Sweden Rock 2022.
Äntligen, äntligen, äntligen!
SWEDEN ROCK är tillbaka efter två års nedstängning p g a pandemin. Glädjen var större än när korna släpps ut på vårbete, det kan jag lova!
Under några dagar skall jag berätta från min horisont om upplevelserna på festivalen; musiken, folket och mötena.
Men varje festival börjar alltid med bön för min del. Jag går inte innanför grindarna utan att ha Guds välsignelse med mig.
Himmelske Fader, låt nu alla goda krafter samverka, till Din ära!
Den som söker, låt honom eller henne finna Dig.
Den som är ledsen, låt mig få lyssna och trösta.
Jesus, tack för att Du är oändligt mycket större än allt mörker och ondska.
Amen!
Större.
Med ett stort leende entrade jag slagfältet vid Norje strandängar. Där var den välkända loggan, himlen var blå med ulltussiga moln, och mullret från dundrande basgångar fick asfalten att vilja smälta.
Nu blev det lugnt inuti...
Jag log mot alla utklädda svenssonmänniskor som hittat sina svarta hårdrockskläder igen, jag log mot bockskäggen och de nitprydda tjejerna.
Detta är världens trevligaste festival, där det hårda endast finns i musikens tempo, inte bland människorna.
Men jag log inte mot de föräldrar som tagit med sina barn... De hör inte hemma här!
Hårdrock är ju en revolt mot samhällets mörker och elände. Det ska barn inte veta så mycket om... de skall få näring av glädje och hoppfullhet. Tids nog kommer det andra ikapp. Och hörlurar hjälper inte mycket mot detta.
Hörselskydd. Earplugs.
Nåväl, jag mötte några tjejer som hade textat med tunn penna på en kartongbit:
BÖN.
Vill du att vi skall be för dig?
Jag presenterade mig och frågade om jag fick vara med dem en stund. Visst!
En ung man kom fram och sa:
- Jag har problem med allergi. Kan ni göra en bön?
Det gjorde vi.
- Jesus, tack för att du är starkare än de sjukdomar som vi möter.
Glad gick han vidare mot Sweden Rock Stage.
Välsignelse till er, Debora och Sofie, och alla kristna som genom sin närvaro drar Guds närhet ned till rockarna!
Ny bar-veranda. Bästa utsiken!
SRF har utvidgat sitt område med 9000 kvadratmeter. Det är lite luftigare nu och bättre med plats. En stor veranda med utsikt mot bästa scenen är nytt för i år.
Jag slog mig ned i skuggan bakom en björk (vartenda träd är guld värt här!) och njöt av läget.
En man i röd jacka slog sig ned vid sidan om, med en öl i hand. Han var trött och hängde strax med huvudet. Musiken dånade och han somnade.
Spänningar släppte. Många satt och slumrade. Lång resväg. Hårt slit under många vardagsveckor. Äntligen framme. Sömnen kommer som en befriare och musiken lugnar, som sagt.
Avkoppling på Sweden Rock.
Jag satt och vakade över honom, medan jag försökte lista ut vilka som hamrade där framme vid scenen. Det var ganska drygt och segt, inte särskilt intressant faktiskt. Säkert nåt sömnigt sydstatsband, tänkte jag, men när jag tittade i spellistan såg jag att det var de svenska Witchcraft.
Jasså jaha. Häxkraft.
Och vad vill ni förmedla då?
Strödda meningar som "demon"... "hell"... "devil"... kunde jag urskilja mellan disharmoniska ackord, som skar sig emot varann. Alla de toner som blivit över, oanvända av andra, hade dessa manliga häxor hittat, och de försökte sjunga några slingor med hjälp av dessa.
Det var bara fult.
Och det lät illa.
Jag längtade efter att få lyssna till Narnia, men oj, nu vaknade min kompis.
Han hette Fredrik och var storbandstrummis från Borås. Hej på dig! Vilket trevligt samtal vi fick!
Grönskan är livfullare än häxkraften.
Nu var det dags för lite festivalmat i festivalmagen.
Men vad är det för priser?? 100 kr för en burgare? 120 kr för en TexMex-tallrik? Aldrig!
150 kr för grillad ytterfilé med bea-sås?? Icke!! Jo. Absolut. Den tar jag...
- Men vad är det här för ynklig portion? Var snäll och lägg på en köttbit till!
Den hårflätade tjejen tittade surt och gjorde som jag sa.
Passa dig för Rock-Mormor!
Här låtsas vi inte!
Låtsas-gitarrist.
Innan jag säger något om Narnias konsert måste jag lyfta fram det som alla talar om vad gäller Sweden Rock: det är så väl organiserat, välstädat och välskött.
Följ med en stund bakom kulisserna.
Städcampen, med havutsikt.
Även om det i år fattas volontärer, så är det alla vi ca tretusen frivilliga som får festivalen att gå runt - alltifrån säkerhetsvakter och publikvärdar, till städarna och flaskräfsarna, och de osynliga smörgåsnissarna, som ser till att de hårt fysiskt arbetande mänskorna inte är hungriga.
I år har arrangören tvingats anlita ett bemanningsföretag för att klara situationen. Jag blev glatt överraskad då jag så ett tiotal afghaner ta på sig västarna.
Det här är integration, på riktig!
Afghanerna, som flytt från sitt krig, fick se och höra "musik från helvetet", utfört av snälla människor som bara vill ha roligt. Och äta gris och säga "förlåt" om man råkar stöta till nån i folkmängden.
- Har ni kalkonkött på mackorna?
- Visst....
Integration.
I många år har jag varit en del av de oranga västarna, men nu är det slut med att kröka rygg och göra grovjobbet. Med ålderns rätt har jag fått bästa platsen nere vid havet, med lättaste jobbet, men nog så viktigt.
I år brer jag mackorna...
Och i lugn och ro kan vi dryfta livets erfarenheter och trons mysterium medan vi smörar, ostar- och skinkar-till alla brödskivor.
Sölvesborgs Ishockey Klubb, SIK, bär en stor del av bördan, men var är Mörrums hockeygäng? Det tänker vi råda bot på, eller hur Magnus!
Vi brer på.
Hylla vill jag även göra vår Rock-morsa Carina, som har all logistik under full kontroll, kring alla människor som är inbokade på olika städpass. Likaså de som kör runt och tömmer alla tunnor... Göran, Henrik, Mattias och många fler.
Inte skall man snusa - då går blodtrycket upp och stroken kommer närmre - och inte heller skall man röka. Eller hur! Här firas i år igen friheten från nikotinet! Heja!
Bästa Carina! Nikotinfri.
Solen började sakta närma sig Ryssberget i väster. Solnedgången gav extra effekt åt de spotlight som nu tändes. På Silja Stage (nytt namn) kom nu min höjdpunkt: NARNIA.
De har tagit sitt namn efter C S Lewis bokserie om fantasilandet Narnia, dit några barn kommer av misstag. Ett äventyr börjar där lejonet Aslan är förklädd skapargud och hjälper dem i mötet med det onda.
Läs böckerna!
Narnia på Silja Stage, Sweden Rock.
Sångaren skapade bra publikkontakt och deras oerhört fingerflinke gitarrist imponerar stort.
Jag blandar ihop vem som är vem, men det viktiga är just känslan att de vill vara där och de vill förmedla något, inte bara få uppmärksamhet.
Narnia är kristna. Och i det lilla publikhavet (det kunde ha varit mycket större) såg man många händer i luften göra det kristna segertecknet - alltså endast ett pekfinger - som betyder "One Way" = Jesus är vägen, sanningen och livet.
En nykristen kille visste inte hur han skulle göra, så han gjorde tummen upp....
One Way-tecknet. En kristen bekännelse.
Det blev en go' känsla när de släppte lös "Living Water" och "Long Live the King".
Dessa låtar har jag haft på spellistan då jag gjorde avsnitt 21 av Andliga sånger, med temat hårdrock. Alla program kan du finna på Facebook "radio Sturella".
Det levande vattnet börjar porla inom mig när Jesus får flöda in i mitt hjärta. Detta är inga teorier. Detta är Guds goda kraft.
Det intygade en man från Hälsingland, som just lyssnat till norrlandsrockarna Raubtier på Rock Stage.
- Jag gillade inte hans röst, sa han. Den var hård...
Jag höll med. Jag fick förbi med min ytterfilétallrik just när de började, och den höll på att hoppa ned i det dammiga gräset. Det var bara tungt och destruktivt.
- Jag ångrar att jag inte gick hit istället, sa han.
- Men du kan få höra lite! sa jag och plockade fram min diktafon där jag amatörmässigt spelat in några takter:
Narnia "Living Water" 3 minuter.
Otroligt skicklig gitarrist!
Några propra män dröjde sig kvar vid scenen, som släcktes ned vid exakt tidpunkt. Här råder respekt för nästa band som skall in. Inga divalater passar på SRF! Det fick Gun's'Roses erfara 2010 då de kom över en halvtimme försent och blev utbuade av publikhavet...
Respekt är ordet. Hela tiden.
- Vad tyckte ni om konserten?
- Excuse us... We come from Switzerland.
- Ah! All the way threw Europe! Welcome!
- Yes, it was good. Nice to be here. How long have this festival been going on?
Hm, trettio år minus två... Almost thirty years...
Vit skjorta kan man också ha...
Band som jag missade denna första hårdrocks dag var Karlshamns stolthet Overdrive, med Per Lengstedt i spetsen, men de kommer till Östersjöfestivalen den 21 juli.
Som sagt, jag har ju mina mackor att sköta...
Sen ser jag fram emot att få se de gamla rockarna i 10 CC, Accept och Volbeat.
Spelschema.
Jag avslutar med några foton på det underbara rockfolket, alla med sina budskap på ryggen.
Hårdrocken har ofta ett existentiellt tema, i kampen mellan Gud och djävul. Här har vi ett credo som är ganska sorgligt...
"Vår himmel är död".
Our heaven is dead.
Käre vän, om din himmel är död, då får du byta!
Om du har fastnat i dödsriket, så får du läsa noggrant vad trosbekännelsen säger, nämligen att Gud varit där också.
NEDERSTIGEN TILL DÖDSRIKET...
på tredje dagen uppstånden från de döda.
Kanske är det detta som hela denna festival går ut på, i alla fall sett från ett andligt perspektiv. Att hitta tillbaka till det liv som är gott att leva, där både förlåtelse och försoning kan rätta till allt som blivit fel.
Då kan man börja slappna av.
Avslappnat på Sweden Rock.
Eller så kan man klä ut sig till Sabaton och längta efter att de skall komma tillbaka och besjunga krigets eländiga förbannelse...
I mitt stilla sinne bad jag en brinnande bön om fred i Ukraina och stopp för Puttes galenskap.
Just därför ogillade jag Raubtiers närvaro, de har bara krig som tema, "Allt är krig", vilket känns både smaklöst och omoget att vråla just nu.
Hellre "The madness of war" som Sabaton lyfter fram. Varför är ni inte här i år??
Nästan Sabaton.
Första dagen är till ända. Tre härliga dagar återstår! Tiden får gärna stanna här... med fred på jorden.
Och när allt är över kommer vi först att summera vädret, sedan banden.
Redan nu kan jag säga "soligt, molnigt, regnigt och bra igen".
Den som inte har tältat på SRF, har inte varit där.
Jasså.
Den som inte har städat på SRF, vet inte vad han talar om....
Vi hörs!
Mjuka hårdhälsningar från Helene F Sturefelt,
- som låter Narnia ge oss ett litet "Amen".
Narnia. Halleluja, amen.
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar