DEN KÄMPANDE TRON

Slår knut på sig själv.

Vem har inte kämpat med tron?! Vem har inte undrat vad bibeltexten egentligen vill säga?
Och varför är vissa kvinnor namnlösa i Bibeln?

 

Välkommen att läsa min predikan idag i Möllebackskyrkan, Karlskrona.

Det är 2 söndagen i Fastetiden och texten finns att läsa i Lukas evangelium kapitel 7:36 till 8:3, eller på sid 1360 i psalmboken.

I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN!

Käre himmelske Far,

Tack för att Du nu ger oss Ordet, att verka i oss såsom var och en behöver - några till tröst och uppmuntran, några till förmaning och varning.

Jag ber att varje hjärta skall lyssna in det som är nödvändigt. Amen.

Möllebackskyrkans altare.

 

Hur ska vi beskriva de tre huvudpersonerna i berättelsen?

En synderska, en farisé och Jesus.

Eller; en kvinna, en man och Jesus. Kvinnan är namnlös, mannen är nämnd vid namn; Simon.

Eller; en ärlig och förkrossad människa, en självgod människa och så Jesus.

Två människor helt enkelt, och så Guds son…

Vad händer här?

 

Dörren var öppen, såsom den brukade vara vid denna tiden. ”Privatliv” existerade inte såsom vi har det. En hel del folk var samlade runt bordet och det var fullt möjligt att även andra objudna kunde titta in.

Farisén, som var en lärd person, hade bjudit hem Jesus på en måltid för att ta reda på vem han var. De flesta fariséer var konservativa och kompromisslösa, men denne Simon tycks vara beredd att lyssna till vad Jesus hade att säga. Han ville själv kontrollera om Jesus var en profet eller inte.

Det är en god attityd som vi alla kan lära oss utav. Att själv ta reda på vem Jesus är.

Vem är du?

Sättet Jesus behandlar kvinnan blir avgörande.

Om Jesus inte förstår vad det är för en ”sorts” kvinna som tagit sig objuden in, då är det självklart att Jesus inte lever upp till sitt rykte.

Men Lukas skildrar händelsen skickligt.

Simon blir motbevisad i dubbel bemärkelse:

1) Jesus vet visst vad den namnlösa kvinnan har varit med om, och vad hon är nu; en förlåten syndare,

2) Jesus hör vad Simon tänker och bemöter det.

 

Och vad har kvinnan gjort som gett henne detta öknamn? Varför var hon namnlös? Och varför tog hon sig objuden in? Vad var det som var så viktigt?

 

Vad hade hon varit med om?

 

Synderska… Jahaja… vi förstår nog… Det är en sån där fallen kvinna som ägnar sig åt sexuella tjänster tänker vi, och plötsligt skenar vår fantasi i väg med oss… 

Det är bara det att i så fall krävs det minst en person till… en man, som utnyttjar kvinnans utsatthet! Var är han?? Var är de? Varför kommer inte de till kalaset för att ta reda på vem Jesus är?? Eller är de redan på väg till nästa kvinna, att utnyttja?

Naturligtvis ville hon inte vara känd med sitt namn!!

 

Alla dessa namnlösa kvinnor i Bibeln omgärdas av någon slags skydd mot vidare förtryck. Att vara anonym när ryktet går är bättre än att namnet också sprids vidare, eller hur?

 

Men slutet av texten är annorlunda – vi återkommer till det- där är kvinnorna inte namnlösa.

Inte namnlösa.

 

Det är inte säkert att det är viktigt att det är en kvinna som är ”synderska” eftersom farisén är lika mycket syndare han!

Hur då?

 

Simon är väl gästfri som låter bjuda in så många och visar Jesus sitt intresse? Vad är det som är fel?

Jesus vänder på situationen till hans nackdel.

- Du gav mig ingen välkomstkyss…

- Jag kom in i ditt hus och du gav mig inte vatten till mina dammiga fötter.
- Du smorde inte mitt huvud med olja och gjorde mig inte ren.

Farisén har med andra ord inte alls visat någon större gästfrihet. Detta är en lika stor tabbe som att kvinnan sedan släpper ut sitt hår…

Tabbe.

 

Jesus balanserar hennes överdrivna beundran mot fariséns lika överdrivna ohövlighet, samtidigt som han tillför något nytt, nämligen förlåtelsen, som för en ovan bibelläsare kan verka lika överdrivet det.

 

Lukas kärnfulla berättelse pendlar fram och tillbaka mellan dessa tre. De överdrivna gesterna vill hjälpa oss att se händelsen klarare.

 

Simon är avvaktande. Snål. Sparsam.

Och han har inte gjort upp med vad som döljer sig i hans hjärta… hans kvinnosyn… hans Gudssyn… 

Han har svårt att dölja sitt förakt, och kan därför inte värdesätta den frikostiga kärlek som Jesus visar.

Förlåtelsen är den sanna "maten" runt detta bord!

 

Det är detta smygförakt som vi än idag kallar för ”fariseism” – känslan att vara bättre själv, att se ned på andra, de trasiga, smutsiga, utstötta, alla kvinnor...

 

Jag vet inte vilken gång i ordningen det är som Jesus lyfter fram en kvinna som exempel och gott föredöme! Kommer ni ihåg predikan om den samariska kvinnan vid Sykars brunn? Jesus talade med en utlänning, kvinna dessutom, och hon sprang och berättade om Jesus för sina samariska landsmän.

(läs inlägget från den 27/1 om "En föraktad kvinnas tro").

Den samariska gav sitt vittnesbörd, orädd, inför sitt folk. Hon blev en predikant i den stunden, en missionär!

Och fortfarande finns det de som rynkar på näsan över att det var en kvinna… Har vi samma problem som farisén Simon?

 

Förakt för det sneda.

 

Den kämpande tron, är rubriken. Låt oss stanna upp lite vid ett av Bibelns svåraste ord – synden. Det är ju den som får oss att kämpa så förtvivlat.

Synd är inte en lägre grad av godhet, eller ens brist på godhet eller frånvaro av densamma. Synden är inte ens själviskhet – det är för svagt!

Syndens egentliga väsen är förhärdelse, otro och fiendskap till Gud. Den är en aktiv ond makt i personlighetslivet, som får människan att rikta sina handlingar mot Gud – inte bara att ”förhärliga jaget.”

Ja, den kan till och med vara förklädd som "godhet"... Synden visar inte gärna sitt rätta ansikte utan döljer sig ofta bakom "ljus" och att "allt är bra".

Dölj ingenting.

Ett aktuellt exempel.

Skändningen av Tyska kyrkan – med inbrottsförsök i gravkammaren, nedkladdat och brända ljusstumpar i bänkarna, där ingen vill tänka på vad som kunde ha hänt…

 

Synden är ingen engångsföreteelse, utan snarare en andlig sjukdom, utan hopp om tillfrisknande. Människan, lämnad åt sig själv, har ingen väg tillbaka.

Att en människa kan hoppa utför ett stup är inte något bevis för att hon skulle kunna hoppa upp igen!

Nu börjar det kännas tungt…

Men människans rätta förhållande till Gud utgör den grundläggande delen i oss. Vi är Guds barn. Varje människa är Guds älskade barn från början. Och där hör inte föraktet hemma! Men så går vi vilse.

Ser du klart?

 

Tillbaka till kvinnan i Simons hus.

Hon ställde sig bakom honom, vid hans fötter, och grät. Var det fejkade tårar, för att få uppmärksamhet som vissa kvinnor gör? Nej, det var förtvivlans tårar.

Hon kysste hans dammiga fötter, tvättade dem med sina tårar och – ve och fasa – torkade dem med sitt hår! Att lösa upp håret och låta det falla ut var verkligen ett tecken på en dålig kvinna!! Ville hon förföra honom? Där??

Nej, nej, vår fantasi säger mer om oss själva än om henne. Detta är en kärleksgärning av stora mått som hon visar Jesus.

För hon VET VEM JESUS ÄR - - -

Det vet inte farisén.

 

Döpt till Kristus!

 

En människa kan själv omöjligt vända om från sin synd; vi sitter så hårt fast. Simon satt fast.

Likväl är det precis det kvinnan gör! Hon vänder om från sitt felaktiga liv.

Tänk att en syndare – trots sin fiendskap till Gud – ändå söker Gud!! Omvändelsen är i sitt djupaste väsen ett GUDS VERK – samtidigt som det är en frivillig handling!

Trons mysterium...

 

Trons paradox.

Det är detta som är EVANGELIET i vår text: att Jesus räcker befrielsen till den som ber om det.

 

Kvinnans självkännedom var oändligt mycket större än mannens!

Gud vill frälsa alla, och den här dagen befriades ”synderskan” från sina bördor.

Men Simon var alltjämt mörk i sinnet. Fick han svar på sina frågor? Vi vet inte hur det gick för honom.

Föll han? Faller du?

Nu avslutar vi detta.

Hur var det nu med de namnlösa kvinnorna? Min tanke är att de är skyddade av anonymiteten, inte förminskade.
Jag vet själv hur utsatt man är med ett offentligt namn - man måste stå för både de handlingar och ord man sagt och inte sagt...

Sist i vår text räknas ju flera namn upp. Det är Maria från Magdala, Johanna som var hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna och många andra. Jag tänker mig att de namnges eftersom de är fria, de står inte under någons mans förmyndarskap.
De var starka, kloka och frälsta från demoner och annan djävulskap.

Jesus hade lyft upp dem från det stup de hade hoppat ned för. Han hade lyft upp dem, var och en, och ställt dem på den räddande klippan. Tillbaka in i livet.

Vad gjorde de?

- De hjälpte Jesus med sina tillgångar. De tjänade honom med sin Mamon! Någon kunde kanske upplåta sitt hus som "församlingshem", eller ordna med mat och omsorg. De levde ut sitt lärjungaskap i praktiska handlingar och i en tro som inte väjde för att bekänna vem Jesus är.

Jesus, nu vet jag vem du är!

 

Enligt Lukas är en sann tro den som uppstår när någon ser på Jesus, och upptäcker Guds förlåtelse. Kärleken är ett tecken och bevis på denna tro.

 

Föraktet har flytt. Karmalagens förbannelse är bruten.

Kampen är över.

 

 

Låt oss be.

Herre, jag ber för alla som känner igen sig i Simon, farisén, som håller distans men ändå är nyfiken, som bjuder in men är snål och rädd.

Hjälp honom eller henne att släppa sitt förakt så att Du, Jesus, kan få komma nära!

 

Herre, jag ber också för alla som känner igen sig i kvinnan, som är utstött och utnyttjad, men som nu tar steget och släpper sina bördor, där förlåtelsen renar helt och fullt.

 

Tack Jesus för att Du genomskådar oss var och en, och fyller oss så mycket med kärlek att all rädsla drivs ut!

Amen!

 

Vägen ut. Eller, dörren in.

 

 

Lovsången flödade stilla från församlingens hjärta i kyrksalen.

 

Bönevandringen var lågmäld och innerlig. Ljuständning, ta en glaskula för tacksamhet och glädje och lägg den på altaret. Ta en sten och lägg ifrån dig dina bördor - men ta inte tillbaka dem!

 

Doppa dina fingrar i dopvattnet och känn Livets Källa - Kristus själv - som du är döpt i, till frihet och försoning!

Den kämpande tron bärs av Gud själv.

 

Vilken glädje! Vilken skönhet!

 

 

De varmaste hälsningar till er alla,

 

Helene F Sturefelt, V.D.M.,

 

- som fotograferade platán-träden i Hoglands park i Karlskrona,

- där för dålig jordmån får trädet att ge vika till slut,

- och så är det även för oss när vi bygger vårt liv på för dålig grund.

 

Men Gud vare tack för Ditt ingripande!

 

Hjälp mig!