Sturellas Fotoblogg: STUM, STUMMARE

Förstummande skönhet.

Att bli förstummad kan vara härligt, men att bli stum är inte bra.

Vad kan göra en människa stum? Vad kan låsa en människas talförmåga så att hon inte längre kan tala?

Nu menar jag inte rent fysiska åkommor, utan jag vill gå lite djupare och söka både psykologiska förklarningar och ännu djupare - andliga förklaringar.

Anledningen är att vi just nu under den kristna fastan läser om hur människor på olika sätt möter problem och frestelser. Några av dem är riktigt illa åtgångna, så pass att de alltså blivit stumma.

Oförmögen att kommunicera.

Det första jag tänker på när förmågan att tala krymper är, att man faktiskt inte vill prata.

Man vill inget säga för att slippa få följdfrågor, man vill inte prata för att avslöja att man inte vet något.

Särskilt män har svårt för att säga:

- Jag vet inte...

Då tiger de hellre.

Man är tyst för att slippa kritik, man vill inte bli synad, inte bli avslöjad.

Detta är ett aktivt val. Denna typ av tystnad liknar en stumhet.

Omgivningen är inte särskilt glad för detta. Kommunikationsförmågan är bruten.

Att mista talförmågan kan också hända om man blivit skrämd, eller ännu värre; blivit utsatt för ett trauma.

Låst och frusen av skräck?

Nu närmar vi oss den andliga aspekten av stumhet.

Sakarias, Johannes Döparens pappa, blev stum för att han inte trodde på Guds löfte.
Demon binder talförmågan och gör personen stum - Lukas 11, Matt 12:22, Mark 3:20.

Vi tittar på texterna.

Som vanligt går Herren Gud förbi alla vanliga modeller för att visa människan vem som är Gud.

Sakarias och Elisabet var komna till hög ålder och kunde inte få barn, precis som Abraham och Sara.

Sakarias var överstepräst och detta år var det hans tur att gå in templet och tända rökoffret.

Medan offret pågick visade sig en Herrens ängel, till höger om rökelsealtaret. Han blev livrädd...

... MEN ÄNGELN SA:

- VAR INTE RÄDD, SAKARIAS, DIN BÖN HAR BLIVIT HÖRD.

DU HUSTRU ELISABET SKALL FÖDA EN SON ÅT DIG, OCH DU SKALL GE HONOM NAMNET JOHANNES.

Lukas kap 1:11-20.

Var inte rädd.

Precis som Maria går Sakarias i argumentation med ängeln och undrar hur i allsin dar detta skall gå till.

- JAG ÄR JU GAMMAL OCH MIN HUSTRU ÄR TILL ÅREN.

ÄNGELN SVARADE:

- JAG ÄR GABRIEL SOM STÅR VID GUDS TRON. JAG ÄR UTSÄND FÖR ATT TALA TIL LDIG OCH GE DIG DETTA GLÄJDEBUD.

Lukas 1:19.

Sedan kommer den dramatiska konsekvensen:

MEN DU SKALL BLI STUM OCH INTE KUNNA TALA FÖRRÄN DEN DAG DÅ DETTA SKER, EFTERSOM DU INTE TRODDE PÅ MINA ORD, SOM SKALL GÅ I UPPFYLLELSE NÄR TIDEN ÄR INNE.

Lukas 1:20.

Det som Sakarias gör är att förneka kärleken, och det är en mycket sårande handling!

Att inte tro Guds ord och Guds löften är ett så allvarligt brott att konsekvensen blev stumhet.

När Gud kommunicerar och det inte blir mottaget, så bryts människans förmåga att kommunicera...

FOLKET STOD OCH VÄNTADE PÅ SAKARIAS OCH UNDRADE VARFÖR HAN DRÖJDE INNE I TEMPLET.

NÄR HAN KOM UT, KUNDE HAN INTE TALA MED DEM, OCH DE FÖRSTOD ATT HAN HADE HAFT EN SYN I TEMPLET.

HAN MÅSTE GÖRA TECKEN ÅT DEM, OCH HAN FÖRBLEV STUM.

Lukas 1:21.

Kämpa farsan!

Under nio månader såg Sakarias sin hustrus mage växa, utan att kunna säga något av glädje.

Han förblev tyst.

Jag har själv upplevt något likande. När jag väntade vårt andra barn drabbades jag av stämbandsinfektion. Det var så illa att rösten var helt borta, den fanns inte!

I fem veckor var jag stum.

Jag fick skriva lappar till min man, och till vår lilla flicka fick jag göra tecken med händerna, som hon inte förstod... Hon blev bara rädd och ledsen.

Nyprästvigd blev jag helt förtvivlad - skulle jag aldrig mer kunna tala och få predika Guds ord??

Varför hände detta mig?? Hade jag begått någon synd? Vad var det som var fel?

Efter två månader fick jag gå till logoped och lära mig tala igen, från grunden...

Det var en mycket svår upplevelse.

Men sakta släppte infektionen, och med hjälp av pedagogiska talövningar bröt plötsligt en helt annan röst fram... Från djupet av magen kom en mörk röst, med full styrka, som överraskade logopeden och mig så pass att jag började gråta.

Det var en röstmässig frälsningsupplevelse.

Lättnad under tårar.

Sakarias upplevde säkert något likande.

När Elisabet hade fött deras pojke skulle han på åttonde dagen omskäras. De ville kalla honom för Sakarias efter hans far.

Men då sade hans mor:

- Nej, han skall heta Johannes.

De sade till henne:

- Det finns ingen i din släkt som bär det namnet.

OCH DE GJORDE TECKEN ÅT FADERN ATT LÅTA DEM VETA VAD BARNET SKULLE KALLAS.

HAN BAD OM EN SKRIVTAVLA OCH SKREV:

- JOHANNES ÄR HANS NAMN.

OCH ALLA FÖRVÅNADE SIG.

MED EN GÅNG LÖSTES HANS LÄPPAR OCH HANS TUNGA, OCH HAN TALADE OCH PRISADE GUD.

Lukas 1:64

Den andliga stumheten bröts när mannen bekräftade kvinnas svar, att pojken skulle heta Johannes.

Modern tog ängeln Gabriels löfte på allvar. Hon bekräftade också det namn som ängeln hade gett.

När Sakarias tar både Gud och hustrun på allvar, då blev hans tunga löst...

Tungan blev löst.

Nu tar vi den andra situationen. Den är mer allvarlig eftersom det är en demon inblandad.

Jag skrev om detta i gårdagens inlägg, när Jesus driver ut en demon som var stum.

NÄR DEMONEN FOR UT, BÖRJADE DEN STUMME TALA, OCH FOLKET HÄPNADE.

Lukas 11:14.

Man kan tycka att det är en konstig sak att göra, att tysta en person. Ofta tänker vi på besatthet som någon som är rasande, galen och fullständigt hatisk i sina ögon.

Så är det också.

Det är ett utåtriktat agerande som skadar andra, och personen själv. Läs mer i Matteus 8:28.

Men att bli stum är att bli instängd i sig själv. Det är en inåtriktad låsning som gör personen socialt död.

Demonerna är Guds fiende och gör allt för att splittra, förvirra och förstöra.

Att ta talförmågan ifrån någon kan tyckas oskyldigt, men konsekvenserna är förödande.

Vem drabbas?

Varför drabbas vissa så illa att de blir besatta av en demon?

Vi vet inte det. Svaren är utom räckhåll för oss. Risken är dessutom uppenbar att vi börjar skuldbelägga varandra.

När jag drabbades av stumhet i fem veckor så var det ett virus. Men mina tankar grävde ned sig i skuldfrågan... Hade jag syndat mot Gud? Nej, jag kunde inte finna svaret där. Detta var en rent fysisk åkomma.

Som teolog, och som kristen, undrar jag som hänt med mannen i Lukas text.

Vad hade öppnat upp för demonen att ta sig in i hans sinne?

Var det högmod?

- Ingen skall tala om för mig... Ingen skall påpeka att.. och Gud själv skall inte lägga sig i mitt liv!

Var det lättja?

- Jag gör precis vad som passar mig! Jag orkar inte, jag vill inte, jag bryr mig inte...

Var det förnekelse?

- Gud bryr sig inte. Gud hjälper inte. Gud finns inte! Jag tillber vilka gudar jag vill.

Jag böjer mig inte för dig.

Undrar vad den stumme mannen sa när demonen for ut ur honom, fri och återställd till sig själv igen?

Var det ödmjukhet?

- Tack käre Jesus för din räddning! Förlåt att jag inte trodde på dig...

Var det hjälpsamhet?

- Kan jag hjälpa andra så vill jag verkligen göra det!

Var det bekännelse?

- Tack gode Gud, tack Jesus, nu förstår jag att du verkligen är Guds son, Messias!

Och allt folket häpnade.

Det var förstummade... ordlösa av häpnad att det kunde gå till så!

Vad är det för en kraft som Jesus har?!

Vem kan driva ut ondskan själv?! Endast den renaste, sannaste och mest kärleksfulla...

Låt oss fortsätta bli förstummade av Jesus!

För att i nästa andetag berätta om honom för alla som vill lyssna!

Och om jag hade haft tillgång till internet och bloggen 1990 då jag blev stum, hade jag inte blivit så rädd för att inte kunna kommunicera - för här sitter jag ju och öser ur mig alla ord jag kan!