DÖDEN LÄR OSS LEVA - Nordman

Vad flinar du åt?

Förr i tiden var döden närvarande på ett naturligt sätt på gården. Alla såg när gammelfarfar låg för döden och när det var dags att dra sista sucken.
Det var sorgligt, men naturligt.

Nu ser vi döden som ett misslyckande.

Sjukvården har misslyckats, läkarna har misslyckats, jag har misslyckats att hålla mig frisk. Skuld och skuld och mera skuld.
Men hur kan döden vara livets misslyckande? Det är ju den enda utgång som finns för oss alla!
Det är ordnat så...

I Corona-smittans fotspår har vi tappat perspektivet. Vi behöver våga närma oss döden på ett naturligt sätt. Kan vi det?

Hårdrocks-Bamse räcker fingret åt - döden?

Tänk om det är så att det bara är döden som kan lära oss leva? Vad lär den oss i så fall?

Men döden är inte livet. Hur kan den då lära oss något om livet?

Och att klä sig i döskallar och grinande skelett-tänder är som att sparka på det samhälle, som trots allt föder en.

I kölvattnet av vår inställda hårdrocksfestival Sweden Rock ska vi ta en stund och bearbeta döden.
I vanliga fall brukar våra gator vara fyllda av tusentals rockare dessa dagar, men alla är hemma på grund av restriktionerna kring Corona-smittan.

Sweden Rocks ängar är öde.

Det finns de riktigt svara metal-fansen som dyrkar döden. Varför? I brist på kontakt med det goda livet?
Med alltför många upplevelser av svek, konflikter och våld kan döden verka vara det enda som är starkt och stabilt... dessutom i en perverterad manlighet, som ingen vill ha.

Gud. Lär mig att leva...

När man inte har redskap att hantera en svårighet, då kommer rädslan. Det blir svårt att tänka, ja, omöjligt, och döden är liksom inte greppbar. Vad är döden för ett konstigt tillstånd?
Att icke-finnas?

Rädslan förmörkar förmågan att tänka och känna klart.

Vem ska du skrämma? Oss eller döden?

Den tredje varianten finner jag i den bibliska synen på livet och döden.
Döden tjänar Guds syften och sätter ett stopp för människans galna framfart. Som läromästare visar döden vad som är viktigt och vad som har verkligt värde.

Kärleken.

Inte sakerna, bilarna och möblerna. Inte kickarna, pengarna eller berömmelse.

På dödsbädden försvinner allt det.

Kärleken är starkast!

Det finns en psalm som är provocerande tuff i sin text, som en hundra år gammal hårdrocks-strof:

JAG GÅR MOT DÖDEN VAR JAG GÅR,
OCH SNART SKALL DEN MIG HINNA.

JAG EJ EN DAG, EN TIMME FÅR
DÄR JAG KAN TRYGGHET FINNA.

ETT FLYKTIGT ANDETAG, SÅ SLUTAR LIVETS DAG.
JAG INFÖR EVIGHETEN STÅR.

JAG GÅR MOT DÖDEN VAR JAG GÅR.
Sv Ps 619.

Meningsfullt?

Idag, den 5 juni, är det Danmarks nationaldag. En gång var de våra ärkefiender. Nu är danskarna våra goda grannar - även om de inte vill ha in oss över sina gränser eftersom vi svenskar bär runt på viruset mer än vad de gillar...

1700-talets mest betydande psalmdiktare i Danmark var Hans Adolph Brorson (1694 - 1764). Han var biskop i Ribe och skrev dessa fruktansvärt ärliga ord:
- Jag går mot döden var jag går...

Hur ofta sjunger man den psalmen i kyrkan?
Hm... om mina hårdrocksvänner fick ta hand om den och göra om den med starka basgångar och distade gitarrer, då skulle den komma till sin rätt!

Eller som Py Bäckman skrev åt gruppen Nordman:

"Vandraren har ingenstans att gå när han kommit fram till slutet.
Månen färgar alla skuggor blå. Han är ensam kvar därute.

Klockan ringer för en ensam själ, den har lånat rösten av döden..
Vill den illa eller vill den väl när den räknar våra öden?"

Fredrikskyrkans kyrkklockor.

Många förknippar kyrkklockornas klang med begravning och död.
Men det är bara det lilla!
Kyrkklockorna ringer in till helg varje lördag kl 18.00.
De ringer in till dop och bröllop, och framför allt till gudstjänst och bön.

Och den har egentligen bara ett enda budskap:

Livet har segrat över döden!

Inte som en önsketanke eller vacker dröm utan som en konkret händelse på Golgata, döskalleplatsen, där Jesus korsfästes.
Allt, precis allt, förändrades när Jesus varit i dödsriket i tre dagar och sedan uppstod igen.
Döden sprack inifrån.

Den onde kunde inte hålla fast Guds son. Livet tog sig ned i det svartaste djävulshål och vred nyckeln ur handen på ondskan själv.
Men än idag söker döden upp människan och vill att vi skall tillbe döden.

Golgata idag, Döskalleklippan.

Jag läser i Metal Bibel - vittnesbörd från hårdrockare som lämnat mörkret och fått en personlig relation med Jesus:

- Jag drogs in i ockultism och meditation. Black metal hjälpte mig ned i ett kraftfält jag tidigare inte känt. Jag höll på med kampsport där ledaren erbjöd avancerade sessioner med meditation.
Erik Smederöd berättar hur han en natt fick besök av den "guide" han anropade.

- Rummet blev kallt och någon andades kyligt och unket vid mitt öra. Jag flög upp, tände ljuset. Rummet var tomt. Ute var det snö och löven virvlade konstigt.
Darrande och livrädd beslöt jag mig att aldrig söka efter något jag inte kunde se.

Åren gick och tomheten växte, liksom hans självömkan med problem, alkohol och sömnlöshet. Så fick han en strålande idé:

- Jag tänkte att Jesus eller Gud eller någon ängel skulle "stänga av" mitt liv som att jag blev kvitt alla kval på denna jord. Jag, Eric, som aldrig brukade be, bad:
"Snälla Gud eller Jesus eller änglarna, snälla snälla kom hit och ta mitt liv!"

Eric Smederöd i Metal Bible.

Han somnade nästan omedelbart.
- Något senare vaknade jag mitt i en otäck dröm där jag höll på att kvävas under min bil. Bilen lyftes bort i sista sekund av en stor hand.
Jag satte mig upp i sängen. Rummet badade i ett obeskrivligt starkt, vitt ljus. Jag fattade vad som stod på när jag hörde mig själv upprepa ordet:

- Helig, helig, helig...

Vid dörren till mitt sovrum såg jag silhuetten av en man i mantel.

Detta berättar Eric Smederöd i Cross Heart och The Cross.

Guds närvaro.

Jag vet inte vad vår danske diktare Hans Adolph hade upplevt, kanske var det något liknande, för i vers två skriver han:

JAG GÅR MED JESUS VAR JAG GÅR,
HAN VANDRAR VID MIN SIDA.

I KAMP OCH STRID HANS HJÄLP JAG FÅR
OCH HJÄLP NÄR JAG FÅR LIDA.

HANS SPÅR JAG SER I TRO,
OCH SÄTTER DÄR MIN FOT,

OM VÄGEN ÄN BLIR TUNG OCH SVÅR
JAG GÅR MED JESUS VAR JAG GÅR.
Sv Ps 619:2.

Jesus, lär mig att leva.

Py Bäckman skriver till Nordman i "Laglöst land":

"Som en varg i ett laglöst land när vintern närmat sig, springer jag med fara för mitt liv.
Jag har inte lust att dö för en längtan som gör ont.
Men det är försent att stanna när jag hunnit ända hit.

Så jag följer ändå den väg jag valt, och lämnar inga spår...
För blodet där jag gått är inte mitt.
Jag har inte fått en chans.
Du är rädd för det jag är, och det är för sent att leva om det liv vi levt".

Slut citat.

Nordman, mycket bra CD.

Är det verkligen försent att vända om?
Nej, det är aldrig för sent att ändra sig, att vända om!
Till dig som umgås för mycket med döden vill jag säga:

- Ropa på den Gud som skapat livet! Ropa på den Gud som besegrat döden på korset!
Helig Ande väntar på att få komma till dig - inte en unken, kall äcklig andedräkt som flåsar dig i nacken...

Jesus Kristus är ren, frisk och läkande med en försoning som du inte trodde var möjlig!

Eric Smederöd berättar:

- Den heliga känslan av glädje och frid hade inte lämnat mig när jag vaknade. Jag pratade med en kristen vän som sa 'Du är ju frälst!'

Men han ville inte gå till kyrkan... det var väl en plats för identitetslösa tanter och farbröder...
(Aj aj aj! Här har vi en stor skuld!).

Senare han hittade en församling där lovsången till Jesus var i centrum.

- Mina problem blev lättare att lösa med Jesus vid min sida. Aldrig att jag ville byta tillbaka till mitt gamla liv med lögner, tomhet och rädslor.

Face your fear.

Vad är det för blodsspår som Nordman sjunger om? Vad är det för en meningslöshet han inte vill dö för? Våld, slagsmål, krig?

Det är motsatsen till de blodsspår som Jesus lämnade efter sig på korset.
Jesus är det sista offret för alla människor, i alla tider, det offer som löser från all skuld.

I sången "Och regnet föll" skriver Py Bäckman till sångaren Håkan Hemlin:

"Slogs du för att dödas i en galen dans?
Dog du för att födas till en gud någon annanstans, i en tid som frös till is, där livet inte fanns.

Där stod han på en hög av sten - ett monument av någons liv, en krossad dröm.
Nu var det tyst och regnet föll, och han kände att han levde.
Han stod ensam kvar i en galen värld.
Han tänkte - det kunde varit jag... och han kände sig så tom.

Slogs du för att leva i den värld du var, bara för att värna om den tid du hade kvar - en sekund av evighet, som ändades idag".

Just nu går mina tankar till USA och den svarta man, Georg Floyd, som kvävdes till döds av vita polisers övervåld - - - - - - Det måste få ett slut någon gång!

Mänskovärde?!?

Nordman sjunger vidare:

"Han rände vapnet - täckt av blod - i denna stenhög där han stod, och föll på knä.
Det var så tyst - och mörkret föll.
Det var bara han och natten, och en himmel full av oändlighet.
Där låg han kvar när en stjärna föll och viskade:
- Jag vet...

Slogs du för att födas... slogs du för att dö..."

Slut citat.

Vikingamarknaden i Näsum.

Att dras in i Guds ljus ger också ett fantastiskt mål för livet: HIMMELEN!

Livet efter detta. Livet efter döden. Liv bortom gravarna.

Jesus har själv varit där, och tar oss igenom.
Livet här på jorden får en mycket djupare innebörd med himmelen som mål.
Hjärtat vet att "detta är inte allt". Det jordiska livet är en del. Himmelen är nästa och där har främlingsskapet upphört när Gud är Allhärskaren - Panotkrator.

Tomheten har en mättnad att invänta. Jesus är Guds fullhet - och vår fullhet!
Skulle jag inte längta efter det, redan här och nu!?

Himlen öppnar sig!

Danske Brorson fick hela bilden given:

JAG GÅR MOT HIMLEN VAR JAG GÅR,
SÅ ÄNGSLAS EJ, OCH FRÅGA!

DÄR INGEN ORO MER MIG NÅR
DÄR FINNS EJ DÖD OCH PLÅGA.

JAG HIMLEN ÖPPEN SER,
EJ VÄRLDEN LOCKAR MER,

JAG ALL DESS GLANS OCH LUST FÖRSMÅR,
JAG GÅR TILL HIMLEN VAR JAG GÅR!
Sv Psalm 619:3.

Molnet över Sweden Rock för några år sen.

Käre himmelske Fader,

Hjälp oss att leva livet i livet, med livet och med livet som mål - inte döden.

Förlåt oss när rädslan vill ta över. Jag välkomnar Din kärlek in i mitt liv istället.
Förlåt mig när jag tror att döden är starkare. Jag vill inte vara en förlorare...

Jesus, hjälp mig att leva i försoning nu, resten av mina dagar.
Tack att Du öppnat himmelen för oss alla!
Till Dig vill jag sjunga alla mina sånger!

Du har brutit dödens udd. Tack. Amen.

Livslevande hälsningar mitt i livet,

Helene F Sturefelt,

- snällrockare med dödslånga livsperspektiv.

Det finns.