BROTTAS och ACCEPTERA - Pilgrimsvandring

Pilgrimsvandring.

- Nej, det går inte! Jag kan inte! Hur skall det gå till förresten?

Maria brottas med ängeln Gabriel. Hon har just fått hälsningen att hon är utvald till en mycket stor uppgift.
Det är Jungfru Marie Bebådelses Dag idag, och nu får du följa med på en pilgrimsvandring tillsammans med henne!

Jag stannade till vid Fredrikskyrkan och såg affischen och skuggan av en vandrare. Jag var redo.

Skuggan av verkligheten.

Solen sken över Karlskrona och vinden var västlig, som oftast. Samling vid Kungsmarkskyrkan med Skönstavik  som mål. Det är vackert överallt där vi går! Vi följer kustlinjen och havet gör oss sällskap.

Skönstavik... vilket fint namn!

Vi knäpper våra händer och ber.

DENNA PLATS OCH DENNA STUND ÄR DIN, HERRE.
ÖPPNA VÅRA SINNEN FÖR HELIGHETENS NÄRVARO,
I VÅRA KROPPARS VILA,
I VÅRA SJÄLARS STILLHET,
I MARKEN SOM BÄR OSS,
I VINDENS BERÖRING.

DU OMGER OSS, GUD, PÅ ALLA SIDOR.
LÅT OSS NU TRYGGT VILA I DIN HELIGA OMSORG OM ALLT SOM LEVER.

Vi lämnade höghusområdet och passerade genom ett villaområde. En man räfsade löv och gjorde fint i sin trädgård.
- Vårstädning!

Lunds stifts pilgrimsmärke.

Vi gick under viadukten till infartsleden och ställde oss i cirkel. Dessa två ord får följa oss:
- Brottning och acceptans.

Maria kämpade med ängelns ord, att bli havande och föda Guds son till jorden.

- HUR SKALL DET GÅ TILL? JAG HAR JU ALDRIG HAFT NÅGON MAN.
MEN ÄNGELN SVARADE HENNE:
- HELIG ANDE SKALL KOMMA ÖVER DIG OCH DEN HÖGSTES KRAFT VILA ÖVER DIG... Lukas kap 1:26-38.

Jag vill lyfta fram kampens nödvändighet. Ingen av oss kommer undan livets svårigheter. Hur skulle vi kunna det?

Förra söndagen kunde vi höra om Jakob som brottades med Gud i en ängels gestalt (1 Mosebok 32:22). Han gav sig inte med mindre än att han blev välsignad. Men det kostade honom ett slag på höften och han gick haltande genom livet därefter, men hel...

Nu är det Maria som brottas. Hon argumenterar och ifrågasätter. Uppdraget är omöjligt. Att bli Guds Moder... Hur länge kämpade hon?
Inte bara tre rader i Bibeln! Vi vet inte om hennes kamp tog fem minuter eller tre veckor. Men kämpade gjorde hon!

Vad ska sedan till för att komma till acceptans av Guds vilja?

HERRE, VISA MIG DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN!

Utmärkt?

Vandringsleden var utmärkt, men utmärkningarna låg på marken... som en hjälp att ta sig över de geggiga ställena. Precis som i det själsliga livet.

Vi stannade till vid några stora och mycket gamla ekar. Brustna grenar låg runt omkring och träden var bitvis döda.

En modern pilgrim kan unna sig att se det yttre landskapet som en sinnebild av det inre.
Våra pilgrimsmotiv är annorlunda jämfört med medeltidens pilgrimer. Vi har det bra, är mätta och har tak över huvudet, men likväl behöver också vi reflektera över vart vi är på väg.

Ekarna sägs leva i 900 år: de växer och frodas i 300 år, de vissnar i 300 år och de är döda i 300 år innan de ramlar ihop...

Vad i oss har just börjat spira och vill grönska?
Vad i oss behöver börja dra sig tillbaka och ge plats åt annat?
Vad i oss är dött men ger ännu liv åt "insekter och läderbaggar"?

Ekarna talade och gav eko inom oss. Solen glittrade i havskanten. Vi fortsatte uppför stigen.

Det var en gång.

Frälsarkransens pärlor var med oss. Ur vårt pilgrimshäfte bad vi växelvis:

VI HAR EN GUD, FADERN, FRÅN VILKEN ALLTING UTGÅR,
OCH SOM ÄR VÅRT MÅL.
DU ÄR GRÄNSLÖS, DU ÄR NÄRA, DU ÄR LJUS,
OCH JAG ÄR DIN.

FYLL MIG MED DIN STILLHET.
VART JAG MIG I VÄRLDEN VÄNDER STÅR MIN LYCKA I GUDS HÄNDER.

Vi blickade ut över havsviken.
Kan du se att kobbar och skär skyddar dig?
Kan du se att vattenytan ger dig plats att agera, leva och finnas till?

Inre landskap i det yttre.

JAG LÄGGER MITT LIV I DINA HÄNDER.
HÄR ÄR JAG, GUD. HELT ENKELT.
JAG VILL MÖTA DIG. UTAN HINDER.

Acceptans. Och brottning. Det tar tid. Allting tar tid. Livet tar tid. Tar plats.

ACK, HERRE, HJÄLP! ACK, HERRE, LÅT VÄL GÅ.
RENA MIG, SÅ BLIR JAG REN,
HELA MIG SÅ BLIR JAG HEL.

Så skönt att det fanns bänkar här och var så vi kunde sitta ned och vila en stund.

BEKYMRA ER INTE.
ALLT JU VILAR I MIN FADERS HÄNDER,
SKULLE JAG SOM BARN VÄL ÄNGSLAS DÅ?

Rena mig. Men elda inte!

Skönstaviks camping är fullsatt under sommarhalvåret. Nu på jungfru Marie bebådelses dag hade de första husvagnarna börjat ta plats och solen torkade sakta upp de regnfuktiga gräsmattorna.

Vi passerade receptionen och rundade lövskogsdungen.
Här är naturen känslig. Naturligtvis är eldning förbjuden, men det måste talas om. För de glömska och ovarsamma.

Vi samlades i ring och funderade i tystnad.

Vad gör elden med oss?

När den tänder upp sinnets glöd och värmer frusna själar, då är den vår vän. Likaså när den tar hand om skräp och bränner upp gammalt bråte.
Väckelsens eld, helig Andes eld som föder nytt liv i oss.

Men när tungan blir som en eld, då kan den vara vår fiende. Arga ord sätter känslor i svall och förflugna meningar kan såra relationer. Förlåt mig...

KOM, HELIGE ANDE, UPPTÄND I MIG DIN KÄRLEKS ELD!
SÅSOM DU MIG ÄLSKAR, INGEN ANNAN ÄLSKA KAN.

Utbränt.

 

Västvinden låg på som mest just där jag tänk att vi skulle pausat lite längre.
Det gick inte. Det var bara att vara följsam mot naturens krafter och bryta upp.

Just så som Gud vill att vi skall vara följsamma mot hans vilja...

Vi tittade på de röda kärlekspärlorna i Frälsarkransarmbandet.

Kan man brottas i kärlek? Med kärlek till det kampen syftar till? Att acceptera Guds kallelse till ett liv tillsammans med Honom.

Frälsarkransens bönepärlor.

Kämpade Maria med Gud i kärlek? Argumenterade hon med ängeln i kärlek? Gjorde Jakob det vid Jabboks vad?

Det är en annan sak att brottas i vrede och ångest mot Guds vilja...

- Varför, Herre, tjatar du på mig?? Varför måste jag genomlida detta? Varför måste jag lämna det gamla och gå in i det nya? Varför kallar du på mig?

Men Gud hör inte av sig till oss för att han är arg på oss... Tvärtom! Gud älskar dig och mig så oändligt mycket att han självklart hör av sig, och ger oss sina vinkar, sin vägledning och sina snubbelstenar… för att vi skall stanna upp.

Och lyssna.

Och ta bort skummet som skymmer.

Havsskum, Skönstavik.

Tänk om Maria inte hade tagit kampen med ängeln? Tänk om hon bara hade vänt ryggen och gått.
- Omöjligt. Hejdå.

Vad hade hänt då? Hade Gud inte kommit oss mänskligt nära? Hade Jesus fått födas på annat sätt?
Och vad händer med oss när vi förnekar Guds vilja med våra liv?
Vad missar vi då?
Och hur mycket missar andra genom oss, för att vi tvärar och inte vill?

FRÅN DIG KOMMER ALLTING.
UR DIN HAND GER VI DET TILLBAKA TILL DIG.
ALLA MINA ORD OCH TANKAR JESUS, LÅT DEM GLÄDJA DIG.

Hm. När kärleken går upp för oss, då kommer acceptansen.
Kärleken!
Naturligtvis!

HERRE, VISA OSS DIN VÄG
OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN. Nu vill jag!

Visa oss din väg.

Sista platsen för reflektion var vid båtupplägget "Sunna" vid Lorentsberg, nedanför Villa Vik.

Jag kunde inte låta bli att ta den passning som situationen gav mig.

Tänk om du är en båt på en båtuppställningsplats, vad är meningen med ditt båtliv då?
Jo, att komma i vattnet!
Du kan inte ta dig dit själv, "kaptenen" måste hjälpa dig i. Om du tvekar och hellre vill stå där inplastad resten av ditt liv, ja då lever du inget vidare bra båtliv...

Var och en måste förstå sin kallelse till vilket liv vi är ämnade att leva!

Och väl i vattnet, så är det fortfarande inte du som styr, det gör "kaptenen"...

Att komma till acceptans med sitt liv, sina livsuppgifter. Att acceptera vinterns vila lika mycket som vårens sjösättning!

MÅ DET SKE MED MIG SOM DU HAR SAGT.

Ja, käre himmelske Fader, så må det ske med mig så som DU önskar!!

Båten ifrågasätter inte vattnet...

MIN GUD, JAG HOPPAS PÅ DIG.
VAR INTE RÄDD, DET FINNS ETT HEMLIGT TECKEN,
ETT NAMN SOM SKYDDAR DIG DÄR DU GÅR.

BRED DINA VIDA VINGAR, O JESUS, ÖVER MIG.
OCH LÅT MIG STILLA VILA, I VE OCH VÄL HOS DIG.
HERRE, DU HAR DÖTT FÖR MIG.
HJÄLP MIG LEVA FÖR DIG.


Vi lämnade Skönstavik bakom oss och närmade oss infartsledens livliga trafik, som höjde bullernivån rejält.
När vi skulle passera under viadukten igen blev jag full i skratt...

Över allt var det sprayat grafitti, med rubriken:

           GOD IS DEAD.

Gud är död.

Jodå, på långfredagen dog Gud när Jesus gav sitt liv, för att vara i dödsriket i tre dagar.

Gud är död. Inte längre...

Till vänster i tunneln stod det:

          FROM HELL.

Från helvetet.

Jodå, Jesus har besegrat helvetets alla djävligheter genom sin försoningsdöd.
Från helvetet till himmelen!
Vilken märklig "portal" att avsluta en pilgrimsvandring med!

Det var nästan för bra och hemskt och realistiskt för att vara sant, nästan lite "iscensatt", men det var det inte. Jag lovar, jag hade inte varit där och sprayat i förväg!

Det kändes som om vi verkligen lämnade brottningskampen bakom oss, och nu vandrade med Marias ord, fulla av glädje, frid och acceptans.

Sinnesrobönen var med oss:
- Gud, ge mig sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Från helvetet. Till himmelen!

 

Och i tunnelns betonggång brast vi ut i sång:

HÄRLIG ÄR JORDEN, HÄRLIG ÄR GUDS HIMMEL!
SKÖN ÄR SJÄLARNAS PILGRIMSSÅNG.
GENOM DE FAGRA RIKEN PÅ JORDEN
GÅ VI TILL PARADIS MED SÅNG.

Mannen som räfsade löv i sin trädgård hade gått in. Så fint det blev! Även hans brottningsmatch med fjolårets löv var över. Nu kunde krokus och scilla få fritt fram att blomma.
Och jag tyckte att de spirande vårblommorna viskade:

DIN DÖD FÖRKUNNAR VI, HERRE.
DIN UPPSTÅNDELSE BEKÄNNER VI!
TILL DESS DU KOMMER ÅTER, I HÄRLIGHET!

Livet uppstår igen!

 

Pilgrimsvandring innehåller en så god och vacker tystnad.
Vi är tillsammans, men vi pratar inte. Gemenskapen är ordlös med kommunikationen ändå rik.
Uppmärksamheten blir ännu större när orden får vila.

Detta gjorde oss gott.

I GUDS TYSTNAD FÅR JAG VARA, ORDLÖS, STILLA UTAN KRAV.

STANNA HOS OSS, HERRE.
VÄLSIGNA, O GUD, DITT VANDRINGSFOLK.
FÖLJ MIG. JAG ÄR VÄGEN.
HERRE, GE OSS DEN FRID SOM VÄRLDEN INTE KAN GE.

Amen.

Tack, Svenska kyrkan.

Brottningen var klar då kärleken kom. I erfarenheten av att det är Guds kärlek som kallar oss, så kommer acceptansen.
Det är stort.

Skönaste hälsningar till er alla!

Helene F Sturfelt, vandringsledare,

- som inte fotograferade då vi gick utan vid ett annat tillfälle. Förstås.
- Nästa pilgrimsvandring i "staun" blir om två veckor, den 7 april. Vi ses.

Pax et bonum. Frid och allt gott.