Sweden Rock.
Nästan hela tiden är vi "uppe i huvudet". Vi tänker, resonerar, funderar och planerar. Vi analyserar, problematiserar och är lösningsfokuserade.
Den stackars kroppen får alldeles för lite näring. För att inte tala om känslorna, som blir en allt mer främmande värld.
Men de ligger där och spökar, och vill ut...
På Sweden Rock vänds hela tillvaron upp och ned. Eller rättare sagt, den vänds rätt igen!
Känslorna vill ut...
Nu får faktiskt tankarna lugna sig och vila. Det är tid för oförlösta känslor att komma ut, och det är bråttom! Vi har bara fyra dagar på oss...
Följ med till Norje strandängar i Sölvesborgs kommun så skall du få se hårdrocksfestivalen utifrån mina ögon.
Mullret idag kom bland annat ifrån 10 CC, ACCEPT, SODOM och kanadensiska SAGA, ELUVEITIE, VOLBEAT och NIGHTWISH.
Från festivalens viktigaste utgångspunkt - städet - stod jag och bredde mackor till alla slitstarka räfsare. Taktfasta basgångar fick mig att bre på smör i lite för högt tempo... Men jag slapp i alla fall att tänka!
Spelschema, Sweden Rock.
Under mina trettio yrkesverksamma år i kyrkan har jag mött oräkneliga människor, i livets alla situationer.
Det är dopfamiljer, konfirmander, vigselpar och begravningar. Där emellan är det sinnesromässor och gudstjänster. Och Sweden Rock...
Sannolikheten att jag skall stöta på några från dessa sammanhang är ganska stor. Eller?
Och innan jag går innanför festivalområdet, har jag min stund av andakt, för att ställa in våglängden och vara redo:
GLÄD ER MED DEM SOM GLÄDER SIG
OCH GRÅT MED DEM SOM GRÅTER.
VÄLSIGNA DEM SOM FÖRFÖLJER ER OCH FÖRBANNA INTE.
Romarbrevet kapitel 12:15.
Ställ in våglängden.
Jag ställde mig framför Festival Stage och lyssnade till tonårsidolerna från 70-talet, 10 CC.
Plötsligt var jag femton år igen och gick på högstadiet när de spelade "I'm Not In Love"...
Jo, jag var visst kär! Olyckligt kär!
Kroppen mindes precis hur ont det gjorde i hjärtat!
Men det kanske var lika bra att det inte blev något den gången.
10 CC !
Så fortsätter livet och alla kämpar med att hitta rätt i relationerna. Rädslan är den största fienden, när man inte litar på varann utan istället tar kontroll. Det är ett effektivt sätt att ta död på kärleken!
Sårbarheten blir för svår.
Kanske klär man ut sig i nitar just för att andra ska hålla avstånd?
Kolla in Katarinas snyggaste väska!
Eller, i mitt fall, jag tänker att nitarna är en symbol för taggarna i Kristi törnekrona... Den smärtan som Jesus bar i vårt ställe, är djupast sett vår befrielse.
Katarina har inte gått på nån nit!
I mitt senaste radioprogram Andliga sånger spelar jag Demon Hunter som sjunger om detta, i låten "Thorns".
Lyssna här när du läst färdigt:
Festival Stage.
Denna andra dag på Sweden Rock var det betydligt mer folk. Det kom några regndroppar på förmiddagen, men sen lyste solen, nej, brände! Det grisskära skinnet blev allt tydligare på allt fler, som tagit av skjortan...
Dessa fantastiska kroppar!
Men vi vet knappt hur vi skall sköta den... Se upp för solen!
Grisrosa rockare. Heja!
- Herre, visa mig din väg, ber jag tyst, sänd mig till någon som behöver Dig.
ANPASSA ER INTE EFTER DENNA VÄRLDEN,
UTAN LÅT ER FÖRVANDLAS GENOM FÖRNYELSEN AV ERA TANKAR...
Romarbrevet 12:2
Men, jag vill inte vara i tankarna nu! Jag vill rocka till Accept!
Accepteras inte.
Fast, mina tankar är ju inte Guds tankar... Att få landa i kroppen och låta känslorna flöda, gör att tankarna inordnar sig i ledet. De är inte först. De är bara nummer två.
Känslorna är alltid nummer ett, de kan inte ljuga. Men det kan huvudet... eller hur!
Om Herren kan förnya mina tankar, då vill jag gärna det! Jag underordnar mig.
I kärlek och sanning.
Lyssnar.
- Gå in till höger.
- Va'?
- Gå högervarv. Där kommer du att möta någon.
Intuition? Känsla? Guds röst? Allt samverkar.
Någon ropade mitt namn, och ännu ett möte uppstod, av stort värde. 10 CC's låt hängde kvar, men nu med motsatt text; jag är visst kär!
En underbar livshistoria fick jag mig till livs, jag lyssnade och delade den öl jag blev erbjuden. Acceptans.
När kärlek och trohet går hand i hand, då kan man på allvar slappna av, och livet flödar!
Så kärleksfulla!
Men denna världs synsätt förblindar oss. Vi håller på att tappa respekten för varandras kroppar, och vi låter begären styra, utan att de går i par med de goda tankarna.
Jag gjorde ett litet experiment på kvällen när jag gått av mitt smörgåspass. Nu var det tid att njuta av musiken, och jag satte mig under bar-verandan, och lutade ryggen bekvämt bakåt. Bästa scenen Sweden Stage låg framför, och bakom blånade skogarna mörkgröna från Ryssbergets silhuett.
Kanadensiska gruppen SAGA lät sina synthklanger flöda över oss. Jag satte mig där det var ledig, vid tre skäggiga rockare. Man lyssnar och trivs, och sakta börjar ett samtal ta form.
Kanadensiska Saga. Bra!
Alla är mycket medvetna om att man sitter för nära, att pandemin ligger bakom oss av två svåra år av distans och nödvändig isolering.
Därför är det mänskliga behovet av närhet enormt stort.
- Tjena! Johan här! Flytta på dig, Peter!
En näve sträcktes fram. Ska jag ta den och hälsa? På riktigt? Liksom fysiskt? Det har jag inte gjort sedan 2019... Men generna minns hur en människa ska bete sig. Motvilligt med glatt hälsade jag.
Saga spelade.
Livet var en saga. Är livet en saga? Nej, det är på riktigt och vi måste igen börja lyssna på våra känslor, innersta tankar och vad kroppen säger - av trötthet och behov av vila och avkoppling.
Nu gick de.
Ovanför bar-verandan stod folk och hängde, med bästa utsikten, och drack öl. Nedanför satt jag. Tänk om de spillde...
Jag reste mig upp och sa hej! Men det var ingen risk. De flesta på festivalen är nyktra och vet sina gränser.
En som hette Henry ville byta sin militärkeps mot min där det står "Crew".
- Aldrig i livet, skrattade jag.
Han hoppade ned.
Men en kram kan man väl få?
Kunde han det?
Absolut!
Och ett litet visitkort där han sen kunde lyssna på White Metal, på radio Sölvesborg, 92,0!
Ni spiller väl inte?!
- Var har du din man? Var är din fru? Är du här ensam?
Inte många delar hårdrocksintresset med sin äkta hälft. Det går liksom inte att låtsas att man gillar det, när bastrummans dubbla pedaler får takten att skena likt en BMW på autobahn...
Därför är det många som ärligt säger:
- Jag är här själv... för att jag behöver det...
Eller som en norrman sa:
- Jag saknar min fru nåt enormt!
Kvinnan vid sidan om sa:
- Jag saknar också någon, men...
- Får jag lägga armen en stund om dig? Bara under konserten?
Man vet sina gränser.
Det fick han.
Man vet sina gränser. Kropparna behöver närhet. Medmänsklig värme. Inte erotik i första hand.
Bara lite hud mot hud, en axel, en arm.
Men när SODOM gormade, då blev det så där grovt och fult igen, som när denna världen förvrider det som är fint.
Då gick jag.
Och tänkte på min älskade man som gillar Whitesnake, men inte mer. Han skall få en present från CD-försäljaren...
Ibland måste man gå.
Utan att jag tänkte på det levde bibelordet sitt eget liv inom mig.
JAG LEVER I VÄRLDEN, MEN STRIDER INTE MED VÄRLDSLIGA VAPEN,
UTAN JAG FÅR KRAFT AV GUD ATT BRYTA NED TANKEBYGGNDAER SOM TROTSIGT RESER SIG MOT KUNSKAPEN OM GUD...
2 Korinthierbrevet 10:4.
All musik kan tjäna Gud.
Men det är texterna som avgör, och människorna på scen.
Renhållningsvapen.
När mörkret skymde var det dags för danska bandet VOLBEAT. De har en positiv attityd i sin musik och strålkastarna kastade sig upp mot himlen för att fånga solnedgångens sista ljus.
Mina vänner i brandgula västar tog sina sista lovar runt de många tunnorna, och gjorde rent och fint.
Kan man luta sig mot en soptunna och njuta av tillvaron? Ja, i alla fall om man är på Sweden Rock!
Danska Volbeat.
Så gick denna festivaldag till ända. Jag gick mot festivalbussarna, och släppte idén att höra nattens ljud med Nightwish. Jag orkade inte mer. Min kropp ville hem och sova.
Men in i det sista kramar man ur det som går att få av Sweden Rock, nämligen att snacka med folk på bussen hur det har haft det. Man delar erfarenheter och inspirerar till att lyssna på nya band.
Jag tipsade igen om Narnia, från gårdagen, och kvällens upplevelse av Saga.
Nu är det verkligen godnatt!
Eller godmorgon...
Helene F Sturefelt,
- rockare, hårdrockare, ja en prästrockare utan överrock.
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar