RÄVARNA HAR LYOR MEN INTE MÄNNISKOSONEN

Räv. Foto: Michael Probst.

Att ha en trygg bostad tillhör de stora önskemålen vad gäller livskvalitet. Men det är inte alla förunnat.

Nej, jag skall inte skriva om bostadsmarknaden, utan om ett uttryck som Jesus yttrade en gång.

Det handlar om konsekvenserna av att leva i Jesu efterföljd, och då får räven stå som symbol för det som Jesus saknar.

Trygghet.

RÄVARNA HAR LYOR OCH HIMLENS FÅGLAR HAR BON, MEN MÄNNISKOSONEN HAR INGET STÄLLE DÄR HAN KAN VILA SITT HUVUD.

Lukas 9:58.

Fjällräv. Tecknare: Charlie Bood.

Jesus bjuder in  alla han möter på vägen till Jerusalem, att följa honom. Det är mycket intressant att läsa de olika reaktionerna. Om bibeltexten vore tillrättalagd, så skulle det stå typ:

- Jadå, vi vill alla följa dig!

Men det gör inte det. Detta är ärliga ögonvittnesskildringar där tveksamheter finns med. Lukas berättar om fyra olika typer av lärjungar, kanske kan vi känna igen oss i dem?

   1)  De lydiga.

   2)  De ömtåliga och lättsårade.

   3)  De svärmiska som lovar stort.

   4)  De som ställer villkor.

På väg till Jerusalem, modern tid.

Denna text som jag nu behöver bearbeta för egen del, lästes i våra kyrkor i söndags, på 6:e sön efter Trefaldighet. Slå gärna upp texten och läs igenom den: Lukas 9:51-62.

Jesus är på väg till Jerusalem med sina lärjungar och han skickar några budbärare framför sig.

DE GAV SIG AV OCH GICK IN I EN SAMARISK BY FÖR ATT FÖRBEREDA HANS ANKOMST.

Lukas 9:52.

Det gjorde de. De fick en uppgift, de utförde den, men misslyckades.

De var tvungna att gå igenom en samarisk by. Samarierna var inte särskilt vänligt inställda till judarna, så konflikten ligger på lur.

Dessa budbärare blev inte väl mottagna. Samarierna ville inte höra talas om Jesus.

Hur många gånger har vi inte upplevt något liknande själva? Jag har många gånger velat berätta om Jesus, men situationen har inte varit den rätta, och det känns som ett misslyckande.

Dessa lydiga lärjungarna fick en ny chans av Jesus. Han förebrådde dem inte. Det skulle komma fler tillfällen.

För oss också.

Vart ligger Samarien? Norrut?

Men Jesus förebrådde två andra lärjungar, som inte klarar av att de blir avvisade. 

Detta sårar Jakob och Johannes Sebedaiusson, och de tänker att de skulle kunna nederkalla eld från himlen såsom profeten Elia gjorde en gång - de verkar ju profeternas anda.

Detta är de "ömtåliga lärjungarna" som vill göra allting rätt. Men det blir fel... De är lite ömtåliga för kritik och vill minsann markera mot samarierna.

HERRE, SKALL VI KALLA NED ELD FRÅN HIMLEN SOM FÖRGÖR DEM? 

MEN JESUS VÄNDE SIG OM OCH TILLRÄTTAVISADE DEM, OCH DE FORTSATTE TILL EN ANNAN BY.

Lukas 9:54-55. 

Det är inte lärjungarnas sak att utöva straffdomar mot andra... inte i några tider!

Vill man inte höra om Jesus, eller ta emot honom, så skall det respekteras. Men välsignelsen går dem förbi, dock.

Skicka inte eld över dina fiender.

Nu kommer vi till det där med rävarna och de "svärmiska lärjungarna".

Denna tredje kategori lovar stort, men kan de hålla det?

NÄR DE KOM VANDRANDE PÅ VÄGE NSADE EN MAN TILL JESUS:

- JAG SKALL FÖLJA DIG VART DU ÄN GÅR!

Jesus svarade med ett judiskt mustigt uttryck att djuren har sina nästen, men Människosonen har ingenstans att vila sitt huvud.

Vad menar han med det?

Fåglarna har sina bon, men inte Människosonen.

Det är som att Jesus ger denna villiga person en kalldusch och liksom menar:

- Tänk på vad du säger! Klarar du det här? Det blir kanske svårare än vad du tror?

"Vart du än går..." det betyder vägen till lidandet och korset. Är han medveten om det? Är lärjungarna medvetna om det? De har ju bara sett läkedomsunder och mättnadsmirakler. 

Att vandra med Jesus måste väl vara en framgångssaga som skall krönas med att Israel blir kvitt sina ockupanter och Jesus blir kung?

Hur ska någon kunna veta i förväg vad som väntar?

Det behövs mer än svärmiska bedyranden och känslomässigt rörda stämningar för den som skall följa Jesus.

Då är det kanske lättare att vara en räv...

Du är väl ingen räv, din fulfink!

Lärjungen måste vara beredd  att i likhet med Mästaren avstå från tryggheten och dela utsattheten.

Nu kommer den fjärde gruppen av efterföljare, de som ställer villkor.

Först handlar det om döden och sedan om familjen. Är dessa villkor dikterade av hänsyn till andra? Eller till dem själva?

TILL EN ANNAN SADE JESUS:

- FÖLJ MIG!

MEN MANNEN SVARADE:

- HERRE, LÅT MIG FÖRST GÅ OCH BEGRAVA MIN FAR.

DÅ SADE JESUS:

- LÅT DE DÖDA BEGRAVA SINA DÖDA, MEN GÅ SJÄLV OCH FÖRKUNNA GUDS RIKE.

Lukas 9:59-60.

Detta är ett mycket märkligt svar av Jesus. När jag läste detta första gången som ung kristen, blev jag inte glad, rent av arg. Menar Jesus att de döda skall ligga ovan mark?? Då vill jag inte följa honom!

Det är väl mycket viktigt att visa hänsyn till andra!

Vem skall begrava de döda?

Poängen är inte att Jesus ger en konkret regel för handlandet vid ett dödsfall. Nej, han framhåller på ett paradoxalt sätt det att det är viktigare att fokusera på de levande mer än de döda.

Det är alltså värderingarna som är avgörande, inte beteendet i detta fall.

EN ANNAN MAN SADE:

- LÅT MIG FÖRST TA FARVÄL AV DEM DÄR HEMMA.

JESUS SVARADE:

- DEN SOM SER SIG OM NÄR HAN HAR SATT SIN HAND TILL PLOGEN, HAN PASSAR INTE FÖR GUDS RIKE.

Lukas 9:62.

Åter igen svarar Jesus med en drastisk liknelse. För en urban stadsbo som inte vet hur lantbruk fungerar är bilden av plogen intetsägande.

Den som vänder sig om när han/ hon plogar marken, tappar riktningen framåt, och då blir fåran ojämn och sned.

Poängen är då att när man sedan tittar framåt igen, är riktningen fel.

Är plogfårorna raka?

Jesus visste mycket väl att det var en hederssak för en son att begrava sin far. Det får inte lämnas ogjort!

Han visste även att det finns ett socialt ansvar att tala om för familjen att 'nu ger jag mig iväg'.

Men, det finns ett men som vi inte uppfattar i texten.

Jesus märker att bakom deras motiveringar finns en delad håg, ett tvekande sinne.

Därför svarar han knivskarpt att det är Guds rike som gäller först och Guds rättfärdighet. Här gäller det antingen eller!

Hu så jobbigt... Vem vågar sig på det?

SÖK FÖRST GUDS RIKE OCH HANS RÄTTFÄRDIGHET, 

SÅ SKALL ALLT DET ANDRA TILLFALLA ER.

Bergspredikan, Matteus 6:33.

Jesus i Jämjö EFS kapell.

Vi människor är så olika, och lärjungarna är också olika. Även vi i vår tid, år 2026, är lydiga, ömtåliga och känsliga för kritik, svärmiska och tveksamma med behov att ställa vissa villkor. Det är så djupt mänskligt.

Evangeliet i detta, det goda budskapet, är att Jesus inte avvisar någon. Han är rak och ärlig, tillrättavisar och förmanar. Men där finns också en generositet mellan raderna, och det är en uppmuntran att våga och vilja följa med.

Oberoende av de hänsyn vi tycker att vi måste ta, så bjuder Jesus in alla typer av människor, oavsett vilka erfarenheter eller personligheter vi har.

Det är den odelade viljan det hänger på, inte prestation eller perfektion.

Jesus älskar dig.

Till sist.

Om jag vänder på det och låtsas att det är Jesus som tvekar, hur blir det då?

1) Jesus är lydig och kallar oss människor, även när vi säger nej. Ja, det stämmer.

2) Jesus är ömtålig och blir arg när vi förnekar honom och vill skicka eld på oss - nej, det stämmer inte!

3) Jesus är svärmisk och vill följa efter oss i allt vi gör och välsigna alla våra företag och påhitt - nej... det gör han inte.

4) Han är tveksam till oss och vill först ta avsked av sin Fader, och sin mor och sina bröder och ... Nej, inte så. 

Tack och lov!

Jesus är Vägen, Sanningen och - Kärleken.

Honom vill jag följa.

Med eller utan en räv bakom örat...

Räven raskar över isen och är inte bofast...

Bofasta hälsningar från Helene F Sturefelt,

- med tack till mina teologiska kollegor: Pehr Edwall, Verbum, och Tom Wright, Skottland, Marcus förlag.