VI BEHÖVER TOMAS TVIVLAREN

Påskens vittnen. Även en tvivlare?

Många är tacksamma för att Tomas Tvivlaren var en av lärjungarna. Jesus handplockade dessa outbildade fiskare och tulltjänstemän, var av en var en förrädare och en tvivlade skarpt på att Jesus hade uppstått.
 

Men just så mänskligt är det! 

Jesus valde att ha dem alla runt sig, och denna söndagen efter Påsk får berättelsen om Tomas tvivel ta plats.

EN AV DE TOLV, TOMAS SOM KALLADES TVILLINGEN, HADE INTE VARIT MED NÄR JESUS KOM.

DE ANDRA LÄRJUNGARNA SADE NU TILL HONOM:

- VI HAR SETT HERREN.

MEN HAN SADE:

- OM JAG INTE FÅR SE SPIKHÅLEN I HANS HÄNDER OCH STICKA FINGRET I SPIKHÅLEN OCH STICKA HANDEN I HANS SIDA, SÅ TROR JAG DET INTE.

Johannes evangelium kap 20:25.

Den korsfäste Jesus.

Dessa ord är bevingade. Bibeln väjer inte för det svåra. Här finns inga skönmålningar. Därför att Gud själv tåler allt vi tänker och känner. 

Och möter det!

Inga anklagelser, bara med förståelse och frid.

Samma armar som varit utspända i djävulsk plåga på korset är nu utsträckta igen, men med livets mest gudomliga hälsning:

EN VECKA SENARE VAR LÄRJUNGARNA SAMLADE IGEN, OCH TOMAS VAR MED.

DÅ KOM JESUS, TROTS ATT DÖRRARNA VAR REGLADE, OCH STOD MITT IBLAND DEM OCH SADE:

- FRID ÅT ER ALLA.

Joh 20.

Räck ut din hand och känn! Frid åt er alla.

Jesus bryter alla naturlagar. Han uppstod ur döden och liksom "dunstade ut ur" linnebindlarna i graven. Han passerade genom den tunga stenen som var rullad framför graven, och nu går han genom reglade dörrar.

Det är så han gör, vår Herre och Mästaren.

Och på nätterna kommer han till oss i nattens drömmar, och passerar alla huvudets tankespärrar och är så närvarande att vi är helt förändrade när vi vaknar.

Jag kan inte gå genom stängda dörrar. Än...

I St Nicolai kyrka finns ett gammalt krucifix som är skadat. Jesus har inte ens några armar... Det ser hemskt ut!
Men då tänker jag att han är alla neurosedynskadades Frälsare... alla de som p g a farlig medicin skadades i moderlivet och föddes utan armar, och ibland även utan ben.

Jag tittar på den stympade Jesus, och känner hur en våg av värme sköljer över mig från hans frånvarande armar - de håller om mig, likväl...

Utan armar - så hemskt!

I korets norra del finns en unik målning när Maria gravläggs. De flesta lärjungar är där, men inte Tomas. Han har varit långt bort i Indien och missionerat. Han kom försent, och konstnären har därför målat honom genomskinlig, utan färg.

Tro och tvivel hör ihop. Båda är relaterade till relationen med Jesus. 

Tro ger vila i kärlek, och tvivlet söker sanningen... tills man finner den. Eller blir funnen...

Dan Nielsen Damsgaards tavla.

Tack, Herre, för Simojokis psalm som Per Harling översatt:

VARFÖR BLICKAR NI MOT GRAVENS DJUP?

HAN ÄR INTE HÄR, HAN LEVER!

SER NI EJ ATT MÖRKRET TAGIT SLUT?

UPPSTÅNDEN ÄR GUDS SON!

Sv Ps 742.

Läs mer här:

Sturellas Fotoblogg: TOMAS TVIVLAREN i DIMMA

Och lite till här:

Sturellas Fotoblogg: TOMAS TVIVLARENS HÖGFÄRD

Fridshälsningar från Helene F Sturefelt,

- skrivare av tro, tänkare av tvivel och kristen av gläjde!

ölkj dsa

UKKEFELLOW'Z och PIPPI LÅNGSTRUMP

Ukkefellow'z på biblioteket.

Det finns inget som är så roligt som när vuxna vågar skoja på barnens nivå! I alla fall tyckte jag alltid det som barn. Nu har jag själv möjlighet att få göra detta tillsammans med mina vänner i ukulele-orkestern UKKEFELLOW'Z.

Men det får inte vara barnsligt. Det måste hålla hög kvalitet musikaliskt och det får inte vara tramsigt.

Efter påskens allvarsglädje med firande i kyrkan i dagarna tre (fyra!) var det skönt för min del att få ändra stil och gå in i det lekfulla. Jag bytte roll från kyrkbänksbedjare till musikalisk ledare.

- Hör ni på go' vänner så ska jag för er berätta...

Ukkefellow'z i Sölvesborg.

Biblioteket inbjöd alla påsklovslediga barn till en konsert med sånger ur Astrid Lindgrens repertoar liksom Lasse Åbergs klassiker.

Många av deras sånger handlar om figurer som inte vill hålla sig inom ramarna, och just därför blir det så roligt.

Vi kan nog inte förstå vilken betydelse som Pippi Långstrump har haft för flickors frigörelse...

En sagoboksfigur får lika stor genomslagskraft som feministisk politik - eller så är det förklädd politik med röda utstående flätor. Hon är lurig, den där Astrid!

Jag skulle också vilja ha en apa och en häst i mitt vardagsrum. Inte.

Men gärna en kappsäck full med pengar!

Herr Nilssons tjocke kusin...

Emil i Lönneberga hamnar också utanför det välartade. Han är snäll och vill väl, men ändå blir det så fel hela tiden. Pappan jagar honom in i vedboden, gång på gång.

Här har Astrid Lindgren tagit den bråkige pojken i försvar. Hujeda mig, så bra av henne!

Det var väldigt roligt att göra ett "arr" på nästa sång; Sjörövar-Fabbe. Vi måste göra sångerna till våra för att det skall bli bra. Vi vill skoja men också hitta klang och attityd som vi gillar.

Tänka sig, denna sjusärdeles starka karl tålde inte sjögången... Astrid tar udden av den tuffe mannen, som blir blek och går, kräks och mår illa. 

Känns det så även för VD-mannen på det fina kontoret, att han också vill kräkas för att bolagssiffrorna går ned och börsen faller?

- Det är bara att röva och ta! sjunger sjörövar-Fabbe, men bättre väder vill han helst ha.

Sjörövar-Fabbe i orkestern!

Electric Banan Band är också favoriter för oss. Lasse Åbergs texter är fyndiga och mycket roliga att framföra.
Ukulele-basen fick in hårdrockskänslan och en piraya dök upp...

- Jag älskar Maja, min bitska lilla piraya!

Jag hoppas att inte de minsta barnen blev rädda... Fast en flicka som inte tyckte om höga ljud gick ut.

Det får man göra.

Hur hamnade pirayan på xylofonen?

En annan knasig sång är oviljan att bo i höghus, med lust att hellre bo i en svamp... bortom sten och lättbetong.

- Jag trivs inte i stan för den är grå och trång.

Alla fick sjunga med i refrängen och vi hade ett kort solo på triangel...

- Jag vill ut i skogen till luft och rymd och ljus. Och sitta framför svampen och höra tallens sus.

Tiderna är hårda, diktar Lasse Åberg, men det känns mycket bättre om jag har min svamp.

Vi håller med honom helt och fullt!

Bor du också i svampen?

Vid påsktiden kommer våren, och därefter tror vi att sommaren kommer. Pippi blir brun om benen och tycker att myggor är söta. 

Alla fick träna på att vissla mellan verserna, och jag spelade xylofon och sjöng att "sommaren är min".

Jag tänker att ju svårare tiderna är i tillvaron med krig och konflikter, så måste vi hålla modet upp med all den glädje som livet trots allt vill ge.

Tage Danielsson lär ha sagt att det är vår skyldighet att skratta, vi som kan... 

Det är ju det alla längtar efter... när freden lägrat sig.

Fred på jorden.

Fyrsträngade hälsningar i stor tacksamhet!

Helene Sture Pippifelt,

- musikalisk ledare med klåfingrighet på både klaves, munspel, xylofon och ukulele,

- som framför här endast mina egna åsikter.

P.S. Starta en studiecirkel och lär dig spela detta roliga lilla instrument!

Musik för alla öron.

TRÄDET SOM BLEV SLAGVERK- Xylofon och cederträ

Morgonsol över xylofonen.

Det var tidig morgon. Solens strålar silades lågt mellan husen och skuggorna var långa. Jag brukar inte vara upp så här dags i vanliga fall, men det var ingen vanlig dag idag.

Det var en slagfärdig dag.

Som klingade skönt.

Vi skulle ge en konsert för påsklovslediga barn på biblioteket, och jag hade fått låna en xylofon. Den är inte alldeles enkel att bära... och hur jag fick ned den för alla trapporna det har jag glömt.

Trapp-spel.

Medan jag stod och väntade på min skjuts fick jag ett infall att jag kunde ju lika gärna spela lite...

Sagt och gjort, jag tog upp slagklubborna och prövade klangen försiktigt.

Kära nån så bra det lät mellan hyreshusen!

Trästavarna vibrerade och frimodigheten växte. 

- Lille katt, lille söte katta, vet du att, vet du att det är mörkt om natta?

Just då kom min granne.

- Hej hej!

- Vad i all sin dar... ??

Xylofonklang runt bostadshusen.

Solens strålar blänkte i rosenstavarna. Xylofonens klangstavar är ofta tillverkade av rosenträ eftersom det är stabilt och ger god klangkvalitet.

Undrar var just denna rosenbusken har vuxit? Nej, inte buske, det måste vara mycket mer storvuxet! Tänk vilket hedervärt öde att få sågas ned och bli till ett musikinstrument.

Men tankarna går till ett annat träd.

Nyponrosen, för svag.

Vi lever i påskens efterfirningstid och korset är tomt. Men vilket träslag var det?

Var det en av Libanons många cedrar?

Cederträ innehåller många naturliga syror som gör det hållbart mot röta. Var det den kvaliteten av trä som bar Jesu plågade kropp på Långfredagen?

Dessa cedrar är en symbol för Herrens rikedom och förutsättningar. De cederträd som är planterade av Herren är idel glädje och frukt. Där kan himmelens fåglar bygga bo och människor finna skugga.

HERRENS TRÄD BLIR OCKSÅ MÄTTADE,

LIBANONS CEDRAR SOM HAN HAR PLANTERAT.

Psaltaren 104:16.

Korsets trä.

Är det detta starka träd som offras för att bli till ett avrättningsmedel på Golgata kulle?

Var det kunskapens träd? Eller livets träd?

I min fantasi ser jag hur en rosenbuske växer upp vid Jesu kors, av näring från det blod som droppade ned på marken...

I tider efter påskens händelser säger legenden att någon tog vara på detta korsträ... vilket sedan blev till dyrbara reliker genom seklerna, aldrig möjligt att bevisa.

Korset - en bevarad relik? Knappast.

Jag tittar på min xylofon igen. 

Tänk om klangstavarna kunde berätta! Vilka melodier bär ni? Vilket väder har ni vuxit i?

- Lille katt, lille katt...

- Jesus för världen givit sitt liv...

- Och nu så vill jag sjunga att sommaren är skön, sa Pippi Långstrump...

... som spelade trumpet utan att kunna.

- Inte visste jag att du kunde det, sa Annika till Pippi.

- Det vet man väl inte förrän man har försökt, svarade hon.

Inte visste jag att du spelade xylofon, Helene.

Inte jag heller. Men utanför sin bekvämlighetszon kan plötsligt något oväntat hända!

Hjälp! En piraya!

Lekfullhet och allvar, sida vid sida.

Jag summerar min dag och ser dess bredd, yta och djup.

Och en sak vet jag; ju svårare de yttre omständigheterna är, desto mer måste vi sjunga, vi som kan! 

Det är vi skyldiga alla dem som lider... och som inte kan just nu. Både barnvisor och psalmer.

HERRENS RÖST LJUDER MED MAKT,

HERRENS RÖST LJUDER HÄRLIGT!

HERRENS RÖST BRÄCKER CEDRAR,

HERREN BRÄCKER LIBANONS CEDRAR...

Psalt 29:5

Och just nu är dessa cederträd i Libanon skändade av terrorister som gömmer sina vapendepåer bland sitt folk. Bomber faller för att oskadliggöra förstörelse-möjligheterna. Flytta civilbefolkningen! Att kriga för att få fred.

Naturen gråter.

Människorna gråter. 

Gud gråter över människors hat som vill utrota ett annat folk.

Jag slår an en ton på xylofonen, men anslaget är för hårt och staven hoppar ur läge...

Rostiga stridsvagnar från -67 vid Libanons gräns.

Trädet blev ett slagverk, för Guds skull och till barn och vuxnas glädje.

Och ett annat träd blev djupt välsignat av försoningens blödande kärlek - för att död skulle vändas till liv.

Jag stack mig på rosentaggen. För att inte glömma den smärta som längtar efter läkedom och frid.

Lille katt, lille katt, kom och trösta oss med din mjukhet.

Varma musikhälsningar,

Helene Sture Träfelt.

ANNANDAG PÅSK i HÖGANÄS

Altaret i kyrkogårdskapellet i Höganäs.

Påskens drama fortsätter. Lärjungarna och många med dem är förkrossade av att Jesus är död.

Hopp om befrielse från den romerska ockupationen dog. Längtan efter förändring försvann.

Vad var det som hade hänt egentligen?

Mina systrar och jag begav oss till kyrkogårdskapellet i Höganäs. Där skulle Emmausmässa firas, gudstjänsten som lyfter fram de två ledsna lärjungarna på väg hem från Jerusalem.

Men nu när jag sitter och skriver så blandar sig världsnyheterna in i bibeltexten, så jag glider mellan seklerna...

På väg till kapellet.

Medan de gick där och samtalade med varandra om allt som hade hänt, kom en främling och slog följe med dem.

- Vad går ni här och talar om?

De såg så sorgsna ut.

- Du måtte vara den ende som inte vet vad som har hänt!

- Vad har hänt?

- Jo, först lokalt alltså, i förrgår härjade stormen Dave så pass att jord från Listerlandets åkrar bildade bruna sandmoln över E22 så att det blev en seriekrock med många bilar...

- Det var illa.

- Och sedan regionalt så har den giftiga batterifabriken i norr orsakat stora förluster.

- Är ni inte rädda om varandra?

De lyssnade inte på främlingen, utan fortsatte prata.

Jordflykt.

- Sen är det alla globala nyhetsrapporteringar att många vill driva judarna i döden, ut havet så att de försvinner för evigt från sin lilla landremsa...

- Mitt folk?

- Ja, vårt folk. Ismaels ättlingar har vapenfabriker som snart kan förinta hela Israel. Men nu har det kommit till vår kännedom att en mäktig president precisionsbombar deras vapendepåer för att förhindra en katastrof.

- Men har ni inte blivit fria från den romerska ockupationen?

- Jo, vi är en fri demokrati nu, men det är så mycket hat mot oss att den andliga striden snart är övermäktig...

Främlingen stannade och såg mycket allvarlig ut.

- Förstår ni vad det är som händer?

- Nä, vi fattar ingenting! Och vår herre och Mästare är död! På ett kors!! Avrättad som en brottsling, han som var så gudomligt underbar.

Kleopas och hans hustru.

Den kvinnliga lärjungen sa:

- Några av våra vänner säger att de har mött vår Mästare helt levande! Vi tror att de yrar...

Då sade främlingen:

- Förstår ni så lite? Är ni så tröga till att tro? Skulle inte Messias lida detta och sedan gå in i sin härlighet?

Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om Honom överallt i skrifterna.

Jesus Kristus.

Han är där!

Det lilla kyrkogårdskapellet i Emmaus, nej i Höganäs, var fullt av folk. Vi var många som ville lyssna till berättelsen hur Jesus öppnade de sorgsnas ögon, så helt utan förväntan.

Konfrontation - uppgörelse - sanning - omvändelse - försoningsdöd och uppståndelse.

Kleopas och hans hustru hade undvikit allt det våldsamma och kunde inte se att det skulle vara en del av Guds plan. De ville hellre tänka på hur hungriga blev mätta och sjuka blev helade...

- Älskade vänner, sa Jesus, det går inte att blunda för ondskan, då får den fritt spelrum. Synden vill bomba bort vårt folk och driva alla till att hata varandra. 

Men Guds väg är annorlunda, sa den uppståndne Jesus och vandrade med dem i vägdammet.

Han fortsatte:

- Ondskan kräver offer, och det är inte ni! Det är jag. En gång för alla. Och aldrig mer därefter!

Emmaus-scenen. Brunnby kyrka.

Och församlingen i Höganäs sjöng:

MIN FRÄLSARE LEVER, JAG VET ATT HAN LEVER,

FAST VÄRLDEN HAR SAGT HAN ÄR DÖD.

OCH INGET KAN SKILJA MITT HJÄRTA FRÅN HONOM

EJ ÄNGLAR, DEMONER OCH NÖD.

EJ SÅ SOM MAN RÅKAR EN FRÄMLING PÅ GATAN

NEJ, SÅ SOM MAN SER PÅ EN VÄN.

EN VÄN MAN HAR DRÖMT OM I NÄTTER OCH DAGAR

OCH ÄNTLIGEN FINNER IGEN.

Sv Ps 313.

Trosvissa psalmer.

Nu var de framme hemma i byn Emmaus och det började bli kväll. De bjöd främlingen på kvällsmat. Han tog brödet, bad tackbönen, bröt det och gav åt dem.

Då!

Då öppnades deras ögon och de kände igen sin herre och Mästare, men han försvann ur deras åsyn, som upplöst i en dimma med brun jordsand från Listerlandet.

Och prästen i kyrkogårdskapellet beredde nattvardsbrödet och hällde upp nattvardsvinet. Hon bjöd oss alla fram att stå i en stor cirkel. Vi trängde ihop oss. I mitten låg en tjock matta och under den var luckan till hålet i golvet där kistan lyfts upp från källarens kylrum...

Vilken fruktansvärt bra plats att fira uppståndelsen på!! Nästan makabert, och alldeles rätt. Och lite läskigt.

- För dig utgiven.

- För dig utgjutet.

Enkla nattvardskärl.

Vi tre systrar hamnade framför altaret i cirkeln. Det blev ett osynligt kraftcentrum mellan korset på altaret och kistluckan under mattan... Frimodighetens Ande var där.

Jag stämde upp i sång:

- I min Gud har jag funnit styrka, i min Herre har jag allt. Han har öppnat för mig en väg och bytt min ängslan i jubelsång! Sjung lovsång alla länder!

Annandag Påsk handlar om påskens vittnen.

Nu får vi berätta!

Det har jag just gjort.

Emmaus, på riktigt, utanför Jerusalem.

Varma hälsningar, 

Helene Sture Påskfelt,

- gudstjänstfirare i Kullabygden.

 

PÅSKDAGENS JUBEL

 

Påskdagens jubel!

   VAD LJUS ÖVER GRIFTEN

   HAN LEVER, O FRÖJD!

   FULLKOMNAD ÄR SKRIFTEN

   O, SALIGHETS HÖJD!

   Sv Ps 146

Den mäktiga gamla psalmen från år 1528 fyllde Vikens kyrka med klang och jubel. I fyrahundranittioåtta år har denna danska melodi ljudit genom den sjungande församlingen, i både Danmark och Sverige.

- Kristus är uppstånden!

- Ja! Han är sannerligen uppstånden!

Det trefaldiga livsropet är årets största bekännelse. Nu får jag vänta 363 dagar innan det är dags igen... Men som tur är innehåller de vanliga söndagarna samma trosbekännelse:

-...  på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda!

Det är en sådan triumf!

Kristus är uppstånden. Ja!

I kyrkbänkarna var påskliljor placerade i ljushållarna. De trumpetar ut livets guldgula glädje.

Och kören sjöng "Rejoice In the Lord Always..." med ett "Amen" som fick kyrktaket att vilja flyga iväg med stormen utanför Öresund.

Tidigt som barn lärde jag mig teckna påskliljan med dess krusiga kant och sjungande munstycke.

Det är nog den vackraste blomma jag vet - för den bär påskens budskap.

Påskliljetrumpet.

Påskens gudstjänster är stommen i vårt firande. Jag skulle så önska att fler upptäckte vilken påfyllnad av kraft detta är!

Man ska ju ändå "göra nåt" när man träffas... och äta kan man ju inte göra hela tiden...

Samtidigt blir gudstjänsterna en kollektiv själavård då livets fulhet och svek blir synligt. 

Skärtorsdagens förräderi  skär i en. Långfredagens våld blir en brännpunkt för all världens krig och konflikter.

Påskaftonens tomhet tvingar en in i en olidlig väntan - en konst som vår tid inte längre kan.

Påskaftonens väntan.

Och idag är det Påskdag då Jesus får livet tillbaka och lämnar döden - ett förebud för varje liten människa att livet kommer att segra en gång, helt och fullt.

Jag har varit där, vid trädgårdsgraven i Jerusalem, en förtätad plats med hög densitet av existensens kamp mot synd och djävulskap. Utanför växer blommor och försiktigt, och varje turist som går in där, kommer förvånad ut - vad trodde du att du skulle få se?

- Han är inte där!! Jesus lever!!

Trädgårdsgraven i Jerusalem.

Så hopplöst omöjligt det måste ha varit för de första kvinnorna som kom till graven; Mariorna och Johanna och några till. De hade bekänt sig till Jesus under de tre år han förklarade Guds räddningsverk. Nu skulle de göra sin sista kärleksfulla tjänst och smörja hans döda kropp.

Men det fanns ingen död kropp.

Bara tomma linnebindlar som Jesus liksom hade "dunstat" igenom... och lämnat skuggor på, enligt den svepeduk som lär ha blivit funnen. 

Hur såg det ut?

Påskens händelser är den yttersta trovärdigheten för en livsåskådning:

- Den upproriska synden måste konfronteras, hanteras, omvändas och förlåtas - inte förnekas!

- Dödens måste dödas inifrån - inte i teoretiska resonemang.

- Försoning måste åstadkommas genom ett fläckfritt offer.

OCH!

- Livet måste återuppstå för att visa att det är Gud själv som agerar... För oss!

Allt detta har verkligen skett.

Var och en som läser evangelierna får kontakt med händelserna. Och när helig Ande öppnar hjärtat, tar händelserna plats, och börjar leva inuti en.

Konstrundan väcker min fantasi.

Vikens kyrka var fullsatt. Kören fick knappt plats. Man har tagit bort altarringen för att ge sångarna utrymme. Om det tycker jag inte. Församlingen får inte längre knäböja inför sin Herre. 

De yttre uttrycken är viktiga.

De gestaltar det inre skeendet.

Och det passar sig inte att sjunga Ted Gärdestad en påskdag i kyrkan... Låt oss få jubla ut de mustiga psalmerna som bara kan sjungas dessa dagar:

   UPP MIN TUNGA ATT LOVSJUNGA 

   HJÄLTEN SOM PÅ KORSETS STAM

   FÖR OSS BLÖDDE, LED OCH DÖDDE 

   SOM ETT SKULDLÖST OFFERLAMM

   HAN UR GRIFTEN EFTER SKRIFTEN 

   NU I ÄRA TRÄDER FRAM!

   Sv Ps 147.

Den här texten är ännu äldre, från 600-talet! Skriven av Venatius Fortunatus, med svensk musik från 1693. Det är en oerhörd känsla att ta ord i sin mun som människor har uttalat i ettusenfyrahundra år!

Den respekten vill jag skall kvarstå.

Jag vill hålla liv i traditionerna. Nya uttryck får vänta lite.

Fina gudstjänster i Kullabygden.

Men Jesus stannar inte inne i kyrkan. Han är alltid någon annanstans, också. Genom alla tider har han kommit i drömmar och visat sig för den sovande människan, som när han/hon vaknar inte är densamme...

Närvaron är så påtaglig att en begynnande kristen bekännelse tar form.

Låt oss uppmuntra varandra till det!

En härligt GLAD PÅSK önskar jag alla mina bloggläsare!

Och ni är många nu... mer än tolv...

Helene F Sturefelt, V.D.M.

"Vi tror ock på de dödas uppståndelse..."

PÅSKAFTONENS TOMHET - Påskklappsleken

Påskaftonens tomhet.

Hela den kristna kyrkan håller andan. Påskafton är mitt emellan död och uppståndelsen.

Inga gudstjänster firas, inga dop och inga bröllop. 

Mörkret råder och jag vill ut och elda i skogen.

På många håll tänder man påskeldar för att skrämma bort och elda upp det onda.

Skräp och gamla pinnar skall bort för att bereda plats för det nya.

Livet skall spira.

Döden tjänar livet. Inte tvärtom. 

Påskaftonens tomhet måste få finnas.

Inga dop på påskafton.

Dock, det spirande hoppet finns även i lekarna, då man gömmer ägg och letar upp dem.

Men, som påskharen sa:

- Mänskorna är ju dumma på riktigt... De vuxna köper godis, de vuxna stoppar godis i ägg och de vuxna gömmer sedan godisäggen - och ger mig PÅSKHAREN allt beröm!!

Jag finns ju inte ens...

Ungefär som tomten... Eller? Vad är det för förvirring som pågår?

Kommers, chokladlurendrejeri och existentiell tomhet.

Har du sett haren handla i affären?

Vi åkte på konstrunda och ville bli utmanade. Inte fler predikningar just nu, men gärna talande bilder och former.

På Kullahalvön är det gott om utställare. Jag orkade inte gå in, utan stannade utanför i solen. Bakom husknuten stod några misslyckade krukor som väckte mitt intresse.

Betong och glas. Kropp och själ. Man och kvinna. Hunger och mättnad. Du och jag. Liv och död. 

Fullhet och tomhet.

Glaset är ingen naturlig del av betongen. Hur lyckades konstnären skapa det och trycka in bitarna?

Glas och betong.

Det var vackert. Motsatserna blev plötsligt självklara. Betong utan glas är kompakt och utan kommunikation. Glas utan betong är genomlysligt utan motstånd. 

Anima och Animus. Manligt och kvinnligt. I väntan på helheten.

Är påskaftonens tomhet bara skenbar?

Är det ett verkligt rop av övergivenhet på korset eller är det bara nästan?

Övergiven och frånskild.

Jo, Jesus ropade ut sin ångest och skilsmässan från Gud var ett faktum. I tre dagar. 

Och påskafton är dag två. I väntan. Medan Jesus är i dödsriket och gör det han ska göra där.

Under tiden går jag på konstrunda och fick syn på ett träd.

Det var ett gammalt körsbärsträd med grov stam. Barken var som huden på en människa, så mänsklig i sina spruckna rynkor. 

Jag stod stilla en stund och lyssnade.

Trädet var ett påskaftonsträd, i vila efter lång blomning, nästan död, i väntan på våren.

Flera grenar var helt döda, men längst upp såg jag några knoppar hoppas på liv.

Bark som hud.

Att hoppas i sitt tomrum.

Att våga tro, trots att ingenting hänt ännu.

Tomrumshopp. 

Påskhoppsafton.

Hoppaftonspåsk.

Hoppe hoppe hare. Nej! Du behövs inte! 

En död gren.

Jag skulle vilja göra påskafton till en bakvänd julafton. 

Istället för julklappar med fina saker i, vill jag införa påskafton med fula misslyckanden i... Jag tänker mig att man lägger lappar i sina paket med korta notiser om sina misslyckanden. Sedan öppnar man påskklapparna inför ett litet kors på soffbordet, och så läser man lapparna för varandra...

Påskpaketen har formen av ägg...

I julgransfoten har man en liten björk, smyckad med fjädrar, ägg och en tupp i toppen, som gal och varnar för svek och förnekelse.

Man sjunger en påskpsalm och låter stunden präglas av omsorg och ärlighet, där kärlek och sanning blir en befrielse från det man går och bär på. 

Påskbjörk i julgransfot.

Påskaftonsklapp-stunden avslutas gärna med en fin bön.

JAG BER OM FÖRLÅTELSE FÖR MINA SYNDER:

- Jag behöver förlåta mig själv, jag behöver förlåtelse från den jag sårat, och så behöver jag att Du, himmelske Fader, tillsäger mig din förlåtelse... Kan någon göra det, på Jesu Kristi uppdrag?

RENA MIG SÅ BLIR JAG REN.

HELA MIG SÅ BLIR JAG HEL.

Nu har jag föreslagit en ny tradition, för att fördjupa påsken.

Tomheten fylls med fullhet!

Gud är nära i vår tystnad.

Påskaftonen rymmer en hemlighet.

Imorgon ropar jag ut jubelropet!

Då brister äggskalet...

Konstrunda hälsningar, Helene F Sturefelt.

Konstrundan i Nordvästra Skåne.