PRÄSTKRAGE - PIPKRAGE

Prästkragar!

Det är midsommartid och jag älskar att plocka blommor! Röda, blå och vita - Vallmo, blåklint och prästkragar.

Man kan ju undra varifrån det folkliga namnet kommer på denna Chrysantemum Leucanthemum.

Som läkeört ansågs prästkragen förr vara upphostningsfrämjande och urindrivande. Kokad med mjölk tänkte man att prästkragen kunde lätta andtäppa. 

Den som led av sårnader i mun och svalg rekommenderades att tugga på bladen, läser jag i boken "Vallört och vitlök - om folkmedicin".

Prästkrage och vallmo.

Men var kommer prästen in i bild?

På 1600-talet hade prästerna en veckad krage som bildade en krans av pipor. Det var en stiliserad form av veckat tyg som blev tidstypisk för danska, norska och svenska präster.

Bruket av pipkrage försvann i Sverige, men jag blev mycket förvånad när jag på besök i Danmark såg att våra danska kollegor bär denna krage än i dag!

Det skulle jag inte våga, eller vilja... se ut som en prästkrage... Eller? 

Fina kollegor i Danmark!

Därefter kom "elvan" som är en stiliserad form av halsduk, där ändarna stack fram vid kragen.

I efterhand har man kommit på att de båda "flärparna" kan symbolisera Guds Ord, i form av att både "lag och evangelium" skall predikas.

Sedan krympte elvan och kvar blev en vit liten bit i den svarta ståkragen, så kallad "frimärke". Denna vardagsskjorta bär prästen alltid när han eller hon är i tjänst.

Det är alltså ingen privat klädsel. Vi bär inte "frimärksskjorta" privat, varken på fester eller andras högtider. Är vi inte i tjänst, då skall inte prästkragen vara på - av samma anledning som en läkare inte har läkarrocken på sig på kalas...

På väg till jobbet.

Å andra sidan är det lika viktigt att verkligen vara rätt klädd då man är i tjänst. 

Jag vill inte se bussföraren köra i sina privata badshorts, inte heller se snabbköpskassörskan sitta i en privat klänning, eller frikyrkopastorn predika i uppknäppt skjorta...

Det är skillnad på "privat jag" och "yrkesmässigt jag". Inre och yttre stil skall följa situationen.

Sammanblandning ger förvirring och det vill inte jag utsätta andra för, eller bli utsatt för, eller hur?

Laget framför jaget...

Oj! En dubbel prästkrage med hjärta!

Så när jag nu i midsommartid skall plocka min midsommarbukett är jag särskilt glad över den vita prästkragen. Den låter mig ana en av de äldsta positionerna i ett samhälle: 

- den som är förmedlaren mellan människa och Gud... 

... förebedjaren, ceremonimästaren och ritualledaren... offerprästen från forna tider och förmedlaren av de heliga sakramenten i våra tider.

I rabatten hittade jag en överlycklig prästkrage som var dubbel, och hade ett hjärta i mitten. Tack för den hälsningen!

Tvillingprästkrage.

Men jag vägrar att dra av prästkragens vita blad i desperat fråga om han:

- Älskar, älskar inte...

Kanske skall jag tugga lite på dess blad och få renare stämband?

Nej, då fokuserar jag hellre på den gula "knappen" i mitten och tänker på att från Gud utgår all världens kärlek, och den vill jag ta emot!

Prästerliga kraghälsningar!

Helene Sture Pipfelt,

- midsommarfirare.

Ljuvliga prästkrage. Välsignade prästtjänst.

FÖLJ MIG - JESUS SÖKER

Följ mig! Genom alla tunnlar...

Det är lätt att tänka att människan är en sökare. Men frågan är om det inte är Gud själv som är den stora Sökaren!

Eller är det så att både människa och Gud går runt och letar efter varandra? 

Den påkristning vi ser nu under 2020-talet har sin grund i att andra livsåskådningar inte mättar - varken ateism eller nyandlighet. Jesus blir allt viktigare, som Guds son och världens Frälsare.

Jag ligger i hängmattan och läser Johannes evangelium, om kallelsen.

Gång på gång säger Jesus till dem han möter:

- FÖLJ MIG! Joh 1:43.

Möte i hängmattan.

Han frågar inte efter deras förkunskaper eller tro. Jesus vet redan att det är dessa personer han vill ha som sina närmsta lärjungar, att utbilda till starka efterföljare.

Det är Jesus som tar initiativet. Det är han som väljer ut. 

Det är inte som när människorna tigger och ber likt uttagningen till brännbollslaget:

- Snälla, ta mig!

Det börjar med att Johannes Döparen tar med sina lärjungar till en plats där han vet att Jesus finns.

Han ger sin bekännelse och pekar på Jesus och säger:

- DÄR ÄR GUDS LAMM.

Joh 1:36.

Se Guds lamm som borttager världens synder.

Då lämnar de Döparen och följer Jesus istället. Han har gjort sitt stora överlämnande.

Dessa två visste att det var Honom de väntade på. 

Andreas av en av dem, bror till Petrus, men den andre är inte nämnd vid namn - just därför förmodligen evangelisten Johannes själv.

Eller så var det Jesus som var ute och sökte efter dem. och kom förbi just där Döparen brukade vara.

Jesus söker. Jesus ser.

Om du och jag söker efter Jesus, vart vänder vi oss då?

Kan vi finna honom överallt? Eller finns det vissa ställen som är mer säkra än andra?

Det första jag tänker på är att höra andra kristna berätta om Jesus. Andra människors erfarenheter av Jesus är otroligt intressanta att lyssna på! I deras ögon ser jag att någon mer är hemma där... Jesus i dem ger en speciell närvaro som är eftertraktad av sökaren.

Det andra jag tänker på att att själv våga börja läsa sin Bibel. Nya Testamentet vittnar om Jesus sida upp och sida ned. Frågor och tvivel kan klargöra texten, gärna tillsammans med andra.

Och den tredje mötesplatsen är gudstjänsten, som har Jesus som stjärna och kärna.

Gudstjänstens centrum är Jesus.

När Jesus möter oss säger han alltså "Följ mig". Han ger inte först ett färdigt koncept som vi skall läsa igenom och godkänna, nej, han låter processen ha sin gång. Vi skall själva få upptäcka vem han är, bit för bit.

Men Jesus förväntar sig att vi skall vara villiga att ta emot vad han vill ge.

Johannes Döparens lärjungar Andreas och den andre följer bokstavligt talat efter Jesus på ett sådant sätt att han vänder sig om, och frågar:

- VAD VILL NI? 

DE SVARADE:

- RABBI, VAR BOR DU?

Joh 1:38.

Här stannar vi upp, för dessa två enkla meningar skulle kunna bli två långa, härliga predikningar... men jag skriver endast en kort notis:

Följ mig.

Frågan "vad vill ni?" är relevant i alla tider. Vad vill du med ditt sökande efter Jesus?

Ditt svar visar dig vägen till Jesus, och hans svar till dig.

Om du är luddig och otydlig, då kommer du inte särskilt långt.

- Jag vill bara kolla lite... vem han är... vad han kan... men vill inte komma för nära! Jag är inte religiös, bara så du vet!

Om du håller Jesus på avstånd, då blir du en betraktare där du går miste om själva relationen och den kraft som finns i den. 

Jag vill hellre svara:

- Jesus, jag vill komma nära dig, få del av din frid och se vad det gör med mig...

DÅ kan det verkligen börja hända saker!

När man dras till Jesus då kommer man till Guds stora offerlamm som gett sitt liv för våra synder... Där är ännu en lång och härlig predikan! I hans ljus avslöjas vårt mörker - och förlåtelsen väntar som befriande gåva.

Jag ser inte vem jag följer...

Lärjungarnas lite tafatta fråga "var bor du?" har ett större språkligt djup på grekiska än vad vi får fatt i.

Bo Giertz skriver i sin Johannes kommentar att:

"När de frågar 'var bor du' använder de ett ord som betyder "stanna, förbli", vilket ständigt återkommer i detta evangelium.

Det är Gud som är och förbliver. Vi kallas till att förbliva i Honom. Sedan ber Jesus dem att 'komma med och se'.

Detta är ett uttryck för trons väsen, att först komma och sedan se.

Alltså kommer dessa två till Jesus och 'förblir' hos honom hela dagen. 

De har blivit lärjungar.

Ännu som gammal man minns den namnlöse lärjungen (evangelisten Johannes) vad klockan var när det började, det står nämligen att det var 'omkring tionde timmen' alltså klockan fyra på eftermiddagen."

(sid 31, Bo Giertz).

Förbliv i mig, säger Jesus.

Sedan avslutas detta stycke med ett citat som vi missar om vi inte känner till berättelsen om Jakobs stege.

Den lurige lillebrodern Jakob gick bakom ryggen på sin tvillingbroder Esau (1 Mosebok kap 25-28).

Märkligt nog är Herren med honom för en natt drömmer han om en stege, där han ser himmelens änglar vandra upp och ned.

När Jesus på sin väg fram kallat både Filippos och Natanael säger han:

SANNERLIGEN JAG SÄGER ER: NI SKALL FÅ SE HIMLEN ÖPPEN OCH GUDS ÄNGLAR STIGA UPP OCH STIGA NED ÖVER MÄNNISKOSONEN.

Joh 1:51.

Natanael förundras över att Jesus känner honom utan att de har talats vid. Jesus såg honom, granskade honom med sin blick och genomskådade hela hans väsen. Det är detta Natanael upplever och ryser lite utav.

Men Gud är Seendets Gud och den blicken har Jesus också, såsom utstrålningen av Guds väsen. 

Jesus ser varenda människa som han kallar, genomlyser med sin kärlek och vill att vi skall ta emot allt det Han har att ge.

Jakobs stege i De Yngstas Bibel.

Poängen med Jakobs stege var att den visade honom att Gud var med honom, mitt i hans bedrövelse.

Jakob kallade denna drömplats för Betel, som betyder "Guds hus".

Flera generationer senare skulle Betel komma att bli en av de främsta heliga platserna i Israel, där de första gudstjänsterna hölls.

Min favoritteolog Tom Wright, professor och bsikop i den anglikanska kyrkan, skriver:

 "Traditionen med Jakobs dröm förknippas med att Gud är närvarande i templet när man tillber honom. Änglarna kom och gick för att förbinda himlen med jorden.

Det är förmodligen det svar som vi söker!

Jesus antyder att det är detta som ni ni kommer att får se i fortsättningen.

Himmel och jord möts.

Jesus uppfyller de löften som knöts till templet, och banar väg för det nya sätt som den levande guden vill finnas hos sitt folk - mänskligt nära.

Om ni följer mig kommer ni att upptäcka hur det ser ut när himmel och jord står öppna mot varandra",

skriver Tom Wright (sid 37).

Det är inte människan som är subjekt och initiativtagare. Det är Gud.

Vi är objekt för Guds kärlek. Gud är den givande, vi är den mottagande.

Och vem skulle inte vilja se himmel och jord stå öppna mot varandra... !!

Möt oss!

Tack, käre himmelske Fader, att Du kommer oss så mänskligt nära i Jesus Kristus.

Tack, Herre, för att Du är en lots med skylten 'Följ mig' genom farliga farvatten.

Förlåt oss vår stolthet när vi tror att vi kan navigera själva mellan grynnor och grund.

Jag vill vila i Din blick, genomskådad och genomlyst, som en sentida efterföljare, med hjärtat öppet mot mötet mellan himmel och jord.

Amen!

Följande hälsningar,

Helene F Sturefelt, V.D.M.

- med tack till goda teologer som banat väg genom bibeltexten!

I Bibeln lyser Kristus!

ROSA RESVÄSKA med TAVLOR - Galleri Plume

Rosa resväska med tavlor.

Det är sommar med många festivaler, mötesveckor och sammankomster.

Men jag är trött nu, och det är inte ens midsommar. 

Man måste få erkänna sin trötthet.

Arbetet tar sitt, men även semestern tar på krafterna, eller hur!

Nu är det paus och vila några dagar, annars blir man så här:

Tavla på utställning. Uttröttad.

Med glädje har jag varit aktiv på Sweden Rock, på ukulelestämman med konserter och som utställare på Galleri. Jag har grävt i trädgården, försökt gunga i den nyinköpta hammocken men alla regnskurar har drivit mig in igen, så jag packade väskan istället...

Från svart till rosa.

Följ med min Rosa Resväska på utflykt till Viken!

Öresund glittrar.

En sak är att vara kreatör och skapa, en annan sak är att vara entreprenör och försäljare. Det senare vill jag inte, men jag måste. Tavlor, tröjor och böcker skall inte ligga på hyllan. Man måste ut och möta sin publik.

Om man har någon...

Jesus hade tolv följare. Sen blev de fler. Mångtusen flerfaldigt fler!

Så jag börjar med tolv.

Galleri Plume i Viken har under tio dagar en utställning med temat "midsommardröm". Mina svartvita tuschteckningar gjorde sig bra bland maffiga färgfoton och starka akrylmålningar.

Konst på Galleri Plume.

Viken är ett litet fiskesamhälle mellan Höganäs och Helsingborg. Frågan är om de vet vad en "aulawaabel" är? Det är nog säkrast att inte prata listerländska med skåningarna. 

- Vad har du tecknat?

- Hårdrocksmaneter.

- Jaha, ja...

Hårdrocks-manet.

Mina figurer är kompromisslösa. Svartvita utan insmickrande färg. De är råa i sitt uttryck och ärliga, fula och vältecknade.

Aulawaablarna uttrycker känslor som oftast återfinns under ytan. 

Det dåliga självförtroendet, utanförskapet och ledsenheten i blicken. När jag börjar berätta, kommer själavårdaren fram.

- Vad ser du?

- En som blev nobbad sista dansen...

Aulawaabel - nobbad?

Det blir alltid intressanta samtal!

Bilden finns lika mycket i betraktarens öga som i konstnärens. Det måste vara lika intressant att lyssna till tankarna bakom som till vad andra uppfattar. Det är där mötet sker.

Så tänker jag kring skapelsen. Vad tänkte Skaparen när han formade haven, blommorna och bergen? Överallt ser jag skönhet och ändamålsenlighet. Ingenting är lämnat åt slumpen, som inte kan skapa, allt har ett syfte och en mening.

Det finns en kraft bakom varje konstverk.

Konsten öppnar upp för att prata om existentiella frågor - inte bara färg och form - om man vågar.

Vi är så blyga i Sverige för att närma oss de Stora Tankarna. Det ska vi inte vara.

Titta här på Nobel-waabeln: den tecknade jag under Nobelpriset för några år sedan. Det är en stor hjärna, med tentakler, där en sitter på pannbenet - redo att gripa hungrigt efter ny kunskap.

Spännande!

Och all kunskap har sin källa i Gud, Skaparen.

Grip efter kunskapen!

Andra har upplevt tystnadskultur på sin arbetsplats, eller blir tystade hemma i miserabel relation. 

Hur känns det?

Om man kunde förstå varje vrål som stiger upp under konserterna på Sweden Rock så skulle man kunna ana hur mycket frustration som skriks ut där i nattluften. 

Spänningarna måste släppa och tycket lätta för att kunna andas.

Hur gestaltar man det?

Jag känner kamp och vrede. Och tecknade så här:

Aulawaabel nr 21.

SÅ LÄNGE JAG TEG, FÖRSMÄKTADE MINA BEN VID MIN STÄNDIGA KLAGAN.

Psaltaren 32:3

Men när man slutar förneka sina känslor, sina missgärningar eller sin vrede, då är befrielsen nära.

Och i den djupaste bönen blir synden förlåten och livet får en ny start.

På bygatan i Viken ligger den kyrka där jag gick som konfirmand till gudstjänst. Ordet på väggen vägleder mig än idag, med stor tacksamhet:

SALIGA ÄRO DE SOM HÖRA GUDS ORD

OCH GÖMMA DET. 

Lukas 11:28

Hör Guds ord och ta vara på det. 

Konsten i kyrkorna har banat väg genom sekler för de stora motiven.

Där är liv och död närvarande, sida vid sida. Skuld och förlåtelse möts, liksom glädje och sorg.

Får det plats i nutida konst?

Himlen strålar över Guds hus, medan min rosa resväska är på väg.

Vikens kyrka.

Om du har vägarna förbi Viken vid Öresund, så har Galleri Plume öppet en vecka till med just dessa tavlor - välkommen in!

Det är "finissage" - slututställning - på annandag Midsommar, söndag 21 juni kl 14 till 16.00. Tänk om vi ses då!?

Till Guds ära,

Helene F Sturefelt, V.D.M - tecknare.

Hårdrocks-maneter.

Och här är affischen:

Galleri Plume.

NATTVARDEN PÅ SWEDEN ROCK

 

Köttmat och andlig mat.

Man kan var hungrig på olika sätt. På Sweden Rock finns många matvagnar där man för dyra pengar kan köpa kraftfull mat med kött och ännu mera kött. Det gäller att äta för att orka rocka...

Det gäller även när man är i andlig tjänst.

De 60 bibelskoleeleverna som utgör Reach Out dessa dagar behövde också stadigt mat, som levererades i vagnar ut till oss på campingen, tack!

Och vi såg hur skränmåsarna flög sina cirklar för att äta rester som mänskorna lämnade efter sig. Dock hade måsarna inget att hämta hos oss vid festivaltältet.

Måsarna är hungriga.

Men det finns en annan hunger på festivaler som blir påtagligt stor, och det är den andliga hungern.

När man klätt sig i svart och nitar, med en öl eller två innanför västen, då vågar många släppa fram de tankar man annars trycker undan. 

Vi gör oss tillgängliga med böneskyltar textat på kartong, och finns för samtal och bön.

JESUS VANDRADE OMKRING I ALLA STÄDERNA OCH BYARNA, OCH HAN UNDERVISADE I SYNAGOGORNA, FÖRKUNNADE BUDSKAPAET OM RIKET OCH BOTADE ALLA SLAGS SJUKDOMAR OCH KRÄMPOR.

NÄR HAN SÅG MÄNNISKORNA FYLLDES HAN AV MEDLIDANDE MED DEM, FÖR DE VAR ILLA MEDFARNA OCH HJÄLPLÖSA, SOM FÅR UTAN HERDE.

Matteus 9:35.

I tre dagar har vi vandrat i Jesu fotspår och nu behövde vi själva fylla på.

Vi samlar ihop oss.

Precis som förra året gick vi på grusstigarna förbi alla sommarstugor ned till strandängarna.

Där dukade vi upp nattvardsbordet och firade mässa på gröna ängar, vid havets lugna vatten.

Denna stund är särskilt väderberoende... och vi var så tacksamma för sol och vindstilla väder.

HERREN ÄR MIN HERDE, MIG SKALL INGET FATTAS.

HAN LÅTER MIG VILA PÅ GRÖNA ÄNGAR,

HAN FÖR MIG TILL VATTEN DÄR JAG FINNER RO.

Psaltaren 23.

Det är så oerhört vackert vid Norje Boke strandängar! Psaltarens ord blir alldeles levande och friden lägger sig över trötta sinnen.

Strandängarna en bit bort från festivalen.

DU BEREDER ETT FÖR MIG ETT BORD I MINA OVÄNNERS ÅSYN.

DU SMÖRJER MITT HUVUD MED OLJA OCH LÅTER MIN BÄGARE FLÖDA ÖVER.

Psaltaren 23.

Vad betyder det att Herren bereder ett bord för oss?

Ordet är bordet. Den dagliga läsningen av Bibeln, Guds Ord, ger näring till själen.

Herren är närvarande i sitt Ord.

Vilka är ovännerna?

Ja, allt det motstånd eller likgiltighet man kan möta, är i detta fall våra ovänner.

Även den egna oviljan, det dåliga självförtroendet eller rädslan kan vara en ovän som plågar en.

Att bli smord med olja handlar om att Guds helige Ande vill komma nära. Det är en rikedom.

De egna tankarna och känslorna får komma till ro. Nu är Guds tid. Nu vill den helige Ande beröra.

Och bägaren av Guds nåd flödar över!

Nådens bägare.

Denna tunna lilla oblat är bärare av Kristi kropp, som blev utgiven för oss. Tittar man noga så är det stansat en bild på oblaten - Jesus på korset. 

Han blir lagd i vår hand... Vi doppar oblaten i vinbägaren, där druvsaften är bärare av Kristi blod, som blev utgjutet för oss. Så är det.

Ett heligt ögonblick.

Tron möter Guds löften. 

Guds löften tas emot av vår tro. 

Var och en får erfara att vi är så älskade av vår himmelske Fader!!

Kristi kropp för dig utgiven. 

Lovsångerna till Jesus flödade stilla. Välsignelsen blev mottagen.

- Amen, amen, amen!

Och eftersom det var Sveriges nationaldag sjöng vi i för låg tonart "Du gamla du fria" med bön för Sverige.

Det finns olika slags mat. Den andliga födan i form av nattvarden är oerhört viktig!

Däri bor syndernas förlåtelse och FRID över allt förstånd.

Påfyllda, renade och glada såg vi fram emot den sista kvällen på Sweden Rock.

GODHET ENDAST OCH NÅD SKALL FÖLJA MIG I ALLA MINA LIVSDAGAR,

OCH JAG SKALL ÅTER FÅ BO I HERRENS HUS, EVINNERLIGEN!

Psaltaren 23.

Rockpräst.

Varma hälsningar!

Helene F Sturefelt, V.D.M.

- med tack till Ove Jonsson för fotona. 

NÖD och NÅD på SWEDEN ROCK

Jag ser ut över horisonten.

Sweden Rock Festival är religiöst och politiskt obundet. Inga grupperingar får stå på området och göra reklam för sig. Det är musiken som gäller.

Men ett sammanhang har fått tillstånd att finnas på plats, tack vare goda och inarbetade relationer, och det är "Festivalkyrkan". För många år sedan kallades det "Street church" som delade ut pocketbiblar, sedan blev det "Pannkakskyrkan" från Uppsala, och nu har det utväxlats till "Reach Out" och bibelskolan i Ralingsås och Aneby.

Detta är en nåd!

Festivalkyrkan, Reach Out. Nå ut!

Syftet är inte att göra reklam för sig, inte att värva medlemmar eller argumentera för en särskild tro. Det är inget kampanjande.

Nej, syftet är detta enda; att liksom lärjungarna berätta om Jesus, lyssna och be för dem som kommer fram och söker kontakt.

Guds kärlek är i fokus.

Det finns så mycket nöd bakom alla svarta skinnkläder och vassa nitar.

Att få höra "Jesus älskar dig" kan vara precis det man behöver mötas med, när insidan är mörkare än utsidan.

- Är det sant? Älskar Jesus verkligen mig?!

- Kan Gud förlåta alla synder? Jag menar, verkligen ALLA synder?!

Samtalen är korta och kärnfulla, bönerna likaså.

Nöden får möta nåden.

Goda möten.

Vi frågar om vi får lägga handen på axeln när vi ber, och sedan ber vi in Jesu kärlek rakt i den människans liv. Reaktionerna är alltid ett Tack, ibland ett stort leende, men även stora tårar då Gud berör personen med sin närvaro.

- Jag orkar verkligen inte mer... jag har väntat länge nog... ja, jag vill ta emot Jesus i mitt liv.

Frälsningsbönen har förändrat många liv på Sweden Rock i år! 

En efter en har fått erfara att Jesus är på riktig.

Ett par var så lyckliga att de gick runt och berättade för alla "Jag har mött Jesus!" De glömde gå in på festivalområdet och lyssna.

Plötsligt var varken the Hellacopters, Venom eller Helloween intressanta...

Nåden mötte nöden.

Nåden möter nöden.

I mitt stilla sinne tänkte jag på hur jag skulle ha reagerat om hela smörgåsbordet av politiker och religioner skulle stått där. 

Till vem skulle jag fått med min dolda ångest, min sorg och min smärta?

- Skulle socialdemokraterna kunnat trösta mig?

- Skulle deras (S)amarbete med muslimska brödraskapet kunnat räcka mig kärlek från Muhammed?

- Skulle moderaterna kunnat mildra min ångest med lägre skatt? Kanske det, men...

- Eller shamanernas rökelse en bit bort, och de två häxorna som gick förbi, hade deras konster kunnat förlåta mig?

För min del skulle nöden mött ännu mera nöd...

Här finns ingen hjälp.

Bland alla hårda metalband var det lite skönt att få höra Wilmer-X bluestralla sina glada sånger. Yngwie Malmsten hade också sin plats på Festival Stege liksom, hör och häpna, Magnus Uggla! Det var många som ville vara "kung i baren..."

Alkoholen flödar, men alla vuxna rockare har koll.

Alla ville vara kung i baren.

Nu vill jag möta den allvarliga frågan om Gud kan förlåta allt.

Gud kan bara förlåta den som ångrar sig och visar sin uppriktiga nöd inför de skador han/hon utsatt andra för.

Utan ånger - ingen förlåtelse.

Men för att man över huvud taget skall kunna tänka tanken och känna känslan att något är fel, så måste man få vara i en trygg och kärleksfull miljö. 

Fängelset i Skänninge har haft en klostercell där internen kunnat "komma till sig själv", och då har fängelseprästen kunnat ge en själavård som förlöser skulden.

Jesus älskar dig.

Men det går inte att stå på distans och häva ur sig:

- Kan Gud förlåta Hitler?

Ingen av oss kan hantera en sådan frågeställning. Den måste vara personlig och, åter igen, det handlar om att själv komma till "syndanöd" - vad har jag gjort?!

Det går inte heller att "springa ut och in till bikt" utan att vilja ändra sitt sätt att leva.

- Men man kan väl vara otrogen om båda är med på det? Han nån liten "trekant" eller mer...

- Nej, det blir inte mer rätt att göra fel, bara för att båda skulle vara med på det.

Att utnyttja sex i sin egen självgodhet ger ingen tillfredsställelse i längden. Tvärtom, det gräver hål och skapar tomrum i själen. 

Att då få spegla sig i Guds kärlek kan bli en skriande upptäckt vad man håller på med... och att det finns ett mycket bättre alternativ.

Ballongsnoppar.

Det var lördagskväll och SRF började gå mot sitt slut. Det kändes redan som om många hade börjat ge sig av hem, för det var inga stora band som skulle avsluta. För mig spelade det ingen roll, jag hade ännu inte varit inne på konsertområdet, så jag satte mig utanför och bara lyssnade och småpratade lite med folk.

Plötsligt kom det fram en kvinna och frågade om jag ville ha ett festivalband som hon fått. Om jag ville?! JA! Gärna!

Så kom det sig att jag efter allt evangeliserande fick avsluta med att sitta i gräsdammet och lyssna på Bring Me the Horizon från Storbritannien.

Välpyntad!

Dessa engelsmän gjorde en show som blandade animerade datorfigurer med AI-röst och förmodligen intressanta texter, om jag bara kunnat höra vad de sjöng.

Det var skönt att sjunka ned i den övergivna festivalstolen och bara ta emot och reflektera över vad jag varit med om. Som bekräftelse på alltihop hade Bring Me the Horizon ett stort hjärta på scen, med nitar.

Hjärtat bultade, som om det vore Guds eget hjärta... genomborrat av våra egospikar... och hela festivalen landade i denna konsert.

Tack!!

Nåden mötte ännu mera nåd!!

Hjärtat! Bekräftad!

Men har man prästskjortan på så är inte kvällen slut förrän man står hemma i sin egen hall...

Det visade sig att mannen bredvid den givmilda kvinnan inte hade tänkt komma alls, men han var kristen och sökte ett svar och vägledning. 

Då stod jag där framför honom och han frågade om vi kunde be - mitt i utgången där alla gick.

- Absolut!

Och vi bad, han bad och tackade Jesus för allt som låg på hans hjärta.

Det var så härligt galet att till slut började jag skratta, av ren lycka. Vilket möte!

På bussen hem var det ytterligare några samtal om hur viktig kyrkan är där några medpassagerare berättade för mig vad vår närvaro betyder...

Halv ett på natten satte jag nyckel i låset och såg mig själv i spegeln; dammig, trött och mycket lycklig.

I mitt esse.

Iron Maiden, på torsdagskvällen.

Käre himmelske Fader,

TACK för alla samtal och möten!

Tack Jesus för alla som bett frälsningsbönen och tagit emot Dig i sitt hjärta!

Tack att vi har fått visa medmänsklig värme och fått delat din kärlek.

Amen.

Nåderika hälsningar i nöden,

Helene F Sturefelt,

- åldermor och rockpräst.

Jesus rockar.