Midsommar-maneter.
Det är midsommar och Norden står i sitt skönaste ljus.
Vi är lyckliga och alla bekymmer är borta. Midsommarstången med sin magiska symbol för tankarna till livslust och skapelse-anda.
Och i mars föds alla tillblivna midsommarbarn...
Det är bara i Sverige som man firar midsommar som vi gör. Varken Danmark eller Norge klär ut en flaggstång med lövade girlander som vi. Detta är svenskens själsliga nationaldag, eller hur!
Men det är inte säkert att vi är utan bekymmer och så där reklam-falskt lyckliga. Nu skall du få möta Job i Gamla Testamentet - han som blev hårt prövad och fråntagen allt.
Gud lät sin fienden "Åklagaren" testa om Job kunde behålla sin Gudsrelation ifall allt togs ifrån honom - hälsa, familj, ägodelar.
Prästens lilla kråka...
Jag tänker inte ge dig svaret, det får bli din sommarläsning, men du skall få del av det Job säger i sitt tolfte kapitel. Hans vänner anklagar honom för att ha levt trolöst och dåligt, det är därför Gud straffar honom.
Inte alls, säger han förnärmat, han har alltid levt med Herren inför sina ögon, och vill nu gå tillrätta både med vännerna och den Allsmäktige.
JOB SADE:
- JAVISST, NI ÄR JU SÅ KLOKA, VISHETEN DÖR NOG UT MED ER!
MEN JAG HAR FÖRSTÅND LIKA VÄL SOM NI, JAG ÄR INTE DUMMARE ÄN NI.
VAD HAR NI SOM INTE ANDRA HAR?
JAG HAR BLIVIT TILL ALLMÄNT ÅTLÖJE, EN SOM ROPADE TILL GUD OCH FICK SVAR, EN RÄTTFÄRDIG OCH OFÖRVITLIG - TILL ÅTLÖJE.
EN OLYCKSDRABBAD ÄR VÄRD FÖRAKT, SÅ TYCKER DEN TRYGGE, DE SOM SNAVAR FÅR SKYLLA SIG SJÄLVA.
MEN RÖVARE BOR I OSTÖRD RO, DE SOM UTMANAR GUD GÅR SÄKRA, FASTÄN GUD HAR DEM I SITT VÅLD.
Job kapitel 12:1-6.
Strandad, rödrutig manet, Höganäs.
Jag citerar texten ur Bibel 2000. Om du har den varsamt reviderade upplagan från 1981, så står det så här:
- Så måste jag då vara till åtlöje för min vän, jag som fick svar så snart jag ropade till Gud...
Ingen av oss kommer undan livets villkor. Vi får, och det tas ifrån oss. Vi förvärvar, och vi förlorar. Vi tappar, men hittar nytt.
Livet är inte statiskt och tiden står inte stilla.
Men för den lycklige kan tiden gott stanna, medan den olycklige önskar att nya tider snart skall komma.
Båda får rätt.
I tur och ordning.
Därför måste vi hjälpa varandra i tider av nöd, och inte göra som Jobs vänner som anklagar honom för att ha syndat, och därför drabbas av nöd. Nej, tvärt om skall vi hjälpa varandra att hålla fast vid Guds trofasthet och bedja för varandra - inte lägga börda till riset!
Och på tal om ris, mina danska vänner berättar om sina Sankt Hans-eldar, då de på årets ljusaste dag tänder midsommarbål till Johannes Döparens minne. Det där förstår jag inte... Jag behöver lära mig mer.
St Hans-bål eller Valborgs-brasa?
I min närhet hade jag en gång en person med tråkig mänskosyn. Han tyckte att man fick skylla sig själv om det gick dåligt i livet, eller om man blev sjuk och ekonomin försvagades.
- Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker, förakt väntar dem vilkas fötter vacklar... säger Job.
Det var en obarmhärtig livssyn som inte genererade någon större hjälpsamhet.
Vid midsommartid ska man inte vara ensam. Vid denna årshögtid säger det sociala trycket att man måste vara tillsammans med andra, vare sig man vill eller inte.
Vid midsommartid skall man gifta sig och barn skall bli till - såvida man inte plockat sju små blomster som enligt gammal kvinnotradition skulle kunna vara ett fördolt recept på giftiga örter som kan framkalla abort...
"Uti vår hage där växa blå bär, kom hjärtans fröjd... Kom liljor (liljekonvaljers röda bär är mycket giftiga) och akvileja, kom rosor och saliveja (salvia), kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd..."
Vad är giftigt?
Likväl är många ensamma och varken vill eller orkar vara tillsammans med andra.
Påtvingad gemenskap med alkohol i glasen, framkallar lika många bråk och skilsmässor som relationer och äktenskap.
Guds fiende prövar oss om vi har förstånd nog att välja våra sammanhang och välja vad vid säger och gör.
Kan vi det? Kan du det? Kan jag det? - - -
Vädd. Blomsterbädd.
Job vet att det är Herren som styr tillvaron, oavsett vad vi gör. Det är för enkelt att säga "Det du sår får du skörda". Bibeln har en mycket större livssyn, som Job formulerar på följande vis:
HOS GUD FINNS VISHET OCH STYRKA,
HAN HAR BESLUTSAMHET OCH INSIKT.
NÄR HAN RIVER NED, BYGGER INGEN UPP,
NÄR HAN SPÄRRAR, SLÄPPS INGEN UT.
Job 12:13-14.
I Bibelns sista bok finns fortsättningen, där det skrivs till ängeln i församlingen i Filadelfia. Så säger den Helige:
HAN SOM HAR DAVIDS NYCKEL, HAN SOM ÖPPNAR SÅ ATT INGEN KAN STÄNGA OCH STÄNGER SÅ ATT INGEN KAN ÖPPNA...
JAG KÄNNER DINA GÄRNINGAR. DIN KRAFT ÄR RINGA MEN DU HAR BEVARAT MITT ORD OCH INTE FÖRNEKAT MITT NAMN.
Uppenbarelseboken 3:7-8.
Vem kan öppna? Vem stänger?
Precis så är det för Job. Hans kraft är inte särskilt stor, men han har hela tiden hållit sig nära Herren Gud. Det fortsätter han göra, trots att allt har tagits ifrån honom.
Detta är också min livshistoria...
... med utbrändhet, förlorad ekonomi, skilsmässa och husförsäljning. Allt togs ifrån mig och jag tvingades flytta, ensam och utblottad och med en hjärnstress som förstört min förmåga att minnas och orka med dagens tempo.
Just därför är det så viktigt för mig att läsa Jobs bok vid midsommartid när lycko-fascismens falskhet sätter in. Dessutom råkar denna text vara påbjuden att läsas i våra kyrkor idag, på Midsommardagen.
Utbränd bränn-manet?
Att den Allsmäktige Skaparen styr allt visar Job med argument från djurvärlden:
FRÅGA DJUREN, DE KAN LÄRA DIG. HIMLENS FÅGLAR KAN GE DIG SVAR.
FRÅGA MARKENS KRYP, DE KAN LÄRA DIG,
HAVETS FISKAR KAN UPPLYSA DIG.
FINNS DET NÅGON AV DEM SOM INTE VET ATT DETTA ÄR HERRENS VERK?
HAN HAR ALLA VARELSERS LIV I SIN HAND, VARJE MÄNNISKAS ANDE.
Job 12:7-10.
Djuren kan visserligen inte själva vara "troende eller icke-troende", de bara ÄR.
Men för oss är djuren ett vittnesbörd att det finns en skapare som har formgivit allt, med största möjliga ändamålsenlighet, vilket slumpen inte kan åstadkomma.
Öronmaneter.
Har du tänkt på att djur och växter är varandras förutsättningar för liv?
Utan insekterna blir varken blommor eller träd pollinerade. De måste finnas samtidigt. Ingen av dem har utvecklats genom den andre. De är skapade vid samma tillfälle...
Och inga stora fiskar har utvecklats ur de mindre - de äter ju upp varann! De är varandras livsförutsättningar.
De små planktonen kan inte äta upp sig själva för att bli större fiskdjur. Endast inom varje art kan en sort förändras inom sina givna ramar - fortplantningsförmågan är ju begränsad till den egna arten.
DNA-spiralens information ändras inte.
Plankton har alltid varit plankton och kommer så att förbli.
Fråga bläckfisken...
Aulawaabel, med öga och hjärna.
Bläckfisken är intelligent formgiven med ett nervsystem som är skyddade av brosk, samlade kring svalget, och bildar där en liten hjärna.
Blodkärlssystemet är väl utvecklat och delvis slutet, läser jag i min uppslagsbok, med syresatt blod från gälarna, samt en kammare, varifrån kärl utgår framåt till huvudet, och bakåt till inälvorna.
Bläckfiskarnas reproduktion är komplicerad. Möjligen kan midsommarstångens utseende ge en ledtråd... men bläckfiskhanen har en speciell liten arm som för över hans bidrag till honan.
Sädeskropparna är inneslutna i egendomliga kapslar, så kallade "spermatoforer", som han överför till honan.
De placeras i hennes mantelhåla. Den kvinnliga bläckfisken har speciella körtlar som tillför näring till äggen och producerar ett skydd runt dem.
Honorna planterar dem sedan i kluster, i gelatinliknande kapslar, nere på havsbottnen eller på alger.
Varje kapsel innehåller ca 200 ägg.
De är eftertraktad föda, så Skaparen har som vanligt varit generös med livsfröerna...
Aulawaabel - tångruska med ägg!
Mina fantasifoster - Aulawaablarna - illustrerar detta på sitt eget vis. På utställningen av dessa tavlor hörde jag flera intressanta kommentarer:
- Mormor, jag tror att Gud är en bläckfisk.
- Jasså, varför då?
- Jo, Gud ser ju allt och det gör bläckfisken också. När den blir arg sprutar den ut svart bläck mot den som är dum, det gör Gud också. Och Han hjälper alla med åtta, tio armar... och överst där manteln är, där kan man gömma sig om det kommer någon som vill ta en...
Sådan är Gud!
Som en bläckfisk i midsommartid...
Skapad efter sin art.
ÖRAT PRÖVAR ORDEN,
SOM TUNGAN PRÖVAR MATENS SMAK.
MED HÖG ÅLDER FÖLJER VISHET,
LÅNGT LIV SKÄNKER VISHET.
Job 12:11
NÄR HERREN HÅLLER VATTNET INNE, BLIR DET TORKA,
NÄR HAN LÅTER DET FORSA DÅ FÖRHÄRJAS JORDEN.
När Herren låter det forsa...
Jobs bok innehåller även politik. Vi tänker ju att makthavare är de som styr oss, och att vi är dem som kan välja och rösta i demokratisk ordning.
Men tänk om alla våra regler bara är små leksakspjäser jämfört med den Allsmäktige?
RÅDSHERREAR FÖR HAN BARFOTA BORT,
DOMARE GÖR HAN TILL DÅRAR.
HAN KLÄR AV KUNGAR DERS SKRUD OCH BINDER ETT SKYNKE KRING DERAS HÖFTER.
PRÄSTER FÖR HAN BARFOTA BORT, MAKTENS MÄN FÅR HAN PÅ FALL.
HAN TAR TALETS GÅVA FRÅN DE BETRODDA OCH BERÖVAR DE GAMLA DERAS VETT.
HAN ÖSER SKAM ÖVER STORMÄN OCH LOSSAR DE STARKAS BÄLTE.
MÖRKRETS HEMLIGHETER BLOTTAR HAN
OCH FÖR FRAM DET DUNKLA I LJUSET.
HAN GÖR FOLKEN STORA, OCH HAN FÖRGÖR DEM, SKINGRAR DEM, OCH HAN LEDER DEM RÄTT.
FRÅN FOLKETS LEDARE TAR HAN FÖRSTÅNDET, HAN FÖR DEM VILSE I VÄGLÖS ÖDEMARK.
DE FAMLAR I ETT MÖRKER UTAN LJUS, HAN LÅTER DEN RAGLA SOM DRUCKNA...
Job 12:17-25.
Låt oss inte ragla...
I alla tider har detta stora perspektiv gjort människan ödmjuk.
- Du har alls ingen makt om den inte vore dig given, sa Jesus till Pilatus.
Nu avslutar jag denna digitala midsommarbetraktelse med att konstatera att det finns länkade samband mellan skapelsens befruktning, den olycklige mannen och bläckfisken - och det är att Gud själv ensam är livets förutsättning och herre.
Vi kan bara vara följsamma och hålla emot Åklagarens anklagelser, så att vi inte vänder blicken bort från Gud och blir förnekare.
Bort med det svarta bläcket!
Och böner för Ukraina, Ryssland, Israel, Afghanistan, Mellanöstern...
Medveten manet?
Käre himmelske Fader,
- var som en snäll bläckfisk för oss alla!
Beskydda oss med Dina armar och göm oss för rovfiskarna i Din mantelflik.
Samla Dina fiskstim i rätta flockar och låt oss var och en ha sin havsvik att leka i.
Amen.
Så får örat pröva orden såsom tungan prövar smaken.
Och se, mina öron hörde ljuva Gudsord och min tunga smakade Guds under.
Job-biga hälsningar, Helene F Sturefelt,
- midsommarfirande bibelläsare, tuschtecknare och bläckbedjare...
- som ser kvinnans vackra livmoder i midsommarstången!
Bilderna är delvis tagna ur TV-skärmens skärmsläckare, där läckra maneter simmade omkring, samt Yvonne Walters målningar.
Ringarna liknar äggstockarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar