Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!
Visar inlägg med etikett Psalm. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Psalm. Visa alla inlägg

söndag 7 april 2019

PILGRIMSVANDRING Sju Nyckelord, Marieberg

Treenigheten blommar!


Det får inte gå för fort.
Långsamhet gör gott. För våren, som håller på att ta sig igenom växtlighetens vinterskal och för oss människor, som sakta vaknar till liv igen.

Nu har den första vårvärmen anlänt till Karlskrona!
Vinterjackorna var för varma och vindarna var milda. Åh, så skönt!

Följ med på en pilgrimsvandring i Mellanstaden.
Ja, den heter så... Varje kommun har sina bostadsområden som växer fram "mitt emellan" och som får lägre status, fast det får man inte säga. Just därför är kyrkans närvaro desto viktigare!

Bästa Kungsmarkskyrkan.


Den moderna pilgrimen söker inte bara natursköna upplevelser, nej, framför allt handlar det om att gå med Gud i bön, precis där man är.
Herren manade mig att gå mellan Kungsmarken - Marieberg och Gullaberg.

Mitt vaksamma naturöga ser att en gång i tiden har det stått en stor ekskog här, i Karlskrona stads norra utmarker. Ännu finns stora träd kvar, och mellan dem har man byggt stora huskomplex.

Här ska vi vandra!

Visa mig, Herre, din väg.
Och gör mig villig att vandra den - vill jag det?

Ja, vi var fem villiga personer som sändes i väg av kantorn med bön och psalmsång:

GUD DITT FOLK ÄR VANDRINGSFOLKET
SJÄLV DU MITT IBLAND OSS GÅR.
DU OSS LEDER, DU OSS STÄRKER
NÄR VÅR VANDRING BLIR LÅNG OCH SVÅR... Sv Ps 298.

Vandringsfolk.


I handen höll jag den senaste bönekransen från Pilgrimscentrum i Vadstena - sju färgglada bönepärlor, ett för varje nyckelord.

Allt sedan Hans-Erik Lindström formade dessa protestord mot "ill-färden" - inte väl-färden - så har många reflekterat och utvecklat tankarna.
I armbandet finns små, svarta pärlor mellan de stora. Och de sju stora pärlorna kan också representera veckans sju dagar. Det blir extra intressant!

VIT - Friheten. Söndagen, Herrens dag. Absolut är det frihetens dag!

VIOLETT - Enkelhet. Måndagen, arbetsdag. Vi börjar enkelt.

BLÅ - Tystnad. Tisdag. Prata inte för mycket. Ta en tyst retreat på kvällen.

GRÖN - Bekymmerslöshet. Onsdag. Nu tornar arbetsuppgifterna upp sig. Bekymmer kommer och oron växer över att klara av alla krav. Det gör vi inte...

GUL - Långsamhet. Torsdag. Bromsa ned när andra växlar upp. Ge dig själv marginaler.

ORANGE - Andlighet. Fredag. Många religioners faste- och bönedag.

RÖD - Delade. Lördag. Vi behåller inte det vi fått. Ge det vidare. Med glädje. Nu håller vi helg.

Nyckelordskransen.


Karlskrona är en kuperad stad. Bergsknallar över allt. Först så går det upp så går det ned så går det uuuppp…

Med den vita bönepärlan i hand bad vi stilla för dem vi mötte. Hälsade på några, vinkade på barnen.
På innergårdarna var grillar igång och glada skratt hördes. Kvinnor med svarta sjalar tittade och vi log tillbaka.

Så märkligt, här springer barnen fritt... Inga bilar, inget ont, bara trygghet. Det var länge sedan jag såg barnen leka på detta vis!
Vad då "låg status"...?
Här samlas folk på uteplatserna med naturskog runt omkring och barnen är fria.

Det var deras FRIHET som gav denna bönepärla sitt innehåll. Tack!

Uppåt.


Vi vilade på en bänk.
Tänk så många livsöden det finns bakom varje fönster.

Den violetta pärlan påminner oss om ENKELHETEN. Det är fastetidens färg. Att träna sig i att avstå. Var förnöjsam.
Jag har så det räcker. Säkert du med. Annars kan du få lite av mig.

Eller som Gandhi sa:

- Lev enkelt, så att andra helt enkelt kan leva.

Och nedåt.


Den blå tystnadspärlan var en utmaning...
En man trimmade en moped, som osade. Bilar körde och infartsledens buller brusade. Järnvägsbommarna gick ned och tåget kom.

Stadens ständiga ljud.

Går det att bevara TYSTNADEN inom sig?

Det är inte tigande vi vill ha, det är den vilsamma tystnaden där vi är överens att vi inte pratar just nu. Utan lyssnar. Känner. Tänker våra egna tankar.

Och söker Guds Närvaro.

Buller och bång.


Profeten Elia fick erfara att Gud inte var i den stormande stormen, inte i åskan och inte heller i dundret.
Men i den stilla susningen var Herren...

En anledning till att vi har tappat tron är just allt detta buller. Ventilationsfläktar, kopieringsmaskiner, TV-apparater eller musik i örat. Reklam, prat och tjat.

Guds Ande tränger sig inte på. Gud inväntar vår fulla närvaro.
Denna ljudmatta stänger ute vår förmåga att uppfatta Guds närhet. Det är inte bra.

Den blå pärlan låg intensiv i min hand.

Intensiv tystnad.


Även i Frälsarkransen finns dessa ord med, men på ett annat sätt. Det visar bara hur viktiga de är!
Nu kommer vi till nyckelordens fjärde bönepärla - den gröna.

Gör er inga BEKYMMER. Planera gärna, men bekymra er inte.

Jesus säger:
- Jag är med er alla dagar intill tidens slut.

Han är stigfinnaren. Jesus går först. Han banar väg. Vi följer efter.
Och när vi hamnar i de situationer att vi måste ta täten bland våra medmänniskor och gå först, så går Jesus ännu mer före...

… vad gäller förmågan att älska, förlåta, upprätta och leva i hoppet.

Jag tyckte gräset var ovanligt grönt denna aprilsöndag den 7:e.

Skönt vid Marieberg.


Som sagt, en pilgrim går LÅNGSAMT.

- Det är fult att skynda sig, sa Skalman, och drog sig tillbaka i sitt skal.

Det är skönt att ta det lugnt. Ge sig själv marginaler. Gott om tid. Tacka nej. Tacka ja - till sig själv och de egna behoven.

Att gå på pilgrimsvandring är en upplevelse av meditativ tid. Tillsammans förstärks detta intryck.

I grässlänterna växte vårblommor och lyste solgult. Vintergäcken har dragit sig tillbaka, men nu ser vi de spröda vårlökarna och den fetare svalörten. Den första har långa smala blad, den andra har runda bladrosetter i marken.

Svalört med bladrosetter.


De blev en sinnebild av våra olika personligheter. Och framför allt ropade de gula färgklickarna till mig:

- Långsamt, långsamt! Sakta, sakta!

Och jag svarade i mitt hjärta:
- Jag vet... Men det här samhället har stressat sönder mig och tvingat mig göra allt för många saker i med allt för lite tid...
Länge höll jag den gula bönepärlan i min hand.

Min bästa vän.



Mariebergs bostadsområde övergår till nästa, som heter Gullaberg. Det är fint!
Husen är byggda med en lekplats i mitten, och i mitten av den står ett körsbärsträd.

Vårvärmen hade fått trädet att öppna sina första rosa blommor, mot den himmelsblå himmelen.

Det var mycket vackert, denna Herrens dag.

Den orangea pärlan lyfter fram ANDLIGHETEN. Hur ska vi förstå det ordet? Vad är motsatsen?

Saker, prylar och konsumtion är motsatsen, men inte tvunget materialism. Själva ordet "materialism" kommer från ordet "mater" - moder - Hon som mättar. För hundra år sedan var Sverige ett fattigt land. Då var materialismen till stor välsignelse och tacksamhet.

Men när den kväver andligheten, då missbrukar vi den.

Motsatsen blir då "ogudaktighet".

Gullaberg, snart i rosa.


I kyrkan lever vi vår andlighet i gemenskap med Helige Ande. Kristendomen är inga system eller regler. Nej, det är relation, med Jesus Kristus.

Vi bad för alla de tre stora religionerna vi har i vår närhet - om samförstånd mellan kristna, judar och muslimer.
Men framför allt bad vi för frälsning, för oss alla, om befrielse från det som binder i synd och tynger ned oss. Den kristna människans frihet är alldeles underbar!

Och det är Sanningen som skall göra oss fria, säger Jesus, inte vi själva, inte våra föreställningar, meditationer eller gärningar. Sanningen om vad Jesus har gjort för oss. Så fantastiskt att vi får möta honom!

Orange för Andlighet.



Nu var vi tillbaka vid Kungsmarkskyrkan.
Vi satte oss i församlingshemmet och släckte törsten med vatten och kaffe. I den ordningen.

Den röda pärlan uppmuntrar oss till DELANDE.

På denna vandring har vi delat tid med varann. Vi har bjudit på vår närvaro. Någon delade en dikt, andra vad de upplevt.
Och vi hade alla röda rosor på kinden, av solsken och engagemang.

Kyrkklockorna kallade till mässa.

Välkommen tillbaka!
 
 
Vi gick in i kyrkan och ställde oss framför altaret. Vi mottogs med bön och andakten inom oss var stark.
Nattvardsgåvorna var framdukade, med violett kläde. Bot och bättring. Fastetid. Enkelhetstid.

Vi brast ut i sång:

HÄRLIG ÄR JORDEN, HÄRLIG ÄR GUDS HIMMEL!
SKÖN ÄR SJÄLARNAS PILGRIMSGÅNG... Sv Ps 297.

De textila bilderna på väggen visar bekymmerslösheten från Bergspredikan.

- Se på himlens alla fåglar, de sår inte och skördar inte, men er himmelske Fader föder dem.
Och se på ängens liljor hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men inte ens Salomo i all sin prakt var såsom en av dem.


Kungsmarkskyrkans altare.


På tåget hem hade jag med mig min pilgrimsstav.
- En sådan hade min farfar i mitt hemland.... sa en mörkhårig man och tittade med hemlängtan på min stav.
Kanske likande den en herdestav?

Våra ögon möttes och inga avstånd fanns.

Vilken fantastisk vandring, i all sin enkelhet! Till fots. På räls. Med stav. Med öppet hjärta.

Lunds stifts pilgrimsmärke.


Vit, violett, blå, grön, gul, orange och röd. Ett ord för veckans alla dagar. Och jag sjunger för mig själv:
- Jesus älskar alla barnen, alla barnen på vår jord! Röd och gul och vit och svart, gör det samma har han sagt. Jesus älskar alla barnen på vår jord! Och alla gråa vuxna.

Er pilgrimsledare,

Helene F Sturefelt,

- som tappade nyckelordskransen bland svalörten men återfann den, nätt och jämt.

Nästa pilgrimsvandring i "staun" blir den 28 april. Samling vid Fredrikskyrkan. Välkomna!

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG.
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN!

Kransblommig plister.




måndag 1 april 2019

BRÖD-TJYVEN

Brödtjyven i Sölvesborg.


Den tar arbetet ifrån oss! Den äter upp vårt levebröd.

Brödtjyven i hamnen har fått sitt namn från hamnarbetarna, som miste sina jobb, ett efter ett, då tunga arbeten moderniserades.

Idag, på 1 april, skämtas det hej vilt på sociala medier, där Svenska kyrkan i Lunds stift tar hem det bästa skämtet.
Roboten "Pepper" skall utbildas för att ta över biskop Johans arbete, åtminstone vad gäller att svara i telefon...

När vi var där i Lund på teologdagen (se inlägget Artificiell Intelligens, 31 januari) fick vi möta "Pepper". Den ville gå oss till mötes och försökte sjunga "Tryggare kan ingen vara", med laggande dator-röst. Skrattet från oss blev krystat.

Robot "Pepper" - en brödtjyv.


"Var varandras bröd".

Så har jag som vigselpräst sagt många gånger, särskilt när "Halvåtta hos mig" var i ropet och jag serverade knäckebröd...

- Är ni varandras bröd? På vilket sätt ger ni varandra näring? Som limpa i vardagen och som wienerbröd på helgen?

Det är en vacker och bärande tanke i relationen.

Var bröd för varandra och ge känslomässig näring och tankemässig näring, både vid köksbord och i sängkammare.

Var bröd för varandra.


Det blir på ett annat sätt när det kommer till arbetet.

En av Blekinges finaste jordbruksmarker hotas nu av bilarna. Trafiken måste läggas om mellan Lösen och Ramdala och Trafikverket vill offra den bördiga åkermarken och förvandla den till asfalt.

Vems levebröd skall gälla?

Om bilisternas framfart är viktigare än böndernas livsmedelsproduktion, ja då får vi snart äta grus istället för potatis. Nästa generation kommer att döma oss hårt, mycket hårt.

Du tog mitt bröd.
Du körde över mitt arbete.
Du åt upp mitt levebröd. Brödtjyv!!

Du tog levebrödet!


Vi är mitt i kyrkans fasteperiod - Midfastosöndagen - och jag läser med glädje orden ur episteltexten:

LÄGG BORT ALLT SLAGS ONDSKA, FALSKHET OCH FÖRSTÄLLNING, AVUND OCH FÖRTAL.

SOM NYFÖDDA BARN SKALL NI LÄNGTA EFTER DEN RENA, ANDLIGA MJÖLKEN, FÖR ATT VÄXA GENOM DEN, OCH BLI RÄDDADE.

NI HAR JU FÅTT SMAKA HERRENS GODHET.
1 Petrusbrevet kap 2:1-3.

Vi satt i Jukkasjärvi kyrka och läste texterna för varandra. Det var ingen gudstjänst där i söndags, så vi tog saken i egna händer.
Det Petrus skriver om är ju just detta med att stjäla brödet för varandra.

Klockstapeln i Jukkasjärvi.
 

Ondskan svälter ut all näring mellan människor. Den skövlar naturen och lämnar bara torra kanter efter sig. Gruvnäring, skogsnäring, kalkbrott och industrier.

Falskheten luras och utger sig för att vara ett gott bröd, men är mögligt på undersidan och borde kastats bort för länge sedan.
Oärligheten älskar att suga ut andra. Godtrogenheten har låtit sig luras många gånger av falskheten.

Man vill ju tro gott om andra. Gör gärna det, men lukta på dem också... Det gröna möglet stinker när falska motiv avslöjas. Man måste kräkas.
Det brödet går inte att äta.

Lägg bort det!

Luktar.


Förställning, vad är det?

Tillgjordhet. Spel för galleriet. Mask för ansiktet. Låtsaslek och lurendrejeri.
En föreställning med förställning.

- Får jag föreställa herr och fru Livslögnare!

Det falska leendet och ögonen som flackar. Handsvetten. Handen som darrar och foten som inte kan vara still. Lägg bort det!

Men pälsen är fin och bilen tuff. Dessa "vänner" ger status och uppmärksamhet. Man får låna den glans man inte själv får. Förställningen blir ersättning för det egna liv man själv inte har.

Men hellre ett ärligt förtjänat knäckebröd än feta rätter med falska vänner.
Petrus vet det mycket väl. Han hamnade i svårigheter när han ljög om sin vänskap med Jesus.

- Var inte du också med honom?
- Nej! Jag känner inte den mannen!

Och när tuppen gol hade Petrus förrått den som visat honom Guds kärlek.
Petrus skriver sitt brev med tårar.
Förräderiet är en brödtjyv, en ful sådan.

Vad förställer du dig till?


Lägg bort avunden.

När avundsjukan smyger sig in i församlingen, eller på kontoret, då är man illa ute.
Avunden är unken.
Missunnsam.

- Har inte jag fått... så skall inte heller du få...
- Varför får aldrig jag någon uppmärksamhet, bara du...?

Dålig självkänsla formar energitjuven till att stjäla all näring från andra. Med dålig teater och "förställning" tar personen uppmärksamheten till sig i alla fall, och alla går arga och hungriga därifrån.

Är du en energitjuv? Eller motsatsen?
 

Förtalet är också ett riktigt fult tryne.

Tala före. Innan det har hänt. Innan du själv har hunnit kolla upp källa och fakta.
Förtal.

Tala för någon som inte är där och som inte kan försvara sig. Eller skriva skit på Facebook, utan att se personen i ansiktet. Icke-Facebook.

Förtal utan ansikte. Kommentarer utan medkänsla. Du skall inte bära falskt vittnesbörd om din nästa.
Sprid inte falska rykten. De brödbullarna blir brända i alldeles för hög värme.
De osar svart!

Svart sjuka. Svartsjuka. Ägande och kontroll, utan kärlek. Lägg bort allt sådan! Det anstår er inte, säger Petrus.

Fångad i nätet.
 

Sedan vänder det.

- Som nyfödda barn skall ni längta efter den rena, andliga mjölken...

Ja! Jag vet. Så är det hela tiden.
Denna ständiga längtan bort från smutsen och fulheten. Hungern efter rättfärdighet och rättrådighet.
De omutbara.
De icke korrumperade.

SALIGA DE SOM HUNGRAR OCH TÖRSTAR EFTER RÄTTFÄRDIGHETEN, DE SKALL BLI MÄTTADE.
Jesus i Bergspredikan, Matt kap 5:6.

Måtte jag inte själv sårat andra med förställning eller avund...

Vilar från bröd-tjyven.


Utanför Jukkasjärvi kyrka pågick vintern för fullt. Torne älv är ännu djupfrusen och solen speglar sig i de nyss uppkörda scooterspåren.
Men vi satt kvar en stund i kyrkbänkarna.

Väggarna talade. Guds Ande talade. Kallade.

Närvaron var där.

Och vi sjöng Jesus-orden:

JAG ÄR LIVETS BRÖD.
DEN SOM KOMMER TILL MIG SKALL ALDRIG HUNGRA.
JAG ÄR LIVETS BRÖD.

JAG ÄR LEVANDE VATTEN.
DEN SOM TROR PÅ MIG SKALL ALDRIG TÖRSTA.
JAG ÄR LEVANDE VATTEN.

Svensk psalm nr 689, en tonsättning av Johannes evangelium 6:35.

Vi blev mättade av Gud själv, av Guds Ande i rummet, av ord som blev levande.
Här fanns ingen bröd-tjuv!
Våra röster flätades ihop och vi mättade varandra med "det sanna brödet från himlen".

Jukkasjärvi kyrka, i söndags.


Plötsligt knarrade det till i dörren. Kyrkporten öppnades sakta och människor kom in. Röster hördes men tystades, i respekt för kyrkorummet, fniss och nyfikna blickar.

Jag tog några djupa andetag.

Andakten fick inte försvinna!

Och så kom ingivelsen.

- Jobba!

Va? Vad menas?

- Jobba. Res dig upp. Tala!

Plötsligt.


Guds Ande manade mig och jag presenterade mig, och frågade ledaren för gruppen om jag kunde säga några ord om kyrkan, helt spontant. Jag möttes av varma leenden.
- Ja, gärna!

Så kom det sig att jag stod i koret i Jukkasjärvi kyrka och spontanpredikade för en grupp som kom från "Din Stora Dag"... !

- Bror Hjorts altartavla har starka färger... Samerna och indianerna har samma konstnärliga uttryck... broderfolk.. som vi alla.
- Månen i taket påminner om Maria, som inte har eget ljus men som reflekterar det Kristus ger henne.
- Och Jesus på korset visar att nu bryts ondskans makt med det sista offret, en gång för alla... för kärlekens skull, för vår skull.

Gruppen lyssnade andäktigt. Hungrigt. Mer bröd! Säg mer! Inte bara smulor!

Bror Hjorts altartavla.
 

Jag vågade inte be med dem eller välsigna dem. Hur skulle jag avsluta detta?

Hm... Med dans, förstås!

- Vågar ni testa? Vill ni? Det är enkelt!

Jag ställde upp ledare och ungdomar på ett långt led i den lilla träkyrkan, och visade stegen till Tripudium, processionsdansen, med tre steg fram och det fjärde som ett gung bakåt.
Höger hand på grannens vänstra axel.

- Härlig är jorden, härlig är Guds hiiiimmel… !

Från djupet av mitt hjärta kom sången, och jag hörde hur de hemligt nynnande med.

Ute på kyrkbacken blev det kramkalas, och förvånade nytillkomna besökare undrade vad som hände här. De skulle bara veta...

Hemkänsla.


Det här var "andlig mjölk" vill jag lova!
Vilken kärlek det var som strömmade igenom oss!
Alla växte en liten bit.

Och när vi tog sparkstöttingen tillbaka över Torne älv bad jag varma böner att de "genom den andliga mjölken skulle bli räddade".

Vi fick på det mest oväntade sätt "smaka Herrens godhet".


Tack käre himmelske Fader,
- för Din godhet, Din sanning och äkthet.

Tack Jesus för Din generositet,
- för att Du gav ditt liv på korset för vår skull, till försoning och frid.

Tack helige Ande,
- för att Du manar gott för oss, med outsägliga suckar när vi inte själva vet hur vi skall be.

Tack för konsten, för färgerna, musiken, Ordet och dansen!
Du har mättat oss med Dig själv. Amen!

Smaka och se Herrens godhet!


Tänk, i söder är det vår och i norr är det vinter.
Jag föredrar den vita snön framför den gråa asfalten... men ber till Gud för hela vårt avlånga land, att många skall upptäcka den rena, andliga mjölken och det mättande brödet hos Jesus Kristus.

Otjyviga hälsningar,

Helene Sture Brödfelt,

- industrifotograf och nordlig spontanpredikant, med hjärtat kvar i Jukkasjärvi.
- Bröd-tjyven i Sölvesborg står nu mer still och stjäl inte längre några jobb. Kulturminnesmärkt och ståtlig.


Inte längre bröd-tjyvig.


söndag 3 februari 2019

GÅ HÄDAN, DÖ I FRID

Gränsland.


- Döden, döden! hälsade varann Astrid Lindgren och hennes syster, för att påminna sig om livets oundgängliga slut.

Är du vän med döden?

Har du försonat dig med att jordelivet har en ände?
Eller äter du extra vitaminer och tränar jättemycket för att leva länge, eller förbereder du din flykt till artificiell intelligens för att leva för alltid?

Jag ska berätta om en gammal man som hade försonat sig med döden, men först en förskräckligt realistisk psalm, nr 619, som vi aldrig sjunger...

JAG GÅR MOT DÖDEN VAR JAG GÅR
OCH SNART SKALL DEN MIG HINNA.

JAG EJ EN DAG, EN TIMME FÅR
DÄR JAG KAN TRYGGHET FINNA.

ETT FLYKTIGT ANDETAG
SÅ SLUTAR LIVETS DAG.

JAG INFÖR EVIGHETEN STÅR
JAG GÅR MOT DÖDEN VAR JAG GÅR.

Döden i snödrivan.


En förutsättning för att kunna acceptera livets gång är att man har uppnått de mål man satt upp, eller hur?
På radiogudstjänsten idag predikade prästen Camilla Lif i Sankta Katarina kyrka i Stockholm. Hon sa:
- Livets första fas är expansion.

Man växer upp, flyttar hemifrån, studerar, skaffar hus och hem och familj och barn.

- Livets andra fas är ett tillbakadragande.

Man säljer huset och barnen har flyttat hemifrån, skaffar en liten lägenhet och nöjer sig med det lilla.

Första halvan handlar om det yttre, det fysiska. Den andra halvan handlar om mognad och andlighet.

Gå först och utveckla. Gå sedan och avveckla.


Så var det för den mycket specielle gamle mannen Symeon. Han bodde i Jerusalem och var både from och rättfärdig - alltså, han hade ett gott förhållande med Gud - och han väntade på "Israels tröst".

HELIG ANDE VAR ÖVER HONOM, OCH DEN HELIGA ANDEN HADE UPPENBARAT FÖR HONOM ATT HAN INTE SKULLE SE DÖDEN FÖRRÄN HAN HADE SETT HERRENS MESSIAS.

LEDD AV ANDEN GICK HAN TILL TEMPLET, OCH NÄR FÖRÄLDRARNA KOM MED BARNET JESUS FÖR ATT GÖRA MED HONOM SOM DET ÄR SED ENLIGT LAGEN, TOG HAN HONOM I FAMNEN OCH PRISADE GUD OCH SADE:

- HERRE, NU LÅTER DU DIN TJÄNARE GÅ HEM, I FRD, SOM DU HAR LOVAT.
Lukas evangelium kap 2:22-40

I den gamla översättningen stod det:
- Nu låter du din tjänare gå hädan...

Det är ett mycket sällsynt löfte Symeon har fått. Han skulle med egna ögon få se Frälsaren.
Han kunde inte veta vem det var. Men Guds heliga Ande visade det för honom och manade honom att gå till templet.
Just den dagen kom Josef och Maria för att offra tackoffer för sin förstfödde son.

Det finns underbara målningar som skildrar detta motiv. Den gamle mannen håller det sköra, 40 dagar gamla barnet i sina stora händer. Han lyfter blicken mot himlen och är salig av tacksamhet.

Tänk att kunna utropa:
- Nu kan jag dö i frid!! Nu kan jag gå hädan! Nu kan jag gå hem, till dig min himmelske Fader...

På väg hem.


Igår började Melodifestivalen. Det är det sekulära kitt som håller samman vårt splittrade land... Finns det någon som sjunger om döden nu för tiden? Finns det någon som skriver texter om att dö?
God litteratur finns, men inga sånger som spelas på radio eller spotify.

Finns det någon livsåskådning då som vågar närma sig denna fråga?

Ateisterna konstaterar att när det är slut så är det slut. Sedan har de inte mer att säga och det är liksom färdigpratat. Är det?

Och de österländskt troende har löst dödens problem med reinkarnationen, att man återföds och återföds i en oändligt lång kedja. Men finns det någon frid i det?

Mitt nyvaknade intresse för artificiell intelligens kittlar fantasin och tvingar mig att komma nära science fiction och fantasy-genren.

- Tänk dig att du sparar upp alla dina sinnen i ett digitalt moln, där dina förmågor kopieras och lagras som artificiell intelligens. När du dör, då är det bara ditt kroppsskal som dör, för dina sinnen är finns nu på konstgjord väg och "du" kan fortsätta existera, utan den fysiska kroppen...

Jaha...

Jag hänger inte med alls... men det låter som en slags artificiell hinduism... där återfödelsen får allt mer desperata uttryck.

Tyvärr. Jag nöjer mig inte med detta. Ateism, hinduism eller artificiella livsformer andas bara ångest.
Jag är ute efter friden.

Vem talar om frid?

Ingen!!

Utan smärta. Utan frid.


Sjukvården talar om att man måste få dö utan smärta. Det är halvvägs. Då får kroppen sin omsorg.
Men själen då? Och anden i mig?
Vad gör vi av den existentiella smärtan? Eller oron över att gå förlorad helt, i ett tillstånd utan Gud?!

Jag tar fram psalmboken igen:

JAG GÅR MED JESUS VAR JAG GÅR
HAN VANDRAR VID MIN SIDA.

I KAMP OCH STRID HANS HJÄLP JAG FÅR
OCH HJÄLP NÄR JAG FÅR LIDA.

HANS SPÅR JAG SER I TRO
OCH SÄTTER DÄR MIN FOT

OM VÄGEN ÄN BLIR TUNG OCH SVÅR
JAG GÅR MED JESUS VAR JAG GÅR.


Nutidsmänniskan är livrädd för livets baksida. Vi medicinerar bort lidandet, eller mediterar bort det:
- Sätt din ångest på ett vackert lotusblad och låt det föras bort med tidens ström...

Vad är det för trams!
Det positiva tänkandes kramkalas väjer för livets realiteter på ett sätt som får mig att må illa.
Vem tar livets allvar på allvar?

Ångesten får åka kana...


Den gamle Symeon visste att lidandet var en del av Israels historia. Han sa till Maria:

DETTA BARN SKALL BLI TILL FALL ELLER UPPRÄTTELSE FÖR MÅNGA I ISRAEL, OCH TILL ETT TECKEN SOM VÄCKER STRID - JA, OCKSÅ GENOM DIN SJÄL SKALL ETT SVÄRD GÅ - FÖR ATT MÅNGAS INNERSTA TANKAR SKALL KOMMA I DAGEN.
Lukas 2:34-35.

Men.. vad är det för ett löfte? Det är väl inget positivt att läsa i dagens kyrkor så här på Kyndelsmässodagen? Detta vill väl ingen lyssna till?

Den gamle mannen väntar på tröst. Han hoppas att folkets lidande skall ta slut när Messias kommer.

- Lidandet har blivit en livsstil, skriver min favoritbibelkommentator Tom Wright. Han har väntat tålmodigt i hela sitt liv. Och folket har väntat i tusen år...
Nu visar det sig att den befriare som Gud har utvalt kommer att ta sig an lidandet genom att dela det.
Inte trolla bort det.
Inte meditera bort det med vackra tankar.

Symeon är realist.

Han vet att inte många orkar med sanningen. Man kan vänta och längta efter något i ett helt liv, men det är inte säkert att man klarar av att ta emot det när det äntligen kommer.
Det blir för starkt.

- Jesus kommer att bli till fall eller upprättelse, säger han.

Han tror inte på guld och gröna skogar. Han känner människan. Hon är bekväm och girig. Kom inte och stör mina ordningar...

Jag går mot döden var jag går, och lite Melodifestival också...

Hellre Blekingeleden.


Detta är alltså vad som kommer att hända när Guds rike möter världens rike.
Ett svärd skall gå genom oss alla.
Andens svärd och Guds ords svärd - det som avslöjar våra innersta motiv, tankar och känslor.

Vem vill få sitt mörker uppenbarat?
Har vi inte någon artificiell intelligens som kan dölja människans ondska? Vi har ju inga redskap att varken prata eller hantera detta längre!

Hm, så länge du och jag håller fast vid vårt mörker, då är detta hotfullt.
Men för mig är evangeliet vägen till frihet!
Lukas berättar om att det rike som Jesusbarnet nu kommer med inte bara är fullt av lidande och svärd - det handlar ju om en räddningsaktion!

MINA ÖGON HAR SKÅDAT FRÄLSNINGEN SOM DU HAR BERETT ÅT ALLA FOLK,
ETT LJUS MED UPPENBARELSE ÅT HEDNINGARNA,
OCH HÄRLIGHET ÅT DITT FOLK ISRAEL.
Lukas 2:.30-32.

Guds plan är att räddningen skall nå alla folk, i österlandet, västerlandet, sydländerna och i våra nordliga länder.
Gud ger oss ett löfte att vi hedningar skall äntligen få ljuset uppenbart för oss - vem Jesus verkligen är.
Och till sitt struliga egendomsfolk Israel är löftet att de skall få härlighet från Gud.

Bibeln är alltså inte exklusiv! Bibeln är inklusiv - Guds löften gäller hela mänskligheten!

Plötsligt går jag inte längre mot döden var jag går...

Jag går mot livet!

Mot livet. Mot Vitehall.


Lukas vill engagera läsare i alla åldrar och livsfaser i sin berättelse, skriver Tom Wright. Det är bebisar, en ung mamma och en äldre fosterfar, det är en gammal man och en tant (Hanna, men henne skriver jag inte om här).
Även vi blir indragna i dramat...

Händelserna kring Jesus är också en del av din och min livshistoria.
Från krubban i Betlehem till korset på Golgata och sedan triumfen då uppståndelsen löser dödens förbannelse - detta är också en del av dig... särskilt om du är döpt! Då är du döpt in i detta skeende.

Och när historien blir din, då blir den din kallelse.
Alla har en egen roll i Guds frälsningsdrama. Vissa har en aktiv, synlig och offentlig roll. Andra har en mer tillbakadragen roll och bön och diakoni.

Aktiv protest mot skövling här.


Så, hur skall vi lära oss att kunna "dö i frid" som den gamle Symeon?

Det är inte bara att lyckas uppfylla alla sina livsmål och klara av livspusslet. Nej, det handlar om något mycket djupare.

Kärlek.

När jag blev kristen började Herren en långsiktigt och mödosamt arbete med mig; att fylla mig med kärlek. Det var mycket skräp som först måste rensas ut - och det pågår fortfarande.
Men den kärlek jag känner till skapelsen, mina medmänniskor och till Jesus gör att jag har fullkomlig frid i hela mig!
Det är långt mer än en känsla. Det är ett tillstånd, oberoende av vad jag känner eller tycker.

DÅ VI NU HAR GJORTS RÄTTFÄRDIGA GENOM TRO, HAR VI FRID, GENOM VÅR HERRE JESUS KRISTUS!
Romarbrevet kap 5:1.

Inget underhåll. Bara underhållning!


Vet du vad det betyder för min del?
Jo, att jag är så nöjd och tacksam över mitt liv att varje dag är liksom på övertid... Den friden jag har fått, gör att jag också kan säga:
- Nu kan din tjänarinna gå hädan, i frid.

Men det är inte jag som bestämmer dagen. Det gör Vår Herre. Till dess tänker jag leva, tills jag dör.

Högt och falskt sjunger jag tredje versen på den hopplöst provocerande, mossiga gamla psalmen 619:

JAG GÅR TILL HIMLEN VAR JAG GÅR
SÅ ÄNGSLAS EJ, OCH FRÅGA!

DÄR INGEN ORO MER MIG NÅR
DÄR FINNS EJ DÖD OCH PLÅGA

JAG HIMLEN ÖPPEN SER
EJ VÄRLDEN LOCKAR MER

JAG ALL DESS GLANS OCH LUST FÖRSMÅR
JAG GÅR TILL HIMLEN VAR JAG GÅR.

- Livet, livet, syster!

Hädansfulla hälsningar från eder bibelbloggerska,

Helene Sture Symeonfelt,

- som fotograferade i Sölvesborgs rekreationsområde Vitehall, där kommunen vill skövla och bygga hus.
Det är döden döden för skogen och vår återhämtning!

Inte så!
 
Här skriver du din protest mot skövlingen.

LJUS-DANS på Kyndelsmässodagen

Ljusgudstjänst förbereds.


Kroppen har sin intelligens och hjärtat har sin.
Forskarna utvecklar den artificiella intelligensen medan jag vill utveckla min andliga intelligens.

Vi tog roddbåten över sjön Vesan för att komma till Gammalstorps kyrka - nej, det var fel århundrade... Nu för tiden är sjön på Listerlandet torrlagd och vi kan köra bil dit!
Teknisk intelligens har ersatt årorna med bensinmotorn.

Men dansen kan inte ersättas med något annat, än dans!

Följ med St Nikolai cirkeldansare till Kyndelsmässodagens ljusgudstjänst.

Dansljusen väntar.
 

Det är underbart vackert med alla levande ljus i kronorna och på altarrundeln.
Våra dansljus låg förberedda på flygeln.

  KRISTUS ÄR VÄRLDENS LJUS
     HAN OCH INGEN ANNAN.
       FÖDD I VÅRT MÖRKER
         FÖDD ATT BLI VÅR BRODER.

  HAR VI SETT HONOM
     HAR VI SETT VÅR FADER
       ÄRA VARE GUD! Sv Ps 37.

Det är stora ord vi fick ta i vår mun i den första psalmen.

Jesus är född in i vårt mörker, inte i ärans palats eller mäktiga kungahus.
Hur är det möjligt att Gud vill komma oss så mänskligt nära att vi till och med får kalla Jesus för vår "broder" och Gud själv för "Fader"!?

Det är så stort!

Världens ljus.


Vi fick höra en uppmuntrande text om att hålla vårt uppdrag obefläckat, med den rätta bekännelsen:

JAG UPPMANAR DIG, TIMOTHEUS, INFÖR GUD, SOM GER LIV ÅT ALLT, OCH INFÖR JESUS KRISTUS, SOM UNDER PONTIUS PILATUS VITTNADE MED DEN RÄTTA BEKÄNNELSEN - HÅLL DITT UPPDRAG OBEFLÄCKAT OCH KLANDERFRITT...
1 Timotheusbrevet 6:13.

Halvvägs i texten vandrade mina tankar iväg under kyrktaket.

- Rätta bekännelsen... Det betyder att det finns en felaktig bekännelse. Vad kan det vara?

När det gäller människan så blir det fel när vi säger att "allt är bra" och att vi är utan brist. Det är inte sant.
När det gäller Jesus så blir det fel när vi säger att han är en "god lärare" och att vi kan få del "av hans energier"...
När det gäller Gud så blir också fel där när vi förnekar Gud då det går bra i livet, men ropar på Honom när problemen kommer...

Gud vill ju vara oss nära hela tiden!

Jesus, vår "broder", föds in i vårt våldsamma mörker för att komma med frid och försoning på korset. Det är han ensam om att göra... Många goda lärare har passerat genom seklerna, men bara En har visat sig vara så totalt Ett med Ljuset att döden berövats sin makt.

Här sitter jag och tänker!
Skall vi inte gå upp och dansa snart?

Ordets för-kläde.


Jodå. Men jag vill lyssna färdigt på texten först.

Paulus skriver så ivrigt att han blir krånglig... Jag måste läsa sakta, själv. Det handlar om när Jesus skall komma tillbaka, som de trodde var inom deras generation...

Det skall han låta oss UPPLEVA NÄR TIDEN INNE,
HAN SOM ÄR ALLA KONUNGARS KONUNG
OCH ALLA HERRARS HERRE,

SOM ENSAM ÄR ODÖDLIG,
SOM BOR I ETT LJUS SOM INGEN KAN NALKAS,

HAN SOM INGEN MÄNNISKA HAR SETT ELLER KAN SE.
HANS ÄR ÄRAN OCH DEN EVIGA MAKTEN, AMEN!
1 Tim 6:15-16.

Trångt.


Det var trångt framme på kormattan i Gammalstorps kyrka.
Hur skulle vi dansare få plats här?
Risken var att vi antingen kunde trampa snett på mattan och komma farligt nära trappsteget ned, eller råka stöta till den lilla ljusbäraren som tacksägelseljuset skulle tändas på...

Helig dans är ingen uppvisningsdans. I vanliga fall står vi i cirkel med en ljusskål i mitten, men nu fick vi tänka om.
Att dansa med ryggen mot församlingen kändes inte bra.
Alltså vände vi oss om och dansade på två led.

Ljusen tändes och musiken började.

KYRIE ELEISON.

Herre, förbarma dig, löd texten.

Ena armen ut, andra armen ut, som i en ljus omfamning. Armarna ihop igen med ljuset i hand mot hjärtat, ett steg bakåt och ett litet gung framåt...
Nio kvinnor i sin bästa ålder gestaltade "Kristus är världens ljus" på ett enkelt och mycket vackert sätt.

Ljusarmar.
 

Bönen om att Herren skall förbarma sig över oss är urgammal. Orden kommer från urkyrkan och har varit många människors bön genom tiderna.

Guds barm... Guds bröst, Guds hjärta...

Herre, vänd hela din barm till oss som lever och kämpar på denna arma jord!
Så tänkte jag i dansens flöde, hela tiden koncentrerad på ljuset, att det inte skulle rinna eller komma fel i dansen.

Detta är vår andliga intelligens - att vända oss mot livets källa, som är Gud, vår Skapare!

Och detta är vår kroppsliga intelligens - att använda både fötter, ben och armar till att uttrycka vår bön och längtan!

Arkitektonisk intelligens.


Efter trosbekännelsen, förbönen och välsignelsen sjöng församlingen sista psalmen 488, med musik från 1600-talet:

  LJUS AV LJUS, O MORGONSTJÄRNA
    KRISTUS, SANNA LJUS OCH DAG
       NU VI SER DEN SOLEN GÄRNA
        FRAMGÅ EFTER DITT BEHAG.

  SOM MED ROSENSTRÅLARS FÄRG
    MÅLAR HIMMEL, HAV OCH BERG

  MORGON ÖVER JORDEN TÄNDER
     OCH TILL DAGENS VÄRV OSS SÄNDER.

Musikalisk intelligens.


Ja, varje morgon målar vintersolens klara strålar min boning med "rosenstrålars färg"! Vilken underbar poesi! Vilken ros-sort kan det vara, tro? "Peace", säkert!

Nu var det dags för St Nikolai dansare att gå fram och avsluta Kyndelsmässodagens gudstjänst, med en lovsångsdans.
Musiken var stilla och mild, med körsång som taget ur inledningen till en Disneyfilm...

- Sanctus, sanctus…

Helig, helig...

Vi lyfte våra händer sakta uppåt, nedåt igen med handflatorna utåt, i samma gest som prästen gör vid välsignelsen ("orantes"), fyra steg framåt i cirkeln, sidosteg, peksteg och dubbelsteg...

Vi hade ljuskronan precis ovanför oss, och jag förlorade blicken in bland de levande ljusen...

Ljus av Ljus… Jag lever i gemenskap varje dag med Gud, som är ljuset i universum... och som bor i ett Ljus som ingen kan nalkas...
Nej, kan vi inte vistas i Saharaöknen så kan vi än mindre vistas i Guds ljus utan att förtäras...

Tänk att detta ljus har "transformerats om" till lagom styrka genom Jesus Kristus!
Annars hade Guds närvaro sprängt våra sinnen i tusen bitar!

Omtransformerat ljus.


Är Guds intelligens artificiell?
Nej, tvärtom, tänker jag. Guds intelligens är det mest naturliga av allt - vi lever ju i den natur som är resultatet av Guds skaparkraft!

Sanctus, sanctus… Helig, helig...

Dansen uttryckte det som ord inte kan formulera.

Ute var det vinter och kallt, men över Ryssberget vilade snön på skogens grenar och lyste upp kvällen.
Det var som en hälsning på kalla breddgrader att Skaparen ger sig till känna för oss, på våra villkor.
Uppenbarelsens ljus fick hjälp av den vita snön.

Gyllene skydd.
 

Varma hälsningar från eder med-dansare,

Helene F Sturefelt,

- som i de två tidigare inläggen delat tankar kring artificiell intelligens utifrån prästmötet i Lund.



Rosenstrålars färg!