REACH "För att Gud älskar Sveriges ungdomar".
Jag har haft den stora glädjen att åter igen få vara med i denna evangelisations-organisation (förra gången var på Sweden Rock).
Jag körde de fem milen till Åhus och krånglade mig igenom de besvärliga vägspärrarna vid motorvägsbygget utanför Kristianstad.
Åhus Frikyrka Betania.
Åhus Frikyrka är sliten, men väl använd, med praktiska utrymmen för övernattning, undervisning och kök.
För att kunna och orka vara ute på kvällarna i evangelisation är det andliga rustandet nödvändigt.
Förmiddagen ägnas åt bibelläsning och bön, med egen tid tillsammans med Gud.
Efter lunch är det fritid och sedan undervisning, dit jag kom varje eftermiddag. Jag ska dela med mig av några tankar och upplevelser från Pannkakskyrkan i Åhus.
Pannkakskyrkan på Täppets strand i Åhus.
Hur gör man när man närmar sig människor med ett budskap som man vill dela?
Vilka frågor ställer man som ingång i ett öppet samtal?
Målet är ju att få berätta om Guds kärlek och vad Jesus har gjort för oss.
Ja, det viktigaste är att vara respektfull och inte tränga sig på. Informationen skall vara tydlig och attityden mjuk och god. Vi är väl alla allergiska mot påträngande försäljare eller agitatorer av olika slag...
Alla har olika talanger och olika mycket erfarenhet av detta sätt att evangelisera. Därför får man vara varsam även med varandra i rollerna.
Att börja ett samtal.
Det märkliga var att jag hemma vid mitt frukostbord fick en ingivelse när jag lade min patience...
Varje morgon mättar jag mage, hjärta och huvud - mat, bön och strategiträning med kortleken.
För att kunna bygga upp Essen som "familjer" måste 2:an komma först, sedan 3:an och så vidare.
Men i det här upplägget var det bara mellankort och höga klädda kort.
Essen, som låg och väntade, var i överförd betydelser "pannkakorna" och "Jesus".
Men hur skulle vi börja?
Det fanns ju inga små "tvåor" som välkomnade fram. Ingen som höll i pannkaksskyltarna...
I talongen kom bara klädda kort. Kungar och Drottningar låser hela spelet med sin dominans om de kommer in för tidigt i leken. I överförd bemärkelse är det de talföra och skickliga i samtalsteknik. De får inte stå i främsta ledet innan pannkakorna ens är gräddade...
"Harpan" - min dagliga strategiträning.
Jag fick bygga min patience baklänges... Hämta upp nya kort, tills 2:orna äntligen dök upp.
När jag berättade detta för ungdomarna i REACH så var bilden tydlig.
- Du som känner dig som en obetydlig liten tvåa är oerhört viktig! Utan dig öppnas ingenting! Och alla "klädda kort" får vänta...
Det lustiga var att när kvällen kom, och det lilla partytältet var riggat, så var det jag som var 2:an... och stod med skyltarna... medan ungdomarna trädde fram föredömligt och pratade med dem som strosade på strandpromenaden!
Reachgänget förbereder kvällen.
- Varför gör ni det här? frågar många.
- Därför att vi vill att kyrkan skall vara där folket är. Och för att Gud är god och Guds nåd är gratis, precis som pannkakorna.
- Är pannkakorna gratis? Kom, vi måste ha!
Och medan det ena volleybollgänget efter det andra stod i kö blev det fina samtal, i enkelhet och med trosvisshet.
"Ty så älskade Gud hela världen..." Joh 3:16.
Den starkaste upplevelsen var ett gäng killar från Helsingborg som gick förbi på torsdagen, fick en pannkaka och en förbön och gick bort till tävlingsbanorna. De var inte så muntra för de låg sist i sin serie.
Dagen efter kom de tillbaka, glädjestrålande, med med medaljer runt halsen:
- Kolla! Kolla här! Vi tog brons bara för att ni gjorde en bön för oss!
- Va?! Skojar ni med oss?
- Nej, ni ser väl själva! Medaljerna!!
De strålade av lycka hur bönen hade gett dem kraft att vända underläge till avancemang.
Jag var tvungen att brista ut i sång: "Thank you Lord for giving me food, thank you Lord för giving me pancake, thank you Lord for giving me prayer...!
Vi fick göra en intervju med dem som ligger på Reach hemsida på Facebook.
Tävlingsbanor vid Åhus beach.
En bit bort på stranden hördes glad musik. Det var ett gäng arabiska män och kvinnor som spelade medryckande toner. Jag gick närmare, låtsades plocka lite skräp, och när jag var tillräckligt nära tog jag ögonkontakt och började dansa...
Många år av cirkeldans i "Helig Dans"-tradition gör att jag kan en del intrikata steg... Dabka... Jag fick upp en man till att dansa och deras förvåning var stor när de såg att jag kunde hans danssteg...
Hur stor är sannolikheten att en svensk kvinna, tillika präst och klädd i Jesuströja, skall kunna dansa till arabisk musik?!
Detta var också en stor glädje, där vänskaplig kärlek flödade genom vattenpipans moln.
Integration på Åhus sandstränder!
Alla som satt på Taco-baren såg vad som hände...
Tacobaren i Täppet, Åhus.
Framåt skymningen hölls en enkel kvällsgudstjänst med sånger till gitarr och delande av vittnesbörd.
- Detta har Jesus gjort för mig...
Det griper tag djupt och många visar stor tacksamhet.
Så fick vi under några dagar leva ut missionsbefallningen:
GÅ UT OCH GÖR ALLA FOLK TILL LÄRJUNGAR...
Matteus 28:18.
- Men vilka är ni då? Vad är det här för en kyrka?
- Vi kommer från alla samfund, det är en slags helkyrklighet...
Jesus. Glädje. Frihet.
Med djupaste tacksamhet, och sand i sandalerna, körde jag de fem milen tillbaka till Sölvesborg.
Dock var det inte roligt att trixa sig igenom vägskyltarna i mörkret, med avstängda körbanor och ilsket blinkande varningsskyltar.
Men det blev också en uppmaning till att så är livet - det måste byggas om ibland, rätas ut, breddas och förbättras. Och då är det varningar att tro att man kan köra i gamla hjulspår.
SE, JAG GÖR ALLTING NYTT, SÄGER HERREN.
Flotta, nybyggda lägenheter i Täppet, Åhus.
Jesus-hälsningar från "Rock-Mormor" Helene F Sturefelt,
- strandmissionär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar