRYTAS NED.

Matteus 23:37-24:2.

"Allt skall brytas ned".

Vi börjar med hönan och elden.

I djurvärlden finns ett häpnadsväckande beteende när faror hotar. En eldsvåda på en bondgård är en mardröm. Det finns berättelser om just hönor som vid eldsvåda har samlat sina kycklingar under vingarna för att rädda dem.

När elden har slutat härja, kan man hitta en svartbränd död höna, med levande ungar under sina vingar...

Hon gav sitt liv för dem.

Vi tänker oss nu att det är Jesus som är hönan och hans judiska bröder - framför allt Jerusalems invånare - som är kycklingarna. Vad är det han vill göra?

För att svara på det måste vi först förstå det mörka och hotfulla avsnitt som kommer före det vi just läst (alltså Matt 23:23-33, läs gärna själv).

Jesus ser nämligen skulden ackumuleras: Israels skuld när man avvisar profet efter profet och stenar de människor som Gud har sänt att varna för faran.

Ingen älskar en visselblåsare, som vi säger i vår tid, och så skjuter vi budbäraren och orkar inte lyssna på själva budskapet.

Fara å färde!

Enligt biblisk teologi är Israel kallat att representera den övriga världen inför Gud.

Israel skulle vara "ett rike av präster", sa Herren Gud vid Sinai berg (2 Mos 19:5-6). De skulle vara Guds utvalda folk - men inte för sin egen skull, OBS!!

Nej, Israel är utvalt för att de skulle vara ett ljus för alla andra folk. (Jesaja 42:6).

Men om världen skulle fortsätta vara upprorisk och ond, vart skulle då deras kallelse ta vägen?

Jesaja fick många hundra år före en egendomlig profetisk uppenbarelse att Israel - personifierat av Herrens lidande tjänare - själv skulle bära alla andras synd och skuld.

All världens mörker skulle sänka sig över Israel, så att det kunde åtgärdas och världen äntligen få ljus till slut (Jesaja 52:13-53:12).

Jesus såg sig själv hur den profetian fullbordades i honom.

Jesus var kallad att själv dra till sig Israels öde, som i sin tur var att stå i fokus för hela världen - - -

Bär allas öde.

Det finns många kristna som inte längre har den bibliska världsåskådningen, för att man inte längre läser Bibeln, och saknar kunskap att förstår vad texten betyder. Det är där vi teologer, lärare och präster kommer in, med ett oerhört ansvar att göra innehållet tydligt här och nu.

Människor har i alla tider provocerat sin Skapare genom att tillbe avgudar och agerar utifrån destruktiva mönster.

Israel, som alltså är kallat till att föra Guds ljus till världen, har istället imiterat världen och tappat sin roll i det världshistoriska skeendet. Så var det på Jesu tid.

Hela mänskosläktet har lekt med elden i sin egoism och nu rasade elden okontrollerat.

Jesus längtande som hönan efter att få samla sina kycklingar under vingarna, utsätta sig själv för elden i dess  fulla kraft, och rädda oss kycklingar undan den.

Förstår vi vidden av denna storhet? - - -

Vi är oss själva nog.

I ena stunden kan människor ropa i förtvivlad bön:

- Gode Gud, hjälp oss! Rädda oss!

I nästa stund kan samma människor vända Gud ryggen fullständigt i förnekande. Det här klarar jag själv, särskilt ifall guden kräver att jag skall förändra mig, erkänna att han har rätt och jag fel, söka försoning och vara snäll...

Därför gör det så fruktansvärt ont i mitt hjärta när Jesus speglar det folket gör, då han säger:

- Men ni ville inte.

Det kan inte vara sant.

Hur kan man inte vilja höra sanningen? 

Ju längre bort från sanningen man är, desto argare blir man på dem som påpekar att man lever fel.

Johannes Döparen blev ett huvud kortare på grund av sina sanningar om Herodes samliv med sin bror fru...

Lögnens eld.

Människor leker med elden, med lögnen, med fegheten och falskheten, och vill bara rädda sitt eget skinn. 

Men branden härjar.

Den mentala eld som nu brann så intensivt bland fariséer och skriftlärda hotade att förtära hela Jerusalem. De ville inte veta av någon Frälsare. Och de ville inte veta av någon kärlek som var barmhärtig heller...

Det luktar bränt av hönans fjädrar.

Jerusalems invånare skulle låta elden härja ända tills Jesu erbjudande om räddning från ondskans mörker hade drivit honom till korset.

Det Jesus ville göra för mänskligheten förvägrades honom. 

Elden härjar.

Petrus skrev ca trettio år senare i sitt första brev om det eldprov de kristna måste gå igenom.

BLI INTE ÖVERRASKADE, SOM OM DET VORE NÅGOT OVÄNTAT.

1 Petr 4:12.

Kejsar Nero började förfölja de kristna år 64 f Kr. Petrus skrev strax innan det hände, och hans brev är en enda lång martyrtext.

GLÄD ER ISTÄLLET ÖVER ATT NI DELAR LIDANDET MED KRISTUS, TY DÅ FÅR NI JUBLA AV GLÄDJE OCKSÅ NÄR HANS HÄRLIGHET UPPENBARAS.

Nero hade börjat lägga märke till de kristna och deras sätt att leva. De var avvikande och ville inte tillbe kejsaren som Guds son i världen.

När så den stora branden i Rom härjade, så var det lätt för Nero att göra "kristianerna" till syndabockar, och förföljelsen var ett faktum.

Nu började även kycklingarna bli svedda....

Vingar av eld.

Tillbaka till Jerusalem. 

Jesus talade allvar och markerade att domen skulle komma att falla tungt över templet - "ert övergivna hus".

Den levande Gud som hade lovat att leva i templet i Jerusalem förvarnar på flera ställen i Gamla Testamentet att Han skulle dra sig tillbaka från templet och lämna det övergivet och värnlöst mot fiendens anfall om synden bestod hos hans folk.

Det är det som Jesus förutsäger här, och i nästa kapitel i evangeliet kommer att visa vad det innebär.

Hur många kyrkor, bönhus och kapell har inte förtvinat på grund av att församlingen inte sökt Herren?

Att låta oförrätter växa sig starka är en synd som driver ut Gud.

Varken kärlek eller sanning är kvar.

Jesu ord är så fruktansvärt sorgliga och starka:

- NU FÅR NI SJÄLVA TA HAND OM ERT ÖVERGIVNA HUS.

NI SER MIG INTE MERA...

Vänder ryggen till.

Men det finns en väg ut.

Fortsättningen på meningen lyder så här:

- NI SER MIG INTE MERA, FÖRRÄN DEN DAG DÅ NI SÄGER 'VÄLSIGNAD ÄR HAN SOM KOMMER I HERRENS NAMN'...

Och den som välsignar Jesus, kan inte förbanna sin syster eller broder och gå bakom ryggen. 

Den som välsignar Jesus kan inte heller förneka Israel.

Eller som Tom Wright skriver, biskop i Durham i anglikanska kyrkan:

- Men vi kanske föredrar att välkomna den Jesus som råkar passa de föreställningar och den agenda vi själva skapat?

Så är det till slut välsignelsen som räddar oss, inte förbannelsen.

Hönan som ligger förkolnad har räddat sina kycklingar till livet, och ondskans eld har slocknat.

Vilken Jesus passar oss?

Det är min bön, Herre, att Du nu skall breda dina vida vingar över mig, över oss, över våra församlingar, ja över alla människor.

Låt mig stilla vila i ve och väl hos Dig.

Bli Du min ro, min starkhet, min visdom och mitt råd.

Och låt mig alla dagar, få leva av Din nåd.

Du känner säkert igen Lina Sandells psalm. Vi kan be sista versen tillsammans:

FÖRLÅT MIG ALLA SYNDER, MIG RENA I DITT BLOD.

GIV MIG ETT HELIGT SINNE, EN VILJA NY OCH GOD.

TAG I DIN VÅRD OCH HÄGNAD OSS ALLA STORA, SMÅ

OCH LÅT I FRID OSS ÅTER TILL NATTENS VILA GÅ.

Sv Ps 190.

Men på tredje dagen uppstod hönan.

Från döden till livet.

Ingen är övergiven.

Evigt tacksamma hälsningar,

Helene F Sturefelt, V.D.M.

Uppstånden!

"VI SAKNAR EN FLOCK"

Var är gemenskapen?

Ännu en fin text kom förbi på sociala medier.
Pseudonymen "vulverinekoos" skriver om den här framtidstiden vi lever i, som har tappat kontakt med livet.

Jag bildsätter med egna foton.

VI SAKNAR EN FLOCK.

VI SAKNAR EN BY.

VI SAKNAR SÄGNER, LEGENDER, DE ÄLDRES HISTORIER OCH ERFARENHET.

VI SAKNAR VERKLIG FYSISK AKTIVITET UTOMHUS, OCH VERKLIG VILA DÄREFTER.

VI SAKNAR MÖRKER PÅ NÄTTERNA OCH SOL PÅ DAGARNA.

Isolerade från varann.

DET ÄR INTE RIMLIGT ATT LEVA I "KÄRNFAMILJER" UTSPRIDDA ÖVER ETT KALLT LAND.

DET ÄR INTE VETTIGT ATT NYBLIVNA MÖDRAR TRAUMATISERAS I EN MASKINELL OCH EFTERSATT FÖRLOSSNINGSVÅRD, 

ISOLERAS MED FÖRSÄKRINGSKASSANS APP OCH 1177 SOM ENDA SÄLLSKAP,

INTE KAN AMMA PÅ GRUND AV NOLL RÅDGIVNING ELLER STÖD OCH SEN FÅR DIAGNOSEN "FÖRLOSSNINGSDEPRESSION".

DET ÄR INTE KLOKT ATT SPÄDBARN FÖRVÄGRAS DET DE BEHÖVER MEST GENOM DIVERSE TRENDER.

DET ÄR INTE RIMLIGT ATT SKÄRMAR SKA IN I FÖRSKOLAN MEDAN BOKSTAVSKOMBINATIONERNA OCH RITALINET DELAS UT 'EN MASSE'.

DET ÄR INTE MÖJLIGT ATT ARBETA HELTID, HÄMTA UNGARNA, GÖRA MAT, SVARA MAILEN, STÄDA HUSET, TVAGA SIG, HA SEX OCH SOVA UNDER LOPPET AV 24h - OCH SAMTIDIGT HA HÄLSAN OCH VARA TREVLIG.

Det är sjukt.

DET ÄR VANSINNE ATT VI VET SÅ LITE OM VÅRA KROPPAR, ATT BRICANYL, LEVAXIN, OMEPRAZOL, IPREN, P-PILLER OCH ANTIDEPRESSIVA ÄR MER AV ETT DAGLIGT KOSTINSLAG ÄN VITAMINER OCH MINERALER.

ATT ALDRIG DANSA, SJUNGA ELLER BE TILLSAMMANS GÖR OSS SJUKA.

VI BEHÖVER SAMVARO, RYTM, VISDOM, NATUR OCH NÄRHET.

Samvaro, rytm och visdom.

Tack du okända Jenny för en mycket viktig text!

Den grep mig både i magen och hjärtat, för jag upplever att vår "kultur" redan har störtat över brantens kant.

Är det fritt fall?

Eller finns det små avsatser där man kan klamra sig fast, bland människor som lever ett riktigt liv?

Var är flocken?

I alla tider har kärnfamiljen alltid varit omgiven av storfamiljen. Så är det än idag i de kollektiva kulturerna, men vår individualism håller på att ta knäcken på oss! Den stavas isolering och gör oss sjuka. 

Vårt samhällsbygge är fel ute.

Jag har själv försökt dela med mig av berättelser, natur, närhet och musik och lider när det saknas.

Men idag är det tid att dansa...!

Ta du några steg i hallen du också.

Varma hälsningar från Helene Sture Flockfelt.

Kollektiv närhet.

Sjung PSALTAREN 34! Nyskriven bibelkör.

Sjung en ny sång.

Var du också på kristna läger när du var ung?

Jag kan inte nog betona hur mycket det betydde för mig!

Fina samtal om livet, bibelstudier om Guds tanke med oss, gitarrer, sång och musik och utelekar och övernattning och fika och...

Det var så enkelt.

Man slog upp Psaltaren. Någon tog fram gitarren. Någon annan hade hittat några ackord och en enkel melodi. Och så sjöng vi. Rakt upp och ned.

Ännu idag sjunger sig dessa bibelverser i mitt hjärta!

Lägerpärmen...

Igår satt jag och förberedde ett bibelstudium.

Paulus talade om hur Herren räddat honom ur lidanden och förföljelser, och citerade Psaltaren 34.

Jag slog upp texten i min gamla Bibel, och ser markeringarna med G-klaven = sjung!

Sjunger direkt ur Skriften.

Sakta kom melodin tillbaka till mig, långt bort från 70-talet... Jag ville sjunga mer, fler versar, och då kom en ny liten melodislinga och lade sig i hjärtat.

Oj, det går ju att sjunga... med några nya ackord. 

Så starkt det blev!

 Var så god.

Sjung med mig! Här kan du både lyssna och sedan se ackordanalysen!

Psaltaren 34 vers 2 och 4, därefter vers 19-21.

PSALTAREN 34 

        A

 //: JAG VILL LOVA HERREN ALLTID,

   E7                                                                     A   -7

HANS PRIS SKALL STÄNDIGT VARA I MIN MUN! ://

 

  D                                  A

LOVA MED MIG NU HERREN!

  f#m                                                     

LÅT OSS VARA GLADA, UPPHÖJA HANS NAMN!

  D                                  A

LOVA MED MIG NU HERREN

  B7                                                                  E-7

LÅT OSS VARA GLADA, UPPHÖJA HANS NAMN

 

  f#m                           C#                                             f#m

HERREN ÄR NÄRA DEM, SOM HAR FÖRKROSSAT HJÄRTA

HERREN ÄR NÄRA DEM, SOM HAR BEDRÖVAD ANDE.  /E7/

       A

//: JAG VILL LOVA HERREN ALLTID,

   E7                                                                     A   -7

HANS PRIS SKALL STÄNDIGT VARA I MIN MUN! ://

 

  D                                  A

LOVA MED MIG NU HERREN!

  f#m                                                    

LÅT OSS VARA GLADA, UPPHÖJA HANS NAMN!

  D                                  A

LOVA MED MIG NU HERREN

    B7                                                                  E-7

 LÅT OSS VARA GLADA, UPPHÖJA HANS NAMN

 

   f#m                               C#                                                f#m

RÄTTFÄRDIG LIDER SVÅRT, MEN HERREN RÄDDAR UR ALLT

BENEN SKALL EJ SÖNDERSLÅS, HERREN BEVARAR DIG!    /E7/

 

Refräng 34:2,4 (70-talets läger) Verserna är helt nyskrivna: 34:19-20.  Helene F Sturefelt, okt 2021

 

"FRI FRÅN BRISTER" - Bibelstudium 2 Tim 3:17

Fri från brister?

Hur är det möjligt? Att bli fri från sina brister?

Är det ett önsketänkande eller blundar man för sitt elände?

Nejdå, inte alls. 

Följ med på vårt bibelstudium, då vi läser 2 Timoteheusbrevet, kapitel 3 vers 10-17.

Först bön om helig Andes ledning, sedan sång och repetition av förra studiet. Därefter börjar vi läsa tillsammans. 

En nygammal bibelvisa bjuder jag på till sist.

Paulus har mycket att berätta för sin unge efterträdare, och hinner knappt sätta punkt...

MEN DU HAR TROGET FÖLJT MIG I MIN LÄRA, MITT LIV, MINA FÖRESATSER, MIN TRO, MITT TÅLAMOD, MIN KÄRLEK OCH MIN UTHÅLLIGHET, MINA FÖRFÖLJELESR OCH LIDANDEN, SOM I ANTIOCHIA, IKONION OCH LYSTRA, JA ALLA DE FÖRFÖLJELSER SOM JAG HAR FÅTT UTSTÅ - HERREN HAR RÄDDAT MIG UR DEM ALLA.

2 Tim 3:10-11.

Räddad "ur", inte "från".

Vi vet att hån och förföljelse är att vänta för den som är kristen. Denna värld vill inte veta av en Gud som är Sanning och Kärlek... och förväntar sig omvändelse från mörkrets gärningar.

Men Herren har räddat Paulus ur alla de svårigheter han fått utstå - det kan du läsa vidare om i Apostlagärningarna kap 13.

Han citerar Psaltaren 34, där Herren ger ett löfte just om att bli räddad:

DEN RÄTTFÄRDIGE MÅSTE LIDA MYCKET,

MEN HERREN RÄDDAR HONOM UR ALLT.

Psalt 34:20.

Vi jämförde översättningen med Bibel 2000, och upptäckte detta:

DEN RÄTTFÄRDIGE DRABBAS AV MYCKET ONT,

MEN HERREN RÄDDAR HONOM FRÅN ALLT...

Det är inte samma sak!

Den nyare översättningen har inte tagit hänsyn till teologiska uttryck eller trons liv, utan bara det rent språkliga. 

Kanske låter det modernare att tala om "mycket ont" istället för om "lidande"...?

Kanske låter det bättre att säga "räddad från..." istället för "räddad ur"... Men det är inte samma sak!

Vi blir inte räddade från det onda, från lidande eller förföljelser! Det kommer. Det ingår. 

Men vi vet att Herren räddar oss ur lidandet - och det är en helt annan sak!

SÅ KOMMER VAR OCH EN SOM VILL LEVA GUDFRUKTIGT I KRISTUS JESUS ATT FÖRFÖLJAS.

2 Tim 3:12.

Brännmärkt kärlek.

Paulus fortsätter undervisa den unge Timotheos, och även oss, då han inte värjer sig för den framtid som bitvis är mörk - åtminstone vad gäller många människors ambitioner...

ONDA MÄNNISKOR OCH SVINDLARE KOMMER ATT GÅ ALLT LÄNGRE PÅ VÄGEN MOT FÖRDÄRVET, PÅ EN GÅNG BEDRAGARE OCH BEDRAGNA.

2 Tim 3:13.

Vi talade om att vara lurad och bedragen.

- Bara den som själv är bedragen, bedrar andra.

- Eller kan den som står för sanning lura andra?

- Men om man är lurad, och inte vet om något andra, då bedrar man ju omedvetet?

Det är skillnad på att medvetet bedra en annan människa, och att omedvetet göra det.

Jag lyfte fram att den som söker sanningen, alltid är villig att ompröva det man vet.

Längtan efter Sanningen är större än all prestige.

Viljan till omprövning ingår i sökandet - och därmed också ett stort mått ödmjukhet.

- Håller ni med?

Där emot är jag misstänksam mot den som är självsäker och hävdar att "så är det".

Ofta vill man inte samtala djupare, har inte tid, eller kunskap, och vill vara effektiv och inte ifrågasätta gällande fakta.

Självsäkerheten är sällan vän med ödmjukheten.

Gräsets ödmjukhet.

Paulus fortsätter.

STÅ KVAR VID DET SOM DU HAR LÄRT DIG OCH FÅTT VISSHET OM.

KOM IHÅG VILKA LÄRARE DU HAR HAFT, OCH ATT DU ÄNDA SEDAN DINA BARNAÅR ÄR HEMMA I DE HELIGA SKRIFTERNA, DE FÖRMÅR GE DIG DEN KUNSKAP DU BEHÖVER FÖR ATT BLI RÄDDAD GENOM TRON PÅ JESUS KRISTUS.

2 Tim 3:14-15.

Varför är det viktigt att komma ihåg vilka lärare man har haft? Vem som har undervisat en i den kristna tron spelar väl igen roll?

Jo, det handlar om att den unge Timotheos måste kunna definiera sig.

- Vem är du?

- Jag har blivit undervisad av Paulus... eller av rabbi Gamaliel, av söndagsskollärare Svensson... av min mormor...

Två äldre kvinnor har betytt mycket för Timotheus, vilket ledde fram till omvändelsen. Hans mor Eunike och mormodern Lóis hade en uppriktig tro, vilken Paulus mycket väl kände till (2 Tim 1:5).

Dessa båda blir nu en garant för att hans tro kommer från ett gott och trovärdigt håll.

Vi talade en stund om vikten att hålla sina kristendomslärare i gott minne.

Även vi kan definiera oss med hjälp av våra "tros-överförare!"

Tack Farmor, mormor och mamma!

Hur var det nu med att bli fri från all brist? Hur går det till? Paulus förklarar:

VARJE BOK I SKRIFTEN ÄR INSPIRERAD AV GUD OCH TILL NYTTA NÄR MAN UNDERVISAR, VEDERLÄGGER, VÄGLEDER OCH FOSTRAR TILL ETT RÄTTFÄRDIGT LIV, SÅ ATT DEN SOM TILLHÖR GUD BLIR FRI FRÅN SINA BRISTER OCH RUSTAD FÖR ALLA SLAGS GODA GÄRNINGAR. 

2 Tim 3:16-17.

Här kom många goda tankar på rad!

- Det handlar om att "tillhöra Gud" - alltså genom omvändelse och tro.

- Guds Ord är redskapet.

- Och att låta sig undervisas...

Åter igen dök den där självsäkre typen upp i tanken. Äh, jag behöver inte nån undervisning... ingen skall tala om för mig vad jag skall göra eller tro! Vaddå "fostrad"?! Man är väl en fri individ som kan tänka själv!

Hm, den som söker sanningen är beredd att ompröva allt... i ödmjukhet.

Vaddå fostrad?!

Att vara kristen är att leva i församlingens gemenskap, där vi tillsammans "kunskapar" och tar till oss Guds ord.

Vi behöver vägledning - även jag! Annars kan jag i min tur inte vägleda.

Vi behöver det som kallas att man "vederlägger" - alltså avslöjar villoläror och förstår vad som är fel.

Det finns gott om förklädda vargar i fårakläder. Dem skall vi avslöja, särskilt de som förvränger vem Jesus är och vad synd är...

Att bli fri från sina brister är en underbar känsla! Är det verkligen möjligt?

I själavården talar vi om "helgelse" - att bli allt mer indragen i den Heliges närvaro... och där faller det ena efter det andra av... utan att vi vet om det.

Som nykristen har man mycket att jobba med!

Men allt eftersom åren går och vi umgås med Jesus i bön och lovsång, så formas vårt sinne allt mer efter honom.

Vi får erkänna det som ofta blir fel, försöka genomskåda oss själva varför vi hela tiden blir så arga, eller höjer rösten, eller kritiserar, eller vad det nu kan vara.

Vad handlar det om, egentligen? Är jag hungrig? Stressad? Vill jag slippa personen framför mig? Trött?

När vi tar ansvar för våra brister och drar fram dem i Guds ljus, då kan vi börja se dem och förstå oss själva, mer på djupet. Först då, i den undervisningen, kan vi börja åtgärda våra brister.

- Verkställ! Med Guds hjälp!

Då är vi rustade till goda gärningar, som är ett flöde av Guds kärlek - inte en prestation.

Befriad genom undervisning, i kärlek.

Där börjar lovsången flöda igen...

När jag satt med förberedelsen så upptäckte jag att just denna vers i Psaltaren 34 var en av många som vi sjöng till gitarr på de kristna ungdomslägren på 70-talet. Det var härliga refränger och bibelkörer!

Men medan jag satt där, föll orden på vers 19, 20 och 21... där den sista versen handlar om förföljelse, och ännu mer; när Jesus dör på korset och soldaterna går förbi honom, utan att slå sönder hans ben.

Så började orden sjunga sig i mig...

Eder bibelstudieledare, Helene F Sturefelt,

- undervisad av Carl-Magnus Adrian, Bertil Hanberger, Bo Frid med flera.

Lyssna här:

Spela på ukulele eller gitarr!               

 PSALTAREN 34

 

        A

 //: JAG VILL LOVA HERREN ALLTID,

   E7                                                                  A   -7

HANS PRIS SKALL STÄNDIGT VARA I MIN MUN! :/

 

  D                                  A

LOVA MED MIG NU HERREN!

  f#7                                                        

LÅT OSS VARA GLADA, UPPHÖJA HANS NAMN!

  D                                  A

LOVA MED MIG NU HERREN

  B7                                                                  E-7

LÅT OSS VARA GLADA, UPPHÖJA HANS NAMN

 

  f#m                           C#                                           f#m

HERREN ÄR NÄRA DEM, SOM HAR FÖRKROSSAT HJÄRTA

HERREN ÄR NÄRA DEM, SOM HAR BEDRÖVAD ANDE.  /E7/

       A

//: JAG VILL LOVA HERREN ALLTID,

   E7                                                                     A   -7

HANS PRIS SKALL STÄNDIGT VARA I MIN MUN! ://

 

  D                                  A

LOVA MED MIG NU HERREN!

  f#7                                                       

LÅT OSS VARA GLADA, UPPHÖJA HANS NAMN!

  D                                  A

LOVA MED MIG NU HERREN

    B7                                                                  E-7

 LÅT OSS VARA GLADA, UPPHÖJA HANS NAMN

 

   f#m                               C#                                            f#m

RÄTTFÄRDIG LIDER SVÅRT, MEN HERREN RÄDDAR UR ALLT

BENEN SKALL EJ SÖNDERSLÅS, HERREN BEVARAR DIG!    /E7/

 

Refräng 34:2,4 (70-talets läger) Verserna är helt nyskrivna: 34:19-20.  Helene F Sturefelt, okt 2021

 

      

DEN KARISMATISKA BILEN

En karismatisk bil.

Här kommer ännu en god text som jag hittat. Denna gången är det pastor Owe Lindeskär som delar berättelsen om "Den karismatiske bilen".

Vad händer där?

Vem sitter vid ratten? Och hjälp, finns det en osynlig passagerare?

Som vanligt bildsätter jag efter eget bevåg.

Jag citerar:

"Bilen var vacker med sina karismatiska former och färger. Ägaren älskade sin bil och körde den så ofta som möjligt.

Längs långsidorna fanns röda fartränder och motorn var utrustad med många hästkrafter.

Fyra breda däck garanterade at bilen kunde köras i hög fart utan missljud, och stereon var av bästa slag med många starka högtalare, ur vilka lovsång flödade.

Ägaren älskade att köra fort och den starka motorn kunde accelerera från noll till hundra på några sekunder.

I hög fart hördes lovsången från bilens högtalare: 

"Herren är stor och helig, vi prisar hans eviga namn". "Jesus, vi älskar dig" och "Du är allt för mig, halleluja!"

Hurreluja!

Chauffören sjöng med i lovsången medan bilen kördes så fort att fågelsången inte hördes och blommorna på marken aldrig syntes.

Bilens ägare tittade rutinmässigt i backspegeln och fann en passagerare i baksätet. 

Han blev chockad och medan han bromsade bilden och sänkte volymen frågade han främlingen vem han var.

- Jag är Jesus, svarade främlingen.

- Halleluja1 ropade chauffören, Jesus är med mig i min karismatiska bil! Underbart!

Men passageraren i baksätet sa inget. 

Det blev tyst i bilen, som nu stannat vid vägens kant, och lovsången från stereon var avslagen.

Kanske inte så...

Vid vägrenen växte blommor och från trädens grenar hördes fågelsång. 

- Tycker du om att köra din karismatiska bil? frågade mannen i baksätet.

- Ja, jag älskar den! Särskilt den kraftiga motorn och lovsången som mina högtalare levererar.

- Jag har åkt med dig i alla år utan att du sett mig, och därför har du aldrig lämnat ratten till mig. Du sjunger lovsånger till mig och ärar mig utan att du bryr dig om mig, du har inte ens noterat min närvaro. Du älskar lovsången och karismatiken mer än mig. 

Den dag vi byter plats kommer din lovsång att bli trovärdig och relevant. Om du har förtroende för mig blir jag din chaufför och du min passagerare.

En sådan förändring kallas omvändelse och leder alltid till något positivt, sade Jesus, och fortsatte:

- Du sjunger om att jag är konung och Herre, men i verkligheten begränsar du mig till baksätet.

Vem sitter vid ratten?

Bilens ägare kom att tänka på en predikan om Emmaus-lärjungarna, som pastorn i hans karismatiska församling hade haft. De vandrade från Jerusalem till byn Emmaus, sorgsna och bedrövade eftersom Jesus hade dött på ett kors. 

Då kom en främling och vandrade vid deras sida.

Lärjungarna förvånades över att främlingen inget visste om det som hade skett i Jerusalem.

Väl framme i Emmaus gick främlingen med dem in i huset och medan de bröst brödet öppnades deras ögon så att de kände igenom honom.

Främlingen var den Jesus de sörjde och saknade.

Emmaus idag. Israel.

Nu blev denna predikan 'kött och blod' för chauffören, som förstod att den Jesus han hade upphöjt och prisat genom sin lovsång var satt på undantag, eftersom han älskade själva lovsången mer än Jesus.

Detta till trots hade Jesus inte lämnat hans bil. Han fanns med som en passagerare i baksätet utan att han visste om det."

Slut citat.

Pastor Owe Lindeskär skriver nu vidare:

- Kanske någon vandrar med Jesus utan att känna honom? Man älskar lovsången som en musikalisk genre, samtidigt som Jesus placeras i livets baksäte.

Andra kan vara överlåtna åt kyrkans särart och kultur, men vandrar inte med Jesus.

Någon kanske menar sig har rätt lära om Jesus och en genomtänkt teologi om hans gärning, samtidigt som Jesus själv marginaliserats till en passagerare i bilens baksäte.

Att vandra med Jesus i den sista tiden är att med förtroende lämna ratten till honom och att bekänna honom som Herre, på riktigt1

Att vandra med Jesus utan att lära känna honom, blir en vandring på distans, som till sist innebär att avståndet blir så stort att han försvinner bakom vägens krön.

Den som vågar överlämna ratten till Jesus kan vara trygg inför den fortsatta färden mot framtiden.

Jesus vid ratten i Livets Bil.

Denna berättelse läste jag i månadsbladet från föreningen KERYGMA - som sprider evangelium till hela världen.

Jag skulle kunna skriva en annan berättelse om en annan bil med kyrkfolket från Svenska kyrkan, men det får bli en annan gång. Owe Lindeskär antydde ju att det är de som sätter kulturen och själva kyrkorummet före Jesus...

Kristna människor kan hamna i två helt olika diken - om Jesus bara får sitta i baksätet...

I predikan i söndags lyfte jag fram de progressiva kristna kontra de konservativa:

- progressiva kristna har en tendens att bara vara ett eko av världen när man bara har det jordiska perspektivet. Mission blir skolor, läkare och brunnar, men man glömmer bort evangeliet och att att "bröd" också är Guds Ord.

- konservativa kristna löper risk att bli tondöva inför omgivningen, och glömmer att de kroppsliga behoven är lika viktiga som de andliga. Bön och lovsång behöver bli till konkret handling för världens lidande.

Läs mer här:

Sturellas Fotoblogg: PENGAR - KEJSAREN och GUD (helenesturefelt.blogspot.com)

Min Rödabella.

Så, oavsett vilken bil vi har, så får vi öva oss i att låta Jesus verkligen bli vår herre, i vardag som helg.

Och jag som har sålt bilen för länge sedan får väl ha Jesus på cykelstyret...!

Styrande hälsningar, 

Helene Sture Bilfelt,

- med hälsningar och tack till bäste Owe Lindeskär,

- och med en hemlig dröm att likväl få köra en röd sportbil...

En dröm.

"DU FALLER INTE ISÄR, DU FALLER PÅ PLATS"

En skugga av sig själv.

Du är inte ett pussel. Livet är inte heller ett pussel som skall gå ihop. Den bilden skapar fel förväntningar, och fel "lösningar".

Jag hittade en text på Fb, skriven av John Roedel, som en dialog mellan en förtvivlad människa och Gud.

Oron  när ingenting fungerar...

Jag citerar hans text rakt av, och bildsätter med egna foton.

John Roedel skriver:

Jag: Hej Gud.

Gud: Hej.

Jag: Jag faller isär, kan du sätta ihop mig igen?

Gud: Helst inte.

Jag: Varför?

Gud: För att du inte är ett pussel.

Jag: Men alla de bitar av mitt liv som fallit till marken då?

Gud: Låt dem ligga där ett tag. De föll av av en anledning. Ta dig lite tid och bestäm om du behöver någon av dessa bitar.

Vad är hotande?

Jag: Du förstår inte! Jag bryter ihop!

Gud: Nej - du förstår inte. Du bryter igenom! Smärtan du känner är bara växtvärk. De saker och människor som håller dig tillbaka i ditt liv faller av dig. Du faller inte isär. Du faller på plats.

Slappna av, ta några djupa andetag och låt de saker du inte längre behöver, falla. Sluta håll fast vid bitar som inte längre passar dig.

Låt dem falla av. Låt dem gå.

Jag: Om jag gör det, vad blir då kvar av mig?

Gud: Bara de allra bästa bitarna av dig.

Jag: Jag är rädd att förändras.

Gud: Som jag har sagt: DU FÖRÄNDRAS INTE. DU BLIR!

Jag: Blir vem?

Åh, där är jag ju!

Gud: Den jag skapade dig till. En människa med ljus och kärlek, hopp och mod, glädje, empati och förståelse.

Jag skapade dig mycket djupare än de ytliga bitar du valt att pryda dig med, och som du klamrar dig fast vid med girighet och rädsla. Låt dem falla av dig!

Jag älskar dig. Ändra dig inte.

Bli!

Utvecklas och bli den du är menad att vara. Jag kommer att fortsätta upprepa detta tills du kommer ihåg det.

Jag: Där föll en bit till.

Gud: Japp. Låt den vara.

Jag: Så... Jag är inte trasig?

Gud: Naturligtvis inte! - Men du brister som en knopp. Det är ny vår. Bli dig själv.

John Roedel.

Skuggan faller av. Jag faller på plats.

Tack, du okände skrivare!

Här föll mycket av min barlast av mig.

Som barn tvingades jag flytta med familjen och byta skola alldeles för många gånger, mer än vad ett barn önskar. Som vuxen tvingades jag till uppbrott jag själv inte sökte. Många gånger upplevde jag att livet verkligen var mycket trasigt och "pusslet" omöjligt.

Men perspektivet var fel.

Gud har lett mig på min livsväg som innebar många svängar och omtag. Det har gjort mycket, mycket ont och jag har hela tiden längtat efter en rak väg, utan avfarter eller påfarter.

Där tar nästa inlägg vid - om den "karismatiska bilen"...

Ofta kan livet upplevas som att man är en skugga av sig själv. Ibland kan rent av skuggan vara snyggare än själva originalet... Men någonting är fel då.

Du är snyggare än vad jag är...

Vi faller inte isär.

Vi faller på plats!

Men låt oss hjälpas åt att trösta varandra när bitar ramlar av. Inte anklaga. Inte moralisera.

Vi behöver ha en verktygslåda för att förstå och acceptera de känslor som då tar upp nästan hela livsutrymmet.

Skuggan är också en del av livet.

Tack, käre himmelske Fader. Vad skulle jag gjort utan Dig?

Du är ju ljuset som lyser genom flaskan, som ger skuggan. 

Amen.

Var rädda om varandra. Var rädd om mig.

Flaskhalshälsningar,

Helene Sture Fallfelt - på plats!

Tillsammans.

ANDLIGA SÅNGER, nr 66 Pilgrim's Walk For Future

Musik för jord och himmel.

Just nu pågår en lång klimatvandring genom Europa, där pilgrimer från Sverige har vandrat sedan 19 juli.

Välkommen till Andliga sånger, utsänt från radio Sölvesborg 92,0 där jag vill dela med mig av goda ord och viktiga reflektioner.

Musiken är hämtad både från Karu Mantas indian-panflöjtsmusik och Erik Tillings produktion.

Dessa pilgrimer ska vara framme i Glasgow, Skottland lagom till det stora klimatmötet COP26 i november. 

Jorden ropar på oss! Lyssnar vi? 

Här är 59 minuters uppmanande uppmuntran från boken Pilgrim's Walk For Future. Klicka på noten så startar programmet!

                             MUSIKLISTA

Ciccie Pernveden Malm: "Det sjunger i själen och hjärtat" samt "Strosalåten".

Karu Manta: "Great Spirit"

Roland Utbult: "Det Finns En Källa".

Erik Tilling: CD'n "Stor är din trofasthet" -  Titelspåret med samma namn, "Må allt skapat tystna", "Nattljus", "Där jag finner ro", "Äger jag dig i himlen" samt "Vägen".

Monica Zetterlund tolkar Mikael Wiehe's "Tystnaden tätnar".

Folkmusikgruppen "En sexa epistlar" tolkar Evert Taube's "Himlajord".

Jan Malmsjö: "Härlig är jorden".

Trampa jorden vördsamt med mockasiner.

Med in i radiostudion tog jag min "melodika", som liknar pianotangenter med en blåsslang i sidan...

Det var roligt att spela med lite i signaturmelodin, jag kunde inte låta bli!

I andakten spelade jag Franciskus solsång, nr 23 i vår psalmbok. 

Han levde på 11-1200-talet i Assisi i Italien. Franciskus kallas ibland för den förste "eko-teologen" då han tydligt såg sambandet djur-natur-människa-Gud.

Melodika.

"Vi är alla sårbara, naturen också. Hur kan vi göra motstånd mot det som skadar livet och deltaga i återställandet? Bibelns berättelser handlar om hur Gud vill återställa både skapelsen och våra hjärtan till att vara vända mot Honom. 

I pilgrimens bönbok finns alla dessa fina texter som du hör i programmet.

Den går att beställa från pilgrimscentrum i Vadstena:

info@pilgrimscentrum.se

www.pilgrimscentrum.se

Himmelska jordhälsningar,

Helene Fransson Sturefelt, programkreatör vid mikrofonen,

Jörgen Hjärtenflo Sturefelt, ljudtekniker.

Mot hjärtat.