Vetekornets lag.Den grekiska filosofin har infekterat kristendomen och den hebreiska människosynen på ett olyckligt sätt ända sedan urkyrkans tid. Jag vill sakta visa dig på vilket sätt.
Du ska få träffa några greker som smyger omkring i evangelietexten, och du ska få fundera på vetekornets lag.
Och det verkar som om alla smyglyssnar på varandra...
Detta inlägg var dagens predikan i Möllebackskyrkan, Karlskrona, och jag bildsätter med min senaste lek med tuschpennor - saftigt röda!
Påsken kommer sent i år, så gör även de söndagar som ligger före. Det är Fastlagssöndagen och texten finns hos Johannes, kapitel 12:20-33, och jag återberättar den på mitt sätt.
"Grekerna" omtalas även i Apostlagärningarna kap 17, där Paulus är i god dialog med dem och deras uppfattning. Jag förenklar nu och lyfter fram de två motsatta livsåskådningarna som var vanliga på Jesu tid:
- De lugna stoikerna.
- De livsnjutande epikuréerna.
Vi tar det från början.För att förstå hur radikal Jesus är, behöver jag för egen del reda ut en del begrepp.
Du som inte är teologi-nörd kan hoppa över det här... Men då missar du något! Samma uppfattningar finns nämligen än idag... med rötter till de gamla grekerna!
Denna grekiska filosofi betonade fysik, logik och etik. Båda erbjöd en sluten världsbild. De var överens om människans förmåga att i sitt inre bestämma över sig själv och göra sig immun mot yttre störande påverkan.
- Det handlar om en teoretisk materialism, skriver Ragnar Qwarnström i "En bok om Nya Testamentet" (sid 184).
Båda riktningarna använder ordet "gud" men med olika uppfattningar.
För epikuréerna existerade gudomen utanför världen, utan inflytande på mänskliga angelägenheter.
Stoikerna är mer åt det pan-teistiska hållet; de fann gudomen överallt i världen, ledande dess öden genom den så kallade "gudomliga försynen".
Är gud i veteaxet?Det var skalderna som försåg gudarna med egenskaper och händelser, ungefär som hos oss i kalla Norden och asatron.
Det är ett historiskt faktum att urkristendomens budskap riktades till en värld där skuld och bot var centrala begrepp. Hur man levde sitt liv var en allvarlig sak. Man räknade med ansvar både inför sin medmänniska och inför gudomen. Det var självklart att överträdelser mot moraliska lagar på något sätt måste sonas.
Människan måste ha något att hålla sig till i tider då stora omvälvningar skakat om Medelhavsområdet. Redan på 300-talet före Kristus kom dessa handfasta läror - stoicismen som grundades av Zenon, och epikurismen som grundades av Epikureus - för att hjälpa individen ur den personliga skräcken för livet... och visa vägen till själsfrid.
Vi får väl se...
Vägen till frid?KÄRLEKENS VÄG
Tusentals människor var samlade till den stora högtiden i Jerusalem.
Vi slår följe med några greker och lyssnar i smyg till deras samtal. De är främlingar i staden, men de har god självkänsla och de talar den tidens världsspråk; grekiska.
Romarna och grekerna var herrefolk, till skillnad från de ockuperade judarna, som ansågs lägre i rang.
De har hört ryktet om Jesus och vill undersöka vem han är. Därför sökte de upp Filippos, en av lärjungarna.
Varför just han, undrar jag. Var han av grekisk börd? Filippos namn är ju grekiskt...
Artigt frågar de:
- Herre, vi vill gärna se Jesus.
De fick vänta medan han i sin tur gick till Andreas, för själv var han av försiktig natur. Det var inte så länge sedan han själv hade blivit funnen av Jesus, som sa de livsförändrande orden:
- Kom och följ mig!
Jerusalem, vid Blodsåkern.Filippos visste att Andreas hade lätt för att presentera Jesus för andra, särskilt för främlingar.
Andreas - den "lille fiskaren" - var ofta i skuggan av sin storebror Petrus - den "store fiskaren" - men Jesus hade förvandlat honom och gett honom Frimodighetens Ande.
Han visste att grekerna var filosofiskt skolade och ville ha intellektuellt rediga förklaringar.
Så Andreas talade om detta för Jesus och fick ett mycket konstigt svar...
- Stunden har kommit då Mänskosonen skall förhärligas.
Sannerligen, jag säger er; om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör, ger det rik skörd.
Rik skörd.De två grekerna funderade på den märkliga hälsningen.
- Varför talar den där Jesus om sig själv som ett vetekorn som måste läggas i jorden och dö? Inte kan väl döden ge honom nytt liv?
Epikurén rös vid blotta tanken.
- Alla älskar väl sitt liv? fortsatte han. Det ska man väl inte förneka? Hur kan man förlora sitt liv om man älskar det?
Han förstod ingenting.
- Nej, det är inte säkert att alla älskar sitt liv, kontrade stoikern. Det finns verkligen de inom våra kretsar som hatar sitt liv och vill minimera det till minsta möjliga uttryck.
Men jag begriper inte varför den där Jesus vänder på begreppen och menar att "den som hatar sitt liv skall rädda det till evigt liv".
Det började bli varmt i middagshettan.
Varmt.Båda var överens om att människan hade en fri vilja så att hon själv kunde skapa sin egen mening.
- Det gäller bara att hålla emot tillvarons yttre påträngande intryck, sa stoikern, och de nickade mot varandra, och sökte efter något att dricka.
- Verkar han inte lite föör jordisk, den där Jesus, sa epikuréen som älskade livets glada njutningar. Han är ju ändå en andlig ledare och de ska väl vara mer asketiska? Varför skall man avstå från livets goda?! Njutning är ju livets mening!
De såg några förrymda veteax växa intill en stenlagd mur.
- Nej, jag håller inte med dig, sa stoikern. Jag tycker den här Jesus verkar tala i vår grundare Zenons anda, att vi kan ana gudomligheten överallt; till och med i ett vetekorn!
Det är som Jesus säger; "Om inte kornet faller i jorden så kan det ju inte ge någon skörd"!
Men epikurén sa emot honom.
- I mina öron låter det som om Jesus romantiserar döden. Är man död, så är man! Du vet att jag tillhör Epikureus lära och vår uppfattning är att döden sätter punkt för livet. Lev, ät och älska och bekymra dig inte för världens förlopp! Och särskilt inte för de fattiga, ha ha!
Diskussionen böljade fram och tillbaka på de heta gatorna i Jerusalem.
- Åter igen måste jag gå emot dig, bäste bror. Det gäller att behålla sitt stoiska lugn och inte sväva ut som du gör och tänker! Vi menar att själen är odödlig när den äntligen befriats från den smutsiga kroppen och den lågt stående materien. Endast anden är värd något!
Jerusalem 2018.Andreas, som råkat höra grekernas samtal, harklade sig och sa:
- Ursäkta mig, men min herre och mästare Jesus talar om Kärlekens väg, men ni tycks inte veta något alls om den?
Grekerna tittade på varandra.
- Ni talar antingen om kroppen eller själen, sa Andreas, men vi hebréer talar om Hela människan! Gud har skapat oss i en helhet som inte går att dela. Vår Jesus kallar sig själv för Mänskosonen och jag och mina elva vänner misstänker att han faktiskt skulle kunna vara från Gud... ja, att han är (och nu sänkte han rösten) G u d s j ä l v - - -
Grekerna tittade rakt upp i himlen. Detta tal kunde de inte stå ut med.
- Jesus delar inte upp människan i kropp och ande, han håller ihop allt! Vi har till och med sett hur Jesus läker de sjuka och förlåter synder så att förlamningar släpper... ! Människan är ett enda system!
Ärligt talat, vi har aldrig någonsin mött eller hört talas om någon som älskar mänskorna så mycket som han gör!
Grekerna sänkte blicken och stirrade ned i marken.
- Kärlekens väg? sa de medlidsamt, vad skulle det tjäna till? Och hur? frågade de med sin självklara och överlägsna attityd.
Nu var Andreas eld och lågor och sa ivrigt, ja han nästan predikade:
- När Jesus kallade mig sa han bara: "Följ mig" och det gjorde han till Filippos också. Och när vi såg hur Jesus betjänade folk med omsorg om deras hälsa och själsliga längtan efter frid, så har vi börjat göra detsamma! Kom med ni också!
Kom med ni också.Men det här blev för mycket för grekerna. De var vana vid att analysera tankesystem men det här var alldeles för konkret och personligt känslosamt.
De gick vidare för att söka upp en skuggig plats, för nu var värmen olidlig. De kände inte till Jerusalem men hade turen att komma till en lummig trädgård.
Utan att de visste om det hade de hamnat i Getsemane trädgård med sina stora olivträd.
De satte sig på en bänk, och nu var det deras tur att råka höra ett samtal.
En bit längre bort, bakom ett stort olivträd, stod nämligen Jesus på knä, och bad.
Det lät som om han pratade med någon, fast ingen annan var där.
Grekerna hade sin gudavärld, och den ene av dem; epikuréen, blev obehaglig till mods när han hörde ångesten i rösten. Han var mycket rädd för gudarnas straff, och det verkade som om mannen där borta också var det.
Eller?
Olivträd i Getsemane, nutid.Jesus visste att hans stund nu hade kommit. Jorden var förberedd. Myllan var mjuk. Allt var bearbetat. Vetekornet skulle inte förbli ensamt, utan nu var det dags för det att falla i jorden...
- Fader, rädda mig undan denna stund!
Jesus kämpade. Han visste ju att det var för den an-nalkande faran som han hade kommit.
Det var genom döden som räddningen från Gud skulle komma, med förlåtelse för alla människors skulder.
Även för grekernas.
Han ville slippa. Men ändå inte. Kraftansamlingen var enorm och Jesus ropade med hög röst:
- Fader, förhärliga ditt namn! Ske din vilja, inte min!
Det lät som åskan slog ned i Getsemane trädgård.
- Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.
Urgamla träd som hört...Stoikern kunde inte behålla sitt lugn, och epikurén ramlade av bänken. Hade gudarna vaknat?? Var de verkliga trots allt?
- Vad är det som händer? Jag är livrädd, pep han som låg i buskarna.
- Det lät som om den där Jesus talade med sin Far, men vi är ju ensamma här! sa stoikern, som började ana sammanhanget allt klarare, och fortsatte:
- Jag har hört ett rykte som menar att Jesus kalla Gud för sin Fader... och att de är... ETT - - - Jag tror det är han som är där borta bakom trädet.
- Omöjligt! utbrast epikurén och reste sig upp ur dammet, ande och materia kan inte förenas så!!
- Men tänk om han verkligen är den han säger sig att vara? Glöm inte bort varför vi har kommit hit! Tänk om Andreas har rätt?
Tänk om han har rätt?!Nu kom fler människor tillströmmande in i trädgården. De pratade i mun på varann.
- Hörde ni ängeln som pratade med Jesus?
- Såg ni ljusskenet? Blixten!
De var mycket upprymda, men samtidigt skakade och upprörda.
Jesus stod nu mitt ibland dem, klar med sin bön, där ångest bytts mot tillit och förvissning.
- Det var min Fader som sa; "Jag har förhärligat mitt namn och skall göra det på nytt, genom dig, min älskade son".
- Jag var med vid Jordanfloden, viskade en änglatroende, och jag hörde åskrösten där också!
- Är det åskguden som dundrar över Jesus? frågade ett barn.
- Nej, din okunniga lilla människa, det är Gud som bekräftar att Jesus kommer från Gud! Och nu fick vi höra det för andra gången!!
- Va?
Frid i ljuset.Jesus tittade på dem alla med den blick som rymmer både sanning och kärlek, fylld av närvaro, och sa, både till grekerna och judarna:
- Nu faller domen över denna världens härskare som förtrycker och skövlar er, särskilt ni fattiga. Nu skall Guds rike ta över, men det går via hjärtat, inte med svärd, det går genom tjänandet, inte genom härskartekniker, ja Guds rike kommer genom kärleken, inte genom era tankesystem...
Det klack till i grekerna. Nu fick de verkligen träffa Jesus själva och detta var något helt annat än deras filosofiska läror. Det Jesus sa överträffade allt.
Kärlekens väg genom tjänande var helt nytt för dem.
Kärlekens väg genom lidande var ännu mer främmande, särskilt för den njutningslystne epikurén.
- Tänk om Kärlekens väg är det som besegrar skulden, viskade stoikern till sin vän. Tänk om livet kunde bli helt, vävt i ett stycke, där man fick sinnesfrid...
Mötet med Jesus fick de två grekerna att överväga om inte detta trots allt skulle kunna bli deras nya livsväg. I så fall hade de inte kommit till Jerusalem förgäves.
Jesus i Jerusalem.När Jesus vände sig om för att gå, såg de ett brett spår av sädeskorn efter honom.
Vissa föll på stengrunden, somt föll bland tistlarna, men en del korn föll i den goda jorden - - -
Amen.
Och jag, Helene, gick ut i kyrkans mittgång och strödde vetekorn på den röda mattan.
Var föll de?
Hur landade de i ditt hjärta?
Vetekornets lag.Psalmer att sjunga: 443, 45, 738 och 234.
Filosofiska predikohälsningar från Helene F Sturefelt,
- som älskar grekiska danser men tvekar inför deras livsåskådning,
- såningskvinna och tecknerska, med mitt djupaste tack till Guds ord som ger mig liv och helhet!
Tankegången som jag nu startat får sin fortsättning i ett annat inlägg.
Ät nu inte för många semlor, och se till att du utövar viss stoisk askes när fastan inleds på onsdag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar