Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 30 juni 2020

ANDLIGA SÅNGER Barn och ungdomar

Barn och ungdomar.

Välkommen till Andliga sånger, radio Sölvesborg!

I detta avsnitt vill jag dela med mig av tankar kring varför det sjungs så mycket om Jesus... och hur barn och ungdomar ser på honom.

Barnen har en naturlig gudsrelation - tills vi vuxna förminskar den. Nu när FN's barnkonvention blir lag, skrivs rätten till religion in, inte bara från religion.
Det andliga språket är lika viktigt som musik, matematik och engelska - ta inte bort det!

Vad kan på djupet mätta en människas existentiella längtan?
Jag vet vad jag svarar.
Välkommen att lyssna till 59 goda minuter!


                              MUSIKLISTA

CICCIE PERNVEDEN MALM, Erik Tilling med musiker: "Det sjunger i själen och hjärtat".

ULF CHRISTIANSSON: "Låt mig få höra om Jesus" och "Vilken vän vi har i Jesus".

BÖRJE RING: "Så enkelt är det" och "Änglarna dansar i himmelens sal".

LIAM och LAYEL: "Hoppa högt" och "Super-Jesus!"

HIP HOP - "Herren är min herde"

FREDDIE WADLING: "Blott en dag".

IRMA SCHULTZ och LEIF JOHANSSON: "Ljuvligt och kärleksfullt".

Dopsånger: "Gud som haver" och  "Tryggare kan ingen vara".

MARIANA SIGFRIDS: "Helig, helig, helig" och "Halleluja, Jesus är kung".


Scoutarbete.


Börje Ring skriver om den gamle mannen som är mycket mer närvarande än vad vi är.
- När jag sover, då sover jag, när jag vaknar då vaknar jag, när jag äter då äter jag...

Men vi i vår generation är alltid steget före:
- När du sover, vaknar du. När du vaknar, tänker du. När du tänker, äter du. När du äter, jobbar du. När du drömmer, talar du. När du talar, lyssnar du. När du lyssnar, sover du...

Nej, låt oss ta det lugnt!
En sak i taget. Vi har nog av utbrändhet, eller hur!

Varma hälsningar från Sölvesborg.

Helene Fransson Sturefelt.

Sölvesborgsbron.

söndag 28 juni 2020

TA BORT! VÄLT OMKULL !

Ståtlig och giftig.


Det är giftigt, farligt och hälsovådligt. De kan ge brännsår, kräkningar och skador.
Ta bort!

De missbrukar sin makt, slår med batong och skjuter fel. De kan ge brännsår, kulhål och döda.
Ta bort!

De har brukat sin makt en gång i tiden, styrt och ställt. De har skadat, förtryckt och dödat.
Vält omkull!

Hur ska vi göra med allt som är obehagligt, farligt och fel?

Karl XI, orubbad.


Jättebjörnlokan finns med i det ekologiska systemet av en anledning. Men vi minns inte längre varför och kan inte hantera den.
Några barn lekte vid åkanten och bröt ned några präktiga jättelokor till metspön... och saven som rann ut gav obehagliga hudskador.

Ta bort? Nej, lär er hantera farorna.
Hur kommer det sig att min generation kvickt fick veta vad som var farligt och inte i naturen?
Varför får inte dagens barn lära sig det?

- Klättra inte i träden! Ni kan ramla ned! Och vi har ingen försäkring som täcker det...

Hugg ned. Asfaltera bort.
Nej! Lär barnen från början att möta och hantera farorna! Annars tvingas de undvika hela livet... och kvar återstår tummen på dataspelet. Vill vi ha det så?

Gå inte ut på bryggan! Jo - lär dig simma!


Värre är det med polisers maktmissbruk som har upprört världen runt. Övervåldet måste sluta. En polis ska stå på lagens sida, inte skjuta först och tänka sedan. Det är skillnad på den amerikanska vilda västern och den svenska mildheten.
Varje liv är okränkbart. Rasismen måste få ett slut.

Lika illa är alla de negativa kommentarer i dess kölvatten. Att gapa och skrika är lika meningslöst som att be jättebjörnlokan dra åt helvetesskogen.

Ilska och aggressioner har släppts lösa och bitvis legitimerats, då rättvisan tas i egna händer.
Statyer av kända statsmän och forskare går plötsligt bra att välta omkull.

Men vrede kan inte skriva om historien. Varje människa är barn av sin tid. Om vi tar bort allt som vi inte accepterar idag, då måste vi till slut radera hela historien - och vad har vi då lärt oss?
Ingenting.

Ta inte bort.

Vält inte omkull.

Det enda som kan bota är kunskap, kunskap och ännu mer kunskap.

Asfaltera inte bort allt.


Världen är global. Utan att känna till helheten, är vi snabba med att tycka och trycka våra känslouttryck. Facebook-sidornas kommentarer kan vara ännu farligare än det man först reagerade mot.
Massreaktioner kan sprida sig som en löpeld.

Kunskapen däremot är långsam och krävande.
Det politiska förändringsarbetet är ännu mer långsamt och krävande.

Men det finns ingen annan väg! Kunskapens väg.

Balansen går mellan att bevara "förr" och beskriva "nu". Vår egen samtid ska vi vara noga med att gestalta rätt, efter våra värderingar.

Kunskap. Skulptur Jukkasjärvi Ice-Hotel.


Några pyttesmå exempel ur min enkla vardag:

* En kille kommer cyklande i en korsning med mobilen i hand och blicken ned. En lastbil ska backa, det blir plötsligt trångt på övergångsstället med utebliven sikt.
- Se upp! ropar jag.
- Käften, svarar han, och girar ut i gatan och upp på cykelbanan.

Den gången kom det ingen mötande bil... Min omtänksamma varning möttes med ett aggressivt ord. Jag hade kritiserat Tonårs-Totte, inte hjälpt honom.

* Några ungdomar skräpar ned intill där jag står. Jag ber dem plocka upp. De bröstar sig och överväger med blicken om de ska knuffa till mig eller inte.
Jag spänner ögonen i dem.

Och vann. Den gången.

Vi är som trängda råttor. Vad har hänt med "medmänskligheten"? Den är nästan helt borta.
Snällhet, vänlighet och hjälpsamhet blir allt mer sällsynt, och jag blir allt mer rädd.

Kan vi inte i det lilla bära oss respekterat åt, då gör vi det inte heller i de globala kommentarsfälten.

Ta bort! Vält omkull!

Bränn det som inte passar??


Nu ska jag läsa om Linné och hans indelning av blommor och bin. I bara farten delade han in oss människor också, med olika egenskaper.
Nedvärderande?
Vi blir upprörda och galna, men jag försöker lista ut hur han tänkte, utan att döma varken honom eller mina medmänniskor med annan hudfärg.

Hans staty får stå kvar.

Jag ska fortsätta lära mina barnbarn att klättra i träd, skilja mellan falsk och äkta fläder samt förklara vad giftet i jättebjörnlokan gör med oss.

De får stå kvar i åslänten och i vägdiket.

Falsk till vänster, äkta fläder till höger.


Sedan ska jag läsa Tintin från 1971 och titta på bilder på svarta negrer... utan att hata, förfäras eller kräkas. För jag vet att mänskosynen var annorlunda på den tiden.

Pippi Långstrumps pappa ska jag också läsa om... ty han var mycket snäll... trots att han kom från Kurriduttlandet... för i mina ögon påminner han mycket om pappan i berättelsen om den förlorade sonen - den pappa som inte fördömde sin slarviga son, slog ned honom för att han förskingrat arvet eller skickade nån maffia på honom som kunde skjuta honom...

Nej, bästa läsare, så kan vi inte ha det!

Inte heller ska jag riva ut sidorna i boken om Barna Hedenhös. Jag vet att vikingatidens kvinnosyn inte var den samma som vår. Boken får stå kvar. Den skall läsas i undervisningssyfte!
Och sen ska jag läsa sagan om Bambo i Min Skattkammare från 1964.

Klok pojke. Inget nedvärderande. 1964.


Däremot kan jag förstå känslan av att knuffa omkull diktatorers monument över sig själva... men med en önskan att alla skulle samlas just där till studiecirklar över vad verklig demokrati är.

För om vi ska utrota allt som är giftigt, välta alla statyer på personer vi inte håller med, och hugga ned alla motståndare - så blir det ingenting kvar.
Du tar bort mig och jag försöker hinna ta bort dig innan du deleatar mig...

För övrigt är jag i princip emot statyer över huvud taget. De riskerar ständigt att bli föremål för osund dyrkan och till och med religiös tillbedjan.
Redan i tio Guds bud står det att vi inte ska göra oss något "beläte eller någon bild" just med risken för avgudadyrkan. (2 Mosebok kap 20:4).

Detta är bud nr 2 - men det tog Luther bort.
Kanske detta bud åter igen bör aktualiseras.

Gör inga statyer mer!


Käre gode Gud!

Vi faller allt djupare i synd och aggression... Förlåt!
Kan Du hjälpa oss att komma till insikt om hur nödvändig omvändelsen just nu är, innan det är försent?

Jesus, du blev på ett sätt nedhuggen för att Du var för kraftfull, men Du var inte giftig - du var ju Sann!
Du slogs inte, tvärtom så upprättade Du.
Du knuffade inte omkull makthavarna - annat än med sanningens Ord.
Och till slut gav Du Ditt liv, för att bryta våldets spiral, och döda döden inifrån.

Tack!

Trefaldigt tack.

Kom Helig Ande och lär oss läsa naturen som Guds läsebok.
Skydda och hjälp all blåljuspersonal.
Påminn oss om Guds Ord som är rättrådigt och kärleksfullt. Amen.


Bistra bönehälsningar från Helene Sture Vältfelt,

- som i nästa inlägg ska umgås med den förlorade sonen och hans storebror. Syskonbråk utlovas. Och en pappa som ingriper.
Vi ses.

Björnlokans plats i helheten?





tisdag 23 juni 2020

ÄKTENSKAPETS HEMLIGHET

Helhetens hemlighet.


Tänk dig att du skapar en helhet som är odelbar. Allt ryms i denna helhet och det är mycket vackert. Du är nöjd med din formgivning.
Men så får du en idé.

Du vill skapa ett spänningsfält och klyver helheten i två halvor. De är inte identiska, olikheter har uppstått, som två pusselbitar.
Den attraktion du nu formar kallar du för Kärlek.

De olika halvorna dras till varandra, och när de fogas samman, i kärlek, så blir de hela igen.

Var så god.

Enar halvorna.


Du har just fått "leka Gud" och har skapat människan - till man och kvinna skapade du dem!
(Detta inlägg berör inte genus-debatten).

Ingen får dominera den andra. Det måste råda ömsesidighet!

Du låter detta förhållande likna kroppen, där alla delarna behövs, men rollerna får inte blandas samman. En fot är en fot, en hand är en hand, ett hjärta är ett hjärta och huvudet är huvudet. Allt är lika värdefullt.

Den ena mänskohalvan får representera hjärtat, den andra huvudet.
Den ena är särskilt skicklig på att förstå sammanhangen inåt, den andre ser sammanhangen utåt, tillsammans ser de helheten.
Den ena ser djupen, den andra ser bredden.

Huvudet skyddar hjärtat, och hjärtat ger liv åt huvudet.

Du har nu som "låtsas-gud" skapat en vacker livsfrukt som kallas Adam (=människa) och Eva (=hon som ger liv).
Den ena klarar sig inte utan den andre, eller hur!
Tillsammans kan de skapa nya frukter, och så är den goda cirkeln igång.

Jag älskar dig!


Det är precis så här Bibeln beskriver sammanhanget mellan kvinna och man. De är olika, men jämbördiga. De har olika uppgifter för att ge varandra det som den andre saknar.

Och fram för allt handlar det om spänningsfältet - kärleken som blir till genom att helheten klövs en gång i begynnelsen...

LÅT OSS GÖRA MÄNNISKOR TILL VÅR AVBILD, TILL ATT VARA OSS LIKA.
TILL GUDS AVBILD SKAPADE HAN HENNE, TILL MAN OCH KVINNA SKAPADE HAN DEM.
1 Mosebok kap 1 vers 26-27.

Klarar du av att läsa fortsättningen, utan tidshistoriska glasögon?
Ja, vi vet att både kyrka och samhälle har misskött denna helhet och förtrycket har varit katastrofalt, men så är det i syndafallet...
Låt oss ändå försöka se det vackra, medan det är oförstört.

NI MÄN, ÄLSKA ERA HUSTRUR SÅ SOM KRISTUS HAR ÄLSKAT KYRKAN OCH UTLÄMNAT SIG SJÄLV FÖR DEN.
Efesierbrevet kap 5:25.

Mannens kärlek ska ha samma självutgivande kvalitet som Jesus Kristus själv hade!
Det är mycket stora anspråk på mannen! Här finns inget utrymme för dominans.

Nej, sätt dig inte på piedestal!


Symbolspråket är starkt då Kristus liknar kyrkan och församlingen vid en brud. Han själv är brudgummen. Eva är kyrkan och Adam är Kristus. Där emellan råder kärlekens spänningsfält.

Kristus vill göra kyrkan/ församlingen/ sin brud, ren i vatten och genom dopordet. Ja, han ville låta kyrkan/ sin brud, träda fram till honom i härlighet, utan minsta fläck eller skrynkla. Helig och fläckfri skulle hon vara!

Det är mycket stora anspråk på kvinnan/ församlingen! Här finns inget utrymme för förtryck. Bara renhet och skönhet.

Hur ska detta vara möjligt? Ingen är perfekt, men just därför lyfts dopet fram - i vatten och med doporden får vi syndernas förlåtelse i "nådens bad." Vi ikläder oss Kristi egen renhet, och Kristus själv är brudgummen.

PÅ SAMMA SÄTT ÄR OCKSÅ MANNEN SKYLDIG ATT ÄLSKA SIN HUSTRU SOM SIN EGEN KROPP... OCH GE DEN NÄRING OCH SKÖTA OM DEN, SÅSOM KRISTUS GÖR MED KYRKAN - VI ÄR JU DELARNA SOM BILDAR HANS KROPP!
Efesierbrevet kap 5: 28-30.

Finns det sådana män? Är inte detta en önskedröm, en vacker saga?
Jo, sett till all våldsamhet som mannen orsakar så känns detta som en utopi.
Likväl tror jag att detta kan vara sant.

Men då finns det ett villkor.

Huvudet.


Villkoret är att Kristus är mannens huvud... inte han själv!

När mannen lever i vördnad för Kristus och låter Honom vara hans vilja och djupaste kärlek, då har mannen funnit den källa som han kan ösa oändligt ur!

När detta villkor är uppfyllt, kan jag som kvinna våga läsa den andra halvan:

EN MAN ÄR SIN HUSTRUS HUVUD, LIKSOM KRISTUS ÄR KYRKANS HUVUD - HAN SOM OCKSÅ ÄR FRÄLSARE FÖR DENNA SIN KROPP. 
Efesierbrevet kap 5:23.

Om vi tappar bort grunderna och förutsättningen för hela resonemanget, då faller det som ett korthus!
Och tyvärr är vi allt för många som har tråkiga, hemska, bittra, svåra och sorgliga erfarenheter.

- män som är hotfulla, våldsamma och utan förmåga att kommunicera,
- kvinnor som är aggressiva i tal och attityd, och förgiftar tillvaron med elakheter.

Detta är mänskohalvorna som är besmittade av synd - som inte är en virussjukdom, men lika allvarlig.
Dock finns det bot, och den heter Förlåtelse och Försoning, tyvärr inte som vaccin...

Kraftigt reducerad.


UNDERORDNA ER VARANDRA, I VÖRDNAD FÖR KRISTUS.
Efesierbrevet kap 5:21.

Detta är den bibliska äktenskapssynen. Det är en gemenskapshandling i respekt. Ett "varandra" som handlar om att de två halvorna hittar varandra igen, och blir hela - blir ETT!

Underordnandet är oerhört viktigt!
Lägg märke till att det inte står "överordna er"... varannan gång...

Nej, det står "underordna" som betyder att man använder den fråga Jesus själv brukade - och jag har sagt detta många gånger!

- VAD VILL DU ATT JAG SKALL GÖRA FÖR DIG?

Svara ärligt på den frågan, och din andra halva som älskar dig, ska göra allt för att tillmötesgå dig!
Ställ sedan frågan tillbaka och lyssna på svaret.

Underordna er Varandra!


Båda makarna har Kristus som huvud och chef - det grekiska ordet för "huvud" heter just "kephalé", kefalé = och därifrån kommer vårt ord "chef" = huvud i organisationen!
Men ett huvud utan hjärta fungerar inte...

Jag kan mycket väl acceptera detta, jag som är högutbildad, självständig och bitvis framgångsrik, men - och nu citerar jag Illustrerat bibellexikon:

- Kvinnan har i mannen sitt huvud, förutsatt att han är en verklig man, som lever i Kristus och i vilken Kristus lever.

Det flödet är alldeles underbart!

Jesus, chefen, älskar dig.


Då kan jag tänka mig att tillsammans med Paulus brista ut i följande:

DETTA (ÄKTENSKAPET) RYMMER EN STOR HEMLIGHET - HÄR LÅTER JAG DET SYFTA PÅ KRISTUS OCH KYRKAN.
Efesierbrevet kap 5:32.

Det jordiska äktenskapet framställs alltså som en avbild av det himmelska, andliga förhållandet mellan Kristus och församlingen.
Samma innerliga enhet som finns mellan Gud och Kristus, finns mellan Kristus och den kristna människan.
Samma innerliga förening och inbördes underordning härskar också mellan man och kvinna i äktenskapet.

Därigenom blir förhållandet mellan man och kvinna höjt upp till en - för vår ytliga tids uppfattningsförmåga - ofattbar nivå.

Ofattbar nivå.


Så, detta med att gifta sig är inget som ska komma i slutet av förhållandet, som det ofta har blivit i vår tid, utan i början! Relationen bygger på denna kärlek, där båda makarna får växa i bön och lovsång, tillsammans.
Jag skulle verkligen önska att vi i samhälle och kyrka kunde forma goda äktenskapsskolor, på samma sätt som vi har körskolor för bilar i trafiken...

Det är uppenbart att vi krockar och kraschar våra förhållanden alldeles för ofta!
Vi har inte lärt oss stopptecknet, vi lämnar inte företräde för den andre och vi är inte uppmärksamma på hastighetsförändringar och avsmalnande väg...
Omkörningar i backkrön är lika livsfarliga på vägarna som i relationen!

Bröllop i augusti? Visst!


Kära människa, i dessa tider av corona-hot och avståndstagande, tveka inte att likväl "gå till prästen" och gift dig!
Fest och kalas kan du ha senare, och dyra kläder är inte det som visar värdet på er relation - det är hjärtats tro på Kristus!

Bygg från början på det ömsesidiga underordnandet. Och låt äktenskapets hemlighet fördjupa din kärlek.

Herren är med dig.

Kärnfulla hälsningar från en halva som fann sin andra halva,

Hel-ene F Sturefelt,

Hel.

Helene Äppelkvist.





ANDLIGA SÅNGER Bröllop

Bröllopsmusik i mångfald.


Välkommen till Andliga sånger, radio Sölvesborg 92,0 MHz, med temat BRÖLLOP!

"Underbara är dina verk, kärlekens Gud, underbart har Du skapat oss".
Detta avsnitt är fullt av kärlekssånger, brudmarscher, bröllopspsalmer - och en dejtingvisa.

Man kan tycka att en relation är en privatsak, men det är det inte. Den påverkar alla i omgivningen, eller hur!
Jag fokuserar på vigselns innehåll i detta program, som en uppmuntran att våga satsa, vara trogen och trofast, trots att livet många gånger är svårt och krävande.

Men ska man verkligen ge så stora löften, att älska någon hela livet ut?
Nej... sett i ett mänskligt perspektiv så är det vanskligt...
Men, jo! När man inser att kärleken inte är en prestation, utan vi får ösa ur Guds kärleks källa, då vågar vi säga JA till varandra i äktenskapet!

Klicka på länken här: Du får 59 goda minuter.






                            MUSIKLISTA

CICCIE MALM ur "Gudslängtan" - "Det sjunger i själen och hjärtat".

GUITAR MOMENTS ur "Frösö blomster" W Peterson-Berger - "Vid Frösö kyrka" med Den Danske Guitarduo.

DET KUNGLIGA BRÖLLOPET 19 juni 2010 - "When You Tell the World You Are Mine" med Björn Skifs och Agnes, samt vigselpsalmen 84 på Stockholm Storkyrkas orgel.

ÅSA och ULF NOMARK ur "För evigt" på Arguments Förlag - "Det här är för evigt" och "Den du är".

ÅSA JINDER ur "Folkmusik på svenska" - "Av längtan till dig" och "Bröllopsdagen".

Underbar musik, men som solosång på ett bröllop vill man gärna vara unik... och inte höra hur många famnar den andre lämnat... eller hur!

G-KLAVEN ur "Visor i sommarkväll" - Lima brudmarsch efter Kvarnmyr Lars.
Mina vänner i Rödeby gör en härligt glad bröllopstrall!

Nu blir det kraftfull orgelmusik:
BRUDMARSCH FRÅN KÅLLERED - komponerad av Jan-Olof Gösta Persson (J.O.G.P).

HEP STARS - Wedding.
Benny Andersson leker 1700-tal på kyrkorgeln i Falkenberg (?) och Svenne Hedlund trumpetar med läpparna för att likna "A Trumpet Volontary" - roligt!

Men texten låter oss ana kyla... Se kommentar nedan.

ERIK TILLING ur "Hel" - "Kärlekens Lov" - en tonsättning av 1 Korinterbrevet 13, som ofta läses på bröllop.

CECILIA LIND, organist i St Nicolai kyrka, Sölvesborg - en kort och enkel upptagning i kyrkan av bröllopspsalmen 903, ny text till melodin "Din klara sol går åter opp". Fint!

I VÄLSIGNAN OCH FRÖJD - "Bruastregen" efter F Pärsson, Falkenberg.

ANDERS NYBERG och Piteå Kammarkör ur "Korall" - "Lyft jorden upp mot ljuset" - en bufärdsmarsch (jo, det står så) från Malung. Musik av Anders Nyberg, efter Pabel Britta Halvarsson.

CAJSA-STINA ÅKERSTRÖM ur "Visor från när och fjärran" - "Dejtingvisa".
En rolig låt med fyndig text, men jag gillar inte Lagen om Attraktion - den lägger bördan på dig själv att alltid vara glad för att locka kärleken till dig...

Sann kärlek ser också svagheten och ger omsorg när man är trött eller sjuk, eller hur! Det är lika mycket den andres utsatthet som väcker längtan att älska och värna.

ERIK TILLING ur "Hymn för sökare" - "Inget kan skilja oss åt".

Brudmarscher med mera.


ANDAKT:

För några år sedan skrev jag en bröllopssång tillsammans med kantor Mari Sjöberg i Tving/ Sillhövda församling. Jag utgick från Höga Visan, att inte oroa kärleken, inte störa den, förrän den själv så vill - att vara lyhörda för varann!

Det blev mycket eget material denna gång... Du fick höra ett stycke ur min bok "Den långsamma kärleken" - pilgrimens sju nycklar i nöd och lust - om glädjen i friheten att älska:

- Fri att leva med dig, jag slipper söka, slipper längtan och våndas över att vara ensam. Fri att vara trogen. De två smakar på orden. Detta är mogen kärlek. (sid 13).

Var rädda om varann!
Ta inte varandra för givet. Löftena är dessutom färskvara... säg det till varann ofta, och styrk varandra.

Gör som Jesus och fråga:
- Vad vill du att jag skall göra för dig?
Och svara ärligt. Då tar du ansvar för din del av relationen och kommunicerar tydligt, med klara jag-budskap.

Oroa inte kärleken.



BOKTIPS:

STEFAN GUSTAVSSON: "Nakna utan att blygas - om den sexuella revolutionen och en revolutionär syn på sex". Apologia Förlag, 2019.

Undertecknad: "Den långsamma kärleken - pilgrimens sju nyckelord, tillämpade i Nöd och Lust".
Beställ via mail: helene.f.sturefelt@live.se

HÖGA VISAN - ur Bibeln, världens mest sålda och livsförändrande bok.

Kärlekslitteratur.


Till sist:
Det vackraste bibelordet om äktenskap är detta:

UNDERORDNA ER VARANDRA, I ÖMSESIDIG AKTNING FÖR KRISTUS.
Efesierbrevet 5:21.

Varandra.
Ömsesidighet.
Ingen kan dominera den andre. Vi får inte läsa Bibeln fel, helheten gäller, och att se vem Jesus Kristus verkligen är. Tyvärr bär både kyrkan och samhället mycket skuld i detta! Men inte Kristus själv - låt oss gå tillbaka med honom som centrum.

Hm... kanske ska jag senare göra ett program om svek, otrohet och skilsmässa? Skulle du lyssna på  det, i så fall?

Var välsignade i kärlekens livslånga projekt!

Programkreatör, vid mikrofonen: Helene Fransson Sturefelt
Ljudtekniker och make: Jörgen Hjärtenflo Sturefelt
Ansvarig utgivare: Bosse Ohlsson.

Telefonsvarare, om du vill komma i kontakt med oss: 0456 - 157 10.

"Vi lyfter våra hjärtan..."





torsdag 18 juni 2020

POETENS SKARPA PENNSPETS

Skärpa.


Poeter lyckas fånga verkligheten i ord som talar.
Inte pratigt, inte slarvigt och inte mångordigt, utan nedkokat till en buljongtärning... som måste spädas ut med tid och eftertanke.

Här vill jag dela den poesi som lät sig höras i radio Sölvesborg, Andliga sånger, nu i midsommartid.
Jag bildsätter efter eget huvud och hjärta, och hoppas att mina foton skall tala tillsammans med texterna.

Om du inte hörde programmet, så lägger jag länken sist i inlägget.

Poeten ser mer.


Ibland säger vi att midsommartid är den svenska folksjälens egentliga nationaldag. Solen vill aldrig gå ned och natten blir liksom aldrig av...

Harry Martinsson skriver i samlingen Cikada, 1953:

   "NU GÅR SOLEN KNAPPAST NED
    BLÄNDAR BARA AV SITT SKEN.
    SKYMNINGSBÅRD BLIR GRYNINGSTIMME
    VARKEN TIDIG ELLER SEN.

    INSJÖN HÅLLER KVÄLLENS LJUS
    GLIDANDE PÅ VATTENSPEGELN
    ELLER VACKLANDE PÅ VÅGOR
    SOM LÅNGT INNAN DE HA MÖRKNAT
    SPEGLA MORGONSOLENS LÅGOR.

    JUNINATTEN BLIR ALDRIG AV
    LIKNAR MEST EN DAGGIG DAG.

    SLÖJLIKT LYFTER SIG DESS SKYMNING
    OCH BÄRS BORT PÅ LJUSA HAV."

Författarebygd, Jämshög. Juninatt blir aldrig av.


Listerlandets stora men alltför okända poet är Ove Johnsson. Många av hans dikter är tonsatta av den begåvade tonsättaren och trubaduren Johannes Holmquist - det som är riktigt, riktigt bra vill jag gärna ska ut riktigt långt!

O, DENNA JUNISOMMAR SOM BÄR MIN SJÄL TILL GUD
NÄR SKOGARNA DE BLOMMAR, DÅ SER JAG HERREN GUD.

I HEMMASKOGENS RÅGÅNG GER JAG MIN GUD MITT PRIS
NÄR NÄKTERGALENS SKÖNSÅNG BÄR BUD FRÅN PARADIS.

HÄR VILL JAG DRÖJA LÄNGE TY SKOGEN HEMMAVID
BLIR MIG ETT LYCKOFÄNGE BORTOM JORDISK STRID.

O, DENNA JUNISOMMAR ...
NÄR MARKERNA DE BLOMMA HANS KÄRLEK JAG FÖRSTÅR.

Hemmaskogen. Ännu inte borta.


Denne Ove Johnsson och jag är samma andas barn. Han var en generation äldre än jag och är nu kallad hem till vår himmelske Fader.
Men vi hade samma glöd, samma intensitet, samma rättvisepatos och Gudshängivenhet.

En broder i Kristus.

Många gånger har hans texter tröstat mig och berört mig djupt - som den här:


Kyrkan i gränden.


                       VISION I ST NICOLAI

DET HAR HÄNT MIG ATT KRISTUS STIGIT NED FRÅN KORSTRÄDSSTAM
NÄR JAG SUTTIT ENSAM I TEMPLET I KORET LÄNGST DÄR FRAM.

DET HAR HÄNT MIG I HELGEDOMEN MÅNGEN FÖRKLARINGSSTUND
ATT FRÄLSAREN BAR ÖVER DJUPEN MIN SJÄL MOT FASTA GRUND.

I HALVDUNKLET HÖR JAG KORALER INTE FRÅN JORDENS LAND
MEN VÄL FRÅN DET LOVADE RIKET LÅNGT BORTOM ÖKNENS SAND.

DET BÄSTA MED KYRKAN VID GRÄNDEN ÄR STUNDEN I ENSAMHET
EN KORSTRÄDSKUNG SOM ALLENA MIN IRRANDE VANDRING VET.

JAG TÄNKT MIG ATT SÅ SKALL DET VARA EN GÅNG VID HIMLENS PORT
ATT JAG SITTER DÄR LUGNT OCH VÄNTAR PÅ DET SOM HÄR  BLEV SÅ STORT.

DET HÄNDER MIG GANSKA SÅ OFTA I STANS GAMLA TEMPELSAL
KRISTUS TAR HEM MIG I FÖRVÄG TILL HIMMELENS KATEDRAL!

Kommunicerar.


Johannes Holmquists melodi är också oändligt vacker - varifrån kommer alla toner? Den som är öppen kan bara liksom "hämta ned dem" - färdiga...

Jag har också suttit i Sankt Nicolai kyrka i Sölvesborg, på samma bänk som Ove, och umgåtts med Kristus. Han hänger där så självutgivande på korset och sträcker sina armar ut över församlingen.
Jag försvinner i tid och rum.

Ibland när kyrkan är tom, spelas tidegärdens liturgi från en CD lågmält, och det låter som himlamusik. Eller är det riktiga änglar som sjunger?

Jag vilar helt i Kristus blick, och är för en stund redan inför Guds himlatron, lovsjungande Herren tillsammans med hela den himmelska härskaran, och alla som gått före oss, och med Ove Johnsson...

Nästan hemma.


I radioprogrammet lyfte jag fram det stora mysteriet med Treenigheten, som egentligen inte är särskilt komplicerat, för mig.

Även vi har tre sätt att uppenbara oss på:
- Som en brevhälsning (sms...), som ett röstmeddelande eller rent fysiskt. Ögon, öron och hjärta.

Fader, Son och helig Ande.

Eller Skapare, Försonare och Livgivaren (nej, jag använder inte den feminina böjningen).

Men det bekymrar mig när denna triangel börjar halta, då vi betonar en del på bekostnad av en annan. Det är ju så vi splittrar upp oss i olika samfund.

Naturen talar.


Utan Fadern, Skaparen:
- då är det risk för över-fromhet, där kroppens behov förkrymps och förnekas.

Utan Sonen, Försonaren:
- risk för enbart miljötänkande, och utan redskap (korset) att hantera livets svårigheter och lidande.

Utan helig Ande, Livgivaren:
- risk för en dogmatisk åsikts-tro, utan liv och glöd. Kulturen hotar att ta över och andligheten kvävs.

Det här får var och en fundera på.
Hur möts vi? Var möts vi?

Passionsfruktens tre-oenighet...


Nästa poet som fick plats i Andliga sånger var Gabriel Jönsson.
Han kallade sig själv för agnostiker - icke vetande - men med uppfattningen att det goda människan gjort finns kvar, även om hon vissnar som blomstret vid livets slut.
Det existentiella djupet är där.

Flera av hans dikter har ett midsommartema; Den ljusa natten 1 och 2, i boken "Kustland" från 1941, "Sommarvers från Småland".
De är tillkomna under djup kris, berättar Johannes, Gabriel Jönsson var svårt sjuk. Läget var allvarligt och han fick läggas in på sanatorium.

Gabriel Jönsson beskriver det sköra livet som drömskt. Dagens ljus försvinner inte och natten är inte fullständig.

- När livet ställs på sin spets, dikten balanseras också dikten på pennans vässade udd, sammanfattar Johannes Holmquist, och menar att just denna dikt är som en ofullbordad psalm:

Poetens skarpa pennspets.


NU  SLUTER NÄCKROSEN SIN SKÅL OCH BÅTEN DRIVER UTAN MÅL I VIDA VATTENRINGAR
DE STORA TRÄDEN STÅR PÅ STUP I BLANKA LUGNORS SOMMARDJUP
SOM LÄTTA ANDEVINGAR

EN FISK SLÅR TILL I VATTNETS BRYN MEN INTET RÖR SIG FÖR MIN SYN
DET FINNS EJ FLÄKT ATT SPÅRA,
MIN LÄNGTAN VILL MIG INGENTING
DEN VILAR I DEN VATTENRING SOM VIDGAS KRING MIN ÅRA

ALLT HAR SITT VACKRA VEMODSDRAG AV OSÖVD NATT AV OVÄCKT DAG
AV LJUS SOM EJ VILL VIKA
MIN SORG BLIR SÖVD
MIN GLÄDJE VÄCKT
DE BLI AV SAMMA LJUSA SLÄKT
LÄTTRÖRDA, ANDELIKA.

Holmsjö näckrossjö.


Johannes har fått tillstånd att dikta till en avslutande vers, för att fullborda dikten:

SÅ KOMMER ALLTING HEM TILL SIST
ALLT VAD JAG FANN ALLT VAD JAG MIST
DET KVITTAR TIDEN LIKA
TY BÅTEN DRIVER MOT DEN HAMN
SOM MINNS ÄNNU EN STUND MITT NAMN
I GLÖMSKANS LÄNDER RIKA.


Så lägger poeten pennan tillbaka. Ackorden från gitarren väver ihop allt till en helhet och båtens åror får vila.

Gabriel Jönssons ord "lugnor" får bli mitt ord nu. Vi behöver många platser där det är lugnt. Jag behöver vila vid "lugnorna" och låta själen komma till ro.

Det finns en rikedom i de stigar som är upptrampade och i de åkrar som plöjts. Förfädernas arbete är förutsättningen för dagens vardag, idag.
Vi är helt överens, Johannes, Ove, Gabriel och jag.

Hembygdsön. Lugnt.


Trubbiga hälsningar från

Helene Sture Pennfelt,

- skrivare och radiopratare, osynlig för dig, endast två-enig...

Här är länken till Midsommarprogrammet:

https://helenesturefelt.blogspot.com/2020/06/andliga-sanger-midsommar.html


Glad midsommar!






tisdag 16 juni 2020

ANDLIGA SÅNGER Midsommar


Livsbejakande midsommarstång!


Välkommen till Andliga sånger i radio Sölvesborg, 92,0 MHz med temat MIDSOMMAR.
Gäst i studion: Johannes Holmquist.

Ljus och växtkraft, förnyelse och skapande, ja livet är fullt av lust och glädje.
Men, är inte midsommar en hednisk tradition? Eller hör den ihop med skapelsen och den livsbejakande helhetssynen som också finns i den bibliska traditionen?
Ja, självklart hör det ihop!

Höga Visan talar varmt om den mänskliga kärleken, skapad till glädje av vår Herre.

Är kaffet på?


I detta program - avsnitt nr 23 - ska vi fira midsommar på distans med hjälp av musiken, och umgås med den lövade majstången, där du kan se allt i ett; både en fallos, en livmoder och korset som förenar och försonar man och kvinna.
Vågar du lyssna?

Klicka här:



Midsommarmusik.


                              MUSIKLISTA

CICCIE MALM från CD'n  "Gudslängtan" - "Det sjunger i själen och hjärtat" - den härliga signaturmelodin.

ALF HAMBE och HANS KENNEMAR från CD'n "I välsignan och fröjd" inspelad 1999 - Förundran och glädje" med Varbergs Oratoriekör och Drängsereds och Krogsereds kyrkokörer.

Den är mycket rolig att spela flöjt till!
Nothäfte kan du beställa på Arguments Förlag, Box 98, 432 22 Varberg - exp@argument.se

BERT MÅNSSON och JAN-ARVID HELLSTRÖM från CD'n "Människan och skapelsen" inspelad 1993 - "Gudstjänst i dansbandston" med Lena Eriksson som solist och Ingmar Nordström på saxofon:

- Nu sjunger hela skapelsen Ditt pris!
- Preludium
- Lovsången Gloria och Lovprisningen Benedicamus.

G-KLAVEN från Rödeby med CD'n "Visor i sommarkväll" - "En vänlig grönskas rika dräkt" Psalm 201.

SAREK från CD'n "Genom eld och vatten" inspelad 2003 - "Midsommartid" och "Gullvivskrans".

ETT ENAT FOLK, EN NY SÅNG - lovsångsledare från olika sammanhang, i gemensam tillbedjan:
"Vi är här för att tillbe Dig" och "Allsmäktig Gud".

JOHANNES HOLMQUIST från CD'n "Visst har sommarvindar susat" - tolv dikter av OVE JOHNSSON i tonsättningar av Johannes: "
- O, denna junisommar. Pålagd flöjtstämma på härjedalspipa, spelas av tonsättaren själv.
- Vision i St Nicolai. Medmusiker är Stefan Backius på dragspel och irländs low wistle,
-  samt live i studion: Gabriel Jönssons midsommarvisa.

Egen inspelning på mobilen (!) i St Nicolai kyrka på morgonbönen i förra veckan; psalm 199 "Den blomstertid nu kommer" med församlingen ledd av kantor Krister Liljenberg.

ANDAKT: Psalm 200 "I denna ljuva sommartid" där jag spelade på min melodika.

Närradiostudion i Sölvesborg.


I studion:
Helene Fransson Sturefelt, kreatör och röstgivare,
Jörgen Hjärtenflo Sturefelt, ljudtekniker och make.
Johannes Holmquist: gästartist, poet och trubadur.

Glöm inte att vi är hedna-kristna här i Norden...
Läs mer här om midsommarstången - fina bilder från Listerkyrkans firande 2017 med tankar om det kvinnliga och manliga och korset...

https://helenesturefelt.blogspot.com/2017/06/midsommar-noja.html

Glad midsommar!

söndag 14 juni 2020

KROPPPENS GLÄDJE, TROTS ALLT

Kroppen är på riktigt.


Idag har min kropp badat, ätit och vilat. Min kropp har älskat, cyklat och blivit duschad. Snart ska min kropp smörjas med svalkande solkräm och sedan få gå till nattens sömn.

Kroppen har med alla sina sinnen burit mig genom dagen.

Öronen har gett mig fåglarnas sång och familjens skratt och prat.
Näsan har gett mig rosornas doft och tångens fräna lukt.
Ögonen har bjudit mig på naturens skönhet och noternas ackord till blockflöjt och ukulele.
Smaken har försett mig med middagens goda sås och kaffets upplyftande arom.
Min hud har gett mig sensuella förnimmelse av havets salta svalka och kärleksfulla kyssar.

Ja, hela mitt fysiska liv är en enda lovsång till Skaparen, som format livets så förunderligt skönt!

Vem sa att kroppen var mindre värd?

Kropp, själ och ande.

Dessa tre, i harmoni och balans.

Ändå är det så att vi lever med influenser som menar att allt det fysiska och materiella är en illusion.
Tror du det?

Ljuger mina sinnen? Lever jag bara i en dröm, i ett icke-liv som ingenting är? Kan jag inte lita på vad öron, näsa, ögon, smak och hud berättar för mig?

Vi går in i midsommarveckan nu och njuter för fullt av junikvällarna som inte vill övergå till natt.
Det är liv och lust i allt som växer och frodas. Livet är gott! Det är fysiskt. Livet är kroppsligt.

Min själ gläder sig och min ande tackar Gud för livets under!

Känn hur det doftar!


Men om det andliga är finare och bättre än det kroppsliga, då kommer det kroppsliga i underläge.

De gamla grekerna menade att anden var mer upphöjd än den smutsiga och lägre stående kroppen.
Det tankesättet ledde till två olika hållningar:
- antingen att späka kroppen med askes,
- eller att frossa och vräka sig i begär.

Det kvittade. Bara anden äntligen kom fri från kroppens bojor.

Inom hinduismen och buddhismen är kroppen också oviktig. Själen måste frigöra sig för att sedan kunna gå vidare, och helst slippa reinkarnationen - den förbannade återfödelsen - där målet är Nirvana.

Den hebreiska människosynen är helt främmande för detta synsätt, ja, alla de tre monoteistiska religionerna - judendom, kristendom och islam - förkunnar att kroppen är personligt formad av Gud, och därmed värd den största respekt.

Personligt formad.


Jag läser om några pingstvänner som var på böneresa bland tibetan-buddhister.

- Vi har åkt flera timmar längs krokiga vägar på en höjd ofta över 3000 meter, för att ta oss till ett av de största buddhistiska templen i det tibetanska autonoma området i Österlandet, skriver IBRA's koordinator.

Där lever mer än 1500 tibetanbuddhistiska munkar och några hundra studenter. Denna plats är en av de mest heliga platser som en buddhistisk pilgrim kan åka till.

- Vi möts av hundratals människor som kommit dit för att tillbe och göra tjänst, för att på så sätt kanske kunna få en bättre karma, och i nästa liv försvinna bort i intet, och utsläckas.

Det blev bara en fjäder kvar...


Jag ryser när jag läser detta. Utsläckas? Förintas? Är det ens möjligt?
Vilken hopplös uppfattning om livet.
Under mina studieår och möten med österlandet har jag alltid förfärats över denna destruktiva syn på kroppen.

Tanken att de egna gärningarna skall kunna sona synderna ger en enorm skuldbörda. Går det någonsin att komma ikapp?
Jag har mött en hel del människor med buddhistiskt livshållning som varit fast i rädsla och ångest för sin dåliga karma.
Och de enda hoppet de har är ett utslocknande...

Jag har gärna berättat om mitt kristna hopp i mötet med Jesus Kristus. Under några år brevväxlade jag med en indisk ingenjör. Det var mycket intressant, kan jag lova!

IBRA's koordinator berättar något liknande:

- Tillsammans med många andra går vi runt i templet, men med en helt annan agenda än de.
Vi ber till Herren Gud att dessa dyrbara människors ögon skall öppnas, att de skall se vem Jesus är och var han har gjort för dem, då han dog för deras synder... och uppstod för att de skall få ett evigt liv.

Jesus Kristus är den ende som kan befria från din karma. Du behöver inte återfödas i liv efter liv och gå från den ena kroppen efter den andra, som tomma skal...

Jag får inte riktigt ihop det rent matematiskt med antalet kroppar och antalet själar... Stämmer det verkligen på slutet? - - -
Men jag är inte så bra på matte...

Snart utslocknad.


Vad får en negativ kroppsuppfattning för konsekvenser inför människans fysiska död och begravning?

Vi tvingas ju tänka alla tankar till slut i dessa tider av pandemi och många dödsfall i corona-smittan.

Under mina studieår arbetade jag på somrarna på kyrkogården i Ängelholm. Där fanns ett krematorium. Jag vet hur det går till... och det är inget alternativ för mig, av flera anledningar.

Men först tar vi hjälp av det grekiska och österländska tänkandet, och även av det fornnordiska tänkandet.

När kroppen inte har något större värde är kremation den vanliga begravningsseden.
Detsamma gällde också här uppe i kalla Norden innan vi kristnades.
Att bränna upp de dödas kroppar var slutet på livet.

Valborgselden.


Eld eller jord?

Aska eller mylla?

Söndersmulad eller hel och hållen i kistan?

Och vilket är mest energikrävande?

Usch, nu börjar det bli jobbigt... men det är lika bra att vi tar tag i det här!

Min kropp är inget oviktigt skal som man kan bortse ifrån!
Den hebreiska livssynen visar genom hela Bibeln hur viktig kroppen och dess behov är!

Om jag skall hårddra det:
- Jesus mättar de hungriga - Buddha utsläcker hungern.

Varje människa är formad av Skaparen, i moderlivet. Var enda människa som någonsin har levt, har en unik identitet, given av Gud själv.

TY DU HAR SKAPAT MINA NJURAR, DU SAMMNVÄVDE MIG I MIN MODERS LIV.
JAG TACKR DIG FÖR ATT JAG ÄR DANAD SÅ ÖVERMÅTTAN UNDERBART!

BENEN I MIN KROPP VAR INTE GÖMDA FÖR DIG NÄR JAG BEREDDES I DET FÖRDOLDA, NÄR JAG BILDADES I JORDENS DJUP.

DINA ÖGON SÅG MIG NÄR JAG ÄNNU KNAPPAST VAR FORMAD.
Psaltaren 139:13-16.
Gud, Du såg mig...!


Om jag förnekar min kropp, som Gud har skapat och formgett, då förnekar jag ju Gud!! Jag kan varken svälta kroppen eller övergöda den - det är respektlöst.

Hur skulle jag kunna vara likgiltig inför det Gud skapat?!

En sådan livssyn smittar av sig både på djur och natur - allting kvittar... ta vad du vill ha. Inget spelar någon roll...

Livsfarligt! Dödsfarligt! Destruktivt.

Dessutom tror jag på de dödas uppståndelse...

VI TROR OCK PÅ DEN HELIGE ANDE,
EN HELIG ALLMÄNNERLIG KYRKA,
DE HELIGAS SAMFUND, SYNDERNAS FÖRLÅTELSE,
DE DÖDAS UPPSTÅNDELSE...

... OCH ETT EVIGT LIV.

De dödas uppståndelse.


Vår kristna trosbekännelse talar om de dödas uppståndelse, rent fysisk och kroppsligt, vid tidens slut.

Även efter dödens skilsmässa, då banden mellan kropp och ande upplöses, lever personens ande medvetet vidare, i väntan på uppståndelsekroppen.
Läs gärna vidare i 1 Korinterbrevet kapitel 15.

Därför vill inte jag kremeras.

Dessutom är det alldeles för varmt... 700 grader... Ödsla inte den energin på mig! Och smula inte sönder mina sinnen... Jag vill inte att min hörsel, syn, lukt, smak och känsel ska bli till aska!
Men snälla Helene, är det bättre nere i jorden då?

Ja! Jorden är en livgivare. Den tar hand om alla fröer, kärnor och ben och låter dem sakta i svalkan återgå till näringskedjan. Där vill jag vara, i lugn och ro.
Och att tillverka en kista är inte lika krävande som att få upp kremationsugnen i dessa höga grader... Eller?

Vill du bli min kista?


Låt mig få avsluta med att ta hjälp av Sveriges bäste apologet - försvarare av den kristna tron - Stefan Gustavsson, studentkamrat från Lund.
Han skriver en god artikel i tidningen Världen Idag den 11 juni 2020, med rubriken:

- Kremering eller kistbegravning - har det någon kristen betydelse?

Han tar upp frågan utifrån tre olika perspektiv: symboliskt, principiellt och praktiskt.

Det symboliska har vi redan gått igenom - om kroppen bara är ett skal då är det klart att man kremerar döda människor. Lik.

- Men kroppen är inte ett oviktigt skal, utan ses som en omistlig del av vad det är att vara människa, och man ser fram emot kroppens uppståndelse, skriver Stefan.
Detta är extra starkt betonat i kristen tro, som bekänner Jesu kroppsliga uppståndelse som förebild för vår kroppsliga uppståndelse.

- Symboliskt illustrerar därför jordbegravning bättre den kristna människosynen och det kristna hoppet.
Det är också anledningen till att den kristna kyrkan länge var motståndare till kremering.

Uppståndelsehopp.


Det är precis så jag känner det, och många med mig.
Men.
Är inte Gud den Allsmäktige skaparen?

Vi låter Stefan Gustavsson fortsätta:

- Principiellt spelar det däremot ingen som helst roll om en kropp begravs hel eller kremeras.
På sikt kommer ju kroppen i vilket fall som helst ändå multna bort och bli en del av det biologiska kretsloppet.
En kremering påskyndar endast det som ändå på sikt sker med alla döda kroppar.

Och för Gud spelar detta ingen roll.

- En kristen behöver inte ha några samvetsbetänkligheter inför frågan om kremering, menar Gustavsson.

Rättvänd.


Praktiskt då?

- I Sverige blev kremering laglig 1888, men var under lång tid ganska ovanligt.
Idag kremeras dock över 80% av alla avlidna. Anledningen är främst praktiska skäl, som att det inte kräver lika mycket mark för kyrkogårdar.

Och i takt med urbaniseringen och framväxten av de stora städerna är det en högst begriplig utveckling, skriver Stefan Gustavsson i Världen Idag.

Men jag känner ändå olust.
Begravningsseden ska gärna berätta om tron på uppståndelsen. Hur ska vi tydliggöra vårt kristna hopp om antalet kremeringar ökar?

Eller som min vän skriver:

- Annars riskerar tänkandet att falla tillbaka till de icke-kristna föreställningarna om kroppen som något i längden oviktigt.

Och det är den inte!

Olust.


Idag har min kropp badat, ätit och vilat. Min kropp har älskat, cyklat och blivit duschad. Snart ska min kropp smörjas med svalkande solkräm och sedan få gå till nattens sömn.

Kroppen har med alla sina sinnen burit mig genom dagen. Jag är så tacksam!

I döden får alla våra sinnen vila, till dess att tiden på jorden snurrat färdigt och slutet kommer.
Med den nya början.

Gud är livets källa, dess ursprung, flöde och mål.

Helkroppshälsningar från Helene F Sturefelt,

- i fysisk och materiell form, förklätt till ett digitalt blogginlägg i junikvällen.


Från jorden till himmelen.