EXISTENTIELL HÄLSA Anna-Clara Castor

Existentiell hälsa i församlingen.

Allt oftare hör vi detta uttryck "existentiell hälsa", både inom vården och i kyrkorna.

Vad är det egentligen?

Jag vill dela med mig av ett föredrag som kurator Anna-Clara Castor höll i Ängelholm den 16 okt 2021, på EFS regionala stormöte, såsom jag uppfattade det och hann anteckna...

- Din tro gör skillnad, vid köksbordet, i mötet med grannen och på din arbetsplats. Men alla har inte en tro. Inom psykiatrin ser man allt mer en existentiell hälsoångest, där ensamhet är en stor plåga för de ungdomar som söker dit. Vi har förlorat någonting i Sverige. Våra kristna församlingar har mycket att ge tillbaka till dem!

Anna-Clara ställde en fråga:

- Har du varit sjuk men ändå mått själsligt bra?

- Har du varit fysiskt frisk men ändå mått dåligt?

Fem hälsoaspekter.

Det visar att vi behöver djupare förståelse av "hälsa":

Hälsa definieras med fem aspekter:

- Fysisk hälsa att sova, äta och motionera.

- Psykisk hälsa som berör känsla och tanke.

- Gemenskap.

- Miljön och den ekologiska aspekten.

- Existensens meningsfullhet.

1984 kom WHO med uppmaningen att även inkludera andligheten i hälsobegreppet.

Jönköpings landsting utgår ifrån dessa punkter i existentiell hälsa, där även andligheten ingår.

Många kommuner förkortar detta med den allmänna hållpunkten att "ta vara på livet..." medan många forskare konstaterar att troende har bättre hälsa. 

Det har till och med uppmätts på cell-nivå att andlighet påverkar hela människan!

- Troende har högre motståndskraft att möta förändringar.

Existentiell hälsa - mer än så!

Anna-Clara Castor redogjorde för WHO's åtta byggstenar till existentiell hälsa:

- Gemenskap, förundran, harmoni, hopp, mening, helhet, livskraft och tro som en resurs.

Dessa åtta byggstenar fick nu ta lite plats. Jag satt bekvämt i en mörkröd sammetsstol och var beredd att lyssna hur länge som helst - trots att det var efter lunch...

1. GEMENSKAP - det är en samhörighet på ett djupare plan där jag som individ blir den jag skall vara.

Ensamhet är den största hälsorisken, med skam och skuld. Man skäms över att inte ha en tillhörighet...

Tips: våga testa att "tillhöra"!

Kyrkan har så mycket att erbjuda i detta sammanhang. Nyckel är "delaktighet" och att få bidraga till gemenskapen.

Det är tillit kontra rädsla. Genuina möten är en långsam process där tilliten sakta byggs upp.

Rädsla börjar ofta som en tanke där misstänksamheten börjar gro. Då blir det svårare för tilliten att etableras.

Visst, rädslan kan vara befogad, vi får lyssna noga inåt för att se vad det handlar om utåt. 

Gemenskap.

2. FÖRUNDRAN - är en kroppslig upplevelse, ett gensvar på det man möter där man blivit berörd på djupet. Förundran är en förhöjd känsla av "att jag lever!"

Till och med Albert Einstein talade om förundran som en viktig väg till kunskap.

Förundran är motsatsen till prestation.

Förundran minskar egot, gör oss generösare och friskare. Tiden upplevs gå långsammare av dessa korta ögonblick av närvaro. 

Anna-Clara lekte med orden "närvarande" och "här-varande" - - -

Att fotografera och teckna är ett bra exempel att öka sin närvaro och lära sig att förundras. Det är en gudomlig nåd att få vara i nuet.

Förundran. Ned på knä!

3. HARMONI - är att trots fel och brister ändå känna att jag duger. Harmoni är en upplevelse av inre lugn.

När förlorade vi förmågan att tro på oss själva? Vid 12-årsåldern? Det vi fokuserar på det växer.

Att inte duga... och gå in i tonåren med det - inte bra!

Vi får ta pauser, hämta kraft under dagen, med ständiga stunder av återhämtning.

På Karolinska arbetar man med "randiga dagar", då man blandar personmöten med skrivbordsarbete för att ge luft in i systemet så att man inte blir utarbetad under dagen. Så bra det låter!

Anna-Clara lyfte fram självmedkänslan - att vara mindre självkritisk.

Att vara snäll mot sig själv kan faktiskt leda till större existentiell hälsa! Man får tycka om sig själv...

Jag tycker om mig själv. Och skyddar dig.

4. HOPP - det är syfte och mening, inte bara en känsla. Förmåga att sätta upp realistiska mål och genomföra dem, det ger hopp. 

Ledaren i en grupp är en förebild att tro på ett hopp. Viktigt att även fira del-segrar innan det fulla målet är nått.

Hoppet är en gudagiven gåva.

Många gånger får vi även vara "vikarierande hopp" åt den som är i mörker.

Äldres erfarenheter kan ge yngre hopp och perspektiv.

Hopp - livsnödvändigt!

5. MENING - det som gör dig motiverad och ger dig handlingskraft. Mening hör ihop med syfte och känsla.

Mening är också att acceptera orättvisor och livets begränsningar. Det är svaret på alla "varför".

Livet i sig själv är meningsfullt.

På frågan "vem är jag" får sitt stora svar hos Gud:

- Du är sedd, sökt och älskad!

Lär känna Gud och du lär känna dig själv.

Sekulariseringen är utan Gud. Då blir meningen mycket svårare att hitta.

Vi lever i en fallen värld. "Skit händer"... men Gud kan skapa mening i det meningslösa.

Inte så att man söker "i sig själv". 

Nej, mänskovärdet är konstant, du kan varken höja det eller sänka ditt värde med det du gör eller tänker.

"Skit händer". Nä, det är svamp...

6. HELHET - att se att allt hänger ihop. Det finns ett sammanhang. 

Livet är inte "antingen-eller" utan snarare "både-ock".

Anna-Clara Castor berättade om en konstnär som i sin bild lägger dit de mörka färgerna för att få ihop helheten, med ljus och skuggor. Det är svårt om vi inte ser helheten.

Att bedja "kalibreringsbönen" som är formulerad i sinnesrobönen kan hjälpa oss se hur vårt liv hänger ihop.

7. LIVSKRAFT - styrka att komma igenom det svåra. Goda relationer stärker vår livskraft, och därmed också vår existentiella hälsa.

Vill du inte? Ta det på allvar!

8. TRO SOM RESURS - ett fäste i livet. "Tro är grunden för det vi hoppas på, den ger oss visshet om det vi inte kan se" (Hebr 11:1). Tro som resurs kan ge svar på våra frågor.

Vi går från huvudet till hjärtat. Jämför "believers" och "belongers", alltså skillnaden mellan att ha en levande tro och att bara vara "tillhörig", som en åsikt... Tron blir en resurs först när den når hjärtat och inte bara är en teori!

Vem eller vad är det som ligger till hinder för detta? Jag själv...

Det är jag själv som hindrar tron från att gå från huvudet till hjärtat, från åsikt till gemenskap med levande Gud.

- Våga ge Gud det sämsta du har.. och se vad du får tillbaka - kärlek, förlåtelse, upprättelse!

Så ser vårt kristna bidrag till existentiella hälsa ut.

Åtta byggstenar.

Tack till kurator Anna-Clara Castor för ett utmärkt föredrag i en mycket viktig fråga.

Hoppas jag uppfattade dig rätt och återger i enkelhet det som du så fylligt gav oss i Ängelholm.

Vid pennan, i den mörkröda sammetsstolen,

- Helene F Sturefelt, svampfotograf...

EFS, Metallgatan i Ängelholm.