Fastetidens violetta färg.
- Jesus för världen givit sitt liv, öppnade ögon Herre mig giv.
- Han gick den svåra vägen, han gick med sina vänner som skulle svika honom snart...
- Jesus, djupa såren dina, dina kval och bittra död, som för min skull du fick lida...
- Jesus, djupa såren dina, dina kval och bittra död, som för min skull du fick lida...
Fastetidens tunga psalmer om lidande kommer mig för nära i år. Jag orkar inte sjunga med. Vad är det som händer?
Jag skall dela några tankar, både det fina med vår kristna fastetid, och det tunga.
Vi börjar med det som är bra.
Ser du den hela blomman eller den avbrutna knoppen?
När Fastlagssöndagen kommer, då börjar en ny fas av vintern och av kyrkoåret.
Naturen är brunare än någonsin och alla träd och buskar ser helt livlösa ut. Visserligen börjar ljuset återvända, men det är långt kvar till våren.
Förr lärde vi oss samla in pengar till Lutherhjälpen, med hjälp av den lila lilla bössan, minns du den?
Både jag och våra barn fick en god rutin att ge till hjälpbehövande, och lärde oss att avstå lite av vårt överflöd.
Detta givande har sedan suttit i, så att resten av året också har fått ett självklart givande till olika ändamål.
Tack, fastetiden!
Mest brunt. Men ändå lite hoppfullt.
Jag har också lärt mig uppskatta färgen lila... Den violetta färgen är symbol för rannsakan och bot.
Försiktigt tittar de lila krokusen upp ur torra gräsmattor och påminner om kyrkoåret - fastetid.
Det fina med dessa sex veckors fastetid i kyrkan är att svårmodet och lidandet blir synligt. Det är liksom tillåtet att vara nedstämd... Kyrkans tradition uppmanar inte till konstant glättighet... Vi har en annan typ av glädje - en djup allvarsglädje som finns med hela tiden.
Men när man, som sagt, sjunger alla dessa kvalfyllda psalmer då berörs ens eget inre.
Det är en dubbel vandring - både med Jesus på väg till Golgata kors, och den egna livsvandringen med sina problem.
SE, VI GÅR UPP TILL JERUSALEM,
VEM GÅR ATT MED HERREN VAKA?
OCH SÅSOM VÅR HIMMELSKE FADER VILL
DEN SMÄRTFYLLDA KALKEN SMAKA?
Sv Ps 135:2.
Dagens Jerusalem. Skydd mot terrorism, men...
Egentligen handlar det inte alls om att avstå från mat och annat gott, det är inte så svårt! Utan det riktigt svåra är att följa Jesus... att älska honom så mycket att vi går med honom mot det lidande som skall bryta dödens förbannelse.
Det!! Det är DET som är stort! Det är den vandringen med Jesus som är fastetidens innersta kärna!!
I morse gick jag till morgonmässan. I vår gamla medeltida kyrka hänger Jesus blodig på ett kors, rakt ovanför våra huvuden. Det är makabert. Tänk om blodet droppar ned på oss...! Ja, det är ju det det gör!
Men inte träsnidarens målarfärgsblod utan det symboliskt riktiga blodet, det som fångas upp i nattvardskalken och utgör hela försoningsliturgin:
Blöder blodig...
LIKASÅ TOG HAN KALKEN, TACKADE OCH GAV ÅT LÄRJUNGARNA
OCH SADE:
- DRICK AV DEN ALLA. DENNA KALK ÄR DET NYA FÖRBUNDET
GENOM MITT BLOD,
SOM BLIR UTGJUTET FÖR MÅNGA,
TILL SYNDERNAS FÖRLÅTELSE...
Detta är så stort och fantastiskt! Jag är impregnerad av Guds kärlek, Jesu offerdöd och uppståndelse.
Men det finns en gräns hur mycket man orkar vara nära denna händelse utan att bli förhärdad.
Nu kommer baksidan av fastetiden, för mig.
Törnekrans av fjädrar.
I tider av yttre svårigheter, såsom krig och konflikter - Rysslands anfallskrig av Ukraina och den palestinska attacken på Israel - så har vi nog med blodigheter och ångest i nyhetsrapporteringen.
Klimathoten sänker oss ytterligare.
Och på den lokala nivån kan var och en fylla i sina bekymmer.
Jag plågas ju ofta av alla dessa trädfällningar som förfular och förbrunar städerna, och all den aningslösa bebyggelsen av fin åkermark.
Bönekort, NOREA, Women of Hope.
De egna personliga bördorna lämnar jag till dagboken, men när man då under dessa veckor kommer till kyrkan för att söka styrka och tröst, då blir det för svårt för mig när jag måste höra:
- För att du lydde fram till det yttersta, döden på korset, vet vid vad seger, vet vi vad väldighet är. För att du nedsteg hit till de plågade... ja, även till mig, tusen tack, men jag orkar inte fokusera på detta just nu!
- Dig vi lovsjunger ärar, Jesus de fattigas konung, går mot lidandet, döden, tralala, går mot uppståndelsen, ljuset tralala, träden, stenarna sjunger - det är bra! - jorden och himlen dig prisar tralala...
- O, huvud blodigt sårat, av hån och smälek böjt...
Nej, jag klarar inte mer!
Va?? Nej, hoppa inte ned! DU får inte svika ditt uppdrag!
Den sekulariserade världen utanför kyrkan leker Melodifestival istället, och det är glitter och glam. Konstrasterna kan inte bli större.
Min brandgula fjäderboa, från deltagandet av en av deltävlingarna i Kristianstad för några år sedan, står i bjär kontrast till de lila fjädrarna i mitt fastlagsris....
Dock, i förra veckan skrev jag om Danne Saucedos bidrag "Happy that you found me", som är så nära en uppmuntrande psalm man kan komma, i Melodifestivalsammanhang. Han sjunger ju om himlen...
Läs mer här:
Orange kontra lila.
Så, hur ska jag göra för att så ut med allt svårmod i fastetid?
Jag fortsätter med mitt givande till goda ändamål, jag äter min mat med tacksamhet och jag räcker ut min hand till den som behöver.
På avstånd följer jag Jesus på lidandesvandringen till Golgata, jag ska försöka stå ut under Långfredagen, som är en oerhört stor högtidsdag, men fokus måste ligga på LIVET, på uppståndelsen, på hoppet att friden skall segra i relationerna och freden mellan nationerna.
Frid och fred. Shalom till alla.
Trots allt så firar vi ju denna tid med facit i hand... vi vet ju hur det slutar - att Jesus vinner seger!
Sammanfattningsvis:
* fastetiden kan hjälpa den som förnekar lidandet att få ord för det svåra. Det är bra.
* men fastetiden kan vara för svår för den som levt i stort mörker, då kan man dras ned i missmod och depression. Det är inte bra.
Låt oss därför hjälpas åt med balansgången. Kyrkoåret är fantastiskt, men vissa av oss får leta upp de gula och vita krokusarna och hoppa över de mörkvioletta...
Tack, Jesus, för att Du har gjort allt för oss.
Amen.
Försoningens vita färg.
Knallgula hälsningar från Helene F Sturefelt,
- påskfirare i fastetid,
- som fotograferade i Hoglands park, en sällsynt solig dag i Karlskrona,
- samt med en Melodikryssbricka som vinst här om dagen!
Mer om det i ett annat inlägg.
P.S. Bilden där Jesus flyger ned från korset har jag lånat från Instagram.
Jag och mitt hus vill tjäna Herren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar