Äntligen vikingatid!
Ännu en gång fick jag komma hem i tiden. Med bil körde jag 12 km och 1200 år tillbaka i tiden och hamnade på 800-talet, vid Ivösjön. Där ligger Gudahagen vackert beläget, skapat av Guds hand en gång, och ett säte för grymma vikingahövdingar.
Nej, så illa var det inte. Det var snälla bondpojkar som...
Följ med mig på min årliga julafton i tidshistorien!
Många har klätt ut sig, en del till sig själva...
Vikinga-swisch.
Jag skall berätta om några möten, och du som känner mig vet att jag brukar klä ut mig till mitt alter ego; prästinnan Kristina.
Hon fick nog av allt slaktande och offrande till Tor och Oden, lade kniven ifrån sig och gick över till de kristnas gud, Vite Krist istället.
Det finns en romantiserad syn på vikingatiden som jag vill nyansera. Och det finns stora mått av okunskap vad gäller deras symboler - Tors hammare är ju en machosymbol som står för terrorism...
- Gör du också det?
- Äh... !
Äntligen sig själv.
I Gudahagen i Näsum finns gott om skickliga nutida hantverkare. Jag pratade med en kvinna som sålde tänder.... djurtänder...
- Ha ha, dem har jag köpt på netet.. Internetet!
Så makabert. Där låg de i en skål tillsammans med ryggradskotor från någon jägare som kommit på att han kunde ju göra bissniss av det också.
- Hur uppfattar du att mänskosynen var på vikingatiden? frågade jag.
- Det var fredliga bondojkar som gav sig ut på handelståg. Sen kom den kristna kyrkan och hindrade handeln och startade krig...
Hm. Oj. Hjälp. Jag skulle vilja säga något men hela hennes uppenbarelse andades fientlighet.
- Munkarna kom med läkekonst och talade om hämnden som måste upphöra, och försonligheten fick dödandet att minska.
Men hon ville inte lyssna. Jag gick vidare.
Djurskinn utan kroppar, blåste i vinden.
Vid ett annat marknadsstånd såldes en hälsosam trädsvamp; Chaga, som växer på björkar. Den kallas även för "sprängticka" för den suger ut kraften ur trädet ända tills det knäcks.
Jag köpte med mig en liten bit för att kunna blir odödlig, tänkte jag.
Det var mycket trevliga människor med mild blick och öppen attityden.
Jag berättade att mina gener minns vikingatiden väldigt starkt. Vi har ju alla i vår kropp gener från mormorsmormorsmor... eller farfarsfarfarsfar... i oändlighet i tid (nåja, till Adam och Eva räcker ju!).
De förstod precis vad jag menade, och så berättade jag hur den fornnordiska mytologin fått mig att förstå Jesus på korset ännu bättre.
Vargkorset.
- Var det någon som fattade detta med offer och blod, så var det ju vikingarna!
De gamla asagudarna svarade inte. Man var trött på allt offer... Tänk om den uppspikade guden kunde vara starkare?
Och det var han.
Sakta vändes fejderna till försoning. Och enkla träkors blev början på tidiga kyrkor.
/Läs mer: Birgitta Thulin: Sköldmön i Gudarnas hage/.
Fejderna vändes till försoning.
Uppe på kullen under ekarna var det en föreläsning om de runstenar som finns kvar i Sverige. Otroligt intressant! Han sa:
- Vikingar var inte "ett folk", det var beteckning på en funktion. Bönder, fiskare och jägare gav sig med jämna mellanrum ut och handlade - vikingade. Oftast gick det fredligt till, men inte alltid. Då var dessa män de grymmaste som fanns.
Och de plundrade många kloster på Brittiska öarna, tänkte jag, men det sa inte föreläsaren.
Föreläsning om runstenar.
Jag gick undan och satte mig i lunden, i skydd för blåsten, och tog upp min blockflöjt, från tidigt 60-tal...
JESUS KRISTUS ÄR VÅR HÄLSA.
HAN OSS ALLA VILLE FRÄLSA.
MED SIN PLÅGA OCH SIN DÖD
HAN OSS HAR FRÄLST UR DÖDENS NÖD.
Sv Ps 387.
Detta är en medelita nattvardspsalm från 1400-talet, med mycket kraftfullt innehåll. Det är annat än de "grönsakspsalmer" som vi får hålla till godo med idag. Nåja, det finns ett och annat korn som gör gott.
Utsikt från Gudahagen.
För att skapa stämning finns det alltid en folkmusikgrupp inbjuden.
I år var det gruppen "SJÄL". De gick runt och spelade på fela, trumma, säckpipa och flöjt.
Jag hade turen att få sitta bredvid dem i mattältet medan jag mumsade på min vildsvinskebab, med sås runt munnen.
Folkmusikgruppen SJÄL.
De spelade på gamla medeltida instrument såsom "gitta" (föregångare till gitarren) och klapperpinnar. Mycket skickligt.
En annan musikalisk kvinna hade med sig en lådharpa med fyra strängar, som hon knäppte på inifrån liksom.
Försiktigt smög jag upp min blockflöjt och gav några toner i bakgrunden.
En liten Gitta.
Jag frågade om de kände till den danska folkmusikgruppen Pöbel, som gästade vikingamarknaden för några år sedan. Jag spelade upp från min diktafon deras sång "Lux Luminum", en medeltida Mariahymn då en munk sitter i sitt fönster och fantiserar om jungfru Maria.
Vi spelade tillsammans och jag var LYCKLIG.
Lådharpa.
Naturligtvis måste man se slagskämparna visa sina stridskonster och andra "starke män" lyfta jättetunga saker. Det samlade mycket folk och fick alla att engagera sig.
Sista mötet var med några kvinnor som verkligen hade jobbat med sin utstyrsel.
En av dem hade horn inflätat i håret. Hur hade hon fått till det?
Det såg ut bakifrån som någon slags strålglans. Jag tänkte på kyrkmålningar i gamla kyrkor där Mose felaktigt målats av med horn i pannan - en strålglans omgav honom, men ordet i hebreiskan lär ha missförståtts.
Moses strålade efter sitt möte med Gud på berget Sion, då han fick ta emot de tio budorden.
Detta berättade jag för den unga tjejen, och frågade om jag fick ta ett foto.
Men jag bad henne skydda sitt ansikte - och nu ser jag hennes tatueringar på händerna... och det gjorde inte saken bättre...
Horn i håret och satan på handen.
Hon var så söt och fin, och borde inte alls pryda sin kropp med djävulska symboler.
- Hoppas att du också kan stråla av Guds ljus, precis som Mose, sa jag, och det tog hon emot.
Vi såg flera kvinnor som hade målat sig svarta tvärs över ögonen, det såg skrämmande ut.
Jag gick fram till en av dem och bad henne berätta:
- Vi tänker oss att det var så valkyriorna såg ut, sa hon, med prickar i ansiktet och helsvarta ögon.
Nutida valkyrka?
Hon var bara utklädd, med ett fint leende, men de två andra var svarta i själen och sände ut hat och obehag.
Precis som på Sweden Rock finns det en osynlig andlig kamp även här. Inte många märker den, men den som blivit frälst från sina synder och har lärt känna kärleken från Jesus Kristus, känner av "fienden".
Min dröm är att en liten "tältkyrka" skulle kunna byggas här, där vi kan finnas för samtal och ge förbön - helt gratis! Förstås!! Spå-tältet tar betalt, men det gör inte den Gud vi lever med...
Och jag drömmer också om att Svenska kyrkans personal och medlemmar skulle vara närvarande här på ett tydligare sätt.
Missionsfältet är öppet - - -
På väg hem passerade jag denna syn.
Det är alltid lika svårt för mig att lämna vikingatiden och passera ut, under skylten "Nutid".
Jag tycker inte om den tid vi lever i.
Den har tappat greppet om allt mer och jag känner mig inte alls hemma.
Om några år har väl AI tagit över Gudahagen också, och så sitter man där med några fördummande digitala glasögon och glor på den verklighet vi skövlat bort.
Den medeltida nattvardspsalmen får trösta mig:
VID SITT BORD HAN OSS TRÖSTA.
VI HAR BLIVIT ÖVERLÖSTA.
NÄR VI LITAR PÅ HANS NÅD,
VI MITT I DÖDEN LIVET FÅR. Sv Ps 387:3
Prästinnan Kristina.
Urgamla hälsningar,
Prästinnan Kristina, alias H F S.















































.jpg)















