UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 20 augusti 2019

KORS I TAKET! GUD I TAKET?


                 
Kors i taket.

Har du hört det uttrycket förut?
- Kors i taket!

Var det ett sätt att skydda sig mot det onda? Att man liksom ritade ett kors i stugans låga tak?

Jag har de senaste veckorna umgåtts mycket med kyrktak. De medeltida kyrkornas målningar är fascinerande.
Alla kyrkobesökare tvingas lyfta blicken från sin egen navel för att kunna skåda upp i glömda världar...

Det är medeltidens bildberättande för den icke läskunnige, en sorts kyrko-grafitti som vill förmedla det bibliska dramat.

Kan man även säga:
- Gud i taket!?

Vi må pröve…

Följ med på pilgrimsfärd till Mön i Danmark. Vi stannar till vid öns största samhälle Stege (jo, samhället heter så!) och samlar oss kring kyrkan.
Jag beundrar själva kyrkbyggnaden, stävpelarna, hörnstenen... och tornet.

Stege kyrka på Mön.


Just då slog klockan tolv.Vilken vacker klang kyrkklockorna har. Jag gjorde ett försök att spela in, i all enkelhet. Lyssna här:

Klockornas klang i Stege.


Men det fanns en tid i mitt liv då jag inte tyckte om kyrkklockornas klang. Det påminde mig om något jag inte hade. Jag fick dåligt samvete. Blev trött och gäspade.

Jag hade Gud varken i hjärtat eller i taket.

De gamle berättade hur trollen försökte tysta kyrkans klockor genom att kasta jättestora stenbumlingar på den...
Idag ser trollen annorlunda ut. De är politiskt korrekta och vill inte höra några religiösa markeringar över huvud taget. Slaget är ofta riktat mot annat håll, men det träffar oss också.

Det tog tid innan jag lärde mig vår historia, hur den kristna tron kom med sjukvårdskunskap, läkeörter och konsten att bygga något så avancerat som kyrkans valv.



Titta här i Stege kyrka, vad har de målat här??

Det ser inte särskilt gudligt ut...

Målarmäster och hans gesäller tycks inte vara intresserad av någon biblisk historia i Stege kirke.
Till vänster ser det ut som två hundar springer och jagar varandra.
Till höger det ut som ett patriarkalt familjegräl? Mannen drar hustrun runt halsen...

Ornamenteringen är inte enhetlig. Mönstret går lite hipp som happ. Ungefär som att gesällerna har tjatat på varann:
- Nu är det min tur att måla lite!

Och titta noga till höger, i spetsen - där sitter ju trollet!

Fula troll i kyrktaket.


Det var inte lätt att förstå vad en guidande prästen sa. Danska med kyrk-eko övergår mitt förstånd...
Men jag uppfattade så pass mycket att hon nästan verkade lite stolt över att de hade så profana målningar, utan anknytning till kyrkans budskap.

Sekularisering ända upp i taket... redan på medeltiden!

Gud, var är du??

Om inte Gud är i taket så kanske Gud är framme vid altaret?

Jag smög tyst framåt i kyrkan.

Altaret i Stege kirke.

Ljuset från fönstren föll vackert in mellan pelarna.

Jag såg ett helt nytt altare i modern design. En marmorskiva på metallben i vinkel så att det bildade kryssmönster.
Nej, jag tyckte inte om det. Inte heller fanns det något antependium - tyg - som brukar vara fäst på framsidan.

Det påminde lite om vårt nya altare i Fredrikskyrkan i Karlskrona.

Altaret i Fredrikskyrkan, Karlskrona.


Altarskrivan i Stege kyrka såg vinglig ut, inte alls stabilt och inte alls format efter vår bibliska berättelse. Dessa båda kyrkor saknar vit altarduk. Varför?

Jesus lades i en grotta i berget, på en stenbänk, med bindlarna över sin döda kropp.
Den vita altarduken symboliserar hans svepning.

Jag vill se detta förkunnas i kyrkans inventarier! Inte bara mötas av en modern design - som i sig kan vara tjusig - som inte är förankrad i den kristna tron.

Käre Gud, var är du?




Jag tittade på korset. Det var ju tufft... snyggt vridet i ett stycke med en hälsning om uppståndelse.
Men jag tyckte inte om det heller.
En knuff bakifrån så faller ju korset framåt...

Det krävs teologisk kunskap och egenlevd tro för att konsten skall kunna kommunicera med oss.

Det kors där Jesus gav sitt liv var fruktansvärt stabilt!!

Jag tänker på när vi besökte Trädgårdsgraven i Jerusalem, där man tänker sig att de lade Jesus.
En starkt helig plats!!
Alla turister som tittade in i graven konstaterade att den var tom. Fortfarande.

Gravarna vid Oljeberget, Jerusalem.


Jag tycker mycket om att gå in i kyrkor. Det är stadens själ. Det är Guds hjärtas närvaro i samhället.
Men ibland blir jag fundersam.

Vi vet ju att Gud inte bor i hus, men... den byggnad som är uppförd till Guds ära ska helst berätta om honom, eller hur!

Om varken tak eller väggar förkunnar Guds ära då sänker jag blicken igen, och knäpper mina händer i bön.

NÄR NI KOMMER TILL HONOM, DEN LEVANDE STENEN, RATAD AV MÄNNISKOR MEN UTVALD AV GUD OCH ÄRAD AV HONOM, DÅ BLIR OCKSÅ NI TILL LEVANDE STENAR I ETT ANDLIGT HUSBYGGE.
1 Petrusbrevet kap 2:4-5.

Hörnstenen! Inte ratad.


En levande sten. Så vackert uttryckt! Jag - en levande sten. Du - en levande sten i Guds stora, andliga husbygge, här mitt ibland alla människor.

Och där jag satt bakom en pelare i bön så tänkte jag på ordet om hur våra kroppar får vara små tempel för Guds Ande.
Dock, det är inte självklart!

I förra inlägget skrev jag ju om att vi inte är gudomliga... Endast Kristus är gudomlig.
Men i syndabekännelsens omvändelse där flödar förlåtelse och försoning! Att välkomna Jesus som herre i sitt liv öppnar dörren för den Helige Ande att komma in.

Som en gåva.

Sjung av glädje.


ER KROPP ÄR ETT TEMPEL FÖR DEN HELIGE ANDEN, SOM NI HAR INOM ER OCH SOM ÄR EN GÅVA FRÅN GUD.
NI TILLHÖR INTE ER SJÄLVA.
GUD HAR KÖPT ER OCH PRISET ÄR BETALT. ÄRA DÅ GUD MED ER KROPP.
1 Kor 6:19-20.

Vi fortsätter vår pilgrimsfärd till kyrkorna på Mön, men det tar vi mer av en annan gång.
Gå hem och titta i din egen kyrka vilka symboler som finns där.
De bär ett budskap till dig.

Och skulle allt vara vitmålat och överkalkat, så får du väl själv måla ett kors i taket...

Vår Frälsare.


Kyrkglada hälsningar från eder Helene F Sturefelt,

- som blivit botad från att inte förstå vidden och värdet av kyrkklockornas klang,
- som inte gäspar av ointresse, utan om engagemang saknas hos kyrkfolket...
- och som njuter av rönnbären runt Stege steg-randiga kyrka i Danmark!


Rönnbär på Mön.




lördag 17 augusti 2019

DU ÄR INTE GUDOMLIG

Är människan gudomlig?


Vilket är mest provocerande att säga:
- Du är gudomlig.
Eller:
- Du är inte gudomlig?

Jag är inte gudomlig. Det är inte du heller. Eller?

Detta inlägg vill pröva sanningshalten i vad mystikern och munken Willigis Jäger påstår.
Hans tankar förmedlades av Peter Ruge på Emmaus Höjskole i Danmark igår, 16 aug 2019.

Finns det en kristen spiritualitet som kan förena österländsk meditation och uppfattning med kristen bön och människosyn?

Vi får väl se...

Jag bildsätter med foton från STEVNS KLINT, både den nya och den gamla kyrkan i HÖJERUP.

Här kommer citatet om det stora paradigmskiftet, enligt Willigis Jäger, från att vara mänskliga väsen som gör spirituella erfarenheter, till att istället vara spirituella varelser som gör mänskliga erfarenheter...

Ande eller Människa?

* Det gamla paradigmet löd:
- Vi är mänskliga varelser som gör spirituella erfarenheter.

* Det nya paradigmet lyder:
- Vi är spirituella varelser som gör en mänsklig erfarenhet.
Kristet uttryckt: Vi är gudomligt liv, som gör denna mänskliga erfarenhet.

* Vi är gudomligt liv, som har inkarnerat sig, som har blivit människa, som har tagit sin boning i denna form.
Det är budskapet om Guds inkarnation (mänskoblivande) i Jesus.
Som i Jesus har denna gudomliga princip blivit människa i envar av oss, och har blivit inkarnerad i varje enskild människa.

Detta påstår alltså Willigis Jäger.

Vem är det som är inkarnerad?
 

Mina kommentarer, som nu följer, bottnar i egen erfarenhet av zen-meditation och TM (Transendental Mediation) samt kristen befrielse utifrån korsets kraft.

Jag skriver alltså inte bara om teorier, utan om självupplevd bön av olika slag, där jag också har erfarit "olika andar…".
Allt kommer inte ifrån Gud. Och all bön har inte Gud som mål.

Vi lever i en tid av mångfald, där många betraktar religion som ett smörgåsbord. Man plockar lite här och lite där. Jag ska visa att det inte riktigt går att göra så. Motsatser dyker snart upp och ställer allt på sin spets.

Min grund är att det finns en Absolut Sanning, där Gud har uppenbarat sig och gjort sig känd. Det handlar inte om åsikter eller tyckanden. Inte heller att vara dum och kritisera andras uppfattning.
Jag har ju själv gjort en resa i trons värld...

Guds kärlek vill omsluta oss alla!

Gud är alltid hemma.


Jägers tanke tangerar även den uppfattning som finns inom nyandligheten. New Age vill gärna se människan såsom gudomlig.

Old Age - alltså den bibliska uppfattningen - är dess motsats.

Det gamla paradigmet; att vi är mänskliga varelser som gör gudomliga erfarenheter, håller jag fast vid.

Peter Ruge gör ett försök att se detta på ett annorlunda sätt, och jag hoppas att jag återger honom på ett korrekt sätt.
Han menar att när Gud blåste livsande in i människan, då blev vi gudomliga.

OCH HERREN GUD DANADE MÄNNISKAN AV STOFT FRÅN JORDEN OCH INBLÅSTE LIVSANDE I HENNES NÄSA, OCH SÅ BLEV MÄNNISKAN EN LEVANDE VARELSE.
1 Mosebok kap 2:7.

Nej, här står inget om att vi blir gudomliga. Det är att övertolka texten. Det står att vi blir levande.
Allt liv kommer ifrån Gud och från Guds källa strömmar nu livet in i oss.

Guds ljus strömmar in i oss.


Men vi är ju Guds avbild. Det är väl att vara gudomlig?

OCH GUD SADE:
- LÅT OSS GÖRA MÄNNISKOR TILL VÅR AVBILD, TILL ATT VARA OSS LIKA.
1 Mosebok kap 1:27.

Nej, att vara Gud lik är inte detsamma som att vara gudomlig. Avbilden - alltså vi - skall på Guds uppdrag vårda skapelsen och ta ansvar för den. Vi skall vara Guds medarbetare, men vi är fortfarande bara människor. Så läser jag utifrån vad Bibeln säger.

Vilket evangelium predikar du?
Galaterbrevet kap 1:6


Den viktigaste tros-satsen i kristendomen är att Gud har blivit människa.
Inkarnationen är det vi firar vid jul.

Gud, som är Ande och Sanning till sitt väsen, har manifesterat sig i den materiella världen och blivit kroppslig.
Varför?
Därför att Gud vill komma oss mänskligt nära, som ett svar på våra böner! Detta är "uppenbarad" erfarenhet, inte uträknad filosofi eller en framtänkt lära.

OCH ORDET BLEV MÄNNISKA OCH TOG SIN BONING IBLAND OSS.
Johannes evangelium kap 1:14.

Man skulle kunna säga att det är Gud som gör en mänsklig erfarenhet genom Jesus...
Det är mer än vad änglarna har gjort...

Ingenstans står det att vi är gudomliga varelser som tar sig ned på jorden... Den tanken är helt främmande för Bibeln, men mycket vanlig inom New Age.
Detta tangerar också det österländska tänkandet om reinkarnation, återfödelse, där själarnas liv går om och om igen. Det sa dock Peter Ruge ingenting om.

Höjerup nye kirke, Stevns Klint.
 

Gud har skapat människan till fysiskt liv. Innan vi blev till visste Gud hur vårt liv skulle bli. Jag läser i Psaltaren 139 och citerar vers 13 till 16:

TY DU HAR SKAPAT MINA NJURAR, DU SAMMANVÄVDE MIG I MIN MODERS LIV.
JAG TACKAR DIG ATT JAG ÄR SKAPAD SÅ ÖVERMÅTTAN UNDERBART!

DINA ÖGON SÅG MIG NÄR JAG ÄNNU KNAPPAST VAR FORMAD, ALLA MINA DAGAR BLEV UPPSKRIVNA I DIN BOK...
Psalt 139:13-16.

Människoskapelse. Gudsskapelse.


Vi människor lever vårt liv här med den fria viljan som styrmedel för våra beslut. Vårt samvete är vår kompass för vad som är rätt och fel.
Vi gör nämligen fel ibland... och frågan är hur vi hanterar alla misstag, svek, brister, mörker och annan bråte som till slut hopar sig till en hög med synd.

Kan vi bara hoppa över detta vi kallar "synd"?

Peter Ruge menar att ja, det kan vi.

Och så lät han oss göra en meditation, som han kallade för "kristen spiritualitet". Den gick ut på följande; att bli medveten om vår Uppmärksamhet, uppmärksamma det som ger Mening samt att erfara Andens frukter inom oss:

1. Lägg märke till din uppmärksamhet. Bli medveten om dig själv.

2. Följ din andning, samla ihop dig och fokusera.

3. Utvidga din uppmärksamhet så att den omfattar hela din kropp, ditt sinne, rummet och människorna omkring dig.

Jag hör mer än jag ser...


Hela tiden var ögonen slutna. Det tycker jag inte om.
Att så helt gå in i sig själv utan kontakt med den fysiska omvärlden skapar en splittring inom mig.
Kropp och själ hör ihop. Jag ber hellre med öppna ögon, i den värld som Gud har skapat.

Dessutom är det så vi gör när vi pilgrimsvandrar idag; vi låter det yttre landskapet bli en sinnebild av vårt inre landskap.

Inom parentes kan jag säga att för oss som är HSP - High Sensitive Personality - med hög sensitiv förmåga, så är detta nästan hotfullt.
Vi är redan vidöppna!
Vi har fått ett sinne som redan är vidöppet, vi ser och hör allt, vet ofta på förhand vad som skall sägas och ske.
Tvärtom behöver vi stänga, skydda oss mot intryck för att inte bli överfallna av allt som sker omkring oss.

Men för andra är det både viktigt och nödvändigt att börja öppna upp sina sinnen.

Detta finns redan djupt i den bibliska bönen - både i Gamla och Nya Testamentet - där vi uppmanas att gå in i vår kammare och be till Gud som ser i det fördolda.

Gud ser. Gud vet.

Peter Ruge fortsatte:

1. Lägg handflatorna över bröstet. Vänta tills det blir kontakt.

2. Fråga dig själv: Vad ger mig mening?

3. Lyssna på Andens svar.

Han menar att man då kan erfara en mening som är utanför oss själva. Den kommer från Andens källa.

Jag vet dock inte vilken ande han menade, eftersom han inte sa "Helig Ande" utan bara Ande.
Det finns många andar... och det finns många gudar... annars hade Gud inte gett oss det första budet:

DU SKALL INGA ANDRA GUDAR HA VID SIDAN AV MIG.
2 Mosebok 20.

Jag som har erfarenhet av både den hinduistiska andligheten, med två miljoner gudar, och den buddistiska traditionen som är utan gudar, är mycket känslig för vad man menar i detta sammanhang.

Dessutom talar vi denna vecka om Andlig Klarsyn. Det kan vi bara ha om vi har erfarenhet av olika typer av andlighet, precis som att man måste ha olika erfarenheter av bilar om man skall kunna bedöma om en bil är bra eller dålig... Eller hur!

Teknisk klarsyn. Andlig klarsyn.


Den mystika erfarenheten kan bli, efter ett långt liv i meditation, att man blir "Ett med Gud".

Willigis Jäger säger:

"GUD GÅR I MIG, STÅR I MIG, SOVER, SPISER, ELSKER OCH VÅGER..."

Gud går i mig, står i mig, sover, äter, älskar och vågar...

Men att bli ETT betyder inte att en sammanblandning sker!
Gud är fortfarande Gud och jag är fortfarande människa!

Eller om vi jämför med det vackra när två människor blir ett: Jag är fortfarande kvinna och min man är fortfarande man!

Det är likadant med Kristus. Med det stora tillägget att han har två fullkomliga "naturer":

Jesus Kristus är SANN GUD till hundra procent, OCH SANN MÄNNISKA till hundra procent.

Mittpunkt. Men inte sammanblandning.
 

Peter Ruge vill förnya den kristna kontemplationen via zen-meditation, och det är det många som har gjort.
Det är möjligt att en lånad metod med fokus på Kristus kan fungera.

Jag menar att österlandet inte har något att tillföra vår bön och tillbedjan.
Däremot tror jag det är en välgärning att bygga broar mot buddhistisk meditation, som saknar en personlig gud. Där finns tomheten och uppgåendet i Brahman - världsalltet - men inte uttalat någon Gud, såsom Skapare.
Inte heller någon Gud som vill ha en personlig kontakt med oss var och en!


Den buddhistiska livsuppfattningen är att allt är en illusion. Denna filosofiska tanke har fått många att gå vilse och tappa fotfästet. Där göms känslan av total meningslöshet, menar jag.

Den hebreiska livssynen, både i GT och NT, visar tvärt om att denna fysiska värld som Gud skapat, är högst påtaglig! Jorden är välsignad, kroppen är underbart skapad och det fysiska livet kommer ur Guds hand.

Detta liv är ingen illusion! Det är fullt av Guds närvaro och mening! Old Age håller fast vid detta!

I dopet får vi Guds Helige Ande!


Därför blir det problematiskt för mig när Peter Ruge påstår:

NÄR VI VANDRAR KAN SJÄLVA KÄLLAN DYKA UPP.
VI HAR BÅDE MÅL OCH VÄG INOM OSS.
DET KAN VI UPPTÄCKA UDNER VÅR LIVSVANDRING.

Hans utgångpunkt tycks vara att det yttre inte har något av värde att ge.
Allt finns inom oss.
Ja, då blir detta fysiska liv meningslöst... Endast "anden" är värt något - vilket den romerska/ grekiska religionen också menade och höjde "anden" till skyarna och nedvärderade kroppen (som antingen kunde späkas eller vältra sig i frosseri; det spelade ju ingen roll...).

Det som blir riktigt fel för mig när allt fokus sätts på det som är "inom mig", det är att då utgår man ifrån att allt är gott.
Då finns inget ont inom mig, inga negativa tankar, inga fula beräkningar, ingen misstro och illvilja...

Har det yttre inget värde?


Inför hela gruppen på 36 personer i salen på Emmaus Höjskole frågade jag honom:

- Vad gör du av det som är skuld, mörker och skam inom en människa?
Peter Ruge svarade:
- Detta sätt att meditera är ett "fri-rum". Vi kan relativisera synd och skam så att det inte längre har grepp om oss. Men det försvinner inte.

!! ??

Då reagerade fler av oss.

Det är helt omöjligt att "relativisera" våld, övergrepp och förtryck genom att blunda och gå in i sitt inre rum!! Det svåra kvarstår ju - - -

Gurlie och Sofie sa:
- Men i Jesus blir ju synden upplöst!

Och jag sa, i enskildhet till honom:
- Kristen tro handlar om det Jesus gör för oss på korset. Omvändelse, förlåtelse och försoning är ju den stora gåvan!!

Han svarade inte.

Peter Ruge föreläser på Emmaus Höjskole.


Nej, denna flirt med österlandet tillför ingenting. Tvärtom blir det förvirrande.
Och för den som inte har vågat närma sig Kristus, eller sitt eget mörker, så blir KORSET en dårskap:

TALET OM KORSET ÄR EN DÅRSKAP FÖR DEN SOM GÅR FÖRLORAD, MEN FÖR DEN SOM RÄDDAS ÄR DET EN GUDS KRAFT.
1 Korintherbrevet 1:18.

Usch, nu blev det jobbigt...

Men jag vänder detta ord till mig själv - inte för att peka ut "den andre". Jag har varit en av dem som föraktat korset och inte förstått vad det betyder. Då var jag på fel väg, och inom mig fanns det inget att hämta som kunde leda mig rätt...

Älskade kors!


Men ju mer jag lärt känna Jesus Kristus, desto mer gripen blir jag av storheten i det Gud gör och har gjort på korset! Där sker fullkomningen!

Och jag kan inte meditera mig dit... Hur mycket jag än blundar och andas och hoppas så kan jag bara komma till Gud med två tomma händer...
… och i den bekännelsen kan Gud fylla mig totalt med sin förlåtelse och kärlek!

Och den kommer utifrån. Inte inifrån. Människans synd ligger hindrande i vägen. Från den behöver vi renas och befrias.
Det är det som sker på korset. Tack Gode Gud för det!!

Har vi fängslat Kristus?


Men jag vill lyfta fram en god tanke som Peter Ruge hade:

Gud är 1 person i mig. Jag är inte ensam.

- Överväg om detta perspektiv; att Gud är Första Person, väcker igenkänning från dina vandrings-dagar.
- Berör detta perspektiv på Gud din förståelse av dig själv?

Javisst.

Vi vandrade ena dagen med orden:

DU I MIG OCH JAG I DIG.

JAG OCH DU. HÄR OCH NU.

Där detta "Du" är Gud.

Detta är en god bro att bygga till den österländska meditationen, menar jag, där många har fått kontakt med Gud för första gången, tack vare den bibliska gudssynen.

Låt oss bygga broar!

Avslutningsvis.

Jag har resonerat kring påståendet att vi människor skulle vara gudomliga varelser, som gör mänskliga erfarenheter, och försökt visa att det inte har någon grund alls i Bibeln.

Det handlar inte heller om åsikter och tyckanden.
För om vi räknar med att "Gud finns", då måste det ju vara oerhört viktigt att lyssna till vad Gud själv har uppenbarat, eller hur!

Old Age (Bibeln) har ett paradigm som fortfarande håller:
- Vi är mänskliga varelser som gör gudomliga erfarenheter.

Och det är Gud såsom 1 person som tar initiativet till att älska oss...

TY SÅ ÄLSKADE GUD HELA VÄRLDEN ATT HAN SÄNDE SIN ENFÖDDE SON,
FÖR ATT VAR OCH EN SOM TROR PÅ HONOM
INTE SKALL GÅ FÖRLORAD,
UTAN HA EVIGT LIV! Joh 3:16.

 
Gud har först älskat oss.


Låt oss dra varandra in i denna gudomliga Gudskärlek!

Var välsignad.

Djupt mänskliga hälsningar från eder bloggerska,

Helene F Sturefelt,

- frälst ifrån synd och elände, befriad och glad, i den Helige Andes kraft!

Höjrup nya kyrka, Stevns Klint.


Och när vi tar bort Gud, då blir där ett stort tomrum som vi fyller med den falska föreställningen att vi själva är Gud...

fredag 16 augusti 2019

HÖJSKOLESANGBOGEN Emmaus Danmark

Sjung din sång!


Lekande glada melodier och djupt mänskliga texter har omslutit oss var morgon och afton på Emmaus Höjskole i Haslev, Danmark.

Jag kan inte låta bli att dela med mig av denna danska poesi, så fylld av livslust och självklar Gudstro.
Visserligen är jag seg och morgontrött och vill helst ligga kvar bakom fördragna gardiner, men morgonstunden har också sin glädje.

Jag bildsätter med några ystra fjärilar som mötte oss på pilgrimsvandringarna, några på fjärilsbuskarna vid den medeltida kyrkan, några vid hampflockerbuskagen på Mön.

Naturligtvis är det Grundtvig som diktar så här; ur "Fest-Psalmer 1853":

"Så sjung då Danmark, låt hjärtat tala".


MORGENSTUND HAR GULD I MUND
FOR NATTEN GUD VI LOVE,
  HAN LAERTE OS, I JESU NAVN
  SOM BARNET I SIN MODERS FAVN
VI ALLE SÖTT KAN SOVE.

MORGENSTUND HAR GULD I MUND
VI TIL VORT ARBEJD ILE,
  SOM FUGLEN GLAD I SKOV OCH VANG (skog och äng)
  UDFLYVER MED SIN MORGENSANG
GENFÖDT (pånyttfödd) VED NATTEHVILE.

Från larv till fjäril - vilken pånyttfödelse!


MORGENSTUND HAR GULD I MUND
OG GULD BETYDER GLAEDE,
  OG GLAEDELIG ER HVER EN DAG
  SOM LEVES TILL GUDS VELBEHAG
OM END VI MÅTTE GRAEDE (gråta).

GÅ DA FRIT
ENHVER TILL SIT
  OG STOLE (lita på) PÅ GUDS NÅDE!
  DA FÅR VI LYST OG LYKKE TIL
AT GÖRE GAVN, SOM GUD DET VIL
PÅ ALLERBEDSTE MÅDE.

Haslev kyrka. Tillsammans bygger vi samhället!


Så bidrar alla till samhällets funktion. Var och en går till sitt arbete och utför det med glädje.
Det är bara med den inställningen som samhället fungerar.
Lita på Gud!
Då får vi lust och lycka till att vara till gagn såsom Gud vill, på allra bästa sätt.

Jag gick nedför bygatan i Haslev där alla affärer är. Biltrafik är bara tillåten till butikerna, annars är det bara cyklar som får förflytta sig där.
Där finns sju frisörer på tvåhundra meter... Det bästa är bokhandlaren och bagaren...

Byns fetaste bagare...


SOL OPSTÅR
OG SOL NEDGÅR
  NÅR DEN HAR GJORT SIN GERNING
  GUD GIVE OS AT SKINNE SÅ
SOM HIMMELSLYS, SKÖNT AF DEN SMÅ.
DA RANDT FOR OS GULDTERNING.


Glöm inte att släcka lampan i tid på kvällen. Gör som solen - gå och lägg dig!
Håll inte på för länge, låt dagen få sitt slut. Så har Gud menat.

Låt den heliga "produktiva in-produktiviteten" få dra in dig i sömnens vila!
Citat av vår bäste pilgrimsledare Hans-Erik Lindström.

Nässelfjärilen njuter dagen.


Gud give oss att skina så som ett himlaljus. Men inte av egen kraft. Ljuset är Guds och vi är reflexerna.

Med denna morgonpsalm önskar jag er alla God natt!


Danska hälsningar från Helene F Sturefelt,

- med särskilt tack till det danska köket, så fullt av fläskastekar, kartofflar och sjokläääde-wienerbröd!!

Både morgenmad, frukost och aftenmad!


P.S. Det tog lång tid att färdas från Syd-Själland till Blekinge på grund av branden i Hässleholm. Omfattande skador stoppade all tågtrafik. 60 extrabussar sattes in och hjälpte oss nödställda resenärer hem.
Att bidraga till samhällets förstörelse blir allt vanligare i takt med att inte hitta sin plats och sin mening i livet. Börja jobba på SJ istället!!

onsdag 14 augusti 2019

HELIG DANS i HASLEV Arnes Pilgrimssång PÅ VEJ

Går det runt eller rakt fram?


Går det runt, runt eller går det rakt fram?
Är vägen utstakad och problemfri eller snubblar du ibland, och faller?

Pilgrimsvandring och Helig dans - cirkeldans - liknar vartannat. Båda gestaltar livet i miniformat och söker efter mönster för att förstå tillvaron.

Här på Emmaus Höjskole i Haslev, Danmark, arbetar man med kreativa uttryck utifrån en kristen kontext. Konst och musik är en självklar del som uttryck för gemenskapen med Gud.

Helig Dans med tydligt centrum.


Teatersalen var smyckad med tre höga rosor i vas, en skål med vatten, ljus och sten, omsluten av en törnekrans.
Jag hade förberett för Helig dans.

Tre rosor - Tro, Hopp och Kärlek. Fader, Son och Helig Ande. Min kropp, själ och ande. Allt var på plats.

Skålen rymde de fyra elementen - vatten, jord, luft och eld.

Vi räckte varandra händerna och skapade den dansande cirkeln. Höger handflata uppåt, den tar emot från himmelen. Vänster handflata nedåt, den ger åt jorden. Så blir balansen god - ingen ska ta "grabba-tag" och dominera när vi håller i varandra.

Från det lilla värmeljuset i skålen strålade en liten solstråle från Guds stora himlaljus. Tänk att få dansa på en solstråle... gunga sig fram och tillbaka, öppna upp bröstet och dansa med frimodighet!
Här är jag! Dansa med mig, Gud! Led mig i dansen!

Simon Aaens konst.


Veni Creator Spiritos - Kom Skapande Ande.

Vi dansade med händerna, lyfte dem upp, höger först, vänster sedan, därefter båda. Vi formade ett klot - vår längtan, vår planet, och gick fram fyra steg mot mitten och kastade upp detta till Gud, tog emot välsignelsen och drog den till oss, med fyra steg tillbaka igen.

Går det att med ord beskriva en dans?
Njae, inte så bra, men jag vill ge dig en liten känsla av vad vi gjorde.

Det fina var att vi dansade i tystnad! Denna workshop saknade nämligen musik.
Vi har hört så många fina berättelser och kloka tankar att vi behövde tystnaden för att låta allt detta komma till ro.

Endast fötternas steg, skritt, hördes taktfast mot golvet. Men på ett ställe knarrade golvet och störde oss - kniiirr, knaaar…. Precis som livet.

Det stör oss ibland.

Skapelse.


Vi vill så gärna leva livet enkelt och rakt. Men livet är ju inte så. Det svänger och böjer sig, ställer bekymmer i vägen som vi måste förhålla oss till.

De gestaltade vi i dansen "Syrtos". Fyra raka steg fram, sedan krånglade det till sig med annan rytm och steg kryss bakom... så man tappade balansen.
Jag vet inte hur många gånger jag har snubblat här i livet... Tvingats till uppbrott mot min vilja. Vad händer nu?

Fötternas steg blir till hjärtats bön.

Fötterna kan också bedja.


Kyrie Eleison. Herre förbarma dig.

I tysthet dansade vi denna bön. Höger arm och ben till sidan, vänster arm och ben till sidan så att man står bredbent med vidöppna armar - en sinnebild av hur Gud Fader ser på oss alla.
Två steg bakåt, armarna sluter sig och tar in det som de gett ut.

Händerna hålls samlade vid hjärtat. Däri ligger nu våra böner om förbarmande. Vi gungar två steg inåt mot ljuset, sedan tar vi ett steg åt höger så att cirkeln förflyttar sig.

Kroppen dansar ordlöst. Huvud och tankar får vila. Bönen verkar. Gud i oss.

Alltid nära.


Dansen sätter fart på blodcirkulationen. Vi var varma och rosiga om kinderna.
Vattenpaus! Vilopaus. I stillhet och egen bön. Vi pratar inte bort de dyrbara stunderna att få vara inför Herrens ansikte.

Vad vill Andens eld göra i mig? Vad vill jag be om till Guds skapande Ande?
I stillhet lyssnade vi inåt, och utåt.

På blockflöjt spelade jag så Arne Andreasens underbara pilgrimssång, skriven till detta tillfälle, med "världspremiär" på vår pilgrimskurs. De sju nyckelorden med sina symboler är vackert invävda.
Här kommer texten - på danska...

Broderfolk.


PÅ VEJ - DET ER AT VANDRE
  I FRIHET OG GÅ UD
  ALENE MED DE ANDRE
  MED STAVEN OCH SIN GUD.

PÅ VEJ - DET ER AT VAERE
  I ENKELHETENS FELT
  AT NYDE OG AT LAERE
  MIDT I NATURENS TELT.

Simon Aaens danska naturmotiv.


PÅ VEJ - DET ER EN KAPPE
  AF STILHED OG AF BÖN
  EN UNDREN PÅ EN TRAPPE
  EN MUNFULD VED EN BRÖND. (brunn)

PÅ VEJ - DET ER AT GLEMME
  BEKYMRINGERNES STIK
  OG UNDER HATTEN GEMME
  ET SMIL ET ÖJEBLIK.

En munfull vatten.


PÅ VEJ - DET ER AT GIVE
  SIG HEN I STILLE RO
  MÅ LANGSOMHEDEN BLIVE
  EN SANG I MINE SKO.

PÅ VEJ - DET ER AT MISTE
  SIT EGET SIKRE SKJOLD
  OG MAERKE BOBLEN BRISTE
  OG GI SIG GUD I VOLD.


Jag ger mig hän.


PÅ VEJ - DET ER AT DELE
  MED DEN JEG IKKE SÅ
  OG VIDE VI KAN HELE
  ALT DET DER GIK I STÅ.

PÅ VEJ - DET ER AT FINDE
  IND TIL SIG SELV IGEN
  EN TRAEKFUGL INDERST INDE (flyttfågel)
  DER FINDER VEJEN HEM.


Finna vägen hem.


Ja, jag vill gärna ha en kappa av tystnad och av bön. Jag vill gärna ha långsamheten som en sång i mina skor!
Jag behöver hitta in i mig själv igen. Pilgrimen är som en flyttfågel som äntligen finner vägen hem igen. Eller som humlan som dyker ned i blomstret...

Tack Arne för en underbar sång! Och tack Hans-Erik för nyckelorden, som beskriver hela min själ och mitt sätt att vilja leva!


Vi avslutade worshopen i Helig Dans med den keltiska bönen MÅ DIN VÄG GÅ DIG TILL MÖTES.

Många har gråtit till och hämtat kraft hos denna bön. Är det så att jag kan stå alldeles still och låta vägen komma till mig? Om livet har gjort mig ont och jag inte längre vet vilka beslut jag skall fatta, kan jag lita så mycket på Guds omsorg att han låter vägen komma mig till mötes?

Vägen hem.


Vi dansade bönen, med den engelska texten, som jag inte kommer ihåg i skrivande stund...

MAY THE ROAD RISE UP TO MEET YOU (gå fyra danssteg)
MAY THE WIND BE ALWAYS AT YOUR BACK (snurra fyra steg runt dig själv och låt vinden symboliskt ge skjuss åt grannens rygg)
MAY THE SUN SHINE WARM UPON YOUR FACE (titta på den mitt emot i cirkel och gör en sol som välsignar hennes ansikte).

THE RAINS FALL, SOFTLY ON YOUR FIELDS (gör ett regn som strila ned)
UNTIL WE (sträck ut höger hand) MEET AGAIN,  (sträck ut vänster hand)
MAY GOD HOLD YOU IN THE PALM OF HIS HAND. (och båda händerna mot hjärtat.)



Må din väg gå dig tillmötes.


Hur gick det på vandringen igår då?
Det kom stora regnskurar farande under hela dagen. Jag valde att stanna hemma och låg och vilade i sängen. Jag bad till Gud om beskydd över pilgrimerna vid strandskogen i Feddet.

- Det var mörkt runt om oss, berättade en av dem, men precis där vi satt var det som om änglarna höll undan regnet från oss... och vi var torra.

Vädret blev inga bekymmer! Tack Gud.


Raka hälsningar i cirklar från eder dansledare,

Helene F Sturefelt,

- som gärna lyfter fram Danmarks duktige kyrkokonstförnyare Simon Aaens och hans konstnärlighet.

Här noterna till den nya pilgrimssången.