TRÄDET SOM BLEV SLAGVERK- Xylofon och cederträ

Morgonsol över xylofonen.

Det var tidig morgon. Solens strålar silades lågt mellan husen och skuggorna var långa. Jag brukar inte vara upp så här dags i vanliga fall, men det var ingen vanlig dag idag.

Det var en slagfärdig dag.

Som klingade skönt.

Vi skulle ge en konsert för påsklovslediga barn på biblioteket, och jag hade fått låna en xylofon. Den är inte alldeles enkel att bära... och hur jag fick ned den för alla trapporna det har jag glömt.

Trapp-spel.

Medan jag stod och väntade på min skjuts fick jag ett infall att jag kunde ju lika gärna spela lite...

Sagt och gjort, jag tog upp slagklubborna och prövade klangen försiktigt.

Kära nån så bra det lät mellan hyreshusen!

Trästavarna vibrerade och frimodigheten växte. 

- Lille katt, lille söte katta, vet du att, vet du att det är mörkt om natta?

Just då kom min granne.

- Hej hej!

- Vad i all sin dar... ??

Xylofonklang runt bostadshusen.

Solens strålar blänkte i rosenstavarna. Xylofonens klangstavar är ofta tillverkade av rosenträ eftersom det är stabilt och ger god klangkvalitet.

Undrar var just denna rosenbusken har vuxit? Nej, inte buske, det måste vara mycket mer storvuxet! Tänk vilket hedervärt öde att få sågas ned och bli till ett musikinstrument.

Men tankarna går till ett annat träd.

Nyponrosen, för svag.

Vi lever i påskens efterfirningstid och korset är tomt. Men vilket träslag var det?

Var det en av Libanons många cedrar?

Cederträ innehåller många naturliga syror som gör det hållbart mot röta. Var det den kvaliteten av trä som bar Jesu plågade kropp på Långfredagen?

Dessa cedrar är en symbol för Herrens rikedom och förutsättningar. De cederträd som är planterade av Herren är idel glädje och frukt. Där kan himmelens fåglar bygga bo och människor finna skugga.

HERRENS TRÄD BLIR OCKSÅ MÄTTADE,

LIBANONS CEDRAR SOM HAN HAR PLANTERAT.

Psaltaren 104:16.

Korsets trä.

Är det detta starka träd som offras för att bli till ett avrättningsmedel på Golgata kulle?

Var det kunskapens träd? Eller livets träd?

I min fantasi ser jag hur en rosenbuske växer upp vid Jesu kors, av näring från det blod som droppade ned på marken...

I tider efter påskens händelser säger legenden att någon tog vara på detta korsträ... vilket sedan blev till dyrbara reliker genom seklerna, aldrig möjligt att bevisa.

Korset - en bevarad relik? Knappast.

Jag tittar på min xylofon igen. 

Tänk om klangstavarna kunde berätta! Vilka melodier bär ni? Vilket väder har ni vuxit i?

- Lille katt, lille katt...

- Jesus för världen givit sitt liv...

- Och nu så vill jag sjunga att sommaren är skön, sa Pippi Långstrump...

... som spelade trumpet utan att kunna.

- Inte visste jag att du kunde det, sa Annika till Pippi.

- Det vet man väl inte förrän man har försökt, svarade hon.

Inte visste jag att du spelade xylofon, Helene.

Inte jag heller. Men utanför sin bekvämlighetszon kan plötsligt något oväntat hända!

Hjälp! En piraya!

Lekfullhet och allvar, sida vid sida.

Jag summerar min dag och ser dess bredd, yta och djup.

Och en sak vet jag; ju svårare de yttre omständigheterna är, desto mer måste vi sjunga, vi som kan! 

Det är vi skyldiga alla dem som lider... och som inte kan just nu. Både barnvisor och psalmer.

HERRENS RÖST LJUDER MED MAKT,

HERRENS RÖST LJUDER HÄRLIGT!

HERRENS RÖST BRÄCKER CEDRAR,

HERREN BRÄCKER LIBANONS CEDRAR...

Psalt 29:5

Och just nu är dessa cederträd i Libanon skändade av terrorister som gömmer sina vapendepåer bland sitt folk. Bomber faller för att oskadliggöra förstörelse-möjligheterna. Flytta civilbefolkningen! Att kriga för att få fred.

Naturen gråter.

Människorna gråter. 

Gud gråter över människors hat som vill utrota ett annat folk.

Jag slår an en ton på xylofonen, men anslaget är för hårt och staven hoppar ur läge...

Rostiga stridsvagnar från -67 vid Libanons gräns.

Trädet blev ett slagverk, för Guds skull och till barn och vuxnas glädje.

Och ett annat träd blev djupt välsignat av försoningens blödande kärlek - för att död skulle vändas till liv.

Jag stack mig på rosentaggen. För att inte glömma den smärta som längtar efter läkedom och frid.

Lille katt, lille katt, kom och trösta oss med din mjukhet.

Varma musikhälsningar,

Helene Sture Träfelt.

ANNANDAG PÅSK i HÖGANÄS

Altaret i kyrkogårdskapellet i Höganäs.

Påskens drama fortsätter. Lärjungarna och många med dem är förkrossade av att Jesus är död.

Hopp om befrielse från den romerska ockupationen dog. Längtan efter förändring försvann.

Vad var det som hade hänt egentligen?

Mina systrar och jag begav oss till kyrkogårdskapellet i Höganäs. Där skulle Emmausmässa firas, gudstjänsten som lyfter fram de två ledsna lärjungarna på väg hem från Jerusalem.

Men nu när jag sitter och skriver så blandar sig världsnyheterna in i bibeltexten, så jag glider mellan seklerna...

På väg till kapellet.

Medan de gick där och samtalade med varandra om allt som hade hänt, kom en främling och slog följe med dem.

- Vad går ni här och talar om?

De såg så sorgsna ut.

- Du måtte vara den ende som inte vet vad som har hänt!

- Vad har hänt?

- Jo, först lokalt alltså, i förrgår härjade stormen Dave så pass att jord från Listerlandets åkrar bildade bruna sandmoln över E22 så att det blev en seriekrock med många bilar...

- Det var illa.

- Och sedan regionalt så har den giftiga batterifabriken i norr orsakat stora förluster.

- Är ni inte rädda om varandra?

De lyssnade inte på främlingen, utan fortsatte prata.

Jordflykt.

- Sen är det alla globala nyhetsrapporteringar att många vill driva judarna i döden, ut havet så att de försvinner för evigt från sin lilla landremsa...

- Mitt folk?

- Ja, vårt folk. Ismaels ättlingar har vapenfabriker som snart kan förinta hela Israel. Men nu har det kommit till vår kännedom att en mäktig president precisionsbombar deras vapendepåer för att förhindra en katastrof.

- Men har ni inte blivit fria från den romerska ockupationen?

- Jo, vi är en fri demokrati nu, men det är så mycket hat mot oss att den andliga striden snart är övermäktig...

Främlingen stannade och såg mycket allvarlig ut.

- Förstår ni vad det är som händer?

- Nä, vi fattar ingenting! Och vår herre och Mästare är död! På ett kors!! Avrättad som en brottsling, han som var så gudomligt underbar.

Kleopas och hans hustru.

Den kvinnliga lärjungen sa:

- Några av våra vänner säger att de har mött vår Mästare helt levande! Vi tror att de yrar...

Då sade främlingen:

- Förstår ni så lite? Är ni så tröga till att tro? Skulle inte Messias lida detta och sedan gå in i sin härlighet?

Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om Honom överallt i skrifterna.

Jesus Kristus.

Han är där!

Det lilla kyrkogårdskapellet i Emmaus, nej i Höganäs, var fullt av folk. Vi var många som ville lyssna till berättelsen hur Jesus öppnade de sorgsnas ögon, så helt utan förväntan.

Konfrontation - uppgörelse - sanning - omvändelse - försoningsdöd och uppståndelse.

Kleopas och hans hustru hade undvikit allt det våldsamma och kunde inte se att det skulle vara en del av Guds plan. De ville hellre tänka på hur hungriga blev mätta och sjuka blev helade...

- Älskade vänner, sa Jesus, det går inte att blunda för ondskan, då får den fritt spelrum. Synden vill bomba bort vårt folk och driva alla till att hata varandra. 

Men Guds väg är annorlunda, sa den uppståndne Jesus och vandrade med dem i vägdammet.

Han fortsatte:

- Ondskan kräver offer, och det är inte ni! Det är jag. En gång för alla. Och aldrig mer därefter!

Emmaus-scenen. Brunnby kyrka.

Och församlingen i Höganäs sjöng:

MIN FRÄLSARE LEVER, JAG VET ATT HAN LEVER,

FAST VÄRLDEN HAR SAGT HAN ÄR DÖD.

OCH INGET KAN SKILJA MITT HJÄRTA FRÅN HONOM

EJ ÄNGLAR, DEMONER OCH NÖD.

EJ SÅ SOM MAN RÅKAR EN FRÄMLING PÅ GATAN

NEJ, SÅ SOM MAN SER PÅ EN VÄN.

EN VÄN MAN HAR DRÖMT OM I NÄTTER OCH DAGAR

OCH ÄNTLIGEN FINNER IGEN.

Sv Ps 313.

Trosvissa psalmer.

Nu var de framme hemma i byn Emmaus och det började bli kväll. De bjöd främlingen på kvällsmat. Han tog brödet, bad tackbönen, bröt det och gav åt dem.

Då!

Då öppnades deras ögon och de kände igen sin herre och Mästare, men han försvann ur deras åsyn, som upplöst i en dimma med brun jordsand från Listerlandet.

Och prästen i kyrkogårdskapellet beredde nattvardsbrödet och hällde upp nattvardsvinet. Hon bjöd oss alla fram att stå i en stor cirkel. Vi trängde ihop oss. I mitten låg en tjock matta och under den var luckan till hålet i golvet där kistan lyfts upp från källarens kylrum...

Vilken fruktansvärt bra plats att fira uppståndelsen på!! Nästan makabert, och alldeles rätt. Och lite läskigt.

- För dig utgiven.

- För dig utgjutet.

Enkla nattvardskärl.

Vi tre systrar hamnade framför altaret i cirkeln. Det blev ett osynligt kraftcentrum mellan korset på altaret och kistluckan under mattan... Frimodighetens Ande var där.

Jag stämde upp i sång:

- I min Gud har jag funnit styrka, i min Herre har jag allt. Han har öppnat för mig en väg och bytt min ängslan i jubelsång! Sjung lovsång alla länder!

Annandag Påsk handlar om påskens vittnen.

Nu får vi berätta!

Det har jag just gjort.

Emmaus, på riktigt, utanför Jerusalem.

Varma hälsningar, 

Helene Sture Påskfelt,

- gudstjänstfirare i Kullabygden.

 

PÅSKDAGENS JUBEL

 

Påskdagens jubel!

   VAD LJUS ÖVER GRIFTEN

   HAN LEVER, O FRÖJD!

   FULLKOMNAD ÄR SKRIFTEN

   O, SALIGHETS HÖJD!

   Sv Ps 146

Den mäktiga gamla psalmen från år 1528 fyllde Vikens kyrka med klang och jubel. I fyrahundranittioåtta år har denna danska melodi ljudit genom den sjungande församlingen, i både Danmark och Sverige.

- Kristus är uppstånden!

- Ja! Han är sannerligen uppstånden!

Det trefaldiga livsropet är årets största bekännelse. Nu får jag vänta 363 dagar innan det är dags igen... Men som tur är innehåller de vanliga söndagarna samma trosbekännelse:

-...  på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda!

Det är en sådan triumf!

Kristus är uppstånden. Ja!

I kyrkbänkarna var påskliljor placerade i ljushållarna. De trumpetar ut livets guldgula glädje.

Och kören sjöng "Rejoice In the Lord Always..." med ett "Amen" som fick kyrktaket att vilja flyga iväg med stormen utanför Öresund.

Tidigt som barn lärde jag mig teckna påskliljan med dess krusiga kant och sjungande munstycke.

Det är nog den vackraste blomma jag vet - för den bär påskens budskap.

Påskliljetrumpet.

Påskens gudstjänster är stommen i vårt firande. Jag skulle så önska att fler upptäckte vilken påfyllnad av kraft detta är!

Man ska ju ändå "göra nåt" när man träffas... och äta kan man ju inte göra hela tiden...

Samtidigt blir gudstjänsterna en kollektiv själavård då livets fulhet och svek blir synligt. 

Skärtorsdagens förräderi  skär i en. Långfredagens våld blir en brännpunkt för all världens krig och konflikter.

Påskaftonens tomhet tvingar en in i en olidlig väntan - en konst som vår tid inte längre kan.

Påskaftonens väntan.

Och idag är det Påskdag då Jesus får livet tillbaka och lämnar döden - ett förebud för varje liten människa att livet kommer att segra en gång, helt och fullt.

Jag har varit där, vid trädgårdsgraven i Jerusalem, en förtätad plats med hög densitet av existensens kamp mot synd och djävulskap. Utanför växer blommor och försiktigt, och varje turist som går in där, kommer förvånad ut - vad trodde du att du skulle få se?

- Han är inte där!! Jesus lever!!

Trädgårdsgraven i Jerusalem.

Så hopplöst omöjligt det måste ha varit för de första kvinnorna som kom till graven; Mariorna och Johanna och några till. De hade bekänt sig till Jesus under de tre år han förklarade Guds räddningsverk. Nu skulle de göra sin sista kärleksfulla tjänst och smörja hans döda kropp.

Men det fanns ingen död kropp.

Bara tomma linnebindlar som Jesus liksom hade "dunstat" igenom... och lämnat skuggor på, enligt den svepeduk som lär ha blivit funnen. 

Hur såg det ut?

Påskens händelser är den yttersta trovärdigheten för en livsåskådning:

- Den upproriska synden måste konfronteras, hanteras, omvändas och förlåtas - inte förnekas!

- Dödens måste dödas inifrån - inte i teoretiska resonemang.

- Försoning måste åstadkommas genom ett fläckfritt offer.

OCH!

- Livet måste återuppstå för att visa att det är Gud själv som agerar... För oss!

Allt detta har verkligen skett.

Var och en som läser evangelierna får kontakt med händelserna. Och när helig Ande öppnar hjärtat, tar händelserna plats, och börjar leva inuti en.

Konstrundan väcker min fantasi.

Vikens kyrka var fullsatt. Kören fick knappt plats. Man har tagit bort altarringen för att ge sångarna utrymme. Om det tycker jag inte. Församlingen får inte längre knäböja inför sin Herre. 

De yttre uttrycken är viktiga.

De gestaltar det inre skeendet.

Och det passar sig inte att sjunga Ted Gärdestad en påskdag i kyrkan... Låt oss få jubla ut de mustiga psalmerna som bara kan sjungas dessa dagar:

   UPP MIN TUNGA ATT LOVSJUNGA 

   HJÄLTEN SOM PÅ KORSETS STAM

   FÖR OSS BLÖDDE, LED OCH DÖDDE 

   SOM ETT SKULDLÖST OFFERLAMM

   HAN UR GRIFTEN EFTER SKRIFTEN 

   NU I ÄRA TRÄDER FRAM!

   Sv Ps 147.

Den här texten är ännu äldre, från 600-talet! Skriven av Venatius Fortunatus, med svensk musik från 1693. Det är en oerhörd känsla att ta ord i sin mun som människor har uttalat i ettusenfyrahundra år!

Den respekten vill jag skall kvarstå.

Jag vill hålla liv i traditionerna. Nya uttryck får vänta lite.

Fina gudstjänster i Kullabygden.

Men Jesus stannar inte inne i kyrkan. Han är alltid någon annanstans, också. Genom alla tider har han kommit i drömmar och visat sig för den sovande människan, som när han/hon vaknar inte är densamme...

Närvaron är så påtaglig att en begynnande kristen bekännelse tar form.

Låt oss uppmuntra varandra till det!

En härligt GLAD PÅSK önskar jag alla mina bloggläsare!

Och ni är många nu... mer än tolv...

Helene F Sturefelt, V.D.M.

"Vi tror ock på de dödas uppståndelse..."

PÅSKAFTONENS TOMHET - Påskklappsleken

Påskaftonens tomhet.

Hela den kristna kyrkan håller andan. Påskafton är mitt emellan död och uppståndelsen.

Inga gudstjänster firas, inga dop och inga bröllop. 

Mörkret råder och jag vill ut och elda i skogen.

På många håll tänder man påskeldar för att skrämma bort och elda upp det onda.

Skräp och gamla pinnar skall bort för att bereda plats för det nya.

Livet skall spira.

Döden tjänar livet. Inte tvärtom. 

Påskaftonens tomhet måste få finnas.

Inga dop på påskafton.

Dock, det spirande hoppet finns även i lekarna, då man gömmer ägg och letar upp dem.

Men, som påskharen sa:

- Mänskorna är ju dumma på riktigt... De vuxna köper godis, de vuxna stoppar godis i ägg och de vuxna gömmer sedan godisäggen - och ger mig PÅSKHAREN allt beröm!!

Jag finns ju inte ens...

Ungefär som tomten... Eller? Vad är det för förvirring som pågår?

Kommers, chokladlurendrejeri och existentiell tomhet.

Har du sett haren handla i affären?

Vi åkte på konstrunda och ville bli utmanade. Inte fler predikningar just nu, men gärna talande bilder och former.

På Kullahalvön är det gott om utställare. Jag orkade inte gå in, utan stannade utanför i solen. Bakom husknuten stod några misslyckade krukor som väckte mitt intresse.

Betong och glas. Kropp och själ. Man och kvinna. Hunger och mättnad. Du och jag. Liv och död. 

Fullhet och tomhet.

Glaset är ingen naturlig del av betongen. Hur lyckades konstnären skapa det och trycka in bitarna?

Glas och betong.

Det var vackert. Motsatserna blev plötsligt självklara. Betong utan glas är kompakt och utan kommunikation. Glas utan betong är genomlysligt utan motstånd. 

Anima och Animus. Manligt och kvinnligt. I väntan på helheten.

Är påskaftonens tomhet bara skenbar?

Är det ett verkligt rop av övergivenhet på korset eller är det bara nästan?

Övergiven och frånskild.

Jo, Jesus ropade ut sin ångest och skilsmässan från Gud var ett faktum. I tre dagar. 

Och påskafton är dag två. I väntan. Medan Jesus är i dödsriket och gör det han ska göra där.

Under tiden går jag på konstrunda och fick syn på ett träd.

Det var ett gammalt körsbärsträd med grov stam. Barken var som huden på en människa, så mänsklig i sina spruckna rynkor. 

Jag stod stilla en stund och lyssnade.

Trädet var ett påskaftonsträd, i vila efter lång blomning, nästan död, i väntan på våren.

Flera grenar var helt döda, men längst upp såg jag några knoppar hoppas på liv.

Bark som hud.

Att hoppas i sitt tomrum.

Att våga tro, trots att ingenting hänt ännu.

Tomrumshopp. 

Påskhoppsafton.

Hoppaftonspåsk.

Hoppe hoppe hare. Nej! Du behövs inte! 

En död gren.

Jag skulle vilja göra påskafton till en bakvänd julafton. 

Istället för julklappar med fina saker i, vill jag införa påskafton med fula misslyckanden i... Jag tänker mig att man lägger lappar i sina paket med korta notiser om sina misslyckanden. Sedan öppnar man påskklapparna inför ett litet kors på soffbordet, och så läser man lapparna för varandra...

Påskpaketen har formen av ägg...

I julgransfoten har man en liten björk, smyckad med fjädrar, ägg och en tupp i toppen, som gal och varnar för svek och förnekelse.

Man sjunger en påskpsalm och låter stunden präglas av omsorg och ärlighet, där kärlek och sanning blir en befrielse från det man går och bär på. 

Påskbjörk i julgransfot.

Påskaftonsklapp-stunden avslutas gärna med en fin bön.

JAG BER OM FÖRLÅTELSE FÖR MINA SYNDER:

- Jag behöver förlåta mig själv, jag behöver förlåtelse från den jag sårat, och så behöver jag att Du, himmelske Fader, tillsäger mig din förlåtelse... Kan någon göra det, på Jesu Kristi uppdrag?

RENA MIG SÅ BLIR JAG REN.

HELA MIG SÅ BLIR JAG HEL.

Nu har jag föreslagit en ny tradition, för att fördjupa påsken.

Tomheten fylls med fullhet!

Gud är nära i vår tystnad.

Påskaftonen rymmer en hemlighet.

Imorgon ropar jag ut jubelropet!

Då brister äggskalet...

Konstrunda hälsningar, Helene F Sturefelt.

Konstrundan i Nordvästra Skåne.

LÅNGFREDAGENS FÖRMÖRKELSE

Långfredagens drama.

Vi är mitt i påskens drama. Altaret är avklätt. Ljuset släckta och utburna till sakristian. Det är avskalat, mörkt och tomt.

Vikens kyrka är full med folk. Dagens gudstjänst är ett eko från korsfästelsen i Jerusalem för tvåtusen år sedan. Vi följer vår Herre och frälsare stilla i kyrkbänkarna och sjunger utan musikinstrument:

    O, HUVUD BLODIGT SÅRAT

    AV HÅN OCH SMÄLEK HÖLJT...

    Sv Ps 144.

Långfredagens förmörkelse är kristendomens djupaste budskap - Gud möter sin mänsklighet i dess djupaste synd. 

Vår ondska driver livet mot döden. Det går inte längre. Något måste göras.

Avklätt. Nedsläckt. Vikens altare.

Gud griper in. Jesus ställer sig i människans tjänst, på Guds uppdrag. Han bär tvärbjälken över sina axlar på vägen upp till Golgata kulle. Men till slut blir den för tung. Inte av kilo, utan av syndens tryck.

"NÄR DE FÖRDE BORT JESUS HEJDADE DE EN MAN FRÅN KYRENE, SOM HETTE SIMON, OCH SOM VAR PÅ VÄG IN FRÅN LANDET, OCH LÄT HONOM TA KORSET PÅ SIG OCH BÄRA DET EFTER JESUS.

Lukas 23.

Undrar vad som hände med denne man sedan? Går det att föreställa sig vilken oerhörd uppgift han plötsligt fick, att bära frälsarens korsbjälke? Hur förändrades hans liv? Vart tog Simon från Kyrene vägen?

Korset i sanden. 

"DET VAR OMKRING SJÄTTE TIMMEN. DÅ BLEV DET MÖRKT ÖVER HELA JORDEN, ÄNDA TILL NIONDE TIMMEN. DET VAR SOLEN SOM FÖRMÖRKADES.

Lukas kapitel 23.

Hela skapelsen påverkades av att Guds son nu gick in i försoningsdöden. En solförmörkelse gjorde dagen sjukt grå och overklig.

Utanför Vikens kyrka började stormen "Dave" rulla in över Öresund. Vinden tilltog. Dramat ökade.

Hela naturen håller andan.

FÖRHÄNGET I TEMPLET BRAST MITT ITU.

OCH JESUS ROPADE MED HÖG RÖST:

- FADER, I DINA HÄNDER LÄMNAR JAG MIN ANDE.

NÄR HAN SAGT DETTA SLUTADE HAN ATT ANDAS.

- - - - - - - - - - - 

Jag höll också andan, utan att tänka på det. Själen var utan syre för ett ögonblick.

Något i oss alla dog. 

All oärlighet, allt falskspel, alla roller man tar på sig för att man tror att man måste... alla misstag som skedde trots goda intentioner... allt mänskligt trots och all djävulskap - det tog Jesus med sig i sitt sista andetag.

Vad händer nu?

Är gudstjänsten redan slut?

Jesus gav sitt liv. För oss.

Nej, nu går vi hem till ett avskalat middagsbord utan duk, med släckta ljus, och äter vår påskmåltid, i stillhet.

Det är den "Våldsamma Veckan" och påskalammet är slaktat.

Långfredagens förmörkelse väntar på livets ljus.

    JAG VILL HOS DIG FÖRBLIVA

    SOM ÅTERLÖSTE MIG

    OCH DIG MITT HJÄRTA GIVA

    OCH ALLTID ÄLSKA DIG.

    Sv Ps 144:4

"Jag vill hos Dig förbliva".

Påskhälsningar, i kärlek,

Helene F Sturefelt,

- som fotograferade strand, kyrkor och kapell.

SKÄRTORSDAG i VIKENS KYRKA

Skärtorsdag - reningens dag.

Ve och väl. Ska vi önska någon "ve" eller ska vi önska någon "må det gå dig väl"?

Nu är påsken här och vi följer dramat genom bibeltexterna i kyrkan.

Lärjungarna är samlade, de tolv som Jesus hade valt ut, utan att bortse från deras karaktärsbrister.

De ligger till bords (inte sitter!) (den välkända tavlan är fel...) och Jesus vet vem det är som skall förråda honom.

Det måste ske.

- MÄNNISKOSONEN GÅR DEN VÄG SOM ÄR BESTÄMD, 

MEN VE DEN MÄNNISKA GENOM VILKEN HAN BLIR FÖRRÅDD!

Lukas 22:22.

Altartavlan i Vikens kyrka.

Vi har länge predikat ett vackert evangelium om Guds kärlek. Det är så gott och snällt att vi helst går från Palmsöndagens viftande med glada palmblad direkt till Uppståndelsen. 

Det blir tyvärr ett falskt evangelium.

Vi hoppar gärna över det onda, lidandet och smärta. Men Jesus säger hela tiden:

- Det måste ske.

Det som verkligen händer i Stilla veckan är allt annat än stilla. Det borde heta "Våldsamma veckan"!

Jesus renar templet genom att välta undan försäljarnas bord. Det skall vara ett bönens hus, inte en plats för kommers och babbel.

Vikens kyrka - ett bönens hus.

Han konfronterar maktens män, avslöjar upproriskhet mot Gud och utnyttjande av människor. Det religiösa systemet har blivit korrupt. Ja, Jesus utmanade synden för att bryta dess makt.

Och gör man det, då sätter man dödens demoner i rörelse.

Innan försoningen på korset måste själva konfrontationen komma.

- Det måste ske.

Den våldsamma veckan är i full fart.

Det blåste kraftigt på Öresund.

Tänk om Jesus hade varit New Agare... Då hade han sagt:

- Jag värderar inte... jag dömer inte....

- Jag affirmerar fram godhet och ljus...

- Det finns ingen ondska... Aj! Ta bort spikarna!!

Men nu är Jesus Guds son, med den klarhet som bara Ren Rättfärdighet kan åstadkomma.

Fundera på dessa ord: om-döme, be-döma, döma och för-döma.

Det är fyra olika händelser som hanterar detta liv på gott och ont. Den som förnekar ondskan lever i en lögn.

Nya Testamentet ber varje kristen att ha gott omdöme så att vi kan bedöma vad som är rätt och fel.

Gud själv är en domare, som kommer att döma varje gärning, i betydelsen frikänna eller fördöma.

Vi får inte fördöma varandra, det tillhör Gud. Men vi får, och ska, bedöma det som sker i syfte att söka det goda. Och när det blir fel, söka förlåtelsen.

Bedöm farleden. Säg inte "jag värderar den inte..."

Ve dig! Eller "må det gå dig väl".

Vi vill höra att allt ska gå bra. Andra kan gott få höra ett litet "ve" då och då, men inte jag!

En religion skall vara skön och bekväm. Annars byter jag livsåskådning...

Vi vill ha Nåd utan Omvändelse.

Men Jesus visade tydligt denna våldsamma vecka att det behövs rening, avslöjande av onda strukturer. 

Det var ju därför han tvättade lärjungarnas fötter, för att visa att han är en tjänare av liv och renhet. 

Skärtorsdag - "skära" = rena. Den Rena Torsdagen.

Så gjorde även vi, efter gudstjänsten i Vikens kyrka. 

Vi gick ned till havet och gjorde en rening... Sanden mellan tårna bar syndernas förlåtelse med oss hem.

Iskallt!

Den som har gjort Jesus till en snäll söndagsskoleherde har inte läst hela evangeliet.

Jag är oerhört tacksam att han tar itu med all mental smuts.

Och det drabbar ju oss. Var och en får höra att ve-ropet gäller även just dig och mig...

Paulus säger att vår kropp är ett tempel för den helige Ande. När Jesus rensar templet, betyder det att han även vill rensa oss från girighet och fel fokus.

Guds rättfärdighet kräver renhet.

RENA MIG SÅ BLIR JAG REN.

HELA MIG SÅ BLIR JAG HEL.

DRAG MIG TILL DIG, SÅ FÅR JAG RO.

Rena mig...

Det stannar inte vid det.

Det som Jesus konfronterar, vill han rena, för att befria oss ifrån!

Modellen är:

- konfrontation - rening - korset -uppståndelsen.

Eller med teologen Todd Coconatos ord:

- confrontation - cleansing - cross -ressurection.

Om man hoppar över mittendelen, då missar man transformationen, försoningen.

Hoppa inte över frälsarkransen.

Alltså, Jesus avslöjar inte synden för att få oss att skämmas. Tvärtom. Han avslöjar den för att befria oss ifrån den!

Renandet var inte en förkastelse. Det var en upprättelse!

Jesus visar att templet, och vi alla, tillhör Gud!

- Låt det ske.

Vad betyder då detta?

När vi bjuder in Jesus i våra liv, då är det inte bara som Räddare, utan också som Herre.

Vi tillåter honom att söka våra hjärtan.

Vi ger respons på det han gör.

Andra sidan av reningen finns - kraft!

Sen kommer kraften!

Det stora är att Gud än idag upprättar människor överallt där man är villig att följa honom. Inte bara det glada firandet, utan också genom försoningsarbetet. Inte bara löftena om evigt liv utan också själva vägen, processen, dit.

Därför att när Jesus verkligen får tillträde till ditt och mitt liv, då är uppståndelsen inte bara något "vi tror på", utan det är något vi LEVER!

Så blev förrädaren Judas runt bordet vid den sista måltiden använd i försoningens tjänst.

- Må det gå dig väl... Inte bara "ve dig"...

Mat-allergier... Klagan. Jesus sitter där ensam.

I Skärtorsdagens gudstjänst kläddes altaret av som ett tecken på hur Jesus blev utblottad. 

Kantorn spelade "Jesus för världen givit sitt liv" men ökade volymen på sista versen till värsta crescendot - och stängde av luften till orgelpiporna så att det tjöt i kyrkan... Aldrig har jag hört något så våldsamt i en gudstjänst, och så rå-ärligt gestaltat!!

Påsken är på riktigt.

Renade hälsningar på Skärtorsdagen,

Helene F Sturefelt,

- med inspiration från blivande pastorsadjunkten Alex Bille, och teologen Todd Coconato.

Kristus - brödet.