BISKOPSVISITATION

Visit i Svenska kyrkan.

- Att komma på visit eller visitation, sa biskop Johan, kan jämföras med när jag hälsar på min svärmor; det är en visit. Men när svärmor hälsar på mig, då är det visitation...

Med skämtsamt allvar har Karlskrona-Ronneby kontrakt besök av biskop Johan Tyrberg under fem dagar denna vecka.
Svenska kyrkan är en sammanhållen, episkopal kyrka, där biskopen gör "tillsyn" i alla stiftets församlingar. Nu var det vår tur att utsättas för denna "kontroll" - i det bästa syfte - i god samtalston.

- Framför allt är det kyrkoherdarna och kyrkorådets ordförande som bär det största ansvaret och därmed får den största tillsynen, sa biskopen.

Alla inventarier, såsom textilier, nattvardssilver och fastigheter, är överlåtet på prostarna.
Och nu skall vi avge rapport samt stämma av läget för vår kyrka, sa biskop Johan och tog upp sin mobil - och fotograferade oss alla!

- Till Instagram!

Biskopen fotograferar!

Jag ska dela några tankar hur jag upplevde den här dagen.

Flitigt antecknade jag goda ord från prosten Pamela, biskop Johan - som för övrigt är min studentkamrat - och gästföreläsare Ingegerd Sjölin, samt chefredaktören från Sydöstran; Anders Nilssons intervjufrågor till biskopen.

Men glömde anteckningsblocket på en bänk...

Så är det att leva i bakvattnet av en lång utbrändhet. Hjärnan är fortfarande utmattad och orkar inte "komma-ihåg-var-la-jag-den-nu-då..."
Så är det för många, men för oss är detta särskilt känsligt.

Nåväl.

Med örat vänt...?

Vi var samlade på konsthallen i Karlskrona, anställda och förtroendevalda, ca 200 personer sammanlagt. Det var en härlig känsla av gemenskap och en förväntan låg i luften. Jag glömde bort att vi inte var i Lund... Karlskrona kan också! Absolut.

För mig, som varit borta och sjukskriven i över fem år, var detta en stor dag.
Skulle jag orka? Skulle jag klara av att vara bland så mycket folk? Skulle jag mäkta med att möta och knyta an till dessa forna arbetskamrater igen?

Illa tilltufsad av livet måste man ha en strategi.

Jag går alltid in sist, ser mig om, hittar sista stolen, närmast dörren. Solglasögon, solskärm och ytterjacka. Skydd mot intryck och intrång. Försiktighetsåtgärder.

Konsthallen, teologhall idag.

Det var som att kliva in i en tidsmaskin.

Där är några arbetskamrater från Lyckeby där jag var pastorsadjunkt på 1990-talet.
Där är min bästa kantorskompis från åren uppe i Blekingeskogarna. Vilka gudstjänster vi gjorde!
Där är f d begravningsentreprenören Arne - åh, så många mänskoöden vi burit tillsammans...

Och där är ju en gammal studiekamrat från Lund!
- Grundkursen 1983...
Och några duktiga församlingspedagoger och kloka diakoner.

Starka känslor rördes om.

Kyrkoarbetare.

- Välkomna i Jesu namn! ropade prosten Pamela med sitt största leende. Vi sjunger Psalm 3!

HELIG, HELIG, HELIG
   HERRE, GUD, ALLSMÄKTIG!
   NÄR DEN NYA DAGEN GRYR
   VÅR LOVSÅNG TILL DIG GÅR.

HELIG, HELIG, HELIG
    NÅDEFULL OCH MÄKTIG
    DIG VI TILLBEDJA
    GUD OCH FADER VÅR.

Lovsång under taket.

Mäktigt steg lovsången upp under konsthallens vackert välvda valv.

Prosten redogjorde kort att det visat sig vara god ordning i alla församlingar vad gäller de yttre inventarierna. Bakom altartavlan i Heliga kors kyrka i Ronneby hade de hittat en mycket intressant inskription, som blev som en hälsning från förr, rakt in i vår tid, från forntida tros-syskon:

   "VI HÖR ORDET
      VI KÄNNER FÖRÄNDRINGEN
         VI VET INTE SÄTTET
   MEN TROR PÅ HANS NÄRVARO".

Citat av Durandus från 1586!

Pamela hälsar välkommen.

I varje tid känner människan av spänningen mellan "dåtid - nu - framtid".
De konservativa biter sig fast vid Förr. Den bekymmerslöse lever i Nuet. De visionära längtar alltid framåt.
Inte konstigt att det knakar i fogarna mellan oss ibland!

Det var detta som f d rektorn på Pastoralinstitutet Ingegerd Sjölin föreläste om.

"Med örat vänt bakåt och blicken vänd framåt".

Att man kan göra statistik så levande intressant! Vi lyssnade med skärpta öron. Framåt.

- När jag prästvigdes, berättade Ingegerd, gällde kyrkolagen från 1686, bibelöversättning från 1917, det var 1937 år psalmbok... Prästerna var statsanställda.
Nu är vi anställda av den lokala församlingen, arbetar under kyrkolagen från år 2000, med en bibelöversättning också från år 2000, och med 1986 års psalmbok.

Det är mycket stora skillnader!

Levande statistik.

Hon konstaterade med siffror att ju färre gudstjänster vi firar, desto färre kommer... Alltså, det kan vara kontraproduktivt att säga:
- Eftersom det inte kommer så många till kyrkan, drar vi in på gudstjänsterna...

Liksom.

Vilket gör att ännu färre kommer. Vi måste satsa framåt.

Antalet högmässor minskar, medan antalet andra slag av enklare nattvardsgudstjänster ökar.

HHN. Herrens Heliga Nattvard.

Dopfrekvensen är dock förhållandevis hög i Blekinge, med ca 80 % av alla tillhöriga som tar emot dopet.
Och nu har medvetenheten ökat vad dopet betyder. Eftersom profana namngivnings-ceremonier är socialt accepterat nu, blir dopets kristna innebörd desto tydligare. Det är glädjande.

Likaså har tillgängligheten med "drop-in-dop" hjälpt till att fokusera på den kristna gudstjänsten - och inte det stora dopkalasen, som blivit till stor press för många familjer.

Följsamheten mot tiden är viktig, sa Sjölin. När kyrkan öppnade möjligheten att hyra församlingshemmen till dopkalas, så ökade även trycket på festen efteråt. Just därför är det så nödvändigt att kyrkan uppfattar församlingens behov, och backar.
Därav kom idén med "drop-in-dop", som kan låta slarvigt, men som är djupt evangeliskt.

Nya dopfunten.

Religions-sociologen Ingegerd Sjölin visade också att sekulariseringen har nått sin botten. Religionens återkomst är ett faktum.
Det är inte längre ovanligt att vi kan läsa tidningsartiklar om Gud, där tron debatteras och de existentiella frågorna får allt mer plats som ett "allmängods" - och inte bara som en tillbakaträngd parentes.

Detta konstaterade även chefredaktören då han intervjuade biskopen.

- Egentligen skulle vi skriva mycket mer om kyrkan... och inte bara när det händer något negativt...
Han fick en varm applåd för det uttalandet, som var sagt med uppriktigt intresse.

Sydöstran och Svenska kyrkan.

 

 

Biskop Johan talade också om att kyrkan själv bidragit till sin egen sekularisering.
Kyrkan har ju sedan sekler tillbaka organiserat hela samhället, med sjukvård, skolgång och sockenindelningar.
På 1860-talet reglerades kommun-indelningen, så att kyrkan befriades från de världsliga uppgifterna - alltså skola och sjukvård - och så kunde fokusera på folkets andliga hälsa.

Församling och kommun blev två olika delar i samhället.

Första gången jag hörde talas om detta var i Ängelholm, av framlidne kyrkoherden Bengt Åberg, då jag var en ung församlingsassistent. Inte hade jag en aning om att jag själv skulle få vara en del i framtidsresan och förändringsarbetet!

Sekulariseringen är alltså konsekvensen av det lutherska arvet - att varje människa själv är ansvarig inför Gud och själv kan läsa sin Bibel, utan prästers utläggning från latinet...

… men där denna självständighet dock inte bör gå över i den totala individualismen som glömmer kollektivet och gemenskapen.

Den kristne behöver gemenskapen.

Chefredaktören frågade på sitt mjuka vis hur biskopen såg på medlemstappet.

- Alla föreningar i samhället tappar medlemmar, blev svaret, människor vill inte binda upp sig och betala medlemsavgift för en längre tid. Så är det också för Lions, Rotary, scouterna... Vi får söka engagemanget på ett annat sätt.

- Kan det vara för höga trösklar till kyrkan?

- Både ja och nej. Alla är välkomna, men kyrkan behöver både tak och trösklar! Allt passar inte i kyrkan! Det finns många föreningar som gör bättre det vi försöker oss på. Men vi är bäst på att vara just kyrka - och det skall vi vara.

Fika.

Vi behövde sträcka på benen och organist Staffan ledde oss i psalmsång igen, psalmen 16, där teologin är djupt förankrad i de bibliska uttrycken.

KOM LÅT OSS NU FÖRENAS HÄR MED ÄNGLARNA I HÖJD.
SAMT TUSEN, TUSEN HELGON DÄR OCH SJUNGA I STOR FRÖJD.

HALLELUJA, O GUDS LAMM!
SOM HAR SEGRAT PÅ GOLGATA
HALLELUJA, HALLELUJA, HALLELUJA, AMEN! Psalm 16.

Till Guds ära.

Fylld av tankar och förhoppningar gick jag ut en runda på stan. Mässan i Fredrikskyrkan skulle börja om en halvtimme.
Jag gick ned till vattnet. Karlskrona är staden med havet närvarande, överallt. Det låg ett dis över horisonten. Den bleka oktobersolen skimrade igenom och värmde luften. + 17 grader!
Det är för varmt...

Jag är stolt att vara en del av Stadsförsamlingens arbete! Men jag har också gått en svår balansgång då jag återgick till den arbetsplats som orsakat så svår utmattning... Med rätt uppgifter, tydliga förutsättningar och nya infallsvinklar, så går det.

Fredrikskyrkan badade i eftermiddagssol på stortorget.

Den är ganska ful utanpå, som ett sädesmagasin... men otroligt vacker inuti! Alldeles ren och vit, där Guds ord sås ut som den andliga säd det är!

VI HÖR ORDET... VI KÄNNER FÖRÄNDRINGEN... VET INTE SÄTTET... MEN TROR PÅ HANS NÄRVARO.

Amen!

Tror på Guds närvaro.

Några av kontraktets präster och diakoner samlade ihop sig på trappan.
Kyrkoklockorna ringde in till gudstjänst. Processionen med korset gjorde sig redo.

Åter igen översköljdes jag av starka känslor när jag så hela kyrkan överfull...

Där är de som jag vigde en gång... och gamla kyrkvärdar från Tving.
Där är några som jag följt då familjemedlemmar vigts till sista vilan.
Där är dopfamiljen där barnen nu sjunger i kören.
Där är vänner från symbolpedagogikens grupper... och där är...

Nu var både solglasögon och ytterjacka av. Och jag möttes av varma leenden, där återseendet var ömsesidigt.
Det var som en försmak av himmelen! En förvåning över alla som var där... och att jag själv var där...

Välkommen in!

Flickkören från Aspö stod utspridda i kyrkan och fyllde luften med de sprödaste klanger, oändligt vackert. Eventuella tvivlare har inget försvar inför så andefylld sång, som går rakt in i hjärtat!

"Cristovao's Dream".

Kantor Anna Jefta är så begåvad och hjälper församlingen i tillbedjan inför Guds tron.

Livets smärta gör ont. Men skönheten kan också göra ont!

Båda kan dra hjärtat till Gud.

Nyrenoverade Fredrikskyrkan.

Prosten Pamela jämförde kyrkan med ett företag som är "växt-baserat" - men inte i motsats animaliska produkter, utan i motsats till stillastående. Kyrkan växer. Det gör den!

Och Karlskrona-Ronneby kontrakt verkar i tiden, med tiden och för evigheten.
Med Jesus Kristus i centrum.

Jag somnade på tåget hem. Helt slut.

Korset först.

Visiterade hälsningar från en tacksam medarbetare,

Helene F Sturefelt,

- från statsanställd till lokalanställd,
- från "förrättningspräst" till missionär på hemmaplan, i de små sammanhangen.

En god visit.