ROSA RESVÄSKA med TAVLOR - Galleri Plume

Rosa resväska med tavlor.

Det är sommar med många festivaler, mötesveckor och sammankomster.

Men jag är trött nu, och det är inte ens midsommar. 

Man måste få erkänna sin trötthet.

Arbetet tar sitt, men även semestern tar på krafterna, eller hur!

Nu är det paus och vila några dagar, annars blir man så här:

Tavla på utställning. Uttröttad.

Med glädje har jag varit aktiv på Sweden Rock, på ukulelestämman med konserter och som utställare på Galleri. Jag har grävt i trädgården, försökt gunga i den nyinköpta hammocken men alla regnskurar har drivit mig in igen, så jag packade väskan istället...

Från svart till rosa.

Följ med min Rosa Resväska på utflykt till Viken!

Öresund glittrar.

En sak är att vara kreatör och skapa, en annan sak är att vara entreprenör och försäljare. Det senare vill jag inte, men jag måste. Tavlor, tröjor och böcker skall inte ligga på hyllan. Man måste ut och möta sin publik.

Om man har någon...

Jesus hade tolv följare. Sen blev de fler. Mångtusen flerfaldigt fler!

Så jag börjar med tolv.

Galleri Plume i Viken har under tio dagar en utställning med temat "midsommardröm". Mina svartvita tuschteckningar gjorde sig bra bland maffiga färgfoton och starka akrylmålningar.

Konst på Galleri Plume.

Viken är ett litet fiskesamhälle mellan Höganäs och Helsingborg. Frågan är om de vet vad en "aulawaabel" är? Det är nog säkrast att inte prata listerländska med skåningarna. 

- Vad har du tecknat?

- Hårdrocksmaneter.

- Jaha, ja...

Hårdrocks-manet.

Mina figurer är kompromisslösa. Svartvita utan insmickrande färg. De är råa i sitt uttryck och ärliga, fula och vältecknade.

Aulawaablarna uttrycker känslor som oftast återfinns under ytan. 

Det dåliga självförtroendet, utanförskapet och ledsenheten i blicken. När jag börjar berätta, kommer själavårdaren fram.

- Vad ser du?

- En som blev nobbad sista dansen...

Aulawaabel - nobbad?

Det blir alltid intressanta samtal!

Bilden finns lika mycket i betraktarens öga som i konstnärens. Det måste vara lika intressant att lyssna till tankarna bakom som till vad andra uppfattar. Det är där mötet sker.

Så tänker jag kring skapelsen. Vad tänkte Skaparen när han formade haven, blommorna och bergen? Överallt ser jag skönhet och ändamålsenlighet. Ingenting är lämnat åt slumpen, som inte kan skapa, allt har ett syfte och en mening.

Det finns en kraft bakom varje konstverk.

Konsten öppnar upp för att prata om existentiella frågor - inte bara färg och form - om man vågar.

Vi är så blyga i Sverige för att närma oss de Stora Tankarna. Det ska vi inte vara.

Titta här på Nobel-waabeln: den tecknade jag under Nobelpriset för några år sedan. Det är en stor hjärna, med tentakler, där en sitter på pannbenet - redo att gripa hungrigt efter ny kunskap.

Spännande!

Och all kunskap har sin källa i Gud, Skaparen.

Grip efter kunskapen!

Andra har upplevt tystnadskultur på sin arbetsplats, eller blir tystade hemma i miserabel relation. 

Hur känns det?

Om man kunde förstå varje vrål som stiger upp under konserterna på Sweden Rock så skulle man kunna ana hur mycket frustration som skriks ut där i nattluften. 

Spänningarna måste släppa och tycket lätta för att kunna andas.

Hur gestaltar man det?

Jag känner kamp och vrede. Och tecknade så här:

Aulawaabel nr 21.

SÅ LÄNGE JAG TEG, FÖRSMÄKTADE MINA BEN VID MIN STÄNDIGA KLAGAN.

Psaltaren 32:3

Men när man slutar förneka sina känslor, sina missgärningar eller sin vrede, då är befrielsen nära.

Och i den djupaste bönen blir synden förlåten och livet får en ny start.

På bygatan i Viken ligger den kyrka där jag gick som konfirmand till gudstjänst. Ordet på väggen vägleder mig än idag, med stor tacksamhet:

SALIGA ÄRO DE SOM HÖRA GUDS ORD

OCH GÖMMA DET. 

Lukas 11:28

Hör Guds ord och ta vara på det. 

Konsten i kyrkorna har banat väg genom sekler för de stora motiven.

Där är liv och död närvarande, sida vid sida. Skuld och förlåtelse möts, liksom glädje och sorg.

Får det plats i nutida konst?

Himlen strålar över Guds hus, medan min rosa resväska är på väg.

Vikens kyrka.

Om du har vägarna förbi Viken vid Öresund, så har Galleri Plume öppet en vecka till med just dessa tavlor - välkommen in!

Det är "finissage" - slututställning - på annandag Midsommar, söndag 21 juni kl 14 till 16.00. Tänk om vi ses då!?

Till Guds ära,

Helene F Sturefelt, V.D.M - tecknare.

Hårdrocks-maneter.

Och här är affischen:

Galleri Plume.

NATTVARDEN PÅ SWEDEN ROCK

 

Köttmat och andlig mat.

Man kan var hungrig på olika sätt. På Sweden Rock finns många matvagnar där man för dyra pengar kan köpa kraftfull mat med kött och ännu mera kött. Det gäller att äta för att orka rocka...

Det gäller även när man är i andlig tjänst.

De 60 bibelskoleeleverna som utgör Reach Out dessa dagar behövde också stadigt mat, som levererades i vagnar ut till oss på campingen, tack!

Och vi såg hur skränmåsarna flög sina cirklar för att äta rester som mänskorna lämnade efter sig. Dock hade måsarna inget att hämta hos oss vid festivaltältet.

Måsarna är hungriga.

Men det finns en annan hunger på festivaler som blir påtagligt stor, och det är den andliga hungern.

När man klätt sig i svart och nitar, med en öl eller två innanför västen, då vågar många släppa fram de tankar man annars trycker undan. 

Vi gör oss tillgängliga med böneskyltar textat på kartong, och finns för samtal och bön.

JESUS VANDRADE OMKRING I ALLA STÄDERNA OCH BYARNA, OCH HAN UNDERVISADE I SYNAGOGORNA, FÖRKUNNADE BUDSKAPAET OM RIKET OCH BOTADE ALLA SLAGS SJUKDOMAR OCH KRÄMPOR.

NÄR HAN SÅG MÄNNISKORNA FYLLDES HAN AV MEDLIDANDE MED DEM, FÖR DE VAR ILLA MEDFARNA OCH HJÄLPLÖSA, SOM FÅR UTAN HERDE.

Matteus 9:35.

I tre dagar har vi vandrat i Jesu fotspår och nu behövde vi själva fylla på.

Vi samlar ihop oss.

Precis som förra året gick vi på grusstigarna förbi alla sommarstugor ned till strandängarna.

Där dukade vi upp nattvardsbordet och firade mässa på gröna ängar, vid havets lugna vatten.

Denna stund är särskilt väderberoende... och vi var så tacksamma för sol och vindstilla väder.

HERREN ÄR MIN HERDE, MIG SKALL INGET FATTAS.

HAN LÅTER MIG VILA PÅ GRÖNA ÄNGAR,

HAN FÖR MIG TILL VATTEN DÄR JAG FINNER RO.

Psaltaren 23.

Det är så oerhört vackert vid Norje Boke strandängar! Psaltarens ord blir alldeles levande och friden lägger sig över trötta sinnen.

Strandängarna en bit bort från festivalen.

DU BEREDER ETT FÖR MIG ETT BORD I MINA OVÄNNERS ÅSYN.

DU SMÖRJER MITT HUVUD MED OLJA OCH LÅTER MIN BÄGARE FLÖDA ÖVER.

Psaltaren 23.

Vad betyder det att Herren bereder ett bord för oss?

Ordet är bordet. Den dagliga läsningen av Bibeln, Guds Ord, ger näring till själen.

Herren är närvarande i sitt Ord.

Vilka är ovännerna?

Ja, allt det motstånd eller likgiltighet man kan möta, är i detta fall våra ovänner.

Även den egna oviljan, det dåliga självförtroendet eller rädslan kan vara en ovän som plågar en.

Att bli smord med olja handlar om att Guds helige Ande vill komma nära. Det är en rikedom.

De egna tankarna och känslorna får komma till ro. Nu är Guds tid. Nu vill den helige Ande beröra.

Och bägaren av Guds nåd flödar över!

Nådens bägare.

Denna tunna lilla oblat är bärare av Kristi kropp, som blev utgiven för oss. Tittar man noga så är det stansat en bild på oblaten - Jesus på korset. 

Han blir lagd i vår hand... Vi doppar oblaten i vinbägaren, där druvsaften är bärare av Kristi blod, som blev utgjutet för oss. Så är det.

Ett heligt ögonblick.

Tron möter Guds löften. 

Guds löften tas emot av vår tro. 

Var och en får erfara att vi är så älskade av vår himmelske Fader!!

Kristi kropp för dig utgiven. 

Lovsångerna till Jesus flödade stilla. Välsignelsen blev mottagen.

- Amen, amen, amen!

Och eftersom det var Sveriges nationaldag sjöng vi i för låg tonart "Du gamla du fria" med bön för Sverige.

Det finns olika slags mat. Den andliga födan i form av nattvarden är oerhört viktig!

Däri bor syndernas förlåtelse och FRID över allt förstånd.

Påfyllda, renade och glada såg vi fram emot den sista kvällen på Sweden Rock.

GODHET ENDAST OCH NÅD SKALL FÖLJA MIG I ALLA MINA LIVSDAGAR,

OCH JAG SKALL ÅTER FÅ BO I HERRENS HUS, EVINNERLIGEN!

Psaltaren 23.

Rockpräst.

Varma hälsningar!

Helene F Sturefelt, V.D.M.

- med tack till Ove Jonsson för fotona. 

NÖD och NÅD på SWEDEN ROCK

Jag ser ut över horisonten.

Sweden Rock Festival är religiöst och politiskt obundet. Inga grupperingar får stå på området och göra reklam för sig. Det är musiken som gäller.

Men ett sammanhang har fått tillstånd att finnas på plats, tack vare goda och inarbetade relationer, och det är "Festivalkyrkan". För många år sedan kallades det "Street church" som delade ut pocketbiblar, sedan blev det "Pannkakskyrkan" från Uppsala, och nu har det utväxlats till "Reach Out" och bibelskolan i Ralingsås och Aneby.

Detta är en nåd!

Festivalkyrkan, Reach Out. Nå ut!

Syftet är inte att göra reklam för sig, inte att värva medlemmar eller argumentera för en särskild tro. Det är inget kampanjande.

Nej, syftet är detta enda; att liksom lärjungarna berätta om Jesus, lyssna och be för dem som kommer fram och söker kontakt.

Guds kärlek är i fokus.

Det finns så mycket nöd bakom alla svarta skinnkläder och vassa nitar.

Att få höra "Jesus älskar dig" kan vara precis det man behöver mötas med, när insidan är mörkare än utsidan.

- Är det sant? Älskar Jesus verkligen mig?!

- Kan Gud förlåta alla synder? Jag menar, verkligen ALLA synder?!

Samtalen är korta och kärnfulla, bönerna likaså.

Nöden får möta nåden.

Goda möten.

Vi frågar om vi får lägga handen på axeln när vi ber, och sedan ber vi in Jesu kärlek rakt i den människans liv. Reaktionerna är alltid ett Tack, ibland ett stort leende, men även stora tårar då Gud berör personen med sin närvaro.

- Jag orkar verkligen inte mer... jag har väntat länge nog... ja, jag vill ta emot Jesus i mitt liv.

Frälsningsbönen har förändrat många liv på Sweden Rock i år! 

En efter en har fått erfara att Jesus är på riktig.

Ett par var så lyckliga att de gick runt och berättade för alla "Jag har mött Jesus!" De glömde gå in på festivalområdet och lyssna.

Plötsligt var varken the Hellacopters, Venom eller Helloween intressanta...

Nåden mötte nöden.

Nåden möter nöden.

I mitt stilla sinne tänkte jag på hur jag skulle ha reagerat om hela smörgåsbordet av politiker och religioner skulle stått där. 

Till vem skulle jag fått med min dolda ångest, min sorg och min smärta?

- Skulle socialdemokraterna kunnat trösta mig?

- Skulle deras (S)amarbete med muslimska brödraskapet kunnat räcka mig kärlek från Muhammed?

- Skulle moderaterna kunnat mildra min ångest med lägre skatt? Kanske det, men...

- Eller shamanernas rökelse en bit bort, och de två häxorna som gick förbi, hade deras konster kunnat förlåta mig?

För min del skulle nöden mött ännu mera nöd...

Här finns ingen hjälp.

Bland alla hårda metalband var det lite skönt att få höra Wilmer-X bluestralla sina glada sånger. Yngwie Malmsten hade också sin plats på Festival Stege liksom, hör och häpna, Magnus Uggla! Det var många som ville vara "kung i baren..."

Alkoholen flödar, men alla vuxna rockare har koll.

Alla ville vara kung i baren.

Nu vill jag möta den allvarliga frågan om Gud kan förlåta allt.

Gud kan bara förlåta den som ångrar sig och visar sin uppriktiga nöd inför de skador han/hon utsatt andra för.

Utan ånger - ingen förlåtelse.

Men för att man över huvud taget skall kunna tänka tanken och känna känslan att något är fel, så måste man få vara i en trygg och kärleksfull miljö. 

Fängelset i Skänninge har haft en klostercell där internen kunnat "komma till sig själv", och då har fängelseprästen kunnat ge en själavård som förlöser skulden.

Jesus älskar dig.

Men det går inte att stå på distans och häva ur sig:

- Kan Gud förlåta Hitler?

Ingen av oss kan hantera en sådan frågeställning. Den måste vara personlig och, åter igen, det handlar om att själv komma till "syndanöd" - vad har jag gjort?!

Det går inte heller att "springa ut och in till bikt" utan att vilja ändra sitt sätt att leva.

- Men man kan väl vara otrogen om båda är med på det? Han nån liten "trekant" eller mer...

- Nej, det blir inte mer rätt att göra fel, bara för att båda skulle vara med på det.

Att utnyttja sex i sin egen självgodhet ger ingen tillfredsställelse i längden. Tvärtom, det gräver hål och skapar tomrum i själen. 

Att då få spegla sig i Guds kärlek kan bli en skriande upptäckt vad man håller på med... och att det finns ett mycket bättre alternativ.

Ballongsnoppar.

Det var lördagskväll och SRF började gå mot sitt slut. Det kändes redan som om många hade börjat ge sig av hem, för det var inga stora band som skulle avsluta. För mig spelade det ingen roll, jag hade ännu inte varit inne på konsertområdet, så jag satte mig utanför och bara lyssnade och småpratade lite med folk.

Plötsligt kom det fram en kvinna och frågade om jag ville ha ett festivalband som hon fått. Om jag ville?! JA! Gärna!

Så kom det sig att jag efter allt evangeliserande fick avsluta med att sitta i gräsdammet och lyssna på Bring Me the Horizon från Storbritannien.

Välpyntad!

Dessa engelsmän gjorde en show som blandade animerade datorfigurer med AI-röst och förmodligen intressanta texter, om jag bara kunnat höra vad de sjöng.

Det var skönt att sjunka ned i den övergivna festivalstolen och bara ta emot och reflektera över vad jag varit med om. Som bekräftelse på alltihop hade Bring Me the Horizon ett stort hjärta på scen, med nitar.

Hjärtat bultade, som om det vore Guds eget hjärta... genomborrat av våra egospikar... och hela festivalen landade i denna konsert.

Tack!!

Nåden mötte ännu mera nåd!!

Hjärtat! Bekräftad!

Men har man prästskjortan på så är inte kvällen slut förrän man står hemma i sin egen hall...

Det visade sig att mannen bredvid den givmilda kvinnan inte hade tänkt komma alls, men han var kristen och sökte ett svar och vägledning. 

Då stod jag där framför honom och han frågade om vi kunde be - mitt i utgången där alla gick.

- Absolut!

Och vi bad, han bad och tackade Jesus för allt som låg på hans hjärta.

Det var så härligt galet att till slut började jag skratta, av ren lycka. Vilket möte!

På bussen hem var det ytterligare några samtal om hur viktig kyrkan är där några medpassagerare berättade för mig vad vår närvaro betyder...

Halv ett på natten satte jag nyckel i låset och såg mig själv i spegeln; dammig, trött och mycket lycklig.

I mitt esse.

Iron Maiden, på torsdagskvällen.

Käre himmelske Fader,

TACK för alla samtal och möten!

Tack Jesus för alla som bett frälsningsbönen och tagit emot Dig i sitt hjärta!

Tack att vi har fått visa medmänsklig värme och fått delat din kärlek.

Amen.

Nåderika hälsningar i nöden,

Helene F Sturefelt,

- åldermor och rockpräst.

Jesus rockar.

 

I MÖRKER, MED LJUSET på SRF

Okända rockare känner igen varann!

Hur är det på Sweden Rock, är det mörker eller är det ljus och glädje som gäller?

Frågan är intressant. 

Betraktar man den här festivalen på avstånd utan att känna till dess innehåll, så verkar det väldigt svart...

Döskallar, nitar, ormar och vilda texter om helvetet är ju attribut från mörkrets makter.

Döskallar och ormar på köpet.

Men upplever man Sweden Rock inifrån, vilket jag gör, då ser man att det här är ju Ett Folk, En gemenskap med stor sammanhållning, En gemensam kultur och klädstil och ett behov av att få uttrycka livets djävligheter på ett socialt accepterat sätt. 

Det finns inga grupperingar som konkurrerar med varandra, hårdrockare och metalheads är en Enhetskulutr.

Det är väldigt skönt att omsluta sig med detta i våra tider av normlös mångfald, utan riktning.

Sweden Rock festival 2026.

Igår firade Iron Maiden - järnjungfrun - 50 år som rockande artister. Det är imponerande!

Medlemmarna är runt 70 år... och här om dagen spelade frontfiguren Harris fotboll på Strandvallen med gamla veteraner från Mjällby AIF!

Det är så man orkar hålla på att umgås med svarta texter såsom "Number of the Beast". "Wratchchild" och "Killers".

Samtidigt är de bibliska anknytningarna många. På sin spellista har Iron Maiden även titlar såsom  "Prodigal son" - den förlorade sonen - och "Purgatory" - reningen. 

Torsdagens spellista, 4 juni.

I mötena med människor får vi höra kommentarer som:

- det är en maskerad av ondska, den är inte på riktigt,

- det är ingen som menar något med satan...

Nähä. Då kan man väl lika gärna sjunga om frukt och godisbitar om man inte menar något med det man sjunger om.

Nej, den aningslösheten och naiviteten är inte vi del av, vi som är kristna och har mött Jesus som på korset har skådat djävulskheten själv, i sin blödande kropp.

- det är lättare att vara på den onda sidan... då har man inget att förlora.

- mörkret är kraftigare än ljuset...

Ja, det är lättare att grisa ned än att hålla i ordning... som på "griscampingen"....

"Griscampingen".

Men bakom alla bortförklaringar kan det dölja sig missbruk av alkohol och droger, bedrägerier och relationshaverier. Det vill man gärna dölja bakom alla nitar och läderbälten, ända tills det inte går längre.

Och det är där vi kommer in - det kristna missionsfolket som finns på plats på Sweden Rock, med samtal, lyssnande och förbön.

Varje kväll utgör Jesusfolket en stark strimma ljus bland alla dessa som kommer fram till oss för att få prata.

Varje kväll får vi be människor till frälsning, och även till helande!

Varje kväll manifesterar sig Jesus i stor kärlek, genom den helige Ande, till var och en som öppnar sig för honom.

Jesus älskar dig!

Guds folk är också en del av hårdrocksfamiljen. Vi vet också vad mörker och död är, men vi stannar inte vid det. Tillsammans med Jesus på korset kan vi gå allra längst ned i själavården, och hjälpa en människa upp i ljuset igen.

Guds försonande kärlek är starkare än allt annat.

- Menar du att Jesus verkligen älskar Mig??

- Men ingen kan förlåta mig... allra minst Gud...

Jo! JO, det är det Gud kan! Det är därför festivalkyrkan är där!

Och vi längtar efter allt Guds folk - från EFS, Svenska kyrkan, m fl - att alla skall vara på SRF för att kunna betjäna rockfolket i de stora behov som finns. 

Vi kan inte missionera bakom skrivbord... jo, lite... jag sitter ju här just nu... för att du skall få läsa...

En av de tuffaste kristna jag känner.

Den tuffaste själavården kan bara utföras av den som själv vandrat i dödsskuggans dal, och blivit räddad av Jesus.

Därför kan vi följa med ned i helvetet, tillsammans med Guds son, och bringa försoning som bryter förbannelsens makt.

Riffen dånar i bakgrunden och regnskurarna såg hotfulla ut.

Men så bröt kvällssolen igenom, under molnen, och en regnbåge blev synlig, för oss ett tecken att Gud manifesterade sitt förbund mitt ibland oss!

Ser du regnbågen?!

Vi söker meningen. Vi längtar efter att få betyda något för någon, att vara älskade.

Kvällsgudstjänsten inne i festivalkyrkans lilla tält är fyllt av värme, sånger, vittnesbörd utan argumentationer, varma böner... Det är så gott!

Och idag på mitt frukostbord låg två tidningar sida vid sida, lokaltidningen och DAGEN, med intressanta artiklar.

De ljusaste hälsningar,

Helene F Sturefelt, V.D.M,

- missionär bland ölkladdiga tält och regnvåta nitar.

REACH OUT MÖTER FOLK PÅ SRF

Sweden Rock Festival välkomnar alla.

När portarna till Sweden Rock öppnades igår, onsdag 3 juni 2026, liknades det vid ett kosläpp...
Det är nämligen precis vad det är!  

I 361 dagar har man väntat på att få vara som folk igen... slippa uppföra sig... bara släppa loss... och leva lite som på vikingatiden med små byar av tält.

Denna festival är ett Mentalt Måste för att orka leva i ett samhälle som består mer av datorer och maskiner än av mjuka människor.

Den hårda musiken är också en spegling av vår tids hotfulla konflikter som här ges utrymme i våldsamma rytmer.

Att få vara sig själv...

Missionsorganisationen Reach Out - "Pannkakskyrkan" - är på plats, med väl förberedda ungdomar från bibelskolan "Livskraft" i Ralingsås.

Vi ställde oss utspridda tre och tre vid festivalingången, redo att möta människor i samtal och bön.

Jag skall dela några tankar om detta.

Det finns minst tre sorters möten:

- de likgiltiga eller rent av hatiska som säger fula ord,

- de kritiska och frågvisa som hellre argumenterar än lyssnar,

- de uppriktigt intresserade som länge velat ta sin tro på allvar, men inte vågat.

För min del började det redan på bussen. En glad ciderdrickande kvinna gjorde mig sällskap från Norje Bro och berättade ivrigt om sin gudinnetro, systemet som förtrycker oss och friheten i att vara sin egen gud.

Jag lyssnade, la armen om henne och lyssnade lite till.

- Det ligger något i det du säger... Men jag har en annan infallsvinkel... och lever i relation med Jesus.

- Nä, nån relation finns inte, men varför har kyrkan förtryckt kvinnan så länge?

Det var inte läge att argumentera, bara visa henne glädje och omsorg.

Andra tar sin utgångspunkt i helvetet...

Inte roligt - ett steg från helvetet...

Det är en utmaning att gå ensam genom hela festivalområdet, klädd i prästskjorta, väl synlig...

Direkt intill stora ingången kom det fram en man som visade sin stora tacksamhet över att jag var där och representerade kyrkan.

Hans kompisar dök upp och sa samma sak. De berättade flera fina situationer där prästens närvaro gör en avgörande skillnad:

- Inom häktet till exempel, alla fängelsepräster... Tack till er alla!

Under tiden dundrade Roy Khan med musiker från Sweden Stage, som en illustration till de våldsamheter en präst kan råka hamna i, i sin tjänst.

Solen gassade på och jag var tvungen att spola natten i iskallt vatten under en kran... Det gäller att hålla huvudet kallt!

Håll huvudet kallt.

Det finns många kristna på Sweden Rock. En ung kille hoppade fram och sa:

- Jag är med i Jesusbussen borta på Rosenlundscampingen! Jag känner igen dig från förra året! Vi bjuder på bullar och delar ut Biblar.

Jag gladde mig med honom, och bad en välsignelse över honom innan jag gick vidare i vimlet.

Men vad är det som gör att en del kan spotta efter oss och vara hånfulla?

Om man har mött många motgångar i livet, blivit sviken i känsliga lägen eller blivit dåligt bemött av kyrkans folk, då är det inte konstigt om man behöver markera det.

Jag skulle vilja fånga in dem och säga:

- Förlåt!!

Ta tjuren vid hornen.

Den andra svåra gruppen är de som bara vill argumentera utan att lyssna. Många är fyllda av fördomar och okunskap som inte alls beskriver vad det är att vara kristen.

Man tror att det bara handlar om moral, regler och prestation.

- Det är precis tvärtom! Jesus har tagit våra synder på sig för att befria oss från den bröda av "karma" som vi själva inte kan sona!

- Va?? Är det så?

- Vi kan inte prestera en enda sak inför Gud... Det är bara hans nåd och villkorslösa kärlek det handlar om... som vi får ta emot med öppna händer.

- Det låter för enkelt...

Festivalkyrkans gäng.

På kvällen kl 21 är det en enkel gudstjänst i festivaltältet på Rock-campingen. Ett bibelord blir läst, några enkla sånger blir sjungna - men det visade sig att man hellre ville sjunga psalmer som man kunde - Den blomster tid nu kommer och Pärleporten!

Moderna lovsånger är okända för allmänheten, men de förmedlade ändå en gemenskap som var påtaglig.

Till slut är det det som drar en till Gud - gemenskapen - inte argumentationer eller bra svar, även om det också är viktigt för intellektet.

Och gemenskapen fanns där, mellan de 15 personer som trängt ihop sig i det lilla festivaltältet, medan duggregnet tvättade rent där ute.

Dalmasarna, de två judiska männen, agnostikern och ateisten - alla kände de av den milda gemenskapen kring Guds folk.

Nathanaels välsignade gitarr.

Innan jag avslutade kvällen studerade jag flödet av folk och alla de utstyrslar man kan få till. 

En ung kvinna hade sminkat sig kritvit i ansiktet, med ett rött teatersmink-sår mitt i pannan. Det var väldigt naturtroget och så otäckt ut. 

Vi fick ögonkontakt och jag såg att hon ville stanna till, men hennes kompisar hade bråttom.

All hennes ångest lyste genom sminket... Hoppas jag möter henne igen.

En stund senare hände det på riktigt.

Vid bussarna ramlade en kvinna, aspackad, handlöst i asfalten och slog sitt ansikte. Hon låg livlös och vi som var där blev rädda att hon dött. Några starka män lyfte upp den lealösa kvinnan, som blödde från kinden. Hon svarade svagt på tilltal.

Jag letade upp en servett och torkade hennes blödande kind, grusig och kladdig, sen bar de henne vidare för omvårdnad.

Lätt skärrad såg jag att jag fått hennes blod på min hand.

Mot bussarna.

Hur många gånger har jag inte sett Jesus på korset, blödande av smärta för våra synders skull?!?

Det blev väldigt levande...

Mörkret sänkte sig över Norje Bokes ängar. På Festival Stage gav Volbeat sin konsert till hängivna fans.

Jag ville bara hem och duscha.

Tack, käre himmelske Fader, för Din närvaro bland sårade människor.

Jag ber att Din kärlek ska drabba oss alla, till befrielse och glädje.

Tag hand om alla dessa möten med människor som vi haft.

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, amen.

Blodigt krucifix, St Nicolai kyrka, Sölvesborg.

Möteshälsningar från Helene F Sturefelt,

- åldermor och rockpräst.

Onsdagens spellista.

P.S. Jag missade öppningskonserterna med Europe och The Poodles - hårdare än så är jag inte.