UPPHÖJD och FÖRAKTAD

Genomskådad?

Först var allt så bra. Man var framgångsrik och lyckades med allt. Ryktet spred sig. Folk blev intresserade, ville hänga med en och få lite glans av en.

Man blev upphöjd, beundrad ja nästan dyrkad.

Som en halvgud!

Godheten personifierad.

Men sen hände något. Det var ett litet, litet misstag. Men det räckte. Ett ord som flög iväg, en attityd som slog fel, ja ett felbeslut som inte tolererades.

Ett annat rykte tog fart. Att man var en svikare, någon som utnyttjade andra och som alla nu började undvika.

Man blev nedplockad, uthängd, ja förnedrad.

Som knappt mänsklig.

Ondskan personifierad.

Varför skall jag upphöja dig?

Så håller vi på. Vi lyfter upp varann och slår ned varann. Vi sätter gloria runt huvudet, men i nästa ögonblick trycker vi ned en törnekrans över samma huvud. Och spottar.

Jag älskar dig! Jag hatar dig!!

Det är Palmsöndag och det jag skriver kunde vara ett urklipp ur en kvällstidning med ett kändisporträtt. Eller en egen upplevelse från arbetslivet eller en familjesituation

Det kan också vara några rader ur evangeliet...

Ena stunden får Jesus höra glädjerop och folk lägger sina mantlar på vägen där han rider fram, och bryter palmkvistar för att hylla honom som sin konung.

Nästa stund, några dagar senare, skallar ropen på korsfäst, korsfäst honom!

Är det samma människor som bytt åsikt? Eller är det andra som nu hörs ropa högre?

Bananplantans stjärtstam.

På en arbetsplats kan det vara en person som äntligen våga säga hur usla arbetsförhållanden är. 

Av de förtryckta kommer då berömmet och hyllningarna.

Men när den sanningen når ledningen, då kommer härskartekniken och ifrågasättandet, där sanningen inte alls står högt i kurs.

Eller i en relation där personen blir smickrad och får höra de vackraste kärleksord, för att i nästa stund bli osynliggjord med krav att nu gör du som jag säger. Annars... lämnar jag dig.

Först vald. Sedan bortvald.

Palmsöndagen. Inridningsdagen. Vifta-med-gröna-blad-helgen.

Eller som den okunnige kyrkobesökaren sa:

- Psalmsöndagen...

... till skillnad från andra söndagar då man - också sjunger psalmer...? 

Förvirrat.

Fjäsksöndagen. Avundsjuka helgdagen. Smida-onda-planer-dagen.

Palmfrukter.

Jag läser i Matteus evangelium hur Jesus rider in i Jerusalem på en åsna. Nu är det en stor mur uppbyggd för att hindra terrorister att komma in. Murar mot hat. Tunnlar för anfall. 

Försvar mot anfall. Sanning mot lögn.

Vad gjorde Jesus då? Vad skulle han göra idag?

JESUS GICK IN I TEMPLET OCH DREV UT ALLA SOM SÅLDE OCH KÖPTE DÄR OCH HAN SADE TILL DEM:

-  DET STÅR SKRIVET: MITT HUS SKALL VARA ETT BÖNEHUS, MEN NI GÖR DET TILL ETT RÖVARNÄSTE!

Matt 21:13.

Jesus är vägen, sanningen och livet.

Överallt dit han kommer möter han de statiska reglerna, lögnerna och döden.

Han driver ut dem som köpslår med livet, med nåden och med att få vara tillhörig.

Ut med er!

Sprängkraft.

Jesus kommer in i sammanträdesrummet och slår undan chefens policydokument och uppmanar honom till att säga namnet på alla anställda - Känner du ditt folk? Vet du hur de har det??

Jesus sätter sig vid köksbordet och följer samtalet där tonåringarna visar förakt för sina föräldrar och där de vuxna inte kan kommunicera, bara hota.

Jesus lyssnar vid sängkanten till paret som inte längre vågar prata med varann, i rädsla för att den andre skall bli arg och låsa sig. Den tigande tystnaden som får relationen att förtvina.

BLINDA OCH LYTTA KOM FRAM TILL HONOM I TEMPLET, OCH HAN BOTADE DEM.

Matt 21:14.

Sanningar.

De blinda ledarna längtade efter att slippa ljuga för att de ekonomiska rapporterna skulle gå ihop.

De döva familjemedlemmarna längtade efter att någon skulle börja lyssna och förstå.

Och det lytta och halta paret som inte längre andades i takt, längtande tillbaka till den första tiden då de såg varandra djupt i ögonen.

Ställd på piedestal och sedan nedputtad.

Upphöjd och föraktad.

Gloria och törnekrona.

Man blir galen!

Kan Jesus verkligen bota alla dessa? Hur går det till?

Törnekronan.

Människor låser varandra, men Guds kärlek låser upp, inifrån.

Något större måste till. 

De egna tafatta försöken når inte fram.

Eller något mycket mindre - ett barn som inte vet vad prestige är.

NÄR ÖVERSTEPRÄSTERNA OCH DE SKRIFTLÄRDA SÅG ALLT DET MÄRKLIGA JESUS GJORDE OCH HÖRDE HUR BARNEN ROPADE I TEMPLET "HOSIANNA DAVIDS SON!" BLEV DE FÖRARGADE OCH SADE TILL HONOM:

- HÖR DU VAD DE SÄGER?

JESUS SVARADE:

- JA, HAR NI ALDRIG LÄST ORDEN "Av barns och spädbarns rop har du gjort till en lovsång åt dig"?

SEDAN LÄMNADE HAN DEM OCH GICK UT UR STADEN.

Matt 21:15.

Hör ni inte? Ser ni inte?

När vi lyfter upp varandra till hyllade halvgudar, då blir vi omänskliga.

När vi slår ned varandra i förtryck, då blir vi också omänskliga.

Varför förstår vi inte vad det innebär att vara människa, på gott och ont?

Jesus visar oss vår plats, och tar barnen till hjälp.

De små barnen är fulla av glädje utan baktankar. De har ännu inte lärt sig förtrycka, tjäna pengar eller förakta den som är annorlunda.

Barn är barn. 

Och djupt mänskliga.

Barn gråter, barn är hungriga, barn är trötta. Men de vuxna är bara irriterade.

De vuxna bara står där.

Du som är blind - vill du bli seende?

Orkar du se hur tillvaron ser ut, från Guds perspektiv?

Vågar vi se oss själva, med Guds ögon?

Du som är döv - vill du på allvar höra vad som sägs?

Tåler du sanningen, om den sägs snällt?

Vågar du höra hur illa det är ställt med vår själ och vår oförmåga att göra det goda?

Du som är halt och lytt - vill du på riktigt börja gå igen? Ta ett danssteg med din livskamrat?

Vågar du ta din plats bland andra människor, varken mer eller mindre?

Vill du gå dit Gud sänder dig?

Herren vill varken ha syndabockar eller helgon.

Han vill ha människor som förstår sina gränser, erkänner sina fel och säger förlåt. Han vill att vi skall vara barmhärtiga mot varandra. Och mot oss själva.

Var barmhärtig.

Så klev Jesus av åsnan, ledde den tillbaka till Betania, samlade ihop palmkvistarna och vek ihop allas mantlar. 

Med barnens kärleksord i hjärtat började han förklara för de vuxna att nu var stunden kommen, då han skulle gå in i det stora lidandet. För vår skull. Inte för barnens - de tillhör redan himmelriket.

Jesus är Mänskosonen som bär både glorian och törnekronan. Han är föraktad, och sedan upphöjd i evigheters evighet av Gud Fader själv, långt bort från våra piedestaler och falska fjäsk.

Herre Jesus Kristus,

- kom in på våra arbetsplatser, sitt vid våra köksbord och var hos oss på sängkanten.

Lär oss här på jorden att tycka om varann.

Låt oss få en framtid, skyddad av din hand. 

Amen.

Jesus rider in. Eller rider bort?

Vem var det som sjöng "I am nor a sinner, nor a saint" - Jag är varken syndare eller helgon?

Sanningen är ju den att vi är både ock - både syndare och förlåtna!

Föraktet utplånas av Guds kärlek och vi upphöjs från de djupa hålen.

Kan vi hållas oss på en mänsklig nivå nu?

Åsnehälsningar från Helene F Sturefelt,

- som inspirerades av en predikan på Palmsöndagen,

- och som fotograferade palmer i Marbella i Spanien.

Mitt i prick.