INTROVERT, EXTROVERT - Pingst-novenan

Utåtriktad eller inåtvänd?

Hon var ensam i tvåsamheten. Tom.
Men inte när hon bara var med sig själv. Då var hon fylld, och hemma igen.

Han fattade ingenting.

Detta låter som ett relationsproblem i "Gift vid första ögonkastet". Det är det också. Men framför allt är det allmängiltigt i skillnaden mellan oss som är introverta och er som är extroverta.

Inåtvänd eller utåtvänd.

Det låter nästan som när lärjungarna satt ensamma och blickade upp mot himlen när Jesus återvände till Guds existens. Uppåtvända. Men sedan? Inåtvända eller utåtriktade?

Eller tillbakablickande?

Från Olivberget in till staden.

JESUS SADE:

- STANNA HÄR I STADEN TILLS NI HAR BLIVIT RUSTADE MED KRAFT FRÅN HÖJDEN.

Lukas kap 24:49.

Det skulle ta nio dagar innan Pingstdagen kom och Guds helige Ande föll över dem alla, med full kraft.

Kan det få gälla även i ett förhållande?

I detta inlägg skall jag låta den introverta människan få tolka dessa dagar som kallas "Pingst-novenan".

I många kristna sammanhang ägnar man sig åt särskild bön i denna väntan.

Ordet är helt nytt för mig. Jag har aldrig hört det förut... Men känslan finns där!

Nio dagars väntan.

- Det kostar mig mycket energi att vara tillsammans med andra människor, säger Bodil i relationsprogrammet.

Den fulla närvaron är i ensamheten - eller det vi introverta hellre kallar för den egna tvåsamheten: jag är tillsammans med mig själv... 

Vi två trivs väldigt bra ihop, blir inte arga, missförstår inte varandra (kanske?) och lever ett oerhört rikt liv med tankar, känslor, drömmar och arbete.

Att gå "ur sig själv", och tvingas relatera till andra, är mycket krävande för oss. All uppmärksamhet riktas mot dig, för att försöka förstå vad du menar och känner.

Vi blir helt tomma inuti, och mycket trötta.

Kan du förstå det?

Kanske inte.

För den som är utåtriktad så finns ju energin där ute, i mötet med andra. Att tvingas vara ensam med sig själv kan upplevas både tråkigt och meningslöst. Där finns ingen stimulans. Det tar energi.

Känner du igen dig?

Något hotar mig.

Hur var det för lärjungarna i sin väntan på kraft?

För dem som var inåtriktade var det nog inget större problem.  Andreas, Johannes och Natanael kunde ägna sig åt meditativ bön och reflekterande.

Det var nog inte lika lätt för de utåtriktade personerna, såsom Petrus, Jakob och Sebadaisos söner.

Jag gissar att de diskuterade högt vad Jesus menade. 

- Vad är det vi väntar på?? Här spiller vi viktig tid som kunde använts till arbete och fiske! Och hur vet man egentligen när Anden kommer?

De extroverta styrs ofta av det som kommer utifrån. De behöver ständig påfyllning för att ha kraft.

De introverta låter det inre ögat se inåt, nedåt i djupen, och känner tankarna och erfar känslorna.

Skulle Guds Ande komma utifrån eller inifrån?

När kommer påfyllningen?

I programmet "Gift vid första ögonkastet" blir Bodil rädd för att Hans skall komma för nära. Hon brukar reagera med att dra sig tillbaka då, och berättar att hon har svårt att tro att någon verkligen tycker om henne.

Hon tar mod till sig och spelar in en video-dagbok där hon ömtåligt och ärligt berättar hur hon fungerar. Det är en viktigt insikt för henne själv.

Men Hans förstår inte riktigt.

- Det är ju bra att du kommit på vad det är för fel på dig... och vad du kan göra åt det...

Nej!! 

Det blev så fel och jag fick ont i magen där jag satt.

Jag vet precis hur det känns.

- Det är inget fel på mig, sa hon mycket sårad. Det är inget som skall åtgärdas. Det är så här jag är!!

Hon kände sig mer ensam med honom än när hon var själv.

Och han blev sårad...

Nu är vägen borta.

Tyvärr är det många kvinnor som beskriver relationen så.

Jag läste ett citat:

    "Hon tänkte:

    - Hoppas att han förändrar sig. 

    Det gjorde han inte.

    Han tänkte:

    - Hoppas att hon inte förändrar sig.

    Det gjorde hon."

Förändring?

Relationsarbete är svårt. Mötet mellan människor är komplicerat. Samspelet mellan man och kvinna är inte lätt.

Likaså är relationen mellan oss och Gud lika krävande, i betydelsen att vi behöver vara uppmärksamma på vad som händer och hur vi kommunicerar. Som vanligt, alltså...

En bön dyker upp:

JAG BER ATT VÅR HERRE JESU KRISTI GUD; HÄRLIGHETENS FADER, SKALL GE ER VISHETENS OCH UPPENBARELSENS ANDE, SOM LÅTER ER FÅ KUNSKAP OM HONOM.

MÅ HAN GE ERT INRE ÖGA LJUS, SÅ ATT NI KAN SE VILKET HOPP HAN HAR KALLAT OSS TILL!

Efesierbrevet 1:17.

Guds Ande ger ljus.

Det är Anden som ger kunskap. Inte det egna förnuftet.

För den man eller kvinna som värdesätter det rationella tänkande högst, har svårt för detta.

Det går inte att tänka sig fram till en relation, varken med Gud eller medmänniskan.

Må Herren ge ditt inre öga ljus. Inte den egna meditationen.

För den kvinna eller man som värdesätter den egna känslan och bönen högst, kan bli förnärmade att det behövs något mer än det...

Men det är Gud själv som ger vårt inre öga ljus, inte vi själva! Hör du det, i dessa självfrälsningstider.

Det är väldigt skönt.

Och enda vägen fram.

Där är ju vägen! Lite vinglig, men dock.

Bodils erfarenhet och känsla mötte Hans med torrt förnuft och rationellt lösningstänkande.

Det går inte att göra så. Möjligen mot en maskin, men inte mot en människa.

Hon gjorde allt hon kunde för att våga kommunicera, men det togs inte emot och hon blev inte sedd.

All den energin som hon uppbådade för att orka gå ur sig själv och möta honom, var förspilld.

Hon drog sig tillbaka.

Det gjorde han med.

Här behövdes ett Guds under!

Precis som hos den förvirrade lärjungaskaran.

Vart tog du vägen?

Bibeln är så god att läsa, för inga händelser är tillrättalagda. Den beskriver tvivel och vanmakt, oro och missförstånd. Det är lätt att känna igen sig i det.

Undret är att Gud finns. Det är ett lika stort under att vi finns! Och att vi faktiskt kan mötas.

Anden är den där "horisonten" som får himmel och jord att gå ihop.

Jag vet inte vad som hände mellan paret, men jag såg en kram och ett leende. Hoppas...!

Lukas fortsätter berätta i Apostlagärningarna om hur lärjungarna återvände till Jerusalem från Olivgårdsberget. De gick upp till det rum i övervåningen där de höll till. Det var Petrus, Johannes, Jakob och Andreas, Filippos och Tomas, Bartolomaios och Matteus, Jakob Alfaiosson, Simon seloten och Judas Jakobsson.

ALLA DESSA HÖLL IHOP UNDER STÄNDIG BÖN, TILLSAMMANS MED NÅGRA KVINNOR, MARIA JESU MOR, OCH HANS BRÖDER.

Apg 1:12-13.

Nu har den rätat upp sig.

Så får vi också göra under denna "Pingst-novena" år 2022.

Vi får vara i bön för varandra, våra relationer och äktenskap.

Den introverta får bjuda in den utåtvända i den stilla bön, som är tillbedjan och lovsång.

Den extroverta får bjuda in den inåtvända till att be högt, med armarna ivrigt uppåtsträckta.

Så kan Guds Ande foga ihop oss!

Utan att göra om oss.

Amen.

Inåtvända hälsningar, med stor rikedom!

Helene Sture Hundkäxfelt,

- blomsterfotograf på Kaninholmen innan regnet kom.

Inåtvänd.