NÄR MANNEN TAR ANSVAR...

Jämlika men olika.

Vi är jämlika men inte lika. Vi är olika med lika mycket värde.

Och olikheterna börjar med att det är kvinnan som föder barn. Det går inte att komma ifrån, hur många genusteorier vi än har.

Kvinnan är tvungen att knyta an känslomässigt till barnet för att det skall överleva.

Mannen har en annan roll. 

Att skydda.

Om mamman inte utvecklar närhet till barnet och mannen inte skyddar - ja, vad händer då?

Familjen krackelerar innan den ens hunnit börja.

Skydda oss.

Nu tar jag denna utgångspunkt vidare, för jag tror att det är detta som ligger bakom till varför så många vuxna relationer havererar. 

I förra inlägget skrev jag om "öppna relationer" som jag inte tror på. De är tecken på en brist i kärleksbalansen, såsom jag ser det.

Jag bryr mig inte om indelningar typ "konservativ", "liberal" eller något annat. Det är biologi från början, som följer oss hela vägen.

Nu kommer några tankar utifrån min egen erfarenhet - eller brist på sådan...

I hustruns famn...

Jag minns en dikt jag läste som ung förälskad student:

Till Mannen:

- Ge Kvinnan ett hus och du får ett hem.

- Köp mat till henne och du får en middag.

- Ge henne dina spermier och hon ger dig barn!

Men ger du henne lite skit får du ett rent helvete!

Allt du ger kvinnan förmerar hon och fördubblar till dig.

Så var noga med vad du ger din kvinna...

En rent helvete?

Så här kan man också uttrycka mannens ansvar; jag citerar något jag läste för en tid sedan:

"Äktenskapets lycka ligger i den äkta mannens hand, inte i hustruns hand!

Varför då?

Jo, för att din hustru svarar naturligt på de känslomässiga signalerna som du sänder ut. 

Hon återspeglar det, fyller det med mer näring, till och med mer än det hon fick.

Ge henne tålamod, då kommer hon att skapa lugn.

Behandla henne med respekt, då kommer hon att förvandla den respekten till ännu större beundran för dig.

Ge henne din tid och uppmärksamhet, då kommer hon att få dig att känna dig värdefull och uppskattad.

Tala till henne med vänlig ton, då kommer hon att känna sig så trygg att hon kan dela sina djupaste tankar med dig..

Skydda henne känslomässigt, då kommer hennes tillit till dig bli orubblig.

Visa uppskattning för de små tingen hon gör, då kommer hon att vilja stå vid din sida alltid."

Äktenskapets lycka står i mannens hand.

Jag minns en gammal klasskompis som på en återträff berättade att han hade blivit lämnad. Han fattade ingenting. Hon hade ju inte sagt något!

Jo, det hade hon... hela tiden, men han hade inte lagt märke till det. 

Han tog henne för given. Och att att hon hade börjat gnälla på sistone var väl så det var för alla...

En dag var hon borta.

- - -

Istället för att prata om relationen, hade han varit tyst. Och det klarar inte vi!

Och på radion sjunger Michael Jackson "The Way You Make Me Feel..." Men det börjar hos mannen, att han väcker henne! "All My Lonely Days Are Gone..." 

Jodå. 

Du och jag!

Jag fortsätter citera:

"Men om du ger henne tystnad, om du hela tiden kritiserar henne, om du slutar visa att hon är viktig, bli inte förvånad att det känslomässiga bandet bryts!

En kvinna återger till dig alltid så som du behandlat henne.

När hon är känslomässigt trygg, blir hon vänligare.

När hon känner sig förstådd, öppnar hon sitt hjärta på vid gavel.

När hon känner sig genuint älskad, ger hon kärlek tillbaka, förbehållslöst.

Men när kvinnan känner sig ignorerad, börjar hon sakta skydda sig själv mot dig.

När hon upplever att du som äkta man tar henne för given, börjar hon dra tillbaka det som hon så generöst gett tidigare."

Då står jag hellre ensam.

"Det händer inte över en natt, det kommer bit för bit efter för många tillfällen då du fått henne att känna sig osedd, ohörd och oälskad.

Du man, ditt ansvar är stort!

Jämför med en trädgård; plantor som får vatten och solvärme växer. Men de växter som inte får någon omsorg de dör, inte på en gång, men sakta men säkert.

Äktenskapet fungerar på samma sätt. Relationen som du har idag är ett resultat av de känslomässiga band ni byggt tillsammans."

Stängt och tillbommat, i brist på närhet.

"Så, du man, fråga dig själv ärligt; när du fru kommer hem - upplever hon frid eller press? 

Känner hon sig älskad eller fördömd?

Känner hon sig känslomässigt säker eller känslomässigt ensam?

Varje ord, varje agerande och alla små stunder ni har tillsammans antingen stärker förhållandet eller försvagar det.

En vis äkta man väntar inte på kärlek, han skapar den och formar en tillvaro där kärleken naturligt kan fortsätta.

Ett starkt äktenskap byggs inte av starka personer, det byggs av människor som varje dag väljer att visa varandra respekt och omtanke."

Ställ mig inte i skuggan.

Jag gråter över alla de svek jag sett och upplevt. 

Det världen saknar och behöver är fler Goda Män, fler Ansvarstagande pappor och fäder, fler Älskande äkta makar som sätter igång den varma spiralen av ömhet i familjen.

Särskilt när kvinnan är full av hormoner som svänger hit och dit för att få bebisen att överleva...

NI MÄN, ÄLSKA ERA HUSTRUR SÅ SOM KRISTUS HAR ÄLSKAT KYRKAN OCH UTLÄMNAT SIG SJÄLV FÖR DEN...

Efesierbrevet 5:25.

Den man som inte investerat känslomässigt i sitt äktenskap har inget att "ta ut" på relationskontot...

Må Herren rusta alla er män så att ni kan ösa ur Guds kärleks källa och sedan ge den vidare till fru och barn! I de bästa av världar flödar där även den sexuella hälsan med närhet, tillit och skratt.

När denna gudomliga relationscirkel fungerar, då behövs inga "öppna förhållanden"...

Kärleksfulla hälsningar från Helene Sture Stockrosfelt.

Låt kärleken blomma, i trofasthet!

ÖPPET FÖRHÅLLANDE? SEXOLOGEN TIPSAR

Öppet förhållande?

Den bibliska äktenskapssynen blir allt mer avlägsen i en tid som ser det mesta som projekt. 

Yrket är inte livslångt, det är ett kortare projekt. Boendet är inte heller livslångt, vi flyttar och byter miljö. Och relationerna är utbytbara, där vi har svårt både för att verkligen lära känna varandra och hålla kärleken levande i trohet.

Trohet är ett gammeldags ord som sällan brukas. Eftersom allt förändras så snabbt gäller det att hänga med. 

Det går inte att vara trogen sitt mobil- och bredbandsbolag - bättre villkor finns runt hörnet. 

det är svårt att vara trogen sin politiska hemvist för omvärlden har ändrats med andra problem, som kräver andra lösningar.

Och äktenskapet verkar omöjligt att hålla fast vid av samma anledningar.

Vad är alternativet?

Ulla Hinge Thomsen informerar.

Jag läser en artikel om "Kärlek på nya villkor? Viktiga frågor om ni vill öppna upp förhållandet".

Det jag nu skall dela gör mig helt förskräckt. Den danska sexologen Ulla Hinge Thomsen ger sina tips, i mitt tycke bitvis ganska aningslöst.

Min utgångspunkt är att ingen vill vara utbytbar. Ingen vill vara nr 2... Man vill vara "objekt nr 1". Men den som är "subjektet" vill kanske vara fri och kunna välja... 

Det beror alltså på om detta jag nu skall skriva utgår från objektet eller subjeket.

Par-terapeuten Ulla Hinge Thomsen säger i en intervju:

"Att vara icke-monogam och ha en öppen relation där förhållandet är flytande, är ett stort steg för många par.

Hon möter ibland par som inte längre ser monogami som en självklarhet.

- När ett par vill öppna sitt förhållande börjar jag alltid med att fråga hur deras sexliv ser ut just nu.

Det finns både bra och mindre bra skäl till att vilja öppna förhållandet för andra. Några av skälen är dessa:

Hur många har du?

* Vi har fastnat lit e och vill få tillbaka gnistan (den sexuella).

* Vi träffades väldigt unga och hann inte prova så mycket innan (...)

* Vi har olika kinks (?) och vill ge varandra möjlighet att utforska våra egna.

Ulla menar att alla tre skäl är både förståeliga, och ur hennes sexologiska perspektiv, helt rimliga.

Men det finns tre andra skäl som däremot är tveksamma:

* Min partner har ställt ett ultimatum. Antingen öppnar vi förhållandet eller så gör vi slut.

* Min partner vill verkligen öppna, och jag har gått med på det.

* Vårt eget sexliv har stannat av och vi orkar inte riktigt kickstarta det igen.

Här behövs en kickstart.

Hinge Thomsen ser här hur parets kontakt är hotad. Ett öppet förhållande kräver att paret har en bra kontakt med varandra, annars riskerar relationen att spricka.

Eftersom hon talar om "partner" uppfattar jag det som att det inte handlar om gifta par, snarare sambo-par som inte gett varandra äktenskapslöften. 

På ett sätt gör det stor skillnad, men mänskligt sett är ett dåligt sexliv dåligt, oavsett om man har delat ringar eller inte.

Hennes utgångspunkt är inte Kärleken, utan Lust och Begär. Vem kan bygga en relation på en sådan grund? Tilliten kan aldrig mogna när man vet att det är den sexuella prestationen som håller ihop relationen. 

Med kärleken är det tvärtom - det finns ingen prestation alls där. I en relation där kärleken bär, kan man vara hur ful och trött som helst, utan lust, utan att förhållandet äventyras. Dessutom är intimitet mycket mer än "penetrering".

Öppet eller låst? Eller respektfullt?

Sexologen Ulla Hinge Thomsen uttrycker sig sedan paradoxalt:

"Oavsett situationen krävs det ärliga svar på några grundläggande frågor för att öppna förhållandet på ett omtänksamt (!) och etiskt (!?!) sätt."

Jag häpnar.

Hur kan det vara "omtänksamt" att pröva en annan sexuell kontakt?? Hur kan det vara "etiskt" rätt att ge sig ut på nya sexuella äventyr?? Det är inget annat än öppen otrohet.

Nåväl, denna danska par-terapeut ser sex frågor att samtala kring. Jag citerar:

1. Vad vill vi uppnå med att öppna? Vill vi utforska vissa fetischer, krydda vårt sexliv eller utveckla annat?

2. Hur säkerställer vi att vi båda är med hela tiden? Exempelvis när det rör informationsnivå, incheckningssamtal, testperioder.

3. Vilka ramar kan avi båda leva med? Exempelvis när/ med vem/ hur många/ hur och var vi får ligga med andra?

4. Hur tar vi hand om de andra partners vi har? Som att sätta tydliga ramar, möta respektive, skydda oss mot sjukdomar?

5. Vad gör vi om ramarna bryts? Som om någon blir förälskad, är med en "förbjuden" person eller ligger oftare än avtalat?

6. Vad gör vi om någon av oss inte längre trivs med ramarna? Vad har vi för exit-strategi?

Slut citat.

Hur många har du?

När lusten och begäret är viktigare än kärleken och troheten, då blir det så här.

Poly-amorösa förhållanden kommer att bli mer accepterade i takt med att normlösheten blir allt mer norm... (!)

I mångfaldens samhälle skall det också vara en mångfald vad gäller relationer.

Även i religionens värld kan man ha många gudar. Monoteismen är snart helt ute.

Men.

Märkligt nog vill vårt samhälle inte acceptera invandrade muslimska män som har fyra fruar. Det går inte. Man kan bara vara gift med en enda!

Men om man bara är sambo så kan man ligga runt med många i "öppna förhållanden" - det går bra, tra la la.

Var är logiken?

Det går inte bra med 4 fruar! Men 4 ligg går bra...

Sexologen Ulla Hinge Thomsen säger vidare i artikeln:

"Att öppna ett annars monogamt förhållande kräver mycket kommunikation och kan öppna för nya samtal och insikter i relationen."

Hur då? undrar jag. 

- Hej Pelle! Ikväll ska jag ligga med Kevin och imorgon med Martin. Vi ses till helgen! Pussar!

- Trevligt Sussi! Jag hoppar in till Anna ikväll och Stina i morgon. Sen tar vi det bästa från allt och ligger runt hemma i soffan!

Som om själen vore frikopplad från kroppen. 

Ulla reflekterar:

"Det finns par som  blir mer förälskade och sammansvetsade av detta. Men det finns också par som upplever att det blir för krångligt och svårt. Och så finns det par där den ena älskar den nya livsstilen medan den andra lider av den.

Min tumregel är att undvika onödigt lidande".

Öppna! Jag lider av att inte få följa mina lidelser.

Jaha, det är sexologens tips. Att "undvika onödigt lidande"... Omtänksamt och etiskt, får man verkligen säga!

Hinge Thomsen fortsätter:

"Du kommer inte undan smärta och problem i en relation, men om det gör ont hela tiden, och du plågas av tankar på din partner i intima situationer med andra, kanske du lider i onödan".

Nejdå, Ulla, jag tycker det är så trevligt att min man ligger runt lite och känner på andra bröst.

Jodå, Ulla, lider gör vi hela tiden, och det är ju bättre att lida polyamoröst än lida monogamt...

Big Brother. Utvecklande...

Sist i artikeln säger Thomsen:

"Om du verkligen vill leva fritt utan risk för att någon har en åsikt eller blir sårad av det du gör, är du kanske inte redo för en fast partner just nu".

Snälla Ulla, om man har ett "öppet förhållande" då är redan fastheten bruten!! Det är bara förtäckta ord för att "vi utnyttjar varandra" och tar det bästa, tills... inte mycket mer återstår.

Sexuellt mätta, narcissistiskt glänsande, utan ansvar.

Och eventuella barn kommer att se olika mammor och pappor komma och gå.

Man vet aldrig vem som sitter vid frukostbordet...

- Hej, vad heter du? Har du legat med min mamma? Var är pappa?

Vem ligger med min mamma?

Detta är ett samhälle i upplösning, utan förmåga att hålla kärleken högt, alltså den kärlek som stavas respekt och trohet, och där själens tomhet återspeglas i tomma kylskåp.

Nu kopplar jag ihop detta med den bibliska varningen över inställsamma och falska profeter:

PROFETERA INTE FÖR OSS VAD SANT ÄR, 

TALA TILL OSS SÅDANT SOM ÄR OSS VÄLBEHAGLIGT, 

PROFETERA BEDRÄGLIGA TING...

... VIK AV FRÅN VÄGEN FRÅN VÄGEN,

SKAFFA BORT UR VÅR ÅSYN ISRAELS HELIGE...

Jesaja 30:10-11.

Reklam för Egot.

Gud är sanning. Gud är kärlek. Gud är rättfärdighet.

Det är det som ger hela människan vägledning till ett liv i trofast respektfullhet.

Och jag sjunger för mig själv en av våra vigselpsalmer:

VI LYFTER VÅRA HJÄRTAN TILL DIG, O FADER VÅR.

I TACKSAMHET OCH LOVSÅNG OCH BÖN FÖR DESSA TVÅ.

VI BER DIG, LÅT DEM LÄMNA SIG SJÄLVA I DIN HAND.

OCH HJÄLP DEM HÅLLA LÖFTET SOM DE HAR GETT VARANN...

Sv Ps 84.

- Jag vill leva med dig, dela glädje och sorg med dig,

och vara dig trogen, så länge jag lever.

Jag vill dela allt med dig.

Vi behöver äktenskapsskolor där man får lära sig vårda relationen, både själsligt och kroppsligt och sexuellt. "Öppna förhållanden" är ett rop på att man just inte har lärt sig någonting...

Och han såg på henne med ömhet och hennes hjärta öppnades.

Stängda hälsningar från Helene Sture Vigselfelt,

- som citerat en artikel publicerad i Sydöstran den 21 juli 2026, i en översättning från danskans "Woman".

- samtidigt som vet vi att den sexuella nöden är stor. Det skulle jag gärna vilja att vi resonerade seriöst om.

- och att intimiteten får större plats utan att fokus ligger enbart på det sexuella.

Man kan ju swinga runt också... Läs mer här:

Sturellas Fotoblogg: DET SVÄNGER INTE OM SWINGERS

Kommer de inte snart?

 

DET KLARNAR KRING KRISTUS

Kristus klarnar och lyser!

Mitt i sommaren infaller en söndag i kyrkoåret som heter "Kristi Förklarings Dag". Det som firas då är mycket högtidligt. Jesus blir avslöjad av Gud själv vem han verkligen är. 

Men inte många får uppleva detta...

Jag ska dela några ord från helgmålsbönen på radions P1 i lördags, den 18 juli 2026. 

Irma Schultz ger oss en betraktelse på Kristi Förklarings Dag. Texten som vi utgår ifrån kan läsas i Lukas evangelium kapitel 9:28-36.

De gick upp på berget.

Här är en kort sammanfattning:

Jesus tog med sig Petrus, Johannes och Jakob upp på berget för att be. Medan han bad förvandlades hans ansikte och hans kläder blev vita och lysande. 

Två män visade sig. Det var Mose och Elia. De talade om hans uttåg i världen som han skulle fullborda i Jerusalem.

Petrus och de andra fallit i djup sömn men vaknade, och såg hans härlighet och de båda männens.

- Mästare, det är bra att vi är med. Vi kan bygga tre hyddor här, en åt Mose, en åt Elia och en åt dig.

Petrus visste inte vad han sa.

Ett moln sänkte sig över dem, och medan de två männen försvann i molnet hördes en röst som sa:

- Detta är min älskade son, lyssna till honom.

Jesus stod ensam kvar.

Lärjungarna teg, och vid den tiden berättade ingenting för någon.

Så berättar evangelisten Lukas.

Ett moln sänkte sig över dem...

Och jag tänker: här finns flera paralleller till det som sker senare.

- Molnet - Guds shekina, Guds härlighet - döljer Mose och Elia, precis på samma sätt som vid Kristi Himmelsfärd då Jesus lämnade jorden.

- De tre lärjungarna hade fallit i djup sömn - precis som i Getsemane. 

Man kan undra hur det är möjligt att sova när så stora ting är på väg att ske? Är det en nervös anspänning? Är det Gud som lägger sin hand över dem så att de sover? Allt får människan inte se... eller?

Allt får människan inte se.

Så här sa Irma Schultz i radions P1. Hon är på en skrivarkurs.

"Pennorna rör sig över pappret med ett tunnt rasslande ljud. Utanför fönstret slösar eftermiddagssolen sitt ljus över grusgångar och gräsmattor som får ett skimmer av guld.

Lektionssalen tätnar luften av koncentration. Kan luft tätna?

Tolv elever sitter och skriver och luften påverkas hur vi andas. När vi koncentrerar oss andas vi på ett särskilt sätt, grundare, och låter luften sippra ut långsamt genom munnen.

Tiden är ute för skrivandet, och den stora inandningen kommer. Djupa suckar, några sträcker på sig, lutar sig bakåt.

Blickar möts över pappersarken, de kan stråla på olika sätt. Vissa är omtöcknande som om de vistats i andra rum och måste vänja sig igen där vi sitter.

En del är håglösa, en del har upplevt kampglöd, som om en brottning pågått i texten. 

Vi ägnar oss åt ord. Men det är mer än bara blyertsstreck. Orden en säregen potential. Berättelser tar gestalt både i den som skriver och den som läser.

Skrivarkurs.

Det känns logiskt att Jesus är Guds Ord, helt logiskt, det ursprungliga Ordet, säger Irma Schultz, och citerar Lukasevangeliet igen:

- Vem säger ni att jag är? frågar Jesus sex dagar före vår evanglietext.

- Du är Messias, svarar Petrus.

Jesus förbjuder dem att berätta det för någon, det är alltför laddat. 

När Jesus blir förhärligad blir det tydligt vem han är. Guds röst säger:

- Detta är min älskade son.

Detta är min älskade son.

Irma Schultz fortsätter:

"De tre lärjungarna som bevittnar detta är samma tre som bevittnar Jesus i Getsemane och hans dödsångest. Kanske måste just de få se förklaringens ljus först, för att orka vara med honom sedan i dödskampen?

De får en föraning av hans sanna identitet som sann Gud och sann människa.

Vägen till härligheten går genom lidande och död.

Det som sker är märkligt och skrämmande. De tycks inte kunna prata om det, förrän senare."

Getsemane trädgård, idag.

"Berget kallas för Förklaringsberget. Jag värjer mig för det ordet, säger Irma Schultz i radions helgmålsbön.  

Betydelse av ordet "förklaring" betona en förklaring som av en intellektuell process, vilken skall leda till förståelse.

Precis som om allt den gången blev färdigt, förklarat en gång för alla, och vi skall förstå det, om vi har vett till det.

I en gammal svensk ordbok hittar jag en öppning:

  - -"förklara har med ljus att göra, att klarna, att stråla, rena och destillera och omvandla till något högre."

Ja, det är de valörerna jag saknat, säger Irma Schultz. Förklaring är något som pågår. 

Vem Jesus är klarnar.

Förklarad =  Jesus genomstrålas av Guds ljus och blir själv en ljuskälla. Det ljuset övergår vårt förstånd, och bryter igenom allt, hinnan till och med mellan död och liv.  

Och de som gått före kan vara i det ljuset!

Mose och Elia kan samtala med Jesus i det ljuset!"

Förklaringsljus.

Här stannar jag upp lite och förundras över den klarhet som Irma delar. 

Guds ljus - närvarande härlighet, shekina, moln... - är så starkt att där kan de kroppsligen döda vistas och vara levande, i en kommunikation som är fullt levande!

För att använda ett icke teologiskt känsloutrop:

- Wow, så häftigt!

Jesus är Guds härlighets utstrålning, står det i Hebréerbrevet. 

För mig är det det starkaste uttrycket jag känner till, som beskriver vem Jesus är. 

Gud är solen, Jesus är solstrålen på jorden, i lagom styrka så att vi inte förbränns...

Kristus, utstrålningen av Guds ljus.

Helgmålsbönen i radions P1 fortsätter:

"Att de närvarar vid detta tillkännagivande innebär att Jesus manifesterar sig som hela hela Gamla Testamentets uppfyllelse.

 Mose och Elia representerar lagen och profeterna vid Kristi Förklaring. De mötte också Gud på berget i sina respektive liv:

* Mose på Sions berg. Han strålade av Guds ljus då han fått ta emot budorden. Han dolde sitt ansikte för att inte skrämma de andra när han kom ned.

* Elia väntade ut en stormvind på samma berg - och kände sedan igen Gud i den stilla susningen.

Starkt ljus.

Irma Schultz forsätter:

Förklara, förklaras - kan också betyda 'frias från beskyllning och anklagelser, bli benådad. frikänd från skuld.'

Förklaringsdagen har inte med en intellektuell förståelse att göra vem Guds son är, utan det har med klarhet och ljus att göra!

Gud visar Jesus sådan han är.

Vi frikända vara sådana vi är.

Kristi förklaring pågår nu, i en evig närvaro."

Tack, Irma Schultz, för goda tankar med stort teologiskt djup!

Det klarnar.

Nu vill jag sjunga! Tyvärr bjuder inte radions helgmålsbön på varken psalmer eller kristna sånger, men det råder jag bot på här. En urgammal latinsk hymn från 500-talet finns på mina läppar, och blockflöjten tar jag också fram:

O, KRISTE, DU SOM LJUSET ÄR, DIG KAN EJ MÖRKER KOMMA NÄR.

VI SKÅDAR UPP I TRO TILL DIG, NÄR SOLENS LJUS FÖRDÖLJER SIG.

TILL TRÖST FÖR ALLA ÄR DU SATT, VAR HOS OSS DU I DENNA NATT.

LÅT OSS I DITT BESKYDD FÅ BO. DÄR ÄR VI TRYGGA, DÄR FINNS RO.

NÄR VÅRA ÖGON SLUTER SIG, LÅT HJÄRTAT HA SIN FRID I DIG.

OM VI DIN VÄG HAR ÖVERGETT, FÖRLÅT OSS NU OCH LED OSS RÄTT.

DU FRÄLSTE OSS FRÅN SYND OCH SKAM, MED KORSETS DÖD, GUDS RENA LAMM.

DU ÄR VÅRT ENDA HOPP, VÅR TRÖST, SÅ HJÄLP DEM SOM DU ÅTERLÖST.

GUD FADER, SON OCH ANDE BÄR OSS GENOM NATT OCH MÖRKER HÄR.

DIG, HELIGA TREENINGHET, SKE PRIS OCH LOV I EVIGHET!

Sv Ps 185. Medeltida hymnmelodi.

F'låt, la jag flöjten i kylen?

Bön.

Tack Gud för att ditt ljus gör Jesus Kristus klar!

Hjälp oss så att vi inte somnar när stora ting skall ske.

Låt oss få erfara i vårt eget liv att Jesus är din klarhet, som ger oss klarhet.

Tack för hoppet att även mörkret är havande med ljus.

Och för Dig, Gud, är inget mörker helt mörkt. 

Amen.

Klara hälsningar från Helene F Sturefelt,

- som fotograferade himmelen... och den underbara Kristusbilden i EFS Möllebackskyrkan i Karlskrona.

Släck inte ljuset från Kristus.

RÄVARNA HAR LYOR MEN INTE MÄNNISKOSONEN

Räv. Foto: Michael Probst.

Att ha en trygg bostad tillhör de stora önskemålen vad gäller livskvalitet. Men det är inte alla förunnat.

Nej, jag skall inte skriva om bostadsmarknaden, utan om ett uttryck som Jesus yttrade en gång.

Det handlar om konsekvenserna av att leva i Jesu efterföljd, och då får räven stå som symbol för det som Jesus saknar.

Trygghet.

RÄVARNA HAR LYOR OCH HIMLENS FÅGLAR HAR BON, MEN MÄNNISKOSONEN HAR INGET STÄLLE DÄR HAN KAN VILA SITT HUVUD.

Lukas 9:58.

Fjällräv. Tecknare: Charlie Bood.

Jesus bjuder in  alla han möter på vägen till Jerusalem, att följa honom. Det är mycket intressant att läsa de olika reaktionerna. Om bibeltexten vore tillrättalagd, så skulle det stå typ:

- Jadå, vi vill alla följa dig!

Men det gör inte det. Detta är ärliga ögonvittnesskildringar där tveksamheter finns med. Lukas berättar om fyra olika typer av lärjungar, kanske kan vi känna igen oss i dem?

   1)  De lydiga.

   2)  De ömtåliga och lättsårade.

   3)  De svärmiska som lovar stort.

   4)  De som ställer villkor.

På väg till Jerusalem, modern tid.

Denna text som jag nu behöver bearbeta för egen del, lästes i våra kyrkor i söndags, på 6:e sön efter Trefaldighet. Slå gärna upp texten och läs igenom den: Lukas 9:51-62.

Jesus är på väg till Jerusalem med sina lärjungar och han skickar några budbärare framför sig.

DE GAV SIG AV OCH GICK IN I EN SAMARISK BY FÖR ATT FÖRBEREDA HANS ANKOMST.

Lukas 9:52.

Det gjorde de. De fick en uppgift, de utförde den, men misslyckades.

De var tvungna att gå igenom en samarisk by. Samarierna var inte särskilt vänligt inställda till judarna, så konflikten ligger på lur.

Dessa budbärare blev inte väl mottagna. Samarierna ville inte höra talas om Jesus.

Hur många gånger har vi inte upplevt något liknande själva? Jag har många gånger velat berätta om Jesus, men situationen har inte varit den rätta, och det känns som ett misslyckande.

Dessa lydiga lärjungarna fick en ny chans av Jesus. Han förebrådde dem inte. Det skulle komma fler tillfällen.

För oss också.

Vart ligger Samarien? Norrut?

Men Jesus förebrådde två andra lärjungar, som inte klarar av att de blir avvisade. 

Detta sårar Jakob och Johannes Sebedaiusson, och de tänker att de skulle kunna nederkalla eld från himlen såsom profeten Elia gjorde en gång - de verkar ju profeternas anda.

Detta är de "ömtåliga lärjungarna" som vill göra allting rätt. Men det blir fel... De är lite ömtåliga för kritik och vill minsann markera mot samarierna.

HERRE, SKALL VI KALLA NED ELD FRÅN HIMLEN SOM FÖRGÖR DEM? 

MEN JESUS VÄNDE SIG OM OCH TILLRÄTTAVISADE DEM, OCH DE FORTSATTE TILL EN ANNAN BY.

Lukas 9:54-55. 

Det är inte lärjungarnas sak att utöva straffdomar mot andra... inte i några tider!

Vill man inte höra om Jesus, eller ta emot honom, så skall det respekteras. Men välsignelsen går dem förbi, dock.

Skicka inte eld över dina fiender.

Nu kommer vi till det där med rävarna och de "svärmiska lärjungarna".

Denna tredje kategori lovar stort, men kan de hålla det?

NÄR DE KOM VANDRANDE PÅ VÄGE NSADE EN MAN TILL JESUS:

- JAG SKALL FÖLJA DIG VART DU ÄN GÅR!

Jesus svarade med ett judiskt mustigt uttryck att djuren har sina nästen, men Människosonen har ingenstans att vila sitt huvud.

Vad menar han med det?

Fåglarna har sina bon, men inte Människosonen.

Det är som att Jesus ger denna villiga person en kalldusch och liksom menar:

- Tänk på vad du säger! Klarar du det här? Det blir kanske svårare än vad du tror?

"Vart du än går..." det betyder vägen till lidandet och korset. Är han medveten om det? Är lärjungarna medvetna om det? De har ju bara sett läkedomsunder och mättnadsmirakler. 

Att vandra med Jesus måste väl vara en framgångssaga som skall krönas med att Israel blir kvitt sina ockupanter och Jesus blir kung?

Hur ska någon kunna veta i förväg vad som väntar?

Det behövs mer än svärmiska bedyranden och känslomässigt rörda stämningar för den som skall följa Jesus.

Då är det kanske lättare att vara en räv...

Du är väl ingen räv, din fulfink!

Lärjungen måste vara beredd  att i likhet med Mästaren avstå från tryggheten och dela utsattheten.

Nu kommer den fjärde gruppen av efterföljare, de som ställer villkor.

Först handlar det om döden och sedan om familjen. Är dessa villkor dikterade av hänsyn till andra? Eller till dem själva?

TILL EN ANNAN SADE JESUS:

- FÖLJ MIG!

MEN MANNEN SVARADE:

- HERRE, LÅT MIG FÖRST GÅ OCH BEGRAVA MIN FAR.

DÅ SADE JESUS:

- LÅT DE DÖDA BEGRAVA SINA DÖDA, MEN GÅ SJÄLV OCH FÖRKUNNA GUDS RIKE.

Lukas 9:59-60.

Detta är ett mycket märkligt svar av Jesus. När jag läste detta första gången som ung kristen, blev jag inte glad, rent av arg. Menar Jesus att de döda skall ligga ovan mark?? Då vill jag inte följa honom!

Det är väl mycket viktigt att visa hänsyn till andra!

Vem skall begrava de döda?

Poängen är inte att Jesus ger en konkret regel för handlandet vid ett dödsfall. Nej, han framhåller på ett paradoxalt sätt det att det är viktigare att fokusera på de levande mer än de döda.

Det är alltså värderingarna som är avgörande, inte beteendet i detta fall.

EN ANNAN MAN SADE:

- LÅT MIG FÖRST TA FARVÄL AV DEM DÄR HEMMA.

JESUS SVARADE:

- DEN SOM SER SIG OM NÄR HAN HAR SATT SIN HAND TILL PLOGEN, HAN PASSAR INTE FÖR GUDS RIKE.

Lukas 9:62.

Åter igen svarar Jesus med en drastisk liknelse. För en urban stadsbo som inte vet hur lantbruk fungerar är bilden av plogen intetsägande.

Den som vänder sig om när han/ hon plogar marken, tappar riktningen framåt, och då blir fåran ojämn och sned.

Poängen är då att när man sedan tittar framåt igen, är riktningen fel.

Är plogfårorna raka?

Jesus visste mycket väl att det var en hederssak för en son att begrava sin far. Det får inte lämnas ogjort!

Han visste även att det finns ett socialt ansvar att tala om för familjen att 'nu ger jag mig iväg'.

Men, det finns ett men som vi inte uppfattar i texten.

Jesus märker att bakom deras motiveringar finns en delad håg, ett tvekande sinne.

Därför svarar han knivskarpt att det är Guds rike som gäller först och Guds rättfärdighet. Här gäller det antingen eller!

Hu så jobbigt... Vem vågar sig på det?

SÖK FÖRST GUDS RIKE OCH HANS RÄTTFÄRDIGHET, 

SÅ SKALL ALLT DET ANDRA TILLFALLA ER.

Bergspredikan, Matteus 6:33.

Jesus i Jämjö EFS kapell.

Vi människor är så olika, och lärjungarna är också olika. Även vi i vår tid, år 2026, är lydiga, ömtåliga och känsliga för kritik, svärmiska och tveksamma med behov att ställa vissa villkor. Det är så djupt mänskligt.

Evangeliet i detta, det goda budskapet, är att Jesus inte avvisar någon. Han är rak och ärlig, tillrättavisar och förmanar. Men där finns också en generositet mellan raderna, och det är en uppmuntran att våga och vilja följa med.

Oberoende av de hänsyn vi tycker att vi måste ta, så bjuder Jesus in alla typer av människor, oavsett vilka erfarenheter eller personligheter vi har.

Det är den odelade viljan det hänger på, inte prestation eller perfektion.

Jesus älskar dig.

Till sist.

Om jag vänder på det och låtsas att det är Jesus som tvekar, hur blir det då?

1) Jesus är lydig och kallar oss människor, även när vi säger nej. Ja, det stämmer.

2) Jesus är ömtålig och blir arg när vi förnekar honom och vill skicka eld på oss - nej, det stämmer inte!

3) Jesus är svärmisk och vill följa efter oss i allt vi gör och välsigna alla våra företag och påhitt - nej... det gör han inte.

4) Han är tveksam till oss och vill först ta avsked av sin Fader, och sin mor och sina bröder och ... Nej, inte så. 

Tack och lov!

Jesus är Vägen, Sanningen och - Kärleken.

Honom vill jag följa.

Med eller utan en räv bakom örat...

Räven raskar över isen och är inte bofast...

Bofasta hälsningar från Helene F Sturefelt,

- med tack till mina teologiska kollegor: Pehr Edwall, Verbum, och Tom Wright, Skottland, Marcus förlag.

HARPA, LYRA och PSALTARE

Harpfestival i Åhus, 2023.

Jag skriver om allvar, jag skriver om glädje - samtidigt. Det måste vara så.

Vår älskade Pappa sa:

- Sorg och tragik släcker inte hoppet för den som tror.

Med det som utgångspunkt vill jag nu berätta om harpan i Bibeln, hur viktig den var i både med- och motgång.

Oavsett hur vi har det får vi denna uppmaning:

LOVSJUNG VÅR GUD TILL HARPA!

Psaltaren 147:7.

Sjung till Herrens glädje!

Det vanligaste hebreiska ordet bakom den svenska översättningen "harpa" är KINNOR.

"Kinnor" är en sorts lyra, ibland lik en liten cittra som man kunde hålla i handen. Lyran finns avbildad på många reliefer i gamla Orienten.

"Kinnor" var ett av de förnämsta instrumenten i Bibelns länder, och harpan användes både inom profant och religiöst bruk.

Harpan är det först omtalade musikinstrumentet i Bibeln. Redan i Kains släkttavla står det:

... OCH JUBAL BLEV STAMFADER FÖR ALLA DEM SOM HANTERAR HARPA OCH PIPA.

1 Mosebok kap 4:21.

Det var vanligt vid den tiden att man tog avsked av sina gäster genom att följa dem en bit på resvägen med sång och musik.

Det berättas att Laban blev arg på Jakob då han hindrades att följa dem "med pukor och harpor" som sed var (1 Mosebok 37:27).

Davids stad och Davids harpa i Jerusalem!

För några år sedan fick jag en mycket fin present; det var en 19-strängad harpa! Till det medföljde en kurs på EFS-gården i Åhus, dit några av Europas skickligaste harpister var inbjudna; Anne-Marie O'Farrell, Cormac de Barra och Susan Enochson.

Jag har många strängar på min lyra - oops! - och spelar flera instrument, men här var jag total nybörjare!

Jag kände mig mycket bortkommen med min lilla bordsharpa jämfört med deras 2 meter höga golvharpor! Harpan är mycket svår att stämma, och det krävs inför varje övning, så det är lätt att ge upp bara där...

När jag lyssnade till de andra så var det himmelska klanger...

Min lilla harpa mot proffsens...

När jag var barn hörde jag om de underbara berättelserna om himlen, med gator av guld, ett hav av kristall och harpors klang vid guldskålen med rökelse, som är de heligas böner.

För mig fanns det inget vackrare!

Men så kom de vuxna och slog sönder detta himmelska hopp med sina hånfulla kommentarer. Deras gudsförakt och upproriskhet gjorde ingen glad, och min barnatro fick sig en törn.

Men som vuxen bibelläsare har jag återtagit Bibelns löfte om den kommande härligheten då frid och shalom skall råda.

Harpokonsert i Åhus kyrka, 2023.

Som sagt, i Psaltaren finns det gott om uppmaningar till att lovsjunga Herren till harpa, pipa, pukor och cymbaler.

Själva ordet "psaltare" är alltså en beteckning på en lyra, en harpa. Detta musikinstrument användes vid den heliga liturgin i Jerusalems tempel, då texterna i Psaltarens bönbok användes i sångerna.

Om du tittar nog står det ibland "för sångmästaren en psalm av David"... eller Koras, eller Asaf.

I dagens Jerusalem har man byggt ett brofäste som liknar en harpa - mycket mäktigt att köra igenom den!

Mäktigt brofäste som en harpa, i Jerusalem.

Kommer du ihåg kung Saul och David? Saul var smord till kung men var avundsjuk på David, som hade större framgång än han. Vid flera tillfällen försökte Saul döda David.

En gång gömde sig Saul i en grotta där han hade somnat. Då kom David, men istället för att döda honom, skar han av en flik av kungens mantel. När Saul insåg att han blivit skonad av den han hatade, försonade han sig med honom.

Det står i 1 Samuelsboken kap16 hur Saul lät David stanna kvar i hans hov, eftersom David var en så skicklig harpospelare.

SAUL SÄNDE BUD TILL ISAI OCH LÄT SÄGA:

- LÅT DAVID STANNA KVAR I MIN TJÄNST, TY HAN HAR FUNNIT NÅD FÖR MINA ÖGON.

DAVID TOG HARPAN OCH SPELADE.

DÅ KÄNDE SAUL LINDRING OCH DEN ONDE ANDEN VEK IFRÅN HONOM.

1 Sam 16:23.

Harpan, symbolen för Davids stad, Jerusalem. 

I bedrövelsen gav musiken lindring. Så har det alltid varit och är så än idag, men då har harpan utvecklats till en gitarr och har sex strängar... gärna med lite distat ljud...

Men. Det finns gränser.

Det berättas att det fanns situationer då det var omöjligt för Guds folk att sjunga inför Herren.

Tillfångatagna i främmande land kunde gudsfolket inte förmå sig uppbringa någon lovsång. 

Långt bort från Jerusalem, vid Babels floder Eufrat och Tigris, tystnade de och hängde upp sina harpor i pileträden.

Tårepil i Ronneby.

Jag läser i Psaltaren 137:

KLAGAN UNDER LANDSFLYKT:

VID BABELS FLODER SATT VI OCH GRÄT NÄR VI TÄNKTE PÅ SION.

I PILTRÄDEN SOM VAR DÄR HÄNGDE VI UPP VÅRA HARPOR.

TY DE SOM HÖLL OSS FÅNGNA BAD OSS DÄR ATT SJUNGA, OCH VÅRA PLÅGARE BAD OSS VARA GLADA:

- SJUNG FÖR OSS EN AV SIONS SÅNGER!

HUR SKULLE VI KUNNA SJUNGA HERRENS SÅNG I FRÄMMANDE LAND?

Psalt 137:1-4.

Hänger det några harpor i tårepilen här?

Pileträd är mycket vackra med sina hängande grenar och smala, grågröna blad. Dess latinska namn är "Salix Babylonica"!

Ibland kallas de för "tårepilar". Varifrån kommer det uttrycket? Hör det ihop med Israels folks fångenskap i Babylonien?

Ja, det verkar faktiskt så!

I sången "O, hur saligt att få vandra" finns denna händelse beskriven:

HÄR VID ÄLVARNA I BABEL, TYSTNAR OFTA NOG VÅR SÅNG,

MEN VI VÄNTAR BÄTTRE DAGAR I JERUSALEM EN GÅNG.

HÄRLIGT SÅNGEN DÄR SKALL BRUSA, STARK SOM DÅNET AV EN VATTUFLOD,

ÄRAN TILLHÖR GUD OCH LAMMET, SOM OSS VUNNIT MED SITT BLOD.

Sv Ps 300 vers 2.

Rivers of Ronneby.

Även discogruppen Boney M har sjungit om detta:

    "BY THE RIVERS OF BABYLON

     WHERE WE SAT DOWN, HEY HEY HEY HEY

     WE REMBEMBER SION."

Min harpa med harpomusik.

Den store psalmdiktaren på 1800-talet, Johan Olof Wallin, diktade år 1816 en psalm om detta musikinstrument:

UPP PSALTARE OCH HARPA, UPP KRAFTENS ORD!

OCH NÅDENS MILDA LÄRA DE VÄCKTA HJÄRTAN BJUD,

ATT KÄNNA, ÄLSKA, ÄRA BARMHÄRTIGHETENS GUD.

Sv Ps 326.

Just denna psalm, med melodi från 1400-talet, lärde jag mig att spela lite trevande på min egen harpa...

Om du vill så kan du lyssna till ett helt avsnitt om bara harpan, i min serie Andliga sånger, utsänt från radio Sölvesborg på 92,0:

Sturellas Fotoblogg: ANDLIGA SÅNGER nr 134 - HARPAN

Harpan kräver ständig stämning.

Även om sångerna tystnade där vid Babel så kanske man ändå inte ska ge upp när man är i fångenskap, deporterad, anfallen eller på flykt.

Låt oss ta ned våra "harpor ur pileträden" och trotsa allt djävulskap, och sjunga våra lovsånger till Gud, vår Skapare! 

Och som Pappa Lennart sa:

- Sorg och tragik släcker inte hoppet för den som tror.

Lyriska hälsningar från Helene Sture Harpofelt, amatörmusiker och bibelläsare,

- som fotograferade i Åhus, Ronneby och Jerusalem.