UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 30 oktober 2018

DANSA TILL GUDS ÄRA!

Öppna templets portar med tacksägelse!


Nu ska du få lära känna "The goshing light" - det forsande ljuset - som blev Den Dansande Cirkeln.

Du ska få stifta bekantskap med Den Trofasta Pelaren i Templet, Bägarens Insida och Utsida som Läkte och Gudskunskapens Pärla, samt den utländska kvinnan Tamar…

Det låter ju som namnen ur en indianbok... men så fungerar även de bibliska namnen!

Betydelsen formar namnet.

Detta är det tredje inlägget om dans i Bibeln, och en direkt fortsättning på undervisningen i Huskvarna, då den kristna dansgemenskapen PSALTO gästades av Sodapop och Christine Jeanville från Paris.

Deras dansskola heter Machol Danser La Vie - Machol dansar livet!

www.macholdanserlavie.com

Sodapop och Christine till vänster.


Det är bra om du läst de andra inläggen först, då förstår du mer.
Med fördel kan du ta fram din Bibel och hålla tre tummar på tre bibelställen:

* 1 Mosebok kapitel 38 om Juda och Tamar.
* 1 Konungaboken kap 4:31 om Salomos vishet och hans dansande tempeltjänare.
* 1 Krönikeboken kap 2:6 om Sera som blev Machol.

Först måste jag teckna bakgrunden för att insikten ska djupna.
Gamla Testamentet är fullt av mänskoöden, där det inte alls blir som man tänkt sig, med svek och ondska som Gud vänder. Det är värre än en dokusåpa... men också bättre, eftersom Gud hela tiden är med och visar vägen ut.

Du minns säkert Jakobs tolv söner; Ruben, Simeon, Levi och Juda. Isaskar och Sebulon, Dan, Josef och Benjamin. Naftali, Gad och Aser.
Det handlar om Juda i 1 Mosebok 38. Juda skaffade en utländsk kvinna från Fenicien till sin son Er (han heter alltså Er).

OCH JUDA TOG ÅT SIN FÖRSTFÖDDE SON ER EN HUSTRU SOM HETTE TAMAR.
1 Mos 38:6.

Först och sist. Alfa och omega.


Men den här sonen är så pass ond och gör så mörka saker att han mister sin rätt att leva.

Hans broder Onan uppmanas då att gå in till Er's hustru för att ändå ge henne en avkomma, men det vill inte Onan, och spiller sin säd bredvid (vers 9).
Tamar uppmanas då att vänta tills lillebrodern Sela är vuxen så att hon kan få barn med honom, men det blir inte så.

En lång tid därefter dog Judas hustru.
Då klädde Tamar ut sig till en "tempeltärna":

DÅ NU JUDA FICK SE HENNE TRODDE HAN ATT HON VAR EN SKÖKA. HON HADE NÄMLIGEN SITT ANSIKTE BETÄCKT.
OCH HAN VEK AV TILL HENNE DÄR HON SATT VID VÄGEN, OCH SADE:
- KOM, LÅT MIG GÅ IN TILL DIG.
TY HAN VISSTE INTE ATT DET VAR HANS SONHUSTRU.
1 Mos 38:15.

Sedan samarbetar Herren med kvinnans list. Tamar tar nämligen en pant av sin svärfar för att senare kunna bevisa att han är far till det barn som nu avlas.
Judas gav henne rätt...

Det är här Christines undervisning börjar.

Kungsportskyrkan i Huskvarna.


Denna utländska kvinna Tamar kommer nu att spela en mycket viktig roll i Guds folks historia.
Det visar sig att hon väntar tvillingar...

NÄR HON NU SKULLE FÖDA, SE DÅ FANNS TVILLINGAR I HENNES LIV. OCH I FÖDELSEÖGONBLICKET STACK DEN ENE FRAM EN HAND.

DÅ TOG BARNMORSKAN EN RÖD TRÅD OCH BAND DEN OM HANS HAND OCH SADE:
- DENNE KOM FÖRST FRAM.

MEN NÄR HAN DÄREFTER ÅTER DROG SIN HAND TILLBAKA, SE DÅ KOM HANS BRODER FRAM. OCH HON SADE:
- VARFÖR HAR DU TRÄNGT DIG FRAM?

OCH HAN FICK NAMNET PERES.

DÄREFTER KOM HANS BRODER FRAM, HAN SOM HADE DET RÖDA TRÅDEN OM SIN HAND. OCH HAN FICK NAMNET SERA.
1 Mosebok 28:27-30.

Ett rött band.


Ge inte upp läsningen! Den bibliska släkthistorien har mycket att berätta om hur Gud leder sitt folk fram.
Detta är nämligen början till kung Davids släktträd, och därmed också den släkt som Jesus kommer ifrån!

I 1 Krönikeboken skriver Esra om hur sedan Sera fick fem söner; Simri, Etan, Heman, Kalkol och Dara.

Sodapop och Christine har forskat kring detta, och samtalat med judiska rabbiner, vilket innehåll som egentligen gömmer sig i texten.

Davids son Salomo bygger nu upp templet och organiserar gudstjänsterna. De flyttar förbundsarken till Jerusalem och det är stor fest och glädje.
Musik, sång och dans - "rakád" - är den odelbara treeninghet i hur lovsången går till inför Herrens ansikte.

Men alla gillade inte det de såg. Sauls dotter Mikal hånlog i fönstret då hon såg kung Davids glädjesprång... ( 1 Krön. 15:19).

Kyligt mottagande. Första snön kom nu.


Jag, Helene, rekommenderar läsning av kapitel 16 i 1 Krönikeboken. Du som är intresserad av liturgi och gudstjänst får en enastående inblick i hur det gick till en gång!
De sånger som sjungs är upptecknade och återfinns också i Psaltaren (kap 105, 96, 106 m fl).

Allt handlade om tillbedjan och tacksamhet.

- It's all about worship! sa Christine Jeanville.

FÖR ATT DE SKULLE TACKA HERREN DÄRFÖR ATT HANS NÅD VARAR EVINNERLIGEN.

OCH HOS DESSA, NÄMLIGEN HEMAN OCH JEDUTUN, FÖRVARADES TRUMPETER OCH CYMBALER ÅT DEM SOM SKULLE SPELA, LIKASÅ ANDRA INSTRUMENT SOM HÖRDE TILL GUDSTJÄNSTEN.
1 Krön. 16:42.

Från industri till lovsångsplats.


Hemans pappa var alltså Sera. Men här heter han Mahol… så rörigt!
Men namnbyte är vanligt i Bibeln allt eftersom en människa får en ny identitet och ny funktion.

Jesus säger ju till Simon att han skall heta Petrus, som betyder "klippa".
När de första hedningarna döptes fick de också nya namn i dopet, som markerade deras nya gudsförhållande.

Sera har blivit Mahol.

Sera betyder "Goshing Light", det Forsande Ljuset, den Framstormande Energin, soluppgången.

Nu har han fått en tjänst i templet och skall leda sången, musiken och dansen - som alltså är en enhet.

Mahol betyder Cirkeldans. Han är alltså dansledare inför Guds ansikte...!!

Snart börjar dansen.
 

Denne man, Mahol eller Mr Dance, var alltså tvilling med Peres, som var äldst.
Och om man läser släkttavlorna noga i 1 Krönikeboken kapitel 2, så ser man att från Peres kommer Hesron… som födde Obed som gifte sig med Rut, och de födde Isai vars sjunde barn var David!

Hoppas att du hänger med och att jag inte skriver fel...

Det betyder att den feniciska kvinnan Tamar bar i sitt sköte DNA till både Dansen och till Messias!!
Hon hade frukterna av Tillbedjan, Worship, i sin kropp, under sitt hjärta!

Det är verkligen mycket stort!

Och den stora örnens vingar gavs åt kvinnan...
Uppenbarelseboken kap 12:14.
 

Och inte nog med det - Sera/ Mahol var egentligen först, men trädde tillbaka för att släppa fram sin bror Peres.
Dansen kom före Messias... Tempeltjänaren var före sin Herre, men väntade, backade, och lät honom komma först... !!

Sång, musik och dans släpper fram tillbedjans subjekt - Gud själv.

Hela mitt hjärta fylls av denna underbara insikt!!

Detta kreativa utryck är alltså mycket mer än sitt eget mål - det betjänar Gud!!

- Därför skall vi ge tillbaka Jeshua, Jesus, Messias, till vår "storebror" det judiska folket! sa Christine och Sodapop.

Tamar hade löftet i sin kropp. Löftet är ännu inte uppfyllt i Israel - - - men varje danssteg som vi tar, bidrar till att löftets uppfyllande kommer allt närmre!

Dansen uppfyller löftet.
 

Rött märke på handleden. Det finns mer att skriva om det, om hur översteprästen hade ett rött band runt handleden, vilket markerade tillåtelse att gå in i det allra heligaste. Detta måste jag dock kolla upp så att jag förstod Christine rätt.

Att dansa är en kallelse.

- It's a call on you! ropade Christine.

- Dance! Open the way for Jesus, be his priest, now.

När du dansar inför Gud så är du en del av Gudsfolkets prästerskap!
Vi kan alla ha denna position genom Jesus. Hans frälsning och ljus flödar genom oss.

Psalto. Gud dansar genom oss.


Jag avrundar detta bibelstudium med att belysa vad tre av Mahols söners namn betyder.

HEMAN = Trofasthet, Faithfulness, Truth, Trohet.

Heman är i sin tjänst en pelare i Guds tempel. Han är styrka. Genom sin musikaliska tillbedjan tar han emot näring från Gud och ger det vidare.
Eller som Sodapop sa:

- Recieve food from God and give food.

Det var precis detta David gjorde då han dansade framför förbundsarken. Han gav folket andlig mat! Dansen var näring från Gud.

- Listen, recieve and release. Lyssna, ta emot och ge vidare, sa Sodapop.

- Dansa och ät! Prästerskapet i Gamla Testamentet ger dans som mat, men även fysisk mat till magen. Allt hör ihop!

Cirkeldans. Dansa och ät!


Den andre sonen hette KALKOL.

Kalkol = en bägare där insida och utsida är lika viktiga. Det handlar om ett läkande, både av insida och yttersida.
Kalkol bär budskapet om att bli tvättad, förvandlad och läkt, både emotionellt, fysiskt och andligt!

När någon frågar:
- Varför dansar du?
Svarar jag:
- Därför att det står i Bibeln. Det är en gåva från Gud. I reed it in the Bible. It's my Foundation.

Idag har vetenskapen kommit ikapp de bibliska sanningarna.
Nu för tiden finns det dans-terapi...

- Gratitude gives Health. Forgivness gives Health!

Tacksamhet ger hälsa, det vet vi idag, liksom förlåtelse. Dessa inre skeenden är avgörande för att kroppen skall vara hel och frisk.

Men då gäller det också att veta att det är Gud som är Gud, inte vi.

- God is the Creator. It's not the Creation that is God...

Vi ska inte förväxla skapelsen med Skaparen. Det är inte samma sak.

- Gud ger oss ord genom dansen, sa Christine. Uppenbarelser kan komma den vägen. Dansen har mun...

Och så berättade hon hur hon stammade som barn och var mycket blyg. Dansen läkte henne. Kalkol blev verklig för henne. I Gudsrelationen fick hon ord som kom lugnt och fint.

- Recieve food. Give food! This is what happen when you worship…


En biblisk församling.


Tredje och sista namnet är DARDA (eller Dara, som det stod på ett ställe).

Darda = The Pearl of Knowledge of God.
Darda är kunskapens pärla om Gud.

För mig själv tänkte jag på Frälsarkransarmbandet som börjar med Gudspärlan. Kunskapen om Gud är sannerligen den dyrbaraste!

Hans namn uppmuntrar till att lära känna Gud mer. Genom dansen.

Dessa fyra personer - Mahol, Heman, Kalkol och Darda - tillhör Vishetens folk runt kung Salomo.

Gyllene frukt.


Mahol är son av Juda, son av den stam som har i uppgift att tillbe Herren.
Det hör också ihop med Myrra.

Christine förklarade hur myrran har en antiseptisk och inflammationshämmande verkan, men som också lindrar vid dödens inträdande.
Vi ska dö, men vet att vi kommer att uppstå i ny skepnad.

- To die in our flesh.

De tre vise männen kom med gåvor, bland annat myrra, som var en profetisk hälsning att Jesus skulle dö - för att uppstå till vår försoning.

- Dance is sacrifice. Dans är offer.

David dansade i offertjurarnas blod... vi "dansar i Jesu blod"... men där här får vi fördjupa oss i en annan gång, det kräver nämligen också en noggrann bakgrund för att inte det skall bli makabert, eller hur!

Davids harpa i Jerusalem.


Christine och Sodapop avslutade sin undervisning i Kungsportskyrkan i Huskvarna denna helg, med att säga:

- This fruits of the dancing can reach Sweden, and change Sweden... This is how to bless a nation.

Ja tack!!

Sverige behöver åter vinnas för Gud.
Och kan jag vara med i denna underbara uppgift så ställer jag mig helt till förfogande!

I bön för Sverige.


Att läsa mer:
www.psalto.se
www.icdf.com

De allra varmaste hälsningar från eder sekreterare och bibelstudieledare,
Helene F Sturefelt,

- diplomerad dansledare och präst i Karlskrona Stadsförsamling



Inte ensam mer!



PSALTO - DANS SOM TILLBEDJAN och ICDF

Psalto, den kristna dansgemenskapen.


Gud har tusen språk. Dansen är ett av dem!

Jag har varit på 25 års kalas i Huskvarna. Vi har ätit tårta och dansat på borden - inte! Men väl i Kungsportskyrkans stora idrottshall.

Följ med på en mycket spännande helg i lovsångens tecken.

Det är PSALTO - den kristna dansgemenskapen i Sverige - som bjuder in till årliga träffar med dansande inspiration.

- Varför dansar du?
- Därför att det står i Bibeln.
- Gör det??

Psalto 25 år.


Detta inlägg är en fortsättning bibelstudiet jag skrev den 28/9, om själva ordet "dans". Läs mer här:

https://helenesturefelt.blogspot.com/2018/09/dans-i-bibeln.html

Jag delar upp detta i två delar. Först kommer den undervisning som vi fick i Kungsportskyrkan i Huskvarna, nästa inlägg är själva bibelstudiet.

Nu fördjupas kunskapen genom de två franska gästdansarna som besökte oss; Sodapop och Christine Jeanville. Från Paris till Huskvarna.

Vykorten, som jag bildsätter med, kommer från deras
 dansskola i Paris, Machol Danser la Vie!


Herren har tvättat mig ren. Hesekiel 16:9.


En ballerina och en hiphopare… En ljus, lätt och smal, och en mörk, tung och stor... som Gud förenat i kärlek... vilket underbart par! Vilket samarbete och vilket flöde de hade mellan sig!

Sodapop var Christines hiphop-lärare. De blev förälskade och så småningom gifte de sig, 2003, och Sodapop blev även frälst.

- Var inte rädd för världen! Du kan vara ett ljus i den sekulariserade världen.
You are shining of something that is not taugth.
Du strålar av något som man inte kan lära sig. Gud dansar i mig! Gud dansar i dig!

Dansarna är ett prästerskap!
- In a gentle way, not to perform.

Sodapop, Christine, Tove och Maria.


Christine och Sodapop förmedlade Guds ord till oss på ett ljuvligt sätt.

- All is about worship.

Allt handlar om tillbedjan. Detta är inte något uppträdande. Allt vi gör är tillbedjan till Gud, även dansen!
När du står i Gudstillbedjan så kan Guds fiende inte komma åt dig... Herren skyddar dig, och Herren tar hand om motståndarna.

Vi gick sakta runt i gymnastikhallen och intog rummet. Vi fick "presentera kroppen" för Gud, så även våra ärliga känslor, för att kunna öppna oss inför det flöde Gud ville skulle strömma igenom oss.

Detta har jag längtat efter i hela mitt vuxna liv! Dansen som tillbedjan till Gud. Hela min varelse ropade "JA!". Och tårarna rann stilla ned på mina rosa dansskor... Detta har jag vetat länge, men utan ord.


Fötternas bön.


I Paris har de en dansskola där de lär ut "worship-dance", dans i tillbedjan - "Machol school".

Machol var en av tempeltjänarna hos kung Salomo. Hans namn betyder just "dans i cirkel".
Han och hans tre söner stod just i denna lovssångstjänst. Jag trodde att vi nu skulle få lära oss gamla israeliska danser, men så var icke fallet.
Det var modern dans, på led, men med motivation ända ned till Gamla Testamentet.

Att dansa med denna inställning handlar om intimitet med Gud, om att dansa med auktoritet från Gud.
Precis som vi består av kropp, själ och ande så är denna tjänst inför Gud också tredelad:
- Sång, musik och dans hör ihop! De tre går inte att separera. Gör vi det, förlorar vi en viktig bit.
Likaså mår vi dåligt om vi inte ger näring både åt kropp, själ och ande.

- Listen, recieve and release (give) sa Sodapop.
Lyssna, ta emot och ge det vidare, släpp det fritt det som Gud gett dig.

Gemenskap. Känn in. Dela.
 
 

- It's about restoration, freedom and healing. Det handlar om upprättelse, frihet och läkande, sa Sodapop.
Dansen är identitet i rörelse, som läker hela människan.

- God is a God of movement. Vi behöver mer av rörelse in i kyrkan.

Rörelse = liv. Inte aktivism eller stress, utan vi rör oss utifrån en trygg plats där vi kan andas med Gud.

Bibelns ord för Ande är "roach". Gud har andats ut sin ande och vi andas in Guds ande.
Då blir dansen en relation med Gud, inte en teknik.

- Men jag kan inte dansa, kanske du tänker.
Andas med Gud! Då kommer rörelsen, sa Christine. Då blir vi Ett. In love. En kärleksrelation.

I denna rytm dansar vi livet. Det är inte koreografi det handlar om. Det är snarare att vara i enhet, med alla dansare, med alla kreatörer runt om i världen.
Vi har så många gåvor, inte bara dans. Vi kan samtidigt också måla, sjunga, spela, skriva...

- Bring them out!

Gud är rörelse. Inte statisk.


1 10 år har Christine och Sodapop rest runt i hela världen för att dela med sig av "dance of worship". De har lång erfarenhet och även studier i Guds ord. De har frågat rabbiner om de uppfattat bibeltexterna rätt.
Gamla Testamentet - Torá - talar mest till huvudet. Nu vill de ge Ordet tillbaka till det judiska folket - men via kroppen!

- Israel is the chosen people. Israel är Guds utvalda folk, ja, de är som en äldre broder för oss kristna, sa Christine. Nu  vill vi visa vår storebror dansens välsignelse.
När det står skrivet "God make the miracles" så står det egentligen ordagrannt:

- God dances the miracles! Gud dansar miraklerna! "Adonaj machol… "


Mitt barn, du är alltid hos mig. Lukas 15:31.


Det var mycket intressant att lyssna till dem!

Sedan dansade vi denna erfarenhet.

Jag trivs bäst med dans i cirkel för att skapa ett tydligt fokus, och för att kunna se varandra, men här stod vi alltså på led.
Varje steg och rörelse var i tacksamhet och bön till Gud. Det gjorde mycket gott.

Men när sedan Sodapop på kvällen skulle lära oss ut hiphop som tillbedjan, då sa mina muskler stopp... Det var för knyckigt, för manligt och pluffsigt för mig... Men nu kan jag grunderna, bara så ni vet!
Se upp!

Snart dags för hip-hop!


Den kristna dansgemenskapen PSALTO ingår i en internationellt nätverk, International Christian Dance Fellowship. www.icdf.com

Ordföranden Jan Dyer (kvinnonamn i England) berättade hur dans är ett mycket fint missionsredskap.

Jag blev väldigt uppmuntrad, det är även min erfarenhet. Särskilt cirkeldans - Helig Dans - är lätt för många att komma in i. Men då är det viktigt att centrum är tydligt.

Jag hörde många i Kungsportskyrkan vara tveksamma till Helig Dans, att det är flummigt och kommer från New Age.
Det gör det inte, men tyvärr är många dansledare inte kristna, därför kan cirkeldansens syfte bli otydligt.
Själva utbildningen till diplomerad dansledare är religiöst neutral, där olika kulturers danser finns med, även från andra religioner.
Det är i sig gott att få använda i integrationen, men som kristen vill jag ha Gud tydligt i dansens mitt, någon annan vill jag inte tillbe.

Textil ikon. Mitt dansmatta i Karlskrona.
 

Jan Dyer berättade om en kvinna i Indien, Susanna Harrington, som arbetar med danser som ett sätt att hjälpa människor till befrielse.
Hon tar det folkliga danserna och ger dem tillbaka till Gud.

- She take the indian peoples dances and give them back to the Lord.

 Läs mer på ICDF Network for South Asian Dance.

Men det är en andlig kamp och inte alls självklart.
Susanne hade tagit sig an en dans som heter "bha rat antyum" (stavar jag rätt?).
Denna hinduiska dans innehöll tillbedjan till demonerna... Hon renade dansen om och om igen, hela tiden i tillbedjan till Jesus på korset och hans försoning, ända tills hon såg demonerna sitta i träd... för att till sist ge sig av...

Pånyttfödelse.


ICGF's ordförande Jan berättade även om Mary Jones som skapat danser som alternativ till yoga, där dansen är välsignad och tillägnad Skaparen.
Den dansen heter "Cara Mayan".

Mer finns att läsa som sagt på www.icdf.com

Nu samlar jag ihop mig för att sammanfatta själva bibelstudiet.
Vi ses i nästa inlägg!

Dansande hälsningar från Helene F Sturefelt.


fredag 26 oktober 2018

TRÄDHERDEN GRÅTER

Sölvesborg.


Regnskogen skövlas och vi fäller träd i staden.
Vi suger ut naturen och orkar inte samarbeta. Bort med alltihop! Ge plats!

Åt asfalt och betong.

Och genmanipulerade grödor.

Detta är trädherdens sorgesång.

Östergötland.


Det fanns en vacker gran som jag alltid hälsade på när jag gick ned för trappan.
Fru Gran stod några tomter längre upp, vid några villor, och denna morgon hörde jag det förhatliga ljudet av motorsåg.

Jag stelnade till i trapphuset. Vad i all sin dar... ??

Sitter det en gorilla i trädet?
Nej, det var en arborist med motorsåg i handen. Gren efter gren hade han sågat av. Nu var det bara toppen kvar.

Detta är inte sant. Detta får inte hända.

Trädherdens hjärta pumpade hårt.

En annan skog.


DEN RÄTTFÄRDIGE GRÖNSKAR SOM ETT PALMTRÄD,
SOM EN CEDER PÅ LIBANON VÄXER HAN TILL.

JA, SÅDANA ÄR PLANTERADE I HERRENS HUS,
DE GRÖNSKAR I VÅR GUDS GÅRDAR.

ÄNNU, NÄR DE BLIR GAMLA, SKJUTER DE SKOTT,
DE FRODAS OCH GRÖNSKAR
FÖR ATT DE SKALL FÖRKUNNA ATT HERREN ÄR RÄTTFÄRDIG...
Psaltaren 92:13-16.

Marbella.


Storståtlig har hon stått där, i många år. Varje morgon har jag sett vinden svepa igenom hennes grenar. Solen har färgat hennes kottar gyllengula.

I henne har jag läst vädret.
Fru Gran har gett mig årstidernas skiftning och vädrets ombytlighet.

Hon var min glädje.

Till idag.

Motala.



SE DÄR EN MAN SOM INTE GJORDE GUD TILL SITT VÄRN,
UTAN FÖRLITADE SIG PÅ SIN STORA RIKEDOM,
TROTSIG I SIN LYSTNAD.

MEN JAG SKALL VARA ETT GRÖNSKANDE OLIVTRÄD I GUDS HUS.
Psataren 52:10.


I natt drömde jag om stora svarta moln. Jag vaknade av bröstsmärtor och vände mig om.
Molnen stod på högkant, de flyttade sig hastigt över den annars blå himlen.
Plötsligt sprack de två minsta molnen och upplöstes i svarta sotflagor.

Jag vaknade.

Vad är dag? Vad är natt? Vad finns kvar?

Sorg. Smärta.


I Brasilien skall de välja ny president. Han som troligen kommer att få makten tycker inte att Europa ska lägga sig i hur de hanterar sina naturtillgångar. Vill de gräva gruvor, då gör de det. Vill de skövla regnskog för att odla annat, då gör de det.

Eventuella klimatförändringar hänför han åter till avsändaren. I Brasilien är det inga problem.

Vi ser det på ett annat sätt. Försvinner regnskogarna rubbas balansen i naturen. Dessa enorma gröna lungor ger liv till oss allihop.

Men var och en har sin näsa närmast.

Ingen skugga på min tomt.

Vår granne.


Trädherden vet att skövling hör ihop med patriarkatet.
Träd och kvinnor hör ihop.

Vi växer med djupa rötter, ger syre in i relationerna, ger vindskydd över familjen, suger upp vatten och dränerar mark. Träden renar luften och absorberar våra utsläpp - som en förtäckt hälsning av Skaparen själv...

Fru Gran är borta. Nedsågad i bitar. Styckad. Ett styckmord, kan man tycka.


Skogen talar.



Nu blir det solsken över poolen.

Nästa sommar fyller de den med kommunalt vatten, som snart inte finns...

Under tiden hamnar granen i brasan och värmer de samvetslösa sinnena.

DÅRARNA SÄGER:
- DET FINNS INGEN GUD. Psalt 53:1.

Motorsågsmännen säger:
- Vi behöver inga träd.

Trädherden gråter.

Trädherden gråter.


Granen och grannen. Grannens gran.
Brasilien och Sverige. Blekinge och Östergötland. Män och kvinnor.

Utan träd dör livet på jorden.

Helene F Sturefelt.



tisdag 23 oktober 2018

NATIONELLT PILGRIMSMÖTE i GÖTEBORG


Krax! Vart är ni på väg?


Vart är vi på väg?
Vi spanar efter framtiden och undrar vart vägarna nu vill leda oss.

Det har varit stort nationellt pilgrimsmöte i Göteborg den 19-21 oktober.

Pilgrimsrörelsen i Sverige är 20 år i sin moderna form. Gustav Vasa skulle bara veta vad han förbjöd... och hur det har uppstått igen, femhundra år senare, med full friskhet!

Jag vill dela några tankar från detta möte, där Masthuggskyrkan var platsen där vi träffades.

På högsta platsen vilar denna relativt nybyggda kyrka, och fungerar som ett landmärke för sjöfararna.
Utsikten över Älvsborgsbron är magnifik!

Och klocktornet blir samtidigt den ledfyr som Jesus själv är för oss.

Masthuggets kyrka.


Göteborg är min födelsestad. Min känsliga kropp jublade över att åter få vara på de breddgrader där jag föddes. Hemma. Naturen ser ut som den ska. Folket pratar som de ska.
Jag behöver inte känna mig vilsen eller främmande.
Vilken känsla!

Pilgrimsrörelsen är en mycket god ingång för många att ta sin längtan efter tro på allvar.
När man går i långsam takt får tankar och känslor plats. Tystnaden är viktig - i gemenskap med andra!

Mitt hemlands språk!


Första SPANINGEN.

Martin Lind, biskop emeritus, åkte med samma tåg som jag till mötet.
- Hej Helene!
- Hej Martin!
Oavsett titlar är vi Guds folk på vandring. Det är fint.

Biskop Martin vill ha en politisering av pilgrimsrörelsen.
Han tog sin utgångspunkt i ett tragiskt mänskoöde i Ungern.

- I Ungern blev en man skjuten för att han var rom. Han fick ingen rättegång och familjen utarmades totalt. I detta Europa, där folkrensning fortfarande sker i smyg, vandrar vi... Det håller inte! Vi måste få ett politiskt ansikte!

Altaret, Masthuggets kyrka.


Han fortsatte:

- Kyrkan reagerar inte, varför? Jo, då riskerar de att få hela sitt anslag indraget av staten och då kan de inte existera alls...
Vilken återvändsgränd!

Jag tänkte många tankar.
Utan pengar - ingen sanning. Med pengar - andras sanning. Den fattige har sitt att säga, den rike något helt annat. Endast Gud ser hela sanningen.

Men vem ska säga den?!

Och vad får det kosta?

Vad händer med vår egen Svenska kyrka om ekonomin rasar ihop p g a medlemsras? Blir vi ärligare då? Eller tystare?

Vilken tystnad?


Martin Lind hade tre punkter i sin framtida spaning:

1. Samhörighet. Pilgrimsvandringarna är en protest mot splittring. Den visar att vi alla är Guds avbild.

2. Enkelhet. Vi kan alla förenas i de mänskliga villkoren. I det ligger också en medvetet grön livshållning.

3. Tystanden. Den är helt avgörande! Tystnaden är guld värt. Det är demokratins rum för allas tankar och böner.

Kyrkans timmerbjälkar.
 

ANDRA SPANINGEN kom från Sofia Olsson.

Vart är vi på väg? Behöver pilgrimslivet ta en paus?

1. I 1 Mosebok läser vi om Hagar som fick en fråga av ängeln:
- Varifrån kommer du?
Hagar svarade:
- Jag har rymt... och svarade egentligen inte på frågan.

Kan vi hitta våra svar bakåt? Vad kan historien lära oss?

Idag är vi på väg rakt in i klimatkriser och flyktingkriser. Vår kontext är sekulariserad och vi står inför stora utmaningar. Större solidaritet kommer att krävas av oss.

2. Paus? Lyssna på kroppen!
Vi är så styrda av schema och planeringar att kroppens rop och behov inte hörs. Pilgrimen får inte ha så bråttom på sina vandringar att pausen inte får plats.
Även den spontana vilan är viktig när värkande ben gör sig påminda.

3. Hållbarhet. Pilgrimen vill bidraga med ett lugn så att livet blir hållbart.

Vandringspaus.


TREDJE SPANINGEN kom från journalisten och katoliken Gert Gelotte.

Han pratade runt ämnet i cirklar så jag kunde inte anteckna... Jag behöver struktur för att kunna lyssna. Det här var mer en berättare. Gott så.
Några lösa meningar präntade jag dock ned:

Vem är den frivillige vandraren i Sverige idag?

Vem är den ofrivillige vandraren? Kan man verkligen kalla en flykting för pilgrim?
Nja... i viss mån... Bönen förenar. Bönen om ett nytt liv i trygghet.

Är tiggaren en pilgrim?
Nja... även här förenar bönen, bönen om rättvisa, arbete och bostad.

Vandrare i Slottsskogen.


Är vandringen sitt eget mål?

Gert Gerlotte svarade:

- När vi går, då är vi i kontemplativ bön inför Gud. Och då är vi ju egentligen framme vid målet!
Vägen och målet sammanfaller i pilgrimsvandringen!

Ja! Just det!

Så glad jag blev där jag satt i kyrkbänken.

Jag går inte för att "söka Gud". Jag är redan framme! Funnen! Älskad! Befriad.

På förmiddagen pratade jag med Geir från Norge just om detta.
- Många sökare vågar inte komma hem, sa jag, för då måste de ta ställning till det de funnit. Då är det bättre att ständigt söka, plocka av det religiösa smörgåsbordet och inte utkrävas ansvar för vad de valt.

Men att vara "funnen" av Gud gör att jag istället kan söka Guds närvaro ännu mer - i djupet, i höjden i bredden... Det är stort!

Och just då passerade vi en fågelholk i Slottsskogen...

Hemma! I tallskogen.


Journalisten fortsatte sin spaning:

- På medeltiden var det viktigt med ord och exakta formuleringar. Kristendomen blev allt mer teoretisk.
Men med pilgrimsrörelsen får Guds ord "kropp" igen!

Tro med fötterna!

- Vandringarna ger oss kontakt med naturen igen. Vi får hjälp att komma ut. Det läker stress.
Och jag upptäcker att jag redan är hemma...

… sade denna katolik och satte ord precis så som jag uppfattar det hela!


Alltid framme. Hemma.


Nästa bekantskap var en lång och gänglig man, mycket lik sin far. Det var Mattias Lönnebo, son till f d biskop Martin Lönnebo.
Linköpings stift har producerat många goda pilgrimsteologer...

FJÄRDE SPANINGEN. Mattias Lönnebo sa att pilgrimsrörelsen bär på något stort.

- En väg utan mål är tung att gå.

Och man bygger inte en väg om det inte finns något att komma fram till, tänkte jag.

- Målet formar vägen, fortsatte Mattias. Om man har lyx och underhållning som mål med sitt liv, ja då formas livsvägen efter det.
Men om himlen är målet, då blir vägen helt annorlunda!

Pilgrimsvandringar är ett sätt att ta itu med livet. Det fysiska och det andliga hör ihop.
Vi tränar oss i nåden. Korset kan frigöra en väldig kraft.

Målet för oss är Guds rike där Guds kärlek råder helt.

Sedan berättade han om hur han som militärpastor vandrat med kristna soldater till en plats där nordfolket härjat på Irland som vikingar för tusen år sedan... men nu kom i fredliga avsikter.

Mattias Lönnebo, själv författare och präst, gav tips på litteratur som innehåller pilgrimsmotivet:

- John Bunyans "Kristens resa", Tolkien Sagan om ringen, Natt i Lissabon, Dan Simmons science fiction "Hyperion" med sina tidsgravar och en korsparasit vid namn Cruciform…

Själv har han skrivit flera fina böcker riktade till barn och ungdomar där Frälsarkransens pärlor finns som dolda skatter.

Frälsarkrans och Nyckelordskrans.


Två saker till vill jag lyfta fram, eller rent av tre. Det är Pilgrims-katekumentatet i Lunds stift, Barn-Pilgrim i Uppsala stift samt hur vi digitalt kommunicerar vårt arbete för att nå ut.

Pilgrimspräst Magnus Malmgren från Lund berättade om pilgrims-katekumenatet:

- I Lunds stift har vuxenarbetet i kyrkan haft stor prioritet. Kombinationen samtal +  liturig + dopundervisning leder fram till att välkomna sökande människor in i vår kristna tro, och att bli välkomnad in i kyrkans gemenskap.

Men vad gör man om man känner att "kyrkan är inte min grej"? Vad är nästa steg i så fall?
Det är då kombinationen pilgrimsvandring + katekumenat har vuxit fram.

Under rubriken "Söka Helande Tro" har nio endagars-träffar formats.
Samtalet har kretsat kring i tur och ordning:
- Att vara välkommen, Att vara sökare, Kallelsen, Helande, Bekräftelsen, Vad är Tro, Sändningen samt en retreat.

Magnus Malmgren bekräftade det jag tänker att sökandet inte bara handlar om "finns Gud" utan "när Gud finns, hur gestaltar det sig i mitt liv, på djupet?"
Det är en lång process som ger stor effekt.

Läs mer på www.pilgrimsvagen.se

Till kommande sommar 2019 planeras även en längre vandring genom Blekinge och Skåne för att fira 10 årsjubileet av den pilgrimsväg som upprättades 2009.

Pilgrimscentrum i Göteborg.


Från Uppsala kom Nina Garlöv och berättade om deras mycket spännande arbete med barn.

Barnen har rätt till andlig utveckling. Vi är bra på det fysiska och sociala, men glömmer det andliga. Vi vänder på det! Och låter andligheten komma först, sedan kropp och kamratskap.

BarnPilgrim - där får barnen lära sig att vandra och hålla andakt. De får ta ansvar. Efter tre år, i ca 11 årsåldern, är de mogna för en enkel pilgrimsledarutbildning.
I maj varje år ordnar de en familjevandring där barnen är ledare!

Barnen har en egen religiös kontakt med Gud.
Vi får inte glömma att Gud själv är först hos barnet... inte vi.

Rent praktiskt har församlingen gjort små fina pilgrimspass, klistermärken, de täljer pilgrimsstavar - gärna tillsammans med den lokala scoutföreningen - eller gör en pilgrimsflagga.

Uppsala stift har byggt upp en 3 årig "utbildning" hur man kan arbeta med barn på detta sätt, och vilka bibeltexter som kommer naturligt.

Tyvärr hittar jag inte sidan på Uppsala stift, du får leta själv...

Uppsala stifts barnpilgrimer.
 
 
Det sista jag vill lyfta fram från det nationella mötet var samtalet kring den digitala kommunikationen vad gäller pilgrimslivet.

Det finns många pilgrimsleder runt om i landet, men hur når vi ut?

Hali Lidell har en facebookgrupp kring vandringar på Caminon i Spanien.

Hur ser kommunikationen ut om tre år? Fem år? Finns Facebook kvar, Instagram, Twitter?
Behöver vi utveckla pilgrims-poddar och pilgrims-appar?

Och bloggar är förmodligen helt ute... De är för långsamma...

Jag är helt ute. För långsam.

Ändå är det det som är pilgrimens kännetecken. Att vara ute... att vara långsam...

Seminarium.


Sturellas Fotoblogg är så inaktuell! Jag är så mycket dåtid. Digital forntid.
Ändå sitter jag kvar här.
Eftersom jag tror på det långsamma och inte bara ytlig information och korta klipp.

Och framför allt vill jag finnas här för alla er som inte kan vandra, som inte orkar gå, som har ont i benen eller vill slippa interagera socialt...
För alla er finns det möjlighet att fortsätta "vandra" digitalt med mig här på denna urgamla blogg.

Om du håller med mig - skriv gärna en kommentar. Jag vill ha bekräftelse på att jag inte är helt fel ute, trots allt.
Mina elektroniska fotspår är kanske väldigt ensamma...

Nejdå, det tror jag inte. Det märkliga är att Jesus själv finns med - över allt!

Masthuggets stav.


Pax et bonum. Frid och allt gott!

Och tack till alla på Göteborgs Pilgrimscentrum för ett mycket väl genomfört nationellt möte!

Gående hälsningar,
Helene F Sturefelt,

- som tipsar om det norska pilgrimsarbetet vid Svinösundsbron, genom Geir Karlsen.
Sök på Pilgrimsfelleskapet S:ta Maria, Sarpsborg.

- och som gläds åt att Göteborgs stift stöder ett arbetsprojekt i Ungern, där kvinnor får arbete med att odla lavendel till fin lavendelolja - "Flower of Hope". Det är verkligen mycket positivt! Stöd detta.
Sackeus.se/Lavendel

Lavendelprojekt.