Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 29 juni 2022

SLAGEN AV TYSTNAD

Slagen av tystnad.

Han ville tala, men det gick inte. Han ville predika, men fick inte.

Hon var hemlig med sin dagbok, men den låstes upp av lillasyster.
Hon ville vara ifred, med basunerade ut på sociala medier vad hon ätit, vad hon kände och vilka kläder hon hade på sig.

En blev slagen av tystnad.
Den andra bröt sin tystnad och gjorde sina tankar offentliga.

Det tänker jag också göra... ty jag är båda.

De översta är förseglade.

Men egentligen handlar det om Sakarias, som skall bli far till den siste profeten - Johannes Döparen.

Medan han är i templet för att utföra sin prästtjänst, kommer en ängel med budskapet att han och hans fru skall få ett barn, trots deras höga ålder. Detta barn skall få "många i Israel att vända tillbaka till Herren".

Som vanligt när Guds underbara planer skall gå i verket, undrar den lilla människan hur det skall gå till.
Skaparen gör det inte lätt för sig... inte denna gången heller.
Men för att kraften skall bevisas var Guds, och inte människans, väljer han två överåriga personer till att bli föräldrar...

Är du överårig?

Det måtte ha blivit en öronbedövande tystnad när Sakarias ville ställa frågor och uttrycka sina tvivel. Men det gick inte.
Ängeln berättade att han skulle bli stum under hela graviditeten.
Först när barnet var fött skulle han kunna tala igen.

Slagen av tystnad.

Men, prästmannen och den blivande pappan ville inget annat än tala och predika! Och han ville föreslå namn på pojken, men det hade mor Elisabet redan bestämt.
- Johannes.
- Men ingen av vår släkt heter så.

Så fick det bli.
Moderns vilja segrade.

Vad heter ni då? 

Jag läser en andaktstext på Johannes Döparens dag, skriven av pastor David Fiske (bra namn på en kristen församlingsföreståndare!).

- Jag undrar varför det blev just tystnaden som blev konsekvensen av Sakarias bristande tro? frågar sig denne skribent.
- Kanske var det just tystnaden han behövde?

Sakarias hade inte tillgång till Facebook, Instagram eller Twitter. Han bloggade inte, ringde inte och skrev inga mail om sin situation. Han var slagen av tystnad.

Total tystnad.

Det skulle vi aldrig klara!

Vi pratar och kvittrar och twittrar...

I våra nödiga behov av att vara sedda, lägger vi upp allt möjligt varje dag, för att liksom finnas... åtminstone digitalt. Det går på ett ögonblick att ta ett foto och lägga upp det, kvickt skriva en kommentar och strax kommer det ett "gilla-märke".

David Fiske frågar då:
- Vad händer med oss när vi alltid delar det vi upplever?

Hinner vi reflektera? Se sammanhangen? Gå djupare?

Han fortsätter:
- I tystnaden kan vi bearbeta och begrunda det som Gud har gjort i våra liv, utan att behöva sätta ord på våra erfarenheter.

Just det! Bra! Det är precis det... som ... jag... gör... här...

Men jag är inte slagen av tystnad.

Inte längre.

Upprättad.

Mina år av brustenhet och tuktat liv ligger bakom. Den svåra erfarenheten var:
- Min välvilja mot andra skadar mig själv.
- Arbetsgivaren utnyttjade omedvetet min goda vilja och höga arbetskapacitet.

Men så är det inte längre.
Jag återinvesterar min energi i mig själv. Vilan ger kraft som jag ger till mig själv, och sedan till dig.
Det är den goda cirkeln.

Jag är manad att skriva, skriva, skriva. 
Jag drivs av en inre glöd att berätta, förklara, reda ut... och dela med mig till alla som vill lyssna och läsa - och gärna även till dem som inte vill!

Hör du vad jag säger?

Sakarias blev stum under hustruns havandeskap. Jag blev stum i en svår stämbandsinfektion då jag väntade vårt andra barn. I tre månader kunde jag inte säga ett ord... Vår lilla flicka undrade varför hon hade en så tyst mamma - - -

Det är skillnad på fysiska virus och andliga, men resultatet blev det samma. Även jag tvingades att kommunicera på ett annat sätt. Och jag lyssnade mycket inåt. Med det bittra ropet:
- Varför? Herre, varför tar du rösten ifrån mig?

Det undrade säkert Sakarias också.

Den stumma stenen, Stiby vägskäl.

Tänk om Herren Gud skulle slå oss alla med tystnad? Dra ut alla sladdar och laddare till mobiler och datorer... och säga:
- Nu lyssnar ni på MIG!

Och så skulle Herren Gud börja viska, i varje mänskoöra, ord som var och en behöver höra.
Några skulle få höra ord av tröst, några skulle få bli uppmuntrade, en hel del skulle bli förmanade och några skulle Herren rent ut varna - men i kärlek. För att han älskar oss så oändligt mycket!

Det gjorde han med Sakarias också, men denne prästman fick sig en läxa.

Slagen av tystnad - för att kunna höra.

Höra Gud Fader viska ord, ord av evighet.

Hör du Orden av evighet?

Innerliga hälsningar,

Helene Sture Tystfelt,

- fotograf i Sissas Backe där fingerborgsblommorna - digitalis - fyller en hel äng! - med sin skönhet och sitt gift... Men vem har sagt att vi skall äta dem?

- och som tackar David Fiske som skrev i tidningen DAGEN den 24 juni, 2022,


En underbar cykeltur, i talande tystnad.




KONFIRMATION UTAN SÄLTA?

Konfirmation, slutet av 1940-talet.

Förväntan och nervositet. Möjligheter och krav. Konfirmationstiden var förr i tiden att gå från barndom till vuxenblivandet. Nu är det en övergångsrit under tonårstiden, som inte ger några större förändringar i den sociala samvaron.
Från hundra procents deltagande till i sämsta fall bara 30% i storstäderna...

Konfirmationen har förändras mycket över tid, och jag har behov att sitta här och fundera lite.
Det handlar om innehållet, om andligheten och om kristendomens tydlighet och sälta.

Det heliga sakramentet.

Ansatsen är god. Kyrkan har under sekler sett till att det uppväxande barnet skall få lära sig mer om den tro det är döpt till.
Men någonting har hänt.
Konfirmationen har gått från att ha varit stort allvar med nattvardens helighet i centrum, till att bli en allmänpsykologisk värdegrund med "Du vet väl om att du är värdefull" och en blek Jesus i skuggan...

Visst överdriver jag, men nej... Från ena diket med stränga utantill-läxor till skojig teater där liknelserna ibland görs om till oigenkännlighet.
Från rädsla till skratt - jo, det är ju mycket, mycket bättre!

Men någonting har gått förlorat.

Det är allvaret. Respekten i bönens tystnad. Heligheten.
Och att få lov att försöka ge sin bekännelse.

Att få ge sin bekännelse.

Jag minns min egen konfirmation som en stor högtidsstund. När vi föll på knä vid altarringen så var det knäpptyst. Andakten var förtätad och vår första nattvardsgång ett heligt ögonblick, både för oss och våra släktningar.

I psalmboken från 1937 står det:

"Prästen håller ett konfirmationstal och förhör. Därefter samlas konfirmanderna vid altarringen för att bekänna sin tro samt avlägga sina löften.".

Vår samtid har inte samma förmåga att hålla fast vid något. Att avge löften klarar vi knappt. Vi byter livsåskådning, telefonibolag och partner när det passar oss. Detta var helt omöjligt för våra mor- och farföräldrar. 
Med det äldre svenska skriftspråket ("tron I = tror ni), (viljen I = vill ni) var frågorna formulerade på följande vis:

1937 års ordning.

"Tron I på Gud Fader Allsmäktig, himmelens och jordens skapare?
Konfirmanderna svarar: Ja."

"Tron I på Jesus Kristus, hans enfödde son, vår herre?
Konfirmanderna svarar: Ja."

"Tron I på den Helige Ande, en helig allmännelig kyrka?
Konfirmanderna svarar: Ja."

"Viljen I, genom Guds nåd, bevisa denna tro i edert leverne och alltså vandra värdigt Kristi evangelium, i kärlek till Gud och er nästa?
Konfrimanderna svarar: Ja.

Viljen I därför, med Guds hjälp, under vaksamhet och bön bruka Guds ord och söka eder Frälsare i hans heliga nattvard?
Konfirmanderna svarar: Ja."

Ja. Eller, kanske?

Fokus ligger tydligt på att kraften är hos Gud, inte på den egna förmågan att försöka "prestera en tro". Hos Honom blir personen fylld av Guds kärlek och nåd, uttryckt i treenighetens form.

Nu för tiden händer det att det är tvärtom. Det är jaget som är i centrum. Konfirmanderna sjunger Lalehs sång "Goliat", som är mycket fin, men i kyrkan blir det fel eftersom allt skall ske i människans egen kraft. Det lyfter aldrig.

   Vi sa:
   Vi ska ta över
   Vi ska ta över världen
   Vi ska bli stora
   Vi ska bli mäktiga, ha ha
   Och vi ska göra jorden hel
   Ja, vi ska göra vattnet rent
   Ja, vi ska aldrig skada
   Varandra mer
   Och vi ska slåss
   Ja, vi ska slåss mot Goliat
   Så tro på mig
... sjunger Laleh.

            
                                      Procession.


Nej, tro inte på mig! Tro Gud.
Det är hos Skaparen som vår person blir sig själv, såsom vi är tänkta att vara.
Vi kan inte skapa mening själva och inte heller vara vår egen moraliska kompass. Det är att förkrympa livet och förminska kristendomen.

Jag vet att detta nästan är omöjligt att förstå för den som kommer från ett sekulariserat sammanhang.
Då är all andlighet väldigt mycket mer än ingenting. Så egentligen borde jag vara tyst.
Punkt.

Men jag tänker fortsätta fundera.
Eftersom ett förakt, med hot om förhärdelse, lurar på mig.

1937, 1986 och 2017 års handböcker.

För att få bort stämpeln av utantillverser och prestigefyllda förhör, har man mjukat upp konfirmationen så mycket att nästan ingenting kvarstår, mer än allmänkristna värderingar. Innan pendeln svängde över var det riktigt bra, under 80-talet.
Men nu har kunskap har blivit fult.

Och för att underlätta att fira nattvarden även fortsättningsvis, och inte bara en enda gång i livet, får den unga människan börja vänja sig tidigt, för att få bort laddningen. Det är säkert bra, men...

Heligheten riskerar också att försvinna. Och högtidligheten. 

Största möjliga högtid!


Jag har varit med om konfirmandgudstjänster där det varit rena cirkusen... pladdrigt, tramsigt och med den lilla äckliga oblaten i en fnissig hand som lade den i fickan istället - där jag själv varit ansvarig, men tonåringarna kom dit helt utan respekt med sig hemifrån.
Jag var chanslös.
Och grät när jag kom hem.

Jag har sett detta fortsätta, bitvis. Inte överallt, absolut inte, men det händer alltför ofta.
Och det gör mig lika ont varje gång.
Om inte församlingen går före - och föräldrarna - hur skall då den unga människan lära sig altarets helighet?
Om prästen sitter med benet över knät, hur skall kroppsspråket då tolkas, annat än att detta är en stund vilken som helst... utan bugningar av respekt mot sakramentet?

Längtar till Vadstena.


Nattvarden är inte längre en stund då man får falla på knä vid altarringen och bli stilla. För att underlätta och "sänka ribban" infördes "gående nattvardsgång" vilket för mig är ett otyg. Detta köande och gående skapar ingen andakt. Det är som vilken matkö som helst.

- Hej, det var länge sen.
- - - 

Jag blir hela tiden störd i min längtan att hitta andakten. Du får gärna uppleva det på motsatt sätt, men jag måste få uttrycka det som tynger mig.

Vad har hänt? Är korset upp och ned?


Förr var själva redovisningen och förhöret på lördagen, med bön, handpåläggning och sändning, medan den stora nattvardsgudstjänsten var på söndagen.
Men också där hände det något.
Inte alla kom till söndagen...

Någon gång på 90-talet började man slå ihop dessa båda till en enda konfirmationsnattvardsgudstjänst.
Hur skall man orka hålla koncentrationen så länge?
Jag klarar det inte!

Och när det blir dags för familjerna att komma fram till nattvardens "gående bord" då pratas det och snackas det i kyrkbänkarna, och en del går ut... för att ta en nypa luft. Det som sker där framme är inte intressant. Det angår inte.

Likväl är det det heliga sakramentet som delas ut!
- För dig utgiven, för dig utgjutet.

Jag hörde knappt prästens ord för sorlet var värre än i en biograf.

Nu senast ville jag bara gråta...
Strukturen stöder varken andakt eller helighet. Och biopubliken, f'låt församlingen, vill hellre ha popcorn...

"Så älskade Gud hela världen, att...."

Nu några ord om kollekten vid konfirmationen.

Tonåringarna får själva bestämma vad kollekten skall gå till. Har de fått lära sig något om kyrkans utåtriktade arbete? Om diakoni? Om mission?
Som kristen vill jag gärna stödja missionen och allt evangeliskt hjälparbete i världen.
Men inte till landstingens sjukvårdsarbete... om du förstår vad jag menar.

Svenska kyrkan stöder inte alltid sin egen ideologi i kollektform. I andra sammanhang ger jag gärna gåvor till klimatfonder, cancerfonder och barnfonder... Men i kyrkan vill jag hellre ge till Flygmissionen, Svenska Bibelsällskapet, EFS mission, CREDO och så vidare.
Det ska vi hjälpa konfirmanderna att upptäcka! 
Eller hur?

Att slåss mot Goliat via kollekten är att ge till hjälparbete där evangeliet om Jesus Kristus är lika viktigt som att borra brunnar med rent vatten. Själens frälsning får inte försvinna bland andra samhällsinriktade ändamål.

Kollekthåvar, före swischen...

I den senaste kyrkohandboken från 2017 är fokus på Gud Fader, Jesus Kristus hans enfödde son eller Helig Ande svagare. Istället står det så här:

"Jesus säger: Jag är med er alla dagar till tidens slut. Konfirmationen bekräftar för oss Guds löfte i dopet. Vi sänds vidare i livet, kallade att vara Jesu Kristi lärjungar. 
Vill ni konfirmeras och leva i Kristi världsvida kyrka?

Konfirmanderna svarar: Ja."

Konfirmationen är att bekräfta sitt dop. Det har blivit tydligare och det är fint när dopljuset tänds under konfirmationsgudstjänsten.
Men det sägs ingenting om att "med Guds hjälp stanna kvar, bruka Guds Ord och söka Frälsaren i nattvarden".
Man bekräftar sin bekräftelse...

... utan tydlig bekännelse till Gud Skaparen, Jesus försonaren och Anden vår hjälpare.

Min upplevelse är att det blir allt mer allmänreligiöst.

Och då hotar förhärdelsen mig.
Det betyder alltså inte mer...

Sätt tro till Ordet.

Om vi inte tillsammans sätter tro till orden, då töms de på sitt innehåll. 
Guds löften står fast, men det händer inget om vi inte i tro tar emot Herren!
Det är så illa för mig att jag inte längre har förväntan på att få möta troende människor när jag går till kyrkan.

Saltet håller på att mista sin sälta.
Jästen i degen är för liten. Brödet jäser inte. Det är för kallt.
Det är smaklöst och platt.
Och jag fortsätter att sörja.

Men varje gång du berättar om din tro på Jesus för mig, då lyser jag upp och välsignelsen flödar över oss båda! 

Älskade Jesus!

Nu skall jag sluta.

Gud är - tack och lov - oändligt mycket större än alla våra gudstjänstordningar och mitt gnäll, men jag undrar vart jag skall gå för att få uppleva Tro, Andakt och Helighet?

Kyrkan håller på att bli vilken konsertlokal som helst, och Goliat klampar runt i rummet och ser till att alla har trevligt... och att det aldrig blir riktigt tyst.

För det är just där, i den tysta punkten, som Guds Ande skapar andakt, och den heliga närvaron kan drabba oss.

Men David, som hade Guds sinne, fällde Goliat med en liten sten, av tro och tillit. Och jätten föll.
Låt oss ta upp den stenen. Och be, be och bedja igen att kyrkan skall hitta tillbaka till sin märgfulla bekännelse.

Ödmjuk andakt.

"Gud, vi ber för de nykonfirmerade som du mött i dopet och följer i livet.
Var med dem och led dem.
Låt bön och omsorg omsluta dem.
Hjälp oss alla att ge din kärlek vidare i denna värld och till de människor vi möter, i skolan, i arbetet och på fritiden.

Lär oss att leva i gemenskap och solidaritet och värna livet överallt på jorden.
Stärk vår tro på dina löften om en värld i frihet och en framtid med dig, nu och alltid.
I Jesu Kristi namn, amen."
(Ur handboken 2017.)

Rättfärdighetens vikta dräkt.

Suck, vi är inte lovade en värld i frihet, men ett liv i frälsning... och det är Jesus som ger oss kraften att leva i gemenskap med andra, inte det socialdemokratiska salighetsverket. Nej, nu måste jag verkligen sluta!!

Mycket gammaldags hälsningar, 

Helene Sture Saltfelt,

- som lånat svartvita foton från en film.... där Gunnar Sjöberg spelade prästrollen, i en berättelse om människor i nöd och förvirring men hur den bundne nådde friheten, med Guds hjälp. En mycket sevärd, där Hilda Borgström gjorde en av sina sista gestaltningar. Men  det tar vi en annan gång.

Det kan dagas.







tisdag 28 juni 2022

VÄLJA PRÄST? - NEJ.

Välja präst? 

Det skulle kunna var så enkelt, men detta är besvärligt.
Får man välja präst till livets högtider?

- Ja, om prästen är beredd att arbeta gratis.

Annars NEJ.

Men utgångspunkten är att varje församling har full täckning med både präst, kantor och vaktmästare, som är beredda att tjänstgöra.

Det är hög tid för dop, bröllop och begravningar (som ju inte stannar upp även om det varit pandemi).
Men om man vill ha en annan präst än den som är anställd i församlingen, det är då det blir problem.
Detta inlägg handlar om just den situationen.

Dopfunt.

Prästen får inte ta betalt, och församlingen betalar endast i undantagsfall, om de saknar präster.
Inte heller får familjen betala prästen - de har ju redan betalt kyrkoskatten och då är förrättningen betald - endast ge reseersättning.

Det skapar en ordentlig "badwill" för Svenska kyrkan!

Jag skall reda ut begreppen.

Tre insändare i lokaltidningen skall jag citera, samt ett samtal med stiftsteologen i Göteborg och en handläggare på Svenska kyrkans Arbetsgivarorganisation.

"Bröllops-koordinatorn" skriver 29 april 2022:

"Bröllops-koordinatorn".

ATT VÄLJA PRÄST TILL BRÖLLOP OCH DOP

"Nu när pandemin släpper sitt grepp är det väldigt många som vill genomföra sina stora högtider, med bröllop och dop. Jag arbetar bland annat med blomsterarrangemang, och en fråga som vi får ibland är:

- Får man välja präst, och vad kostar det?

Den frågan kan vi inte svara på, det är inte vårt bord, men jag börjar fundera för egen del.

Jag känner inte prästerna där jag bor, men skulle framöver vilja ha min konfirmationspräst som vigselförrättare. Nu har jag hört att det inte går, att man inte får betala prästen om han eller hon skall utföra en förrättning någon annanstans.

Stämmer verkligen det?

Och varför i så fall?

Vid livets stora högtider är det viktigt att man får rätt person som håller i stunden. Jag vill inte att det skall vara anonymt eller stelt. Vi är vana att kunna betala och göra rätt för oss. Gäller inte det i Svenska kyrkan?

Med hopp om svar.

                    ”Bröllopskoordinatorn”.

Slut citat.

Nästa insändare är skriven 6 maj 2022 av "Sörjande". Nu gäller det begravning:

"Sörjande". Sorgligt!

VÄLJA PRÄST VID BEGRAVNING
 
"Tiderna förändras och folk flyttar. För en tid sedan lämnade vår far jordelivet. Han hade bott på samma ställe sedan ungdomen. Under ett tiotal år var han aktiv i kyrkorådet. Vi hade tänkt fråga den prästen som han samarbetade med, om han ville förrätta jordfästningen. Det ville han, men det var bara det att han hade flyttat.
- Kan vi inte få hyra in dig? frågade vi, men svaret blev:
- Jo, men då måste kyrkoherden ge sitt medgivande.
 
Det gick bra, men det konstiga var att prästen skulle utföra uppdraget utan arvode.
 
Vi trodde att församlingen skulle betala lön till sin utflyttade kollega, men så var inte fallet.
- Vi kan betala dig för vad det kostar, meddelade vi, men det gick inte.
Ordningen är tydligen så att om man har betalat sin kyrkoavgift, så skall man inte behöva betala ”en gång till”.
 
Vi förstår inte detta. Vi har betalat kyrkoavgift i femtio år! Det blir avrundat cirka 150.000 kronor! Skulle inte det kunna täcka att församlingen går in och betalar den präst vi önskar?
Arvodet ligger väl på ungefär 2.000 kr.
 
Sorgen blev tyngre över att Svenska kyrkans organisation tycks vara så osmidig. Nu löste det sig ändå så att prästen kom – och ställde upp gratis… Det kändes inte bra för någon av oss.
 
Är det så att kyrkan utnyttjar sina egna anställda?"
 
    Frågande ”sörjande”.
 
Slut citat.

Vad kostar döden?

När jag ringde stiftsteologen i Göteborg berättade han att denna ordningsregel bara är ca 15-20 år gammal. 
Den uppkom då präster i populära bröllopskyrkor kunde tjäna mycket extrapengar på vigslarna. Familjerna själva betalade frivilligt, för att kunna ha friheten att välja.
Men.
Detta måste stävjas, sa Kyrkomötet och en paragraf upprättades.

Jag minns själv i början av 90-talet då jag blev tillfrågad att ha dop/ vigsel/ eller begravning i någon annan församling än där jag var anställd.
De gånger jag tackade ja, fick våra tre barn vara utan sin mamma halva lördagen - den dyrbara ledigheten gick till kyrkan igen...

Och det var alltid så att prästen fick ett "platt kuvert" med sig hem, en ekonomisk ersättning som tack för engagemanget.
Den pengen delade jag med barnen för att de skulle känna att kyrkan inte var viktigare än de...

Prästparad.

Två spöken ligger i kyrkans diken:

1) Det är fult att ta betalt och tjäna pengar.
2) En kristen skall helst arbeta ideellt och ta av sin fritid.

Men om inte prästen får tjäna pengar på sitt yrke - som kostat fem år med höga studieskulder - vad skall då prästen tjäna pengar på?

Och varför värderas inte prästens tid mer?
Vi jobbar ju ihjäl oss till slut, där tid för återhämtning är en skämt... (lördag och måndag, med den stora gudstjänstdagen där emellan, alltså sällan två sammanhängande dagar. Mycket farligt!).

Detta är djupt obibliskt, på alla sätt.

                  
                               När kommer återhämtningen?

ARBETAREN ÄR VÄRD SIN LÖN.

KOM LÅT OSS DRA OSS UNDAN LITET SÅ NI FÅR VILA ER, SA JESUS.

Frågan är verkligen rätt ställd:
- Är det så att kyrkan utnyttjar sina egna anställda?

Det är ju bekvämt om det finns en snäll präst som ställer upp gratis då och då och tar en begravning, och avlastar ordinarie präst. Själv får han/ hon varken lön eller tid för vila.

Själv svarade och skrev jag på följande vis till Sydöstran den 15 juni, 2022:

Valfrihet utan betalning.

Bilden är ett gammalt foto från 1969 då präster tågar i den årliga processionen från Riddarhuset till Storkyrkan.

Artikeln fortsätter:

- Det finns ett problem...


Återvändsgränd.

Regler är till för att underlätta, inte försvåra.
Sabbaten är till för människan, inte människan för sabbaten, sa Jesus.
Och den präst som är beredd att ställa upp med sin tid, sin välvilja och yrkeskompetens skall naturligtvis behandlas därefter!

Prästen har också ett liv, med hus och hem, räkningar och ansvar.
Om vi själva inte respekterar det, vem skall då göra det?


"Förväntas arbeta gratis".


"Vi kommer i konflikt med vårt kall, vår personliga tid och viljan att hjälpa familjerna.
Frågan måste upp till kyrkomötet för att förändras. 
Kan vi på gräsrotsnivå föra ett gott resonemang, i god ton, om hur en förändring skulle kunna se ut?"

Och någon sa:
- Låt oss få betala till församlingen det prästen skall ha (schablonen säger 1.200 kr) så att arbetet blir registrerat och skatten betald med sociala avgifter.

Då blir all ekonomisk ersättning VIT och inget hamnar under bordet.
Det borde vara i kyrkans intresse.
Det är i allas vårt intresse!

Kalla rosor.


Nu kommer ett långt och utförligt svar från Per Westberg, handläggare vid Svenska kyrkans Arbetsgivarorganisation. Läs hela, ge inte upp! Det är jag som har bildsatt inlägget, med egna foton.

Här får du förklaringen till varför reglerna är som de är:

Svenska kyrkan.

Hej Helene

 

Tack för din fråga.

Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation är en medlemsorganisation där vi egentligen bara ger råd och stöd till våra medlemmar. Ofta kyrkoherdar eller andra chefer i församlingar och pastorat. Vi kallades tidigare Församlingsförbundet.

 

Jag tycker dock att det är angeläget att reflektera över och besvara dina frågor.

 

Prästerna räcker inte till?


Jag vet att det under det senaste året kommit många fler förfrågningar om dop och vigsel. Detta eftersom många ville kunna fira gudstjänster och efterföljande högtider utan restriktioner. Dock gäller att en församling eller ett pastorat ska tillhandahålla dessa gudstjänster. Av naturliga skäl kan det bli kö i populära kyrkor och tillgången på präster, kyrkomusiker och vaktmästare kan göra att församlingen eller pastoratet inte alltid kan uppfylla önskemål om tid och plats.

 

Präst åker buss.


Avgifter och betalning för kyrkliga handlingar

 

Enligt 42 kap 7 § i kyrkoordningen får någon avgift inte tas ut från enskilda personer för dop. Inte heller får någon avgift tas ut för vigsel om någon av makarna när någon av makarna tillhör Svenska kyrkan eller för en begravningsgudstjänst när den avlidne vid dödsfallet tillhörde Svenska kyrkan.

 

Sedan 2011 gäller enligt 17 kap. 16 a § i kyrkoordningen att det inte är tillåtet för en präst att för utförande av en kyrklig handling uppbära arvode eller ekonomisk ersättning från någon annan än en församling i Svenska kyrkan. Däremot är det möjligt att ta emot reseersättning som betalas av föräldrar, makarna eller motsvarande men det bör i så fall administreras genom en församling.

 

Förklaring till bestämmelsen är den syftar till att skapa en ordning som dels gör det möjligt att tillmötesgå enskildas önskemål, dels tydliggör att kyrkliga handlingar är en del av församlingens gudstjänstliv och dels inte lämnar utrymme för några misstankar om oegentligheter i fråga om skatter. Kyrkostyrelsen understryk, när man lämnade sitt förslag också att det är viktigt att följa gällande rutiner rörande upplåtelse av kyrka, förordnande m m.  

 

Det har även ansetts att det finns grundläggande teologiska motiv till förslaget. En präst förfogar inte över vigningstjänsten för privat verksamhet, den ska utövas i och för församlingen. Alla kyrkliga handlingar är gudstjänster och de ska därmed inte vara frikopplade från församlingen.

Förslaget medför att de präster som tjänstgör vid kyrkliga handlingar i regel kommer att arbeta direkt på församlingens uppdrag även om de inte i vanliga fall är anställda av församlingen. Detta ökar kyrkoherdens möjligheter att bedriva den tillsyn över församlingens verksamhet som åligger honom eller henne.


Örgryte gamla kyrka - populär.


En präst som inte arbetar i församlingen kan anställas


En möjlighet i situationer som du beskriver är att den enskilda församlingen anställer en utomstående präst för den kyrkliga handlingen. Det är dock upp till kyrkoherden att avgöra detta. Om den kyrkliga handlingen rör en församlingsbo kan församlingen inte få ersättning utifrån. Det leder givetvis till att kyrkoherden för att undvika kostnader vill använde församlingens egna präster och personal. Förhållandet är likadant vid dop. Däremot kan det vid begravning eller vigsel av icke-församlingsbo begäras clearingersättning från annan församling.

 

Avslutning


Den problematik du beskriver är til syvende og sidst en kyrkoordningsfråga och därmed en fråga som hör hemma i kyrkomötet. Det finns alltid möjlighet för ledamöter av kyrkomötet att motionera i frågan och så har skett vid några tillfällen sedan bestämmelserna infördes.

 

Vänliga hälsningar

Per Westberg
Förhandlare/rådgivare
Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation


                 
                          Där rosor aldrig dör...

Naturligtvis är det så att den enskilde prästen inte äger sitt ämbete! Vi kan inte utföra "privata dop" eller andra förrättningar. Det är alltid i församlingens gemenskap dessa gudstjänster sker.

Men att inte kunna få välja präst och ge skälig ersättning - det är pinsamt för alla.
I vår tid är friheten att få välja så självklar. Och när det kommer till livets högtider är det helt naturligt att tillfråga någon som har kännedom om familjen, för att det inte skall bli anonymt.

Jag ber därför alla kyrkomötesdelegater och stiftsjurister att tillsammans fatta ett bättre beslut.
Svenska kyrkan behöver mer "godwill" - inte "badwill".

Mer God Will...

Mer god vilja. Mer av Guds goda vilja.

All text är sammanställd av undertecknad, som hoppas och ber att gamla regler kan förändras till bättre regler - för allas skull, runt om i hela landet.

Helene Fransson Sturefelt, V.D.M
- ofta tillfrågad... men...

Svårbegriplig färdriktning.





lördag 25 juni 2022

MIDSOMMAR - JOB kapitel 12 och en BLÄCKFISK

Midsommar-maneter.

Det är midsommar och Norden står i sitt skönaste ljus.
Vi är lyckliga och alla bekymmer är borta. Midsommarstången med sin magiska symbol för tankarna till livslust och skapelse-anda.

Och i mars föds alla tillblivna midsommarbarn...

Det är bara i Sverige som man firar midsommar som vi gör. Varken Danmark eller Norge klär ut en flaggstång med lövade girlander som vi. Detta är svenskens själsliga nationaldag, eller hur!

Men det är inte säkert att vi är utan bekymmer och så där reklam-falskt lyckliga. Nu skall du få möta Job i Gamla Testamentet - han som blev hårt prövad och fråntagen allt. 
Gud lät sin fienden "Åklagaren" testa om Job kunde behålla sin Gudsrelation ifall allt togs ifrån honom - hälsa, familj, ägodelar.

Prästens lilla kråka...

Jag tänker inte ge dig svaret, det får bli din sommarläsning, men du skall få del av det Job säger i sitt tolfte kapitel. Hans vänner anklagar honom för att ha levt trolöst och dåligt, det är därför Gud straffar honom.
Inte alls, säger han förnärmat, han har alltid levt med Herren inför sina ögon, och vill nu gå tillrätta både med vännerna och den Allsmäktige.

JOB SADE:
- JAVISST, NI ÄR JU SÅ KLOKA, VISHETEN DÖR NOG UT MED ER!

MEN JAG HAR FÖRSTÅND LIKA VÄL SOM NI, JAG ÄR INTE DUMMARE ÄN NI.
VAD HAR NI SOM INTE ANDRA HAR?

JAG HAR BLIVIT TILL ALLMÄNT ÅTLÖJE, EN SOM ROPADE TILL GUD OCH FICK SVAR, EN RÄTTFÄRDIG OCH OFÖRVITLIG - TILL ÅTLÖJE.

EN OLYCKSDRABBAD ÄR VÄRD FÖRAKT, SÅ TYCKER DEN TRYGGE, DE SOM SNAVAR FÅR SKYLLA SIG SJÄLVA.

MEN RÖVARE BOR I OSTÖRD RO, DE SOM UTMANAR GUD GÅR SÄKRA, FASTÄN GUD HAR DEM I SITT VÅLD.
Job kapitel 12:1-6.

Strandad, rödrutig manet, Höganäs.

Jag citerar texten ur Bibel 2000. Om du har den varsamt reviderade upplagan från 1981, så står det så här:
- Så måste jag då vara till åtlöje för min vän, jag som fick svar så snart jag ropade till Gud...

Ingen av oss kommer undan livets villkor. Vi får, och det tas ifrån oss. Vi förvärvar, och vi förlorar. Vi tappar, men hittar nytt. 
Livet är inte statiskt och tiden står inte stilla.
Men för den lycklige kan tiden gott stanna, medan den olycklige önskar att nya tider snart skall komma.

Båda får rätt.

I tur och ordning.

Därför måste vi hjälpa varandra i tider av nöd, och inte göra som Jobs vänner som anklagar honom för att ha syndat, och därför drabbas av nöd. Nej, tvärt om skall vi hjälpa varandra att hålla fast vid Guds trofasthet och bedja för varandra - inte lägga börda till riset!

Och på tal om ris, mina danska vänner berättar om sina Sankt Hans-eldar, då de på årets ljusaste dag tänder midsommarbål till Johannes Döparens minne. Det där förstår jag inte... Jag behöver lära mig mer.

St Hans-bål eller Valborgs-brasa?

I min närhet hade jag en gång en person med tråkig mänskosyn. Han tyckte att man fick skylla sig själv om det gick dåligt i livet, eller om man blev sjuk och ekonomin försvagades.
- Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker, förakt väntar dem vilkas fötter vacklar...  säger Job.

Det var en obarmhärtig livssyn som inte genererade någon större hjälpsamhet.

Vid midsommartid ska man inte vara ensam. Vid denna årshögtid säger det sociala trycket att man måste vara tillsammans med andra, vare sig man vill eller inte.
Vid midsommartid skall man gifta sig och barn skall bli till - såvida man inte plockat sju små blomster som enligt gammal kvinnotradition skulle kunna vara ett fördolt recept på giftiga örter som kan framkalla abort...  

"Uti vår hage där växa blå bär, kom hjärtans fröjd... Kom liljor (liljekonvaljers röda bär är mycket giftiga) och akvileja, kom rosor och saliveja (salvia), kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd..."

Vad är giftigt?

Likväl är många ensamma och varken vill eller orkar vara tillsammans med andra.
Påtvingad gemenskap med alkohol i glasen, framkallar lika många bråk och skilsmässor som relationer och äktenskap.
Guds fiende prövar oss om vi har förstånd nog att välja våra  sammanhang och välja vad vid säger och gör. 

Kan vi det? Kan du det? Kan jag det? - - -

Vädd. Blomsterbädd.

Job vet att det är Herren som styr tillvaron, oavsett vad vi gör. Det är för enkelt att säga "Det du sår får du skörda". Bibeln har en mycket större livssyn, som Job formulerar på följande vis:

HOS GUD FINNS VISHET OCH STYRKA, 
HAN HAR BESLUTSAMHET OCH INSIKT.

NÄR HAN RIVER NED, BYGGER INGEN UPP,
NÄR HAN SPÄRRAR, SLÄPPS INGEN UT.
Job 12:13-14.

I Bibelns sista bok finns fortsättningen, där det skrivs till ängeln i församlingen i Filadelfia. Så säger den Helige:

HAN SOM HAR DAVIDS NYCKEL, HAN SOM ÖPPNAR SÅ ATT INGEN KAN STÄNGA OCH STÄNGER SÅ ATT INGEN KAN ÖPPNA...
JAG KÄNNER DINA GÄRNINGAR. DIN KRAFT ÄR RINGA MEN DU HAR BEVARAT MITT ORD OCH INTE FÖRNEKAT MITT NAMN.
Uppenbarelseboken 3:7-8.

Vem kan öppna? Vem stänger?

Precis så är det för Job. Hans kraft är inte särskilt stor, men han har hela tiden hållit sig nära Herren Gud. Det fortsätter han göra, trots att allt har tagits ifrån honom.

Detta är också min livshistoria...

... med utbrändhet, förlorad ekonomi, skilsmässa och husförsäljning. Allt togs ifrån mig och jag tvingades flytta, ensam och utblottad och med en hjärnstress som förstört min förmåga att minnas och orka med dagens tempo.

Just därför är det så viktigt för mig att läsa Jobs bok vid midsommartid när lycko-fascismens falskhet sätter in. Dessutom råkar denna text vara påbjuden att läsas i våra kyrkor idag, på Midsommardagen.

Utbränd bränn-manet?


Att den Allsmäktige Skaparen styr allt visar Job med argument från djurvärlden:

FRÅGA DJUREN, DE KAN LÄRA DIG. HIMLENS FÅGLAR KAN GE DIG SVAR.
FRÅGA MARKENS KRYP, DE KAN LÄRA DIG,
HAVETS FISKAR KAN UPPLYSA DIG.

FINNS DET NÅGON AV DEM SOM INTE VET ATT DETTA ÄR HERRENS VERK?

HAN HAR ALLA VARELSERS LIV I SIN HAND, VARJE MÄNNISKAS ANDE.
Job 12:7-10.

Djuren kan visserligen inte själva vara "troende eller icke-troende", de bara ÄR.
Men för oss är djuren ett vittnesbörd att det finns en skapare som har formgivit allt, med största möjliga ändamålsenlighet, vilket slumpen inte kan åstadkomma.

Öronmaneter.

Har du tänkt på att djur och växter är varandras förutsättningar för liv?
Utan insekterna blir varken blommor eller träd pollinerade. De måste finnas samtidigt. Ingen av dem har utvecklats genom den andre. De är skapade vid samma tillfälle...

Och inga stora fiskar har utvecklats ur de mindre - de äter ju upp varann! De är varandras livsförutsättningar.
De små planktonen kan inte äta upp sig själva för att bli större fiskdjur. Endast inom varje art kan en sort förändras inom sina givna ramar - fortplantningsförmågan är ju begränsad till den egna arten.
DNA-spiralens information ändras inte. 
Plankton har alltid varit plankton och kommer så att förbli.

Fråga bläckfisken...

Aulawaabel, med öga och hjärna.


Bläckfisken är intelligent formgiven med ett nervsystem som är skyddade av brosk, samlade kring svalget, och bildar där en liten hjärna.
Blodkärlssystemet är väl utvecklat och delvis slutet, läser jag i min uppslagsbok, med syresatt blod från gälarna, samt en kammare, varifrån kärl utgår framåt till huvudet, och bakåt till inälvorna.

Bläckfiskarnas reproduktion är komplicerad. Möjligen kan midsommarstångens utseende ge en ledtråd... men bläckfiskhanen har en speciell liten arm som för över hans bidrag till honan.
Sädeskropparna är inneslutna i egendomliga kapslar, så kallade "spermatoforer", som han överför till honan. 
De placeras i hennes mantelhåla. Den kvinnliga bläckfisken har speciella körtlar som tillför näring till äggen och producerar ett skydd runt dem.

Honorna planterar dem sedan i kluster, i gelatinliknande kapslar, nere på havsbottnen eller på alger.
Varje kapsel innehåller ca 200 ägg.
De är eftertraktad föda, så Skaparen har som vanligt varit generös med livsfröerna...

Aulawaabel - tångruska med ägg!

Mina fantasifoster - Aulawaablarna - illustrerar detta på sitt eget vis. På utställningen av dessa tavlor hörde jag flera intressanta kommentarer:

- Mormor, jag tror att Gud är en bläckfisk.
- Jasså, varför då?
- Jo, Gud ser ju allt och det gör bläckfisken också. När den blir arg sprutar den ut svart bläck mot den som är dum, det gör Gud också. Och Han hjälper alla med åtta, tio armar... och överst där manteln är, där kan man gömma sig om det kommer någon som vill ta en...

Sådan är Gud!

Som en bläckfisk i midsommartid...

                      
                               Skapad efter sin art.


ÖRAT PRÖVAR ORDEN,
SOM TUNGAN PRÖVAR MATENS SMAK.

MED HÖG ÅLDER FÖLJER VISHET, 
LÅNGT LIV SKÄNKER VISHET.
Job 12:11

NÄR HERREN HÅLLER VATTNET INNE, BLIR DET TORKA, 
NÄR HAN LÅTER DET FORSA DÅ FÖRHÄRJAS JORDEN.

När Herren låter det forsa...

Jobs bok innehåller även politik. Vi tänker ju att makthavare är de som styr oss, och att vi är dem som kan välja och rösta i demokratisk ordning.
Men tänk om alla våra regler bara är små leksakspjäser jämfört med den Allsmäktige?

RÅDSHERREAR FÖR HAN BARFOTA BORT, 
DOMARE GÖR HAN TILL DÅRAR.
HAN KLÄR AV KUNGAR DERS SKRUD OCH BINDER ETT SKYNKE KRING DERAS HÖFTER.

PRÄSTER FÖR HAN BARFOTA BORT, MAKTENS MÄN FÅR HAN PÅ FALL.


HAN TAR TALETS GÅVA FRÅN DE BETRODDA OCH BERÖVAR DE GAMLA DERAS VETT.

HAN ÖSER SKAM ÖVER STORMÄN OCH LOSSAR DE STARKAS BÄLTE.
MÖRKRETS HEMLIGHETER BLOTTAR HAN 
OCH FÖR FRAM DET DUNKLA I LJUSET.

HAN GÖR FOLKEN STORA, OCH HAN FÖRGÖR DEM, SKINGRAR DEM, OCH HAN LEDER DEM RÄTT.

FRÅN FOLKETS LEDARE TAR HAN FÖRSTÅNDET, HAN FÖR DEM VILSE I VÄGLÖS ÖDEMARK.

DE FAMLAR I ETT MÖRKER UTAN LJUS, HAN LÅTER DEN RAGLA SOM DRUCKNA...
Job 12:17-25.

Låt oss inte ragla...

I alla tider har detta stora perspektiv gjort människan ödmjuk.
- Du har alls ingen makt om den inte vore dig given, sa Jesus till Pilatus.

Nu avslutar jag denna digitala midsommarbetraktelse med att konstatera att det finns länkade samband mellan skapelsens befruktning, den olycklige mannen och bläckfisken - och det är att Gud själv ensam är livets förutsättning och herre.

Vi kan bara vara följsamma och hålla emot Åklagarens anklagelser, så att vi inte vänder blicken bort från Gud och blir förnekare.
Bort med det svarta bläcket!

Och böner för Ukraina, Ryssland, Israel, Afghanistan, Mellanöstern...

Medveten manet?

Käre himmelske Fader,
- var som en snäll bläckfisk för oss alla!

Beskydda oss med Dina armar och göm oss för rovfiskarna i Din mantelflik.
Samla Dina fiskstim i rätta flockar och låt oss var och en ha sin havsvik att leka i.
Amen.

Så får örat pröva orden såsom tungan prövar smaken.
Och se, mina öron hörde ljuva Gudsord och min tunga smakade Guds under.

Job-biga hälsningar, Helene F Sturefelt,

- midsommarfirande bibelläsare, tuschtecknare och bläckbedjare...
- som ser kvinnans vackra livmoder i midsommarstången!

Bilderna är delvis tagna ur TV-skärmens skärmsläckare, där läckra maneter simmade omkring, samt Yvonne Walters målningar.

Ringarna liknar äggstockarna!