KOLLEKTIV BEKYMMERSLÖSHET - Tomma händer

Många rutor tillsammans.

"Gör er inga bekymmer" - de orden kan vara ett slag i ansiktet för den som ingenting har... och är utlämnad till sin ensamhet.

Kom och sätt dig bredvid mig i kyrkbänken så lyssnar vi tillsammans. Vi sitter här med tomma händer.  Gemenskapen kan öppna Bergspredikans ord. Kanske hör vi mer då. Våra nutida glasögon gör bibeltexterna förvirrande ibland.

Så här sade Jesus:

BEKYMRA ER INTE FÖR MAT OCH DRYCK ATT LEVA AV

ELLER KLÄDER ATT SÄTTA PÅ KROPPEN.

ÄR INTE LIVET MER ÄN FÖDAN

OCH KROPPEN MER ÄN KLÄDERNA?

Matteus kapitel 6:25.

Klarnar Guds ord för dig?

Vem säger Jesus detta till? Inte de fattiga, i alla fall! Nej, han tittade på vanligt folk och undervisade dem om gemenskapens betydelse.

I Guds rike råder inte individualismen i betydelse att var och en får klara sig själv.

Vi vet ju att 2/3 av jordens befolkning har det fattigt. Dessa ord av bekymmerslöshet kan väl inte gälla dem, att sitta där och frysa och hungra att Gud skall gripa in?

Händerna är tomma, och skakar.

ER HIMMELSKE FADER VET ATT NI BEHÖVER ALLT DETTA.

Matt 6:32.

De fattigas altare.

Allt gott hjälparbete och all kristen mission går ut på att avhjälpa den nöd man finner i landet.

Det borras brunnar, byggs skolor och sjukhus och kunskap ges kring bättre jordbruksmetoder.

Om en medlem i mänsklighetens kollektiv lider, då lider alla.

Det är den bibliska mänskosynen.

Den välmående behöver inte bekymra sig över mat och dryck. Affärerna är ännu fyllda av varor och i garderoben hänger ett överflöd av kläder.

GÖR ER DÄRFÖR INGA BEKYMMER, FRÅGA INTE:

- VAD SKALL VI ÄTA?

- VAD SKALL VI DRICKA?

- VAD SKALL VI TA PÅ OSS?

ALLT SÅDANT JAGAR HEDNINGARNA EFTER.

Matt 6:31

Rika skördar.

Pilgrimspräst Elizabeth Knox-Seith vände på begreppen där vi satt i Nyords kyrka.

Våra bekymmer kan istället rikta sig till dig, till medmänniskan. Så här:

- Har du något att ta på dig idag så du inte fryser? Har du något att äta? Något att dricka?

Här får du av mig! Ta min tröja. Ta min macka, jag har två. Här är en flaska vatten, ta den.

Dina händer är tomma, mina är överfulla. 

Vi delar.

När jag skriver detta så har det gått precis ett halvår sedan Ryssland invaderade Ukraina.

Idag, den 24 augusti, är det Ukrainas självständighetsdag, som utropades 1991 då Sovjetunionen föll samman.

Jag visste inte att Ukraina är Europas stora kornbod, vilket även Danmark är. Det ryska invasionskriget stoppar deras export av nödvändigt spannmål till andra länder, som har det sämre ställt.

Även vi känner av detta med högre mat- och energipriser.

Kornbod?

När den egoistiska individen inte känner av kollektivet, då går mänskligheten sönder.

I Sverige har vi nu raderat ut kristendomens mänskosyn så pass att inte mycket av värdegrund finns kvar längre. Guds kärlek har i alla tider drivit bort egoismen.

Men den typ av individualism som är omgiven endast av sig själv och sin egen förmåga att klara sig, har tappat bort något grundläggande.

Oberoende hyllas som ett mantra.

Mänskligheten som en enda kropp har gått förlorad.

Men varken barnuppfostran, skola eller hälsovård fungerar utan den större gemenskapen.

Ensam är ensam, inte stark.

Det här börjar likna en politisk pamflett nu när valet närmar sig, det är inte meningen, men vi måste vända tillbaka till varandra.

Numren hänger kvar under veckan.

Vi satt där i den åttakantiga kyrkan på de hårda träbänkarna och tog fram psalmboken. En underbar sång letade sig in i mitt hjärta. 

Folmars starka stämma var full av liv. Tillsammans sjöng vi nummer 367 i den danske salmebog:

"Vi raekker vore haender frem"

   VI RÄCKER VÅRA HÄNDER FRAM

   SOM TOMMA SKÅLAR

   KOM TILL OSS, GUD OCH GE OSS LIV

   FRÅN KÄLLOR UTANFÖR OSS SJÄLV'.

   ALLT GOTT, TILL VÅRT OCH ANDRAS VÄL

   ÄR DINA GÅVOR

   I SVAGHET FRÄMJAR DU DITT VERK

   DÄR NÅGON KVIST SKALL SÄTTA KNOPP.

   VI LYFTER VÅRA HÄNDER OPP

   I BÖN FÖR VÄRLDEN

   LÅT DEM SOM LIDER FINNA VÄRN

   MOT KALLA HJÄRTANS IS OCH SNÖ.

   LÅT VÅRA HÄNDERS SLITNA TRÄ

   FÅ BLOMST OCH BLADER

   LÅT VÅR LIV HÄR BÄRA FRUKT

   TILL LÄKEDOM FÖR ANDRAS SÅR.

   VI VÄNTAR EFTER SMÄRTANS VÅR

   DIN NÅDES SOMMAR

   OCH SORG OCH GLÄDJE BLIR TILL VÄXT

   MED FRUKT VI ICKE SJÄLV KAN SE.

   DIN NÅDES SKAPARVERK SKALL SKE

   I TOMMA HÄNDER

   O GUD, ALL GODHETS GIVARE: KOM!

   TAG BONING I VÅR FATTIGDOM!.

Musik: Peter Balslev-Clausen, 1993.

Dansk text: Svein Ellingsen, 1975.

Svensk text: Helene F Sturefelt, 2022.

Så här låter den: Hoppas att tekniken kan få dig att öppna ljudfilen.

            

            SALME 367

Käre himmelske Fader,

Hjälp oss att förstå att vi behöver ösa ur källor utanför oss själva.

Jesus Kristus, vi kommer med tomma händer, även vi som är rika men andligt fattiga.

Fyll våra händers skålar med givmildhet och varmt hjärta till den utarmade.

Helig Ande, idag ber jag särskilt för Ukraina, att kriget skall upphöra!

Vänd om hårda hjärtan, fräls Putte från hans galenskap.

Befria folken från hårda regimer som ingenting vet om mänsklighetens längtan efter helhet och samhörighet.

Amen.

Styrkta inför dagens vandring.

Kom, nu går vi ut och möter dagen!

Vi sträcker på benen och rätar upp ryggen.

Individen har funnit sin plats i gemenskapen.

Med händerna fulla av bön och bokstäver,

Helene F Sturefelt,

- Fred vare med er!

- pilgrimsvandrare i vardagen och ibland i Danmark.

Nyords kirke. Fred vare med er.