VANDRING I HASLEV

Bilgrim, på väg till pilgrimsmöte.

Staden kan inte tillfredsställa detta. Teknik och underhållning når inte heller hela vägen fram.

Och den ateistiska materialismen har bara producerat förminskande teorier om människan och visat hennes mänskovärde förakt, såsom jag ser det.

Därför är det med frisk iver jag tar på mig mina alltför luftiga vandringsskor och ger mig ut på pilgrimsvandring i den danska slättmarken.

Lövskog, slättmark och cykelbanor.

Vi är 70 personer samlade i Haslev till nordiskt pilgrimsmöte, där samtal och vandringar avlöser vartannat.

Vi delades upp i tre grupper - en längre vandring på 15 km, en kortare på 10 km och den lilla vandringen på 5 km, som passade mig bäst.

Det var en särskild känsla att vandring tog sin början genom kyrkogården...

Människans livsöde får sitt slut, där mycket hopp kan uttryckas på gravstenarna. Jag har redan kommit på hur jag vill ha det - inklusive vilken kista! Avslöjandet kommer sist i inlägget...

Gravsten som en klippa, så vacker!

Boken "Naturens katedral" blev vår följeslagare.

Första meditationen handlade om DIMMAN. Jag återger orden såsom jag minns dem nu.

Dimman gör tillvaron mildare och sikten kortare. Vi får dra ned på tempot, för vi ser inte så långt.

Gud är som dimman, som omsluter oss på alla sidor!

Det är en fin bild.

Jag som är högkänslig, och upplever med alla sinnen i dubbel effekt, är mycket tacksam för dimman och när vädret är mulet. Då lugnar sig allt. 

Intrycken blir inte så skarpa och jag blir inte så trött.

Dimman är vilsam, och jag hör bättre då...! Det är inte så mycket annat som pockar på uppmärksamhet så min hörsel blir skarpare i diset.

- Idag är det fint väder! kan jag utropa när gråvädret kommer.

Inte många håller med mig.

Vilsamt gråväder.

Vi lämnade ängar och åkermark och gick igenom ett koloniområde, in i bokskogen, kantad av en granplantering .

Nästa meditation handlade om TRÄD, eken.

Stammen och grenen hör ihop. Rötterna ger näring till lövverket som bubblande sodavatten, upp genom grenarna!

Jag tänkte på hur känslig jag är om våren då saven stiger i träden. Jag känner det i min egen kropp... subtilt... hur livskraften ökar... och hur trögt det är att väckas ur vintermörkrets lugna tempo.

Om vi kunde se rötterna...

Likaså känner jag av när saven drar sig tillbaka ned genom stammen. Det är en skön trötthet, som tillåter att vilan kommer.

Men i oktober och november skall alla föreningar ha möten och sammanträden och planeringar och verksamhet och och...

Ack, ack...vem orkar det, egentligen?

Jag tog upp en vissnat blad och tänkte:

- Lövet är som livserfarenheterna, de faller till marken och är förutsättningen för nästa års upplevelser.

De goda gör gott för jorden. Men de negativa... hm... de släpper jag helst till förmultning, snabbt!

Gud, du får vara mina rötter i tillvaron när den svajar.

Läkande skog.

En liten utdikad bäck rann diskret i kanten av vår vandring. Vi gick på asfalterade cykelbanor nu, så vi blev omkörda av både springande motionärer och snabba cyklister.

BÄCKEN.

Bäcken söker sin väg under stenbroar och träspångar. Den rinner stilla men ibland hoppar den och dansar, när fallhöjden är god.

Vi tittade ned i den lilla bäcken.

- Fallhöjd?! skrattade pilgrimsledaren, nu är vi i Danmark, inte Sverige!

Gud är som en bäck, som ständigt söker nya vägar och fors-erar (!) bort hinder.

Då får Gud vara bäcken i mitt liv.

Var är bäcken?

Lite längre bort hade någon snickrat en alldeles ny liten bro över den lilla bäcken.

Planken av ohyvlade och det luktade gott av impregnerat trä.

Broar binder samman delar som är avskurna från varandra, både i geografin och i relationerna.

Jag tänkte på Danmarks örika marker, där även tunnlar nu skapar nya förbindelser mellan öarna.

Gud, vill Du vara en bro över till det som jag själv inte kan nå?

Bron.

Efter två timmar var jag trött i kroppen.

- Man får inte låta viljan styra när kroppen säger nej, sa en medvandrare.

Vilken tur att det fanns en bänk just där så jag kunde lägga mig och sträcka ut ryggen.

- Herre, visa mig din väg

- Och gör mig villig att vandra den!

Nu har jag vilat, ätit och vilat lite till, för att få kraft att gå ned på Haslevs köpmansgata.

När man är utomlands ska man köpa saker... varma sådana.

Därför inhandlades en varm sjal och några flaskor - ja, det är ju så enkelt här i Danmark, om du förstår!

Oj, hur ska det här gå?

- Vill du smaka på kirsbärvinet? Så har vi det här...! 

Visst. Absolut! Bara 25%... host... öh... krax.

- Jag tar två flaskor. Och en liten whiskey.

- Med rök?

- Rök? Nej, orökt tack...

Hjälp, vad håller jag på med? Säg det inte till någon.

Hög i hågen, nej glad i högen, hågen skall det stå.. passerade jag begravningsbyrån där "min" kista står!

Den var målad i skogens alla färger och gjorde mig alldeles lycklig - eftersom man en gång skall hamna där.

Så är den saken klar.

En skogsmålad kista!

Tänk var en pilgrimsdag i Haslev kan betyda mycket!

Både för livet och döden - och livet på andra sidan.

Pax et bonum!

Helene F Sturefelt,

- glad i livet och glad i Herren!

Tomten kommer till Haslev.

NORDISKT PILGRIMSMÖTE I HASLEV

En längtan efter andligt liv.

Det började med en längtan, en längtan efter ett lugnare och värdigare liv där både själ och Gudsnärvaro skulle vara en självklarhet.

Så startade pilgrimsrörelsen i Norden för trettio år sedan, efter att ha tystats ned av Gustav Vasa i 500 år. Han stängde kloster och förbjöd pilgrimsvandringar, som då var en gärningslära i syfte att gottgöra sina synder och till och med köpa sina synders förlåtelse i form av avlatsbrev i Peterskyrkan i Rom.

Vid flera tillfällen har nordiska pilgrimsmöten anordnats, och i år inbjöd våra danska vänner till Emmaus Högskola i Haslev, dit ca 70 personer anmält sig.

Emmaus högskole, Haslev.

Nu är syftet för vandringarna, som sagt, ett helt annat, där vi nutidsmänniskor vill bli hela igen, och inte förneka den andlighet som bor i djupet av varje själ.

Det är Svenska kyrkan som är organisationen bakom, liksom folkkyrkorna i övriga Norden.

Tusen mil av vandringsleder finns nu både i Sverige och Norge, där Vadstena och Trondheim är centralpunkter.

I Danmark växer pilgrimsrörelsen sakta, men de har brottats mycket just med detta att det skulle vara katolskt...

Även i Finland har längtan börjat ta form, och vandringsleder växer fram från Åbo och runt Helsingfors.

Det är spännande!

Haslev utvidgade höjskole.

Att vandra ute i naturen gör också att reflektionen kring Guds skapelse blir ännu tydligare. 

Vi kan inte hantera miljön hur som helst. Därför finns nu ännu en gren på pilgrimsträdet som heter Walk For Future.

Boken "Naturens Katedral" är ett hjälpmedel på vandringarna, skriven av Hans-Erik Lindström, där naturen blir en spegelbild av Guds närhet.

Ingrid Marie!

Vad skiljer en pilgrimsvandring från en vanlig promenad i skog och mark?

Egentligen ingenting. Men ändå med ett väsentligt tillägg:

* den tydliga reflektionen över att naturen är Guds skapelse

* stunder av gemensam tystnad och stillhet i vandringen

* enkel bön, som öppnar hjärtat mot Guds närvaro.

Heliga Birgitta och den helige Franciskus är förebilder i detta.

Franciskus och Birgitta, ikoner i Vadstena.

Många, många, många kan berätta att de fått sin Gudstro tillbaka - eller upptäckt den för första gången - just genom detta sätt att vara tillsammans.

Många pilgrimsledare uttrycker stor framtidstro här i Haslev, eftersom pilgrimsrörelsen kommer från fot(!)folket och är en gräsrotsrörelse.

Problemet har ofta varit att den etablerade kyrkan inte förstått vidden av vandringarna. Det är ingen specialrörelse, det är en enkel metod att liksom Jesus vandra i undervisning och i bön.

Rötterna går alltså ända ned till evangelierna egentligen!

Människan är alltid på vandring... och söker vilan.

Det betyder också att pilgrimsrörelsens andlighet är förankrad i den kristna tron, dock inte så att någon avkrävs någon trosbekännelse, men det finns alltså ett "Du" som är Gud...

I Köpenhamn har en pilgrimspräst prövat att vandra som i religionsdialog. Hon bjöd in en judisk väninna, en buddhistisk och en muslim, så vandrade dessa fyra kvinnor från olika traditioner sida vid sida för att visa omvärlden att samarbete är möjligt - utan religionsblandning.

St Pauls kirke, Köbenhavn.

Pilgrimsrörelsen upplever sig själv som en proteströrelse.

Det är protest mot bundenhet, komplicerade sammanhang, buller, oro, stress, egoism och materialism.

Just därför är de sju nyckelorden så vägledande:

- frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, långsamhet, andlighet och delande.

Och ordet "delande" är väl det allting går ut på? Att dela livet med vandra, i ett tempo som inte forcerar kroppen och som ger näring åt själen?

Pax et bonum!

Helene Fransson Sturefelt,

- pilgrimsledare från Blekinge, med hopp om att den påbörjade leden i Polen skall bli verklighet, mellan Karlskrona och Gdansk, Gdynia.

Hälsningar från grannlandet!

KROPPENS TRÖGHET och TANKENS LÄTTHET

Hyllie station.

Det blir allt jobbigare att flytta den här kroppen i tid och rum.

Jag känner rent fysiskt ett motstånd att gå ur den dimension som rör sig med fötternas stilla hastighet, till att kliva in i ett höghastighetståg och åka iväg.

Det känns grovt på något sätt, svindlande och provokativt.

När de första bilarna kom för hundra år sedan var man övertygad om att kroppen skulle ta skada om man rusade fram i 20 km/h...

Det gjorde man inte.

Men ändå finns något av det i mitt sätt att uppleva kroppens förflyttningar. Rummet töjs ut, och det gör ont i mina celler...

Rummet töjs ut... Emporia, Hyllie, Malmö.

Det blir också en rörelse i tiden som får mig att bli filosofisk.

Jag lämnar mitt hem kl 08 och är i Danmark kl 12. Hur gick det till? Hur kunde tiden gå så sakta?

För om jag skulle ha promenerat, eller pilgrimsvandrat till fots till Haslev, då hade det tagit flera dagar...

Farten rusar genom tid och rum och jag är yr och trött när jag kommer fram.

Själen kan inte bete sig så, därför blir det ett glapp inom mig.

Den är väl i kapp lagom tills att jag skall åka tillbaka igen...

Kroppens tröghet.

Friktionen i fysiken.

För högt.

Undrar hur Jesus upplevde det?

Han lämnade ju den himmelska existensen där inga fysiska kroppar finns, och föddes in i vår värld, genom Marias kropp.

Det första som ändå måste ha varit underbart är att äta...! Tack att få smaka en aprikos för allra första gången... Eller att få blunda och känna hur tröttheten tar kroppen in i nattens drömvila.

För inte sover man väl i den himmelska dimensionen?

Jesus blev människa. På människan...

Jag har rest mycket genom åren. Med tacksamhet konstaterar jag hur mycket jag fått se och uppleva med mina fysiska sinnen.

Men det räcker snart.

Jag kan sitta hemma i soffan och åka med tankens lätthet flera varv runt jorden på ett ögonblick - utan att ha behövt växla pengar, byta tåg eller ha en ordbok med mig.

Precis så fungerar ju drömmarna.

Med tankens obundna frihet åker känslorna berg-och-dal-bana på natten. I drömmarna serveras de mest märkliga teaterföreställningar där ingen kroppslig friktion kan hindra snabba förflyttningar.

Så nödvändigt det är att lyssna till drömmarna.

Bibeln ger många exempel på hur Gud talar just genom drömmarna, för att komma förbi tankens galler.

I vaket tillstånd är mycket omöjligt.

Men under sömnen öppnar sig dörrar med lätthet!

Var öppnar det sig nånstans?

Platon grubblade på om idévärlden var mer verklig än den fysiska. 

Ja, var hans svar. Vårt kroppsliga liv är ofullkomligt och bara en svag kopia av de fullkomliga idéerna i den esoteriska världen.

Men att vara kristen är motsatsen till Platon. 

Gud har skapat världen med orden "Och det var mycket gott!"

Jesus har välsignat vår fysiska tillvaro genom att själv vandra här. Ja, han underordnade sig alla fysikens lagar - ända fram till döden på korset.

Då.

Fick det räcka.

Efter tre dagar i dödsriket uppstod Jesus igen, i full kraft, dock sårmärkt, och utförde det försoningsverk som ingen annan före eller efter någonsin kan eller behöver upprepa.

Amen!

Kulturhus, fyrhuset. Jesus - mer än kultur...

På genom landet åkte jag sista biten med pilgrimsbussen från Vadstena. De hade gått upp mycket tidigt för att ta sig till Haslev i Danmark lagom till lunch (frokost).

Längs motorvägen söderut stannade vi vid den stora macken, som så ofta förr.

Och för att underlätta livets friktion smorde vi systemet med lite medhavd glass... naturligtvis mycket from pilgrimsglass!

Pilgrimspause längs danska motorvägen.

Tankens tröghet och kroppens lätthet?

Eller hur var det nu?

Kroppens tröghet och tankens lätthet?

Hur tänker du? Hur trög är du och i vilken del av dig... he he... F'låt.

Nu har jag bromsat in och sitter lugnt och stilla, mätt och nöjd, på min nya destination några dagar.

Pax et bonum!

Helene Sture Trögfelt,

- lätt i sinnet men mycket trögflyttad.

Malmökultur.

OFÖRLÅTELSE och OGUDAKTIGHET

Hållhake. Här kan man inte gunga.

Det finns en hållhake... Guds beskydd och Guds förlåtelse fungerar inte automatiskt...

Detta är en fortsättning på föregående inlägg, där Jesaja kapitel 37 nu tar plats tillsammans med söndagens psaltarpsalm 78. 

DE MINDES ATT GUD VAR DERAS KLIPPA, ATT GUD DEN HÖGSTE VAR DERAS BEFRIARE.

MEN DERAS ORD VAR HYCKLERI, VAD DE SADE TILL HONOM VAR LÖGN.

DE HÖLL INTE FAST VID VID HONOM,

DE VAR INTE TROGNA MOT HANS FÖRBUND.

Psaltaren 78:35.

Folket höll inte fast vid Gud. Hur tror de då att relationen skall fungera?

Det är för lågt.

Guds beskydd är gränslöst. Guds förlåtelse likaså! Men det finns ett stort hinder - och det ligger hos oss, inte hos Herren. 

Vi människor kan låtsas vara fromma, men orden betyder ingenting. Vi kan tillhöra kyrkan, eller synagogan, men utan att hålla fast vid Gud i en levande relation. 

Vi lever inte i det förbund vi har infogats i - det är bara ett spel för galleriet.

Eller ännu skarpare, vi säga nej till Gud (och till och med vilja "avdöpa oss"):

- Jag vill inte ha med Gud att göra!

- Och jag vill varken förlåta eller ta emot någon förlåtelse!

Vår oförlåtelse och vår ogudaktighet stänger ute Gud, som inte tränger sig på.

Men då ska vi inte ge Gud skulden för den bitterhet eller det oskydd som då drabbar oss.

Smaka på de orden: 

- Oförlåtelse... Ogudaktighet... Oskydd...

Oskyddat.

I Jesaja kapitel 36-37 är Guds folk utsatt för en attack från Assyrien - dagens Iran. Kung Sanherib hotar kung Hiskia, som jag skrev om i förra inlägget.

Han låter sin stabschef  Rab-Sake ösa över dem verbala hot, för att få dem att vackla.

Han vill skrämma dem till rädsla så att de inte sätter sig upp mot denna stormakt. Han sår tvivel med lögners hjälp och gör det klart att motstånd mot honom är lönlöst.

Det är lika bra att de ger upp:

SÅ SÄGER KUNGEN I ASSYRIEN: 

- GÖR UPP I GODO MED MIG OCH GE ER ÅT MIG, SÅ SKALL NI FÅ ÄTA VAR OCH EN AV SITT VINTRÄD OCH DRICKA VAR OCH EN UR SIN EGEN BRUNN...

LÅT INTE ER KUNG HISKIA FÖRLEDA ER ATT HERREN SKALL RÄDDA ER.

Jesaja 36:16-17.

Uttrycket känns igen från öknen då Jesus frestades av satan att ge upp sitt eget:

DJÄVULEN FÖRDE HONOM UPP TILL ETT HÖGT BERG OCH LÄT HONOM SE ALLA RIKEN I VÄRLDEN.

JAG SKALL GE DIG ALL DENNA MAKT OCH HÄRLIGHET OM DU FALLER NED OCH TILLBER MIG...

Lukas 4:5-6.

Frestelsens berg, Jeriko.

Samma luriga och lögnaktiga röst finns hos Assyriens kung - hos dagens makthavare i Iran - men kung Hiskia står fast vid förbundet som de ingått med Herren Gud.

De argumenterar inte...

De tiger.

Men Rab-Saka ångar på för att få dem på fall:

NI MENAR ATT HERREN SKULLE RÄDDA JERUSALEM UR MIN HAND?!

MEN DE TEG OCH SVARADE HONOM INTE ETT ORD, TY KUNGEN HADE BEFALLT SÅ.

Jesaja 36:20-21.

Även Jesus teg när han blev falskt anklagad och utfrågad inför Herodes:

NU STÄLLDE HERODES EN MÄNGD FRÅGOR TILL HONOM, MEN JESUS SVARADE INTE.

Lukas 23:9.

Att vara tyst och tiga kan ibland vara bästa argumentet.

Jag säger ingenting.

Den förklädde satan från Assyrien tar nu till sitt tyngsta artilleri vad gäller andlig krigföring; att på alla sätt häda Gud och ifrågasätta Guds makt och beskydd:

SÅ SKALL NI SÄGA TILL HISKIA, JUDAS KUNG:

- LÅT INTE DIN GUD SOM DU FÖRTRÖSTAR PÅ, BEDRA DIG, I DET ATT DU TÄNKER:

JERUSALEM SKALL INTE BLI GIVET I DEN ASSYRISKE KUNGENS HAND.

Jesaja 37:10.

Och så räknas de länder upp som Assyrien erövrat, och hur kung Sanheribs fäder gett dessa folk tillspillo.

- Och du tror att du skall bli räddad? Ha!

Se hur det gick för Gosan, Haran, Resef och Edens barn! Har deras gudar kunnat rädda dem? Nej, ha ha!

- Var fanns då Hamats och Arpads gudar? Var fanns Sefarvaims gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand? Nej, icke! 

Stabschefen öser på med förakt över andra folk och länder och deras hjälplöshet.

- Och deras gudar gav inget beskydd. Och inte er "Herre Gud" heller!

Hm, just det, det nästsista är det enda som stämmer. 

Räfsa bort skräpet!

Vad gör då den gudfruktige kung Hiskia? Jo, han går in i Herrens hus, breder ut brevet som han fått av sändebuden med alla dessa okvädningsord, och lägger fram det inför Herrens ansikte, och ber.

DET ÄR SANT, HERRE, ATT KUNGARNA I ASSYRIEN HAR ÖDELAGT ALLA LÄNDER, LIKSOM OCKSÅ SITT EGET LAND.

OCH DE HAR  KASTAT DERAS GUDAR I ELDEN, TY DESSA VAR INGA GUDAR, UTAN VERK AV MÄNNISKOHÄNDER, TRÄ OCH STEN.

DÄRFÖR KUNDE DE FÖRGÖRA DEM.

MEN FRÄLS OSS NU, HERRE, VÅR GUD, UR HANS HAND, SÅ ATT ALLA RIKEN PÅ JORDEN MÄRKER ATT DU, HERRE, ÄR DEN ENDE.

Jesaja 37:20.

Läs vidare själv den dramatiska och spännande berättelsen när Jesaja sänder budskap till kungen!

Kapitel 37 från vers 21. Detta är min "cliff-hanger"... klipphängare...

... för du kommer väl ihåg hur jag inledde?

Cliff-hanger. Klippan.

Guds folk kom ihåg att Gud alltid varit deras klippa... men att de nu hängde löst... för att deras ord var hyckleri.

Trots deras trots, och olydnad mot förbundet, ser Gud på folket med kärlek:

DE VAR INTE TROGNA MOT GUDS FÖRBUND.

MEN HERREN ÄR BARMHÄRTIG, HAN FÖRLÅTER SYNDER OCH VILL INGENS FÖRDÄRV.

HERREN HÅLLER OFTA SIN VREDE TILLBAKA, 

LÅTER INTE SIN HARM BRYTA FRAM.

HAN TÄNKER PÅ ATT DE BARA VAR MÄNNISKOR,

EN VIND SOM FAR FÖRBI OCH ÄR BORTA...

Psaltaren 78:38-39.

Poff! Puts väck! Så var det med det mänskosläktet. I universums tidsrymd är vi bara en liten vindpust.

Då kan man lika väl förbarma sig och ha förlåtelsen i beredskap.

Kan inte vi också göra så?

Livet är för kort för att vi skall strula bort det på oförsonlighet, bitterhet, stolthet och hamna utanför Guds beskydd.

Räddad liten stensöta.

Det budskap som profeten Jesaja sänder till kungen handlar om en liten räddad skara, inte rädd, men just räddad:

OCH DEN RÄDDADE SKARAN AV JUDAS HUS, SOM BLIR KVAR, SKALL ÅTER SKJUTA ROT NEDTILL OCH BÄRA FRUKT UPPTILL.

TY FRÅN JERUSALEM SKALL UTGÅ EN KVARLEVA, EN RÄDDAD SKARA FRÅN SIONS BERG.

HERREN SEBAOTS NITÄLSKAN SKALL GÖRA DETTA.

Jesaja 37:31.

Där står vi nu.

Är det så att alla de oförsonliga människorna måste dö bort för att livet åter skall kunna spira?

Kan människor vara som ogräs, som tistlar som kväver andra, och som måste ryckas bort?

Det verkar så.

I så fall betraktar jag det som vårt stora hopp!

Dessa ord blir vår avslutning:

Förlåtelse, Gudaktighet och Beskydd!

Amen!

Helene F Sturefelt,

- bibelläsare och amatörfotograf.

Gunga med sandtårta, pinnar och blommor...

SKRÄMSELPROPAGANDA - Det är ingen idé...

Skrämselpropaganda.

- Lämna din tro, vik av från vägen av sanning och rätt! Lita på mig istället, så skall ni få äta all den mat ni vill och dricka ur era egna brunnar... 

Ekot från Gamla Testamentet ljuder ända in till våra tidningsrubriker.

Den ena kungen skrämmer den andre. Den ene presidenten hotar den andra och bomber skall falla, om inte... 

Mina vänner och jag läser Bibeln tillsammans varje onsdag förmiddag. Här vill jag dela med mig av en svår text som förbryllade oss med alla sina invecklingar.

Vi läser sida vid sida Jesajas profetbok kapitel 36-37 och liknelserna i Lukas evangelium kapitel 17-18, bara korta stycken, så mycket vi förmår ta emot.

Bönen innan läsningen är avgörande. Helige Ande... kom... och öppna våra hjärtan... öppna ditt ord för oss. Amen.

Locket av.

Vi befinner oss på 700-talet före Kr. Assyrierna hotar Jerusalem, där kung Hiskia regerar. Jag har varit på plats och sett utgrävningarna där... Otroligt intressant! Vi är på historisk mark.

Kungen Sanherib i Assyrien har bestämt sig för att inta den heliga staden Jerusalem. Hans taktik är följande:

- en stor militär härskara sänds i förväg.

- sanningen kidnappas och kryddas med falska löften från Herren Gud.

- skrämselpropaganda ingår med förminskande förakt och förtäckta hot.

Främmande namn i texten gör det svårt att hänga med: stabschefen Rab-Sake, överhovmästaren Eljakim, sekreteraren Sebna och kanslern Joa.

 

Främmande namn och figurer.

Den fientlige stabschefen skickar en hälsning till Juda konung Hiskia:

VAD ÄR DET FÖR FÖRTRÖSTAN SOM DU NU HAR HÄNGETT DIG ÅT?

JAG SÄGER: DET ÄR BARA MUNVÄDER ATT DU VET RÅD OCH HAR MAKT ATT FÖRA KRIGET. PÅ VEM FÖRTRÖSTAR DU DÅ, EFTERSOM DU HAR SATT DIG UPP MOT MIG?

Jesaja kap 36:5.

Sedan hånar den assyriske kungens stabschef den judiske kungen Hiskia att han skulle stödja sig på Egypten i detta fall:

DU FÖRTRÖSTAR VÄL PÅ DEN SÖNDERBRUTNA RÖRSTAVEN EGYPTEN, MEN SE NÄR NÅGON STÖDER SIG PÅ DEN, GÅR DEN IN I HANS HAND OCH GENOMBORRAR DEN, TY SÅDAN ÄR FARAO...

Jesaja 36:6.

Förtrösta inte på falska ledare.

Rab-Sake lockar Hiskia att ingå en vadslagning och ta emot 2000 hästar från Assyrien, ..."om du nu kan skaffa ryttare till dem..."

De judiska männen är tysta och lyssnar till det verbala anfallet, som kröns med den gudomliga viljan:

MENAR DU DÅ ATT JAG UTAN HERRENS VILJA HAR DRAGIT UPP TILL DETTA LAND FÖR ATT FÖRDÄRVA DET?

NEJ, DET ÄR HERREN SOM HAR SAGT TILL MIG ATT JAG SKALL FÖRDÄRVA DET...

Jesaja 36:10.

Va?! Är det? Har han? Har Herren sagt att Assyrien skall fördärva Juda?

Nu fattar vi ingenting. 

Och för att göra en djärv jämförelse: 

Iran är ju det forna Assyrien. De har som målsättning att utplåna Israel med sin militära makt, där kärnvapen lurar i buskarna... 

Nej, och åter nej, det är inte "Guds vilja" att Israel skall utplånas, varken då eller nu.

Eller Putin, att han skall fördärva Ukraina. Det ryska folket är förlett av den "pravda" - "sanning" - som är lögn och bedrägeri. Det vet Zelensky. Gud, kom med befrielse!

Araberna motsätter sig utgrävningar av Hiskias tid, 700-t före Kr.

Det har just varit val i Israel och när jag skriver detta är det inte klart om Netanyahu får förnyat förtroende eller inte, att leda landet.

Låt mig fortsätta min djärva jämförelse - och jag har säkert fel - men för att begripa den gamla texten: 

Irans president talar illa om och förminskar Israels president... eller för att tala med Jesajas ord:

HÖR DEN STORE ASSYRISKE KUNGENS ORD: LÅT INTE HISKIA FÖRLEDA ER ATT FÖRTRÖSTA PÅ HERREN, GENOM ATT HAN SÄGER: 'HERREN SKALL FÖRVISSO RÄDDA OSS, DENNA STAD SKALL INTE BLI GIVEN I DEN ASSYRISKE KUNGENS HAND!

Jesaja 36:15.

Detta är stormaktspolitik på Gamla Testamentets tid. Intet nytt under solen.

Och Herren, vår levande Gud, får ständigt arbeta med den fysiska tillvarons tröga friktion av mänskligt beteende.

Utgrävningar 2018, Jerusalem. 

Den judiska närvaron är mycket gammal.

Alltså:

Stormakten Assyrien vill skrämma folket i Jerusalem till:

 

   - rädsla

      - tvivel

        - att motstånd är meningslöst 

            = ge upp!

Detta gäller även oss, idag, när vi kämpar för sanning och rätt.

Kännetecknet på förloraren och lögnaren är att han/ hon alltid förminskar dig.

Det behöver aldrig den som står på rättens sida.

Fortsättning följer.

Du skrämmer inte mig. Men du är äcklig...

Läs gärna mer själv i Jesajas profetbok - och ta hjälp av den kunskap som finns, då att du inte tappar bort dig... Det gjorde vi.

Tills det klarnade.

Men Herren bevarar inte oss automatiskt.

Det finns en hållhake... i nästa inlägg!

Skrämda hälsningar från Helene F Sturefelt, V. D. M.

- som fotograferade pumpor, 

- som nu vill äta sin egen mat och dricka ur sin egen kran.

Oätliga, fallna oxelbär.

ÄNKAN OCH DOMAREN

Tingssalen i Sölvesborg.

Han hade makt. Hon var maktlös. Han gäspade och ville gå hem. Hon tjatade för sitt liv!

Rätt eller fel - vem bryr sig?

Han var man. Hon var kvinna. Han var välutbildad med god status, hon var en fattig änka utan fin titel.

Han hade fel. Hon hade rätt.

Och hon tjatade livet ur honom!

Detta är liknelsen om änkan och domaren. Jesus berättar detta exempel för att visa att vi aldrig skall ge upp. 

I EN STAD FANNS EN DOMARE SOM VARKEN FRUKTADE GUD ELLER BRYDDE SIG OM MÄNNISKOR.

Lukas 18.

Domarens plats.

Med en sådan inledning förstår vi att här finns korruption och godtycke istället för rättrådighet inför lagen.

Domaren är av den sorten som vi inte tycker om, ja, han representerar motsatsen till Gud - och han sitter på lagens paragrafer!?

Vi vet inte vad kvinnan hade för bekymmer - det är oväsentligt - fokus ligger på den fariseistiske domaren.

I SAMMA STAD FANNS EN ÄNKA, OCH HON KOM GÅNG PÅ GÅNG TILL HONOM OCH SADE.

- LÅT MG FÅ UT AV MN MOTPART VAD JAG HAR RÄTT TILL.

TILL EN BÖRJAN VILLE HAN INTE...

Lukas 18:3.

Vill inte.

För kvinnan är detta rättsfall avgörande för att hon skall kunna fortsätta leva sitt liv gott.

För domaren är det bara ett civilmål bland mängden, helt ointressant.

Men man ska inte mucka med äldre kvinnor...

Hon gav sig nämligen inte.

Till slut inser den arrogante domaren att om han inte låter henne få ut vad hon har rätt till, då kommer hon att pina livet ur honom med sitt springande.

Eller som det står i nyöversättningen 2026 .. "Annars kanske hon till slut kommer och slår mig i ansiktet..." ??

Jesus vill säga något om bönens väsen, vem som är motparten och vem som är avsändaren.

OCH HERREN SADE:

- DÄR HÖR NI VAD EN ORÄTTFÄRDIG DOMARE SÄGER.

SKULLE INTE GUD LÅTA SINA UTVALDA FÅ SIN RÄTT, NÄR DE ROPAR TILL HONOM DAG OCH NATT?

Lukas 18:7.

Gud ser.

Jag minns vad Carl-Erik Sahlberg sa en gång då han undervisade om bön:

- Ofta riktar vi 'bössan' mot Gud när vi ber. Men det är inte Gud som är problemet. Det är Guds fiende, satan själv som gör allt för att dra oss bort ifrån Gud!

- Istället skall vi bedja med Gud i ryggen!! Och rikta bönekriget mot dem som står Gud emot.

Domaren i liknelsen representerar alla som sätter sig upp mot lag och rätt, som inte bryr sig om "varken Gud eller människor".

Vi skulle kunna ta många exempel från dagens rättssalar och politiska spel, men du får själv namnsätta dem konkret....

Tingshuset, arkitekt Gunnar Asplund.

Det svåraste för varje liten enskild människa är när det är problem med relationer, med hälsan och med ekonomin. Det gör så ont, och det skadar livet när det inte fungerar väl.

För varje bön vi ber till Gud, mot fienden, så tänker jag mig att det blir såsom en bönens ljusstråle upp från jordens yta. Om vi kunde se detta med våra ögon, så skulle vi kunna se ett lodrätt mönster av brinnande böner.

Skulle inte Gud låta oss få allt gott vi önskar? Jo, men den här tröga världen lyder under fysikens lagar, där tid och rum har sin friktion.

För myran är ett tallbarr eller kotte på stigen ett oöverstigligt hinder. Det tar tid att komma runt, eller att vänta på att någon skall flytta det.

- På tisdag? Eller om tio år?

- Jag vet inte...

Gud samarbetar också med fysikens lagar. Det är därför vi behöver tålamod när vi ber, och inte ge upp.

Det kan kännas cyniskt, men vad är alternativet?

Att ge upp - och gå under?

Nej!

Det är då vi måste be för varann och ge ställföreträdande hopp!

Ut i friheten!

Det finns en annan händelse som också illustrerar nödvändigheten att inte ge upp mot det onda.

Det handlar om den assyriske kungen, dagens Iran, mot Juda konung Hiskia, men det tar jag i nästa inlägg.

Under tiden - om du redan har gett upp... så ber jag för dig... 

När orättvisan klär ut sig i domarkläder då ska vi resa ragg tillsammans!!

Tingshushälsningar, Helene Sture Domarfelt,

- som suckar över livets friktion, 

- och som nu förbereder Jesaja 37.

Vad ska vi hänga upp oss på?