Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 31 augusti 2022

ANDLIGA SÅNGER - nr 82 MÅNEN

Andliga sånger "Månen".


Välkommen till ANDLIGA SÅNGER, radio Sölvesborg, utsänt på 92,0 MHz.
Titta ut genom ditt fönster! Kan du se månen?

Här kommer en hel rad oväntade sånger om MÅNEN, både visor, psalmer och schlagerlåtar med fint budskap. Kolla musiklistan nedanför.

Klicka på den blå noten, så startar detta avsnitt nr 82.


                            MUSIKLISTA

CICCIE PERNVEDEN MALM - "Det sjunger i själen och hjärtat."

BÖRJE RING: "Franciskus solsång" och "Över vida fält".

SÅ MYCKET BÄTTRE, säsong 4: Lill Lindfors "Talade med månen" samt Titiyo "Blåjeans och stjärnljus".

ÄLSKADE UNGE barnpsalmer: "Måne och sol (psalm 21).

LENA PH: "Måne i augusti".

EDIN & ÅDAHL: "Kosmonaut Gagarins rapport".

Månsken över Sölvesborgsviken.


WESTLIFE: "Fly me to the Moon"

MONICA ZETTERLUND: "Måne över Stureplan".

PERNILLA BJELKENBRANDT: "Allra käraste".

ULF CHRISTIANSSON: "Löftena kunna ej svika".

UNO SVENNINGSSON: "Månen är min Vän".

ÅHUS SWINGORKESTER med Anna Neah Olsson Deutgen: "Paper Moon".

Radiostudions samlade CD-högar.


I andakten läser jag Psaltaren 121, om hur vidskepelse blir bemött med Guds beskydd, därför att:

    ... SOLEN SKALL INTE SKADA DIG OM DAGEN,
    EJ HELLER MÅNEN OM NATTEN,
    HERREN BEVARAR DIN UTGÅNG OCH INGÅNG...

Nattljusa hälsningar,

Helene Fransson Sturefelt, programkreatör vid mikrofonen,
Jörgen Hjärtenflo Sturefelt, ljudtekniker i månskenet.

Läs mer om fenomenet BLODMÅNE och vad Bibeln säger om det:

Månsken vid Sölvesborgsbron!






VAD JOBBAR DU MED DÅ? Psalm 180

Är sommaren slut?

Höstterminen har börjat och semestrarna är slut. Sommarens frihet går åter in i vardagens rutiner, med välkänd trygghet. Men inte för alla.

Det finns en oskyldig fråga som kan göra väldigt ont.
När alltid är bra, svarar man gärna, men om situationen är dålig vill man inte höra:

- Vad gör du nu för tiden? Vad jobbar du med?

Om man inte har något jobb, eller inte fick det man sökte, om man inte kom in på utbildningen eller är fortsatt sjukskriven - då orkar man inte svara på den frågan. Fortsättningen av samtalet blir ofta tafatt och konstlat.

- Nähä, jaha, vad gör du då då?

Luktar på blommorna.

Tänk om den frågan är felställd. Den naiva öppningsfrasen är förlegad eftersom utgångspunkten är positiv, vilket verkligheten inte alltid är.
Den som har det dåligt, orkar inte höra sig själv svara gång på gång att det inte är bra... Man orkar inte höra den tafatta tystnaden och hjälpa samtalet vidare.

Det är bättre att fråga med större distans:
- Hur é läget?
Då kan var och själv avgöra nivån på svaret.

Du måste förstå det.

Se helheten.


Det finns en fin psalm som jag inte tycker om. Texten innehåller förtäckta prestationskrav och jag får ont i magen varje gång den skall sjungas. Det är psalm 180:

   VAD MORGON ÄR NÅD OCH ANSVAR
   MED LÖFTEN OCH NYA KRAV
   VAR AFTON STÅR KLARA STJÄRNOR
   OCH FRÅGAR DIG VAD DU GAV.
   Sv Ps 180 vers 2.

Jag vill inte vakna till en morgon som ställer krav på mig. Mitt sätt att leva är ett självmant givande, inte en yttre pålaga utan en inre lust att göra väl där jag kan.

Vad säger stjärnorna?

Inte heller vill jag blicka upp mot stjärnhimlen och känna att dessa himlakroppar vill att jag skall redovisa dagens möda. Tänk om jag inte gav något? Tänk om det regnade? Tänk om jag var för trött och istället själv behövde andras hjälp?

Textförfattaren till denna psalm är en dansk apotekare; Mads Nielsen (1879-1958), han var även författare. Vad tänkte han på när han skrev dessa ord? Jag har ingen aning. 
Men jag känner ett uppfostrande finger som kräver ansvar. Riktar han det mot slöa människor som inte bryr sig? Som är på luffen, dagdrömmer och släpar benen efter sig?

   VAR DAG ÄR EN SÄLLSAM GÅVA
   EN SKIMRANDE MÖJLIGHET
   VAR DAG ÄR EN NÅD DIG GIVEN
   FRÅN HIMLEN, BESINNA DET.
   Sv Ps 180 vers 1.
En skimrande möjlighet.


Ja, ja, jag är tacksam. Det är fint att få en dag till. Mads Nielsen diktade 1917. Då var första världskriget slut. Psalmsången får då den kontext som kan förklara dess uppfordrande ton. Nu lever vi i skuggan av Ukrainas invasion.
Jag skickar orden vidare till Putte.

- Vad jobbar du med då?
- Jag krigar och sorterar människor... dödar dem som är fel och bor fel. Jag rättar till det som är fel och bombar och tar tillbaka det som är mitt...

Där kan jag hoppas att hela Vintergatan ställer sig på led och kräver ansvar och konsekvens av varenda diktator! Män som dikterar villkor för andra är hemska.

Män som diktar pekfingerpsalmer kan också vara obehagliga och får ingen stjärna i boken av mig.

Vem ska diktera och dikta villkoren?


- Men du själv då, Helene, vad jobbar du nu för tiden? Hur går det för dig? Har du någon tjänst?

Folk vill ha ordning. Ha folk i fack. Det är någon slags social kontroll.
Frågan är välmenad, men andas nyfikenhet.

- Jotack, tackarsomfrågar, men vill du veta var ifrån jag får mina pengar?

Eller som Bertha sa i den danska serien "Badhotellet", där hon blev trött på sin tjatande mor. Hon arbetade för den hemliga underrättelsetjänsten under Andra världskriget, men det kunde hon ju inte säga. Så hon svarade vasst:
- Mor, vill du veta hur jag tjänar pengar? Jag är prostituerad nere i hamnen!!

Det var hon inte. Men frågandet tystnade.

Arbeta med sånt som ingen vill ha.


Så vill inte jag svara för jag arbetar inte för underrättelsetjänsten.

- Jag är tidsmiljonär.
- Åh! Har du vunnit på tipset?!
- Nej, jag lyfter en form av skadestånd från min förra arbetsplats, där den dåliga organisationen drev mig i väggen.
- Hrmfr, jaha, så att... 
- I kyrkan uteblir återhämtningen ofta. Effektiva och välvilliga människor överutnyttjas lätt. Deras nej respekteras inte.
- Det var ju tråkigt. Snygg tröja, förresten...

Fråga inte!

Var afton står dimmiga stjärnor och frågar mig vad jag gav, och jag svarar att jag gav mer av mig själv än vad jag hade. Löften och nya krav - ja, förrättningar staplade på varandra i en aldrig sinande kö. Personalmöten och ledningsgrupp och sammanträden till månen och tillbaka.
Känner du igen det?

Och jag tänker på alla inom vården som inte är utvilade och måste tillbaka efter för kort semester. Jag tänker på alla lärare som fruktar lektionssalen med stökiga, ouppfostrade elever, och på alla präster som inte hunnit vila varken huvud eller själ...

Livet kan kännas som en tung godsvagn som inte längre vill dra sitt lass.

Vagn med fallna stjärnor.

Så, svaret på den plågsamma frågan är:

- Jag är kompledig.
- Jasså! Härligt. Eller? Hur länge då?
- Tja, övertidsarbete i mer än tio år ger ju en del tid att ta ut...

Är du nöjd nu?

Fråga inte mer.

Kanske kan jag försöka sjunga lite på vers 3, den är nästan bra:

   VAR AFTON STÅR FJÄRRAN STJÄRNOR
   I GLANS ÖVER DAG SOM FLYTT
   VAR MORGON DIG HERREN KALLAR
   OCH VÄCKER DIN VILJA PÅ NYTT.
   Sv Ps 180 vers 3.

Fjärran stjärnor.


Tack för glansen, tack för dagar som flytt. 
Tack för möten och tack för vänner på nytt.

Led mig till vila, led mig till ro.
Led mig till närvaro, här där jag bor.

"Insatsen söker mig, inte jag insatsen".
Vilan söker mig, och jag rasten - inte arbetet.

Herren kallar mig till uppgifter i Guds rike.
Herre, ge mig uppdrag efter din vilja -
då skall stjärnor tindra utan dess like!

Tindrar.

Jobbiga hälsningar från

Helene F Sturefelt,

- bloggare, skribent, diktare, radioarbetare, trädherde, scoutledare, ukulelespelare, konstnär och amatörfotograf... med mera och ännu mera. 
- Och kompledig.

Alltså. Ställ inte upp. Säg nej. 
Säg ja sedan när dina krafter räcker till, med glädje.

Sätt gränser. Du är inte Jesus. Och sätter de dig på piedestal, så hoppa ned för Guds skull!
Det gjorde jag.
Och slog mig illa.

Men det hjälper att lukta på blommorna...

Rabatten vid brofästet.






söndag 28 augusti 2022

KRISTUSKRANSEN i ÅHUS

Affisch, pilgrimsvandring.


Pärlor, pärlor, kottar och en liten mus...
Stigen var alldeles mjuk av tallbarr och stegen sviktade skönt.

Följ med på ännu en vandring, denna gång i skånska Åhus. Där ligger Åhus-gården, EFS, intill Kronoskogen med sitt magiska ljus. Det var en öppen inbjudan, utan anmälan, denna lördag i augusti. 
Tack och lov skylde molnen solen och temperaturen låg runt 22 grader.
Måtte det hålla i sig!

Det gjorde det inte...

Åhusgården.

Runt handleden hade vi Frälsarkransen - eller som man säger i Danmark: Kristus-kransen.
Dessa pärlor skulle bli vår följeslagare under några timmar.
Men först genomgång av den yttre vandringen.

Pilgrimstempot är långsamt. Vi skall gå länge - inte långt. Därför är det viktigt att den som har lugnast tempo i kroppen går längst fram, bakom "stigfinnaren".
Ofta kan man känna sig ledsen att man är så saktfärdig och hindrar gruppen... Men i pilgrimssammanhang är det tvärtom! Långsamheten är en tillgång!

Men förutsättningen är då att man ger varandra plats.

Kottar, kottar...


Eftersom tystnad är en viktig del av denna typ av vandring, går vi på led. Varför?
Jo, när man går i bredd skymmer man sikten för den som går bakom - ungefär som när man kör om en bil och skymmer sikten på vägbanan.

Alltså, skapa det utrymme du behöver för att inte känna dig trängd!
Ge dig själv 2 meter så att du får plats. Det är vandringsledarens uppgift att se till att den yttre ordningen är god, annars får själen inte ro.

För att hjälpa fötterna hitta en bra lunk kan man tyst säga:
- Gud i mig, jag i Gud...

Barnens frälsarkrans innerst.


I min hand låg den gyllene Gudspärlan, som gav den första tanken.

- Gud är alltings början och alltings slut. Jesus Kristus fanns hos Gud redan vid tidens begynnelse - pre-existent som det heter på teologins språk.
Även vi människor har alltid funnits... Innan du föddes, var du en tanke vid Guds hjärta! Det är oerhört vackert och Bibeln visar därmed sin mänskosyn.

Tallskogen slöt sina kronor över oss. Ljuset dämpades liksom alla ljud. Det var nästan som att gå inomhus där i Kronoskogen! Känslan var nästan magisk...

Magiskt, stilla ljus.


De första tio minuterna gick vi i samtal och pratade lite med någon vi inte mött tidigare, men nu påbjöd stunden  själv Tystnad. 
Så skönt det var! Ledet på rad upprättades och var och en fick sitt utrymme att nu uppleva vandringen med alla sinnen, utan att behöva prata.

Tillsammans gick vi fullt närvarande och andades i takt.

I Frälsarkransen finns flera tystnadspärlor. Det är inte den tigande tystnaden som när man bråkat och är sur... Nej, detta är den talande tystnaden, full av närvaro, som när man sitter i samma rum i varsin fåtölj och gör olika saker, utan att tala.

Det blev en sinnebild för Guds närvaro.

En del kan uppleva Guds tystnad som en förtvivlad frånvaro där Gud inte hör av sig... Gud är verkligen tyst på det där obehagliga sättet där man känner sig övergiven och bortglömd.
Men från Guds sida är det tvärtom. Herren är hela tiden vid vår sida, i en tystnad som är talande, och full av närvaro.
Men vi "hör" inte...

Guds tysta närvaro vädjar till våra andra sinnen. Och att vi får ner tempot...
Den välsignade långsamheten!

Just då blev vi omsprungna av en joggare... Han kryssade mellan våra luckor och rusade förbi i motionärens höghastighetstempo, som vi ville lämna...

Nej, inte utav dig!

JAGPÄRLAN

Gud har gett dig ett eget och genuint Jag. Du är du, skapad helt unik. 
När Gud valde att komma till oss i mänsklig gestalt, kom Jesus också med ett eget Jag, Ett med Gud, som en utstrålning av Gud.

DOP-PÄRLAN

Överlåtelsen, dopet, där blir vi inlemmade i Guds förbund, förlåten och renad från syndens band.
Jesus gick in under våra mänskliga villkor, utan synd, och lät sig döpas av Johannes Döparen. Så började hans försoningsmission för mänskligheten.

Nådens hav.


Det låg kottar precis överallt. Tallkottar i så stor mängd att det ibland var bitvis svårt att trampa rätt.
Åhus Kronoskog är ca hundra år gammal och dess backiga terräng är perfekt för orienterare att träna i. Men småstigarna är förrädiska - de är så många att man lätt tappar bort sig.

På ett par ställen låg stora träd fallna tvärs över stigen.
Vad händer när alla träd är borta?
I min hand låg ökenpärlan.

Träd över stigen.


ÖKENPÄRLAN

Kalhyggen, utarmning och torka. Vi måste ändra inställning till skog och träd så att vi inte medverkar till jordens uttorkning.
Även själen kan råka ut för att bli kalhugget...

Efter dopet blev Jesus hårt prövad. Anden förde honom ut i öknen där djävulen frestade honom att utmana Gud. 
Även vårt sätt att tänka kan gå helt i stå. Vi kan komma till en återvändsgränd där våra tankar förleder oss hela tiden. Likaså vår känslor. De kan lura oss ....

Äspet. Åhus strand.


Vi kom fram till Äspet, stranden, där havet möter land. Det var matpaus och vi bröt tystnaden.
Jag lärde gruppen sjunga den judiska bordsbönen från Psaltaren:

LOVAD VARE DU, HERRE VÅR GUD,
VÄRLDENS KONUNG ://

SOM LÅTER BRÖD FRAMGÅ UR JORDEN ://.

Jag gick undan för att behålla tystnaden. Snickarhakens ålabod låg strax intill. Havsfåglarna satt längre ut på stenar i vattnet. 


Snickarhakets ålabod.


De mjuka vågorna svalkade fötterna och en i gruppen gav sig själv ett dopp. Det är sällan det är 22 grader i vattnet vid Åhuskusten!
Temperaturen steg och nu gick det över 26 grader - det började bli kritiskt för mig som inte tåler värmen, men skuggan var vår vän i skogen.

I grop i sanden var en farlig fälla. Någon ville vara lustig och hade lagt en skylt där...

Privat område - nej, vår känsla för allemansrätten är oerhört starkt, ingen kan egentligen äga marken.
I Danmark finns inte allemansrätten, där får man inte avvika från stigen och plocka blåbär om man skulle vilja, det är förbjudet...

Den här skylten störde mig och var farlig. Jag slängde den i riset där ingen skulle kunna trampa på den och skära sig på de vassa metallkanterna.
Men, vad var det som låg där och gömde sig?

Farlig grop! Privat?


En liten mus!

En tygmus, tappad av ett barn, ensam i strandens torra växtlighet.
Hej på dig! Vad har du att säga?

Medan de andra njöt av sin matsäck, satte jag mig på knä och lyssnade till denna lilla varelse.
- Jorderosionen, pep den, jag får inget fäste! Ni gör så att marken försvinner och sanden åker ut i havet. Hjälp, jag faller!

Den lilla tygmusen blev en del av min pilgrimsvandring...

HERRE, VISA MIG DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Kottar, en mus och ännu fler pärlor.

Musen faller.

KÄRLEKSPÄRLORNA

Kärlekspärlorna är två - en för att ta emot kärlek, en för att ge kärleken vidare.
När det inte är balans mellan dem, det är då man tappar humöret, blir irriterad och i långa loppet kan råka ut för utbrändhet.

Ofta är det kvinnans lott att ge och ge och ge ännu mer... Påfyllnaden är alldeles för liten, och hon blir bara mer och mer ledsen och stressad.
Detta är vår syndabekännelse:
- Förlåt mig för att jag tänkt mer på andra än mig själv... Herre, fyll mig!!

Mannens syndabekännelse är en annan.

Mjuka tofflor. Bränd stam...


Jesus var helt fylld av Faderns kärlek. Han gav och sade bara det som Fadern hade gett honom, eftersom de är Ett. Kristuskransens två röda pärlor talar om hur Jesus gav precis allt, sig själv helt och hållet som det stora försoningsoffret. Därför kallas också en av pärlorna för "offerpärlan".
...

Vi lät den goda tystnaden omsluta oss igen och gick vidare. Nu ändrade skogen karaktär och höga bokstammar gav en annan sorts grönska.

Här skulle man kunna använda uttrycket:
- Vi såg inte en kotte...

Vi såg inte en kotte...


HEMLIGHETSPÄRLORNA

Hemlighetspärlorna är tre till antalet, såsom Martin Lönnebo skapade bönebandet i början.

- Våra egna hemligheter som vi inte ska berätta för någon. Här är en motsatt rörelse då vi som flickor skrev dagbok med lås, contra facebook där privatlivet läggs ut ohämmat, i många fall. Denna pärla uppmanar oss att vara försiktig med våra privata hemligheter.

- Det finns hemligheter vi inte känner till. Psaltaren talar om "de hemliga synder jag inte vet om", Herre, förlåt mig för dem!
Men det kan också finnas dolda talanger jag inte vet om. Herre, uppenbara dem för mig!

- Den tredje sortens hemlighet är de förtroenden vi fått av andra, där det som sagts skall bevaras inom tystnadsplikten. Dessa hemligheter måste omslutas av största respekt. Herre, skydda och bevara!

Vi såg inte en mänska - bara kottar!


För några år sedan gjordes en av hemlighetspärlorna om till en grön pärla, där skapelsen får uppmärksamhet. Jag sade så här:
- Har naturen sina hemligheter i form av naturlagar som vi ännu inte upptäckt? Hur kan vi på ett bättre sätt samspela med naturen, istället för att utnyttja den i profitsyfte?

HERRE, VISA MIG DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Hemlighetspärlor - en grön.


Vandringen närmade sig sitt slut. Två pärlor var kvar.

NATTENS PÄRLA

Ärlighet är bönens nerv. Att få erkänna sitt mörker, inte gömma undan sin depression, våga tala om rädslan för natten, sorgen, sjukdom och död...

Jesus Kristus gick in i världens natt, tog all vår synd på sig och gav sitt liv på korset. Långfredagens mörker är världens största mörker, där Gud markerat sin närvaro...

Nattens svarta mörker kan vara av godo, särskilt för den som gömmer sig eller är på flykt. Där är det natten som ger överlevnad.

Nattens pärla till höger.


UPPSTÅNDELSENS PÄRLA

Så återvände ljuset. Livet kom tillbaka från dödsriket. Jesus gick ur graven, full av sårmärken men med en förhärligad kropp.
Så är Kristuskransens sista pärla, den vitaste av dem alla, vårt stora hopp! Där finns fortsättningen, över på andra sidan, i mötet med Gudspärlan på nytt, i ett annat liv.

Åhusgården tog emot oss igen och vi avslutade med att sjunga "I Guds tystnad får jag vara", psalm 522 och ett enkelt och mycket vackert delande av de erfarenheter vandringen gett oss.


Min pilgrimsstav.


Med pilgrimsstaven i hand, och pärlornas innehåll i hjärtat;

Helene F Sturefelt, pilgrimsledare och "ankaret" sist,
 - tillsammans med Jörgen Hjärtenflo Sturefelt, "stigfinnare"

På återseende!








torsdag 25 augusti 2022

ESSEN - MIN PATIENS

Esset - min patiens.

Hur gör du för att skärpa sinnet och träna strategier och konsekvens?
Förmågan att läsa det yttre landskapet och se det som en sinnebild för själens landskap, ja det tränar jag på våra pilgrimsvandringar.

Men även en kortlek kan vara det "yttre landskap" som har något att säga.

Jag tar fram min kortlek och lägger patiens. Favoriten är "Harpan" och ur den har jag utvecklat en egen patiens - "Essen".

Så här ser "Harpan" ut, där korten läggs på varann allt eftersom man lägger upp kort från talongen, varannan röd och varannan svart i fallande nummerordning.
Men mer om den får du läsa själv.

Varje kortspel har sin blandning av tur och skicklighet. Ska jag satsa eller passa, välja högt eller lågt?

Harpan.

Det märkliga är att denna patiens har börjat tala till mig, det är snudd på både politik och psykologi.
Varje beslut i kortupplägget kan ha en motsvarighet i vardagslivet.

Själva ordet "patiens" kommer ju från franskans (eller engelskans) "patience" = tålamod.
Att lägga en patiens kan hjälpa en att få ned stressen, mota bort effektivitetshysterin och låta tankarna vila vid något helt annat.

Fokusbyte. Tålamod. Långsiktigt tänkande med konsekvensanalys - utan att "få spader", he he! 

Det fick jag... Upplägg nr 1.

Så här går det till att lägga min patiens "Esset".
Upplägget är följande:

- fyra kort skall alltid ligga uppe.
- det får bara vara en av varje färg, ta bort den som är dubblett av lägre nummer.
- lägg på fyra nya. Fortsätt så.
- när ett ess kommer, lägg upp det i raden ovanför.
- bygg på med 2, 3, 4 och så vidare, oavsett färg.
- när korten tar slut; använd högen med slängda kort och ta från botten.

I mitt upplägg ligger två spader. Ta bort det lägsta, alltså Åttan.
Lägg på fyra nya kort:

Upplägg nr 2.


Igen är det två spader, ta bort det lägsta, alltså Tvåan. Flytta upp Sjuan på dess plats.
Det var synd det, för om det kommer ett ess så behövs ju tvåan.

Hela tiden skall det vara ett kort av varje valör.

Vi får se hur nästa rad blir:

Upplägg nr 3.


Här ligger nu två hjärter. Ta bort Sexan.
Det är inte bra att de låga korten försvinner så fort, då blir det svårt att bygga upp "familjerna..."

Hm, när de vuxna domderar så får barnen inte plats...

Nu ligger knektarna och blockerar och tvingar bort många låga kort:

Upplägg 4. Höga kort domderar.


Äntligen kom ett Ess fram!
Lägg upp det i raden ovanför och lägg på fyra nya kort.

Nu kan vi börja bygga "familj".


Upplägg 5. Äntligen ett Ess!


Esset ligger nu i övre raden.
Hoppas att inte fler höga kort lägger sig som proppar i systemet.

Turen var med mig!

Nu kan vi lägga på både Tvåan och Trean!


Upplägg nr 6. Esset är uppflyttat till sin egen rad.


Så bra, här kom en Fyra, den lägger vi på Trean.
Men klöver Dam tvingar bort klöver Sex som måste kastas.
Spader Knekt tar bort spader Nio som också måste slängas.

Upplägg nr 7.

Då blir det tomt i högra raden och knekten skall läggas där, men det glömde jag, ser jag i nästa upplägg... Eller?

Vad händer när man brister i skärpa?
I en patiens gör det ingenting, men nu är ju detta en träning i strategi och uppmärksamhet... att läsa av hot och möjlighet. 
Det var ju bra att jag inte satt vid ratten... då framförhållning och "långseende" är nödvändigt för god körning.

Jag valde att lägga upp ruter Sju i rad fyra.

Fyra nya kort var mycket lyckosamma här! Både ett Ess, en Tvåa och en Trea:

Upplägg nr 8.

Nu kan jag börja bygga nästa familj.

Halva kortleken har gått och de två andra essen har ännu inte kommit. De höga korten hindrar de unga från att ta plats och växa... Är de sig själva nog?

Usch, jag vill inte slänga fler låga kort, inga fler "aborter" av Tvåor och Treor!

Sedan lägger jag på fyra nya kort. Då ser upplägger ut så här:

Upplägg nr 9.

Hjärter Tio tar bort både hjärter Sju och Åtta, men hjärter Knekt tar bort hjärter Tio.

Nästa upplägg kommer här:

Upplägg nr 10.

Tack, här kom det tredje Esset. Och hjärter Fem läggs upp på spader Fyra.

Du förstår säkert systemet nu.
Frågan är om den går ut på slutet?


Upplägg nr 11.

Så, hjärter Ess är på plats, men nu är det bara klädda kort som dominerar. Hur skall de få låga korten ha någon chans att få bygga familj där upp?

Nu lägger jag på de fyra sista korten. Jag vet att det finns några låga kort som ännu inte har gått.

Upplägg nr 12.

Klöver Ess dök äntligen upp. Japp, här kommer den sista Tvåan, Trean och Fyran.
Men patiensen är inte slut här. 

Jag tar högen med slängda kort - blanda inte - och fortsätter lägga upp kort och tar dem från botten.

Upplägg nr 13.


Jag fortsätter lägga på kort, och jag vänder på högen flera gånger om det behövs.
Det gäller att ha tålamod.

Kommer Essen att få bygga sina familjer och avsluta med Kungen överst? Vad tror du?

Så här ser mitt allra sista upplägg ut:

Upplägg nr 14.

Endast den första raden kunde fullfölja sin "familjebildning" med spader Kung som krönte den.

Men båda Femmorna är hindrade att komma fram. I rad två blockerar både hjärter Dam och hjärter Kung dessa kort.

Då går mina tankar till de föräldrar som hindrar sina barn från att växa och mogna... de som "lägger locket på", inte har tid, inte orkar kommunicera.

Och de två Knektarna som var med från första upplägget, skulle nu komma till pass för att bygga rad fyra färdigt, men de ligger ju helt övermannade av en mängd andra kort!

Dålig start.

Slutsats:

Hur jag än gjorde hade jag inte turen med mig denna gång. Kanske valde jag fel då jag valde att flytta ruter Sju istället för spader Knekt. Hade utgången blivit en annan då? Det kan man fundera på medan kaffet kokar...

Lägg gärna "Esset" och ta dig tid och se vad som händer!

Har du tänkt på att vi har flera uttryck som kommer just från kortleken:

- Det är Ruter i dig! (kapacitet)
- Om jag ändå hade fler Klöver (tillgångar)
- Nej, jag får Spader! (problem)
- Åh, fler Hjärter tack! (kärlek, relationer).




Snart är det val i det politiska Sverige. Undrar om det finns några Ess... och om de är rädda om barnen?

Tålmodiga hälsningar

Helene Sture Essfelt,

- patiens-skapare,
- som är i sitt "esse" = essens och djupaste identitet, 
- där ESSET för mig är Gud Fader själv...

Inget Ess...


Och till dig som är fostrad med svart frikyrkopedagogik:
- korten är inte syndiga.
- och detta är inget tidsfördriv som är onyttigt och okristet.

Men att spela om pengar - där går gränsen. Det är syftet som avgör och patiens handlar som sagt om tålamod och träning i strategi och konsekvens.