UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 26 mars 2019

RÖD TUSCH - ANIMA och ANIMUS.

Det erotiska kriget.


När började det erotiska kriget? Från början var människan hel. Sedan gick vi sönder. Splittrades. Redan i paradiset.

Detta inlägg bjuder på mina senaste övningar på ritbordet.
Pablo Picasso är min inspiration. Du har säkert sett hans ansikten där kvinnan och mannen är ett, men olika.

Detta har jag utforskat med hjälp av mina röda tuschpennor.
När känslan kommer och bilden börjar tränga sig på, då sätter jag mig ned och tar ett djupt andetag... Får se vad som händer nu... vad som vill komma ut.

Följ med!

Pablo Sturefelt.


I begynnelsen var mannen ensam. Han vandrade halv i Lustgården och hade ingen lust... förrän Eva kom.
Adam = betyder "människa" på hebreiska.
Eva = betyder "liv".

Hur länge fick han vänta på att bli hel? Endast några rader i Bibeln, eller i en hel evighet?

Trots att splittringen lurar redan i början så berättas det ändå om människans helhet, och om hennes samhörighet med varandra och naturen. Allt skapades i ett stycke. Du och jag. Vi.

OCH SE DET VAR MYCKET GOTT. 1 Mosebok 1.

Hel splittring. Splittrad helhet. Och se, det var mycket gott.


Kvinnan ser helt andra saker än mannen. Vi lägger märke till olika saker. Ögonen fokuserar på annat. Vi ser även med känslorna och med intuitionen. Det finns ett inre seende.
Och ett yttre.

Olikhet. Det är inte ojämlikhet. Bara om vi värderar våra olikheter olika.

Ordning och reda. Faror som lurar. Barn som gråter eller björnar som ryter. Stora sammanhang eller tunnelseende.
Känslor kontra tankar.

När kommunikationen fungerar oss emellan då är vi ett bra team!

Olika seenden.


Inom psykologin talar man om "anima" och animus" - den kvinnliga respektive manliga aspekten som finns i varje människa.

När jag får fatt i min "animus" då blir jag mer hel.
Och när du som man hittar din "anima", din kvinnliga sida, då blir du också mer hel.

Sedan har vi hela skalan med manhaftiga fruntimmer och feminina män - och hela tiden är vi Människor! Och se, det var mycket gott, säger Skaparen.

Jag lämnar "hen" därhän... Det får vi ta en annan gång.

Anima och Animus.


Man och kvinna. Testosteron och östrogen. Så länge det finns två starka hormonhalter som driver våra kroppar, så är vi två kön. Två olika sorters varelser. Han och Hon.

Bredvid teckningsblocket ligger några böcker:

"Det erotiska kriget" av Rita Liljeström.
"Vad känner egentligen männen?" av Morton H Shaevitz.
"Männens lust" utgiven av boktidningen Ottar.

Vi tycker att kvinnans jämställdhet går för sakta. Männen (du?) upplever att det går för fort, i alla fall i betydelsen att de (du?) blir mer och mer vilsna och ensamma.
Eva vill inte vara hemma och laga mat till Adam.

Med ljus och lykta söker jag efter manliga initiativ till att NI börjar prata med varandra, och skapar en mer mänsklig mansroll, som fungerar tillsammans med oss!! Idag, 2019.


Goda analyser.


Jag är ledsen att säga det, men de allra flesta kvinnor har i någon form råkat ut för mannens okontrollerade sexualitet; från den listiga förförelsen till den aggressiva våldtäkten.

Nu senast berättas det om Josefin Nilsson - sångerskan i Ainbusk Singers - som inte orkade leva bland annat p g a en man som slog sönder henne...
Allt fler av er män förstår allt mer den kollektiva vrede, som vi kvinnor känner varenda gång vi hör om det manliga förtrycket.

Djäävlar!!

Och pennan tecknade en penis mitt i ansiktet...

Snoken.


Titta noga på bilden.

Vad är det för krumelurer i huvudet?
Det ser ut som en lätt skiss av en hjärna. Jodå. Men handen formade en siffra... sex. Mycket sex. Han är helt förblindad av sina begär. Kåtheten tar över och Lilla huvudet styr plötsligt över Stora huvudet.

Se hans ögon. Han fattar ingenting.

Men den dagen då Kvinnan börjar berätta vad Mannen gjort med henne, då talar den andra munnen till höger och segerns stjärnor tar form. #meToo.

Ska vi göra som i det kommunistiska Kina under kulturrevolutionen? Släppa ut kvinnorna men stänga inne sexualiteten?
Eller som i det muslimska Marocko? Bejaka sexualiteten men stänga in och beslöja kvinnorna? (sid 203, Liljeström).

Rita Liljeström menar att "den svenska modellen" både vill bejaka sexualiteten och låta det offentliga rummet vara öppet för alla kvinnor. Resultatet har blivit en offentlig sexualitet som inte alla mår bra av, och ett socialt liv med ensam tvåsamhet.

I frigjordhetens kölvatten börjar kvinnorna också bli ensamma.

Hur ska vi ha det?


Människans utveckling tycks bara ske i huvudet. Hjärnan blir allt större och allt mer påfrestad av intryck.
Vad händer med kroppen då? Känslorna? Varför lägger vi inte mer tid och möda på att utveckla vår insida?
Jag tror att när vi gör plats för dans och lek igen, då kan vi finna utrymme för att ge plats för känslor, drömmar och längtan. Efter varandra.

Utan våld.

Utan masker och spel med outtalade förväntningar och tvingande roller.
Splittringen är inte bara mellan man och kvinna, den är lika mycket en splittring mellan huvud och hjärta.

Den här bilden är inte heller särskilt snygg:

Dominant hjärna.


När jag tecknande den här bilden så var jag full av vrede. Någonstans måste den få utlopp, och kommuniceras.

Hon vänder sig bort. Kvinnan är bara synlig i profil. Hur ser hennes mun ut?

Mannen tar plats. Ena ögat är rött av frustrerad ilska, det andra är lömskt av lögner.
Hans mun är ett begynnande spjut.

Delar de hjärna? Har de samma tankar? Eller spiller hans tankevärld över på hennes?
Är det därför hon vänder sig bort?

Eva behöver egentligen inte Adam. Hon klarar sig själv.

En av de hemligaste hemligheterna vad gäller er män, skriver Morton, är att ni är mycket ber beroende av kvinnan än vad vi är utav er.
Men säg det inte till någon!

"Den store hycklaren, vår tids Adam, är killen som finner sig utkastad i könsrolls-revolutionens virvlar, och upptäcker att han reagerar med att iföra sig en ännu mer komplicerad förklädnad" skriver Morton (sid 11).

"De flesta män visar upp ett lugnt ansikte utåt, och döljer sina upprörda känslor inför omkastade roller med det andra könet".

Så här upplever jag det:

Mannens vrede.


I sin uppdämda vrede över att tappa kontrollen alltmer, blir hans mun som en såg som vill tugga sönder henne.
Oförmögen att tala känslor pyr det bokstäver runt hans profil, men han är analfabet på det området.
Adam, vad har hänt med dig??
Hur kunde du förlora det viktigaste språket vi har?

Kvinnan blir ett allt större mysterium, allt mer oåtkomligt, och alldeles hopplöst svår att förstå sig på.

Men Adam, vi har stått här hela tiden. Det är du som förminskats, och låtit det ske.

I sin vanmakt tar männen kvinnan med våld, för att demonstrera sig makt och tugga henne i sig.

Hennes röda mun - vad är det? Vad ser du? Titta igen på bilden ovan.
Ett sköte, blödande, utnyttjat och uttänjt - - -

Kamp.


Hur ska Adam hitta tillbaka till Eva?
Har de förlett varandra?
Denna olyckliga splittring måste få sin läkning.

- Adam, var är du? frågar Herren Gud i lustgården.

Människa var är du? Kvinna, var är du? Varför har ni gömt er?

Skam och skuld är drivkraft i denna onda cirkel.

Hela Bibeln är full av berättelser hur detta syndafall gör livet svårt för oss. Men visar också på en väg fram: Försoningens väg.

Den börjar med hjärtat.

Ditt hjärta och mitt.

Adam, lyssna på ditt hjärta och våga tro att vi väntar på dig där.

Försonas!


Rödaste hälsningar från Pablo Sturefelt, alias Picasella,

- könsdebattör och jämlikhetsambassadör i rödsvart tusch.

Helene F Sturefelt.








söndag 24 mars 2019

BROTTAS och ACCEPTERA - Pilgrimsvandring

Pilgrimsvandring.


- Nej, det går inte! Jag kan inte! Hur skall det gå till förresten?

Maria brottas med ängeln Gabriel. Hon har just fått hälsningen att hon är utvald till en mycket stor uppgift.
Det är Jungfru Marie Bebådelses Dag idag, och nu får du följa med på en pilgrimsvandring tillsammans med henne!

Jag stannade till vid Fredrikskyrkan och såg affischen och skuggan av en vandrare. Jag var redo.

Skuggan av verkligheten.


Solen sken över Karlskrona och vinden var västlig, som oftast. Samling vid Kungsmarkskyrkan med Skönstavik  som mål. Det är vackert överallt där vi går! Vi följer kustlinjen och havet gör oss sällskap.

Skönstavik... vilket fint namn!

Vi knäpper våra händer och ber.

DENNA PLATS OCH DENNA STUND ÄR DIN, HERRE.
ÖPPNA VÅRA SINNEN FÖR HELIGHETENS NÄRVARO,
I VÅRA KROPPARS VILA,
I VÅRA SJÄLARS STILLHET,
I MARKEN SOM BÄR OSS,
I VINDENS BERÖRING.

DU OMGER OSS, GUD, PÅ ALLA SIDOR.
LÅT OSS NU TRYGGT VILA I DIN HELIGA OMSORG OM ALLT SOM LEVER.

Vi lämnade höghusområdet och passerade genom ett villaområde. En man räfsade löv och gjorde fint i sin trädgård.
- Vårstädning!

Lunds stifts pilgrimsmärke.


Vi gick under viadukten till infartsleden och ställde oss i cirkel. Dessa två ord får följa oss:
- Brottning och acceptans.

Maria kämpade med ängelns ord, att bli havande och föda Guds son till jorden.

- HUR SKALL DET GÅ TILL? JAG HAR JU ALDRIG HAFT NÅGON MAN.
MEN ÄNGELN SVARADE HENNE:
- HELIG ANDE SKALL KOMMA ÖVER DIG OCH DEN HÖGSTES KRAFT VILA ÖVER DIG... Lukas kap 1:26-38.

Jag vill lyfta fram kampens nödvändighet. Ingen av oss kommer undan livets svårigheter. Hur skulle vi kunna det?

Förra söndagen kunde vi höra om Jakob som brottades med Gud i en ängels gestalt (1 Mosebok 32:22). Han gav sig inte med mindre än att han blev välsignad. Men det kostade honom ett slag på höften och han gick haltande genom livet därefter, men hel...

Nu är det Maria som brottas. Hon argumenterar och ifrågasätter. Uppdraget är omöjligt. Att bli Guds Moder... Hur länge kämpade hon?
Inte bara tre rader i Bibeln! Vi vet inte om hennes kamp tog fem minuter eller tre veckor. Men kämpade gjorde hon!

Vad ska sedan till för att komma till acceptans av Guds vilja?

HERRE, VISA MIG DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN!

Utmärkt?

Vandringsleden var utmärkt, men utmärkningarna låg på marken... som en hjälp att ta sig över de geggiga ställena. Precis som i det själsliga livet.

Vi stannade till vid några stora och mycket gamla ekar. Brustna grenar låg runt omkring och träden var bitvis döda.

En modern pilgrim kan unna sig att se det yttre landskapet som en sinnebild av det inre.
Våra pilgrimsmotiv är annorlunda jämfört med medeltidens pilgrimer. Vi har det bra, är mätta och har tak över huvudet, men likväl behöver också vi reflektera över vart vi är på väg.

Ekarna sägs leva i 900 år: de växer och frodas i 300 år, de vissnar i 300 år och de är döda i 300 år innan de ramlar ihop...

Vad i oss har just börjat spira och vill grönska?
Vad i oss behöver börja dra sig tillbaka och ge plats åt annat?
Vad i oss är dött men ger ännu liv åt "insekter och läderbaggar"?

Ekarna talade och gav eko inom oss. Solen glittrade i havskanten. Vi fortsatte uppför stigen.

Det var en gång.


Frälsarkransens pärlor var med oss. Ur vårt pilgrimshäfte bad vi växelvis:

VI HAR EN GUD, FADERN, FRÅN VILKEN ALLTING UTGÅR,
OCH SOM ÄR VÅRT MÅL.
DU ÄR GRÄNSLÖS, DU ÄR NÄRA, DU ÄR LJUS,
OCH JAG ÄR DIN.

FYLL MIG MED DIN STILLHET.
VART JAG MIG I VÄRLDEN VÄNDER STÅR MIN LYCKA I GUDS HÄNDER.

Vi blickade ut över havsviken.
Kan du se att kobbar och skär skyddar dig?
Kan du se att vattenytan ger dig plats att agera, leva och finnas till?

Inre landskap i det yttre.


JAG LÄGGER MITT LIV I DINA HÄNDER.
HÄR ÄR JAG, GUD. HELT ENKELT.
JAG VILL MÖTA DIG. UTAN HINDER.

Acceptans. Och brottning. Det tar tid. Allting tar tid. Livet tar tid. Tar plats.

ACK, HERRE, HJÄLP! ACK, HERRE, LÅT VÄL GÅ.
RENA MIG, SÅ BLIR JAG REN,
HELA MIG SÅ BLIR JAG HEL.

Så skönt att det fanns bänkar här och var så vi kunde sitta ned och vila en stund.

BEKYMRA ER INTE.
ALLT JU VILAR I MIN FADERS HÄNDER,
SKULLE JAG SOM BARN VÄL ÄNGSLAS DÅ?

Rena mig. Men elda inte!


Skönstaviks camping är fullsatt under sommarhalvåret. Nu på jungfru Marie bebådelses dag hade de första husvagnarna börjat ta plats och solen torkade sakta upp de regnfuktiga gräsmattorna.

Vi passerade receptionen och rundade lövskogsdungen.
Här är naturen känslig. Naturligtvis är eldning förbjuden, men det måste talas om. För de glömska och ovarsamma.

Vi samlades i ring och funderade i tystnad.

Vad gör elden med oss?

När den tänder upp sinnets glöd och värmer frusna själar, då är den vår vän. Likaså när den tar hand om skräp och bränner upp gammalt bråte.
Väckelsens eld, helig Andes eld som föder nytt liv i oss.

Men när tungan blir som en eld, då kan den vara vår fiende. Arga ord sätter känslor i svall och förflugna meningar kan såra relationer. Förlåt mig...

KOM, HELIGE ANDE, UPPTÄND I MIG DIN KÄRLEKS ELD!
SÅSOM DU MIG ÄLSKAR, INGEN ANNAN ÄLSKA KAN.

Utbränt.
 

Västvinden låg på som mest just där jag tänk att vi skulle pausat lite längre.
Det gick inte. Det var bara att vara följsam mot naturens krafter och bryta upp.

Just så som Gud vill att vi skall vara följsamma mot hans vilja...

Vi tittade på de röda kärlekspärlorna i Frälsarkransarmbandet.

Kan man brottas i kärlek? Med kärlek till det kampen syftar till? Att acceptera Guds kallelse till ett liv tillsammans med Honom.

Frälsarkransens bönepärlor.


Kämpade Maria med Gud i kärlek? Argumenterade hon med ängeln i kärlek? Gjorde Jakob det vid Jabboks vad?

Det är en annan sak att brottas i vrede och ångest mot Guds vilja...

- Varför, Herre, tjatar du på mig?? Varför måste jag genomlida detta? Varför måste jag lämna det gamla och gå in i det nya? Varför kallar du på mig?

Men Gud hör inte av sig till oss för att han är arg på oss... Tvärtom! Gud älskar dig och mig så oändligt mycket att han självklart hör av sig, och ger oss sina vinkar, sin vägledning och sina snubbelstenar… för att vi skall stanna upp.

Och lyssna.

Och ta bort skummet som skymmer.

Havsskum, Skönstavik.


Tänk om Maria inte hade tagit kampen med ängeln? Tänk om hon bara hade vänt ryggen och gått.
- Omöjligt. Hejdå.

Vad hade hänt då? Hade Gud inte kommit oss mänskligt nära? Hade Jesus fått födas på annat sätt?
Och vad händer med oss när vi förnekar Guds vilja med våra liv?
Vad missar vi då?
Och hur mycket missar andra genom oss, för att vi tvärar och inte vill?

FRÅN DIG KOMMER ALLTING.
UR DIN HAND GER VI DET TILLBAKA TILL DIG.
ALLA MINA ORD OCH TANKAR JESUS, LÅT DEM GLÄDJA DIG.

Hm. När kärleken går upp för oss, då kommer acceptansen.
Kärleken!
Naturligtvis!

HERRE, VISA OSS DIN VÄG
OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN. Nu vill jag!

Visa oss din väg.


Sista platsen för reflektion var vid båtupplägget "Sunna" vid Lorentsberg, nedanför Villa Vik.

Jag kunde inte låta bli att ta den passning som situationen gav mig.

Tänk om du är en båt på en båtuppställningsplats, vad är meningen med ditt båtliv då?
Jo, att komma i vattnet!
Du kan inte ta dig dit själv, "kaptenen" måste hjälpa dig i. Om du tvekar och hellre vill stå där inplastad resten av ditt liv, ja då lever du inget vidare bra båtliv...

Var och en måste förstå sin kallelse till vilket liv vi är ämnade att leva!

Och väl i vattnet, så är det fortfarande inte du som styr, det gör "kaptenen"...

Att komma till acceptans med sitt liv, sina livsuppgifter. Att acceptera vinterns vila lika mycket som vårens sjösättning!

MÅ DET SKE MED MIG SOM DU HAR SAGT.

Ja, käre himmelske Fader, så må det ske med mig så som DU önskar!!

Båten ifrågasätter inte vattnet...


MIN GUD, JAG HOPPAS PÅ DIG.
VAR INTE RÄDD, DET FINNS ETT HEMLIGT TECKEN,
ETT NAMN SOM SKYDDAR DIG DÄR DU GÅR.

BRED DINA VIDA VINGAR, O JESUS, ÖVER MIG.
OCH LÅT MIG STILLA VILA, I VE OCH VÄL HOS DIG.
HERRE, DU HAR DÖTT FÖR MIG.
HJÄLP MIG LEVA FÖR DIG.


Vi lämnade Skönstavik bakom oss och närmade oss infartsledens livliga trafik, som höjde bullernivån rejält.
När vi skulle passera under viadukten igen blev jag full i skratt...

Över allt var det sprayat grafitti, med rubriken:

           GOD IS DEAD.

Gud är död.

Jodå, på långfredagen dog Gud när Jesus gav sitt liv, för att vara i dödsriket i tre dagar.

Gud är död. Inte längre...


Till vänster i tunneln stod det:

          FROM HELL.

Från helvetet.

Jodå, Jesus har besegrat helvetets alla djävligheter genom sin försoningsdöd.
Från helvetet till himmelen!
Vilken märklig "portal" att avsluta en pilgrimsvandring med!

Det var nästan för bra och hemskt och realistiskt för att vara sant, nästan lite "iscensatt", men det var det inte. Jag lovar, jag hade inte varit där och sprayat i förväg!

Det kändes som om vi verkligen lämnade brottningskampen bakom oss, och nu vandrade med Marias ord, fulla av glädje, frid och acceptans.

Sinnesrobönen var med oss:
- Gud, ge mig sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.


Från helvetet. Till himmelen!
 

Och i tunnelns betonggång brast vi ut i sång:

HÄRLIG ÄR JORDEN, HÄRLIG ÄR GUDS HIMMEL!
SKÖN ÄR SJÄLARNAS PILGRIMSSÅNG.
GENOM DE FAGRA RIKEN PÅ JORDEN
GÅ VI TILL PARADIS MED SÅNG.

Mannen som räfsade löv i sin trädgård hade gått in. Så fint det blev! Även hans brottningsmatch med fjolårets löv var över. Nu kunde krokus och scilla få fritt fram att blomma.
Och jag tyckte att de spirande vårblommorna viskade:

DIN DÖD FÖRKUNNAR VI, HERRE.
DIN UPPSTÅNDELSE BEKÄNNER VI!
TILL DESS DU KOMMER ÅTER, I HÄRLIGHET!

Livet uppstår igen!

 
Pilgrimsvandring innehåller en så god och vacker tystnad.
Vi är tillsammans, men vi pratar inte. Gemenskapen är ordlös med kommunikationen ändå rik.
Uppmärksamheten blir ännu större när orden får vila.

Detta gjorde oss gott.

I GUDS TYSTNAD FÅR JAG VARA, ORDLÖS, STILLA UTAN KRAV.

STANNA HOS OSS, HERRE.
VÄLSIGNA, O GUD, DITT VANDRINGSFOLK.
FÖLJ MIG. JAG ÄR VÄGEN.
HERRE, GE OSS DEN FRID SOM VÄRLDEN INTE KAN GE.

Amen.

Tack, Svenska kyrkan.

Brottningen var klar då kärleken kom. I erfarenheten av att det är Guds kärlek som kallar oss, så kommer acceptansen.
Det är stort.

Skönaste hälsningar till er alla!

Helene F Sturfelt, vandringsledare,

- som inte fotograferade då vi gick utan vid ett annat tillfälle. Förstås.
- Nästa pilgrimsvandring i "staun" blir om två veckor, den 7 april. Vi ses.

Pax et bonum. Frid och allt gott.




torsdag 21 mars 2019

DEN BRINNANDE BUSKEN

Busken brinner.


Våreld. Majbrasor. Vårdagjämning. Trädgårdsstädning.
Det brinner i buskarna.

Skräpet eldas upp. Gammalt bråte försvinner i lågorna. Elden är min vän.
Den äter upp och förintar det som inte behövs. Och förvandlar det till näringsrik aska.

Reningseld.
Offereld.

Är den under kontroll? Den äter sig väl inte ned i marken?? Den flammar väl inte upp i trädtopparna?

- Det brinner i bröstet, sjunger Danne Saucedo.

Kärlekseld.
Med nytt liv. Ny glädje. Ny smärta.

Följ med in i hjärtats trädgård. Vi gör en meditation och tar oss in i en välkänd berättelse.
Jag blundar. Känner. Och erfar inre världar med mitt det öga som bor i djupet.

Symbolpedagogik.
 

Jag ser mina älskade träd. Vatten. Sand. Det är varmt, alldeles för varmt! Ökenhett.
Jag går längre bort, längre och längre, och får syn på några fotspår.

Före mig har Mose gått. Här drev han fåren framför sig, bortom öknen, tills han kom till Guds berg Horeb.
Plötsligt flammade en eldslåga till. En Herrens ängel uppenbarade sig för honom i en buske.

Han såg att busken brann av elden, men att den ändå inte blev förtärd. Så märkligt.
Hur kan något brinna utan att brinna upp? Eller brinna ned...

Brinner upp? Brinner ned?


DÅ TÄNKTE MOSE:
- JAG VILL GÅ BORT OCH BETRAKTA DEN UNDERBARA SYNEN OCH SE VARFÖR BUSKEN INTE BRINNER UPP...

Vi är inte ensamma. En glödande närvaro bränner i bröstet, och fötterna kan knappt stå på marken.

NÄR DÅ HERREN SÅG ATT HAN GICK BORT FÖR ATT SE, ROPADE GUD TILL HONOM UR BUSKEN OCH SADE:
- MOSE! MOSE!

HAN SVARADE:
- HÄR ÄR JAG.

DÅ SADE HAN:
- TRÄD INTE HIT. DRA DINA SKOR AV DINA FÖTTER, TY PLATSEN DÄR DU STÅR ÄR HELIG MARK... 2 Mosebok kap 3.

Helig mark.


Eld som symbol för Guds närvaro.
Väckelsens eld. Den Helige Andes eld!

Mose försvinner bort i tidens dimma. Men fårens spillning ligger kvar som tecken på att detta hände i den fysiska världen, och inte bara i den andliga. Eller i fantasin.

Helig mark.

Guds närvaro brinner av obrännbart materiel. Det lyser av eteriska oljor. Genomskinligt blå och bronsfärgade.
Herren vill tala med mig. Visa mig min inre glöd.

Vad har hänt här?

Förbud mot öppen eld.
 

Yttre verklighet. Igår var jag ute och vandrade bland vintertorra löv. Eldning förbjuden. Tydliga skyltar. Släpp inte elden lös!

Ändå var det gott om förbudsbrott. Flera eldstäder i marken var synliga.
Någon var sin egen gud. Och lekte med elden.

Jag skylde askan med foten och gick vidare.

Inled oss icke i frestelse.

Bränn inte Skönstavik.

Eldhärjad mark.
 

Hur ser det ut på min bild? Är rötterna förkolnade eller finns det något liv kvar i dem?

Det ser ut som om det har brunnit länge här. Elden är rödgul och gammal. Inte ny och blåvit. Grenarna är borta.
Men vad är det för något gult som flyr ut ur busken?

Jag tittar närmare och ser att det är blomsterfrön. Mimosa-bollar. De hoppar ur elden... och kommer att landa i askan...

Vissa frön kräver en eldsvåda för att skalet skall spricka och det nya livet spira.

Fröna flyr.


De svarta rötterna är inte kompakta. Det finns luft och ljus mellan dem, med hopp att något kan uppstå ur det svarta.
Allra längst ned i hörnet till vänster anar jag en regnbåge. Den kan växa till sig om regnet vill förena sig med elden.

Vatten och eld. Eld och vatten. Varandras motsatser. Och varandras bästa vänner.

Värm mitt vatten! Släck min törst. Tvätta bort min sot.
Sot?

Brinna utan att bli bränd.


Mitt i bilden ser jag en sotfläck. Det är mitt hjärta.

Hur gör man för att brinna utan att bli bränd? Det är vår tids fråga från alla ambitiösa människor, som så ofta blir utnyttjade.

Eller är det gammal sorg som rinner bort? Tjock tjära som drar sig tillbaka. Jag känner hur det luktar.

Det syns inte på röntgen.
Men Gud vet.

Man kan dö av brustet hjärta ifall man utsätts av kraftig känslomässig smärta, akut sorg, trauman och stress.
Pyrande ilska under lång tid kan också få hjärtat att brista om det blir för många negativa händelser som trycker på.

- Det brinner i bröstet.

Aftonbladet 18 mars 2019.


FRAMFÖR ALLT MÅ DU BEVARA DITT HJÄRTA
TY DÄRIFRÅN UTGÅR LIVET.

Jag går fram till den brinnande busken. Guds närvaro är intensiv. Med största ödmjukhet ber jag Herren att lyssna till min bön:

- Beskydda mitt hjärta, Herre! Jag orkar inte mer smärta. Jag klarar inte fler respektlösa skövlingar av liv. Det gör för ont.

Herren sätter mig på kanten av den begynnande regnbågen och låter mig åka kana en stund.

- Glöm inte mitt förbund! säger Herren. Du och jag har ingått ett förbund. Det är länge sedan nu, men vattnet i dopet renade dig från denna världens synd. Och som gåva fick du den Helige Andes eld. Det är den som glöder inom dig!

Min tunga blev en eld!
Och jag talade och skrev.

Tygla tungan.


Och bortom min brinnande buske såg jag en varelse som av eld...

LIK EN MÄNNISKOSON, I FOTSID KLÄDNAD OCH MED ETT BÄLTE AV GULD OM BRÖSTET.
HANS HUVUD OCH HÅR VAR VITT SOM VIT ULL, SOM SNÖ, OCH HANS ÖGON VAR SOM ELDSLÅGOR.
Johannes Uppenbarelse kap 1:13.


Jag kände en intensiv samhörighet, samtidigt den största förskräckelse jag någonsin känt.

Kristus var i min brinnande buske, och elden var inte längre god. Den var förtärande! Det var en världsbrand med dom över denna tidsålders bekvämlighet.
Girigheten var oljan och latheten var kolbitarna.

Jag bevittnade en andra omgångens Big Bang, men nu med motsatt effekt. Detta gav inte liv. Denna brand tog liv, och släckte liv.

En offereld där ogudaktigheten varit den startande gnistan.

Kamp mellan liv och död.


Jag ville inte se mer.

Från kanten av regnbågen, nästan utanför bilden, blickade jag uppåt och fick syn på en stor kruka.
Tänk om det var den berömda krukan av guld!?
Den ska ju finnas där regnbågen slutar...

Nej, det var luttringens skål.

Prövningen av mitt livsverk jag såg.

Elden hade smält ned allt som var av metall, och bränt upp allt som var av hö och strå.
Kvar var denna gyllene kruka, där resultatet av mina gärningar och tankar låg väl förborgade.

Hur mycket var kvar? Var den tom?

Hemligheten var väl förborgad. Inte förrän vid tidens slut skall detta uppenbaras.

Mimosakvist.


Men nedanför krukan, mellan rötterna, såg jag nu en mimosakvist spira, med de skiraste gula blomsterbollar.

Sakta lämnade jag mitt hjärtas trädgård.

Med sotiga händer stängde jag hjärtats dörr, i trygg förvissning om att Guds närvaro inte skulle överge mig.

Du har nu fått vara med om en levande visualisering av bibelordet, där jag har delat med mig av mina upplevelser.
Symbolerna i målandet stärker upplevelsen och hjälper det undermedvetna att få ett språk.
Inom oss bor djup av djup...

Och Guds nitälskan av rättfärdigheten förtär all orenhet. Det är vårt hopp! Inte ett hot.

Brinnande hälsningar till er alla,

Helene Sture Buskfelt,

- symbolpedagog och bibelläsare,
- som förberedde söndagens pilgrimsvandring i Karlskrona. 24/3 kl 14,
- och som fotograferade ett mimosaträd vid Saligprisningarnas berg, i Israel.

Mimosaträd nedanför Saligprisningarnas berg, Tiberias.



tisdag 19 mars 2019

LADY GAGA och den MODERNA VÄRLDEN

Den moderna världen.


Just nu lyssnar jag på Lady Gaga och Bradley Cooper och deras duett i SHALLOW.
Texten uttrycker precis det jag känner - en stor otrivsel i vår moderna värld.

Jag ska försöka tolka texten, med risk att jag missförstår något i deras syfte, men orden är starka och jag gör dem nu till mina.

"Shallow" betyder grund, ytlighet, att vara grund.

Det är så vi tillsammans har skapat denna moderna värld. Ytlig. Grund.
Utan djup och innehåll som består.

Översvallande yta.


TELL ME SOMETHING GIRL
ARE YOU HAPPY IN THIS MODERN WORLD?
OR DO YOU NEED MORE?
IS THERE SOMETHING YOU SEARCHING FOR?

I'M FALLING
IN ALL THE GOOD TIMES I FIND MYSELF LONGING
FOR CHANGE
AND IN THE BAD TIMES I FEAR MYSELF.


Han ber henne berätta om hon är lycklig i denna moderna värld.
- Eller behöver du något mer? Är det något som du letar efter?

Jag faller.
I de goda stunderna märker jag hur jag längtar efter förändring.
Och ibland fruktar jag för mig själv.

Fruktar mörka moln.


Om jag, Helene, får frågan, så svarar jag så här:

Nej, jag trivs inte alls i den här moderna världen som vi skapat.

Jag känner mig allt mer främmande.
Som en främling, kvarglömd från en svunnen värld.

Samhället digitaliseras i så hög takt att många funktioner styrs helt av plastkort och microchip.
Det blir allt svårare att handla och betala, åka buss eller parkera bilen.
Jag, och särskilt de som är äldre än jag, börjar tappa kontrollen alltmer över vår tillvaro.

Det har vi inte bett om.

Behöver du något annat?

Ja, det gör jag! Jag behöver närheten till naturen. Att vi sätter en begränsning på hur mycket städerna får växa. De tar enorma resurser på att bygga rondeller, västlänkar och nya motorvägar. Städerna äter upp marken och sliter upp den natur vi alla är beroende av.

Vi kan inte äta asfalt.

Vägen till vad?


Är det något du letar efter?

Ja, djup och mening! Respekt för människans behov och naturens ekosystem. Jag längtar efter det småskaliga. Det nära samhället. Där människor inte knuffas och luras, utan känner varandras namn.

I mina bästa stunder längtar jag efter en förändring, sjunger Bradley Cooper.

Ja, men ännu mer i mina sämsta stunder, tänker jag. Förändring är nödvändig innan livet på den här planeten är helt fördärvat. Hälsningar Greta Thunberg och tusentals andra unga människor.

Och i mina sämsta stunder fruktar jag för mig själv, sjunger han.
Det är god självkännedom! Tänk om alla kunde göra det.

Vägarna äter upp skogsmarken.
 

Lady Gaga sjunger i nästa vers, till honom:

TELL ME SOMETHING BOY.
AREN'T YOU TIRED TRYING FILL THAT VOID?
OR DO YOU NEED MORE?
AREN'T IT HARD KEEPING IT SO HARDCORE?

I'M FALLING
IN ALL THE GOOD TIMES I FIND MY SELF LONGING
FOR CHANGE
AND IN THE BAD TIMES I FEAR MY SELF.

Längtar efter förändring.


Det är skön poesi med stort allvar.

Kvinnan frågar mannen:

- Är du inte trött på att fylla den där tomheten?
Eller behöver du något mer?
Är det inte jobbigt att vara så hårdnackad och orubblig?

Jag faller.
I de goda stunderna längtar jag efter en förändring.
Och i de dåliga är jag rädd för mig själv.

Kanske ifrågasätts mansrollen, den hårdnackade och orubbliga stilen som ingen egentligen gillar.
Vill han inte ha en förändring av den? Vill inte vi kvinnor ha en förändring?

Det är så ytligt. Så kommersiellt och grunt, utan botten. Utan värde. Slit och släng. Både människor, relationer och prylar.
Vår egen bekvämlighet kommer att döda oss om vi inte vänder om.

Hinner vi ändra oss?


I'M OFF THE DEEP END WHATCH AS I DIVE IN
I'LL NEVER MEET THE GROUND
CRASH THROUH THE SURFACE
WHERE THEY CAN HURT US

WE'RE FAR FROM THE SHALLOW NOW.

IN THE SHALLOW....


Dyker från ytan mot djupet.


Översättningen blir nog inte så bra här, men jag försöker.
Sätt ett kommatecken vid "I'm off", så blir det lättare att förstå.

Är det nu förändringen kommer?
Upplevelsen av att vara borta, inte så att man är borta från djupen, utan att djupens slut nu ser vad som händer.
De stora djupens gräns och syfte ser på, medan jag dyker ned och vill utforska dem.


Jag kommer aldrig att möta botten. Aldrig få fast mark under fötterna. Jag kommer aldrig att hitta orsaken och anledningen till varför denna moderna värld är som den är.

Kraschar igenom ytan, där de kan skada oss.
Jag dyker djupare ned.

Vi är långt bort från det grunda nu.

Segla ut!


Lyckades Lady Gaga och Bradley Cooper komma ifrån den moderna världens ytlighet?
Lyckas de till slut att nå livets djupaste syften, och så få riktig "bottenkänning" under fötterna?

Den moderna världen ger oss ingen mening, mer än den vi själva orkar skapa. Och det går inte i längden. Där plaskar mänskan omkring bara på ytan. Utlämnade till oss själva.

Jag associerar den här fina texten till ett bibelord, där Jesus talar om risken att förlora sin själ:

VAD HJÄLPER DET OM DU VINNER HELA VÄRLDEN
MEN FÖRLORAR DIN SJÄL?
MED VAD SKALL DU KÖPA TILLBAKA DITT LIV?

Utan Gud har vi ingen djupare mening. Shop til you drop. Rikast vinner. Flest relationer vinner också, med den största förlusten.

Livet har en gräns och ett allvar.
Att bli "kändis" är inte målet. Att vinna "Farmen" eller Talang eller se vuxna leka i TV-program dövar bara ångesten för en liten stund. Sedan kvarstår faktum. Att vi glömt söka Guds vilja och ge Gud tacksamheten för själva livet.

När strålkastarna är släckta och själen tapetserad på löpsedlarna, vem är man då?
Definierad och ägd av andra.
Lady Gaga vet det. Bradley Cooper vet det också. Även jag.

Det priset är högt.

Enskildhet.


Jag köper tillbaka min själ med tystnad och enskildhet. Jag går ut en runda och plockar skräp och tröstar ett barn. Jag ritar en teckning och skriver en insändare.
Och ber en bön.

Många böner! Om ledning och mod till oss alla att lämna ytan och söka djupet.
Om räddning för oss alla.

Tell me something, dear reader, are You happy in this modern World?
Or do you need something more?
Is there something you are searching for?

We are all falling.
I am longing for a change.
But in this crazy World I fear all human laziness…

Jesus is the bottom. Jesus is the Living Water. Let us drink, together, again!

Omoderna hälsningar,

Helene Sture Ladyfelt,

- som sjunger, skriver, gråter och ber.

The modern World?