ROCKARENS SÖNDAG

Trött redan på fredagen...

Vad gör en trött rockare på söndagen?
Sover, förstås, och packar ihop sina grejer och sitt tält, eller gör husbilen redo för färd hemåt.

Lyckliga jag, som bor här, jag gick upp från min egen säng och lade mig i min egen soffa, för att vakna i lugn och ro.

I förra inlägget skrev jag om Hardcore Superstar som jag inte gillade. De brölade ut "Last call for alcohol" - jag kommer aldrig att besjunga det som förstör så många liv. Och deras!

Sen vrålade de "We don't Celebrate Sundays" - vi hyllar inte söndagar.

Men det gör jag.

Hårdrockarens söndag.

Söndagen är fortfarande en röd helgdag i almanackan, och det borde alla vara tacksamma för.

Det kommer en dag då de kan tas bort, och du får en pott med lediga dagar att strö ut över året... Om det verkligen sker, då finns ingen gemensam tidsfaktor kvar. Den totala individualismen knäcker kollektivet.

Och kyrkan är ett stort kollektiv, som en stor kristen familj, där vi hör ihop, med gemensamma firningsdagar.

Här ska firas söndag!

Jag satte på TV-gudstjänsten från Gottsunda kyrka och svepte täcket om mig.

Alla dundrande hårdrocksrytmer lade sig till ro och psalmer och visor tog plats istället.

"Vila dina trötta fötter, vandringen har varit lång"... Nja, i år slapp jag alla tusentals steg med städräfsan. Det var betydligt enklare att stå och breda mackor till nattpersonalen!

Metal Bibeln.

Denna den 12 juni är Heliga Trefaldighets Dag, då vi påminns om vad Jesus sa innan han lämnade jordelivet:

ÅT MIG HAR GETTS ALL MAKT I HIMMELEN OCH PÅ JORDEN.

GÅ DÄRFÖR UT OCH GÖR ALLA FOLK TILL LÄRJUNGAR,

DÖP DEM I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN.

OCH SE, JAG ÄR MED ER ALLA DAGAR

INTILL TIDENS SLUT!

Matteus 28:20

I hallen hängde mina svarta Sweden Rock-kläder. Inne i garderoben hänger mina svarta prästskjortor.

Det är nåt särskilt med den här dagen som jag inte kommer på...

11 juni 1989.

Året var 1989. Det var söndagen den 11 juni. Platsen var Lunds Domkyrka.

Jag var nybliven mamma och vi var tolv som skred fram, upp till högaltaret för att prästvigas av biskop Per-Olof Ahrén..

Det var trettiotre år sedan.

33. En dubbeltrea på heliga Trefaldighets dag. Och det firade jag med att vara bland rockfolket på Norje Bokes strandängar. Bland människorna. Bland de enkla sopsorterarna och bland de tungsinta, svartnitade heavy metal diggarna. Bland gudsförnekare, smygtroende, tvivlare och sökare.

Jag var i dammet, i stekoset från grillarna, med öronproppar och solglasögon, och jag pratade med folk, lyssnade, tittade, fotograferade. 

I tysthet bad jag böner, ibland högt för den som behövde, ibland bara för mig själv - och tackade Gud för livet.

Tysta böner.

Jag firade inte denna högtidsdag i kyrkan, utan utomhus, efter Skriften.

"Gå därför ut..." sa Jesus. Ja, då gör jag det. Därför att min är all makt, sa Herren. Gå ut därför att jag sänder dig.

Initiativet är Guds.

Och jag undrade och undrar fortfarande - var är mina prästkollegor? 

Var är kyrkans folk, när lilla Blekinge hanterar en av Sveriges största festivaler??

Street Church är på campingarna och Pingstkyrkans folk finns närvarande. Men inte Svenska kyrkans personal. Möjligen civilklädda?

Jag vände på kudden i soffan för att svalka ned min besvikelse.

Varför är jag så ensam om detta?

Gud finns. Och hör din bön.

Har inte Herren sänt oss alla ut?

Eller gäller missionen bara utlandet, helst så långt bort som möjligt, så att man slipper personligt ansvar att vittna och be med egna ord?

Och var är alla EFS'are som stolt talar om att de är en missionsförening? På Sweden Rock finns alla möjligheter att vara både medmänniska och kristen förebedjare!!

Fast man är kanske rädd att bli besmittad av världen? "Last call for alcohol"... "Above the Law"... Är inte tron på Jesus Kristus tillräckligt stark så att man kan gå ut där folk behöver en?

Innan bitterheten tar mig, byter jag kvickt fokus och tänker på var Jesus befann sig någonstans;

- bland de missförstådda, föraktade och utstötta.

Då skall vi också vara där!

Du som läser detta och tillhör kyrkan, vad har du att säga?

Älskade människa!

Polisen har mycket att säga om denna festival - och det är bara positiva saker! "De lugnaste festivalen vi hittills sett".

Här kommer sammanfattande statistik:

* 37 ringa narkotikabrott

* 3 brott mot knivlagen

* 2 stölder

* 2 rattfylleribrott

* 3 anmälningar om sexuellt ofredande

* 2 misshandelsbrott

* 2 trafikolyckor

* 1 smitning från olycka

* 2 brott mot luftfartslagen gällande "drönare".

* 68 omhändertaganden av berusade personer.

Antalet sålda biljetter:

    * onsdagen:   25.163

    * torsdagen:  39.342

    * fredagen:    39.554

    * lördagen:    41.788

Totalt: 46.044 unika personer, enligt bokningsansvarig Blomgren. Tidigare toppnotering låg på 37.000.

Det är helt otroliga siffror!

Mycket folk. Och mer skall det bli.

Bland alla hårdrocksnjutande fans fanns hela tiden rundvandrande publikvärdar och Securitas. Poliser stod i klungor på utvalda platser.

Det var lugn och fridfullt.

Läs igenom statistiken igen... Det är mycket obehagligare och farligare att gå genom en skolkorridor på en högstadieskola än att vara på SRF!

Sweden Rock Festival är så stabil.

- Jag minns Hultsfredsfestivalerna, sa en medrockare, det var bara slagsmål, fyllor och våldtäkter... för att medelåldern var låg och frånvaron av vuxna hög. Så är det inte alls här!

Även om Hardcore Superstar påstod att man var "Above the Law" så är verkligheten inte laglös här. Tvärtom är det respekten och laglydigheten som är förutsättningen för att allt fungerar - även att sjunga om att man sätter sig ovanför lagen...

Lagen sätter sig till häst.

Stölder - endast två anmälda. Kan det verkligen stämma?

De två civilanställda poliserna från Karlshamn intygade på Sweden Rock's hittegodsavdelning att besökarna verkar vara mycket ärliga.

- Har ni möjligen fått in en mobiltelefon som jag tappat? frågade en kvinna.

Jodå.

Allt var kvar, även bankkortet!

Men jag undrar fortfarande vad som sakandes, och så kom jag på det. Tidigare år har ett stort gäng med romer svept över tunnorna med pant, och stulit pantflaskor och gömt undan sina säckar i buskagen. Detta medförde obehag på flera sätt, men i år var de inte där.

Panten tillhör SIK: Sölvesborgs Hockey Klubb.

- Vi har satsat mycket på att vara synliga, säger polisens kommunikatör Thomas Johansson, med ordningsvakter i alla områden och ridande poliser i ytterområdena. De som driver campingarna har också koll.

Och han tillägger:

- Vi upplever att det har varit väldigt lugnt och har mötts av leenden och glada tillrop.

Ridande trygghet.

Dock kan inte alla ligga och slappa i soffan och hålla söndag, som jag gör.

Innan sista konserten klingat ut, började nedmontering av de mindre scenerna. Total storstädning av ängarna utförs av flitiga räfsare, men utan musik. Endast skränmåsarna håller dem sällskap.

Jag njöt av körsången från TV-gudstjänsten.

SOM ETT KLOCKSPEL HÖR JAG DIG,

HELIGA TREFALDIGHET

FADER, SON OCH ANDE GUD - TRE I EN OCH EN I TRE.

LÄNGTAN, RÖSTER, ÖGONS LJUS

INNAN VÄRLDEN FANNS ÄNNU

FANNS GEMENSKAPEN HOS GUD - ALLT FICK LIV, STEG FRAM DÄRUR.

Fridfullt vid städcampen.

ALLT ÄR NÄRA - MÄNSKOR, TRÄD,

MOLN OCH FÅGLAR - NÄR JAG VET

ALLT SIN KÄLLA HAR I DIG - HELIGA TREENIGHET.

SPELA SAMMAN OSS SOM GÅR

MOT EN DAG SOM INGEN VET

TILLS I DIG VÅRT MÅL VI NÅR - HELIGA TREENIGHET.

Sv Ps 338.

Allt är nära, träd och moln...

Om denna psalmmelodi från 1769 kunde få ett komp med distade gitarrer och studsig basgång, då skulle den passa riktigt bra även idag. 

Känner du någon som kan fixa till den här psalmen nr 338?

Som ett trumsolo hör jag dig, heliga Trefaldighet, med gitarr och bas - tre i en och en i tre.

Längtan, röster, ögons ljus, innan Sweden Rock fanns, fanns Du Gud!

Allt är nära, mänskor träd moln och fåglar över Listerlandet, som har sin källa i Dig.

Spela samman oss festivalrockare som går mot en vardag ingen vet, tills vi når vårt mål i Dig och slipper längta till nästa juni!

En riktigt god och treenig söndag tillönskas alla musikälskare.

Helene Sture Söndagsfelt,

- som gärna helgar vilodagen tillsammans med alla er andra.

Sunday Rock.