ÄNNU EN ÅRSRING

Ännu en årsring.

När man var barn ville man bli stor. När man var liten ville man fylla fler år. Nu när man har fyllt många fler år, vill man inte fylla mer. Bara se till att man fyller dem med liv, de där åren...

Själva antalet år är inte så viktigt. Det är innehållet som räknas. Insikterna, erfarenheterna och alla relationer.

Kärleken ger mening och kärlek ger förlåtelse. Det är kärleken som driver livet framåt - och nyfikenheten!

Här kommer vinterns senaste teckningslekar, med inspiration från Instagram. Jag ger mig hän i mönster, linjer, cirklar och perspektiv, och firar att jag finns. Detta blir ett personligt inlägg.

Det måste börja någonstans.

Mina tio första år var i Göteborg - Högsbo, Askim och Kållered. 

De sköna somrarna var regniga, så jag lärde mig att vara inne och teckna, läsa böcker, skriva, virka dockkläder och spela blockflöjt. En regnig dag var en bra dag!

Solen skiner - nej!...

Tonåren var splittrad. Familjen flyttade flera gånger och min skolgång bröts av mitt i alla "stadier". 

Att fylla år då var inte roligt. Vem skulle man bjuda? Jag kände aldrig så många...

Som ung vuxen bodde jag och arbetade i Ängelholm. Att fylla 20 år var märkvärdigt, tyckte vissa. Jag ville minnas denna dag och gjorde en "pippi-långstrumpare" - jag satte mig i min garderob och åt knäckebröd, i trots mot allt och alla.

- Det här skall jag aldrig glömma!

Det gjorde jag inte heller, men som tur var blev tårta på kvällen med några kompisar.

Antingen eller. Eller Både ock.

En av mina värsta födelsedagar var när jag fyllde 25. Då bodde jag i Lund, var teologie studerande och hade bara studieskulder, utan mål för läsningen. Och utan livskamrat.

Våra föräldrar var vid den åldern gifta och jag hade precis kommit till världen...

Så skulle jag också velat ha det.

Men man styr inte över allt i sitt liv.

Vi var tre Lunda-kamrater som slog våra födelsedagar ihop och hyrde en stor lokal. Så bra! 

Nej, det blev mer splittrat än någonsin med folk från alla möjliga håll, där ingen kände varann...

- Hurra för dig.

- Vem är du?

Vem är du?

Livet gick vidare.

Att fylla 30 var roligare. Då var studierna klara liksom yrkestiteln, jag var nygift och vi väntade vårt första barn. Inflyttade i den stora prästgården började ett mycket speciellt sätt att leva och verka.

Alla roller flöt ihop - präst, mamma och prästgårdsfru... med stor trädgård och en sjö intill att paddla kanot i.

40-årsdagen blev ansträngd. Den inföll också i Stilla veckan inför Påsk, och jag och Jesus konkurrerade om uppmärksamheten...

På personalsamlingen fick jag ett ris, ett fastlagsris utan fjädrar...

Jaha... 

- Ja, det är ju den veckan.

- Jo. Visst. Tack då. Var så goda att smaka av chokladtårtan.

På kvällen grät jag mina personliga smärtotårar.

Ögon, lökar och tårar.

Vad är det man firar egentligen? Bittra erfarenheter? Glada stunder?

Obevekligt går livet vidare. 

Ingen vill påminnas om sin ålder. Vi undviker våra siffror och lägger till ett + istället, så slipper vi vara precisa. 

- Jag är 50 +.

Plus vad då?

- Plus 17...

Åldern är inte alls "bara en siffra".

Tio år senare var livet helt förändrat. 

Ny adress, ny tjänst, ny familj... många erfarenheter rikare av livets svärta och dess sötma.

Jag organiserade min 50-årsfest med en musikgudstjänst på söndagen, där min vän Christer Peters sjöng och skojade med mig. Det bjöds på smörgåstårta och jag gjorde en insamling till Svenska Bibelsällskapet - eller "ge en gåva till vår pilgrimsvandring".

Några månader senare gjorde vi en fantastisk vandring med Luleå stift uppe bland bergen, från Abisko till Nikkaloukta - en av mina allra bästa naturupplevelser!

Läs mer här:

Sturellas Fotoblogg: ABISKO-NIKKALUOKTA Dag Hammarskjöld 12

Kebenekajse.

Livet fortsatte att fara fram hårt med mig. Roliga med krävande arbetsuppgifter i alldeles för högt tempo i Stadsförsamlingen, slutade i en krasch. Utbrändheten var ett faktum, med personlig konkurs på flera vis.

Jag blev tvungen att flytta, och var svårt ansatt av den långvariga stressen.

Det tog fem år att "klarna till...." fem år av sorg och förlorad hjärnkapacitet. Kommer jag någonsin att bli mig själv igen?

Vila, vila, vila... och ännu mer vila, med snälla människor runt omkring mig, bidrog till långsam återhämtning. 

Stungen av livet. 

Plötsligt blev en resa till Israel möjlig.

Min 59 årsdag blev en av de allra mäktigaste jag upplevt.

Anders Sjöberg och Iren Kärrbrant guidade oss i Jerusalem. Det var påsk och vi besökte alla historiska platser där Jesus varit. Jag fyllde år en Långfredag, och just denna dag stod vi på den plats där Pontius Pilatus försökt rentvå dödsdomen från Jesus.

Hans domartribun vid Gabbata låg strax intill där vårt resesällskap stod.

- Det var här folket ropade "korsfäst, korsfäst"!

Dramatiken kändes långt in i benmärgen.

- Och så har vi två som fyller år idag, Helene och Red! "Ja, må ni LEVA!..."

Gabbata. Pilatus domartribun.

Det går liksom inte att hitta på en större kontrast än det som nu hände.

Våra fötter stod på den grymma dödens plats, samtidigt som vårt liv hyllades. Död, liv, liv, död...

Jag rös... hu...!

Men sen tänkte jag efter.

Var det inte just detta Jesus gjorde? Gav sitt liv för oss för att vi skulle få leva?!!

Åhh!!

Om det är någon plats på jorden som man skall sjunga "Ja, må du leva" så är det HÄR där Jesus fick sin dödsdom!!!

Jag var helt slut. Och totalt genomgripen av en Närvaro bortom allt.

Nu behöver jag inte fira fler födelsedagar.

Kors-stjärna.

Men de trängde sig på. Var enda år, den 30 mars, detta för mig magiska datum som jag skriver på alla blanketter.

Året efter tvingade fram nästa jämna födelsedag. 

Jag vill inte. Jag vägrar inse dessa siffror. Vad då 60??

Jag har förlorat fem år av mitt liv i utmattningens dimma, jag är väl bara 55 eller nåt?

I min förtvivlan undvek jag allt, men vi ordnade en resa till Jukkasjärvi och ishotellet där. 

Det blev ännu en underbart vacker naturupplevelse, med isskulpturer i makalös skönhet.

Tack, min Gud och Skapare!

Enorma maneter av is! Jukkasjärvi ishotell.

Nu får det ändå räcka med firande.

Arbetslivet gick mot sitt slut. Vem har sagt det? Inte jag! glöm inte att jag har ett - (ett minus) framför min ålder, inte ett + !

Så jag växlade upp. Började skriva barnböcker. Teckna. Spela. Arbeta. Kurvan var uppåtgående.

Vi är en kalasglad storfamilj så jag kom på en strålande idé att göra Det Stora Kalaset en gång för alla.

På radion spelades "When I'm sixtyfour". Och på julafton målade tomtenissarna schackbrädet med rutig färg.

Hm. 64... det är schackbrädets alla rutor, 8 x 8 = 64. Och det fyller jag snart.

Sagt och gjort. Jag hyrde en restaurant i Höganäs och bjöd in hela släkten, ca trettio personer, där temat var just "kom i rutiga kläder - jag fyller 64 år!" Det blir inget långtråkigt kalas detta, jag lovar!

Och vilken fest det blev!

Med en underbar present: en harpa...

Redo för himmelens alla änglar!

Inget långrandigt firande!

Där någonstans stannar jag.

Nu räcker det att inhösta gratulationer till nya årsringar på facebook. En liten uppvaktning på morgonen är det bästa, och kanske en liten blomma och en räkmacka.

Att inte vara bortglömd, det är det det handlar om. Att andra räknar med att man finns. Och är glada för det.

Djupast sett vilar vi i Guds blick. Vi kan aldrig bli bortglömda av Herren själv. Gud har gett oss livet som gåva - och kraft att ta oss igenom svårigheterna. 

När man är stor vill man minnas hur enkelt allt var som barn...

Lek, lev och dansa!

Gratulerar till alla som behöver få en födelsedagshälsning!

Helene Sture Årsringfelt, 

- fyllare och tecknare.

PALMSÖNDAG PÅ TRAVET

Häst eller åsna?

Det har skrivits så många tankar och predikningar om Palmsöndagen, som inleder Stilla veckan, att det inte känns lönt att skriva mer.

Berättelsen om när Jesus rider in i Jerusalem läses både vid första advent och nu inför påsk. Märkligt, egentligen.

Ena gången förebådar det julen då han skall födas, andra gången då han går mot försoningsdöden.

Och åsnan är hela tiden med.

De första kristna firade inte jul. Den seden kom först när romarna tog över kristendomen på 300-talet, då kejsar Konstantin lät kristna deras ljusfest - Kristus, Ljuset.

Men påskdagen firades redan veckan efter det att uppståndelsen var ett faktum. Då samlades de första lärjungarna i glädje över att Jesus besegrat döden och levde igen.

De stora shirehästarna.

Jesus bryter alla mönster och system och återför allt tillbaka till källan.

När vi försöker frälsa oss själva så visar hans kärlek att det inte går - han är vägen, sanningen och livet.

När vi tävlar och jämför oss med varandra så visar det sig också där hur fel och meningslöst det är. Kärleken är den enda vägen framåt - till Gud, sig själv och medmänniskan.

Men jag vill ändå skriva om Palmsöndagen! (inte psalm-söndagen...)

Tänk dig nu att vi är på en travbana. Hästarna gör sig redo. Kuskarna sitter i respektive sulky och är fulla av adrenalin. De vill vinna. Hästarna vill galoppera, men det får de inte.

Jag lånar nu en dikt av Patrik Gustavsson, där han skriver:

Den väldiga shirehästen.

  "Palmsöndagen 29 mars 2026.

   Palmer vajade då,

   i en stad av damm och förväntan

   när Jesus red stilla

   på en åsna genom människornas hopp.

  Röster höjdes mot himlen

   som om frälsning kunde bäras

  på enkla hovar genom trånga gator.

   Och här, nu - på Halmstadtravet -

   slår marken mot järnskodda steg

   kuskar håller tyglarna hårt

   och tiden mäts i sekunder.

   Ingen frälsning ropas ut.

   Bara vinden som viskar

   mellan publikens andetag

   och hästarnas ånga i skyn.

   Men kanske är det samma längtan

   då som nu

   att få tro på något som rör sig framåt

   något som bär oss en bit till

   genom våra egna dammiga vägar.

   Så oavsett om vi höjer palmer

    eller blickar mot mållinjen

   är vi bara människor som hoppas

   på något som kommer."

Styrka.

Ja, idag kommer Gud förklädd. Då, vid den första Palmsöndagen var han också förklädd för många, i Jesus Kristus, snickarsonen från Nasaret. 

Ord kan tala, men gärningar talar högre. Många har gått mot sin död, till fots eller på en åsna, men bara EN har på ett så enastående sätt genomlidit övergivenheten av allt och alla - och så i dödsriket besegrat djävulskapens utanförskap.

Dödens udd är bruten. Gud har genom Jesus visat en gång för alla att livet kommer med frid och försoning som ingen travbana kan ge. Ingen kan satsa på rätt häst i religionens värld och så tro sig vinna pengar och fördelar på det.

Livet är ingen travbana. Livet är inte att tygla sin häst och piska upp farten från sin sulky.

Nej, jag har hoppat av för länge sedan.

Jag slår hellre följe med honom som kommer i ögonhöjd, ridande på en åsna.

Jesus rider in i Amiralitetskyrkan.

I dag fyller jag år. Hurra för livet!

Palmviftande hälsningar från Helene Sture Travfelt,

- med hälsningar till poeten som kallar sig "JesusPatrik".

Läs hans dikter på facebook!

Shirehästar på Vikingamarknaden i Näsum.

ELI GÖNDÖR OM JUDEHATET

Den sexkantiga judestjärnan.

Alla lovade att det aldrig skulle upprepas. En statsminister gav ut ett häfte "Om detta må vi tala". Likväl har judehatet ökat i Sverige på ett så markant sätt att det måste belysas, många gånger om.

Andra världskrigets judeförföljelser skulle aldrig få hända igen.

Vad är det som har hänt?

Utan att värdera konstaterar jag att invandringen från muslimska länder i Mellanöstern har påverkat judeförföljelserna i vårt land i stor omfattning.

Vänsterpolitiker, som vill stå upp för 'alla likas värde', bidrar nu med den rasism som p*lestinska demonstranter skriker ut på gator och torg. Genom att ta ställning för p*lestinierna medverkar de rödgröna partierna till att acceptera skanderingen att utrota judarna och driva dem ut i havet.

Detta är mycket anmärkningsvärt.

Men islamisterna har tagit över våldsmonopolet, och då blir det så här.

Och detta kräver mycket mer kunskap än vad små svenska partipolitiker besitter!

P*lestinsk demonstration i Helsingborg. Obehagligt.

Jag läser många artiklar och inlägg från judiska skribenter. Nu vill jag dela ett av dessa. 

Det är Eli Göndör som för fram sin röst.

Han är en svensk frilansskribent, författare och mellanösternkännare. Eli Göndör är son till den ungersk-judiske förintelseöverlevaren Ference Göndör.

Eli är född i Sverige men flyttade till Israel och gjorde militärtjänstgöring där 1977. Han är fil.dr i religionshistoria, med inriktning islamologi, vid Göteborgs universitet.

Han skriver:

"Jag har länge låtit bli att kommentera det som pågår. Men det kryllar av åsikter med de absolut råaste judehat jag någonsin sett.

Jag förstår alla människor som oroar sig för framtiden och som tycker att krig är hemskt. Ty krig är hemskt, det vet jag, ofta oförutsägbart både för befälshierarkin och civila.

Jag förstår också alla som irriterar sig på att "Israel måste bråka" alltid och överallt, eller de som tycker att "Israel måste tyglas" så att de inte ställer till med mer elände.

Jag förstår det.

Men, just för att jag förstår det blir det också tydligare än någonsin för mig att Israels regering har en skyldighet, oavsett hur det ser ut, att inte lyssna på någon annan stats råd. 

De flesta bryr sig av naturliga skäl först och främst om sig själva."

På väg till Ketsrin i Israel.

Eli Göndör fortsätter:

"Få är intresserade av att det finns en klocka på Palestinatorget i Teheran som räknar ned till den dag då Israel skall förgöras.

Alla de som ojar sig över Israel skulle förmodligen upphöra med det om de såg med egna ögon hur Iran har en välriktad kärnladdning, som skulle kunna eliminera halva Israel på ett ögonblick.

Det är värre än oförskämt att föreslå att Israel skall vänta och se vad som händer', eller vänta och se om någon annan stat lyckas övertyga regim i Iran att deras förintelseplaner är en dålig idé.

I bästa fall skulle de som tycker att Israel  bör hålla sig borta från Libanon kanske besväras över att norra Israel befolkning inte kan leva i sina hem på grund av Hizboll*h. 

Men samtidigt skulle en del tycka att de *bråkiga judarna' får skylla sig själva.

Andra mer insatta skulle kunna tycka att de bör kompromissa och förhandla.

Men alla Israels försök att förhandla har förkastats av de p*lestinska ledarna, under lång tid.

Alla deras muslimska grannländer har öppet och tydligt inskrivet att deras mål är att förgöra Israel."

En tickande bomb?

Jag undrar hur det skulle vara att leva med ett konstant dödshot av sina grannländer?

Tänk om både Danmark, Norge och Finland ständigt skulle påminna oss svenskar att de vill utplåna vårt land och driva oss ut i havet... och så tömma Sverige på svenskar, för att själva kunna ta över - - -

Det är ju detta scenario som Israel lever med.

Varje land har en skyldighet att skydda sin befolkning. Eller hur? Eller inte hur?!...

Hur kan vi sitta här i kalla Norden och ha åsikter om en konflikt som vi inte har en aning om? Än mindre förstå det hat och den dödskult som isl*misterna hyllar, där varje självmordsbombare får en gratis biljett till Paradiset och deras familjer får sin försörjning räddad under sin livstid.

Fredlig samexistens.

Eli Göndör berättar vidare:

"Israel är den spegel där arabvärlden ser alla sina tillkortakommanden. Drömmen om den arabiska ädle krigaren som skyddar sitt folk har inte blivit annat än korrupta regimer som istället förtrycker sitt eget folk. 

Därför vill de krossa denna bistra sannings-spegel.

Israel har inget val att vara 'medgörlig och anpasslig'. Det är lika med förintelse.

Eli Göndör avslutar:

"Regimen i Israel menar att det är bättre att vara stark, självständig och hatad, än att vara underlägsen och hatad. Det kan andra tycka vad de vill om. Men deras (läs: våra) åsikter kommer inte att förändra något."

Jag konstaterar också att Israels och USA's precisionsbombningar av Irans vapenfabriker är en enorm maktdemonstration. Deras vapen måste förgöras, annars hotas hela världsfreden. Ont skall med ont fördrivas, men inte urskillningslöst utan med kirurgens exakthet.

Krossa sanningens spegel.

Två bibelcitat får avsluta:

GUD SOM BEVARAR ISRAEL SLUMRAR INTE, HAN SOVER INTE. 

HERREN ÄR DEN SOM BEVARAR DIG, HERREN ÄR DITT SKYDD PÅ DIN HÖGRA SIDA.

Psaltaren 121:4.

Att Israel överlevt tretusen år av förföljelser, deportationer och anfall är inte mindre än ett Guds under. Detta folk är ett skapat folk, från Abraham, och existerar endast för att Gud så vill. 

Genom detta folk kommer ständigt välsignelser genom vetenskapliga landvinningar, där både judar och araber lever sida vid sida med samma demokratiska rättigheter.

När vi hör alla dessa negativa nyheter + klimathotet = så kan man bli livrädd, och bör nog vara det.

Men, jag är inte rädd, konstigt nog. Jag vet att dessa tider skall komma och att det tillhör slutet av vår livsexistens. 

Men även det håller Herren i sin hand. De kommande prövningarna finns beskrivna i Matteus evangelium kapitel 24:

NI KOMMER ATT FÅ HÖRA STRIDSLARM OCH KRIGSTYKTEN. 

SE TILL ATT NI INTE LÅTER SKRÄMMA ER. 

SÅDANT MÅSTE HÄNDA... ALLT DETTA ÄR BÖRJAN AV FÖDSLOVÄRKARNA.

Matt 24:6-8.

Håll ut. Håll fast.

Låt oss hålla ihop!

Visa varandra hjälpsamhet och fasthet. 

Sanningen får inte vika för lögnen, inte hellre modet för rädslan.

Vårt fall kommer inte bara vara att laglösheten tilltar. Vårt stora försoffade förfall kommer att komma genom att vi väljer bekvämligheten framför att inse hur allt är ställt.

Läs förra inlägget om "Bekvämlighetens tyranni".

Sturellas Fotoblogg: KUNSKAPENS TRÄD, "BEKVÄM SLÅR RÄDD".

Sexkantiga stjärnhälsningar med Shalom till alla,

Helene F Sturefelt,

- tack Eli Göndör och många fler, bl a Alice Teodorescu, Fozoole Mahaleh, Ulf Cahn, Christina Toledo Åsbrink, Iren Kärrbrandt och Hananya Naftali. Må Gud beskydda er röst!

- med förtvivlan över hur vänsterpartierna själva kunde glida över till att bli rasister.

Den välsignade judiska flaggan.

KUNSKAPENS TRÄD, "BEKVÄM SLÅR RÄDD".

Kunskapens träd?

Idag, den 20 mars 2026, är det vårdagjämningen då dag och natt är lika långa.

I år infaller dessutom muslimernas avslutande fastefest idag; Eid al-Fitr.

Jag är just hemkommen från ett prästkonvent i Karlshamn där vi fått den bästa teologi serverad, med stor berättarkonst och en skicklig penna.

Detta inlägg är en enkel återgivning av bibelberättelsen om Paradiset, där Kunskapens Träd lockade till Det Stora Fallet.

Vad hände i paradiset? Vem var där från början? 

Och hur bekväm kan man bli? Hör det ihop med kunskapens frukt?

Är det så att vår bekvämlighet kan slå ut rädslan för att fastna i teknologins garn?

Adam och Eva - Livets träd och Kunskapens.

Vi dyker först ned i den Stora Boken, sedan tar vi oss in i den digitala världen.

Det är bara de stora myterna som kan återge existensens djupaste innehåll.

En gång var allting helt. Det fanns ingen splittring.

Livet var helt, människan var hel och människans vilja var Ett med Guds vilja.

Men så hände någonting. Ingen kan beskriva det, endast i berättelsens form kan vi ana händelsen.

1 Mosebok berättar hur människan klövs i två halvor - manligt och kvinnligt - och att de skulle söka sig till varandra och bli varandras hjälp. Kärleken skulle vara limmet och kittet dem emellan.

De hade allt de kunde önska sig; värme, mat och harmoni.

Ur de Yngstas Bibel.

Men för att pröva människans vilja lät Gud skapa ett träd som de inte fick äta av - kunskapens träd.

Naturligtvis kunde människan inte motstå denna frestelse.

Ondskan kommer in i bilden med sina lockande argument:

- INGALUNDA KOMMER NI ATT DÖ!

MEN OM NI ÄTER AV DET, ÖPPNAS ERA ÖGON OCH NI BLIR SOM GUD...

1 Mosebok 3.

Brottet avslöjas. Herren Gud frågar en halvan, mannen, vad som hänt. Han skyller ifrån sig på kvinnan "som Gud gett honom"... utan eget ansvar.

Andra halvan, kvinnan, är medveten om att hon gjort fel och skyller inte ifrån sig. Kvinnan erkänner att hon blivit lurad. Hennes medvetenhet är större än mannens feghet.

Nej, de åt! Och kunskapen gjorde dem ruttna... Eller?

Så går tiden och seklerna och år och månader. Här är vi nu. Kunskapsutbildade, välinformerade och hela tiden lite lagom lurade.

Eftersom människan bär både god och ond vilja inom sig, blir kunskapen ibland positiv till allas hjälp, ibland negativ till mångas död.

Kunskapens träd bestod inte av äpplen, men vi brukar avbilda det så likväl. Just därför har den stora digitala revolutionen, via Google, ett äpple som symbol... Apple.

Våra tekniska uppfinningar har gett oss ett enormt välstånd, men även en bekvämlighet som nu håller på att göra oss dumma.

Dumma på riktigt.

Okunniga, i bekvämlighetens namn. Jag orkar inte veta något... det kan jag goooogla fram...

Google är Gud Fader i jordens internet, likt ett elektroniskt bönenätverk med enorm prestanda.

Jag vet ingenting. Men jag kan Gooogla!

Bredvid min Bibel ligger en bok som handlar om hur vi förlorade makten över vår tids stora digitala revolution; BEKVÄMLIGHETENS TYRANNI, skriver av Andreas Ekström.

Han skriver:

Bekvämligheterna vi får tenderar att sopa undan de besvärliga frågorna. Ibland blir det paradoxalt tydligt som i fallet med handelsplattformen Amazon och underrättelsetjänsten CIA.

Amazon har byggt upp en serverkapacitet som är världens mest kraftfulla.

CIA har enorma serverbehov och köper in sig där det passar. Denna kombination gör att vi nu har ett läge där världens mäktigaste militärmakt har tillgång till världens största mänskoregister.

Vem bryr sig, undrar Andreas Ekström och sammanfattar sin bok med orden:

"BEKVÄM SLÅR RÄDD".

Bekvämlighetens tyranni.

Människan har passerat en gräns. Vi har inte längre kontroll. Kunskapens träd har nu tagit makten över oss. 

Andreas Ekström skriver i sitt förord:

"Huxley och Orwell förutspådde inte samma sak, men Orwell varnade för att vi kommer att övermannas av förtryck utifrån, medan Huxely menade att förtrycket kommer att komma inifrån.

Huxley sa att vi behöver ingen Storebror utifrån för att beröva människor deras självständighet.

Enligt hans sätt att se på det skulle människorna istället komma att älska sina förtryckare och beundra de teknologier som försvagar deras tankekraft."

Tack, Andreas Ekström!

Detta är en fruktansvärd tanke! Och jag har sagt detta många gånger till de ungdomar jag möter:

- Hur kan du tillåta en apparat ta över din förmåga att tänka, räkna, se och reflektera?

- Äh... orka... 

Och det är likadant med många vuxna, som medan de förmanar sina barn och ungdomar själva går med mobilen i hand och låter sig fyllas av Facebooks dopaminkickar...

... medan de digitala jättarna slickar i sig våra kickar och behov efter mer.

BEKVÄM SLÅR RÄDD.

Mobilens utveckling.

Andreas Ekström är författare, journalist och föreläsare om vårt liv "online".

Han skriver:

"Så länge allt funkar smidigt verkar vi gå med på nästa vad som helst.

Hur blev bekvämlighet den digitala erans viktigaste ideal?

Varför blev användarvänlighet i appar viktigare än politik, ansvar och integritet?

Vart tog hyggligheten vägen och mycker mer av det som gör oss till människor?

Det här är den avgörande berättelsen om hur vi förlorade makten över vår tids största revolution."

App, app, app! Ack, ack, ack.

Tillbaka till konventet i Karlshamn, där prästen Jonas Ahlner berättade och tecknade den bibliska historien.

Vad skulle de första människorna göra nu när brottet mot Guds vilja var en faktum?

Mannen och Kvinnan upptäckte att de var nakna - det var inget bekymmer alls i paradisets harmoni - men nu hade synden tagit sig in och förstörde tilliten.

Jonas Ahlner, tecknare och bibelberättare.

Där stod nu Adam och Eva och darrade under sina fikonlöv. De fick ta konsekvensen av sitt beslut.

Ut ur lustgården. Hejdå från Paradiset!

Och en ängel med svärd av eld vaktade porten ut.

Hm, inom parentes, här finns inga 72 jungfrur, här finns inga martyrer som dödat andra, här finns inte en enda som tror sig vara rättfärdig av egna gärningar - alla kommer att bränna sig på sanningens eld som vaktar Paradisets port - oavsett religion.

Paradisets port vaktas av ängel med eldssvärd.

När datorservrarna går på högvarv blir de mycket varma. Därför måste de placeras i norr, där det är kallt och naturliga minusgrader kyler ned deras elektroniska kraft. Jag anar att det är ängelns eld som bränner inuti sladdarna...

... den eld som vaktar sanningen och som vid ett enda överslag kommer att bränna bekvämlighetens religion, där Google-Guden kommer att gå upp i rök.

Ragnarök.

Domskatastrof. 

Men ingen kommer att fatta något, för nacken är böjd ned i mobilen och den mänskliga blickens seende har slocknat.

- Men vi fick ingen information i mobilen att Jesus skulle komma tillbaka...

POFF!!

Är ni inte nedkylda?!

Vi borde kanske varit mer rädda för vad vi åstadkommit.

Till exempel att låta bankerna utfärda våra ID-handlingar - skall inte en myndighet göra det?

Jag säger som Andreas Ekström i boken "Bekvämlighetens Tyranni":

- Till mina barn och deras generationskamrater; ni måste lösa detta.

Och jag tillägger:

- Och ni behöver läsa Bibeln för att förstå allvaret från början till slut.

Bibel, Bibel, dator och ännu fler biblar.

Idag väger dag och natt lika. Gäller det även godhetens ljus och ondskans mörker?

Sök motståndet. Ta vara på obekvämligheten. Och tänk själv.

Även om det kostar.

Bistra hälsningar, 

Helene F Sturefelt, äppelätare...

Obekvämlighetens kunskap. Av Gud.

VAD MUSLIMEN FINNER HOS JESUS

Finner äntligen den självutgivande kärleken.

Den muslimska fastan, ramadan, går in på sin sista vecka. Vår kristna vecka fortsätter två veckor till.

Läsningen av Koranen ger en stark gemenskap och känslan av att ha "gjort allt rätt" är god.

Men det finns ingen frid. Bara ett hopp att de egna handlingarna skall räcka...

Många gånger har jag hört det vittnesbörd jag nu skall dela.

När en muslim lämnar islam, under stor risk, upptäcker han/hon nämligen något radikalt hos kristendomen.

Själva är vi förmodligen blinda för detta, därför kan vi lära oss av muslimens process.

Det är tidningen DAGEN som skriver om exil-iraniern Dayana Rocky. Det är en mycket positiv artikel där hon uttrycker hopp för Irans kristna, ja, för hela folket nu när diktatorn har dödats.

Frihet och frälsning till Iran.

Islam erbjuder tydlighet. Gud är EN, upphöjd och allsmäktig. Människor skall underkasta sig Allah genom lydnad, bön, fasta och sharialagarna.

För många muslimer ger detta både struktur och identitet.

Men, på grund av strukturen finns det även en gräns där Allah* förblir på avstånd.

(* Allah = det arabiska ordet för Gud).

Dayana Rocky berättar att nykristna före detta muslimer brukar säga att:

- Jag gjorde allt rätt, utan att nå fram till Gud. Jag bad och fastade, tron var korrekt men mitt hjärta var ensamt. Gud var stor, men inte nära. 

Dayana Rocky berättar.

Tidningen DAGEN skriver i sin artikel att Jesus erbjuder något annat, som inte finns inom islam.

Jesus visar sig levande i drömmar, i visioner och Jesus är en tydlig inre röst i ensamheten.

Jesus erbjuder inte en teologisk idé, utan medkänsla i människornas smärta. 

I kristen tro kliver Gud in i människans verklighet. Gud vet hur svårt det är att vara människa.

Han delar vår glädje, sorg och smärta.

För en muslim är detta något oerhört och alldeles omöjligt.

Att Gud skulle kunna vara sårbar, lider och dör är absolut omöjligt. Och Gud kan absolut inte komma oss mänskligt nära. Gud, Allah, är helt frånskild det mänskliga livet.

Jesus på korset, han gör allt för oss.

Dessa tre punkter - sårbarhet, lidande och död - leder fram till nåden.

Det är exklusivt för kristendomen.

För muslimer som lever i rädsla för Allah, domen, diktaturen och hot om ständiga förhör av den islamistiska regimen, blir dessa punkter avgörande för omvändelsen.

Muslimen som konverterar upptäcker att det finns en Gud som vet hur det känns att vara människa!

Många muslimers vittnesmål i Iran liknar varandra, där man upplever ett möte med denna Gud, som inte kräver utan som bär. 

Det är en Gud som inte dömer, utan som förlåter. 

Gud är helig och samtidigt nära.

Därför finns det en paradox i Iran idag, skriver tidningen DAGEN. Ju mer staten försöker kontrollera religionen desto fler människor verkar söka efter en tro som bygger på nåd istället för tvång.

Tvångsreligion. 

Finns det ingen förlåtelse i Koranen?

Jo, det finns det, men Allah gör som han vill och det finns ingen säker visshet för någon, om man är förlåten eller inte.

FÖRRÄTTA BÖNEN VID DAGENS GRÄNSER OCH UNDER NATTENS FÖRSTA DEL.

DE GODA GÄRNINGARNA TAGA FÖRVISSO BORT DE ONDA, DETTA ÄR EN FÖRMANING FÖR MINNESGODA.

SURA 11:116.

I Bibeln står det:

BLODET FRÅN JESUS, HANS SON, RENAR OSS FRÅN ALL SYND.

1 Joh 1:7.

DÅ VI NU HAR GJORTS RÄTTFÄRDIGA GENOM TRO HAR VI FRID MED GUD GENOM VÅR HERRE JESUS KRISTUS.

Romarbrevet 5:1.

Guds sargade hjärta, som ger oss FRID.

Inga goda gärningar kan rättfärdiga en människa inför Gud. Det leder till slut till andlig kramp.

Inom kristendomen vänds hela perspektivet.

Frälsning är inte något som människan förtjänar, utan något som vi tar emot. Det är inte en belöning utan en gåva.

Jesus säger inte "förbättra dig lite så kommer jag..." Nej, utan han säger "Kom till mig, alla ni som är betungade, så skall jag skänka er vila." Matteus 11:28.

Det som Jesus erbjuder är omvälvande för muslimer, som levt under skam, skuld och rädsla inför Allah, familjen och samhället.

Släpp mig fri. Låt mig få leva!

Jesus visar ett helt nytt sätt att förhålla sig till Gud och livet. 

I evangelierna är inte Jesus på tyrannernas sida, utan han identifierar sig med de svaga och förföljda.

Korsfästelsen blir en spegel för människor som själva levt under förtryck och hot om död.

Dayana Rocky berättar att den som i Iran väljer att följa Jesus förlorar ofta både familj, arbete och trygghet.

Ingen muslim blir kristen för att livet skulle bli bekvämare, tvärtom, utan för att de har mött Sanningen som är större än rädslan.

Iranska demonstranter tröstar varandra.

Så, låt oss be för våra medmänniskor, just nu för alla muslimer världen över, som går in i ramadans upptakt inför avslutningen, Eid al-Fitr, på fredag.

Käre himmelske Fader!

Tack för att Du nu rör vid var och en som läser i Koranen och tar namnet Isa´ - Jesus - i sin mun.

Herre, uppenbara Dig för dem, i drömmar, i syner, i viskande böner om FRID.

I Jesu Kristi dyrbara namn, Amen!

Skrivet i kärlek.

Helene F Sturefelt, i religionsdialog på plats.

Artikeln var publicerad i DAGEN, fredagen 13 mars 2026.

En arabisk Bibel.