ATT LYSSNA IN PROFETISKT TILLTAL

Guds glädje och mänsklig glädje.

Detta är en fortsättning av förra inlägget, då jag berättade om Pannkakskyrkan "Reach" på Åhus volleybollstränder.

Eftermiddagens bibelstudium i fredags handlade om att lyssna in det profetiska tilltalet. 

När man står framför en människa i samtal kan det hända att man får ett ord från Herren som man vill dela.

Men det gäller att pröva det och dess sanningshalt, och vara varsam.

Jag har själv varit med om att det blivit fel vid två tillfällen - ena gången var det en person som uttalade ett ord över mig som var helt fel och i motsatt riktning som livet visade. Det gjorde ont.

Andra gången var det jag som gjorde fel och inte hann kolla upp Ordet - för det är jag fortfarande ångerfull.

Förlåtelse och upprättelse.

Vi slog upp våra Biblar i Åhus Frikyrka Betania och läste tillsammans:

NÅDEGÅVORNA ÄR OLIKA, MEN ANDEN ÄR DENSAMME.

DEN ENE FÅR GÅVAN ATT MEDDELA VISHET. EN FÅR GÅVAN ATT BOTA.

EN FÅR FÖRMÅGAN ATT TALA PROFETISKT, EN ANNAN ATT SKILJA MELLAN ANDAR.

1 Kor 12:4-11.

Att lyssna in Guds röst kräver träning i bön, och att man dag för dag lär känna Herren.

Det handlar om en gåva, inte en egen förmåga eller prestation. Guds goda Ande fördelar sina gåvor såsom Gud vill.

Vi är mottagaren.

Grunden är kärleken. Det är den största av alla gåvor!

Tack Jesus för... kärleken!

Paulus fortsätter i Korinthierbrevet:

STRÄVA EFTER KÄRLEKEN, MEN SÖK OCKSÅ VINNA DE ANDLIGA GÅVORNA, HELST GÅVAN ATT PROFETERA.

TY DEN SOM TALAR MED TUNGOR TALAR INTE TILL MÄNNISKOR UTAN TILL GUD....

MEN DEN SOM PROFETERAR TALAR TILL MÄNNISKOR,

HAN BYGGER UPP FÖRSAMLINGEN.

1 Kor 14:1-4

Vad är syftet med att förmedla profetiska ord? Vi kan se några punkter, som inte bara handlar om att skåda in i framtiden, som kanske många tänker på.

- Uppbyggelse, tröst och förmaning.

- Orden förlöser något när de talas ut.

- Profetian är större än tungotalet...

... här minns jag många oandliga diskussioner med vännerna i Pingströrelsen, som bedömde andra efter deras förmåga att tala i tungor... som alltså inte är det viktigaste kännetecknet på att Anden bor i en människas hjärta.

Det är kärleken.

Kärleken är grunden.

När vi får ett tilltal av Herren är första tanken att fundera på:

- Till vem skall detta sägas? Till mig själv? Eller någon annan, den som står framför mig?

- När skall detta sägas? Nu? Eller ska det vänta?

Vår bibelstudieledare Alice var noga med att markera att ingen bör profetera utan kärlek.

Åter igen; det är kärleken som är grunden!

Barmhärtigheten.

Respekten.

Det finns två diken:

- Man är naiv och tror på alla ingivelser man får.

- Man tror inte på något och föraktar allt tilltal man får i sin bön.

Varken tankar eller känslor är stabila.

Det finns diken.

Vi slog upp brevet i Tessalonike:

SLÄCK INTE ANDEN, FÖRAKTA INGA PROFETIOR, MEN PRÖVA ALLT.

TA VARA PÅ SÅDANT SOM ÄR BRA, OCH AVHÅLL ER FRÅN ALLT SLAGS ONT.

1 Tess 5:21.

Uppmuntran och förmaning kan ju vara riktad till mig själv från Herren.

Men prövningen består i att tillsammans med pastorn fundera på om ordet är riktat till hela församlingen. 

Paulus nämnde även ordet "förmaning". Om man får ord med den karaktären, hur skall man då handskas med det?

En förmaning pålyser att någonting är fel. I Guds rike finns ingen kritik som bygger på misslyckad prestation. Nej, det är ord av kärleksfull förmaning som är vägen framåt.

Målet är ju att uppmuntra personen i kärlek, till en förändring.

Det mörker som finns hos personen kanske inte ens skall nämnas i vissa fall. 

Då är det bättre att be för honom/ henne, och bedja in Guds ljus i den mörka situation som man förstår finns där och skaver.

Ber om frihet där bundenhet finns.

Sedan övergick bibelstudiet i en övning som var mycket spännande!

Vi ställde oss två och två, där den ena fick blunda och den andre lyssna in.

Vi var alla grundade i Guds Ord och redo för att be om ett tilltal från Herren, till personen framför oss.

- Be om ett ord, en mening, en berättelse, en färg, en form...

Det blev tyst i kyrksalen och lugnet lade sig. Stilla bön öppnade sakta små tilltal som förmedlades till var och en.

Jag vill gärna dela det som jag fick, för det kändes verkligen som en gåva och en uppmuntran!

"Jag ser en båt framför mig, nej två båtar. Du är i den ena. Den andra båten får fullt med fisk och de behöver hjälp. Du är den extra resurs som träder in när skörden är stor..."

Jag blev alldeles rörd.

Och djupt tacksam.

Där är ju båten! På Åhus strand!

MÅ HAN SOM ÄR FRIDENS GUD HELGA ER HELT IGENOM, 

OCH MÅ ER ANDE, SJÄL OCH KROPP BEVARAS HELA OCH OSKADDA, 

SÅ ATT DE ÄR UTAN FLÄCK NÄR VÅR HERRE JESUS KRISTUS KOMMER.

HAN SOM KALLAR ER ÄR TROFAST, HAN SKALL ÅSTADKOMMA DET.

1 Tess 5:23.

Vi avslutade med lovsång. I hörnet stod några flaggor som jag kände igen från den gången då Hope For This Nation var här. 

Vi fattade tag i varsin lovsångsflagga och lät Andens vind svepa över vännerna i kyrksalen!

Så gott! Så vackert!

Lovsångsflaggorna väntade.

Innerliga hälsningar, Helene F Sturefelt,

- i bön och lovsång tillsammans med de unga vännerna i REACH.