NARCISSISTENS SYNDIGA HYBRIS

Den sköna Aulawaabeln älskar sig själv väldigt mycket.

Du skall älska Herren din Gud och din nästa som dig själv. Du skall älska din nästa lika mycket som du älskar dig själv. Åh, så mycket!?

Jag skall älska mig själv som en gud. Jag är min egen medmänniska, som jag älskar jättemycket.

Jag älskar mig själv mest av allt i världen, ja, min mamma sa när jag var liten:

- Du är bäst!

Och i Bibeln står det att Gud älskade världen så mycket att han sände sin son... Då betyder ju det att Gud älskar mig mest i hela världen!!

Detta är den narcissistiska mänskotypen.

Ty så älskade Gud hela världen. Joh 3:16.

Narcissisten läser Bibeln och missförstår allt. Det uppblåsta Egot tar näring av evangeliet och läser som f-n själv...

Denna personlighetstyp har inte fått några gränser och är säkert kraftigt curlad. Alternativt är ett yngre syskon som inte fått någon uppmärksamhet och därför vill hävda sig till varje pris.

Dessutom lever vi i ett samhälle som är präglat av jagets behov och begär, vilket eldar på det narcissistiska uttrycket. För hundra år sedan var det ordet "plikt som formade samhället och individerna. Idag är det "individualismen" och oberoendet som är ideal.

Jag är mig själv nog.

Nu skall vi ta itu med övermodet, det som grekerna kallade för "hybris", och det som i vår kristna tradition är den värsta kardinalsynden.

Högmod, förhävelse, högfärd, fräckhet, egenrättfärdighet, stolthet, uppblåsthet, egensinne och övermod - detta är synonymer som alla beskriver trotset mot både Gud och medmänniska.

Övermodet och högmodet är en sorts avgudadyrkan. Det sätter nämligen "jaget" på den plats som endast tillhör Gud i en människas liv. Redan i Gamla Testamentet stämplas detta som synd:

DE ÖVERMODIGA BESTÅR INTE INFÖR DINA ÖGON.

DU HATAR ALLA OGÄRNINGSMÄN.

Psaltaren 5:6.

STOLTA ÖGON OCH HÖGMODIGT HJÄRTA - DE OGUDAKTIGAS LYKTA ÄR DEM TILL SYND.

Ordspråksboken 21:4

Aulawaabel med stolta ögon.

I Nya Testamentet framhåller Jesus att övermod, liksom all annan synd, kommer inifrån, från människans hjärta:

TY INIFRÅN, UR MÄNNISKANS HJÄRTA, KOMMER DE ONDA TANKARNA, OTUKT, STÖLD, MORD, SJÄLVISKHET... 

Markus 7:5

Övermodet framställs som all självrättfärdighets kardinalsynd. 

Dess motsats har Jesus uttryckt i samtalet med lärjungarna då han i Bergspredikan talar om de "fattiga i anden" - vilket betyder "de ödmjuka i sin hållning till Gud."

Den högmodige känner inte behov av Guds nåd. Detta gäller främst den uppenbart ogudaktige, men faran finns även för de religiösa. Också den troende kan omärkligt glida in i denna självtillräcklighetens synd.

TILL NÅGRA SOM LITADE PÅ ATT DE SJÄLVA VAR RÄTTFÄRDIGA OCH SOM SÅG NED PÅ ALLA ANDRA, RIKTADE HAN DENNA LIKNELSE...

Lukas 18:9

... och så kommer berättelsen om farisén och tullindrivaren.

Narcissisten ser ned på andra.

Den som på grund av sin egen förmenta förträfflighet är övermodig i sitt gudsförhållande, blir det ännu mer i förhållandet till sin nästa.

Han/ hon förhäver sig på dennes bekostnad och visar honom/ henne förakt, mer eller mindre öppet.

Detta narcissistiska drag får förödande konsekvenser i ett förhållande.

Först smickrar och berömmer N sin partner:

- Du är så underbar!

Sedan förolämpar och anklagar N sin partner:

- Du kan ju ingenting! Du är värdelös.

Denna härskarteknik - att höja och sänka - flera gånger om dagen, knäcker ganska snart den andre.

Kramar och nedvärderande förakt om vartannat är psykiskt våld.

Sedan börjar N utnyttjandet vad gäller pengar, bostad, sex, mat, service... Bakom ordet "jag älskar dig" ryms inget annat än ett stort Ego som ser till att tillfredsställa sina behov med hjälp av den andre.

Som är fast... och inte kan bryta sig loss...

Det har kommit en ny lag 1 juli att "psykiskt våld" klassas som ett brott som skall anmälas.

Jag orkar inte mer...

Narcissisten (N) tror sig vara "superb". Hm... han/ hon vet inte att detta latinska ord betyder just övermod eller högmod - "suberbia".

Enligt kyrkofadern Augustinus är suberbia alla synders rot.

Hos skolastikerna heter det att övermod är alla lasters drottning.

Du känner säkert igen att högmod är en av de sju dödssynderna:

- Girighet, otukt, avund, frosseri, vrede, andlig lättja och högmod.

I äldre teologi framställs ofta djävulen som den förste som föll i övermodets synd.

Mr Hybris - djävulen själv.

Det är inte lätt för en narcissist att bli kristen. Evangeliet poängterar ju människans hjälplöshet inför Gud. Ingen kan rädda sig själv.

Övermod är ett oöverkomligt hinder för frälsningen.

Evangeliet betraktar högmodet inte bara som en syndig självöverskattning, utan som rent trots!

Den högmodige narcissisten förnekar att han/ hon skulle ha någon brist... Att inte ha något att komma med inför Gud upplevs som dumheter.

- Jag har inte gjort något ont, betalat skatt (kanske...) och varit allmänt snäll...

Vilken hybris!

Jag har inget emot moral...

Andra religioner som kräver människans ansträngning som nödvändigt inför gudens belöning, passar narcissisten bättre.

För att tala riktigt klart: den högmodige föraktar evangeliets ord "av nåd allena" och uttrycket "av tro allena". Bah! Det är bara för svaga personer!

Det är bara det att om vistelsen i den kommande himmelska härligheten skulle bero på våra gärningar, då skulle det vara tomt i himmelen... Tomt! Hör du det?

Och bland grekerna betraktades som sagt "hybris" som det svåraste brott en människa kunde begå. Då skulle de övermodige drabbas av gudarnas hämnd; "nemesis".

Motsatsen till övermodet är alltså ödmjukheten.

SALIGA DE FATTIGA I ANDEN, DEN TILLHÖR HIMMELRIKET.

SALIGA DE ÖDMJUKA, DE SKALL ÄRVA LANDET.

Matteus 5:1

Saliga de ödmjuka.

Det finns mycket mer att säga om hur skadligt det är att vara tillsammans med en narcissist, men detta var en första genomgång rent teologisk hur illa detta högmod kan göra.

Jag avslutar med en stark personlighet, Bengt Pohjanen, författare. översättare och präst, om äktenskapet:

- Vad är hemligheten bakom ert långa äktenskap?

Halvt på skämt, halvt på allvar, svarar han:

- Både min fru och jag älskar mig. - - - 

Supérba hälsningar!

Helene Sture Hybrisfelt,

- med tack till goda artiklar i Illustrerar Bibellexion och en intressant artikel i Kyrkans Tidning nr 27/28 2026,

- som illustrerade detta inlägg med några av mina tecknade figurer Aulawaablar.

- Och se upp för Nemesis...

Tro inte på en narcissist!

HAREN SOM TALADE - I AM

Kan harar tala?

Plötsligt bara ser jag. Det till synes helt oansenliga och väldigt vardagliga. 

En hare. 

Detta inlägg är en fabel, på riktigt.

Den satt och väntade vid en parkeringsplats. Nej, det var det inte. Det var harens äng, nu asfalterad med plats för hundra bilar.

Haren satt intill parkeringsstolparna och jag stod en bit ifrån. Åh, jag önskar att jag hade haft mobilkameran med mig!

Den såg så ensam ut. Den var verkligen ensam. Och det gjorde så ont i mitt hjärta att förstå att hela hans livsmiljö var utplånad av en svart tjärad matta. Jag blundade och såg det haren såg; blåklint, vajande gräs och sommarblomster.

Parkeringsplatsen var ännu större.

Haren klippte med öronen, lyssnade. Den tog några skutt längs gräskanten. Jag följde efter. Vi hade fått en relation. 

- Följ mig, hörde jag. Följ med och se var jag bor!

Om någon tittade ut genom hotellfönstret kunde de se en kvinna som sakta följde efter en hare längs en parkeringsplats...

Undrar om Jesus var lika försiktig och oansenlig när han kom gående när han kallade sina lärjungar?

- Följ mig.

Vad var det som lockade? Ett äventyr? Ett sammanhang? En sanning?

Hotell. Laddningsstolpar.

Intill en stor, grön rabatt stod två elsparkcyklar slarvigt ifrånställda. De hade små registreringsskyltar, det har jag inte sett förut. Men nu var min spanarblick påkopplad. 

Jag böjde mig ned och läste numret:

- 454 IAM.

Har man arbetat i kyrkan hela sitt liv så utgör tre siffror på rad alltid en psalm.

Hm, nästa gång jag får tag i en psalmbok skall jag kolla upp vad den texten har att säga.

Jag hade inte brytt mig om detta om inte även bokstäverna hade talat till mig.

IAM. I am. Jag är. 

Det stora Gudsnamnet! 

När Mose ber Herren ge sig tillkänna och säga sitt namn, så svarar Herren just så:

- JAG ÄR.

Vaddå "jag är"? Är vad då?

Gud är det stora Varat. Själva existensen. Den som ÄR, utan början och utan slut.

Men som gjort sig synlig genom Jesus Kristus.

Och en hare... Vart tog den vägen?

Vart tog du vägen?

Jag slog upp psalmen och läste en text från 1762, skriven av en kyrkoherde i Würtenburg vid namn Ph F Hiller, litterärt verksam pietist med stor personlig fromhet:

NÄR JAG DEN TÖRNEKRONA FÖR MINA TANKAR HAR

SOM SYNDEN ATT FÖRSONA DU HERRE JESUS BAR.

DÅ BRINNER ALLT MITT HJÄRTA AV TACKSAMHET MOT DIG.

JAG VET ATT DÖDENS SMÄRTA DU SMAKAT HAR FÖR MIG.

Sv Ps 454 vers 1.

Jag tittade mig omkring. Kunde jag se tecken på denna synd som Hiller besjöng?

Ja, synden mot naturen var tydlig - där det innan var grönskande skog och ängar för djur och fåglar var nu stora vägkomplex och industriella byggnader.

Haren har ingenstans att ta vägen.

OCH VAD SOM FÖRR MIN ÄRA OCH STOLTHET VAR, BLEV SKAM.

MEN VAD JAG BORDE BÄRA DET BAR DU SJÄLV, GUDS LAMM.

NU ALLT DU MIG FÖRLÅTER, JAG FRI FRÅN SKULDEN GÅR.

OCH LIVET VÄNDER ÅTER, MED DIG JAG LEVA FÅR.

Sv Ps 454 vers 2.

Man kanske kan bygga vägar och hus, och forma ett samhälle med asfalt och vara stolt över det, i samarbete med Gud till människans utveckling.

Men Ph F Hiller tänkte nog mer på människans relationer med varandra, och hur det återspeglar den Gudstro man har. Om man har någon. 

Att inte kunna böja sig för någon annan än sig själv, det är en stolthet som i Bibeln kallas för synd.

Och att inte erkänna att Gud har en vilja med allt liv - det är synd!

Värre är när man förnekar sina fel och misstag så att de börjar gro till svarta skuggor i själen...

Då sjunger Hiller om förlåtelsen som är det svåraste och finaste som finns i livet!

"Nu allt du mig förlåter, jag fri från skulden går". Men det fungerar bara om man har bett om det, och tagit emot det, eller hur?

Vart tog skogen vägen?

Där stod jag och tänkte på en parkeringsplats tillsammans med en hare...

Men vart tog den vägen?

Jag lämnade elsparkcyklarna och tittade bort mot en grind. Där såg jag två stora öron böja sig för att kunna krypa under.

- Följ mig.

Nej du, det gör jag inte!

Det finns gränser för vad en hare kan få en människa till!

- Kom med och se var jag bor!

Hm, jag gissar att du bor här i rabatterna nu när din äng är bortskövlad.

Jag skall gå tillbaka till mitt hotellrum nu.

- Glöm inte att Gud är den som Är, viskade haren. 

- Tack för påminnelsen.

- Det var jag som ställde elsparkcykeln där.

- Det tror jag inte... Dina ben och tassar är för korta. Och om du skulle ha kört detta fordon så skulle ingen tro mig om jag berättade det.

- Människan har för lite tro, sa haren och var borta.

Följ med och se.

Hiller får sista ordet:

VAD SKALL TILL TACK JAG SÄGA, O HERRE, JESUS MIN?

DU SKALL MITT HJÄRTA ÄGA OCH JAG BLI EVIGT DIN.

DÅ SKALL JAG, DIG TILL ÄRA, HOS DIG SOM RÄDDAT MIG

FÅ LIVETS KRONA BÄRA OCH EVIGT LOVA DIG.

Sv Ps 454 vers 3.

Varma hälsningar,

Helene Sture Fabelfelt,

- på spaning efter Guds tilltal.

- tecknare: Abigail Pizer.

- välkomna alla nya läsare - igår var ni 4.902 och idag 5.775 personer. Det är bra - till Guds ära!

Jesus, tack för din öppna famn!