BEGRAV INTE VÄLSIGNELSERNA - Jakob och Rakel

Frälsningsarmén i Ronneby.

 
PREDIKAN 1 Mos 35:19 – Jakob begraver Rakel – Lidandets syfte
RONNEBY FRÄLSNINGSARMÉ  sönd 25 sept 2022
 
I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN.
 
Käre himmelske Far, tack att vi får vara samlade här till bön och gudstjänst. Herre, öppna Ditt ord för oss, och öppna våra hjärtan för Ditt ord, så vi kan ta emot uppmuntran och förmaning, varning och tröst i vår livsvandring. Amen.
 
                      INLEDNING
 
TACK att jag får vara inbjuden till er här i Ronneby! Vi är en enda stor Gudsfamilj i Blekinge, och vi får stötta varann och visa att vi är en enhet i Kristus genom att besöka varandra.

Välkomna!

Lennart Fransson har berättat att ni skall ha en mötesserie som heter ”Att vara Jesu medtjänare”. Någon hade frågat biskop Caroline Krook vem som tjänar mest i kyrkan, och då svarade hon:
-  Diakonerna….!
 
Frågeställaren ville veta något om löner och pengar, men biskopen svarade på frågans innehåll. Diakonerna är vigda att tjäna medmänniskan på ett särskilt sätt.
Men det är vi alla.
 

Pingstkyrkan välkomnar Frälsningsarmén i sina lokaler.

Nu tänker jag ta min utgångspunkt i det som hände utanför Betlehem en gång för 3000 år sedan, då Jakob begravde sin älskade hustru Rakel, då hon dött i barnsäng.
Rubriken för predikan blir därför:
 
 ”ATT FINNA SYFTE I SITT LIDANDE”

-   kopplat till vårt församlingsbyggande, i Kristi efterföljd.

Att finna syfte i sitt lidande… Detta är svårt, men det måste sägas. Herren använder allt i våra liv, även våra sorger och motgångar, till att visa vägen framåt.
Att bära frukt, få se resultat, går ofta genom smärta. Att starta en kyrka, eller upprätthålla en församling, eller forma sin familj, går genom stora uppoffringar.
 
Jag minns när Frälsningsarmén här i Ronneby var tvungna att sälja ert församlingshus vid ån – jag sörjde det så!
Men se vad som hände – Pingstkyrkan sträckte ut sin hand och ett gott samarbete upprättades!

Tårepil vid Ronnebyån.

 
               Del 1- JAKOB OCH RAKEL
 
JAKOB hade tjänat troget hos sin svärfar Laban för att få gifta sig med den unga Rakel. Det fick han inte, den äldsta dottern skulle giftas bort först. Det var stora problem dem emellan, vad gällde moderskap och barnafödande.
Jakob hade kämpat sig igenom stora svårigheter och har just fått ett nytt namn av Gud:
 
DU SKALL INTE MER HETA JAKOB, UTAN ISRAEL SKALL VARA DITT NAMN. 1 Mos 35:10
                                            
Nu lämnar den stora familjen Betel och befinner sig på vägen till Efrat, det är Betlehem. Då var det dags för Rakel att föda och hon kom i stor smärta, så stor att de förstod att hennes liv inte skulle kunna gå att rädda.

När Rakel tar sitt sista andetag hinner hon säga pojkens namn:
-   Son av smärta = BEN ONI.
Men Jakob sa:
-    Han är son av Glädje = BEN JAMIN.
Mor och far hade olika upplevelser, det är inte ovanligt, och båda hade rätt utifrån sitt perspektiv.
 
När RAKEL tar sista andetaget, tar barnet sitt första…
Hur i all sin dar kunde Jakob tala om Glädje när han nu mister den enda kvinna han älskat.. och som han måste begrava där utanför Betlehem??
 

Utanför dagens Betlehem.

Herren hade ett högre syfte med detta lidande.

Och detta är predikans poäng:

Gud låter Jakob utgå inte från vad som skall begravas, utan från det som är framfött, inte från det gamla utan från det nya… !
 
Vi måste ”begrava” många idéer och förhoppningar i vårt liv för att kunna vandra i Guds efterföljd. Vi måste lämna bakom oss människor vi älskat, ledare, tjänster, kyrkor, hur vi skall missionera och hur vi skall försörja oss…

Anita välkomnar det nya.

 
                      PERSONLIG
 
Låt mig här få bli personlig.
I febr 2020 sade jag upp mig från en fast tjänst i Karlskrona Stadsförsamling. I många år hade jag haft min stora glädje att få tjäna i Fredrikskyrkan, Kungsmarkskyrkan och ute på Aspö.
Men vi var överbelastade och kyrkan är inte alltid någon bra arbetsgivare, när man inte respekterar vila och återhämtning.
Jag hamnade i en flera år lång utbrändhet - som nu är utläkt, tack och lov.
Men under tiden skulle Fredrikskyrkan renoveras, och det gick överstyr, de ansvariga försvann och skulderna kvarstod. I detta kaos lämnade jag min tjänst – för att överleva.
Dessutom kom pandemin och har härjat med oss i två år.
 
Jag skall erkänna att jag många gånger blickat tillbaka och sörjt över den ”Rakel” jag tvingades begrava. Jag har sörjt allt som gick fel och över att inte längre vara i tjänst, och nästan blivit bitter.
Men något nytt har kommit i dess ställe, jag återkommer till det.

Något nytt har kommit!

 
Tillbaka till 1 Mos 35.
Vad är Betlehem mest känt för? Hm, inte för att Jakob begravde Rakel där, utan för att där föddes Jesus Kristus, hela världens frälsare!

Lyssna nu här:
Herren förde Josef och Maria dit för att knyta ihop de historiska händelserna! Maria, liksom Rakel, kom i barnsnöd utanför Betlehem, och ett barn föddes.

Jakobs namn på sonen – Benjamin – betyder även ”född av rättfärdighet, född av min högra hand, till glädje”. 

Jesus är också en "Benjamin"!

Benjamin blev sedan en linje av kungar, och Jesus som föds på samma plats långt senare är den som upprättar det kungarike som inte är av denna värld!
 
Vid den sämsta tänkbara tiden, då agerar Gud…
I de värsta situationerna, då griper Gud in.
Så var det förr, så är det genom hela den bibliska historien, och så är det i församlingens liv och i våra privata liv. Gud griper in.

Herdarnas äng, 2018. Gud griper in.

 
                 Del 2 - NAMNGE RÄTT
 
Frågan är nu; skall vi namnge det som hänt oss med ord för det som gick förlorat? ”Vi är inte längre… vi kan inte längre... orkar inte längre”... 

Skall vi gråta över försålda församlingsgårdar (prästgården i Karlskrona där kavajprästen Gunnar Olén bodde) och skall jag fortsätta sörja min komministertjänst?
 
På engelska: DON’T BEARY YOUR BLESSINGS!
 
Herren vill inte att vi skall begrava de nya välsignelser som kommer ur det gamla!
Ja, vi förlorar alla saker längs vägen, och vi frestas att identifiera oss med det vi förlorat och det lidande det orsakat. ”Jag är sjuk, fattig, obehövd, utförsäkrad..” o s v.
Det begränsar oss för vad vi klarar av att ta emot…
 
Vi får besluta oss för att inte begrava våra välsignelser!
Vi får hjälpas åt att sätta rätt namn på det som sker – utifrån Guds syfte!
Pandemin har tvingat många att använda sociala medier mycket mer = missionen har ökat och informationen likaså!

Begrav inte dina välsignelser!

Och jag har tvingats acceptera att jag valt att stå utanför en fast anställning, mot min vilja.

Dock; detta är min "Benjamin":

* Herren har ökat min prediko-arena genom att jag i Sölvesborg nu arbetar med att på närradiostationen 92,0 varje vecka producera ANDLIGA SÅNGER.
* Herren har gett mig en ukuleleorkester som jag är musikalisk ledare för, 

* jag har tid att skriva barnböcker 

* och att predika på min blogg STURELLAS FOTOBLOGG, som når längre än den vanliga predikstolen…

* samt tjänstgjort ett halvår som predikant i EFS Listerkyrkan.
 
Många gånger har jag fått be Herren om förlåtelse för att jag hela tiden blickat tillbaka.

Min första barnbok - ännu ej tryckt.

 
            Del 3 - BORTFÖRKLARINGAR

Till sist.
Vad hindrar oss från att låta Herren dra sitt verk framåt?
 
Låt oss dra lärdom av Maria som argumenterade med ängeln Gabriel, då hon fick budet att föda Guds son till världen:
-          Hur skall det kunna ske? Jag har ju aldrig haft någon man!
Vi har andra bortförklaringar när Herren vill att vi skall gå framåt:
-          Hur skall det ske? Jag är för gammal, jag är änka, jag har inga pengar, jag är frånskild, jag är arbetslös…
 
Sådana situationer har aldrig varit ett hinder för Gud..!!

Stjärnkapellet i Betlehem.

 
När vi får brottas färdigt med Herren, och får höra att ”Ingenting är omöjligt för Gud” då kan vi släppa taget om vårt eget!
 
Gud ser vår potential! Han ser möjligheterna i oss, och kallar oss att vara en del i hans stora bygge av sitt kungarike.
Gud har under pandemin stängt många dörrar för att vi skall hålla oss till honom ännu mer. Det är då vi ser var vägen går.
 
Jakob vände barnets namn från smärta till glädje.
Rakel begravdes där Jesus föddes. (och tvärtom)
 
Det som föds är större än det som begravdes.
Vi kan förlora mycket, men vinna ännu mer, när Herren leder oss.
Så får vi vara Guds medtjänare genom det lidande vi måste gå igenom, till nytt liv, med ny glädje.

Pingstkyrkan och Frälsningsarmén tillsammans.

Låt oss be:

    Käre himmelske Fader,
    Tack för att Du är livets herre genom hela historien!
    Hjälp oss att rätt benämna det som sker,
    Att inte begrava de välsignelser du ger.
 
    Lyft skam och skuld av våra axlar.
    Tack för att det finns nåd för nya världar
    där du omsluter oss med kärlek och upprättelse. Amen.
 
PSALM 285 Gud, för uppbrott och förvandling... Det finns glädje bortom graven! 

Fråga Jakob/ Israel!

Mötesledare Lennart Fransson.

De bästa hälsningar, med Guds välsignelse till er alla!

Tack, Lennart Fransson, att du bjöd in mig.

Och tack, Anita, för musik, smörgåstårta och blommor!

Helene F Sturefelt, V.D.M.

- i Benjamins gläjde!

Vackra blommor.

(TACK Steven Furtick – predikant på DuTuben)