Den glada Aulawaabeln nr 4.
Plötsligt blev jag till.
Länge hade jag bara varit en kladdig graffitti på den gamla silon, men den här kvällen tog min skapare en penna och så flöt jag ut över pappret.
Det är min stolthet!
Tänk att få finnas, att få existera, och bli omtyckt.
Här på Listerlandet talar de lite speciellt, det har du nog märkt, så nu skall jag förklara vad ordet "Aulawaabel" betyder.
Original-waabeln på silon i Sölvesborg.
När ål-fiskarna bereder ålarna så är det ganska slemmigt... Detta slem är "waablet" som i överförd betydelse betyder "manet". De är ju också lite slemmiga där de simmar runt i havet.
Min formgivare Helene skapade trettio stycket olika släktingar till mig under en månad.
Jag är den gladaste av dem alla, med stjärnögon och ett lyckligt leende.
Men hon stryker inte medhårs.
All konst måste vara ärlig. Sanningen är hennes stolthet.
Därför tecknar hon fula figurer, men med snygg teknik. Här kommer min kompis, som inte mår bra:
Aulawaabel nr 19 har fastnat.
Vad har hänt med dig? Han får berätta själv:
Jag är en av de äldsta aulawaablarna i Sturellas kollektion. Min erfarenhet är den längsta, men även en ålderman kan göra misstag.
Under en längre tid hade jag struntat i alla varningar att jag måste vila. Men jag tycker om att vara i farten och så gick det som det gick. Jag fastnade i ett nät som jag inte såg.
Var det ett inter-nät? Ett hår-nät? Eller var det någon form av nät-fiske? Eller bara allmän utbrändhet, som även kan drabba oss här under vattenytan?
Jag blev så rädd att när jag väl satt fast, så började det ryka ur munnen...
Inte heller kom jag på att jag kunder ropa på hjälp. Jag är för stolt.
På fel sätt.
Kräftan ville hjälpa, men, nej.
Men får man fråga om det här med genus och kön - hur har ni det med det kvinnliga och manliga?
Eller är ni både ock?
Nu började mina aulawaablar snurra runt varandra, ivriga att förklara.
- Hm... det är väl flytande... kan man säga.
- Vi har förstått att ni tvåbeningar ovanför vattenytan har stora problem med det här.
- Ja, verkligen! Ni är så konstiga för ni värderar varandra olika. Kvinnor är lägre och männen är högre.
Så är det inte bland oss vattenlevande maneter.
- En tjej-waabel är lika mycket värd som en kill-waabel. Vi bråkar aldrig om det.
- Nä, just det. Vi har liksom kommit på att man måste vara både ock... alltså lite kvinnlig om man är man, och lite manlig om man är kvinna.
- Då blir man en hel-waabel!
Tillsammans.
Nu ska mina figurer ut på marknaden. De har nämligen hamnat på tryckeriet och blivit till även på några tröjor! Titta så fina de är!
Helt unika.
Fult snygga.
Och jag, Helene, har min stolthet i Herren, som gett mig denna talang att kunna teckna - till skratt och kontakt med våra känslor.
I balans mellan det kvinnliga och manliga,
Helene F Sturefelt,
- tecknare och tröjförsäljare.
Killebom. Hur ska det gå denna gång?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar