Pilgrimsvandring i Vadstena.
Det gjorde inte ett dugg. Eller så gjorde det det. Att det duggregnade.
Vi hade haft ett mycket fint samtal på pilgrimscentrum i Vadstena och behövde komma ut i friska luften.
Igår bedarrade stormen och försiktig kvällssol torkade upp trottoarerna.
Men sen kom regnet tillbaka.
Pilgrimskommuniteten lever efter fem "regler" som stabiliserar vardagslivet. Dessa punkter tog vi med på vår vandring, men valde kortast möjliga väg - 4,5 km runt Tycklinge på en blöt landtunga vid Vätterns strand.
Bönen, andlig läsning, delande och diakonalt agerande är några av punkterna.
Följ med på vår vandring! Om du har fel skor så gör det ingenting, det hade inte jag heller! Så jag stoppade fötterna i några små plastpåsar... det fick duga.
HERRE, VISA MIG VÄGEN
OCH GÖR OSS VILLIG ATT VANDRA DEN!
Plastpåsar i skorna... typiskt Helene.
Vi stod i cirkel med våra vandringsstavar och bad heliga Birgittas inledande bön.
- Hur ser ditt böneliv ut där hemma? Här i Vadstena är det enkelt att följa bönerytmen i Klosterkyrkan och på Pilgrimscentrum.
- Hm, den viktigaste bönen för mig är vid frukosten. Då läser jag och ber ur andaktsboken längst bak i psalmboken (den äldre upplagan), där det finns både bibeltext och böner. Sedan spelar jag en psalm på blockflöjt, ber för familj, grannar och vänner och låter det landa i Herrens bön.
När jag sedan sakta äter min frukost och läser lokaltidningen så blir den ofta till min förbön:
- Herre, jag ber för den nyöppnade butiken att det skall gå bra för dem... jag ber om välsignelse över böndernas skörd... jag ber om fred i Ukraina och beskydd över Israel... jag ber för en klok regeringsbildning...
Pilgrimer med stavar.
Duggregnet letade sig in under kläderna och vi ställde oss i lä vid några buskar. Östgötaslätten bjuder vinden åka kana över åkrarna. Det var kallt. Och inte ett dugg roligt väder.
HERRE, VISA OSS VÄGEN
OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.
- Hur har du det med din andliga läsning?
Vi gick och samtalade två och två. Stora ensilagebalar tornade upp sig. Gula solrosor svingade iväg sina sista frön, till nytt liv.
Gud, välsigna bönderna!
- Utan andlig läsning förtvinar min själ! Jag har flera böcker på gång samtidigt, beroende på var jag sitter. Jag sträckläser sällan böcker, jag måste låta innehållet få ta tid att sjunka in, särskilt när det är andlig litteratur.
Plötsligt hoppade en hund fram ur buskarna och skrämde oss. Men den gjorde bara sitt jobb som gårdshund, och vi tassade förbi... inte ett dugg rädda.
Jo, det blev vi visst!
Åkermarken är svart och bördig här på Östergyllen. Här odlas det stora mängder mat och både får och kor har sina betesmarker här.
Därför blev jag både arg och förskräckt när jag såg två stora huskroppar torna upp sig i åkerkanten.
Nej!
Vem har gett tillåtelse till att bebygga åkermarken??
Folk måste ha någonstans att bo... Det har de!! Folk behöver först och främst något att äta!!
Har bonden sålt sin själ här? Har kommunpolitikerna tappat förståndet?
HERRE, VISA OSS VÄGEN ty den har blivit uppgrävd...
VI VILL GÄRNA VANDRA DEN, men inte över byggarbetsplatser som driver bort vetekornen!
.jpg)
Bygg inte på åkermarken!
- Hur har du det med delandet i din vardag? Kan du dela med dig av pilgrimslivet?
- Hm, det är inte självklart. Men det finns några goda vänner som jag läser Bibeln tillsammans med och vi kan också dela bönens gemenskap.
Förr organiserade jag kortare pilgrimsvandringar i Karlskrona, på Stibyberget och på Hanö, nu vandrar jag mest själv...
Pilgrimskommuniteten har funnits sedan 2007, då alltfler människor ville ha kvar bönelivet när de reste hem. Då bildades denna lösa sammansättning av längtande människor i kommunitetens form.
Det är ingen elitistisk grupp, den är öppen för alla Gudslängtande människor som söker fördjupning i kristen tro.
Delande - det vackraste ordet!
Vi har även en "visitator" - en biskop som kommer och visiterar vår gemenskap och ser till att vi alla mår bra, i god själavårdande anda.
Inspirationen kommer från klostret på Iona, Skottland, och sprider sig nu även till Danmark.
Den fjärde punkten handlar om den utåtriktade, diakonala handlingen - vi vill inte vara alltför inåtriktade, utan lika mycket utåtriktade, mot dem som saknar det vi har i överflöd.
- Hur har du det med det diakonala, Helene?
- Hm, jag söker mig ofta till evangeliserande sammanhang som har missionen i fokus. Det är viktigt för mig att "gå ut på gator och torg" för att finnas där människor rör sig, t ex på Sweden Rock, på vikingamarknaden och tillsammans med OAC- Open Air Campaigners.
Den sista blomman.
Vi närmade oss Klosterkyrkan igen, och vår korta pilgrimsvandring var slut, i duggregnet. Det gjorde inte ett dugg. Vi var nöjda.
På kvällen firade vi en enkel gudstjänst i biblioteket med en sprakande brasa i kakelugnen, då vi fick förnya våra löften att... "ett år till stå kvar i pilgrimskommunitetens gemenskap, i bön och andligt liv, efter bästa förmåga..."
Det är stort!
Tänk att det finns en sådan gemenskap att tillhöra! Det kanske är något även för dig?
Kom hit! Vila, andas bed, här i Bedstena, jag menar Vadstena.
Pilgrimstjur - hjälp! Eller en tjurskalle...? ; )
Pax et bonum!
Frid och allt gott!
Blöta hälsningar,
Helene Sture Duggfelt,
- vandringsbedjare, för dig bäste läsare, och lite för mig själv också...
Örtagårdens japanska lyktor.
