Fulla segel! Briggen Tre Kronor.
En ny silhuett är synlig nere i hamnen. Mellan den lilla sillabåten och den stora silon tronar en tvåmastare upp sig. Ett fartyg med storståtliga segel. En brigg!
BRIGGEN TRE KRONOR af Stockholm har lagt an i Sölvesborg. På sin resa genom Östersjön vill de knyta ihop näringsliv och skolor för att sätta fokus på hur havet mår.
Det mår inte bra.
Men det gjorde vi, ett trettiotal passagerare som köpt biljett för att få deltaga på en fyratimmars-seglats.
Följ med!
En mast och en silo i Sölvesborg.
Jag lyfte blicken uppåt... Vilken svindlande syn!
Men kan masterna verkligen hålla för naturens alla påfrestningar?
De grova masterna är tillyxade av lärkträd; en sorts tall med pyttesmå barrblad, som blir gula på hösten och fälls under vintern. Lärken det mest tåliga av alla träd, där hållbarheten är dubbelt så lång (15-30 år) jämfört med impregnerad furu eller gran (10-25 år).
Svindlande träkonstruktioner.
Kapten gav oss en genomgång vad som väntade, hur fartygets segel fungerar och hur vi skulle få hjälpa till att samspela med vind och trossar.
- Tvärbjälkarna kallas "rör" och kan rotera runt sin mast. Segel i olika lager är surrade på dessa "rörbjälkar" och därför kallas detta för att segla "råtacklat", om jag uppfattade det rätt.
Tvärbjälkar - "rör".
Det var inte mycket vind idag, och solen lyste från blå himmel med vita molntussar.
Vi passerade silon för motor, sedan drog vi i alla trossar, rep och tåtar så att seglen kom upp.
Så mäktigt!
- Äh, det känns ju bara som en långsam buss på vatten... sa barnbarnet, och undrade när det skulle börja gunga och kränga. Det kändes ju inget.
Ska silon bli bostäder?
Nåväl, hans fromma Mormor vill ändå citera några goda ord ur Skriften:
VÄLDIG ÄR HERREN I HÖJDEN,
MER ÄN BRUSET AV STORA VATTEN
JA, MER ÄN HAVETS BRÄNNINGAR.
Psaltaren 93:4.
Nej, det var varken brus eller bränningar. Jag får leta upp ett bättre ord... Snarare kändes det som en storm som blivit stilla, så lugnt och behagligt var det.
Lugnt och stilla.
I det senaste numret av Briggen-Bladet talas det om "Tro, Hopp & Kärlek", som ofta är texten vid ankaret.
Ordföranden Josefin Sollander för föreningen Briggen Tre Kronor skriver:
- Vi står på andra sidan av coronapandemi och blev hårt prövade. Ibland har det känts hopplöst, men vi reste oss tack vare den tro, hopp och kärlek som alla vi medlemmar, volontärer, besättning och personal känner för vårt fantastiska fartyg.
Och det är vi vanliga landkrabbor mycket glada för!
Tro, Hopp och Kärlek - ankare.
- Finns det några vägar i vattnet? frågade barnbarnet. Hur vet kaptenen var han skall köra?
Hm, gäller behövs något mer handfast än tro, hopp och kärlek...
Jag pekade på farledens utmärkning med röda och gröna "stolpar" i vattnet.
- Utanför dem kör man på grund...
- Och så finns det "enslinjer". Ser du den röda triangeln där borta på land? Bakom den står ännu en likadan skylt. När man är ute på vattnet så gäller det att komma i rätt läge så att markeringarna hamnar precis ovanpå varandra. Då är man rätt i vattenlinjen och kan segla tryggt i hamn, utan att stöta på grund.
Enslinje i Sölvesborg.
Det var inte heller lätt att förklara vad ett sjökort är. En karta över vattnet och hur djupt det är...
- Hur har man ritat den? Och hur kan man se hur djupt det är?
En annan gång får jag berätta om lodning, men nu ville vi båda bara njuta av seglatsen.
Farledsmarkering.
Havet rörde sig knappt, ändå var vinden tillräcklig för att ta oss fram i 4 knop.
- Vad är en knop?
- Jo... det är ett sätt att mäta hastigheten på vattnet... man hade ett rep med knopar knutna på ett visst avstånd, och så räknade man hur många sådana knopar som försvann under vattnet när man körde. Sedan drog man in repet igen... liksom...
Tacksam för den långsamma färden ville jag bara njuta av att livet för en liten stund var alldeles okomplicerat.
Så starkt.
Psaltaren jublar över Guds godhet vid havet:
TACKA HERREN, TY HAN ÄR GOD,
TY HANS NÅD VARAR EVINNERLIGEN.
SÅ MÅ HERRENS FÖRLOSSADE SÄGA,
DEM SOM HAN HAR RÄDDAT UR NÖDEN,
DEM SOM HAN FÖRSAMLAT FRÅN LÄNDERNA,
FRÅN ÖSTER OCH FRÅN VÄSTER,
FRÅN NORR OCH FRÅN HAVSSIDAN...
Psaltaren 107:1.
Alla folk. Från havssidan.
Kapten, styrman, matroser och jungmän, en intendent och en kock, samt några volontärer - det är en tydlig och noggrann organisation på fartyget, annars fungerar varken framfart eller säkerhet.
Hierarki, som tjänar godheten, är en trygghet.
Men jag tänkte på alla dem som sitter hemma, ensamma vid sina datorer och jobbar framför en skärm.... utan arbetskamrater att relatera till.
Många skulle behöva ge sig ut på en seglats och få arbeta med sina händer, och se direkta resultat när fartyget navigerar efter de kommandon man ger.
Redo!
Man behöver ett sammanhang, en ordning och en struktur som sätter ramen för livet.
Det gäller både medmänskliga sammanhang, med allra djupast det jag funnit i den kristna tron.
Varje morgon ber jag en enkel bön, med stort innehåll. Jag kan hitta på många saker i min vardag, men att själv skapa en mening kan bara Skaparen själv göra - det har jag upptäckt!
Och livet blir mycket mer intressant att följa de vägar som Herren har förberett:
Jag för den nya dagen i bön blir stilla nu.
I dina händer tag den, och låt den bli O Gud,
en dag då jag får vandra på vägar Du berett,
en dag då jag åt andra kan ge vad Du har gett.
Sv Psalm 491 vers 2.
En ny dag för jungman i masten.
Jag fick ett fint samtal med några av volontärerna, från Marint Lärocenter i Stockholm.
Östersjön mår inte bra. Vattnet Måste Renas.
Nu.
- Den bästa reningsarbetaren är en liten mussla!
Man har gjort ett experiment vid ett reningsverk, där musslorna äter de föroreningar vi släpper ut. En liten magnet sitter fäst vid skalet, och om musslan sjunker, då är föroreningarna för stora, den hinner inte konsumera utsläppsresterna, och då sätter man ingång reningsverket.
Naturens intelligens!
Akterseglet väntar.
Men den allra största boven är det groteska rovfisket. De stora trålarna har fiskat slut på nästan all fisk i haven. 90% bortfiskat säger en del rapporter.
- Dessutom är havsbottnarna söndertrålade av de gigantiska näten - stora så att 13 jumbojet kan få plats i dem, berättade volontären från det marina utbildningsprogrammet
- Och den största mängden plast i haven kommer från kvarglömda fiskenät, som havsdjuren trasslar in sig i. Men det får inte sägas...
Människan är det största rovdjuret...
En ål har fastnat i ett nät.
Jag tänkte på vår granne i Hällevik, han är fiskare och har ibland gett sig ut och bärgat trasiga nät ur Hanöbukten.
Heder åt dig!
Människan har goda och moraliska sidor också, men denna girighet som vi ser förstör världen, det kallas för "synd" och är en upproriskhet mot livet och Gud själv.
Folken larmar...
Profeten Jesaja skriver om mänskolarmet:
HÖR, DET BRUSAR AV MÅNGA FOLK
DET BRUSAR SOM HAVET BRUSAR.
DET DÅNAR AV FOLKSLAG
SOM VÄLDIGA VATTEN DÅNAR.
JA, DET DÅNAR AV FOLKSLAG
SOM STORA VATTEN DÅNAR....
Jesaja 17:12
Tredenborgs industriområde.
Lugnt gled Briggen Tre Kronor över vattnet i Sölvesborgsviken. Vi passerade Västra Näs på babord sida och Tredenborgs industriområde med campingplats bakom (!) på styrbord sida.
Det började dofta gott från köket nere i byssan.
- Det luktar äckligt, sa barnbarnet. Det luktar fisk...
Marinstudenterna fortsätter:
- Egentligen skulle vi sluta äta fisk. All industrifisk är skadligt för miljön.
- Ja, om varje människa fortstod att hon är en vattendroppe, och att havet består av vattendroppar, då skulle vi som konsumenter sluta köpa fyrkantigt förpackade fisk i affärens frysdisk... sa jag.
- ... och hellre köpa färsk fisk från småskaliga fiskare...
- ... på torget hos vår lokala fiskhandlare, sa jag.
Vår lokala fiskhandlare.
En skäggig man lyssnade till vårt samtal. Det var Brodde Almer.
- Jag äter tång istället. Plockar upp och steker... Jättegott!
- Tång är det nyttigaste vi kan äta! Spirulina, till exempel, innehåller mer proteiner och mineraler än vad kött gör!
- Det har jag i mitt kryddskåp, sa jag, och vi log alla i gott samförstånd mot varandra.
Sedan blev det språkundervisning i listerländska för stockholmarna.
- Manet heter Aulawaabel...
- Va' ?
- Såna man eter... ; )
- Ni måste absolut titta på min utställning med dessa varelser, sa jag. Gå in digitalt och beskåda dessa slemmiga figurer. Instagram Sturefelt_art.
Eller här:
Aulawaabel.... Ät tång istället! Javisst.
Aulawaabel - Tångruskan.
Nu var det dags att vända Briggen Tre Kronor. Alla gjorde sig redo vid olika rep och tampar, och inväntade kommando från kapten, via matrosen.
Vi revade storfocken så att bakre seglet tog emot mer av vinden. Det fick fartyget att börja rotera.
- Men det har ju inga hjul, tänkte barnbarnet.
- Nej, det har ett roder kopplat till ratten.
- Vad då?
Suck.
Det är mycket man skall lära sig från att inget veta, till att veta något.
Den digitala generationen vet noll om mekanik.
Roterar. Vänder.
Det var oerhört mäktigt att se hur seglen långt upp nu roterade runt förmasten.
Den gnisslade och knakade när trä mötte trä.
Bommen där bak kom sakta åkande mot vårt håll när riktningen ändrades.
Som den fromma Mormor jag är, kom ännu ett ord till mig, denna gång tonsatt från ungdomens kristna bibelläger, där tron sakta fick spira.
Jag tittade på de kraftfulla seglen och tänkte att de liknade en dräkt, en klädnad av makt. Segeldukarnas funktion är att samspela med vinden, som plötsligt blir synlig i dessa stora textilier.
HERREN ÄR NU KONUNG
HAN HAR KLÄTT SIG I HÄRLIGHET.
HERREN HAR KLÄTT SIG
UTRUSTAT SIG MED MAKT.
DÄRFÖR STÅR JORDKRETSEN FAST...
Psaltaren 93:1 och vers 4.
Från mitt tonårsminne kom sången tillbaka. Klicka på noten och lyssna!
Psaltaren 93
Äntligen var det dags för mat. Man säger ju att "sjön suger" - i betydelsen att den tar kraft och behöver styrkas med mat - men det uttrycket förstår inte dagens unga, som har gett ordet "suger" betydelsen något negativt.
Konstigt. Säg det till bebisen vid moderns bröst...
Vilken god soppa! Eller gryta! Fisk-frikassé med musslor (reningsverk?!) och lax (industriodlade?) med nybakat focacciabröd.
Barnbarnet prövade, men åt sig sedan mätt på efterrättschokladkakan...
Fiskfrikassé med focacciabröd - tack gode Gud för maten!
Klockan närmade sig 14 och vi anlades Sölvesborgs hamn på utsatt tid. Vi gick för segel hela tiden, så när som på 15 minuter ut och tio minuter in.
- Förtöj! Tag emot!
De väntande anhöriga fick flytta sig så att de inte fick en förtöjningstross på sig.
Många fotograferade och filmade och fina bilder blev det, som du ser.
Se upp! Ta emot!
En båt byggd helt av trä.
Det är ju en flytande skog...
Lärkträd och hav - skog och vatten = min LYCKA.
Djupt tacksamma hälsningar från
Helene F Sturefelt, amatörfotograf, skribent och...
- ...som vet en som kunde gå på vattnet.... ; )
Briggen Tre Kronor af Stockholm i Sölvesborg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar