En bok om templet, på hebreiska.
Den sista bibelboken före Nya Testamentet är profeten Malaki. Jag har tagit några dagar till bön och bibelläsning och börjar läsa baklänges...
Som vanligt innehåller ordet fyra punkter: förmaning, varning, uppmuntran och tröst. Det är ett genomgående tema som kan ge nycklar till förståelse.
Det folk som Herren skapat genom Abraham är i fokus. De skall hålla sig till Gud och inga andra avgudar som grannfolken lockade med.
Det är prästerna som skall undervisa folket om Guds vilja.
Präster och sångare inför offeraltaret i templet.
Men nu har det spårat ur. Prästerna, som alltså tjänstgör vid offeraltaret i templet, tycker inte det är så noga, utan kommer med defekta djur som de själva inte vill ha...
Nu tänker jag göra det som kallas för en "anakronism" - jag lånar innehållet i en tidsepok och placerar det i en annan. Det är inte riktigt bra, men jag behöver få läsa denna text utifrån vårt sätt att fira gudstjänst.
Fortfarande är det prästerna som har ansvar för den bibliska undervisningen i församlingen, men den blir allt magrare och liturgin blir tunnare, erfar jag.
Utgångspunkten är Guds oändliga kärlek till folket, som ständigt är på avvägar.
JAG HAR BEVISAT ER KÄRLEK, SÄGER HERREN.
Malaki 1:2.
EN SON SKALL HEDRA SIN FADER OCH EN TJÄNARE SIN HERRE.
OM NU JAG ÄR ER FADER, VAR ÄR DÅ DEN HEDER SOM SKULLE VISAS MIG?
VAR ÄR DEN FRUKTAN MAN SKULLE HA FÖR MIG?
SÅ SÄGER HERREN TILL ER, NI PRÄSTER SOM FÖRAKTAR MITT NAMN.
Mal 1:6.
Offerprästerna i templet bar alltså fram ovärdiga djuroffer:
Offerdjuret måste vara felfritt, men...
PÅ VAD SÄTT HAR VI BETETT OSS OVÄRDIGT MOT DIG?
JO, GENOM ATT NI TÄNKER 'HERRENS BORD BEHÖVER MAN INTE BRY SIG OM SÅ MYCKET'.
Mal 1:7.
I våra kyrkor yttrar sig detta genom att det finns präster som inte längre skyddar altaret. De tillåter kyrkorådet (eller blir överkörda?) att ta bort altarringen för att istället bereda större plats för kören.
Detta innebär att församlingen inte längre kan fira nattvard genom att falla på knä, vilket är den sanna ödmjukheten inför Jesu Kristi stora offer på korset.
- Det har vi slutat med, sa en präst. Det är inte modernt. Gående nattvard i mittgången är det som gäller.
- Ja, men ger det någon andakt inför sakramentet?
Inget svar.
Här är altarringen kvar. Underbart!
Var är hedern inför Gud? Varför får församlingen inte komma inför Herrens bord?
Malaki är upprörd över sin tids slapphet.
Helene är upprörd över sin tids ytlighet.
Inre tankar tänkes högt, och Malaki skriver drastiskt:
BÖNFALL ALLTSÅ NU INFÖR GUD ATT HAN MÅ BLI OSS NÅDIG.
MEN KAN HAN VARA NÅDIG NÄR VI BÄR FRAM BLINDA, SVAGA OCH LYTTA DJUR?
ACK, ATT DET FANNS NÅGON BLAND ER SOM VILLE STÄNGA TEMPELDÖRRARNA,
SÅ ATT NI INTE FÖRGÄVES TÄNDER ELD PÅ MITT ALTARE?
Mal 1:9.
Men denna altarring är borttagen.
Namnet Malaki betyder = min budbärare, mitt sändebud. Det förekommer aldrig som personnamn i Gamla Testamentet. I kapitel 3 förklaras namnet:
SE, JAG SKALL SÄNDA UT MIN ÄNGEL, OCH HAN SKALL BEREDA VÄG FÖR MIG.
MED HAST SKALL HAN KOMMA TILL SITT TEMPEL, DEN HERRE SOM NI LÄNGTAT EFTER, JA FÖRBUNDETS ÄNGEL SOM NI BEGÄR, HAN KOMMER, SÄGER HERREN SEBAOT.
Malaki 3:1.
Barn hänger upp lövänglar.
Vem skall tala prästerna tillrätta? I vår kyrka är det biskoparna. Men vem skall tillrättavisa biskoparna, de är ju också präster?
Svaret: Guds Ord. För oss alla!
Men fruktan för styrelser, kyrkopolitiker och vad folk vill ha, är större än Guds ord.
- Församlingen orkar inte med en hel högmässa med full liturgi.
- Så ni sneddar då?
- Nej, vi håller oss till kyrkohandboken som ger många goda alternativ.
- Javisst, men om ni präster inte hjälper församlingen att undervisas om gudstjänstens innehåll så bidrar ni ju till dess förflackning.
Inget svar.
Inför Jerusalems tempel.
Tillbaka till Malakis 400-tal före Kristus, vid tiden efter den babylonska fångenskapen, där likgiltighetens ande har kommit att behärska både tempelprästerna och folket.
Med skarpa ordalag skriver Malaki i sitt kapitel 2:
DÄRFÖR KOMMER NU FÖLJANDE BUD TILL ER, NI PRÄSTER.
OM NI INTE LYDER DET OCH GER AKT PÅ DET, SÅ ATT NI GER MITT NAMN ÄRA, SÄGER HERREN SEBATO, SÅ SKALL JAG SÄNDA FÖRBANNELSER ÖVER ER OCH FÖRBANNA ERA VÄLSIGNELSER.
Malaki 2:1.
Jag kan inte tänka mig större allvar!
Att Gud skulle förbanna våra välsignelser...
Men sammanhanget har gjort det klart, både i dåtid och nutid; om vi inte ärar Guds namn och ger Herren den heder och fruktan Han skall ha, då är vi illa ute.
JA, JAG HAR REDAN FÖRBANNAT DEM...
Mal 2:2.
Det svartnar.
Konsekvensen för offerprästerna är att förbannelsen skall drabba deras avkomma, genom att Herren kastar orenlighet i ansiktet på dem...
Usch... det här är verkligen obehagligt!
Finns det något i vår tid som är "orenlighet kastad i ansiktet"? Var och en får rannsaka sig själv och sin församling.
Malakis budskap började med kärleken från Herren. Den har bestått i välsignelse över Levi stam, där fanns det frid och harmoni. Detta får bli till hopp även för oss, i vår tid, ca 2.400 år senare:
JAG HADE ETT FÖRBUND MED LEVI, OCH I DET VAR LIV OCH FRID.
SÅDANT GAV JAG TILL HONOM FÖR ATT HAN SKULLE FRUKTA MIG, OCH HAN FRUKTADE MIG OCH BÄVADE FÖR MITT NAMN.
RÄTT UNDERVISNING VAR I HANS MUN, OCH INGEN ORÄTT FANNS PÅ HANS LÄPPAR.
FRIDSAMT OCH REDLIGT VANDRADE LEVI I MIN GEMENSKAP, OCH OMVÄNDE MÅNGA FRÅN MISSGÄRNING.
TY PRÄSTENS LÄPPAR SKALL FÖRSVARA KUNSKAP,
OCH UNDERVISNING SKALL MAN HÄMTA UR HANS MUN;
HAN ÄR JU HERREN SEBAOTS SÄNDEBUD.
Mal 2:5.
Läpparna skall försvara kunskap...
I vår kyrka har man kritiserat prästerna, att de varit alltför dominanta genom århundranden. Så har det varit, på gott och ont.
Under mina yrkesverksamma år har jag sett hur diakoner och pedagoger fått stor plats, och gett församlingen bredd.
Men störst plats har kyrkomusikerna fått, ja så pass att man nu alltså börjar ta bort altarringar för att bereda kören ännu mer plats, och instrumentalister vid konserter.
Rollerna verkar ombytta. Nu är det musikerna som är alltmer dominanta i församlingslivet.
- Jag tyckte Stina skulle få sjunga lite i gudstjänsten, så vi kan väl ta bort Kyrie och Gloria ur agendan?
Prästen vågade inte säga emot.
Och jag satt i kyrkbänken och tvingades åhöra ännu ett konsertinslag, när jag hade gått till gudstjänsten för att få deltaga i liturgin, och sjunga ut min tro.
Vad händer i kyrkan?
Snälla Helene, sluta nu, vi orkar inte läsa mer. Nä, men det gör jag. Malaki är inte klar än!
Till offerprästerna - och till oss - säger han:
NI HAR VIKIT AV FRÅN VÄGEN.
GENOM ER UNDERVISNING HAR NI KOMMIT MÅNGA PÅ FALL...
Malaki 2:8.
Jaha, hur kan jag styrka detta från vår tid? Jo, genom att citera en anonym vän som i sin församling hörde sin präst säga:
- Här hos oss får man tro på vad man vill! Buddha, Jesus eller universum!
?? !! ??
Hur står det till med prästutbildningen egentligen, i våra dagar?
Är präster inte bibelläsare längre?
Det känns som om Malaki smyglyssnar på det jag säger, för nu säger han:
HAR VI INTE ALLA SAMMA FADER?
HAR INTE EN OCH SAMMA GUD SKAPAT OSS?
VARFÖR HANDLAR VI DÅ TROLÖST MOT VARANDRA OCH BRYTER VÅRA FÄDERS FÖRBUND?
Mal 2:10.
Domen över Guds folk som dyrkade andra gudar, var stor. Det kallas för "otrohet" mot Gud, så pass att Herren liksom vrålar ut sitt hat över detta och den skilsmässa från Honom som det innebär:
TA ER DÄRFÖR TILLVARA, SÅ ATT INGEN BLIR TROLÖS MOT SIN UNGDOMS HUSTRU.
TY JAG HATAR ÄKTENSKAPSSKILLNAD, SÄGER HERREN SEBAOT, ISRAELS GUD, OCH ATT MAN HÖLJER SIG I VÅLD SOM I EN ÖVERKLÄDNAD.
TA ER DÄRFÖR TILLVARA, SÅ ATT NI INTE BLIR TROLÖSA.
Mal 2:16.
Den trolöse Herodes.
Trolös. Utan tro. Löst från tron. Tappat tron. Lös och fri? Lös och vilse.
Utan tro, ingen relation.
Och jag hatar också äktenskapsskillnad!!
Och till sist, äntligen, vårt älsklingsord:
- Du duger. Det finns inget rätt eller fel. Och sanningen har vi tonat ned, i respekt för andra religioner...
Om du inte redan är nockad, så blir du det nu, det är nämligen jag:
NI TRÖTTAR UT HERREN MED ERT TAL. NU FRÅGAR NI:
- HUR TRÖTTAR VI DÅ UT HONOM?
JO, GENOM ATT NI SÄGER DEN SOM GÖR ONT ÄR ÄNDÅ GOD I HERRENS ÖGON...
Mal 2:17.
Åh, så ljust och fint!
Domens Gud kommer.
För att visa var Sanningen är. Vi behöver omvända oss, be om förlåtelse - annars finns ingen upprättelse.
Det var precis det som Jesus sa. Då finns det hopp.
Så var det för offerprästerna i templet på 400-talet före Kristus, så var det för folket då, och är likaså nu.
Så är det även för oss kristna, inympade i det judiska trädet, att vår bortvändhet från Gud och Israel får våra välsignelser att bli förbannade...
Jag har bevisat er kärlek, säger Herren, men ni...
Inte ett ord tänker jag släta över!!
Men tillämpningen kan vi väl resonera om tillsammans?
Jag kan ha helt fel. Eller alldeles rätt.
Eder bibelläsare och gudstjänstfirare,
Helene Sture Prästfelt,
- som bildsatte detta inlägg med foton från en tempelbok, köpt i Jerusalem, skriven på hebreiska, med syfte att visa att det kommande templet är förberett...
- och som tillät sig vara "anakronistisk" - placera en händelse i fel tid, men ack så närgånget det blev.
De sjuarmade ljusstakarna.
