Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 17 november 2026

BERED EN VÄG FÖR - VADDÅ?


Bered väg för hjul... en... ?!

Alla körer är i full färd med att öva sånger till advent. Och även jul.
Det är två olika högtider som nu håller på att flyta ihop i ett utslätat vintertema, allt enligt den bestämda sekulariseringsmodellen, ivrigt påhejad av varuhusens köpmän.

Vad är det vi skall bereda väg för?
Julen så klart, med snitslad bana av glitter och renar med kulörta lyktor.

Jag har en annan fråga.
Vem ska vi bereda väg för?

Som du märker är jag lite tjurig ikväll...

Bered väg för fågelfri parkering.

Jag städar i mina poetiska pappershögar och hittar några kladdlappar med dikter. 
Det var en vacker vårdag i maj 2013 som jag lät pingstens under möta adventstidens älskade psalm "Bereden väg för Herran".

Det blev som följer. Sjung med i min Pingst-advents-psalm!

   Vers 1.
   BERED EN VÄG FÖR ANDEN
   SJUNK NED, MEN RES DIG OPP!

   SE, ANDEN KOMMER NÄRA
   EJ BARA SOM ETT HOPP.

      - HJÄLPAREN, DEN FÖRSTE
      ÄR KYRKANS KRAFT, DEN STÖRSTE!

   VÄLSIGNAD I GUDS NAMN
   KOM, ANDE, I MIN FAMN.

Anden, kyrkans kraft, den förste!

   Vers 2.
   GUDS FOLK NU ANDEN KOMMER
   MED EVIG SANNING KLAR

   SE VÅRENS ALLA BLOMMOR
   DE GER VÅRT HJÄRTA SVAR.

      GUDS LÖFTEN DE ÄR SANNA
      DET FLÖDAR UR MIN KANNA!

   VÄLSIGNAD I GUDS NAMN
   KOM, ANDE, I MIN FAMN.

Pingst-glädje.

   Vers 3.
   GÖR DINA PORTAR VIDA
   FÖR ANDEN, HJÄLPAREN.

   DE KRISTNA HAR FÅTT LIDA
   NU KOMMER TRÖSTAREN.

      ATT FÖLJA KRISTUS ALLA
      ÄR SVÅRT, OCH VISST, VI FALLA...

   VÄLSIGNAD I GUDS NAMN
   KOM, ANDE, I MIN FAMN.

Nu kommer Tröstaren.

Vers 4:
   MED KÄRLEKSMAKT KOM ANDEN
   OCH EJ MED STÅT OCH PRAKT

    OCH ONDSKAN SLÄPPER HANDEN
    MED ALL SIN STOLTA MAKT.

       MED ANDENS SVÄRD VI STRIDER
       OCH ORDETS SEGER SVIDER

   VÄLSIGNAD I GUDS NAMN
   KOM, ANDE, I MIN FAMN.

Med kärleksmakt kom Anden.


   Vers 5.
   VI ÅKER NED I DIKET
    DÄR SYNDEN ÖVAR FLÄRD.

   SE KLART, DET HELGA RIKET
   ÄR EJ AV DENNA VÄRLD.

     DE VISA DET EJ FINNA
     OCH SMARTA EJ DET VINNA

   VÄLSIGNAD I GUDS NAMN
   KOM, ANDE, I MIN FAMN.

Än slank hon ned i diket.

   Vers 6.
   VI LEVER HÄR I VÄRLDEN
   MED ANDENS LEDNING GOD

   MED OSS HÄR PÅ FÄRDEN
   HAR KYRKAN KVAR GUDS ORD?

     GUDS LOV AV BARNAMUNNAR
     SKA NÅD OCH FRID FÖRKUNNA

   VÄLSIGNAD I GUDS NAMN
   KOM, ANDE, I MIN FAMN.

Helig Ande i Ysane kyrka.

Sedan fortsatte jag med några tjuriga överdrifter till.

   Vers 7.
   DE GAMLA LÄMNAR KYRKAN
   MEN UNGA KOMMER IN

   NÅGRA HITTAR STYRKAN
   ANDRA BLIR TILL "SVINN"

     VI SER ATT STATISTIKEN
     GÖR KYRKAN TILL EN RIK' EN

   VÄLSIGNAD I GUDS NAMN
   KOM, ANDE, I MIN FAMN.


    Vers 8.
    VÅR SEKULARISERING
    HAR FÖRT OSS LÅNGT, LÅNGT BORT.

    ATT KÖA VID VÅR NATTVARD
    HAR GJORT MITT HJÄRTA TORRT.

      BEKVÄMLIGHETENS ANDA
      HAR FÅTT OSS NU ATT STRANDA

   VÄLSIGNELSEN BLEV KORT.
   VÅR OTRO ÄR ETT BROTT. - - -

Tillbaka till vers 1 för att inte bli allt för modfälld.
Bered en väg för Anden, sjunk ned, men res dig opp.

Låt inte bekvämligheten få dig att stranda.

Jag kan inte förhålla mig till vår samtid annat än med främlingskap, kritik och satir.
Det är inte mycket jag är imponerad över. Vi tappar i kunskap, vi tappar våra traditioner och utlämnar varandra allt mer till personligt tyckande.

Kära nån, tänk om hela kyrkoåret hade varit beroende av vad alla tyckte under seklernas gång...
Jag har fortfarande min glädje i Bibelordet, samtalen och bönen.
Men det är sant att en och annan fromt troende lämnar kyrkan, då de inte längre hittar teckning för vår kristna tro där.

Kvar är miljö- och klimatarbetet samt genusfrågor och vigselrätt.
Det är helt perifera frågor då Jesus själv talade om frälsning - omvändelse från egot och de tomma händernas mottagande av Guds kärlek och förlåtelse.

Många duktiga kyrkopolitiker har ingen aning om hur långt bort de är på väg att föra kyrkan.
Att vara politiskt korrekt är viktigare än att vara bekännande kristen.

Nu har vi klämt ut allt!

När sekulariseringen tömt vår tro på innehåll, då är det öppet mål för andra trosinriktningar att ta för sig.
Vi vet ju ändå inte vad det handlar om så... alla får väl tycka vad de vill... Fram med glittret nu!

I bitter bön, med envis tjurighet, och ett obändigt hopp i tron på att Jesus Kristus är den räddning som världen längtar efter.

Helene Sture Beredfelt.

- som tycker att du gott kan sjunga min pingstadventspsalm på dina personalsammanträden!

Bered väg! Flytta på dig!




söndag 15 november 2026

ANDLIGA SÅNGER nr 137 - SCOUTER

"Mycket Mera Scout".

Välkommen att lyssna till ANDLIGA SÅNGER, utsänt från radio Sölvesborg på 92,0. 
Detta avsnitt nr 137 handlar om SCOUTERNA, både i Sölvesborg, Sverige och ute i världen.

Du ska få lyssna till Falkvikskyrkans scouter, höra roliga sånger inspelade till det stora lägret "jamboureen" 2001 i Rinkaby samt få ta del av bakgrunden till scoutrörelsen. 
Klicka på länken så startar programmet, 59 minuter långt.


                           MUSIKLISTA

Signatur: "Det sjunger i själen och hjärtat" - Ciccie Pernveden Malm.

Scoutskjorta med märken och halsduk.

CD'n "Mycket mera Scout", 2001, med sånger skrivna av Olof Samuelsson:

- Scouter överallt! - Göra upp eld - Scoutmedley - Vi Äro Svenska Scouter - Ge inte upp! - Det var bättre förr - Gör nåt! - En riktig vän - Vilse - Vindskydd - Mycket mera Mygg - Skymning rår (Tore Littmark).

CD'n "Kråkan och Busarna" (Anders Ågren, som gjorde rösten till kråkan i "Mamma Mu & Kråkan):
- Myggan - Harkranken - Ett jätteliten låg hög...

Och röster från våra scouter i Falkvikskyrkan, Equmenia, i Sölvesborg, i patrullen Vargen och Björnen, "Var redo!" - "Alltid redo!"
Dessutom bjuder vi på min scoutsång "Kom och följ med" på ukulele!

"Kråkan och Busarna".

Naturhälsningar från Helene F Sturefelt, "vargmormor"
och Jörgen Hjärtenflo, ljudtekniker.





onsdag 11 november 2026

HUR MÅNGA MÅL HAR DU?

Ännu en pilgrimsvandring i Haslev.

När man börjar se det yttre landskapet som en sinnebild för det inre, så öppnar sig en djupare värld.
Följ med på ännu en liten vandring runt Emmaus Höjskole i Haslev, Danmark. 
Pilgrimspräst Elizabeth Knox Seith ledde oss en knapp kilometer, men med desto större tankar.

På skolbarnens fotbollsplan stod två fotbollsmål.

- Vilka mål har du i ditt liv? Det är inte bara det enda stora slutmålet "det eviga livet", det är många mindre mål längs livsvägen. Ett av dem kan vara målet för ditt privata liv med familj och relationer. 
Det andra kan vara målet i din karriär eller det du längtar efter som ännu inte är uppfyllt, sa Elizabeth.

Så fick vi en stund att vandra runt i det regnvåta gräset och fundera.

Vilka mål har jag i livet?

Vid det ena målet kom den stora tacksamheten upp över ett vardagsliv som både är vackert och givande, i ett tempo som andas pilgrimens långsamma enkelhet.

Om jag skall bjuda på en liten personlig inblick så handlar det om ukuleleorkestern, scoutbarnen, kyrkokören, barnbarnen, syskonen, grannarna, radioinspelningar, vänskap, naturen och fotboll förstås!
Allt sammanfattas i "goda relationer".

Målbild.

Vid det andra målet kom två tankar upp:

- det ena är fortsatt strävan i mitt konstnärskap, med tecknande och skrivande, i hopp om fler kommande utställningar och försäljningar,
- det andra är en längtan att orka resa ut i världen igen och uppleva ett par av de stora pilgrimsplatserna som jag ännu inte besökt: Assisi i Italien och Iona i Skottland. 

Skulle det verkligen kunna bli möjligt?

Och till Emmaus Höjskole vill jag återvända till igen, för att deltaga i kreativt skapande framöver, och sjunga danska psalmer...!

Vad knyter ihop mitt liv?

Strax bakom fotbollsplanen låg kyrkogården i Haslev. Bakom en stor häck fanns en mycket speciell begravningsplats. Det var för alla de tyskar som omkom i närheten under 2V-kriget...
Flera berörande vittnesbörd delades och näsdukar letades fram...

- Detta är ett försoningsarbete där man visade sin fiende respekt genom att hedra mänskovärdet med en anständig och vacker begravningsplats.

Vår tyska pilgrimspräst berättade om försoningsarbetet i Tyskland, då man medvetet och under lång tid bemödat sig att tala om sin kollektiva skuld mot judarna, för att sedan leva försonad med sin historia.

Vår danska pilgrimspräst har erfarenheter från Sydafrika, där hon framhöll vikten av att förövarna måste möta sina offer och be om förlåtelse - inte bara "släppas fria" och så är allt bra. I så fall fördjupas såren hos de sargade.

Begravningsplats för sårade tyskar i Danmark.

ÄLSKA ERA FIENDER OCH BE FÖR DEM SOM FÖRFÖLJER ER.
Matteus 5:43, Jesus i Bergspredikan.

Att "älska sina fiender" handlar inte om romantik eller känslor. Det handlar om en vilja till försoning och att göra gott, trots allt. Denna begravningsplats är ett tecken på det.

HERRE, DU VANDRAR FÖRSONINGENS VÄG
SJÄLV BÅDE FLYKTING OCH FREDLÖS.
SMÄRTORNAS GATA MED HETTA OCH DAMM
DREV DIN KÄRLEK ATT GÅ.

VISA OSS VÄGEN, FÖRSONINGENS VÄG, HERRE
GE OSS NU VILJAN ATT GÅ DEN.
Sv Ps 738, Tore Littmarks psalm.

En Kristus-krans av trädrötter.

De gula höstlöven lyste upp den mörka platsen. 

Försiktigt tittade vi på gravarna. 
Jag såg en inskription med en namne till mig... men det blev för mycket. Denna Helene blev bara 22 år.
Duggregnet dolde mina tårar, som rann.

Vila i frid! Och fred.

En okänd Helene....

Efter "frokost" - lunch - var det dags för några av oss att resa hem.
Övergångarna är alltid svåra.

Christian Kjear Bjerre talade och sa:
- Vi må vare försiktige med övergångarna... Många fölelser, känslor, kommer upp när man skall bryta upp.

Särskilt pilgrimslivet gör det extra svårt att lämna - där är livet så äkta, så sant, så nära... och att då återvända till den brutala stressen i världen gör väldigt ont.
Att gå runt och ta farväl av alla nya och gamla pilgrimsvänner blev till slut för mycket - nu fanns det inget duggregn som kunde dölja mina tårar.

- Det visar ju att detta är på riktigt, sa en vän.

Ja, pilgrimslivet är sannerligen sju steg tillbaka till ett värdigt sätt att leva i samklang med naturen och varandra - med många delmål och på försoningens väg - hela tiden.

Slånbär med sina vassa törnen.

Nu ska pilgrimslivet omsättas i vardagens uppgifter. Först mottagande, sedan utgivande.

Målinriktade hälsningar, under glädjetårar,

Helene F Sturefelt,
- pax et bonum!

På gjensyn!





tisdag 10 november 2026

VANDRING I HASLEV

Bilgrim, på väg till pilgrimsmöte.

Staden kan inte tillfredsställa detta. Teknik och underhållning når inte heller hela vägen fram.
Och den ateistiska materialismen har bara producerat förminskande teorier om människan och visat hennes mänskovärde förakt, såsom jag ser det.

Därför är det med frisk iver jag tar på mig mina alltför luftiga vandringsskor och ger mig ut på pilgrimsvandring i den danska slättmarken.

Lövskog, slättmark och cykelbanor.

Vi är 70 personer samlade i Haslev till nordiskt pilgrimsmöte, där samtal och vandringar avlöser vartannat.
Vi delades upp i tre grupper - en längre vandring på 15 km, en kortare på 10 km och den lilla vandringen på 5 km, som passade mig bäst.

Det var en särskild känsla att vandring tog sin början genom kyrkogården...

Människans livsöde får sitt slut, där mycket hopp kan uttryckas på gravstenarna. Jag har redan kommit på hur jag vill ha det - inklusive vilken kista! Avslöjandet kommer sist i inlägget...

Gravsten som en klippa, så vacker!

Boken "Naturens katedral" blev vår följeslagare.
Första meditationen handlade om DIMMAN. Jag återger orden såsom jag minns dem nu.

Dimman gör tillvaron mildare och sikten kortare. Vi får dra ned på tempot, för vi ser inte så långt.
Gud är som dimman, som omsluter oss på alla sidor!
Det är en fin bild.

Jag som är högkänslig, och upplever med alla sinnen i dubbel effekt, är mycket tacksam för dimman och när vädret är mulet. Då lugnar sig allt. 
Intrycken blir inte så skarpa och jag blir inte så trött.

Dimman är vilsam, och jag hör bättre då...! Det är inte så mycket annat som pockar på uppmärksamhet så min hörsel blir skarpare i diset.
- Idag är det fint väder! kan jag utropa när gråvädret kommer.

Inte många håller med mig.

Vilsamt gråväder.

Vi lämnade ängar och åkermark och gick igenom ett koloniområde, in i bokskogen, kantad av en granplantering .

Nästa meditation handlade om TRÄD, eken.

Stammen och grenen hör ihop. Rötterna ger näring till lövverket som bubblande sodavatten, upp genom grenarna!

Jag tänkte på hur känslig jag är om våren då saven stiger i träden. Jag känner det i min egen kropp... subtilt... hur livskraften ökar... och hur trögt det är att väckas ur vintermörkrets lugna tempo.

Om vi kunde se rötterna...

Likaså känner jag av när saven drar sig tillbaka ned genom stammen. Det är en skön trötthet, som tillåter att vilan kommer.
Men i oktober och november skall alla föreningar ha möten och sammanträden och planeringar och verksamhet och och...
Ack, ack...vem orkar det, egentligen?

Jag tog upp en vissnat blad och tänkte:
- Lövet är som livserfarenheterna, de faller till marken och är förutsättningen för nästa års upplevelser.
De goda gör gott för jorden. Men de negativa... hm... de släpper jag helst till förmultning, snabbt!

Gud, du får vara mina rötter i tillvaron när den svajar.

Läkande skog.

En liten utdikad bäck rann diskret i kanten av vår vandring. Vi gick på asfalterade cykelbanor nu, så vi blev omkörda av både springande motionärer och snabba cyklister.

BÄCKEN.

Bäcken söker sin väg under stenbroar och träspångar. Den rinner stilla men ibland hoppar den och dansar, när fallhöjden är god.

Vi tittade ned i den lilla bäcken.
- Fallhöjd?! skrattade pilgrimsledaren, nu är vi i Danmark, inte Sverige!

Gud är som en bäck, som ständigt söker nya vägar och fors-erar (!) bort hinder.
Då får Gud vara bäcken i mitt liv.

Var är bäcken?

Lite längre bort hade någon snickrat en alldeles ny liten bro över den lilla bäcken.
Planken av ohyvlade och det luktade gott av impregnerat trä.

Broar binder samman delar som är avskurna från varandra, både i geografin och i relationerna.

Jag tänkte på Danmarks örika marker, där även tunnlar nu skapar nya förbindelser mellan öarna.

Gud, vill Du vara en bro över till det som jag själv inte kan nå?

Bron.

Efter två timmar var jag trött i kroppen.
- Man får inte låta viljan styra när kroppen säger nej, sa en medvandrare.
Vilken tur att det fanns en bänk just där så jag kunde lägga mig och sträcka ut ryggen.

- Herre, visa mig din väg
- Och gör mig villig att vandra den!


Nu har jag vilat, ätit och vilat lite till, för att få kraft att gå ned på Haslevs köpmansgata.
När man är utomlands ska man köpa saker... varma sådana.
Därför inhandlades en varm sjal och några flaskor - ja, det är ju så enkelt här i Danmark, om du förstår!

Oj, hur ska det här gå?

- Vill du smaka på kirsbärvinet? Så har vi det här...! 
Visst. Absolut! Bara 25%... host... öh... krax.
- Jag tar två flaskor. Och en liten whiskey.
- Med rök?
- Rök? Nej, orökt tack...

Hjälp, vad håller jag på med? Säg det inte till någon.
Hög i hågen, nej glad i högen, hågen skall det stå.. passerade jag begravningsbyrån där "min" kista står!
Den var målad i skogens alla färger och gjorde mig alldeles lycklig - eftersom man en gång skall hamna där.
Så är den saken klar.

En skogsmålad kista!

Tänk var en pilgrimsdag i Haslev kan betyda mycket!
Både för livet och döden - och livet på andra sidan.

Pax et bonum!

Helene F Sturefelt,
- glad i livet och glad i Herren!

Tomten kommer till Haslev.



NORDISKT PILGRIMSMÖTE I HASLEV

En längtan efter andligt liv.

Det började med en längtan, en längtan efter ett lugnare och värdigare liv där både själ och Gudsnärvaro skulle vara en självklarhet.

Så startade pilgrimsrörelsen i Norden för trettio år sedan, efter att ha tystats ned av Gustav Vasa i 500 år. Han stängde kloster och förbjöd pilgrimsvandringar, som då var en gärningslära i syfte att gottgöra sina synder och till och med köpa sina synders förlåtelse i form av avlatsbrev i Peterskyrkan i Rom.

Vid flera tillfällen har nordiska pilgrimsmöten anordnats, och i år inbjöd våra danska vänner till Emmaus Högskola i Haslev, dit ca 70 personer anmält sig.

Emmaus högskole, Haslev.

Nu är syftet för vandringarna, som sagt, ett helt annat, där vi nutidsmänniskor vill bli hela igen, och inte förneka den andlighet som bor i djupet av varje själ.
Det är Svenska kyrkan som är organisationen bakom, liksom folkkyrkorna i övriga Norden.

Tusen mil av vandringsleder finns nu både i Sverige och Norge, där Vadstena och Trondheim är centralpunkter.
I Danmark växer pilgrimsrörelsen sakta, men de har brottats mycket just med detta att det skulle vara katolskt...
Även i Finland har längtan börjat ta form, och vandringsleder växer fram från Åbo och runt Helsingfors.
Det är spännande!

Haslev utvidgade höjskole.

Att vandra ute i naturen gör också att reflektionen kring Guds skapelse blir ännu tydligare. 
Vi kan inte hantera miljön hur som helst. Därför finns nu ännu en gren på pilgrimsträdet som heter Walk For Future.

Boken "Naturens Katedral" är ett hjälpmedel på vandringarna, skriven av Hans-Erik Lindström, där naturen blir en spegelbild av Guds närhet.

Ingrid Marie!

Vad skiljer en pilgrimsvandring från en vanlig promenad i skog och mark?

Egentligen ingenting. Men ändå med ett väsentligt tillägg:

* den tydliga reflektionen över att naturen är Guds skapelse
* stunder av gemensam tystnad och stillhet i vandringen
* enkel bön, som öppnar hjärtat mot Guds närvaro.

Heliga Birgitta och den helige Franciskus är förebilder i detta.

Franciskus och Birgitta, ikoner i Vadstena.

Många, många, många kan berätta att de fått sin Gudstro tillbaka - eller upptäckt den för första gången - just genom detta sätt att vara tillsammans.

Många pilgrimsledare uttrycker stor framtidstro här i Haslev, eftersom pilgrimsrörelsen kommer från fot(!)folket och är en gräsrotsrörelse.
Problemet har ofta varit att den etablerade kyrkan inte förstått vidden av vandringarna. Det är ingen specialrörelse, det är en enkel metod att liksom Jesus vandra i undervisning och i bön.

Rötterna går alltså ända ned till evangelierna egentligen!

Människan är alltid på vandring... och söker vilan.

Det betyder också att pilgrimsrörelsens andlighet är förankrad i den kristna tron, dock inte så att någon avkrävs någon trosbekännelse, men det finns alltså ett "Du" som är Gud...

I Köpenhamn har en pilgrimspräst prövat att vandra som i religionsdialog. Hon bjöd in en judisk väninna, en buddhistisk och en muslim, så vandrade dessa fyra kvinnor från olika traditioner sida vid sida för att visa omvärlden att samarbete är möjligt - utan religionsblandning.

St Pauls kirke, Köbenhavn.


Pilgrimsrörelsen upplever sig själv som en proteströrelse.
Det är protest mot bundenhet, komplicerade sammanhang, buller, oro, stress, egoism och materialism.

Just därför är de sju nyckelorden så vägledande:
- frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, långsamhet, andlighet och delande.

Och ordet "delande" är väl det allting går ut på? Att dela livet med vandra, i ett tempo som inte forcerar kroppen och som ger näring åt själen?

Pax et bonum!

Helene Fransson Sturefelt,
- pilgrimsledare från Blekinge, med hopp om att den påbörjade leden i Polen skall bli verklighet, mellan Karlskrona och Gdansk, Gdynia.

Hälsningar från grannlandet!





måndag 9 november 2026

KROPPENS TRÖGHET och TANKENS LÄTTHET

Hyllie station.

Det blir allt jobbigare att flytta den här kroppen i tid och rum.
Jag känner rent fysiskt ett motstånd att gå ur den dimension som rör sig med fötternas stilla hastighet, till att kliva in i ett höghastighetståg och åka iväg.

Det känns grovt på något sätt, svindlande och provokativt.

När de första bilarna kom för hundra år sedan var man övertygad om att kroppen skulle ta skada om man rusade fram i 20 km/h...
Det gjorde man inte.

Men ändå finns något av det i mitt sätt att uppleva kroppens förflyttningar. Rummet töjs ut, och det gör ont i mina celler...

Rummet töjs ut... Emporia, Hyllie, Malmö.

Det blir också en rörelse i tiden som får mig att bli filosofisk.
Jag lämnar mitt hem kl 08 och är i Danmark kl 12. Hur gick det till? Hur kunde tiden gå så sakta?
För om jag skulle ha promenerat, eller pilgrimsvandrat till fots till Haslev, då hade det tagit flera dagar...

Farten rusar genom tid och rum och jag är yr och trött när jag kommer fram.

Själen kan inte bete sig så, därför blir det ett glapp inom mig.
Den är väl i kapp lagom tills att jag skall åka tillbaka igen...

Kroppens tröghet.

Friktionen i fysiken.

För högt.

Undrar hur Jesus upplevde det?
Han lämnade ju den himmelska existensen där inga fysiska kroppar finns, och föddes in i vår värld, genom Marias kropp.

Det första som ändå måste ha varit underbart är att äta...! Tack att få smaka en aprikos för allra första gången... Eller att få blunda och känna hur tröttheten tar kroppen in i nattens drömvila.
För inte sover man väl i den himmelska dimensionen?

Jesus blev människa. På människan...

Jag har rest mycket genom åren. Med tacksamhet konstaterar jag hur mycket jag fått se och uppleva med mina fysiska sinnen.

Men det räcker snart.

Jag kan sitta hemma i soffan och åka med tankens lätthet flera varv runt jorden på ett ögonblick - utan att ha behövt växla pengar, byta tåg eller ha en ordbok med mig.

Precis så fungerar ju drömmarna.

Med tankens obundna frihet åker känslorna berg-och-dal-bana på natten. I drömmarna serveras de mest märkliga teaterföreställningar där ingen kroppslig friktion kan hindra snabba förflyttningar.
Så nödvändigt det är att lyssna till drömmarna.

Bibeln ger många exempel på hur Gud talar just genom drömmarna, för att komma förbi tankens galler.
I vaket tillstånd är mycket omöjligt.
Men under sömnen öppnar sig dörrar med lätthet!

Var öppnar det sig nånstans?

Platon grubblade på om idévärlden var mer verklig än den fysiska. 
Ja, var hans svar. Vårt kroppsliga liv är ofullkomligt och bara en svag kopia av de fullkomliga idéerna i den esoteriska världen.

Men att vara kristen är motsatsen till Platon. 
Gud har skapat världen med orden "Och det var mycket gott!"
Jesus har välsignat vår fysiska tillvaro genom att själv vandra här. Ja, han underordnade sig alla fysikens lagar - ända fram till döden på korset.

Då.

Fick det räcka.

Efter tre dagar i dödsriket uppstod Jesus igen, i full kraft, dock sårmärkt, och utförde det försoningsverk som ingen annan före eller efter någonsin kan eller behöver upprepa.
Amen!

Kulturhus, fyrhuset. Jesus - mer än kultur...


På genom landet åkte jag sista biten med pilgrimsbussen från Vadstena. De hade gått upp mycket tidigt för att ta sig till Haslev i Danmark lagom till lunch (frokost).

Längs motorvägen söderut stannade vi vid den stora macken, som så ofta förr.
Och för att underlätta livets friktion smorde vi systemet med lite medhavd glass... naturligtvis mycket from pilgrimsglass!

Pilgrimspause längs danska motorvägen.

Tankens tröghet och kroppens lätthet?
Eller hur var det nu?
Kroppens tröghet och tankens lätthet?
Hur tänker du? Hur trög är du och i vilken del av dig... he he... F'låt.

Nu har jag bromsat in och sitter lugnt och stilla, mätt och nöjd, på min nya destination några dagar.

Pax et bonum!

Helene Sture Trögfelt,
- lätt i sinnet men mycket trögflyttad.

Malmökultur.