UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 30 november 2017

JESUS OCH #meToo

Var sitter kontrollspaken?


Är det ögonen är det fel på? Eller hjärtat? Var sitter kontrollspaken för mannens centerparti?
Vad styr hans organ?
Allting börjar med en tanke, eller hur?

Nu väntar vi på att ni MÄN ska börja agera mot en mansroll som havererat.
Hur tänker du egentligen?!

Sexualiteten och aggressiviteten är människans starkaste drivkrafter.
I goda fall för att överleva. I onda fall, för att skada.

Tusentals kvinnor i olika yrkesgrupper vågar äntligen berätta om tafsande på offentliga platser och sexuella trakasserier och våldtäkter på sina arbetsplatser.

Tafsa inte. Släck staken.


Vi vet alla att detta har pågått länge, men tystnadskulturen har tvingat oss att tiga, för att inte förlora arbetet eller bli utsatt för ännu värre kränkningar.

Medan kvinnors vittnesbörd fortsätter växa i rasande fart under hashtaggarna #vardeljus, #tystiklassen, #larmetgår och så vidare, så diskuteras också nya strategier på varje ansvarstagande arbetsplats.

Mansrollen finns inbyggd i våra strukturer. Männen har fortfarande större delen av makten och sätter därmed agendan för vad som gäller.
Och kvinnan finns till för att mätta hans begär, bara det rätta tillfället uppenbarar sig. Eller så iscensätter han situationen utan att vänta.

Rör mig inte!


W W J D? What Would Jesus Do? Vad skulle Jesus göra? Vad gjorde han?

Det handlar om ögat, hjärtat och handen.

Jag söker mig till källan och läser i Bergspredikan om hur Jesus utgår från Moses lag, men skärper den. Jesus riktar sig till mannen, och säger:

- NI HAR HÖRT ATT DET BLEV SAGT: "DU SKALL INTE BRYTA ETT ÄKTENSKAP".
MEN JAG SÄGER ER:
- DEN SOM SER PÅ EN KVINNA MED ÅTRÅ HAR REDAN I SITT HJÄRTA BRUTIT HENNES ÄKTENSKAP.

OM DITT HÖGRA ÖGA FÖRLEDER DIG, SÅ RIV UT DET OCH KASTA DET IFRÅN DIG.
DET ÄR BÄTTRE FÖR DIG ATT EN DEL AV DIN KROPP GÅR FÖRLORAD ÄN ATT HELA KROPPEN KASTAS I HELVETET. Matteus kapitel 5:27-29

Släng ditt öga.


Det som är så anmärkningsvärt här är att Jesus lägger allt ansvar på mannen för hans sexualitet. Inte på kvinnan!

Eller som teologen Johan Melin skriver i DAGEN:

"Jesus löser inte problemet genom att  ta bort kvinnan från det offentliga rummet, eller genom att dölja henne under ett lager av kläder. Istället lägger han ansvaret på mannen att hantera sin sexuella drift." (29 nov 2017).

Det börjar med ögat.

Genom bara en anblick kan mannens sexualitet tända igång.

Jesus ber mannen tänka efter på vilket sätt han ser på kvinnan.
Åtrån tillhör det trofasta förhållandet i äktenskapet, men om mannen tar åtråns blick med sig ut, så är det hans lystnad som bryter hennes äktenskap.

Lusten tänder hans fantasier och väcker hans begär. Men det är fortfarande han själv som bär ansvaret och skall kontrollera sina impulser.

Kontrollera dina impulser.


Jag har pratat med mina muslimska vänner.
Det vet sannerligen att det är så! Jag vet ingen kärlekspoesi som är så het som den arabiska! Fantastiska sånger och texter!

Men vi har också pratat allvar.

- Varför måste kvinnan bära heltäckande kläder?
- Annars väcker hon mannens åtrå.
- Men kan han inte kontrollera sig då?
- Nej, vi är inte fostrade till det. Ansvaret ligger hos kvinnan i vår kultur. Förresten, är ni i västerlandet så mycket bättre själva?

Både ja och nej.

Vi har arbetat oss fram till en allt större självständighet för kvinnan där hon skall åtnjuta respekt.
Men bakom kulisserna, bokstavligt talat, sker det lika många övergrepp som det kan ske under skynket.
Mina vänner såg generade ut.

Respektera Blekingsflickan.


Mannen generellt, i alla tider, i alla kulturer, älskar att titta på en vacker kvinna och sedan ta henne.
Olikheterna ligger i hur vi bygger vår offentliga kultur kring den kvinnosynen.

Mina muslimska vänner vill täcka sina kvinnor för att de inte skall egga upp dem med sina kroppsformer. Själva vill de visa att de är "ärbara".
Medan vi västerländska kvinnor vill gå klädda precis som vi vill, och förbli fredade på gator och torg.

Men här krockar kulturerna och signalerna går fel.
Vi blir "lovligt byte" och får skylla oss själva.

Vem skall ändra sig?

Det blir fel.


Åter igen, Jesus uppmanar mannen att ta ansvar.

 Det är mannens ansvar att ta ansvar för sin sexualitet!! Inte kvinnans!

Jag älskar Jesus av många anledningar, men här är alltså en till:
- han säger inte att vi skall täcka oss eller lämna det offentliga rummet.

Vilket försvarstal!

Och någon ropar nu att "han var det förste feministen!"
Eller dubbelt korsfäst genom alla dessa övergrepp.

Dubbelt korsfäst.


Men hur har det kunnat spår ut så här i vår tid?

Den värsta ingången till sexuellt våld går via porr och droger.
Först får kvinnan betalt för att vara underlägsen. Sedan får hon betala för att överhuvudtaget vara med. Med sin kropp. Om hon överlever.

För många har övergreppen börjat i unga år. Missbruk har lett till maktlöshet.
Att anmäla till polisen är det inte tal om. Den slagna och utnyttjade kvinnan är alldeles för traumatiserad.
Skulle hon "ha turen" att komma in på ett behandlingshem, kan förövarna finnas också där. Eller i häktet.

Det värsta är att förövarna ofta finns bland män som tjejer och kvinnor har förtroende för.

Kriminalinspektör Simon Häggström säger i en intervju:

"De allra värst drabbade är kvinnor från t ex Nigeria och Rumänien som sitter fast på svenska lägenhetsbordeller. De lär inte fångas upp av uppropet #meToo, befarar han.

Vilket helvete en man kan skapa.
Så vida han inte vänder om och ställer sig på människans sida. På kvinnans sida.

Värre än vad vi tror.


Jesus fortsätter att hjälpa mannen se sig själv.

Sedan är det det här med händerna. Att inte kunna hålla dem i styr. Att tycka att en hand på låret är väl ingenting. Det har jag också fått, av en kollega. Jodå. Men det stannade där.

OCH OM DIN HÖGRA HAND FÖRLEDER DIG, SÅ HUGG AV DEN OCH KASTA DEN IFRÅN DIG.
DET ÄR BÄTTRE FÖR DIG ATT EN DEL AV DIN KROPP GÅR FÖRLORAD ÄN ATT HELA KROPPEN KOMMER TILL HELVETET. Matteus kapitel 5:30

Tänk så många enahandade män det borde finnas...


Var håller du dina händer?


Han frågade inte. Han tog på hennes bröst. Han frågade inte. Handen var under kjolen.
Varför skall han fråga?? Han är ju man!!
Och sen gör han vad han vill.

Men han agerar som satan själv. Från helvetet. Den skada mannens hand gör - utan att fråga - sätter ärr i själen och kroppen hos kvinnan. Hon minns, om hon orkar, resten av sitt liv. I alla fall minns kroppen...

Sexualiteten, som skulle vara god och alldeles underbar, har blivit perverterad. Det goda behovet har blivit det onda begäret.

Jesus ber dig du MAN att se och bryta med dina synder.
Var har du ditt öga? Var har du din hand?

Du kan läsa Romarbrevet kapitel 6 som en biktspegel:

TY LIKSOM NI GJORDE ERA LEMMAR TILL SLAVAR ÅT ORENHETEN OCH LAGLÖSHETEN OCH BLEV LAGLÖSA,
SKALL NI NU GÖRA DEM TILL SLAVAR ÅT RÄTTFÄRDIGHETEN
OCH BLI HELIGA. Rom 6:19

Sök rättfärdigheten.
 

Tyvärr finns övergreppen också i kyrkan, men kanske är hjälpen närmare här?

En man berättar hur han lyckades ta sig ur sitt sexmissbruk, och med hjälp av en bön i Bibeln ropade han:

"Jag arma människa, vem skall befria mig från denna dödens kropp?
Jesus, hjälp mig!
Jag inser att jag sårat och skadat så många kvinnor! Förlåt mig! Kan du förlåta mig över huvud taget?
Lämnad åt mig själv tjänar jag Dig Gud bara med mitt förnuft... och försöker vara laglydig, men faller dit, gång på gång.
Det är som om synden bor i min köttsliga natur..."

Vägen till mannens befrielse ur skulden går genom att först erkänna sina övergrepp, sedan be om förlåtelse, och gottgöra sina skador.
Därefter be Jesus rena kropp, själ och hjärta.

Och ögonens åtrå!

Den underbara kvinnan!


Paulus säger:

TY DE SOM LEVER EFTER KÖTTET HAR DESS SINNELAG,
MEN DE  SOM LEVER EFTER ANDEN, ÄR ANDLIGT SINNADE.

KÖTTETS SINNELAG BETYDER DÖD,
MEN ANDENS LIV OCH FRID. Romarbrevet kap 8:5


Vi kvinnor skall fortsätta berätta. Och ge skulden och skammen tillbaka dit där den hör hemma.
Under tiden skulle vi strejka... inte kärleksstrejka, men sexstrejka... i väntan på konkreta åtgärder.

Hm, vem kan vänta så länge, sa någon...

Jag skulle också önska att det vore möjligt att hjälpa bordellflickorna att göra sin röst hörda.
Vem kan ge dem en hashtagg? Vem fixar #lägenhetsbordellen åt dem?
Vem gråter deras tårar och skriker deras nöd?

Befria offret!!


Jag har blött ned tidningen varje morgon med vredens och förtvivlans tårar när jag läst alla vittnesmål om det sexuella övergreppshelvetet som män och era strukturer skapat.

Och kvinnan, som inte längre kunde lyfta upp huvudet, kröp i gruset, förtvivlad.
Men så fick hon syn på en vattenpöl med brunt vatten, där himmelens moln speglade sig.
Hon tog ett djupt andetag och tänkte:

- Så kom Gud till slut även till mig, den förkrossade och utnyttjade... När jag inte orkade mer, lät Han sin himmel speglas i det smutsigaste vatten... Det kan bara Gud göra.

Hennes fall på marken, fick henne att resa sig upp igen, tack vare Guds tecken i vattenpölen.
Hoppet tändes. Kampglöden kom tillbaka.

Himmelen i gruset.


Till sist.
Gud skapade mannen så underbart vacker, klok och stark!
Men vad har du gjort med din styrka?

Och kvinnan skapade Gud oändligt skön, det vackraste Han gjort, och gav henne förmågan att ge LIV.
Därför skall mannen ge henne, oss, all sin kärlek, all sin respekt och - i det ömsesidiga famntaget: all sin åtrå, in trofasthet. Amen.

Förtvivlade hälsningar, men med himmelens ljus i gruset.

Helene F Sturefelt,

- som fotograferade i Hoglands Park, Karlskrona.

Vi är många!



måndag 27 november 2017

VÅLDTÄKT del 2 - Domarboken kap 20-21

Efraims bergsbygd, Shiló.


Tystnaden låg tung över Efraims bergsbygd.
De karga bergskammarna var tyngda av skuld över det som hade skett.

Drevet hade gått. Männen hade skrikit och hotat, och kvinnan de fick utskickad till sig, våldtog de hela natten.

Vi befinner oss tretusen år tillbaka i tiden, mitt i den brutala händelsen i staden Giva i Efraim, Israel. Händelsen skildras i Domarbokens kapitel 18, 20 och 21.

Förra inlägget gav några viktiga nycklar till förståelse av Bibelns texter.
Det går inte att läsa med egna tidsglasögon, eller med för stort avstånd utan kunskap.

Läs förra inlägget innan du fortsätter läsa här.

Drevet hade gått.


Domarboken i Gamla Testamentet handlar om tiden innan Israel fick kungar som styrde landet.

PÅ DEN TIDEN FANNS DET INGEN KUNG I ISRAEL.
VAR OCH EN GJORDE VAD HAN SJÄLV FANN FÖR GOTT. Kap 21:25.

Bibeln skildrar hur Guds utvalda folk hela tiden avfaller från förbundet med Gud.
De går sina egna vägar. Fattar sina egna kortsiktiga beslut.

Den nya generationen som vuxit upp med ökentiden bakom sig, orkar inte stå emot trycket från omgivande folks avgudadyrkan. De glömmer Gud.

De orsakar sina egna problem och försätter sig själva i hopplösa konflikter.
Detta visar Bibelns berättelser gång på gång.

Ökentiden är bakom.


Nyckel nr 4:

Gud kan bara agera på människans egen nivå, precis som en förälder fostrar sitt barn allt efter ålder och förstånd.

Folket är inte särskilt moget vid denna tiden.

Men den röda tråden genom Domarboken är: "Åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, säger Herren".

Var det någon som gjorde det då?

Jag hör inget.


Prästmannen, som offrade sin bihustru till de sexhungriga huliganerna, blev själv skändad genom det som hände henne.
Nu vill han hämnas på männen i Efraims bergsbygd och sammankallar de övriga elva stammarna. Själv är han levit och har ingen fast mark som sin.

Nu ska då hålla gemensamt rådslag vad som ska göras.

Hämnden och gottgörelsen är kollektiv.

Han har ställt till det, och han kommer ställa till det ännu värre.

ALLA ISRAELITER, FRÅN DAN I NORR TILL BEER SHEVA I SÖDER OCH FRÅN GILEAD DROG UT, OCH MENIGHETEN SAMLADES MANGRANNT INFÖR HERREN I MISPA.

HÖVDINGARNA FÖR FOLKET, ALLA ISRAELS STAMMAR, INFANN SIG NÄR GUDS FOLK KOM SAMMAN, 400 000 VÄPNADE MÄN TILL FOTS.

Han berättar vad som hänt, men han tar bort sin egen skuld - att han själv skickade ut henne till dem - och säger:

PÅ NATTEN ANGREP GIVAS INVÅNARE MIG OCH OMRIGNGADE HUSET.
MIG TÄNKE DE DÖDA, OCH MIN BIHUSTRU VÅLDTOG DE, SÅ ATT HON DOG.

DÅ TOG JAG MIN BIHUSTRU OCH STYCKADE HENNE OCH SÄNDE UT DELARNA TILL HELA ISRAELS OMRÅDE, EFTERSOM ETT SÅ AVSKYVÄRT NIDINGSDÅD HADE BEGÅTTS I ISRAEL.

ISRAELITER, NU ÄR NI ALLA SAMLADE HÄR. HÅLL RÅDSLAG OM SAKEN. Kap 20:5

Våldtagare.



Han erkänner inte att han lät sin kvinna bli en levande sköld för att han själv skulle klara livhanken.
Likväl är han upprörd.

Nu måste jag tänka.
Dels är den här prästmannen en förbaskad ynkrygg som låter detta ske. Han är i chock och agerar okänsligt där hon ligger livlös på hans tröskel.

Ännu värre är det när han kommer hem och hämtar en kniv och styckar den döda kvinnan.
Är inte detta likskändning?

Åter igen är det hopplöst att försöka förstå en gammal text utan bakgrundskunskap.

Med risk att ha fel prövar jag nu en tanke.

När Israels folk upprättade förbund, skulle ett djur offras, styckas och t ex läggas ut på marken för att de två parterna skulle passera där emellan. Om man bröt förbundet, skulle det gå motparten som det skett med tjuren.

När leviten styckar sin döda hustru och skickar ut hennes kroppsdelar till de övriga stammarna, kan man då se det som ett sätt att skapa ett starkare band mellan varandra, ett förbund?!

Glöm inte att vi befinner oss ca 1100 före Kristus...

Styckas. Offras.



FOLKET RESTE SIG SOM EN MAN OCH SADE:
- INGEN GÅR TILLBAKA!

VI GÅR TILL ANFALL MOT GIVA, MEN DRAR LOTT FÖRST.

ISRAELS STAMMAR SÄNDE UT FOLK TILL HELA BENJAMINS STAM FÖR ATT SÄGA:

- DET ÄR EN OGÄRNING DET SOM HAR SKETT HOS ER. LÄMNA UT SKURKARNA I GIVA SÅ ATT VI FÅR DÖDA DEM OCH UTROTA DET ONDA I ISRAEL.

MEN BENJAMINITERNA VÄGRADE ATT LYSSNA TILL SINA ISRAELISKA BRÖDER. Kap 20:8-13.

Dels vill leviten ha upprättelse för sin döda bihustrus våldsamma död.
Det har gått en tid och han har hunnit samla ihop sig. Nu har de alla en gemensam plan för hur de ska straffa sina bröder.

Varje handling har en konsekvens. Inget ses mellan fingrarna.

Sanning och konsekvens.


Men var är Gud i allt detta?

Vi läser ju trots allt Guds Ord och inget i dessa kapitel talar om Gud.
Varför är då denna råa text med?

Gud vill inte det onda. Men Gud styr inte heller människan. Gud har gett oss en fri vilja, på gott och ont.
Människan frågar inte efter Gud heller. Våldtäkten i Giva sker som en konsekvens av en rad olyckliga omständigheter, där människans rädsla orsakar en dominoeffekt av hemskheter.

Man kan också se det så här, att människans styrka och egenrättfärdighet står i vägen för att söka kontakt med Guds vilja.

Är Gud tyst?
Kanske för att ingen har tilltalat Honom...

Tyst. Men lyssnar.


Nyckel nr 5.

När Gud är tyst beror det på att ingen söker Guds vilja.
Guds tystnad kan också vara att Gud låter människan leva sitt liv själv - och ta dess konsekvenser.

Men, kan Guds tystnad också vara ett slags tigande, där Gud är misslynt stillatigande över vad vi åstadkommer?

Och återigen, när Bibeln återger denna händelse, inklusive Guds tystnad, så innebär det inte att Gud tycker allt är bra och att det är okej det som sker...

Detta bibeltolkningsdike är mycket vanligt att vi hamnar i.

En annan slags tystnad är den när vi trots allt ropar förtvivlat till Gud om hjälp, men inget händer...
Våra perspektiv är för små för att med förståndet fatta det ofattbara.

Förstår inte.


Vi vet inte vad som hade hänt kvinnan som blev våldtagen. Var detta en konsekvens av att hon hade blivit arg på sin man, eller rent av själv varit otrogen? Hur många lager av konsekvenser kan det finnas i en människas liv?

Ändå fick hon upprättelse efter sin död genom att gärningsmännens folk blev hämnade så till den milda grad att hela Benjamins stam höll på att utrotas.

Läs den krigiska listen i resten av kapitel 20.
Hur denna lilla spillra skulle upprättas är en annan historia, nästan lika snaskig som den förra. Men detta kapitel 21 får tala för sig själv.

Nu vill jag avrunda detta inlägg.

Jag har försökt närma mig texten på textens egna villkor, vilket är nästan omöjligt, men vårt sätt att tänka är inte alltid det bästa.

Den våldtagna kvinnan var ett offer. Hon var berövad sin egen vilja.
Dock bröt hon i början upp från det dåliga förhållandet och återvände hem till sin pappa - det var inte vanligt på den tiden!

I grunden var hon en stark kvinna.

Motståndskraftig.


Hennes livsöde är alltid ihågkommet. Hon är inte glömd. Den kränkning hon utsattes för har återberättats i många sekler.
Varför?

För att stå som en varnande flagga i vinden. För att det inte skall upprepas igen.
För att visa männens grymhet i alla tider?
För att påtala för oss alla att vi har ett ansvar för vad vi gör, män och kvinnor.

Men Domarbokens skildring går inte att använda i bibelslagsmål och säga:

- Se så grym GUD är!

Nej, det är människan som är grym. Det är människan som bär skulden, inte Gud.

Det är vi som har ansvaret, att använda vårt förstånd och vår känsla till allas bästa.

Och när vi förtvivlat ropar:
- Men varför låter Gud allt detta onda ske??

Så svarar Gud tillbaka:
- Varför låter NI det ske?

Det kanske är den allvarligaste frågan.

Gå in rätt genom dörren.


Vad gäller vår egen tid, hoppas jag att alla dessa tusentals vittnesbörd om övergrepp skall leda till polisanmälningar, med helig vrede!

Mina varmaste hälsningar till er alla, med Guds frid och försoning till slut, i allt som sker!

Helene F Sturefelt,

- teol.kand, V.D.M. och Israelresenär.

P.S. Min purjolök har inget personligt med berättelsen att göra. Han ställde upp som statist, anonymt. D.S.

VÅLDTÄKTEN I GIVA - Domarboken 19

Kluven. Skändad.



Det är lika bra att ge sig i kast med det svåraste. Vår tid är inte ett dugg bättre än hur det var på Bibelns tid.

Även då förekom våldtäkter.

Eller var det värre förr?

Följ med på ett svårt bibelstudium i Gamla Testamentet, där jag vill ge dig ett par nycklar till förståelse, långt jag själv begriper... Nåja, då blir det ett kort studium...

Om du vill, läs igenom Domarboken kapitel 19.
Nej, det orkar du inte, här kommer en sammanfattning, bildsatt med foton just från Efraims bergsbygd i Israel.

Efraims bergsbygd.


En man tog sig en bihustru från Betlehem. Hon blev arg på honom och lämnade honom.
Han sökte upp henne, och hennes far blev glad när han kom.

Svärfadern trugade honom att stanna nästan i en vecka, men sedan ville han fortsätta sin resa mot Jerusalem.
Han var levit - alltså den stam som skötte prästämbetet.

De råkar ut för en våldtäkt som slutar med att det blir krig mellan Israels tolv stammar, och den minsta stammen Benjamin är nära att utplånas.

Det är ett våldsamt skede.
Här finns en obehaglig tystnad mellan raderna - lika otäck som den som kvinnor idag har upplever då de blivit våldtagna, men inte trodda eller lyssnade på...

Hela denna grymma händelse slutar med orden:

PÅ DEN TIDEN FANNS DET INGEN KUNG I ISRAEL.
VAR OCH EN GJORDE VAD HAN SJÄLV FANN FÖR GOTT.
Domarboken kap 21:25.

Ingen kung. Bara domare.


Historien fortsätter så här.

Mannen, hans bihustru, tjänaren och deras åsnor, kom in till staden Giva där han sökte husrum, och han välkomnades av en äldre man.

BÄST SOM DE SATT DÄR I GODAN RO OMRINGADES HUSET AV MÄNNEN I STADEN, EN SAMLING SKURKAR.
DE BULTADE PÅ DÖRREN OCH ROPADE TILL DEN GAMLE, SOM ÄGDE HUSET:

- SKICKA UT MANNEN DU HAR I DITT HUS, VI SKALL LIGGA MED HONOM.
Domarboken kap 19:22.

Vad är detta?!
Hur kan Bibeln skriva så? Finns det ingen anständighet?!

Skicka ut mannen!


Nyckel nr 1:

Bibeln berättar hur livet levdes vid den här tiden. Den säger inte att det skall vara så.

Alltså: kom ihåg att du läser en beskrivande text, inte en föreskrivande text!

Skillnaden är att den beskrivande texten återger en händelse såsom det faktiskt hände.
En föreskrivande text har en uppmaning att ni skall fortsätta göra så här i alla tider.
Men så är det alltså inte.

Här kör många bibelläsare fast. Och läser så här:

- Det står att stadens alla män ville ligga med nykomlingen! Aha! Då är det så man ska göra tydligen enligt den där bibelboken... Ut och knacka dörr, grabbar!

Nej, nej. Stopp, stopp. Fel. Inte så.

Vi har just läst en beskrivning om hur det var i staden Giva för ca 3000 år sedan.
Ta det lugnt!

Nu fortsätter vi.

Nycklar till förståelse.



Värden gick ut till dem och sa:

- BRÖDER, JAG BER ER, GÖR INTE NÅGOT SÅ ONT. DEN HÄR MANNEN ÄR GÄST I MITT HUS. NI FÅR INTE BEGÅ ETT SÅDANT NIDNINGSDÅD.

MEN HÄR FINNS MIN DOTTER, SOM ÄR ORÖRD, OCH HANS BIHUSTRU.
LÅT MIG SKICKA UT DEM , SÅ KAN NI UTSÄTTA DEM FÖR VAD NI VILL.
MEN MOT DEN HÄR MANNEN FÅR NI INTE BEGÅ NÅGOT ETT SÅDANT NIDNINGSDÅD. 19.23.

Fruktansvärt!! Vilken vidrig kränkning! Vilken mänskosyn. Vilken grym kvinnosyn.
Jag visste det... Det är nåt mörkt med Bibeln som jag inte gillar...

Som vanligt håller männen varandra om ryggen. Men kvinnorna överger de.

Vad är det som har hänt här?!


Nyckel nr 2:

Bibeln väjer inte för det svåra. Skildringen är inte tillrättalagd, den är ärlig i sin brutalitet.

Vad betyder det?

Att om Bibeln vore tillrättalagd, då skulle sådana här texter inte finnas med, eller hur!
Då vore den bara en saga, som Tusen och en Natt - som förresten inte är särskilt mild den heller.

Kom ihåg - det är inte Gud som iscensätter detta. Det är människorna. Då. Och nu.
"Var och en gjorde vad han själv fann för gott".

Anklaga inte Gud. Än.

Använd rätt nyckel.


Jag konstaterar att den gamle mannen värdesätter prästmannen från Levi stam högre än både sin unga dotter och levitens bihustru.
Jag vill bara skrika, men det hjälper inte.
Så var det.

Det står inte att det var bra, eller att vi skall fortsätta med de värderingarna i alla tider.
Är du med!

Dock beskriver Bibeln Givas män som "en samling skurkar". Deras sexuella aptit är inte accepterad.
Den gamle kallar också deras homosexuella lust för ett "nidningsdåd".

Observera - det går inte att läsa in här fördömelse av all homosexualitet!
Det som fördöms är situations-våldet i kombination med sex. Läs noga. Läs sakta. Ta det lugnt.

Situationsvåld.


Vad tänker prästmannen?

Han hade ju tagit sig en extra hustru, som lämnade honom och flyttade hem till sin pappa.
Är han arg på henne? Hon var ju arg på honom. Var hon kär i någon annan?
En annan översättning skriver att hon varit otrogen.

Vad har hänt här?

Vi vet inte. Jag sitter och spekulerar.

Men något illa är det för mannen bestämmer sig för att skicka ut sin bihustru till de kåta huliganerna...

MÄNNEN VÄGRADE ATT LYSSNA PÅ DEN GAMLE.

HANS GÄST TOG DÅ SIN BIHUSTRU OCH SKICKADE UT HENNE TILL DEM.
OCH DE LÅG ALLA MED HENNE, OCH DE VÅLDTOG HENNE HELA NATTEN, ÄNDA TILL MORGONEN.

FÖRST I GRYNINGEN LÄT DE HENNE GÅ. 19:25.

Försent.
 


När kräkreflexerna har lagt sig ska jag försöka tänka två saker, med största respekt och ödmjukhet.

Detta är en #meToo berättelse á lá Gamla Testamentet.

Att en våldtäkt finns skildrad i Bibeln kan ge någon slags tröst för den utsatta kvinnan som läser detta idag.
Händelsen mörkas inte. Situationen tystas inte ned. Den är verklig. Och den finns i Guds Ord.

Sanningen skall göra er fria.

Men min vrede mot den fege prästmannen som skickade ut henne känner inga gränser!!

Dagens vittnesbörd från kvinnor i kyrkan är mycket besvärande. Under hashtaggen #vardeljus berättar de om sexuella trakasserier och övergrepp av kyrkans män.

Har de möjligen läst Domarbokens kapitel 19 och fått en snedtändning??

Jag repeterar nyckel 1:
- Bibeln beskriver - inte föreskriver att så skall ske i alla tider...

Nyckel 2:
- Bibeln väjer inte för det svåra. Men skönmålar inte heller!
Det är inte biblisk pornografi vi läser. Det är ett övergrepp - en gängvåldtäkt - som ledde till tystnad...

Olycks-sten.


FRAM PÅ MORGONEN KOM KVINNAN TILLBAKA. HON FÖLL IHOP VID DÖRREN TILL DEN GAMLES HUS, DÄR HENNES MAN BEFANN SIG.

DÄR BLEV HON LIGGANDE TILLS DET VAR LJUST.

Varför gick hon inte ända in? Varför väckte hon inte sin man? Varför gav hon honom inte en örfil?

Man ska inte läsa Bibeln med sina arga känslor. Då kommer man fel. Jag är just nu blind av upprördhet.
Var hon överhuvudtaget vid liv??

Hennes man var lika blind. Likgiltig? Hård av svald skuld.

PÅ MORGONEN STEG HENNES MAN UPP, ÖPPNADE DÖRREN OCH GICK UT FÖR ATT FORTSÄTTA RESAN.DÅ FICK HAN SE SIN BIHUSTRU LIGGA MVID DÖRREN MEN HÄNDERNA PÅ TRÖSKELN.

- RES DIG UPP, VI SKALL GE OSS IVÄG, SADE HAN.

MEN HAN FICK INGET SVAR.
HAN LYFTE UPP HENNE PÅ ÅSNAN OCH BEGAV SIG AV HEMÅT. 19:27

Ephraim, Benjamin, Jerusalem.


Vad tänkte han?

Staden Giva låg i Benjamins område, en av Israels tolv stammar.
Även om han själv var skuld till att offra sin kvinna till de sexhungriga våldtäktsmännen, verkar det som om han samtidigt ser en stor synd begås av denna stam - inte bara mot honom personligen utan mot hela Israel.

Nyckel nr 3:

Kollektivet är viktigare än individen. En enskild person är ingen utanför sin stam och sitt sammanhang.

Kollektivet är en nyckel.


Leviten försätter sig i en mycket besvärlig paradox:
- han låter offra sin bihustru,
- samtidigt som han blir arg på dem som skändat det som tillhör honom.

Rättvisa måste skipas. Och gottgörelsen är kollektiv. Inte individuell.

Så han skickar bud till de övriga elva stammarna i Israel till ett stormöte i Mispa.
Och budet gick med det mest makabra innehåll:

NÄR MANNEN KOM HEM, HÄMTADE HAN EN KNIV OCH TOG SIN BIHUSTRUS KROPP OCH STYCKADE DEN I TOLV DELAR, SOM HAN SÄNDE UT TILL HELA ISRAEL.

MÄNNEN HAN SÄNDE IVÄG SKULLE SÄGA TILL ALLA I ISRAEL:

- HAR NÅGOT LIKNANDE SKETT ALLTSEDAN ISRAEL DROG UT UR EGYPTEN OCH FRAM TILL IDAG?
BEGRUNDA DETTA, HÅLL RÅDSLAG OCH SÄG ER MENING!

Begrunda detta.
 

Nu blir han dessutom lik-styckare... Jag orkar inte läsa mer... Vi tar en paus.

Fortsättning följer i kapitel 20 och 21. Se nästa inlägg.

Helene F Sturefelt,

- teol, kand. V.D.M. Eder bibelstudieledare.

söndag 26 november 2017

HJORTEN OCH JÄGAREN

Hjortskinn?


Att jaga eller bli jagad.
Det ena hetsar, det andra skrämmer. Båda får en adrenalinkick för att klara situationen.

Jag gick från gatuvimlet in i kyrkan för att vila mig lite. Kioskens tidningsrubriker lockade till mer läsning av efterdyningarna av #meToo. Det är bra.

Men det är just nu för mycket att ta in. Jag måste bearbeta allt jag läser. Säkert du också.
Trakasserier. Förförelser. Våldtäkter. Stopp - det räcker nu.

Från kyrkbänken lät jag blicken glida runt bland de medeltida målningarna, och fastnade på ett alldeles särskilt motiv - hjorten!

Eller hjortarna. Tre stycken. Eller är det bara en?

En hjort.
 

Jag vet inte vem den helige Blasius var, men denne biskop finns avmålad i full skrud i St Nikolai kyrka.
Bilden visar hur han välsignar en hjort och andra vilda fyrfota djur. Blasius bemödade sig att bota djuren när de var sjuka.

Endast ett fåtal nordiska kyrkor rymmer kalkmålningar med S:t Blasius. Bilden här i Sölvesborg är unik.

Biskop Blasius.


Jag har den senaste tiden levt med orden från Psaltaren 42.
Det är en landsflyktig mans bön när han flyr från sina fiender. Han känner sig just som hjorten:

SOM HJORTEN LÄNGTAR TILL VATTENBÄCKAR
   SÅ LÄNGTAR MIN SJÄL EFTER DIG, O GUD.

MIN SJÄL TÖRSTAR EFTER GUD,
   EFTER DEN LEVANDE GUDEN.
     NÄR SKALL JAG FÅ TRÄDA FRAM INFÖR GUDS ANSIKTE?

Flyktingens rop efter fred, som ger frid.

Men det är också alla kvinnors rop efter respekt. Ett nej är ett nej. Stör inte kärleken, förrän den själv så vill.
Herre, led mig till dina vattenbäckar, jag är så törstig!
Uttorkad av flykten från mina förövare.

I skuggan av skinnet.


MINA TÅRAR ÄR MIN FÖDA BÅDE DAG OCH NATT,
  TY STÄNDIGT SÄGER MAN TILL MIG:

- VAR ÄR NU DIN GUD?

Den jagade dricker sina tårar. Den förföljda äter saltet av den intorkade gråten.

Fienden anklagar för att få dig på fall. Jägaren vill få dig att tro att Gud inte är på din sida.
Men det är fel.
Herren Gud är alltid på den förtrycktes sida! Alltid.

Likväl låter Gud jakten finnas...

Som en del av livets svåra villkor.

Jaga, eller bli jagad.


De goda minnena bär genom vedermödorna. Livet har inte alltid varit så här svart.

MEN JAG VILL UTGJUTA INOM MIG MIN SJÄL
   OCH HA I MINNE HUR JAG GICK MED HOPEN
      UPP TILL GUDS HUS,

UNDER FRÖJDEROP OCH TACKSÄGELSE,
   I HÖGTIDSSKARAN.

Hopen av likasinnade. Vänner som vill samma sak, med samma mål.
Ge Gud hjärtats lovsång över livet, det stora och heliga.
Stå tätt, så nära att kronorna flätar sig in i varandra...

Likasinnade.


Nu tar jag mig ut i vildmarken tillsammans med biskop Blasius.
Legenden säger att han botade de sjuka djuren.

Men vad händer om han fick möta en jägare där i skogen? Med pilbåge eller gevär på ryggen, redo att skjuta sitt villebråd...

Är jägaren alltid ond? Är jägaren alltid en man? Kan en kvinna gestalta känslan av att jaga?
Hon som ofta själv betraktas som ett lovligt villebråd?

Undrar hur det skulle vara att försöka ta sig in i den känslan... Jag vet inte om jag klarar det, hela mitt inre vänder sig i uppror, även om trumman manar mig till att gestalta jägaren.

- skjuta skadedjur och reducera vildsvinen,
- avkorta lidandet för påkörda djur,
- bara sitta och vänta uppe i kamouflagetornet och dricka termoskaffe...

Nej, det går inte.

VARFÖR ÄR DU SÅ BEDRÖVAD MIN SJÄL I MIG
   OCH SÅ OROLIG I MIG?

HOPPAS PÅ GUD,
   TY JAG SKALL ÅTER FÅ TACKA HONOM
      FÖR FRÄLSNING GENOM HONOM.


Hoppas på Gud.
 

Plötsligt reste sig hjorten upp i full styrka. Hornen var kraftiga, med styrka från urtiden!
Hon vädrade med nosen...

Hm... människa?

Steg hördes, kvistar bröts av.

En jägare! En man sprang iväg. Hjorten följde efter. Nu var rollerna ombytta. Hon tog kontrollen och hon var farlig.

En konfrontation var oundviklig.

De närmade sig ett vattenfall. Hoppa? Strida? Drunkna? Dö - på vilket sätt? Eller segra?

DJUP ROPAR TILL DJUP,
   VID DÅNET AV DINA VATTENFALL.

ALLA DINA SVALLANDE BÖLJOR GÅR FRAM ÖVER MIG.

Fryser till is...


En tidningsartikel biter sig fast - förklaringen till varför kvinnan "fryser till is" under ett övergrepp...
Kroppen måste stänga av för att överleva.

- Men hon var ju medgörlig! tyckte mannen.
Nej, hon försökte bara minska skadeverkningarna av hans sexuella våld.

DET ÄR SOM OM MAN KROSSADE BENEN I MIN KROPP,
   NÄR MINA OVÄNNER SMÄDAR MIG...

Krossad självkänsla, krossad tillit, förkrossad själ... intill märgens benpipor.
Förbannade våldtäktsman! Förbannelse över er alla!
Polisanmälningar över er alla.

Tills ni kommer till insikt över er perverterade jägarinstinkt, och ber ert offer om förlåtelse.

Med Guds heliga vrede som hjälp.

Försoning.


Det går att lösa konflikter.
Det går att komma tillrätta med övergrepp, med största omtanke och lyssnande. Men det kräver att ångern är uppriktig och att sanningen får blir sagd. Respekt!

Orden från Psaltaren 42 får, i bönens poetiska form, uttrycka det som andra ord inte just nu får fram.

VARFÖR ÄR DU SÅ BEDRÖVAD MIN SJÄL,
   OCH VARFÖR SÅ OROLIG I MIG?

HOPPAS PÅ GUD,
  TY JAG SKALL ÅTER FÅ TACKA HONOM,
   MIN FRÄLSNING OCH MIN GUD.

Horn-prydnad.


Biskopen gick fram till den sårade. Hon andades fortfarande och hornen hade kvar sin prydnad.
Han tog av sin silverkåpa, böjde sig fram och lade den över hjorten.

Hon låg stilla en lång stund.

Kåpans brokad färgades sakta av rött blod, blod i mönstret av ett kors.

Hjorten, en Kristus-gestalt, offrande sitt liv, för vår skull.

OM DAGEN MÅ HERREN GE MIG SIN NÅD,
   OCH OM NATTEN VILL JAG SJUNGA TILL HANS ÄRA
    OCH BE TILL MITT LIVS GUD.

Trädbyst, till Guds ära.


Detta är mina tankar och fria associationer, bara mina, efter att ha gestaltat detta drama i den rituella dansens form.

Tack.

Tack hjorten, tack jägaren, tack Kristus Försonaren.
De varmaste böner till er alla!

Helene Sture Hjortfelt,

- symbolpedagog och dansare,
- som beklagar att detta speciella träd är nedsågat, med sina hopvuxna ringar.
- hon var en skönhet framför St Nikolai kyrka...


Urgammalt. På nytt.