Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 26 mars 2024

BLÅKULLA och SÖLVESBORGSBRON

Blåkulla och Sölvesborgsbron.

Dagen lade sig till ro. Solen hade gått ned och "blå timmen" skimrade med sitt speciella ljus. 
Mellan vakentid och sovtid stannar tillvaron upp. Det är en stund av andakt.
Farmor Frida satt ofta och reflekterade över dagen under Blå Timmen, innan natten kom med sin vila.

Så gör också jag.

Jag gick ut för att få en nypa luft. Nere vid havet var det vindstilla och Sölvesborgsbrons tre valv var upplysta. Påskens fullmåne skymtade mellan skyarna och kvällen var andlöst vacker.

Sölvesborgsbrons tre valv speglar sig.

Vi är i Stilla veckan då texterna om Jesu lidande och död läses. 

Parallellt med det har vi butikernas desperata näringsfirande där de låtit "påskharen" (??) ta över mer och mer, samtidigt som den hedniska föreställningen om häxor till Blåkulla lever vidare på fritids, där man måste hitta på "nåt" inför påsk...

Påskhare? Påskkanin? Skutta tillbaka!

Nere i södra Spanien går hela byar i procession med stora krucifix, sångare och botgörare. Den kristna tron tas på stort allvar och det är ingen tvekan att det är påsk man firar.

Botgörarna har vita huvor över sina huvuden, de vill inte visa sin identitet i sin barfotavandring. De går i försoningens tecken, i Jesu efterföljd. Det ser makabert ut, men så gör de i Marbella i Spanien.

Kristusprocession med botgörare.

Tack och lov så inbjuder alla kyrkor skolbarnen att komma på besök och få se och uppleva hela påskdramat. Det är en välgärning! 
Mitt i allt trams med harar och fjädrar, sill, ägg och påskkärringar så finns de historiska händelserna berättade, de som gett namn till påskens dagar.

Jag närmade mig bron och tänkte på det Stora Dramat, väl bevarat i Bibeln:

Som en himlaport på jorden.

- Skärtorsdagen, kvällen då Jesus delade brödet och vinet med både vänner och svikare.
- Långfredagen då Jesus lät sig föras till Golgata kors och ge sitt liv för oss.

- Påskaftonens tysta väntan i mörker, på det okända.
- Påskdagens förvirrade jubel då Jesus uppstod från de döda, med sårmärkerna tydliga på sin förvandlade kropp.

- Annandag Påsk då Jesus slog följe med vandrarna till Emmaus och förklarade Skriften för dem, så att de förstod att Messias skulle lida detta för att bringa försoning för oss alla.

Blåkulla? Eller?

Ledlamporna färgade brovalven förunderligt sköna. Nu är vi långt bort från Blåkulla. Eller?

Själva namnet Blåkulla kommer av benämningen de berg som ligger långt bort, så att de ser blåaktiga ut. "Kulla" är det samma som "kulle".
Jag läser om gamla norska besvärjelser där de onda makterna skulle drivas ut till de "blå bergen":

"Drag till blåbjergs"  eller "Drag ut till blåberget!"

I gamla svenska besvärjelser finns uttrycket "Dra åt Blåkulla"/ "Dra åt fanders".

Genom att häxorna fick övertaga trollens och demonernas funktioner på medeltiden, så har de även fått överta deras mötesplats - Blåkulla - bergen långt bort. Deras herre är den onde, satan själv, och han vistas där långt bort "åt fanders"...

Spegling i svarta vattnet... Hu!

Egentligen kan vi finna dessa besvärjelser ännu längre tillbaka i tiden. I en urgammal typ av besvärjelser från det gamla Babylonien drevs demoner och skadliga makter ut ur människan, eller husdjuren, och förvisades bort till avlägsna naturföremål. Där kunde de inte längre göra någon skada.

Detta finns kvar i Nya Testamentet när Jesus möter en besatt man som bor på en kyrkogård, olycklig, oklädd och galen. Kampen mot ondskan är svår, men demonerna vet att Jesus är deras överman. Det finns mycket mer att säga om det, men jag nöjer mig med att citera den dialog som Lukas bevarat för eftervärlden.
Då den demonbesatte mannen fick syn på Jesus började han skrika:

Legion - de är många, de djävlarna!

- VAD HAR DU MED MIG ATT GÖRA, JESUS, DU DEN HÖGSTE GUDENS SON?
JAG BER DIG, PLÅGA MIG INTE.

JESUS HADE NÄMLIGEN BETT DEN ORENE ANDEN ATT FARA UT UR MANNEN.

JESUS FRÅGADE HONOM:
- VAD ÄR DITT NAMN?
HAN SVARADE:
- LEGION, FÖR MÅNGA DEMONER HADE FARIT IN I HONOM.
OCH DE BAD JESUS ATT HAN INTE SKULLE BEFALLA DEM ATT FARA NED I AVGRUNDEN.

NU GICK DÄR EN STOR SVINHJORD OCH BETADE PÅ BERGET, OCH DEMONERNA BAD HONOM ATT FÅ FARA IN I SVINEN, OCH DET TILLÄT HAN.

DÅ FOR DEMONERNA UT UR MANNEN OCH IN I SVINEN, OCH HJORDEN RUSADE UTFÖR BRANTEN OCH NED I SJÖN OCH DRUNKNADE.
Lukas 8:26-39.

Läs vidare den dramatiska händelsen vad som hände sedan!

Stackars svin.

Sölvesborgsbrons bågar välvde sig över mig. Nej, detta är inte Blåkulla, detta är en ovanligt vacker och intelligent design, ett stycke arkitektur över en havsvik som smakar himmelrik.

Det här med häxor kräver också en kommentar.

Det första jag vill säga är att starka kvinnor aldrig har varit populära bland män och avundsjuka kvinnosystrar. Men när man är sjuk eller behöver råd, då passar det att komma till dessa starka, kunniga och intuitivt mycket rika kvinnor.

Om 1500-talets nervösa män, både i samhälle och kyrka, hade haft vett att se dessa duktiga kvinnor som en del av gemenskapen, då hade de inte uppviglat till den galna masspsykos som varade i flera hundra år och som ledde till de grymmaste häxprocesser.
Skäms på er! Till Blåkulla med er, alla rädda och maktgalna män.

Men kvinnorna må stanna i byn, till hjälp för den som behöver.

Vissa får gå, andra får stanna.

Det andra jag vill säga är att de kvinnor som idag kallar sig häxor, varav jag träffat EN på vikingamarknaden i Gudahagen, de slår ofta hårt mot kyrkan och kristna dogmer. Istället hyllar de naturen och tillber dess krafter.
Så trist.
De kan inte mäta sig med Jesus Kristus vad gäller den värsta av ondska och besättelse... och det finns en mycket större styrka i att tillbe Skaparen själv, än bara det skapade. 

Vikingamarknaden i Näsum, Gudahagen.

Nåväl, på vår svenska karta finns det två orter som bär namnet Blåkulla, och den ena ligger i Bohuslän vid Marstrand i Solberga socken, och den andra - "Blå Jungfrun" - ligger i Kalmarsund i Sankta Annas skärgård.
Dit ska vi inte.

Och jag önskar att vi slutade klä ut barnen till påskkärringar! 
För vad är det vi hyllar? Gammal medeltida hednisk skrock? Negativ kvinnosyn? Eller en positiv kvinnosyn? 
Hyllar vi att det finns en plats där satan väntar på sina anhängare, för att där ha samlag så det ryker??
Men det berättar man inte på Fritids... Blåkullafärderna har gjort sitt och alla kvastar kan stå kvar. Det räcker att gå ut och sopa bort gruset från cykelbanorna...

Blå, blåare, blåast.

Bakom mig slöt sig de blå valven och påskmånen doldes helt av moln. 
Jag gick hemåt, men det kändes som om jag hade varit mycket långt borta, ja ända ned i medeltiden och lite till. 
Och vid barnens lekplats stod en övergiven liten leksaksgris och påminde om vad som hände med mannen som var besatt av en mängd demoner - de for in i svinen.

Men du är god att äta!

Lek inte med de mörka krafterna. Ta Jesus på allvar. Påsktiden förändrar hela tillvaron!
Det går från mörker till ljus och brons valv blir hoppets bågar, för mig. 
Och jag hisnar.

De blåaste hälsningar från Helene Sture Brofelt,

- en stark kvinna, ja, en ickehäxa som vandrar på broar och driver bort demoner medan jag lyfter ögat mot himmelen.

Herren välsigne oss och bevare oss.






söndag 24 mars 2024

UPPHÖJD och FÖRAKTAD

Genomskådad?

Först var allt så bra. Man var framgångsrik och lyckades med allt. Ryktet spred sig. Folk blev intresserade, ville hänga med en och få lite glans av en.
Man blev upphöjd, beundrad ja nästan dyrkad.

Som en halvgud!
Godheten personifierad.

Men sen hände något. Det var ett litet, litet misstag. Men det räckte. Ett ord som flög iväg, en attityd som slog fel, ja ett felbeslut som inte tolererades.
Ett annat rykte tog fart. Att man var en svikare, någon som utnyttjade andra och som alla nu började undvika.
Man blev nedplockad, uthängd, ja förnedrad.

Som knappt mänsklig.
Ondskan personifierad.

Varför skall jag upphöja dig?

Så håller vi på. Vi lyfter upp varann och slår ned varann. Vi sätter gloria runt huvudet, men i nästa ögonblick trycker vi ned en törnekrans över samma huvud. Och spottar.

Jag älskar dig! Jag hatar dig!!

Det är Palmsöndag och det jag skriver kunde vara ett urklipp ur en kvällstidning med ett kändisporträtt. Eller en egen upplevelse från arbetslivet eller en familjesituation
Det kan också vara några rader ur evangeliet...

Ena stunden får Jesus höra glädjerop och folk lägger sina mantlar på vägen där han rider fram, och bryter palmkvistar för att hylla honom som sin konung.

Nästa stund, några dagar senare, skallar ropen på korsfäst, korsfäst honom!

Är det samma människor som bytt åsikt? Eller är det andra som nu hörs ropa högre?

Bananplantans stjärtstam.

På en arbetsplats kan det vara en person som äntligen våga säga hur usla arbetsförhållanden är. 
Av de förtryckta kommer då berömmet och hyllningarna.
Men när den sanningen når ledningen, då kommer härskartekniken och ifrågasättandet, där sanningen inte alls står högt i kurs.

Eller i en relation där personen blir smickrad och får höra de vackraste kärleksord, för att i nästa stund bli osynliggjord med krav att nu gör du som jag säger. Annars... lämnar jag dig.
Först vald. Sedan bortvald.

Palmsöndagen. Inridningsdagen. Vifta-med-gröna-blad-helgen.
Eller som den okunnige kyrkobesökaren sa:
- Psalmsöndagen...

... till skillnad från andra söndagar då man - också sjunger psalmer...? 
Förvirrat.

Fjäsksöndagen. Avundsjuka helgdagen. Smida-onda-planer-dagen.

Palmfrukter.

Jag läser i Matteus evangelium hur Jesus rider in i Jerusalem på en åsna. Nu är det en stor mur uppbyggd för att hindra terrorister att komma in. Murar mot hat. Tunnlar för anfall. 
Försvar mot anfall. Sanning mot lögn.

Vad gjorde Jesus då? Vad skulle han göra idag?

JESUS GICK IN I TEMPLET OCH DREV UT ALLA SOM SÅLDE OCH KÖPTE DÄR OCH HAN SADE TILL DEM:
-  DET STÅR SKRIVET: MITT HUS SKALL VARA ETT BÖNEHUS, MEN NI GÖR DET TILL ETT RÖVARNÄSTE!
Matt 21:13.

Jesus är vägen, sanningen och livet.
Överallt dit han kommer möter han de statiska reglerna, lögnerna och döden.
Han driver ut dem som köpslår med livet, med nåden och med att få vara tillhörig.

Ut med er!

Sprängkraft.

Jesus kommer in i sammanträdesrummet och slår undan chefens policydokument och uppmanar honom till att säga namnet på alla anställda - Känner du ditt folk? Vet du hur de har det??

Jesus sätter sig vid köksbordet och följer samtalet där tonåringarna visar förakt för sina föräldrar och där de vuxna inte kan kommunicera, bara hota.

Jesus lyssnar vid sängkanten till paret som inte längre vågar prata med varann, i rädsla för att den andre skall bli arg och låsa sig. Den tigande tystnaden som får relationen att förtvina.

BLINDA OCH LYTTA KOM FRAM TILL HONOM I TEMPLET, OCH HAN BOTADE DEM.
Matt 21:14.

Sanningar.

De blinda ledarna längtade efter att slippa ljuga för att de ekonomiska rapporterna skulle gå ihop.
De döva familjemedlemmarna längtade efter att någon skulle börja lyssna och förstå.
Och det lytta och halta paret som inte längre andades i takt, längtande tillbaka till den första tiden då de såg varandra djupt i ögonen.

Ställd på piedestal och sedan nedputtad.
Upphöjd och föraktad.

Gloria och törnekrona.

Man blir galen!

Kan Jesus verkligen bota alla dessa? Hur går det till?

Törnekronan.

Människor låser varandra, men Guds kärlek låser upp, inifrån.
Något större måste till. 
De egna tafatta försöken når inte fram.
Eller något mycket mindre - ett barn som inte vet vad prestige är.

NÄR ÖVERSTEPRÄSTERNA OCH DE SKRIFTLÄRDA SÅG ALLT DET MÄRKLIGA JESUS GJORDE OCH HÖRDE HUR BARNEN ROPADE I TEMPLET "HOSIANNA DAVIDS SON!" BLEV DE FÖRARGADE OCH SADE TILL HONOM:

- HÖR DU VAD DE SÄGER?
JESUS SVARADE:
- JA, HAR NI ALDRIG LÄST ORDEN "Av barns och spädbarns rop har du gjort till en lovsång åt dig"?

SEDAN LÄMNADE HAN DEM OCH GICK UT UR STADEN.
Matt 21:15.

Hör ni inte? Ser ni inte?

När vi lyfter upp varandra till hyllade halvgudar, då blir vi omänskliga.
När vi slår ned varandra i förtryck, då blir vi också omänskliga.

Varför förstår vi inte vad det innebär att vara människa, på gott och ont?

Jesus visar oss vår plats, och tar barnen till hjälp.
De små barnen är fulla av glädje utan baktankar. De har ännu inte lärt sig förtrycka, tjäna pengar eller förakta den som är annorlunda.
Barn är barn. 
Och djupt mänskliga.

Barn gråter, barn är hungriga, barn är trötta. Men de vuxna är bara irriterade.

De vuxna bara står där.

Du som är blind - vill du bli seende?
Orkar du se hur tillvaron ser ut, från Guds perspektiv?
Vågar vi se oss själva, med Guds ögon?

Du som är döv - vill du på allvar höra vad som sägs?
Tåler du sanningen, om den sägs snällt?
Vågar du höra hur illa det är ställt med vår själ och vår oförmåga att göra det goda?

Du som är halt och lytt - vill du på riktigt börja gå igen? Ta ett danssteg med din livskamrat?
Vågar du ta din plats bland andra människor, varken mer eller mindre?
Vill du gå dit Gud sänder dig?

Herren vill varken ha syndabockar eller helgon.

Han vill ha människor som förstår sina gränser, erkänner sina fel och säger förlåt. Han vill att vi skall vara barmhärtiga mot varandra. Och mot oss själva.

Var barmhärtig.

Så klev Jesus av åsnan, ledde den tillbaka till Betania, samlade ihop palmkvistarna och vek ihop allas mantlar. 
Med barnens kärleksord i hjärtat började han förklara för de vuxna att nu var stunden kommen, då han skulle gå in i det stora lidandet. För vår skull. Inte för barnens - de tillhör redan himmelriket.

Jesus är Mänskosonen som bär både glorian och törnekronan. Han är föraktad, och sedan upphöjd i evigheters evighet av Gud Fader själv, långt bort från våra piedestaler och falska fjäsk.

Herre Jesus Kristus,
- kom in på våra arbetsplatser, sitt vid våra köksbord och var hos oss på sängkanten.
Lär oss här på jorden att tycka om varann.
Låt oss få en framtid, skyddad av din hand. 
Amen.

Jesus rider in. Eller rider bort?


Vem var det som sjöng "I am nor a sinner, nor a saint" - Jag är varken syndare eller helgon?
Sanningen är ju den att vi är både ock - både syndare och förlåtna!

Föraktet utplånas av Guds kärlek och vi upphöjs från de djupa hålen.
Kan vi hållas oss på en mänsklig nivå nu?

Åsnehälsningar från Helene F Sturefelt,

- som inspirerades av en predikan på Palmsöndagen,
- och som fotograferade palmer i Marbella i Spanien.

Mitt i prick.





onsdag 20 mars 2024

FASTETIDEN ÄR SÅ SVÅR

Fastetidens violetta färg.

- Jesus för världen givit sitt liv, öppnade ögon Herre mig giv.
- Han gick den svåra vägen, han gick med sina vänner som skulle svika honom snart...
- Jesus, djupa såren dina, dina kval och bittra död, som för min skull du fick lida...

Fastetidens tunga psalmer om lidande kommer mig för nära i år. Jag orkar inte sjunga med. Vad är det som händer?
Jag skall dela några tankar, både det fina med vår kristna fastetid, och det tunga.

Vi börjar med det som är bra.

Ser du den hela blomman eller den avbrutna knoppen?

När Fastlagssöndagen kommer, då börjar en ny fas av vintern och av kyrkoåret.
Naturen är brunare än någonsin och alla träd och buskar ser helt livlösa ut. Visserligen börjar ljuset återvända, men det är långt kvar till våren.

Förr lärde vi oss samla in pengar till Lutherhjälpen, med hjälp av den lila lilla bössan, minns du den?
Både jag och våra barn fick en god rutin att ge till hjälpbehövande, och lärde oss att avstå lite av vårt överflöd.
Detta givande har sedan suttit i, så att resten av året också har fått ett självklart givande till olika ändamål.

Tack, fastetiden!

Mest brunt. Men ändå lite hoppfullt.

Jag har också lärt mig uppskatta färgen lila... Den violetta färgen är symbol för rannsakan och bot. 
Försiktigt tittar de lila krokusen upp ur torra gräsmattor och påminner om kyrkoåret - fastetid.

Det fina med dessa sex veckors fastetid i kyrkan är att svårmodet och lidandet blir synligt. Det är liksom tillåtet att vara nedstämd... Kyrkans tradition uppmanar inte till konstant glättighet... Vi har en annan typ av glädje - en djup allvarsglädje som finns med hela tiden.

Men när man, som sagt, sjunger alla dessa kvalfyllda psalmer då berörs ens eget inre.
Det är en dubbel vandring - både med Jesus på väg till Golgata kors, och den egna livsvandringen med sina problem.

     SE, VI GÅR UPP TILL JERUSALEM, 
     VEM GÅR ATT MED HERREN VAKA?
     OCH SÅSOM VÅR HIMMELSKE FADER VILL
     DEN SMÄRTFYLLDA KALKEN SMAKA?
     Sv Ps 135:2.

Dagens Jerusalem. Skydd mot terrorism, men...

Egentligen handlar det inte alls om att avstå från mat och annat gott, det är inte så svårt! Utan det riktigt svåra är att följa Jesus... att älska honom så mycket att vi går med honom mot det lidande som skall bryta dödens förbannelse.

Det!! Det är DET som är stort! Det är den vandringen med Jesus som är fastetidens innersta kärna!!

I morse gick jag till morgonmässan. I vår gamla medeltida kyrka hänger Jesus blodig på ett kors, rakt ovanför våra huvuden. Det är makabert. Tänk om blodet droppar ned på oss...! Ja, det är ju det det gör!
Men inte träsnidarens målarfärgsblod utan det symboliskt riktiga blodet, det som fångas upp i nattvardskalken och utgör hela försoningsliturgin:

Blöder blodig...

    LIKASÅ TOG HAN KALKEN, TACKADE OCH GAV ÅT LÄRJUNGARNA 
    OCH SADE:
    - DRICK AV DEN ALLA. DENNA KALK ÄR DET NYA FÖRBUNDET 
    GENOM MITT BLOD, 
    SOM  BLIR UTGJUTET FÖR MÅNGA, 
    TILL SYNDERNAS FÖRLÅTELSE...

Detta är så stort och fantastiskt! Jag är impregnerad av Guds kärlek, Jesu offerdöd och uppståndelse.
Men det finns en gräns hur mycket man orkar vara nära denna händelse utan att bli förhärdad.

Nu kommer baksidan av fastetiden, för mig.

Törnekrans av fjädrar.

I tider av yttre svårigheter, såsom krig och konflikter - Rysslands anfallskrig av Ukraina och den palestinska attacken på Israel - så har vi nog med blodigheter och ångest i nyhetsrapporteringen.

Klimathoten sänker oss ytterligare. 
Och på den lokala nivån kan var och en fylla i sina bekymmer. 
Jag plågas ju ofta av alla dessa trädfällningar som förfular och förbrunar städerna, och all den aningslösa bebyggelsen av fin åkermark.

Bönekort, NOREA, Women of Hope.

De egna personliga bördorna lämnar jag till dagboken, men när man då under dessa veckor kommer till kyrkan för att söka styrka och tröst, då blir det för svårt för mig när jag måste höra:

- För att du lydde fram till det yttersta, döden på korset, vet vid vad seger, vet vi vad väldighet är. För att du nedsteg hit till de plågade... ja, även till mig, tusen tack, men jag orkar inte fokusera på detta just nu!

- Dig vi lovsjunger ärar, Jesus de fattigas konung, går mot lidandet, döden, tralala, går mot uppståndelsen, ljuset tralala, träden, stenarna sjunger - det är bra! - jorden och himlen dig prisar tralala...

- O, huvud blodigt sårat, av hån och smälek böjt...

Nej, jag klarar inte mer!

Va?? Nej, hoppa inte ned! DU får inte svika ditt uppdrag!

Den sekulariserade världen utanför kyrkan leker Melodifestival istället, och det är glitter och glam. Konstrasterna kan inte bli större. 
Min brandgula fjäderboa, från deltagandet av en av deltävlingarna i Kristianstad för några år sedan, står i bjär kontrast till de lila fjädrarna i mitt fastlagsris....

Dock, i förra veckan skrev jag om Danne Saucedos bidrag "Happy that you found me", som är så nära en uppmuntrande psalm man kan komma, i Melodifestivalsammanhang. Han sjunger ju om himlen...

Läs mer här:

Orange kontra lila.

Så, hur ska jag göra för att så ut med allt svårmod i fastetid?

Jag fortsätter med mitt givande till goda ändamål, jag äter min mat med tacksamhet och jag räcker ut min hand till den som behöver.

På avstånd följer jag Jesus på lidandesvandringen till Golgata, jag ska försöka stå ut under Långfredagen, som är en oerhört stor högtidsdag, men fokus måste ligga på LIVET, på uppståndelsen, på hoppet att friden skall segra i relationerna och freden mellan nationerna.

Frid och fred. Shalom till alla.

Trots allt så firar vi ju denna tid med facit i hand... vi vet ju hur det slutar - att Jesus vinner seger!

Sammanfattningsvis:

* fastetiden kan hjälpa den som förnekar lidandet att få ord för det svåra. Det är bra.
* men fastetiden kan vara för svår för den som levt i stort mörker, då kan man dras ned i missmod och depression. Det är inte bra.

Låt oss därför hjälpas åt med balansgången. Kyrkoåret är fantastiskt, men vissa av oss får leta upp de gula och vita krokusarna och hoppa över de mörkvioletta...

      Tack, Jesus, för att Du har gjort allt för oss.
      Amen.

Försoningens vita färg.

Knallgula hälsningar från Helene F Sturefelt, 

- påskfirare i fastetid,
- som fotograferade i Hoglands park, en sällsynt solig dag i Karlskrona,
- samt med en Melodikryssbricka som vinst här om dagen!
Mer om det i ett annat inlägg.

P.S. Bilden där Jesus flyger ned från korset har jag lånat från Instagram.

Jag och mitt hus vill tjäna Herren.




 

söndag 17 mars 2024

PAULUS OCH MARIA

Ett släckt hjärta.

Den här mannen var plikttrogen och nitisk. Inga fel slank mellan hans fingrar. Hans vänner respekterade honom, och hans fiender fruktade honom.
Rätt och rättvisa var hans patos, driven av en helig gudstro som övertygade honom att han gjorde rätt då han förföljde de oliktänkande. Med lätthet kastade han de feltroende i fängelse, glad över sin makt som rensade upp.

Vad handlar detta om? Vem är personen?
Din fantasi har säkert redan satt igång tankarna, för detta stämmer in alldeles för ofta på personer som har makt i de samhällskroppar som saknar kärlek.

Personen är Paulus.

Tiden rinner ut.

Vi har varit på gudstjänst i Lerbergets kyrka, EFS, strax utanför Höganäs, och hört en mycket god predikan som jag här tänker återge efter mitt huvud. 
Dessutom översköljdes vi av Vokalensemblens körsång där Mariasångerna på Jungfru Marie Bebådelses Dag fick mina ögon att tåras av deras innerlighet.

Prästen valde att predika över episteltexten, vilket inte är så vanligt denna dag.
Mörker och ljus krockar. Plikttrohet får möta barmhärtighet.

Mänskosläktet är inget trevligt släkte. Vi samlar på oss så mycket skuld, sa prästen, att den till slut vill kväva oss.
Vi tror att vi gör rätt, men det blir fel.

Utgångspunkten är dessa starka ord:

SÅ BLIR DET ALLTSÅ INGEN FÄLLANDE DOM FÖR DEM SOM TILLHÖR KRISTUS JESUS.
Romarbrevet 8:1.

Den stora skillnaden.

Paulus hette från början Saul. Han gjorde sig stor ville åtnjuta gott anseende. Men i Guds ögon var han liten. Det var han som förföljde de kristna den första tiden efter det att Jesus hade dött och uppstått. 
Ingen fick häda Gud och tala om Jesus på det viset!

Jag satt och tänkte på religionsdialogen med muslimerna. De säger något liknande:
- Gud kan inte komma oss nära. 
- Vi kan inte vara personliga med Gud.
- Gud kan inte bli en av oss och absolut inte ha "en son"!

Saul, som ännu rasade av mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen för att få med sig ett brev till synagogorna i Damaskus. Om han fann några som tillhörde Vägen (alltså var kristna) så skulle han få fängsla dem i Jerusalem. 
Läs mer i Apostlagärningarna kapitel 8 och 9.

På väg från Damaskus blev Saul plötsligt slagen med blindhet. I tre dagar kunde han inte se annat än mörker. Han blev tvungen att vända sin blick in mot sig själv. Och där fann han ett ännu större mörker i sin själ.

Det blev mörkt. Synda-mörkt.

I tre dagar.

Även Jona var i mörker i tre dagar, i valfiskens buk. Saul var blind i tre dagar. Jesus var i dödsriket i tre dagar.
Det är något med TRE som är viktigt för Gud. Livet är på Guds villkor...
Det tar tid att se och upptäcka sin synd. Det tar tid att dö bort från sitt Ego. Det tar tid att uppstå igen.

Saul hade bländats av Guds eget ljus, där Jesus frågade honom varför han förföljde honom.
Saul frågade honom:
- Vem är du?
Men Jesus svarade inget annat än att Saul skulle gå in i staden och där få veta mer vad han skulle göra.

Ingen anklagelse, ingen kritik, ingen fördömelse. Bara:
- Gå!

Sauls ögon öppnades och han lät då genast döpa sig. Sedan fick han namnet "den lille" - Paulus - och är kristendomens absolut största teolog, med alla de brev han skrev om Jesus och det kristna livet, samlade i Nya Testamentet.

Ett tänt hjärta.

Prästen sa att vi människor samlar på oss så mycket skuld att vi knappt kan gå upprätta.
Vad gör Gud då?
Herren är ingen förtryckare, utan en älskande Fader!

TY DEN ANDLIGA LAG SOM GÄLLER FÖR LIVET I KRISTUS JESUS HAR GJORT MIG FRI FRÅN SYNDENS OCH DÖDENS LAG.
Romarbrevet 8:2.

Gud kan inte i sin kärlek låta vår skuld stå hindrande i vägen. Herren klarar inte att se sin mänsklighet gå under. Gud måste hitta en lösning på skuldproblemet som vi orsakar. Kärleken är så stark.

Det är här jungfru Maria kommer in.

Hon blir havande genom helig Ande och Gud tänder livet under hennes hjärta. Livet blir till i moderns livmoder. Maria blir moder åt det liv som aldrig kan dö... 
Mina tankar lekte med orden och jag kom ihåg ett färgat glasfönster i Taizé, som många sett, där Jesus som foster i hennes mage vinkar till sin kusin Johannes Döparen i Elisabets mage:

Två kvinnor, två foster.

Gud är med oss. Gud kommer "inifrån" med det oförstörbara livet som är i Jesus Kristus.

Paulus formulerar sin stora upptäckt så här:

DÅ GUD LÄT SIN EGEN SON BLI LIK EN SYNDFULL MÄNNISKA, SÄNDE HAN HONOM SOM ETT SYNDOFFER, OCH DÖMDE SYNDEN I MÄNNISKAN.
Romarbrevet 8:3.

Vi som inte har med offrande att göra till vardags, kan ha svårt att förstå detta. Men om vi tänker på en domstol där den skyldige blir fri då någon annan tar hans straff, då börjar vi förstå...

Jesus löser skulden, och människan går fri.

Friheten bubblar fram!

Detta hade Paulus förföljt...! Men efter sin blindhet blev han född på nytt och var helt förvandlad.
Det står i Apostlagärningarna så här:

HAR INTE HAN KOMMIT FÖR ATT GRIPA DE SOM FÖLJER "VÄGEN" OCH STÄLLA DEM INFÖR ÖVERSTEPRÄSTERNA?

MEN SAUL (PAULUS) UPPTRÄDDE MED ALLT STÖRRE KRAFT OCH GJORDE JUDARNA I DAMASKUS SVARSLÖSA NÄR HAN BEVISADE ATT JESUS ÄR MESSIAS.
Apg 9:22.

Så lyder det heliga evangeliet!
Lovad vare du, Kristus!

Inget offeraltare.

Sedan blev det prinsesstårta i församlingssalen och många goda samtal tog fart.
Ute lyste mars-solen och väcker nu sakta alla livsandar i oss. Vi vill ha liv! Vill vill leva!

Det får vi.

Tack gode Gud att vi inte behöver göra oss märkvärdiga och ta din roll som domare över varandra. 
Tack för att vi inte behöver växa uppåt, utan nedåt, och bli allt mer sanna.

Jesus, tack för att Du tänder vårt släckta hjärta.
Hjälp oss att göra som Maria; bära Dig ut i världen.
Amen.

Vi har gått ut i världen.

Paulinska Maria-hälsningar från

Helene F Sturefelt, V.D.M.

- med tack till Joel Jardbo för inspiration,
- och tack till församlingen i Lerbergets EFS, som skapar så mycket glädje och tro!

Syster Gunillas lampa. Genomlyst!




tisdag 12 mars 2024

HAPPY THAT YOU FOUND ME

Vem kommer gående ur himlen?

- Mamma, sjunger Danny om himlen? 
- Det ser ut som när Jesus kommer...

Barnen tittar på Melodifestivalen med de vuxna, och de stora existentiella frågorna tar plötsligt plats.
Låt nummer tolv (nr i sex i deltävlingen) i finaltävlingen hette "So happy that you found me". Danny Saucedo är inte med för att tävla och vinna, han har redan vunnit något större - kärleken och ett barn som är på väg.
Så han berättar att han är med bara för att det är så roligt!

Happy that you found me.

Men nu tänker jag pröva barnens känsliga sinne och se om texten inte handlar om himlen i alla fall...
Text och musik är skriven av Kristoffer Fogelmark, John Martin, Michel Zitron och Danny själv.

Jag vet ju inte vad de menar med texten eller vad den handlar om, inte heller vad bakgrunden är, men jag försöker göra en enkel översättning.

I USED TO THINK ABOUT HOW I GET OLD
I USED TO WORRY ABOUT THE THINGS I OWNED
A PICTURE OF A PICTURE DOESN'T MATTER ANYMORE

I NEVER LISTEN TO THAT INNER VOICE
I WAS TOO BUSY FILLING EVERY VOID
THAT PICTURE KEEPS ON FADING
AND THEY CAN'T HURT YOU ANYMORE

Jag brukade tänka på hur jag blir gammal. Jag oroade mig för alla saker jag ägde. 
Men den bilden av bilden betyder inget längre.

Jag lyssnade aldrig på den inre rösten. Jag var alltför upptagen att fylla tomrum.
Men den bilden bleknar alltmer och de kan inte skada dig mer.

Den gamla bilden bleknar.


WE'RE HEADING FOR THE SUN
OUR DAYS HAVE JUST BEGUN
AND NOW I'LL NEVER LET YOU GO.

Solen är vårt mål. Våra dagar har just börjat och nu kommer jag aldrig att låta dig försvinna.
Jag är så lycklig att du har funnit mig!
Nu är himlen alldeles runtomkring mig.

I'M SO HAPPY THAT YOU FOUND ME
NOW HEAVEN IS ALL AROUND ME

We are heading for the sun.


JUST WHEN I TOUGHT I WAS LOST
I'M SO HAPPY THAT YOU FOUND ME
I WAS HIDING IN A DARK PLACE
NOW HEAVEN IS ALL AROUND ME 
NOW WE WILL NEVER BE ALONE

Just när jag trodde att jag var förlorad, så fann du mig. Jag gömde mig på en mörk plats, men nu är himlen alldeles runt omkring mig!
Nu ska vi aldrig mer vara ensamma.

Jag gömde mig på en mörk plats.

I WAS DRIVING DOWN A LONELY ROAD
WITH ARTIFICIEL MIRACLES
I THOUGHT I COULD WALK ON WATER
BUT KEPT SINKING LIKE A STONE

Jag körde längs en övergiven väg, med konstgjorda mirakler. Jag trodde att jag kunde gå på vatten, men jag fortsatte sjunka som en sten.

Sjönk som en sten.

WE'RE HEADING FOR THE SUN
OUR DAYS HAVE JUST BEGUN
AND NOW I'LL NEVER LET YOU GO.

Vi har solen i sikte, våra dagar har just börjat och nu skall jag aldrig låta dig gå!
Jag är så lycklig att du har funnit mig!
Himlen är alldeles runt omkring mig.

I'M SO HAPPY THAT YOU FOUND ME
NOW HEAVEN IS ALL AROUND ME

Himlen är runt mig!

Ja visst handlar Dannys sång om himlen!
Men frågan är om den handlar om Gud också... eller om det bara är en kärlekssång...?

Vi svenskar är ju så rädda för religion att vi helst inte vill nämna det. Men det går bra om tron är förklädd, vi kan lyssna mellan raderna och liksom kika på en hemlighet...

Nu tar schlager-teologer över, följ med!

Sången handlar om en person som äntligen börjar reflektera över sitt liv. Tidigare oroade han sig för att åldras och månade mest om sina prylar. Han lyssnade aldrig på den inre rösten utan hade fullt upp med att fylla livets tomrum för att mota bort meningslösheten.

Nu brister glädjen fram.

Men den bilden av livet bleknar allt mer. 
Något har hänt, något händer med honom. Någon finner honom, han är funnen och glädjen och lyckan bara bubblar ur honom!

Det är så många beskriver det, att komma till tro.
- Jag är inte längre en sökare, jag har funnit Gud, eller ännu tydligare: Gud har funnit mig!

- Jag gömde mig i mörkret, och just när jag trodde att jag var förlorad då fann Jesus mig! 
- Jag är frälst! Befriad från alla rädslor och allt som bundit mig! Befriad!

I denna gudomliga befrielse från mörkret ser han nu himlen öppna sig.
I dansens koreografi går Danny uppför en trappa och porten till himlen faller bakåt och vägen är öppen.

Går upp mot himlaporten!?

Nu vågar han erkänna hur han kört omkring på övergivna gator och lekt med artificiell intelligens, trott sig vara odödlig och liksom "gått på vattnet" - men han var inte Petrus och han såg inte Jesus då. Därför sjönk han, som han alltid gjort... då han varit på fel väg.

Men nu har han solen i sikte, för han är funnen, funnen av kärleken, men mer än så - funnen av Gud själv.
När detta största i livet har skett, då vill man aldrig någonsin släppa honom som funnit mig. Nu börjar våra dagar tillsammans, vi är aldrig ensamma mer. Himmelen har landat och är runt omkring oss.

Hurra och amen!

Porten öppnas.

Denna sång hade världen behövt höra. Europa, din nöd är en andlig nöd.
Den meningslöshet som griper omkring sig, orsakas av en livssyn som är utan Gud.
Men vi håller på att bli återfunna!

Och alla konflikter har också sina rötter i en gudlös oförsonlighet, i en upproriskhet och stolthet att vilja bestämma allt själv och att avsätta moralen så att  det egna nöjet gynnas mest. Men det blir inte välsignat.

Vem vågar komma till "lilla Palestinien"?

Tänka sig att en enkel liten melodifestivallåt plötsligt kan sätta igång så många tankar!
Naturligtvis fick Danny min röst och mitt hjärta.

Och barnen hade rätt - visst handlar sången om himlen, där vi ordlöst längtar efter att få bli funna... av en kärleksfull Fader i himlen.

Lyckliga hälsningar från 

Helene Sture Melodifelt, 

- en himmelslängtare och melodifestivalsjungare!


En sång om himlen.