ATT VILJA STADEN VÄL - vandring Kungsmarken

HÄR. I Kungsmarken.

Just hemkommen från det nationella pilgrimsmötet i Göteborg var jag åter i tjänst i Karlskrona stadsförsamling.
Det var dags för höstens sista pilgrimsvandring.

Det var en lång tågresa och jag var hungrig. Jag köpte mig en sallad och satte mig i solen. Hoppsan, det fanns ingen gaffel med här... Vad ska jag då äta med?
Hur löser pilgrimen i staden detta, där det bara finns asfalt och grus? Jo, man tar fram sin plånbok, letar upp ett plastkort utan "chip" - och äter med det!

Följ med på en digital pilgrimsvandring i stadens mest invandrartäta område. Över 70 nationaliteter finns representerade här - Latinamerika, Afrika, Thailand och Mellanöstern - ja, hela världen.

Vi skall vandra bland fördomar och utanförskap... i tystnad och bön, för fred och vänskap.

Fotona är tagna vid ett annat tillfälle.

Mellanstaden.

Ett sparat grönområde med lövskog förbinder Svenska kyrkan med detta bostadsområde.
Oktober månad har varit nästan lika torr som maj månad. Det gulröda lönnlöven prasslade under våra fötter.

En timme innan vandringen hade Sankta Garbish varit där och plockat skräp. Skogsområdet ser bitvis ut som en soptunna. Är det den synen på naturen vi har? Ta hand om min skit, för jag orkar inte...??

Några barn hade börjat bygga en koja med torra grenar mot ett träd. Precis så skall det vara! Ut och lek i naturen. Jag plockade upp en, och fick en pilgrimsstav till  vår vandring.

Väntande stavar.

Vad är det för skillnad mellan en käpp och en stav? Vi ber ju i Herdepsalmen:

INTE ENS I DEN MÖRKASTE DAL FRUKTAR JAG NÅGOT ONT,
DIN KÄPP OCH STAV GÖR MIG TRYGG...
Psaltaren 23.

Farfars käpp hade en böj och var kort, med passande längd för armens. Staven är mycket längre och dessutom rak. Biskopens kräkla förenar dem båda, tänkte jag högt.

Böjen behövdes ju till att fånga in djur som fastnat.
Och käppen kunde slå undan faror som hotade.

Guds Ord är som en käpp och en stav - det fångar upp den som snubblar i livet och slår samtidigt undan farorna för oss.

Vi lämnade asfalten och gick in i höstskogen.

Höstskog.

Vi samlade ihop våra tankar i bön, med Frälsarkransens pärlor. Jag bad ur hjärtat med Gudspärlan:

- Käre himmelske Fader! Tack för din skapelse, för naturen och livet. Du är det gyllene stråket i våra liv. Låt denna enkla pilgrimsvandring bli ett synligt tecken i en uppriktig religionsdialog. Hjälp oss nu att lyssna till din röst inom oss.

HERRE, VISA MIG DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN!

Bönepärlor.

"Gud har skapat ett tomrum åt sig i vårt hjärta" sade Augustinus på 400-talet.
Detta tomrum är omgivet av tystnad.
En helig plats.

Vi slipper vara "trevliga och sociala". Vi är överens om att tillsammans vila i tystnaden.
Tystnaden talar, i gemenskap. Den tiger inte.

Det var så skönt.

Frälsarkransens TYSTNADSPÄRLOR är flest... sex stycken, för att hjälpa oss in i den ordlösa stillheten. Mitt i staden!

Ordlöst.

Kungsmarkens stora huslängor är byggda i böjda halvcirklar. Det är mycket sympatiskt, för det bildar naturliga runda innergårdar där naturen är sparad, med ekar och bergsknallar. Uppifrån ser hela området ut som "krumelurer". Det är levande linjer, långt bort från sterila raka linjer.

För en månad sedan invigdes ett konstverk från Stockholm, till att pryda området.
På masten står det "Här" och formen av huskropparnas krumelurer syns tydligt:

Här. Jasså...

Söndagens evangelie-texter var träffsäkert aktuella denna dag.
Det handlade om när Guds folk Israel fördes bort i fångenskap till Babylonien. Hur skulle de orka överleva där?

Profeten Jeremia ger uppmuntran från Gud själv:

SÅ SÄGER HERREN SEBAOT, TILL ALLA DE FÅNGAR SOM JAG HAR LÅTIT FÖRA BORT FRÅN JERUSALEM TILL BABEL:

BYGG HUS OCH BO I DEM.
PLANTERA TRÄDGÅRDAR OCH ÄT DERAS FRUKT.
TA HUSTRUR, FÖD SÖNER OCH DÖTTRAR /…/ OCH FÖRÖKA ER, OCH FÖRMINSKAS INTE.

OCH SÖK DEN STADS BÄSTA /…/ OCH BE FÖR DEN TILL HERREN.
TY DÅ DET GÅR DEN VÄL, SÅ GÅR DET OCKSÅ ER VÄL.
Jeremia kap 29:4-7.


Här i Kungsmarken bor ca 5000 människor. Majoriteten av dem har flytt från sitt hemland och bosatt sig här för att finna nya möjligheter att leva. De är inte bortförda i fångenskap såsom texten berättade, men det finns uppenbara likheter ändå.

Att vilja staden väl.

Bygg och lek i Kungsmarken.

Bygg ditt liv där du står. Visa omsorg. Ta hand om. Bidra med det du kan. Gör livet gott för dig och din medmänniska.

Plantera. Ryck inte upp. Ät trädgårdens frukter. Skräpa inte ned.

Lev i samhället. Tillsammans. Runt hällen. Eldstaden. Mellanstaden. Och se till varandras bästa.
Då går det er väl!

Och bed för staden.

Vi passerade moskén och fotbollsplan där ungdomarna spelade boll. Vi tittade förstulet på varandra. Nästan gång tror jag att vi ska stanna till och prata lite... : )

Bönhus.

Med JAGPÄRLAN och DOP-PÄRLAN bad vi.

- Käre himmelske Fader, tack för varje mänskoliv! Du känner och älskar oss alla.

Jag ber för alla döpta här, att alla kristna ska leva ut sin tro med värme och kärlek.
Jag ber för alla som längtar efter att få samtala om tro, över religionsgränserna. Hjälp oss att vara tillgängliga på ett positivt sätt.

HERRE, VISA MIG DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Tyvärr. Inte roligt!!

Det var nedrullat i de flesta fönstren. Persienner och gardiner hängde ibland snett. Inga balkongblommor, bara parabolen, vänd mot söder för att ta in nyheter från hemlandet.
Böner, böner i det tysta!

Det var nästan folktomt ute.

Episteltexten var också mycket talande. Paulus skriver till romarna i Italien, nu till oss svenskar i Karlskrona:

GE ALLA VAD NI ÄR SKYLDIGA DEM, ÅT VAR OCH EN DET HAN SKALL HA:
- SKATT, TULLAR, RESPEKT, VÖRDNAD.

STÅ INTE I SKULD TILL NÅGON, UTOM I ER KÄRLEK TILL VARANDRA.

TY DEN SOM ÄLSKAR SIN MEDMÄNNISKA HAR UPPFYLLT LAGEN.
Romarbrevet kap 13:7-8.

Skyldig endast kärlek.

Det är inte bara vi som kan ställa frågor till Bibeln.
Bibeln ställer själv frågor till oss, till mig:

- Betalar du din skatt? Deklarerar du ärligt i tullen? Visar du respekt mot dem som ska ha din respekt? Visar du vördnad för andra?

Men vi kan vända frågorna ett steg till:

- Visar jag mig själv respekt? Tar jag mina egna behov på allvar? Eller är jag respektlös mot vad jag själv behöver?
- Visar andra vördnad mot mig? Varför? Varför inte? Visar jag mig själv vördnad, såsom skapad till Guds avbild?

Romarbrevets text gav oss mycket att fundera på när vi gick vidare.

Respekt. Vördnad.

Vi lämnade Kungsmarkens innergårdar och gick runt parkeringsplatserna, tillbaka till skogsdungen.
Vi ställde oss i gläntan, mitt emellan stad och natur, asfalt och lövdoft, och bad med HEMLIGHETSPÄRLORNA.

- Käre himmelske Far!
Vi ber för alla de flyktingar vi personligen lärt känna. Vi ber om beskydd över deras livsöden, om hjälp att komma in i det svenska samhället, om att få bidra med sitt kunnande, att få bli en del av både skyldigheter och rättigheter som texten sa, ja vi ber för dem som vi nämner vid namn inför dig - - -

Röda kärleksböner.

Och med de RÖDA KÄRLEKSPÄRLORNA:

- När vår egen kärlek inte räcker till, för det gör den inte! hjälp oss då Herre att ösa ur Din Kärleks Källa. Tack för att Du möter oss med nåd när vi kommer med våra tomma händer...


Vi gick in i kyrksalen, som stod dukad redo för mässa.
Framför altaret tackade vi Gud för vandringen, för Närvaro och tilltal.

Med "påsk-pärlorna" bad jag:

- Herre, med NATTENS PÄRLA ber jag för alla som flyr i skydd av nattens mörker, för alla som har svårt för höstens mörker och är rädda för att gå in i depression...
UPPSTÅNDELSEPÄRLAN ger oss hopp och ljus! Lys i vårt mörker.

Du är nära. Du är gränslös. Du är här och jag är din.

Vandringsvila.

GE KYRKAN KRAFT ATT HÖRAS BLAND STADENS MÅNGAHANDA LJUD,
DÄR MÅNGA GUDAR VÖRDAS MEN FÅ DOCK ANAR GUD.

GE KYRKAN KRAFT ATT VARA FÖR STADENS FOLK ETT HEM,
I HANDLING UPPENBARA GUDS NÄRVARO IBLAND DEM.
Sv Ps 790.

Gående stadshälsningar från Helene F Sturefelt,

- som återkommer med tankar från det nationella mötet i Göteborg.