Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 29 september 2022

IDENTITETEN RADERAS

Identiteten raderas.

De tar vår identitet, bit för bit. De tömmer oss på innehåll, sakta men säkert.
Förvirring och osäkerhet griper omkring sig.

Gränslösheten är norm.

Normlösheten är gräns, för det tillåtna - att normer och identitet är fult.
 
Vi ska inte ha något kön, ingen specifik religion eller tydligt land att bo i.
Vi är alla "hen", vi har en Oneness-religion med allt mixat och vi har inte längre några nationer - EU är vårt "land" och att vara världsmedborgare är målet.

Samt att vara goda och lydiga konsumenter.

Det jag nu skall skriva är politiskt inkorrekt. Det jag för fram, kan förmodligen du inte förstå som är under 30 år, matad med en gränslöshet som anses god. Du kommer att beskylla mig för olika saker, men det får vara så. 
Nu ska jag sätta ljuset på vad som kan hända när identiteten raderas.

Utsuddad identitet.

Vet du vem du är?
Jag vet vem jag är. Med hjälp av tre icke tillåtna begrepp skall jag beskriva det för dig:

- Jag är KVINNA, KRISTEN och SVENSK.

Jag känner själv hur jag ryser över att våga påstå något så konkret...

Den globala mänskosynen vill göra oss till - människor, rätt och slätt, utan preciseringar.
På ett sätt är det vackert, men det är också psykiskt knäckande. Och bibliskt förkastligt!
Med smak av lögn.

Det fjärde ordet är: 
- KONSUMENT.

För meningen med livet är att konsumera mera, när man är världsmedborgare. Eller? 

Farlig symbol.

         Identitet nr 1

Problemet är våra värderingar, inte att vi har olika hudfärg och kommer från olika länder.

Nutida livsstil har inga bra redskap att använda för att klara av olikheterna. Därför har man kommit på att man raderar dem istället! Och tänker positivt om allt, utan att erkänna att svårigheter finns, ty då drar man dem till sig.

Det är det österländska tänkandet som förnekar all ondska och upproriskhet. Det är bara frånvaron av ljus... Bah!
Säg det till dem i Ukraina...

Vi är "människor", helt enkelt. Visst, men... Även äpplena har sina sorter för att fungera.

 
Ta inte hen-syn till kön.


Vad säger Guds Ord? Jag måste kolla! Slå upp 1 Mosebok 1:

OCH GUD SKAPADE MÄNNISKAN TILL SIN AVBILD.
TILL MAN OCH KVINNA SKAPADE HAN DEM.
1 Mosebok 1:27.

Det betyder att:
1) Människan är sprungen ur Guds väsen, som en avbild.
2) Människan har en egen identitet som människa - inte som före detta apa.
3) För att vara hel krävs både män och kvinnor.

Det finns två könshormoner - östrogen och testosteron. Alltså är vi två sorters människor.
Här skulle vi alla kunna vara nöjda.

Men sedan börjar värderingarna och förtrycket och åsikterna och det erotiska kriget.
Men Bibeln talar bara om en enda mänsklighet, som har sitt ursprung och mål i Gud.

En enda mänsklighet: man och kvinna.

                 Identitet  nr 2:

Religion betyder att "åter knyta an till".
I sin djupaste mening är det att människan knyter an till sin Skapare. Den grunden finns i de flesta religioner.

Men sedan inträder den upproriskhet som kallas för "syndafall". Alla kulturer måste hantera ondska och våld, sjukdom och död, skam och skuld.
Ofta görs det med hjälp av offer av olika slag, för att blidka naturkrafterna eller de gudar man tror på.

Men så är det inte i Enhetens religion.

Vår tid vill lyfta fram den ultimata religiösa enheten som skall förena alla andra uppfattningar.

Oneness-religionen menar att vi är alla en enhet med universum. Man kan meditera sig till det tillståndet. Det är mycket vackert. Men de hoppar över allt som är problem och kallar det för "skapade uppfattningar av dualitet...."

Läs mer här:

Ett med universum?

Den österländska religionen har ingen gud, men gör universum till sin "gud" - annars går det inte ihop.
Universum är opersonligt, medan Bibelns Gud är en personlig Gud, som lyssnar och svarar, mer än bara genom sina naturlagar.

Genom att göra alla religioner till Ett, så slipper man ta ställning. Smart va'!
Men det är att lura sig själv.

Om min identitet som "syndare" blir förnekad, då är jag inte längre ansvarig för de dåliga handlingar jag utför. De syns inte.
Om ondskan i mig förnekas, då blir jag galen... Varför gör jag som jag gör ifall jag är god och "ett med universum"?

Nej, som kristen vet jag att befrielsen sitter i att erkänna allt som blivit fel. Förlåtelse, gottgörelse och försoning är den enda sanna vägen fram.

Alla händelser i Bibeln är en enda lång berättelse om människans upproriskhet och Guds förlåtande. Sakta, sakta växer hon i insikt, till den dagen då Jesus kommer in på tidsarenan som ett evigt svar på alla eviga frågor.

Eviga frågor, evig närvaro.

En av Bibelns sista böcker, 1 Johannes brev, beskriver glädjen och befrielsen så här.

GUD ÄR LJUS (inte vi) OCH INGET MÖRKER FINNS I HONOM.

OM VI SÄGER ATT VI HAR GEMENSKAP MED HONOM, MEN VANDRAR I MÖRKRET, LJUGER VI, OCH HANDLAR INTE EFTER SANNINGEN.

OCH BLODET FRÅN JESUS, HANS SON, RENAR OSS FRÅN ALL SYND.

OM VI SÄGER AT VI ÄR UTAN SYND, DÅ BEDRAR VI OSS SJÄLVA, OCH SANNINGEN FINNS INTE I OSS.

MEN OM VI BEKÄNNER VÅRA SYNDER, DÅ ÄR HAN TROFAST OCH RÄTTFÄRDIG OCH FÖRLÅTER OSS SYNDERNA OCH RENAR OSS FRÅN ALL ORÄTTFÄRDIGHET!
1 Joh brev kapitel 1:5-9.

Fantastiskt!!
Tack, av hjärtat! Det är nu, men först nu, som enheten med Gud kommer!

Nu kommer vi till den tredje delen av att ha en kapad identitet.

Jag vet vilken nationalitet jag har.

                Identitet 3:

Nationaliteterna. 

Åter igen är det våra värderingar som ställer till det.
- Vi är bättre än vad ni är.
- Vi vill ha mer mark och krigar oss till er.

Girigheten och maktfullkomligheten förstör. Inte själva nationaliteten!

Jag är svensk. Jag talar svenska. Jag har en egen bostad. Den är min.
Mina regler gäller hemma hos mig. Ingen kommer in här om inte jag öppnar. Den som behöver skydd får låna min soffa.

Vilka är ni som vill radera ut alla nationaliteter?
Hur vi än gör, måste vi ändå samarbeta.
Så vida inte vi hittar på en enda stor överbestämmare. En grandios diktator. Det börjar dra ihop sig till det... 
En enda chef, en enda bank, en enda kontroll av alla människor.

Ett enda kontokort - under huden.

Om nationalisterna försvinner i Europa, försvinner även våra olika språk. 
Ska engelskan radera ut alla andra? Vem vill det?

Under romarriket dominerade latinet, men det fick dra sig tillbaka. Folk hade sina egna språk och kyrkan var en viktig del i att bevara språken (visste du det?) och utveckla dem genom bibelöversättningarna på 1500-talet.

Men det digitala språket är anglikanskt, och många ungdomar talar svengelska, med låneord som de inte orkar översätta. 
Jag kommer att återkomma till det i ett annat inlägg.

Pengar som identitet, snart ett minne blott.


Varje land har sin kultur (det är inget fult) och sina gränser (det är inte hotfullt) med sina livsuppfattningar av rätt och fel (det är nödvändigt).
Skall denna nationella identitet raderas ut?

Detta är inte politik i första hand, det är psykologi, utifrån min synvinkel.

Gränslösheten och normlösheten vill se mångfald - men bara på sina villkor.
Nej, det var ju enheten som var viktig, att alla skall vara likadana. Men olika... Hm...

Ta bort alla flaggor! Utom en.


När identiteten suddas ut, då finns inget Rätt eller Fel. Det är också borta. Mycket praktiskt.
Även Gud är borta.

Konsekvensen vad gäller våra relationer blir då att familj och äktenskap är upplöst.
Polygami och polyamori kommer galopperande allt fortare.

Dock; det är okej att svenska kvinnor lever med fler män, men arabiska män får inte leva med flera fruar... Vår dubbelmoral saknar botten, och den etiska kompassen snurrar runt, runt.
Mångfalden är enfaldig och haltar betänkligt.

Vart ska vi?? Ingen vet.

              Identitet 4:

När identiteten kapats så kommer allt att regleras genom ett chip i huden. Där finns alla nödvändiga personuppgifter inklusive lösenord och bankinloggningar.
Mycket praktiskt, tycker den bekväme mannen i trettioårsåldern.

Men vi som är lite äldre, och dessutom kristna bibelläsare, vet att detta är början till det Stora Kontrollsystemet.

Har vi inte lärt oss att Facebook och Meta redan vet allt om oss, och skickar reklam därefter?
Har vi inte lärt oss av Georg Orwells roman "1984"?
Har du inte sett den tecknade filmen "Happy Betty" med en inopererad raket i huvudet så att alla blev programmerade att handla i hennes rosa varuhus? (tecknad film på 70-talet, mycket obehaglig).

Allt är under kontroll.


Människan skall helst inte vara kreativ på egen hand, eller tänka själv. Nej, nu gäller det på allvar att bli en god konsument. Då måste energin snurra på, el-priserna inte skena och gasledningar inte läcka i Nordsjön.
Vi har inte tid med sådant.
Hjulen måste snurra och vi skall överleva endast för att konsumera.

Är du inte rädd för kontrollen?
Lärde du dig inget av hoten om vccn-pass? Verkningslösa doser har sprutats in i miljoner armar, utan större skydd mot virus, men desto mer tydligt i registreringen vem som har lytt order, och vem som inte har tagit injektionen.

Jag måste fixa det här...

Om du inte har pass, får du inte handla.
Så löd ropet 2021. Ser du inte sambandet? Vi är totalt ofria - om vi inte passar oss och säger nej. 

Så var det även i Efesos för de första kristna - om de inte kunde uppvisa betalningen av offerskatt till kejsaren, som var gud, då fick de inte tillträde till marknaden. 
(Hela förra hösten skrev jag många inlägg om detta. Sök upp dem).

Chipet under huden - kontrollmarkeringen - närmar sig det Bibeln kallar för "odjurets märke".
Det handlar om marknad och konsumtion, om att förledas och falla i fällan. 

DE SOM TILLBER ODJURET OCH DESS BILD, OCH TAR EMOT DESS MÄRKE PÅ SIN PANNA ELLER SIN HAND, HAN SKALL FÅ DRICKA GUDS VREDES VIN.
Uppenbarelseboken 14:9

Observera att odjuret inte har päls - utan kostym...
Läs mer här:


Mot alla mänskliga rättigheter.

Nu avslutar vi detta långa inlägg.

Vem vill förleda oss att släppa vår identitet?
- Centerpartiets ungdomsförbund?
- New Age-folket?
- Globalisterna?
- Allihop tillsammans?

Till sist, ett citat:

"Vår huvudfiende idag är den globalistiska driften av dem som ser identitet - i alla dess former - som en ondska som måste övervinnas, och ständigt agerar för att flytta verklig makt bort från folket, till överstatliga enheter, som leds av förment upplysta eliter."
Citat Giorgia Meloni, sept. 2022.

Har du gett bort din makt?
Vet du vem du är?
Inser du ditt värde?

Vad är centrum i ditt liv?

Käre himmelske Far,

Hjälp oss att genomskåda vår tids lögner.
Rädda oss från rädslan att följa strömmen utan att tänka.
Jesus, tack för att Du brutit ondskans makt och gjort oss fria.
Helig Ande, fyll oss med sanning och kärlek så vi orkar gå emot vår tids normlösa gränslöshet.
Amen.

Identitetsrika hälsningar,

Helene Sture Kristell Raderingsfelt, 

- Old Age'are som är:

- mycket svensk, men jag älskar danskar också!
- mycket kvinna, men jag älskar män också!
- mycket kristen, men jag älskar muslimen också - och ber för din frälsning!

Utan chip och utan pass.

Fångad. Eller mot friheten?







 









VARGKORSET och TORS HAMMARE

Vargkorset - hedendom och kristendom.


Detta inlägg är en kommentar till ANDLIGA SÅNGER, utsänt från radio Sölvesborg, 92,0, med temat VIKINGAR. Medeltida musik och viktig text utlovas.
Läs först och lyssna sedan här:


Vikingamusik.


Är Tors hammare något att skylta med? Vikingatidens mansideal var grym och hänsynslös.
De var rövare och terrorister som slaktade och stal. 

Ni nutida män; är det det ni hyllar?
Det finns ingen romantik vad gäller vikingatiden. Hantverket var skickligt, ja, men deras syn på hämnd är grov. 
Fråga folket på Irland - de minns fortfarande massakern 793 i Lindisfarne, då oskyddade munkar och klosterfolk slaktades och plundrades.

I juni 2019 åkte ett åttital kristna pastorer från Norden till de keltiska länderna Skottland, Wales och Nordirland på en böne- och försoningsresa!

Tors hammare och vargkors.


Men vänd på hammaren!

Då blir det ett T-kors... och istället kan man ana Vite Krists fulla kraft.

De fromma missionärerna kom med medicins kunskap, läkeörter, tegelslagning, vägbygge och Guds ord. De hade inga svärd. De kristna munkarna kom med frid och fred.
Gör inte narr av det!

Det var maktens män som stod för aggressionerna, inte klosterfolket!

Nej, lär inte barnen strida.

Titta på vargkorset.

Det var ett smidigt sätt att bedriva handel, då den råbarkade vikingen lärde sig att våld inte är bästa sättet att vinna status och prylar.

Om köparen var hedning, då hölls varghuvudet upp. Om köparen var kristen, då hölls korset upp. 

Vänd på vargkorset.


När de kristna missionärerna kom, så var det kvinnorna som först tog emot dem.
Alla var krigströtta och svältåren hotade överlevnaden. De gamla gudarna hjälpte inte. Hednatiden var slut.

Prästinnorna ville inte längre hålla i dolken och skära upp strupar på getter, hästar och människor... Deras blod sonade ingenting. Nu fick det vara nog.
Kristus på korset var det fullkomliga offret, det kunde de förstå!

De tog emot honom och hans blod var det sista som rann. Hans uppståndelse bekräftade offrets kraft.
Och männen fick lära sig "öga för öga, tand för tand" och sedan mognade de till att på allvar ta emot försoning och förlåtelse.

Sköldmön i Gudarnas hage.

Detta beskriver Birgitta Thulin i sin bok "Sköldmön från Gudarnas hage" (ISBN 978-91-527-1104-0).
Mycket intressant! Den ska du verkligen försöka få tag på!

Hennes berättelse utspelar sig i Näsum, i Gudahagen, där vikingamarknaden går av stapeln varje år - en mycket intressant plats och fin marknad - i nutid alltså.

Tidig medeltid, 800-tal.


I länken ovan, i programmet, finns fler artiklar om bland annat vikingarnas blodskuld. 
Läs det.
Och lyssna och var stolt över vår kristna tro, som räddade oss från fortsatta blodiga offer.

JESUS FÖR VÄRLDEN GIVIT SITT LIV
ÖPPNADE ÖGON HERRE MIG GIV.

O, VILKEN KÄRLEK, UNDERBAR SANN!
ALDRIG HAR NÅGON ÄLSKAT SOM HAN.
Sv Ps 45.

De bästa hälsningar,

Helene F Sturefelt,
- religionshistoriker, amatörmusiker och radioprogramkreatör, med rötter långt ned i vikingatiden som "prästinnan Kristina".

Mitt alter ego.






onsdag 28 september 2022

GRUPPEN SPLITTRADES - Dag Hammarskjöld 8

Mot Sälkastugorna, Dag Hammarskjölds led.


Detta är en fortsättning av berättelsen om pilgrimsvandringen 2009 mellan Abisko-Nikkaluokta på Dag Hammarskjölds led, Kungsleden.

Dag 4, torsdag 20 augusti 2009.

Det hördes skratt från köket i Tjäktastugan, då var det säkert mat på gång - torrfrukost som blötlagts och kokades upp, och svart kokkaffe. 

Idag fick vi prova på både motvind och duggregn.
- På med alla lager av kläder!

Inklusive min "pistvaktsmössa" från Prag - alla var avundsjuka på den...

- Redo!
Min tjeckiska "pistvaktsmössa".

Målet var Sälkastugorna. 
Denna vandring var inte så lång, bara 12 km, men i gengäld den brantaste - högsta punkten på Kungsleden är Tjäktapasset, 1.140 m ö h. 

Dalgången öppnar sig och bjuder på sagolika vyer.

Jag skriver i min anteckningsbok "Stigpunkter":

     Skravligt
       Nedför
         Hård belastning

     Mera skravel
        Uppför
          Hur mycket stenkross finns det??

Vi var fullkomligt närvarande i nuet för att klara av att inte vricka fötterna.

Spång. Men att gå utan spång?


I början höll gruppen ihop. Vi var tio personer. Men innan kvällen var slut, skulle jag få en av mina värsta upplevelser av ensamhet...

Vi kom till en värmestuga, högt belägen. Så skönt att få skydd undan duggregnet, som åt sig in i kläderna. Vi trängde ihop oss och delade på fika och sångarglädje.

Det lilla utedasset hade inget toapapper. Nödställd...

Varm gemenskap.


Jag tog fram min anteckningsbok och skissade ned det jag såg genom fönstret.
Ibland minns handen bättre än ögat.

Fjärde stenen låg vid sidan om, med storslagen utsikt över Tjäktapassets dalgång. Till höger såg vi Geogeariori, 1.471 m ö h.


Dag Hammarskjölds ord var inhugget i stenen, både på svenska och samiska - vi är ju i deras land...

   ÖDMJUK OCH STOLT I TRO:
   DET ÄR ATT LEVA DETTA

   ATT I GUD ÄR JAG INTET
   MED GUD ÄR I MIG.


Pausstugan.

I Luleå stifts lilla pilgrimsbok skriver K G Hammar:

"Ödmjukhet är öppenhet och förundran, som ett 'ja' till mening.
Ödmjukhet kan därför aldrig vara detsamma som självförakt. Inte heller kan ödmjukhet översättas med självförnekelse eller uppfattningen av värdelöshet.

Ödmjukhet balanseras av stolthet.
Ödmjukhet förutsätter stolthet" !

Fjärde stenen; Ödmjuk och stolt.


Duggregnet och blåsten gjorde att vi inte stannade länge där på denna meditationsplats.
Annars hade det också varit en makalös plats att vara på.
Dalgången låg nu för våra fötter och de enorma bergen reste sig kärleksfullt uppåt, till skydd för oss vandrare.

Vandrat? Nej, jag har inte vandrat idag, inte ens gått - jag har stapplat!
Så ont i knäna!

Stenskravel är hemskt.

Sen släpptes alla fria att gå i sin takt. Och det var nu det blev fel.

Gruppen splittrades.

Det var snudd på farligt, även om leden var tydligt markerad.

Tjäktapassets dalgång.


Först blev jag sur. 
Sedan ledsen.
Därefter övermannades jag av tyngden - inte bara ryggsäckens tyngd, de stumma benen och våta regnkläderna - utan av livets tyngd när man kommer efter...

... och tappar sin flock...

Och blir ensam. 
Övergiven.

Ensam.


Jag lade mig ibland på ryggsäcken när jag hittade en sten att luta mig mot. 

Duggregnet var ihärdigt. Det hjälpte mig att gråta, för blöt var jag, i ansiktet, och inuti själen.

Genom fukten såg jag bergen.

Har ni också gråtit ibland?

- - -

Jag läste i pilgrimsboken:

"Att leva som mottagare är att leva ett 'ja'. Det är att leva i 'bejakelsens mottagande uppmärksamhet'.
Det är att leva den tomma skålens liv varje ny dag.

Det är att ständigt vara samhörig med någon, eller något, som i varje nytt ögonblick fyller på hos den som är tom, men närvarande i stunden.

Det är att vara bägaren som bär på en törst och en längtan efter att bli uppfylld, fullständigt, fullbordad, hel." skriver K G Hammar."

Fina ord, men de blev till ett hån där jag var...
Ja ha, tom skål - absolut!
Samhörig - inte med gruppen i alla fall!
Törst - nej, men längtan efter att inte vara övergiven.

Tom, törstig, ensam.


Jag tog några stapplande steg till, över en jåkk med intensivt grön mossa. Pärlande vattendroppar låg i det gröna, som mina tårar.
Jag uppgicks med ett hjortron, sög och smakade. Hittade några blåbär. Dagens vitaminintag, till tröst.

Jag såg varken någon bakom mig eller framför mig. Gick till nästa sten där jag kunde vila.

Tröstande grönt.


Stigfinnaren var inte tydlig med att hålla ihop gruppen. De med snabba drog iväg och de långsamma kom efter. Mycket långt efter. 
Jag var någonstans i mitten, sliten mellan att försöka gå tillsammans med min tungfotade man, eller vilja gå ikapp.

Till slut såg jag ingen.

Jag var ensam på leden, med bergen som vittne. Jag tappade modet helt och var beredd att ge upp.

Vart tog de vägen?

    TRÖTT
    OCH ENSAM
    TRÖTT
    SÅ SINNET VÄRKER.

    NEDFÖR HÄLLARNA
    SILAR SMÄLTVATTNET
    FINGRARNA ÄR STUMMA
    KNÄNA SKÄLVER

    DET ÄR NU
    NU, DU INTE FÅR SLÄPPA.

    ANDRAS VÄG
    HAR RASTPLATSER I SOLEN
    DÄR DE MÖTAS.
    MEN DETTA ÄR DIN VÄG
    OCH DET ÄR NU,
    NU, DU INTE FÅR SVIKA.

    GRÅT,
    OM DU KAN
    GRÅT
    MEN KLAGA INTE

    VÄGEN VALDE DIG
    OCH DU SKALL TACKA.

Gråt om du kan...


Sällan har ord kommit så rätt! Tack, Dag Hammarskjöld, du räddade min själ!
Modet kom sakta tillbaka, men jag var helt ur slag. Arg. Sur och upprörd.

Med något bättre livsmod upptäckte jag att Rosenrot växte i små dungar. Den ger energi, rent av lite "uppåt-tjack"... Tack. Jag tuggade och åt. Tittade på renarna som betade på bergssluttningarna. Jag är kanske en ren?

Jag drack iskallt vatten från en fjällbäck.
Stel. Ont. 
Tänk om Evert och Ronny inte ser mig där jag ligger och kryper och plockar blad och dricker, och bara går förbi?
Nej, det gjorde de inte.

Friskt fjällvatten.


När de långsamma kom ifatt mig, var spurtarna redan framme vid fjällstugan.
Kritik och ifrågasättande malde runt i mitt huvud. Vad är detta för ledarskap??

Efter en stund såg vi några figurer komma gående mot oss.
Det var de Snabba. De hade ställt sina ryggsäckar vid stugan och kom nu tillbaka för att hjälpa oss Långsamma.
De lyfte av våra bördor och bar våra ryggsäckar de sista kilometrarna till Sälkastugorna.

Mitt mörka sinne ljusnade.

Detta var en sann kristen gärning i Jesu anda!

Tack.

Sälkastugorna. De snabba vände om.

Dag Hammarskjöld skriver i "Vägmärken":

   JAG VET EJ VEM - ELLER VAD -
   SOM STÄLLDE FRÅGAN.
   JAG VET EJ NÄR DEN STÄLLDES.
   JAG MINNS EJ ATT JAG SVARADE.

   MED EN GÅNG SVARADE JAG 'JA'
   TILL NÅGON - ELLER NÅGOT.

   FRÅN DEN STUNDEN HÄRRÖR VISSHETEN
   ATT TILVARON ÄR MENINGSFYLLD
   OCH ATT MITT LIV DÄRFÖR
   I UNDERKASTELSE
   HAR ETT MÅL.

   FRÅN DEN STUNDEN HAR JAG VETAT
   VAD DET ÄR ATT
   'ICKE SE SIG TILLBAKA' ELLER ATT
   'ICKE OROA SIG FÖR MORGONDAGEN'.

Sälkastugorna.

Vi var framme vid Sälkastugorna kl 14. Någon hade satt igång maten direkt - korv och pulvermos! Himmelskt gott!
Sedan blev det bastu, med värme och frivilligt vatten på kroppen. Rentvättad.
Ren! Jo, nu är jag (en) ren!

Jag kröp in i våningssängens "koja" och skrev mina "Stigpunkter":

   Frivilligt ensam är nödvändigt skönt.
   Ofrivilligt ensam är avgrundsdjupt hemskt.

   Man kan inte leva utanför Gud
   Men vi kan stänga Gud ute.

   Vi tar det för självklart att
   Gud lyssnar på oss.

   Men lyssnar vi på Gud?

Värme på gång.

Det var varmt och skönt i stugan. Pilgrimspräst Moa Beak dukade upp nattvardsgåvorna på en duk på golvet, med tända ljus. Vädret tillät inte utomhusmässa idag.
- För dig utgiven, för dig utgjutet.

Tack Jesus Kristus.

Ord ur "Vägmärken" lästes:

   Helgat varde Ditt namn
       icke mitt.
   Tillkomme Ditt rike
       icke mitt.
   Ske Din vilja
       icke min.

          
               Herrens heliga nattvard, uppdukad i Sälkastugan.

   DU
   SOM JAG EJ FÖRSTÅR
   MEN SOM VIGT MIG ÅT MITT ÖDE.

   DU
   ALLSMÄKTIGE...
   FÖRLÅT MITT TVIVEL
   MIN VREDE, MIN STOLTHET.

   BÖJ MIG GENOM DIN NÅD.
   RES MIG GENOM DIN STRÄNGHET.


         
                     Meditationsplats 4.


När vi gick "rundan" i delandet av dagens erfarenheter, kunde jag inte vara tyst. Jag hade tänkt berätta lugnt och sansat om min upplevelse, men känslorna överföll mig och tårarna ville aldrig ta slut...

- Vi är en Grupp! Inte ett gäng individualister! Det här är ingen sportaktivitet, pilgrimsvandring är sammanhållning!
Jag är gärna tyst - men inte ensam!

- Vandringsdisciplinen är Långsam Först, Snabb längst Bak. Så utbildar man på Vadstena pilgrimscentrum de som ska bli pilgrimsledare. Gäller inte det här?

Ledarna tog orden till sig och jag fick en ursäkt och en näsduk.
Nästa dag skulle bli mycket bättre.

Och denna livserfarenhet har jag burit med mig sedan dess, och varit mycket noga med då jag har haft vandringsansvar.

Håll ihop gruppen!!

Dag Hammarskjöld får sista ordet:

   NU.
   SEDAN JAG ÖVERVUNNIT RÄDSLAN - 
   FÖR DE ANDRA, FÖR MIG SJÄLV
   FÖR MÖRKRET DÄRUNDER:
   - VID GRÄNSEN AV DET OERHÖRDA.

   HÄR SLUTAR DET KÄNDA.
   MEN FRÅN BORTOM FYLLER NÅGOT 
   MITT VÄSEN
   MED SITT URSPRUNGS MÖJLIGHET.

   HÄR RENAS LÄNGTAN TILL ÖPPENHET;
   VAR HANDLING BEREDELSE
   VART VAL ETT 'JA' TILL DET OKÄNDA.


Tack, Gud. för idag. Trots allt.

Helene Fransson Sturefelt,

- fjällvandrare och gudstillbedjare.

Massivt.



söndag 25 september 2022

BEGRAV INTE VÄLSIGNELSERNA - Jakob och Rakel

Frälsningsarmén i Ronneby.

 
PREDIKAN 1 Mos 35:19 – Jakob begraver Rakel – Lidandets syfte
RONNEBY FRÄLSNINGSARMÉ  sönd 25 sept 2022
 
I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN.
 
Käre himmelske Far, tack att vi får vara samlade här till bön och gudstjänst. Herre, öppna Ditt ord för oss, och öppna våra hjärtan för Ditt ord, så vi kan ta emot uppmuntran och förmaning, varning och tröst i vår livsvandring. Amen.
 
                      INLEDNING
 
TACK att jag får vara inbjuden till er här i Ronneby! Vi är en enda stor Gudsfamilj i Blekinge, och vi får stötta varann och visa att vi är en enhet i Kristus genom att besöka varandra.

Välkomna!


Lennart Fransson har berättat att ni skall ha en mötesserie som heter ”Att vara Jesu medtjänare”. Någon hade frågat biskop Caroline Krook vem som tjänar mest i kyrkan, och då svarade hon:
-  Diakonerna….!
 
Frågeställaren ville veta något om löner och pengar, men biskopen svarade på frågans innehåll. Diakonerna är vigda att tjäna medmänniskan på ett särskilt sätt.
Men det är vi alla.
 
Pingstkyrkan välkomnar Frälsningsarmén i sina lokaler.

Nu tänker jag ta min utgångspunkt i det som hände utanför Betlehem en gång för 3000 år sedan, då Jakob begravde sin älskade hustru Rakel, då hon dött i barnsäng.
Rubriken för predikan blir därför:
 
 ”ATT FINNA SYFTE I SITT LIDANDE”

-   kopplat till vårt församlingsbyggande, i Kristi efterföljd.

Att finna syfte i sitt lidande… Detta är svårt, men det måste sägas. Herren använder allt i våra liv, även våra sorger och motgångar, till att visa vägen framåt.
Att bära frukt, få se resultat, går ofta genom smärta. Att starta en kyrka, eller upprätthålla en församling, eller forma sin familj, går genom stora uppoffringar.
 
Jag minns när Frälsningsarmén här i Ronneby var tvungna att sälja ert församlingshus vid ån – jag sörjde det så!
Men se vad som hände – Pingstkyrkan sträckte ut sin hand och ett gott samarbete upprättades!

Tårepil vid Ronnebyån.

 
               Del 1- JAKOB OCH RAKEL
 
JAKOB hade tjänat troget hos sin svärfar Laban för att få gifta sig med den unga Rakel. Det fick han inte, den äldsta dottern skulle giftas bort först. Det var stora problem dem emellan, vad gällde moderskap och barnafödande.
Jakob hade kämpat sig igenom stora svårigheter och har just fått ett nytt namn av Gud:
 
DU SKALL INTE MER HETA JAKOB, UTAN ISRAEL SKALL VARA DITT NAMN. 1 Mos 35:10
                                            
Nu lämnar den stora familjen Betel och befinner sig på vägen till Efrat, det är Betlehem. Då var det dags för Rakel att föda och hon kom i stor smärta, så stor att de förstod att hennes liv inte skulle kunna gå att rädda.

När Rakel tar sitt sista andetag hinner hon säga pojkens namn:
-   Son av smärta = BEN ONI.
Men Jakob sa:
-    Han är son av Glädje = BEN JAMIN.
Mor och far hade olika upplevelser, det är inte ovanligt, och båda hade rätt utifrån sitt perspektiv.
 
När RAKEL tar sista andetaget, tar barnet sitt första…
Hur i all sin dar kunde Jakob tala om Glädje när han nu mister den enda kvinna han älskat.. och som han måste begrava där utanför Betlehem??
 
Utanför dagens Betlehem.

Herren hade ett högre syfte med detta lidande.

Och detta är predikans poäng:
Gud låter Jakob utgå inte från vad som skall begravas, utan från det som är framfött, inte från det gamla utan från det nya… !
 
Vi måste ”begrava” många idéer och förhoppningar i vårt liv för att kunna vandra i Guds efterföljd. Vi måste lämna bakom oss människor vi älskat, ledare, tjänster, kyrkor, hur vi skall missionera och hur vi skall försörja oss…

Anita välkomnar det nya.
 
                      PERSONLIG
 
Låt mig här få bli personlig.
I febr 2020 sade jag upp mig från en fast tjänst i Karlskrona Stadsförsamling. I många år hade jag haft min stora glädje att få tjäna i Fredrikskyrkan, Kungsmarkskyrkan och ute på Aspö.
Men vi var överbelastade och kyrkan är inte alltid någon bra arbetsgivare, när man inte respekterar vila och återhämtning.
Jag hamnade i en flera år lång utbrändhet - som nu är utläkt, tack och lov.
Men under tiden skulle Fredrikskyrkan renoveras, och det gick överstyr, de ansvariga försvann och skulderna kvarstod. I detta kaos lämnade jag min tjänst – för att överleva.
Dessutom kom pandemin och har härjat med oss i två år.
 
Jag skall erkänna att jag många gånger blickat tillbaka och sörjt över den ”Rakel” jag tvingades begrava. Jag har sörjt allt som gick fel och över att inte längre vara i tjänst, och nästan blivit bitter.
Men något nytt har kommit i dess ställe, jag återkommer till det.

Något nytt har kommit!
 
Tillbaka till 1 Mos 35.
Vad är Betlehem mest känt för? Hm, inte för att Jakob begravde Rakel där, utan för att där föddes Jesus Kristus, hela världens frälsare!

Lyssna nu här:
Herren förde Josef och Maria dit för att knyta ihop de historiska händelserna! Maria, liksom Rakel, kom i barnsnöd utanför Betlehem, och ett barn föddes.

Jakobs namn på sonen – Benjamin – betyder även ”född av rättfärdighet, född av min högra hand, till glädje”. 
Jesus är också en "Benjamin"!

Benjamin blev sedan en linje av kungar, och Jesus som föds på samma plats långt senare är den som upprättar det kungarike som inte är av denna värld!
 
Vid den sämsta tänkbara tiden, då agerar Gud…
I de värsta situationerna, då griper Gud in.
Så var det förr, så är det genom hela den bibliska historien, och så är det i församlingens liv och i våra privata liv. Gud griper in.

Herdarnas äng, 2018. Gud griper in.
 
                 Del 2 - NAMNGE RÄTT
 
Frågan är nu; skall vi namnge det som hänt oss med ord för det som gick förlorat? ”Vi är inte längre… vi kan inte längre... orkar inte längre”... 
Skall vi gråta över försålda församlingsgårdar (prästgården i Karlskrona där kavajprästen Gunnar Olén bodde) och skall jag fortsätta sörja min komministertjänst?
 
På engelska: DON’T BEARY YOUR BLESSINGS!
 
Herren vill inte att vi skall begrava de nya välsignelser som kommer ur det gamla!
Ja, vi förlorar alla saker längs vägen, och vi frestas att identifiera oss med det vi förlorat och det lidande det orsakat. ”Jag är sjuk, fattig, obehövd, utförsäkrad..” o s v.
Det begränsar oss för vad vi klarar av att ta emot…
 
Vi får besluta oss för att inte begrava våra välsignelser!
Vi får hjälpas åt att sätta rätt namn på det som sker – utifrån Guds syfte!
Pandemin har tvingat många att använda sociala medier mycket mer = missionen har ökat och informationen likaså!

Begrav inte dina välsignelser!


Och jag har tvingats acceptera att jag valt att stå utanför en fast anställning, mot min vilja.
Dock; detta är min "Benjamin":

* Herren har ökat min prediko-arena genom att jag i Sölvesborg nu arbetar med att på närradiostationen 92,0 varje vecka producera ANDLIGA SÅNGER.
* Herren har gett mig en ukuleleorkester som jag är musikalisk ledare för, 
* jag har tid att skriva barnböcker 
* och att predika på min blogg STURELLAS FOTOBLOGG, som når längre än den vanliga predikstolen…
* samt tjänstgjort ett halvår som predikant i EFS Listerkyrkan.
 
Många gånger har jag fått be Herren om förlåtelse för att jag hela tiden blickat tillbaka.

Min första barnbok - ännu ej tryckt.

 
            Del 3 - BORTFÖRKLARINGAR

Till sist.
Vad hindrar oss från att låta Herren dra sitt verk framåt?
 
Låt oss dra lärdom av Maria som argumenterade med ängeln Gabriel, då hon fick budet att föda Guds son till världen:
-          Hur skall det kunna ske? Jag har ju aldrig haft någon man!
Vi har andra bortförklaringar när Herren vill att vi skall gå framåt:
-          Hur skall det ske? Jag är för gammal, jag är änka, jag har inga pengar, jag är frånskild, jag är arbetslös…
 
Sådana situationer har aldrig varit ett hinder för Gud..!!

Stjärnkapellet i Betlehem.

 
När vi får brottas färdigt med Herren, och får höra att ”Ingenting är omöjligt för Gud” då kan vi släppa taget om vårt eget!
 
Gud ser vår potential! Han ser möjligheterna i oss, och kallar oss att vara en del i hans stora bygge av sitt kungarike.
Gud har under pandemin stängt många dörrar för att vi skall hålla oss till honom ännu mer. Det är då vi ser var vägen går.
 
Jakob vände barnets namn från smärta till glädje.
Rakel begravdes där Jesus föddes. (och tvärtom)
 
Det som föds är större än det som begravdes.
Vi kan förlora mycket, men vinna ännu mer, när Herren leder oss.
Så får vi vara Guds medtjänare genom det lidande vi måste gå igenom, till nytt liv, med ny glädje.

Pingstkyrkan och Frälsningsarmén tillsammans.

Låt oss be:

    Käre himmelske Fader,
    Tack för att Du är livets herre genom hela historien!
    Hjälp oss att rätt benämna det som sker,
    Att inte begrava de välsignelser du ger.
 
    Lyft skam och skuld av våra axlar.
    Tack för att det finns nåd för nya världar
    där du omsluter oss med kärlek och upprättelse. Amen.
 
PSALM 285 Gud, för uppbrott och förvandling... Det finns glädje bortom graven! 
Fråga Jakob/ Israel!


Mötesledare Lennart Fransson.

De bästa hälsningar, med Guds välsignelse till er alla!

Tack, Lennart Fransson, att du bjöd in mig.
Och tack, Anita, för musik, smörgåstårta och blommor!

Helene F Sturefelt, V.D.M.

- i Benjamins gläjde!

Vackra blommor.









(TACK Steven Furtick – predikant på DuTuben)