PAULUS OCH MARIA

Ett släckt hjärta.

Den här mannen var plikttrogen och nitisk. Inga fel slank mellan hans fingrar. Hans vänner respekterade honom, och hans fiender fruktade honom.

Rätt och rättvisa var hans patos, driven av en helig gudstro som övertygade honom att han gjorde rätt då han förföljde de oliktänkande. Med lätthet kastade han de feltroende i fängelse, glad över sin makt som rensade upp.

Vad handlar detta om? Vem är personen?

Din fantasi har säkert redan satt igång tankarna, för detta stämmer in alldeles för ofta på personer som har makt i de samhällskroppar som saknar kärlek.

Personen är Paulus.

Tiden rinner ut.

Vi har varit på gudstjänst i Lerbergets kyrka, EFS, strax utanför Höganäs, och hört en mycket god predikan som jag här tänker återge efter mitt huvud. 

Dessutom översköljdes vi av Vokalensemblens körsång där Mariasångerna på Jungfru Marie Bebådelses Dag fick mina ögon att tåras av deras innerlighet.

Prästen valde att predika över episteltexten, vilket inte är så vanligt denna dag.

Mörker och ljus krockar. Plikttrohet får möta barmhärtighet.

Mänskosläktet är inget trevligt släkte. Vi samlar på oss så mycket skuld, sa prästen, att den till slut vill kväva oss.

Vi tror att vi gör rätt, men det blir fel.

Utgångspunkten är dessa starka ord:

SÅ BLIR DET ALLTSÅ INGEN FÄLLANDE DOM FÖR DEM SOM TILLHÖR KRISTUS JESUS.

Romarbrevet 8:1.

Den stora skillnaden.

Paulus hette från början Saul. Han gjorde sig stor ville åtnjuta gott anseende. Men i Guds ögon var han liten. Det var han som förföljde de kristna den första tiden efter det att Jesus hade dött och uppstått. 

Ingen fick häda Gud och tala om Jesus på det viset!

Jag satt och tänkte på religionsdialogen med muslimerna. De säger något liknande:

- Gud kan inte komma oss nära. 

- Vi kan inte vara personliga med Gud.

- Gud kan inte bli en av oss och absolut inte ha "en son"!

Saul, som ännu rasade av mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen för att få med sig ett brev till synagogorna i Damaskus. Om han fann några som tillhörde Vägen (alltså var kristna) så skulle han få fängsla dem i Jerusalem. 

Läs mer i Apostlagärningarna kapitel 8 och 9.

På väg från Damaskus blev Saul plötsligt slagen med blindhet. I tre dagar kunde han inte se annat än mörker. Han blev tvungen att vända sin blick in mot sig själv. Och där fann han ett ännu större mörker i sin själ.

Det blev mörkt. Synda-mörkt.

I tre dagar.

Även Jona var i mörker i tre dagar, i valfiskens buk. Saul var blind i tre dagar. Jesus var i dödsriket i tre dagar.

Det är något med TRE som är viktigt för Gud. Livet är på Guds villkor...

Det tar tid att se och upptäcka sin synd. Det tar tid att dö bort från sitt Ego. Det tar tid att uppstå igen.

Saul hade bländats av Guds eget ljus, där Jesus frågade honom varför han förföljde honom.

Saul frågade honom:

- Vem är du?

Men Jesus svarade inget annat än att Saul skulle gå in i staden och där få veta mer vad han skulle göra.

Ingen anklagelse, ingen kritik, ingen fördömelse. Bara:

- Gå!

Sauls ögon öppnades och han lät då genast döpa sig. Sedan fick han namnet "den lille" - Paulus - och är kristendomens absolut största teolog, med alla de brev han skrev om Jesus och det kristna livet, samlade i Nya Testamentet.

Ett tänt hjärta.

Prästen sa att vi människor samlar på oss så mycket skuld att vi knappt kan gå upprätta.

Vad gör Gud då?

Herren är ingen förtryckare, utan en älskande Fader!

TY DEN ANDLIGA LAG SOM GÄLLER FÖR LIVET I KRISTUS JESUS HAR GJORT MIG FRI FRÅN SYNDENS OCH DÖDENS LAG.

Romarbrevet 8:2.

Gud kan inte i sin kärlek låta vår skuld stå hindrande i vägen. Herren klarar inte att se sin mänsklighet gå under. Gud måste hitta en lösning på skuldproblemet som vi orsakar. Kärleken är så stark.

Det är här jungfru Maria kommer in.

Hon blir havande genom helig Ande och Gud tänder livet under hennes hjärta. Livet blir till i moderns livmoder. Maria blir moder åt det liv som aldrig kan dö... 

Mina tankar lekte med orden och jag kom ihåg ett färgat glasfönster i Taizé, som många sett, där Jesus som foster i hennes mage vinkar till sin kusin Johannes Döparen i Elisabets mage:

Två kvinnor, två foster.

Gud är med oss. Gud kommer "inifrån" med det oförstörbara livet som är i Jesus Kristus.

Paulus formulerar sin stora upptäckt så här:

DÅ GUD LÄT SIN EGEN SON BLI LIK EN SYNDFULL MÄNNISKA, SÄNDE HAN HONOM SOM ETT SYNDOFFER, OCH DÖMDE SYNDEN I MÄNNISKAN.

Romarbrevet 8:3.

Vi som inte har med offrande att göra till vardags, kan ha svårt att förstå detta. Men om vi tänker på en domstol där den skyldige blir fri då någon annan tar hans straff, då börjar vi förstå...

Jesus löser skulden, och människan går fri.

Friheten bubblar fram!

Detta hade Paulus förföljt...! Men efter sin blindhet blev han född på nytt och var helt förvandlad.

Det står i Apostlagärningarna så här:

HAR INTE HAN KOMMIT FÖR ATT GRIPA DE SOM FÖLJER "VÄGEN" OCH STÄLLA DEM INFÖR ÖVERSTEPRÄSTERNA?

MEN SAUL (PAULUS) UPPTRÄDDE MED ALLT STÖRRE KRAFT OCH GJORDE JUDARNA I DAMASKUS SVARSLÖSA NÄR HAN BEVISADE ATT JESUS ÄR MESSIAS.

Apg 9:22.

Så lyder det heliga evangeliet!

Lovad vare du, Kristus!

Inget offeraltare.

Sedan blev det prinsesstårta i församlingssalen och många goda samtal tog fart.

Ute lyste mars-solen och väcker nu sakta alla livsandar i oss. Vi vill ha liv! Vill vill leva!

Det får vi.

Tack gode Gud att vi inte behöver göra oss märkvärdiga och ta din roll som domare över varandra. 

Tack för att vi inte behöver växa uppåt, utan nedåt, och bli allt mer sanna.

Jesus, tack för att Du tänder vårt släckta hjärta.

Hjälp oss att göra som Maria; bära Dig ut i världen.

Amen.

Vi har gått ut i världen.

Paulinska Maria-hälsningar från

Helene F Sturefelt, V.D.M.

- med tack till Joel Jardbo för inspiration,

- och tack till församlingen i Lerbergets EFS, som skapar så mycket glädje och tro!

Syster Gunillas lampa. Genomlyst!