BLÅKULLA och SÖLVESBORGSBRON

Blåkulla och Sölvesborgsbron.

Dagen lade sig till ro. Solen hade gått ned och "blå timmen" skimrade med sitt speciella ljus. 

Mellan vakentid och sovtid stannar tillvaron upp. Det är en stund av andakt.

Farmor Frida satt ofta och reflekterade över dagen under Blå Timmen, innan natten kom med sin vila.

Så gör också jag.

Jag gick ut för att få en nypa luft. Nere vid havet var det vindstilla och Sölvesborgsbrons tre valv var upplysta. Påskens fullmåne skymtade mellan skyarna och kvällen var andlöst vacker.

Sölvesborgsbrons tre valv speglar sig.

Vi är i Stilla veckan då texterna om Jesu lidande och död läses. 

Parallellt med det har vi butikernas desperata näringsfirande där de låtit "påskharen" (??) ta över mer och mer, samtidigt som den hedniska föreställningen om häxor till Blåkulla lever vidare på fritids, där man måste hitta på "nåt" inför påsk...

Påskhare? Påskkanin? Skutta tillbaka!

Nere i södra Spanien går hela byar i procession med stora krucifix, sångare och botgörare. Den kristna tron tas på stort allvar och det är ingen tvekan att det är påsk man firar.

Botgörarna har vita huvor över sina huvuden, de vill inte visa sin identitet i sin barfotavandring. De går i försoningens tecken, i Jesu efterföljd. Det ser makabert ut, men så gör de i Marbella i Spanien.

Kristusprocession med botgörare.

Tack och lov så inbjuder alla kyrkor skolbarnen att komma på besök och få se och uppleva hela påskdramat. Det är en välgärning! 

Mitt i allt trams med harar och fjädrar, sill, ägg och påskkärringar så finns de historiska händelserna berättade, de som gett namn till påskens dagar.

Jag närmade mig bron och tänkte på det Stora Dramat, väl bevarat i Bibeln:

Som en himlaport på jorden.

- Skärtorsdagen, kvällen då Jesus delade brödet och vinet med både vänner och svikare.

- Långfredagen då Jesus lät sig föras till Golgata kors och ge sitt liv för oss.

- Påskaftonens tysta väntan i mörker, på det okända.

- Påskdagens förvirrade jubel då Jesus uppstod från de döda, med sårmärkerna tydliga på sin förvandlade kropp.

- Annandag Påsk då Jesus slog följe med vandrarna till Emmaus och förklarade Skriften för dem, så att de förstod att Messias skulle lida detta för att bringa försoning för oss alla.

Blåkulla? Eller?

Ledlamporna färgade brovalven förunderligt sköna. Nu är vi långt bort från Blåkulla. Eller?

Själva namnet Blåkulla kommer av benämningen de berg som ligger långt bort, så att de ser blåaktiga ut. "Kulla" är det samma som "kulle".

Jag läser om gamla norska besvärjelser där de onda makterna skulle drivas ut till de "blå bergen":

"Drag till blåbjergs"  eller "Drag ut till blåberget!"

I gamla svenska besvärjelser finns uttrycket "Dra åt Blåkulla"/ "Dra åt fanders".

Genom att häxorna fick övertaga trollens och demonernas funktioner på medeltiden, så har de även fått överta deras mötesplats - Blåkulla - bergen långt bort. Deras herre är den onde, satan själv, och han vistas där långt bort "åt fanders"...

Spegling i svarta vattnet... Hu!

Egentligen kan vi finna dessa besvärjelser ännu längre tillbaka i tiden. I en urgammal typ av besvärjelser från det gamla Babylonien drevs demoner och skadliga makter ut ur människan, eller husdjuren, och förvisades bort till avlägsna naturföremål. Där kunde de inte längre göra någon skada.

Detta finns kvar i Nya Testamentet när Jesus möter en besatt man som bor på en kyrkogård, olycklig, oklädd och galen. Kampen mot ondskan är svår, men demonerna vet att Jesus är deras överman. Det finns mycket mer att säga om det, men jag nöjer mig med att citera den dialog som Lukas bevarat för eftervärlden.

Då den demonbesatte mannen fick syn på Jesus började han skrika:

Legion - de är många, de djävlarna!

- VAD HAR DU MED MIG ATT GÖRA, JESUS, DU DEN HÖGSTE GUDENS SON?

JAG BER DIG, PLÅGA MIG INTE.

JESUS HADE NÄMLIGEN BETT DEN ORENE ANDEN ATT FARA UT UR MANNEN.

JESUS FRÅGADE HONOM:

- VAD ÄR DITT NAMN?

HAN SVARADE:

- LEGION, FÖR MÅNGA DEMONER HADE FARIT IN I HONOM.

OCH DE BAD JESUS ATT HAN INTE SKULLE BEFALLA DEM ATT FARA NED I AVGRUNDEN.

NU GICK DÄR EN STOR SVINHJORD OCH BETADE PÅ BERGET, OCH DEMONERNA BAD HONOM ATT FÅ FARA IN I SVINEN, OCH DET TILLÄT HAN.

DÅ FOR DEMONERNA UT UR MANNEN OCH IN I SVINEN, OCH HJORDEN RUSADE UTFÖR BRANTEN OCH NED I SJÖN OCH DRUNKNADE.

Lukas 8:26-39.

Läs vidare den dramatiska händelsen vad som hände sedan!

Stackars svin.

Sölvesborgsbrons bågar välvde sig över mig. Nej, detta är inte Blåkulla, detta är en ovanligt vacker och intelligent design, ett stycke arkitektur över en havsvik som smakar himmelrik.

Det här med häxor kräver också en kommentar.

Det första jag vill säga är att starka kvinnor aldrig har varit populära bland män och avundsjuka kvinnosystrar. Men när man är sjuk eller behöver råd, då passar det att komma till dessa starka, kunniga och intuitivt mycket rika kvinnor.

Om 1500-talets nervösa män, både i samhälle och kyrka, hade haft vett att se dessa duktiga kvinnor som en del av gemenskapen, då hade de inte uppviglat till den galna masspsykos som varade i flera hundra år och som ledde till de grymmaste häxprocesser.

Skäms på er! Till Blåkulla med er, alla rädda och maktgalna män.

Men kvinnorna må stanna i byn, till hjälp för den som behöver.

Vissa får gå, andra får stanna.

Det andra jag vill säga är att de kvinnor som idag kallar sig häxor, varav jag träffat EN på vikingamarknaden i Gudahagen, de slår ofta hårt mot kyrkan och kristna dogmer. Istället hyllar de naturen och tillber dess krafter.

Så trist.

De kan inte mäta sig med Jesus Kristus vad gäller den värsta av ondska och besättelse... och det finns en mycket större styrka i att tillbe Skaparen själv, än bara det skapade. 

Vikingamarknaden i Näsum, Gudahagen.

Nåväl, på vår svenska karta finns det två orter som bär namnet Blåkulla, och den ena ligger i Bohuslän vid Marstrand i Solberga socken, och den andra - "Blå Jungfrun" - ligger i Kalmarsund i Sankta Annas skärgård.

Dit ska vi inte.

Och jag önskar att vi slutade klä ut barnen till påskkärringar! 

För vad är det vi hyllar? Gammal medeltida hednisk skrock? Negativ kvinnosyn? Eller en positiv kvinnosyn? 

Hyllar vi att det finns en plats där satan väntar på sina anhängare, för att där ha samlag så det ryker??

Men det berättar man inte på Fritids... Blåkullafärderna har gjort sitt och alla kvastar kan stå kvar. Det räcker att gå ut och sopa bort gruset från cykelbanorna...

Blå, blåare, blåast.

Bakom mig slöt sig de blå valven och påskmånen doldes helt av moln. 

Jag gick hemåt, men det kändes som om jag hade varit mycket långt borta, ja ända ned i medeltiden och lite till. 

Och vid barnens lekplats stod en övergiven liten leksaksgris och påminde om vad som hände med mannen som var besatt av en mängd demoner - de for in i svinen.

Men du är god att äta!

Lek inte med de mörka krafterna. Ta Jesus på allvar. Påsktiden förändrar hela tillvaron!

Det går från mörker till ljus och brons valv blir hoppets bågar, för mig. 

Och jag hisnar.

De blåaste hälsningar från Helene Sture Brofelt,

- en stark kvinna, ja, en ickehäxa som vandrar på broar och driver bort demoner medan jag lyfter ögat mot himmelen.

Herren välsigne oss och bevare oss.