BRÅK eller GOSSKÖR?

Väntar utanför kyrkan.

Nära mig ligger flera skolor, från förskola till gymnasium. Jag ser hur pojkar och flickor, killar och tjejer, agerar med varandra. Det är den vanliga uppdelningen, ibland jakten och någon gång bråken. 

Jag ryser.

Det är socialt mycket avancerat att fösa ihop lika-gamla-människor på samma plats, av flera sorter, och hoppas att de skall trivas tillsammans. 

Det gör de inte alltid. 

Det behöver en uppdelning i vissa situationer för att skapa lugn och ro.

Kyrkans öppna portar.

I Svenska kyrkan finns en växande verksamhet som särskilt fokuserar på pojkarna. 

Jag läser en härlig artikel om "Gosskörernas återkomst" där killarna får sjunga på sina egna villkor.

När jag tjänstgjorde i Karlskrona stadsförsamling fanns där en duktig kyrkomusiker - Joakim Olsson Kruse - som mot alla odds startade en gosskör i Fredrikskyrkan. Det kommer allri att gau...

Men det gjorde det!

Nu är Joakim drivande i landet att organisera gosskörerna i kyrkan.

- Gosskörer ansågs bara  för tio år sedan som elitistiskt och exkluderande, säger Olsson Kruse i en intervju i Kyrkans Tidning, nr 19, 2026.

Idag är bilden en annan. Kyrkoråd och församlingar har förstått att gosskörerna är nyckeln till återväxt.

Joakim Olsson Kruse, kantor.

Alla som sysslat med musik vet hur svårt det är för pojkarna att finna sig tillrätta i en blandad kör, där tjejerna dominerar. De kommer inte till sin rätt. Ofta slutar de... trots att de gärna vill sjunga.

Är de hänvisade till att fastna bakom datorn istället? Eller slåss ute på skolgården?

Precis som flickorna måste få lugn och ro i sina sysslor, så måste pojkarna mötas på sina villkor.

Uppsala Domkyrkas gosskör leds av Margareta Raab och hon menar att:

- Pojkar vill ha ett högt tempo. Repetitionerna skall vara strukturerade och ledarskapet tydligt. De vill veta vad som förväntas, ha fasta sittplatser och sjunga så de nästan är svettiga efteråt!

Artikel i Kyrkans Tidning, nr 19, 2026.

Hon har också lagt märke till hur gemenskap uppstår i en grupp med pojkar respektive flickor:

- Flickor går ofta med i en kör tillsammans med sitt kompisgäng. Om en kompis slutar, är risken stor att fler följer efter.

Med gosskörer är det tvärtom, menar Margareta Raab. Pojkarna som sökt sig dit är verkligen dedikerade. Från början kanske de inte känner någon, istället är det i kören som de får sina vänner.

- Många är med i sin gosskör under 10-15 år och under tiden kan de ha passerat fyra olika skolor med nya klasskamrater. Men det är vännerna i kören som är de bestående relationerna, skriver Kyrkans Tidning.

Viloplats inne i kyrkan.

Inget bråk här!

Det är så tydligt att de äldre grabbarna tar hand om de yngre, i ett slags spontant mentorskap. Jag ser att här kan den goda manligheten spira och frodas, med gott ledarskap.

Joakim Olsson Kruse säger att han själv inte hade lockats av de konventionella barnkörerna. Musikintresset tas inte alltid på allvar där det i vissa körer går lika bra att välja att pyssla istället, i församlingshemmet...

När tröskeln blir för låg, kan det bli fel.

Supermusikalisk ADHAD-Aulawaabel.

Jag känner igen musikern Joakims upplevelse. När jag var nykonfirmerad från lägret på Skållerud, sökte jag mig till församlingen i Viken, men där var det just bara pyssel och klipp-och-klistra...

Jag blev djupt besviken och återkom aldrig.

Det hade kunnat bli början på slutet av min kristna tro.

Men som tur var hittade jag in i EFS Gospelkör i Helsingborg, med musikalisk ledare från Sundsgården - Jalle Marklund. I denna kör var man noga med att ha andakt innan övningen, och det grundlade min växande tro och gav näring till ett bultande hjärta.

Precis som Joakim ville ta sin musikalitet på allvar, ville jag ta bibelläsningen på allvar. Det behöver kyrkan ta vara på, och stå för! Upp med trösklarna! Upp med kvaliteten! Vägled in, både i musikens värld och i Bibelns.

Fredrikskyrkans orglar.

Just det här med bråk i skolan och på skolgården hänger samman med för låga krav. Min erfarenhet är att det ofta är de duktiga eleverna som är så understimulerade att de måste "sätta igång någonting... ".

Det måste hända något så att de får lopp för sin energi!

Då är gosskörerna av idag ett gott föredöme! Struktur, gott ledarskap som höjer var och en till sin större förmåga ger en härlig tillfredsställelse!

Vi vet ju vad musik kan betyda för välmåendet.

Senast är "Demenskören" på tv där bl a Anders Bagge fått ta hand om ett gäng vuxna med den förvirrande sjukdomen demens. Och det som händer är att det friska tittar fram allt mer!

Den välsignade kyrkomusiken! 

Så, min slutsats av detta är att starta gosskörer i så kallade utsatta områden. 

Starta "Lilla Gangsterkören"!

Sätt igång "Stora Krimkören"!

För samman vilsna killar och låt dem ta ton och plats - utan vapen och våld!

Låt dem sjunga sig glada, i en meningsfullhet där var och en får uppleva att de har en plats och är viktiga!

HÖG GLÄDJEROP TILL GUD, VÅR STARKHET!

STÄM UPP I LOVSÅNG OCH LÅT PUKOR (trummor) LJUDA, 

LÅT LJUVLIGA HARPOR (elgitarrer) KLINGA!

Psaltaren 81.

Sjung i utsatta områden!

Sjung bort oron. Omvandla frustration till toner. Sjung bort rivalitet i stämsång istället.

Låt basarna hjälpa tenorerna. Låt det ena kvarteret smälta ihop med det andra, i gosskören modell Gangsterkrimkören....

Sjung till Herrens ära!

SJUNG!

Tack, Joakim Olsson Kruse, för att jag fick se hur du startade upp gosskörverksamheten i militärstaden Karlskrona, och hur den lever och verkar friskt och härligt!

Tack för att du flitigt startat flera körer så att det nu finns ca 40 gosskörer över hela landet, i Svenska kyrkans regi.

Denna kvarleva från 1600-talets latinskola i Västerås Domkyrka ger nu eko med en frisk dynamik.

Tack.

Margareta Raab.

Flickiga gosshälsningar från 

Helene F Sturefelt,

- som fotograferade i Fredrikskyrkan och Kungsmarken i Karlskrona.

ORO contra BÖN

Oro contra bön. Fälla eller bevara?

Hur ska det gå? Jag måste planera! Oron gnager och äter upp mig. Jag har inget grepp om det här.

Känner du igen det?

Jesus vet mycket väl vad oro är. Därför säger han:

KÄNN INGEN ORO.

TRO PÅ GUD, OCH TRO PÅ MIG.

Johannes 14:1.

Det är lätt för honom att säga! Guds son vet ju allt, och hade väl inget att oroa sig för...

Jo, det hade han. 

100% människa med all den smärta som väntade honom OCH 100% Gud med all den gudomliga livskraft och försoningsgärning som var honom given.

Både kal stam och blommande kvist.

Det finns ett uttryck som heter att "oron tar bort dagens kraft och morgondagens frid".

Psykologer och coacher ger goda råd hur vi kan hantera oron, men det räcker inte för mig att andas rätt, planera bra, sätta gränser och respektera mina egna behov.

Det är bra, men inte tillräckligt.

Oron är liksom en konversation som man har med sig själv om situationer som man inte kan förändra.

Det maler runt, och man ältar tankarna så många gånger att känslorna fastnar i ett ekorrhjul.

Till ingen nytta.

Bearbeta och erkänna sin oro är en sak. Men att inte våga släppa det är en annan. Det blir destruktivt och man blir bunden av sig själv.

Ringbarkning för att döda.

Blir det någon skillnad om jag tar Jesusordet på allvar?

Att verkligen tro på Gud och lita på honom? Kan Herren läka det som är ringbarkat i livet?

Är det någon som har kontroll över tidsskeenden så är det ju Herren! Jag litar på att Gud har överblick med de perspektiv som jag saknar.

I Filipperbrevet förstärks Jesusordet:

HERREN ÄR NÄRA.

GÖR ER INGA BEKYMMER, UTAN NÄR NI ÅKALLAR OCH BER, TACKA DÅ GUD OCH LÅT HONOM VETA ALLA ERA ÖNSKNINGAR.

DÅ SKALL GUDS FRID, SOM ÖVERGÅR ALLT FÖRSTÅND, GE ERA HJÄRTAN OCH TANKAR SKYDD I KRISTUS JESUS.

Filipperbrevet 4:6-7

Frid över allt förstånd!

Jag punktar upp det jag ser:

* Herren är nära - bara en sån sak! Där stannade ekorrhjulet med en tvärnit.

* Gör er inga bekymmer - nåväl, jag behöver inte tillverka nya, bara tänka lite på de gamla... Nej, släpp!

* Aha! Skall jag börja tacka Gud istället för att oroa mig? Det skall jag testa.

* Ja, Herren skall få veta allt, även mina hemliga önskningar som jag knappt vågar uttala. Förresten så vet han redan allt... men jag måste för egen del våga få det sagt. Annars fattar inte jag själv.

* Då inträffar det underbara, säger Skriften, att mina tankar och mitt hjärta får ett skydd! Inte av ett försäkringsbolag utan av den frid som utgår från Jesus och som övergår mitt förstånd.

Larm med åtgärd. Inte illa! Direkt, dessutom.

Bön är en annan sorts kommunikation jämfört med oro.

Bön är ett samtal med Gud om situationer som Han kan ändra!

Det är därför Bibeln hela tiden säger att vi inte skall oroa oss om allt möjligt, utan istället BE för allt möjligt - och omöjligt!

Allt som är utanför vår kontroll är innanför Guds kontroll.

När jag var ung kristen sjöng vi in bibelordet i enkla sånger. Just nu kommer dessa två bibelkörer upp i mitt minne:

BLI STILLA OCH VET ATT HERREN ÄR GUD.

HERREN SKALL STRIDA FÖR EDER.

Så får det bli. Jag lutar mig tillbaka, ställer undan ekorroroshjulet och låter friden komma. 

Skyddad. Beskyddad. 

Så starkt!

Lite oro och mycket bön.

TACK MIN GUD FÖR VAD SOM VARIT. TACK FÖR TIDERNA SOM FARIT.

TACK FÖR VAD DU UPPENBARAR, TACK FÖR VAD JAG EJ FÖRSTÅR.

TACK FÖR BÖN SOM DU BESVARAT, TACK FÖR VAD JAG ICKE FÅR...

Tack för allt Sv Ps 261.

Denna psalm i psalmboken är min ständiga följeslagare. Ännu kan jag inte sjunga hela, men jag är på väg.

Jag citerar savedbyhislove2:

"Worrying is a conversation you have with yourself about things you can't change.

Prayer is a conversation you have with God about things He can change.

Do not worry about anything, but pray about everything!

Beceause everything that's out of your control is in God's control.

And God promised He is working ALL things, not some things.

For your good."

TY FÖR DEN SOM ÄLSKAR GUD SAMVERKAR ALLT TILL DET BÄSTA.

Rom 8 :28.

Ska man dö så ska man. Nej, låt dem leva!

Fridshälsningar från Helene Sture Ringbarksfelt,

- som fotograferade ringbarkade akacior i Sölvesborg där körsbärsträden stod i blom - en svår kontrast för mig,

VÄXA I TRO - EN TILLVÄXT? Pelagius.

Vad växer? Trädet eller skuggan?

Det här med "tillväxt" har blivit ett politiskt ord där ekonomin ständigt skall peka uppåt. Vinsterna skall öka genom effektivitet som ger större profit.
Den matematiken är inte möjlig. 

Titta på ett träd - det ger den frukt det kan, i den tid som är utmätt, och i den mängd som grenarna mäktar med.

Även ett träd kan bli stressat av för hård beskärning och för stark gödsling, så att det till slut inte orkar leverera sina frukter.

Och trädet ovan - är det skuggan eller själva trädet som växer?

Är det likadant i trons värld?

Tillväxt i trons värld?

I våra kyrkor denna underbart sköna vecka i maj talas det just om detta ämne - att växa i tro.

Hur gör man det?

Just nu håller jag på och gräver i en mark svårt förorenad av enorma björnbärssnårsrötter. 

Rötterna har förgreningar över hela marken, där de grövsta är som ledningar... Jag hugger, gräver, drar och sliter. 

Dessa snår har överlevt sig självt och ger inga bär längre. De ockuperar marken mer och mer, så att inget annat alls kan växa. Det kan man kalla för en perverterad tillväxt.

Att kväva annat liv.

Andra snår, upprensat.

I trons värld kan tankemönster och Gudsföreställningar vara som ogräsrötter som fått växa vilt.

En sådan föreställning är att människan själv kan frälsa sig till frid.

Om man bara presterar goda tankar och vänliga gärningar, gärna med Jesus som förebild, då kan man säkert uppnå en gudomlig status.

Hederlig moral och rent under naglarna med goda affirmationer är vägen framåt.

Men det blir ingen frukt av det...

Vilka förutsättningar ger frukt?

Många har ända sedan antikens tid försökt odla sig själv in i Guds rike.

Nyandligheten har djupa och starka rötter långt ned till det grekiska tänkandet med förgreningar in bland de första kristna.

En av de värsta teologerna var munken Pelagius. Han kom till Rom ca år 380 e Kr och blev känd för sin disciplin och stränghet.

Han förkunnade en kristendom som trodde på människans egen förmåga och hennes fria vilja.

Pelagius menade att varje människa hade förmåga att leva efter sin goda vilja, och någon arvssynd existerade inte, menade han. Synden var bara en följd av dåliga vanor som man kunde arbeta bort genom att följa de instruktioner som Jesus gett.

Människan var ett helt, vitt oskrivet blad... och denna uppfattning har dröjt sig kvar i viss modern psykologi. Dock är den uppfattningen allt mer övergiven, eftersom vi ser att arv och miljö påverkar oss så mycket att vi redan vid födseln har många mönster med oss.

Oskrivet blad?

Den store teologen vid den här tiden var Augustinus. Han gick helt emot Pelagius och hans livsråd där inga taggar fanns.

Tvärtom, menade Augustinus, så var människan genom syndafallet nedklottrat med ondska, sida vid sina med godheten.

Om människan har förmåga att välja det goda, varför gör vi inte det då, hela tiden?

Varför frestas vi hela tiden att göra det som gynnar egot och som trampar på andra?

Varför håller vi kvar vid fossila bränslen när vi vet att det förstör vår livsmiljö? Det finns ju dessutom helt andra, rena energikällor som väntar på att få bli brukade.

Människan är kortsiktig och dum.

Att skapa företag som hela tiden skall gå med brant tillväxt är bara bra för den egna bankboken - inte för naturen, och inte för den arbetande människan.

Fossiltiden måste vara över snart!

Nej, självfrälsarrötterna från förr hjälper inte idag heller. Pelagianismen, som denna lära kom att kallas, visar bara att moral och egna affirmationer inte leder till någon varaktig frid.

För Augustinus, som höll sig till Skriften, handlar det kristna livet om relationen med Gud.

Och att Gud har gjort allt för oss, genom Jesus Kristus!

Faktum är att de flesta religioner och kulturer har denna uppfattning - att det är människan som själv skall bidraga till sin frälsning. 

Konsekvensen blir till slut en andlig utmattning som leder till ångest...

Det går inte att var gud själv...

- Skärp dig ännu mer, skriker den gamle munken, det måste gå!

- Jag hittar inte skärpet... gråter jag. Bara skräpet...

Självhjälpslärorna kör alltid i diket, förr eller senare.

Vi vill inte skärpa oss. Syndfritt goda.

Det finns en trädgårdsmästare som redan röjt upp i den hårda marken.

Vilket föredrar du?

* Pelagius som predikade att frälsningen är att skärpa sig och göra rätt, med Kristus som förebild. 

* Augustinus som predikade att frälsningen kommer genom Jesus som försonat all vår skuld åt oss. 

Vi får ta emot. Nåden är en Guds gåva, ja, trons tillväxt är en Guds gåva...

Rabarbern växer av sig själv. Självtillväxt.

Jag tog en paus från det hårda grävandet och satte mig under det blommande körsbärsträdet.

I hjärtat viskades Herdepsalmen:

HERREN ÄR MIN HERDE, MIG SKALL INGET FATTAS.

HAN LEDER MIG TILL GRÖNA ÄNGAR,

HAN FÖR MIG TILL VATTEN DÄR JAG FINNER RO.

Psalt 23.

Jag såg mig omkring. Mitt i grävhögarna och de väntande plantorna infann sig en total frid.

Orden från Johannesevangelierna hördes också:

JESUS SADE:

- JAG ÄR DEN GODE HERDEN. JAG KÄNNER MINA FÅR OCH DE KÄNNER MIG...

Joh 10:14.

Stor lycka. Gudomlig frid.

Svettig och jordig blev allting alldeles stilla. Här sitter jag och är känd vid namn av Jesus... 

Herren har fört mig till en ogräsplats som jag får röja upp och han har redan planterat sin vila där. För mig!

Tillväxten i själen exploderade likt lönnens bladverk! Gud ser Mig! Det är han som är subjektet, den Seende, och jag som är objektet; den som blir sedd...!

Det är jag som blir sådd...

Sedd och sådd... Ansad och rensad. Beskuren och vattnad där döda skott tas bort.

Egenrättfärdighet ersattes av Guds rättfärdighet.

Kampen mellan munkarna från 300-talet fick Pelagius att sitta där med sin falska syndfrihet och ruttna frukt, medan Augustinus stod med två tomma händer och lät sig fyllas av Guds nåd.

Magnolia vid Sölvesborgs klosterkyrka.

Jag vet vilken väg jag har valt.

De tomma händernas väg, som tar emot allt det goda Herren ger.

Därefter, i ren glädje, fortsätter jag gräva bort snåriga rötter för att bereda plats för frisk jord och friska vinbärsplantor.

För hand. Utan fossila bränslen. 

Och trött i rygg och armar.

Herre, det är som sig bör att Du växer till i mig,

och jag förminskas.

Ju mindre jag blir, desto större blir jag...

Egot kryper och Din underbara Nåd fyller mig allt mer

med en FRID som världen inte känner.

I djupaste tacksamhet, med spaden i hand,

Amen!

Gröngrävande hälsningar från Helene Sture Växtfelt,

- anti-pelagian.

I väntan på plats.

VALBORGSTAL vid BREDASJÖN - FYRVERKERIER

Fyrverkerier vid Bredasjön i Holmsjö.

Om självaste fyrverkeri-raket-pinne-fabriken ligger där man bor, då är det inte konstigt att man kan utföra det mäktigaste spektakel i hela Blekinge!

Det är med kluvna känslor jag nu skall skriva om det som smäller, glänser och lyser upp himlen.

Det är dagen efter Valborgsmässoafton då jag mötte en kvinna som besökt Tjernobyl 2019:

 

- Det var ett spöklandskap som var skrämmande. Allt var svart och söndertrasat, hus, vägar och ett gammalt tivoli. Sarkofagen som skall hindra läckage från själva kärnkraftverket var ännu mer skrämmande.

Det berättas att när olyckan skedde, så stod folk och tittade på de färgglada molnen... 

- Ungefär som vi nu skall göra för att fira in våren...

Fyrverkeri Grande Luxe!

Det ena var och är katastrof, det andra som strax skulle gå av stapeln vid Bredasjön är oförargligt och bara vackert.

De foton jag delar nu är nog de bästa den här mobilkameran har åstadkommit...

Följ med till Holmsjö i Karlskronas norra kommundelar, till Blekinges största och bästa valborgsfirande!

Här kommer mitt tal:

Vitsippor vid Bredasjön.

VÅRTAL

Valborgsmässoafton 30 april 2026 Holmsjö

 

Att komma i tid… Är VÅREN i tid i år? Eller är den försenad?

Vintern rasat ut bland våra fjällar – ja, vintern var lång och snörik i år, men snödrivorna har smält bort och vi jublar över Sköna Maj, som är så välkommen!

 

Men, är inte VÅREN lite för tidig? När jag och min familj bodde i Sillhövda prästgård under åren 1989 – 2006 så kom björkens gröna musöron lagom till Birgit Hanssons födelsedag den 7 maj. Men nu öppnar sig bladrosetterna redan till Ingegärd Svenssons födelsedag den 22 april!

Våren kommer allt tidigare.

Vårens ankomst tycks vara förskjuten.

Den kommer allt tidigare, men känslans gudaflamma väckes alltid vid dess tjusning, som Johan Ludvig Runesson diktar i sin vårsång. Det är ärlan på åkern, men vem bor i Fur?

 

Förmågan att komma i TID är viktig, även för oss människor.

Fattar vi rätt beslut i rätt tid? Kommer vi försent till våra möten? Är tågen i tid? Är vi för tidigt ute med våra semester-planer? Fördröjer vi vår samhälls-planering?

 

Är man alltid på topp? Nej, Blekinges stolthet, svenska mästarna – Mjällby AIF (utan att förringa SAIK!) har denna säsong valt att lägga sig sist i Allsvenskan… att börja längst ned, för att sakta gå mot toppen, likt våren som behöver tid och tvekar.

 

Mjällby AIF-supporter.

Jag vill också bli lite allvarlig och nämna att det i år är 40 år sedan kärnkraftshaveriet i Tjernobyl inträffade. Hur har det påverkat människor och natur? Silvrade bäckar hoppar och slå, hoppar och slå… inte radioaktivt lysande vattenströmmar!

Vi vill ju hälsa våren i den friska naturen! Och så även se framemot TRIATLON i slutet av juli!

 

Silvrade bäckar hoppar och slå...

Ger vi TID till våra relationer?

Hinner vi med barn och barnbarn? Orkar vi med våra gamla föräldrar? Får kärlek och tjusning plats? Sorgen flyr för våren, glädjen ler - ur tåren.

 

Bästa Valborgsfirare, ärade Holmsjöbor med omnejd, allra käraste församling! Låt oss ta vara på den TID vår Herre ger oss, var och en, i olika mått!

 

Låt oss varje dag vara Glad såsom fågeln i morgonstunden! Och trotsa allt som vill förstöra livet.

 

Glad som ett fyrverkeri!

Och denna dag, den 30 april 2026, fyller vår konung Carl XVI Gustav - 80 år!

Och just därför är VÅREN kommen precis i rättan i tid!

 

HÖR! Med tacksam tunga! Hör vad Anden säger till församlingarna. HÖR tusen fåglar sjunga, liksom vi, liksom vi – välkommen sköna Maj, välkommen SKÖNA MAJ!

 

Vintern rasat ut i Holmsjö.

Så utbringar vi tillsammans ett FYRFALDIGT LEVE för VÅREN, hon leve:

 

HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!

  

 Helene F Sturefelt

 Holmsjö/ Sölvesborg 2026

Ofarlig rök, eller?

Här kan du lyssna på vårtalet:

TJERNOBYL och FÖDSLOVÅNDORNA

Atombombsdjävulen.

Det är tänkt att människan skulle vara skapelsens krona och dess beskyddare. Men frågan är om vi inte bara är löss... som kliar på moder jords rygg.

Det är 40 år sedan kärnkraftsolyckan i Tjernobyl inträffade. Enligt SVT's dokumentär den 28 april 2026 skulle operatörerna minska hastigheten i reaktorn för att få ned värmen, men det blev tvärtom - reglaget gick på fel håll och temperaturen steg till 40.000 grader.

Och explosionen var ett faktum.

VI VET ATT HELA SKAPELSEN ÄNNU ROPAR SOM I FÖDSLOVÅNDOR.

ALLT SKAPAT HAR LAGTS UNDER TOMHETENS VÄLDE... MEN MED HOPP ATT OCKSÅ SKAPELSEN SKALL BEFRIAS UR SITT SLAVERI.

Romarbrevet kap 8:19-22.

Befria oss ur girighetens slaveri.

Vinden var ostlig och det radioaktiva avfallet spreds över Gävle län och södra norrlandskusten. 

Samernas rennäring var nära att utrotas, då tusentals renar tvingades nödslaktas.

Mänskolössen orsakar blodspillan, död och förintelse.

Skapelsen är fångad i slaveri, där människan förvridit sitt uppdrag och suger ut allt vad energi heter, utan att orka se till frågor om säkerhet och renhet. Det kostar för mycket pengar.

Naturen ligger under tomhetens välde. Skogar, sjöar och berg är skapade till fullhet, skönhet och glans, oss alla till glädje.

Men hon ligger under syndens förtryck, det som människan orsakat då vi valde att gå vår egen väg, där egot styr och inte Guds rättfärdighet.

Fulfinks-hyenan.

Hör du ropet?

Hör du kvidandet från havet och råmandet från glaciärerna som smälter?

Kan du höra du skriket från fåglarnas varningsrop? Känner du mullret i marken?

Det är början till födslovåndorna, står det i Skriften. Värkarna har satt in. Och vad skall hon föda?

Vad blir det för något?

SOM EN HAVANDE KVINNA, DÅ HON ÄR NÄRA ATT FÖDA OCH VÅNDAS OCH ROPAR I SINA KVAL, SÅ VAR DET MED OSS INFÖR DITT ANSIKTE, O HERRE.

VI VAR OCKSÅ HAVANDE OCH VÅNDADES, MEN NÄR VI FÖDDE, VAR DET VIND...

Jesaja kap 26:17-18

Människan födde - vind... Och orsakade storm.

Vad blev det?

Ingenting.

Det blev vind. Tomhet. Ett intet, som ett luftslott eller ballong, där luften går ur.

 

I sin girighet orsakar människan allt mer tomhet, utsugning och nedsmutsning.

Några tappra miljöaktivister försöker förtvivlat motverka kalhuggning och utfiskning, men de är för få.

Svenska kyrkan, är du med?

På morgonmässan idag sjöng vi psalm 197:

FÖRSKÖNAD NU NATUREN STÅR KLÄDD I HÖGTIDSDRÄKT,

VAD LJUVLIG VÄLLUKT BUREN TILL OSS AV VINDENS FLÄKT!

VAD PRAKT, VAD RIKEDOMAR SOM SKIFTAR TUSENFALT!

SE RUNTOMKRING DIG BLOMMAR OCH LEVER, DOFTAR ALLT.

Sv Ps 197:2.

Förskönad nu naturen står klädd i högtidsdräkt.

Nedanför kyrkan blommar de tidiga körsbärsträden med sina vita blomklasar och på andra sidan stoltserar magnoliorna i full prakt.

Det är så oändligt vackert att jag gråter... och tårarna rinner av lycka över Skaparens goda gåvor till oss, samtidigt som näsan droppar av förtvivlan över den utarmning vi utsätter jorden för.

Vi får inte våldta människor. Men naturen får vi våldföra oss på...?? För att vi inte hör när hon ropar och skriker. Vi kan inte hennes språk. Längre.

MIN SJÄL LÄNGTAR EFTER DIG, O GUD, OM NATTEN,

OCH ANDEN I MIG SÖKER DIG TIDIGT,

TY NÄR DINA DOMAR DRABBAR JORDEN LÄR SIG JORDENS INBYGGARE RÄTTFÄRDIGHET.

MEN OM NÅD BEVISAS MOT DEN OGUDAKTIGE, SÅ LÄR HAN SIG INTE RÄTTFÄRDIGHET.

Jesaja 26:9-10.

Din ogudaktige dj-vul!

Jag tänker med stor tacksamhet att allt vi gör, sker inför Guds ögon. Domen kommer att komma. Herren ser och vet. Genom Guds rättvisa och rättfärdighet kan människan redan nu lära sig vad rätt är.

Men om man stryker över allt som är fel och ignorerar det genom att hoppa över domen, så blir nåden bara tomhet där förövaren inte lär sig någonting.

Dom - förlåtelse - nåd - upprättelse - frid.

Det är dessa fem ord som hela Bibeln upprepar, gång på gång på gång. Det är dessa fem trådar som varje människa får väva sitt liv på.

Starka varptrådar som består av dom, förlåtelse, nåd, upprättelse och frid. Och då önskar jag att inslagen i väven inte bara skall bestå av svarta trådar....

Konstig livsväv... Havande med luft.

Psaltaren uttrycker det på följande vis:

FÖRLITA ER INTE PÅ ORÄTT VINNING,

SÄTT INTE ETT FÅFÄNGLIGT HOPP TILL ROV.

ENDAST ETT INTET ÄR MÄNNISKORS BARN,

MYNDIGA HERRAR ÄR FÅFÄNGLIGHET.

I VÅGSKÅLEN ÄR DE FÖR LÄTTA, MINDRE ÄN INTET VÄGER DE TILLSAMMANS.

Psaltaren 62:10-11.

Vågen.

Så står kärnkraftverken där i Tjernobyl, innesluten i en svart sarkofag, där byggjobbarna dog en tid därefter.

Tjernobyl ligger i Ukraina, inte långt ifrån Kiev där Putin är född... Här om veckan skickade denna galning drönare dit och skadade sarkofagen, med fara för att radioaktiv strålning nu kan börja läcka ut.

Är han inte riktigt klok??

Nej, Putte tar order från Lögnens fader som göder hans ego och förblindar hans omdöme. 

Domen kommer att bli oerhört hård över honom. Han väger mindre än intet. Minus Noll.

Skapelsens ropar på befrielse från atomkärnkraftverk, från kalhyggen av regnskogar och gammelskogar. Naturen vill slippa slava under trålarnas skövling av havsbottnen och luften vill vara ren från föroreningar.

Behöver vi en pandemi till för att få människan att sitta still på sina klåfingriga händer?

Krigs-orren. Fulfinks-Putte.

Men hoppet är det sista som överger oss, och våra böner. Vi är många som ber. Låt oss berätta det för varann!

HERRE, I NÖDEN HAR DE NU SÖKT DIG, 

DE HAR UTGJUTIT TYSTA BÖNER NÄR DIN TUKTAN KOM ÖVER DEM.

NÅVÄL DÅ, MITT FOLK, GÅ IN I DINA KAMRAR OCH STÄNG IGEN DÖRRARNA OM DIG.

GÖM DIG ETT LITET ÖGONBLICK TILL DESS ATT VREDEN HAR GÅTT FÖRBI.

Jesaja 26:16 och 20.

Ja, Herre, jag ber mina tysta böner och jag gömmer mig i min kammare och ber till Dig.

Tukta oss till omvändelse och förlåt oss, i Jesu dyra blods namn!

Stjärnan, likt ett kors.

Våndliga hälsingar,

Helene Sture Födslofelt,

- där mina fulfinkar och aulawaablar fick gestalta min förtvivlan.

FULFINKEN på HOLMSJÖ MARKNAD

Fulfinken på Holmsjö marknad.

Det finns många fulfinkar här i världen. Det finns klokugglor, hugghökar och krigsorrar.

Och det finns ett helt sammanhang från min penna som beskriver en människas liv.

De ska få ta plats nu i detta inlägg.

Att möta människor på marknader är en speciell upplevelse. Dels står man där som kreatör, men även som medmänniska. Det går inte att bara vara försäljare:

- Ska det vara en tavla, tygkasse eller tröja? Fult snygga!

Nej, det är människan först, och den lilla pratstunden.

Det lilla levande livet först.

Men först mötte jag mig själv på ett mycket oväntat sätt.

Framför mig gick en kvinna med en ryggsäck. Mönstret var väldigt välbekant, med texten Lyckå församling, och fyra kyrkor.

Året var 1995 då jag arbetade i Lyckeby och erbjöd mig att teckna en vinjett till pastoratet. Jag ställde samman kyrkorna i Augerum, Lösen och Flymen samt klockstapeln vid Mariagården i Lyckeby och bilden trycktes på kuvert, temuggar och ryggsäckar.

- Hallå, hej jag tror att jag har tecknat bilden på din ryggsäck...

- Oj, va', hm, jag känner igen dig, vad säger du?

Lyckå församling, min kyrkoteckning!

I Holmsjö, Sillhövda församling, har jag verkat som församlingspräst under åren 1997 till 2005. Jag fick möta människor från vaggan till graven.

Ofta ber jag för alla dessa, inte till namn kanske, men med en bön att de ska ha det bra och att tron i hjärtat skall bestå.

Käre Herre, låt mig få möta någon idag...

Och det fick jag!

- Hej minns du ditt första dopbarn? Det är den här unge mannen...

- Åh, dig känner jag inte igen... liksom... så stilig du är!

Låten barnen komma till mig, sa Jesus. Sillhövda kyrka.

- Hej Helene, jag har ofta tänkt på allt vi gjorde på konfirmationen... och vad det betydde... och betyder.

- Åh, mitt hjärta! Ja, jag minns också. Hur har du det nu?

Ett vigselpar från 90-talet passerade och vinkade.

Några syföreningsdamer, ännu äldre än då, de flesta nu änkor.

I örat viskades flera livshistorier. Jag torkade bort en osynlig tår. All kärlek till er!

Ovanligt vacker gravsten. Holmsjö.

- Vad kostar dina tygkassar? Vad är det för tygtryck?

- Det är fulfinkar... Sätt pennan på pappret, gör krumelurer utan att lyfta pennan, sedan ska man rita ögon... och hitta fåglarna...

- Det ser ut som hela mitt liv ju.

- Berätta!

- Där är jag barn, som den gula ankan, lite arg...

- Och där är jag tonåring och blev ihop med killen i parallellklassen, sa kompisen.

- Den gröna tukanfågeln är när jag blev politiskt medveten och gick med i Miljöpartiet för att rädda skogarna...

Fulfinkarna berättar.

- Högst upp ser jag mig själv när jag flyttade hemifrån och ville pröva mina vingar.

- Ja, men sen kom vargen... och... usch.

- Sen gick livet, sa deras farmor och lade sig i samtalet. Den blå fulfinken till höger är när mitt äktenskap tog slut...

- Och längst ned till vänster står farfar när han blev sjuk och dog...

Hela livet gestaltas.

Livet bearbetas. Möten sker. Olika faser skall accepteras och hanteras.

Tiden går. Åren ökar, liksom rynkor och erfarenheter. Och nya barn föds.

Min stund på jorden.

Det fula finns där sida vid sida med det sköna.

Motstånd tvingade fram andra tankar. Det onda som hände gav plats för nya vägval.

Vågar man vara följsam?

Fult snygga Aulawaablar.

Björken har precis börjat får gröna "musöron". Våren tar sakta plats.

Innan jag satte mig på tåget i morse sjöng jag min morgonbön:

DET EFTER VINTER KOMMER VÅR

OCKSÅ I ANDENS RIKE...

SOM FÅGLARS KÖR I LUND OCH MARK

BESJUNGER VÅREN BLID OCH STARK

OCH LIVETS ALLA UNDER.

SÅ KOMME VÅR I JESU NAMN

I FOLKENS LIV, I KYRKANS FAMN

TILL ALLA SJÄLARS FROMMA.

Sv Ps 198.

Holmsjö tågstation.

Rikare på alla sätt tog jag tåget tillbaka. Och sov ända fram till Mörrum...

Snart är det höstmarknad! Då ses vi igen.

Men det var inte sant, för innan dess kommer Valborg.

Se upp alla klokugglor, hugghökar och krigsorrar ute i världen - låt Guds eld rena alla sinnen från sot och slagg. 

Varma hälsningar med Shalom!

Eder Helene F Sturefelt, 

- finkskådare.

Marknadsfinkan i det röda huset!